Senaste kommentarerna i forumet

Så tragiskt att din pappa behövde dö under sådana omständigheter och så plågsam den vetskapen måste vara för dig. Du som kämpat så och jag förstår att du känner dig sviken av samhället. Håller verkligen med dig om att det brustit på många sätt. När jag läser det du skrivit så är det uppenbart att han behövde hjälp men att den hjälpen inte kunde ges på frivillig väg precis som du upplevt. Under alla dessa sjukhusvistelser borde ju anmälningar skickats till socialen och möjligheten att omhänderta i samband med utskrivning finns ju om personen återgår i missbruk. Du förefaller har gjort allt du kan och mycket mer. Ta hand om dig själv och ta emot hjälp du har kämpat länge. Beklagar verkligen hur det slutade och många kramar till dig. ❤

Hej!
Det var ett tag sedan jag var inne här men jag har helt enkelt inte orkat. Det värsta som kunnat hänt har hänt!
Vi har haft en period när min pappa varit rejält nere. Onsdag för 2 veckor sedan blev vi oroliga då han inte svarat på ett dygn (kan låta löjligt men vi hade en sån kontakt där vi alltid svarade varandra, oavsett tillstånd). Onsdag kväll åker min farbror hem till pappa då han har hans extranyckel. Efter att ha bankat på så öppnar han dörren och kommer in i lägenheten. Väl inne i lägenheten möts han av min pappa i köket, död. Det var/är blod i hela lägenheten och det betraktas som ett polisärende där vi inte får några svar! Lägenheten är avspärrad och pappas dödsfall är i dagsläget rubricerat som mord, mord? Min pappa är inte mördad, han har slagit ihjäl sig för att samhället svikit honom, och oss!

Efter alla försök jag gjort med att få hjälp ifrån olika myndigheter så kan vi inte ens få några svar, dödsdagen kom igår, orsaken är troligtvis blodbrist men hela tiden är det jag och mina bröder som får ligga på och jaga alla svar. När ska man själv få falla och inte orka mer? Inte nog med att jag förlorade min mamma i cancer för 4 år sedan och min pappa i alkoholismen, denna ständiga kamp för att få hjälp?

Efter X antal samtal till socialen utan någon större hjälp så får jag svar ifrån min pappas handläggare att han "skulle på inskrivningssamtal" 2 dagar efter att han dog, men varför sa han inte det till mig den dagen som det visade sig att pappa dött, när jag kämpade för hjälp?
Jag vet helt ärligt inte vad man ska göra eller hur jag som individ ska kunna hjälpa andra i detta, men ta hand om er och var det stöd ni orkar, för man kommer falla, och ingen myndighet tar emot dig! Det låter kanske hårt men jag är så otroligt besviken över hur detta hanterats MEN en hjälp jag haft är denna tråd, även om jag själv inte varit aktiv allt för ofta men jag har ofta gått in och läst era meddelanden om och om igen och funnit en liten tröst, TACK! ❤

@Morgonsol, Jag blir varm av att höra att du äntligen fått ett lugn inom dig, att du kommit till punkten där du är mottaglig, jag kom aldrig dit ❤ Jag är så otroligt tacksam över dina ord och att du orkat och tagit dig tid för att skriva om dina upplevelser samt att du stöttat mig! Jag hoppas innerligt att du kommer ur starkare i detta och få må BRA! ❤

Tack för din kommentar! ❤️ @Tröttiz

Tack för din kommentar! ❤️ @Tröttiz

Hej!

Jag har skrivit ett meddelande till dig, som du hittar under menyvalet "Stöd" -> "Fråga oss".

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@AK Tack, verkligen-för dina ord. Jo, det är en tanke som slagit mig. Jag funderar på att byta nummer till min dotter men ska vänta på ett nyktert tillfälle och säga att en gång till , och jag polisanmäler.
Han ringer till mina vänner dessutom, kan inte tro att han håller på så här. Tack igen för pepp-det hjälpte verkligen!

@Stina1988
Hej.
Jag har en vän som dricker.
Jag hade kontakt med en numera nykter alkoholist som sade följande då jag inte visste vad ta mig till pga hans drickande. Gick så långt att jag både sov och åt dåligt ... 😔
Han sade att förstå en beroendeperson kan ingen "normal" person göra, att jag skulle sluta försöka. Utan i stället fundera över mina gränser och göra sånt som jag blir glad av. Han sade också att man ska förstå att de dricker och har tusen orsaker för det. Och han sade också att som medberoende är det viktigt att inte dras med i någons beroende.

Det jag kan säga är att försöka inse att man inte kan få någon att sluta dricka om inte den vill. Själv drogs jag med i hans beroende, började som sagt må extremt dåligt. Jaha, öppnade han en ölburk, vad gör han nu, nu har det varit lugnt men hur länge ...
Själv så här med facit i hand ångrar jag att jag inte satte gränser tidigare och hålla dem. T ex att inte prata i telefon då han var onykter.

Jag tycker du ska tänka på dig själv, vad du mår bra av. Då han är nykter kan du lugnt säga det. Typ jag umgås gärna med dig då du inte dricker , för då är du .... och kanske ge några exempel på något ni gjort ihop utan alkohol. Och säga dina upplevelser då han är onykter. Alltså berätta från ett jagperspektiv.

Sköt om dig. 💕
Kram.

Det som förvånar mig är att läkaren inte gjorde en orosanmälan till socialförvaltningen när din pappa låg på sjukhus. Hans drickande utgjorde ju en stor fara för hans liv vilket det troligen fortfarande gör. Ni har prövat allt och så är det man är maktlös vilket är jättesvårt att acceptera. Du kan berätta för din pappa om din oro men det är han själv som måste ta beslutet att sluta dricka. Du kan berätta för din pappa var hjälp finns att få och du kan göra en orosanmälan till socialförvaltningen, kan även göras anonymt. Sist men inte minst kan du ta hand om dig själv. Så tänker jag och vill också upplysa dig om, ifall du inte vet, att det finns alanon för anhöriga till personer med missbruksproblem. Finns även grupper för vuxna barn. Idag är du och ditt väntande barn det viktiga. Du har gjort allt för att hjälpa din pappa men tyvärr är du maktlös vad det gäller hans alkoholmissbruk. Brukar vara negativa konsekvenser som får människor att förändra sin situation. Ta hand om dig ❤

Precis läst tråden och vill bara peppa dig! Förstår att du blir helt slut man slår huvudet i väggen när man har kontakt med en alkoholist. Kan du inte ringa polisen och försöka få ett kontaktförbud? Vet inte hur de funkar men de är inte ok hur han trakasserar dig. Kram till dig som är så stark och som gör allt du kan för din frid och för din dotter! ♥️

@vetintelängre Vill bara skriva att jag förstår din oro. Och du verkar ha levt länge med missbruket så din oro är kan man förstå. Du vet säkert också att den stoppar inte din pappa från att dricka om han vill det så finns det någonting du kan göra för dig, för din egen skull för att inte tänka på din pappas drickande eller inte drickande ett tag? Lättare sagt än gjort. Bra att du skriver av dig, du är inte ensam och vi alla förstår dig här inne...

Känner jag måste skriva av mig.

Farsan är alkoholist sen långt tillbaka o nu på senaste året så har han väl vart tvungen att ta tag i det då han både blev av me jobbet o var våldsam.

Problemet nu är ju så jävla svårt då han trillat dit höger o vänster på denhär rehab vägen som han är på nu. Jag vill lita på honom att han inte dricker eller kommer dricka mer men jag vet ju att sannolikt kommer han det så jag går runt me en klump i magen även om det går månader utan att nåt händer.

nu har han väl varit nykter i jag vet inte kanske en månad? Har märkt på honom att han varit annorlunda senast en månad sen så jag tar väl det som sist han drack.

Idag hittade jag en spritflaska i badrummet, han har precis flyttat hem igen efter behandlingshem o lägenhet o allt vad det nu heter.

Jag har inte märkt något på honom alls de senaste dagarna/veckorna, och jag får väl säga att jag är bäst på att upptäcka om han har trillat dit. Jag presenterade flaskan till honom och frågade vad i helvete han sysslar med, han påstår att det är en gammal flaska från innan han flyttade ut. Jag är tvungen att tro på honom för jag har trots allt inte märkt ett dugg och hans personlighet är verkligen 180 grader när han rört skiten. Allt från att han säger en av flera specifika fraser som han aldrig säger annars, till hur han andas.

FAN ATT JAG HITTADE DEN JÄVLA FLASKAN. det må vara sant att han inte har druckit men det hjälper ju för f-n inte min oro när jag vet hur han kan blåljuga i ansiktet på en.

har så jävla svårt att lita på honom och jag vet inte vad jag ska bära mig åt helt ärligt. När han är nykter så är han hur härlig som helst och snällast i världen men jag ser ändå vad som finns bakom det eller vad man ska säga.

var tvungen o skriva av mig tack för mig

Måste jag stå ut med hans telefonsamtal? Ingår det i något jäkla kontrakt jag skrivit på? Nej, det gör det INTE! Börjar bli sjukt förbannad på honom... Riktigt arg. Han ringer och drygar sig om hunden, sa att han kan väll ta den då. Nä, det ville han inte-han vill ses och sitta ner och prata om hunden. Tror inte det, hunden stannar här och tänker INTE sitta ner med honom. Tänker faktiskt inte ens svara på hela helgen. Håller på att explodera! Sen ringde en kompis till mig och berättade att han ringt henne, hon svarade inte. Så hemskt. Skäms lite fast jag inte borde...
Kan han inte flytta här ifrån? Måste han klänga sig kvar?

Har inte svarat på samtal vid de tillfällen jag trott han druckit. Haft många missade samtal .. Skrev att jag inte svarar i telefon om jag tror att han dricker, att jag försöker följa den instinkten! Att det inte är ett sätt att straffa honom, men att jag känner så. Och då agerar jag enligt det.

Senare fick jag på mailen en ursäkt till vissa saker han gjort mig. 😳
Vet inte tyngden i ursäkten dock, är det något han tror jag vill/ behöver höra/ att det "hör till" eller är det en stunds äkta skamkänsla som lett till ursäkten. Suck. Tänker man inte på det ena så är det något annat ... 🙄 Har inte svarat. Ännu. Måste man..

Önskar er en bra dag med sinnesro. 💕

🌺

Tack för svar! Chefen har haft samtal med honom och dom har bokat in tid för samtal med en terapeut. Han känns mer motiverad än förut, men de är ingen garanti för att de ska funka. Men en stor lättnad var de nog att de kom ut, att de inte är en stor hemlighet han bär runt på, både alkoholen och hur dåligt han mår psykiskt.
Jag har också haft samtal med hans chef eftersom han ringde för att kolla så att de inte va nån fara att han skadade sig själv eller nåt. Känns bra ändå för jag vill han ju så väl fast jag ändå inte kommer stanna i förhållandet. Men jag tar de lugnt och försöker stötta honom i de här steget.
Tänkt ringa men inte vågat riktigt, men skönt att veta att de finns nån att prata med som förstår sjukdomen riktigt. 💕

@LitenSkär 💜

Tack för er omtanke. Jag tar en stund i taget och ser vart allt landar!
Tittade precis på en dokumentär jag vill tipsa om!

https://www.svtplay.se/video/32363331/granslos-karlek?position=1561&id=…

@fjällsurikaten
Hej, och välkommen hit. Bra att få ur sig, och här finns människor som förstår. 🌹
Det har gått långt. Skriver mera annan gång. Men vill nu säga att om du ställer ultimatum - se till att du kan hålla det. Om inte du kan, så signalerar det att han ändå kan göra som han vill för att du ändrar dig ändå ... Och du kan inte påverka honom att sluta dricka, det måste komma inifrån honom och kärlek kan göra mycket men kan tyvärr inte rå över någons alkoholmissbruk.
Kram. 💕

Hej Gimle, varmt välkommen hit!
Du berättar om en situation som verkligen berör, jättebra att du vänder dig utåt för stöd.

Ni har barn tillsammans och det har inte varit en lätt resa på grund av hans alkoholproblem. Du bär på det på många känslor och tankar av skuld och skam. En impuls blir att vilja lyfta bort dessa tunga tankar och känslor från dig, oavsett om du visste att han hade alkoholproblem redan innan först barnet tror jag du är långt ifrån ensam om att ha hopp om att en annan människa kan förändras. För så är det ju, människor kan ändras, men när de själva vill och kan. Det hörs att du gjort allt och mer än du kanske kan egentligen för att få honom att ändra sig, skydda ert barn och tänkt på olika lösningar.

Nu är du gravid och överväger abort, om jag förstår dig rätt, på grund av hans alkoholproblem. Han lovar att ändra sig, dricker igen efter två veckor, det blir noll tillit och möjlighet för dig att känna ett lugn i det.

Inte konstigt att ha svårt att både kanske tänka och känna klart i en sådan här situation, att försöka komma fram till lösningar för att det ska bli så bra som möjligt för alla. En tanke som du redan kanske fått lite tips om här, är att inte vara ensam i den situationen utan få stöd utifrån, såklart skriva här men kanske även träffa någon att prata med, via kommunen, vården, barnmorska, nära vänner, familj eller annat, vad tänker du själv om det?

Jag får också en impuls att vilja tala om för dig att du är allt annat än korkad, tycker du är klok som skriver här och berättar. Att du inte kan känna glädje nu är inte så konstigt utifrån den enorma press du beskriver, att ständigt gå på spänn tar all kraft och energi och vila och återhämtning låter som något du skulle behöva för att kunna tänka och känna alls vad du vill just nu.

Vet inte om något av detta blev hjälpsamt för dig, du får gärna skriva till oss under fråga oss om du vill prata med oss direkt på admin. Kanske hjälpas åt att se vart du kan vända dig om du vill hitta mera stöd och liknande.

Ta hand om dig och fortsätt såklart gärna skriva och läsa här!
Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej AK, det låter som det verkligen händer saker nu i både din mans och ditt liv på olika sätt. En förhoppning är ju såklart att det kan leda till en vändning. För vissa blir det just så, men svårt att veta det är ju olika för olika personer.

Oavsett hur det blir behöver du fortsätta ta de steg du behöver för att orka och ta hand om dig själv. Hjälp och stöd finns för honom om han vill ha det på flera sätt, vilket han säkert innerst inne vet om.

Vad behöver du just nu för att ta hand om dig, få ork och stöd att ta dig vidare i ditt liv?

Din man kan som du skriva här, ringa Alkohollinjen 020-84 44 48, om det skulle kunna vara ett sätt att "lämna över" ett tips till honom med lite kanske lägre tröskel. En gissning är förstås att du redan gjort det fler än en gång på olika sätt. Du som anhörig är också mer än välkommen att ringa om du skulle känna att det vore skönt att prata med någon muntligen.

Fortsätt gärna berätta här också, hur det går för dig och du kan också skriva till oss under fliken frågor om du skulle vilja.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tänker när det handlar om maktlöshet så handlar det som jag ser det om att kapitulera. Precis som den beroende behöver göra för att en förändring ska bli möjlig. Hur gör man nu det? Kanske genom att gå sönder. Det är en otrolig kamp man utkämpar. Eftersom det handlar om ens barn som hela tiden riskerar att dö är det inte konstigt att det är oehört svårt att "lämna över" kanske lita på att en högra makt eller vad man vill kalla det tar över. Några garantier har vi ju inte men kanske kan man få lite ro. Vad är alternativet?
Varma kramar till er båda.

Åh, Dearself, vad jag känner med dig. Så hemskt och tråkigt att höra. Och förstår och känner igen mig i det där att man går sönder, som gros också berättar om. Maktlösheten - det är det värsta av allt. Just det där att försöka ta hand om sig själv, fokusera på sig själv, är ju så otroligt svårt samtidigt som det nog är det enda man kan göra som kan vara till hjälp. Själv upplever jag ett stort glapp mellan tankar och känslor. Jag kan tänka "rätt", att jag inte kan påverka, måste acceptera att det är som det är osv, men ångestkänslorna påverkas liksom inte så mycket av det. I "skarpt läge" blir det omöjligt. Jag går också sönder.. Är - precis som ni, säkert, så innerligt trött på att leva med den här situationen. Här fortsätter krisen som jag beskrev förut. ACT-terapin handlar ju rätt mycket om det som du beskriver, gros, att stanna kvar i känslan som då till slut ska ebba ut. Är ju lite klassisk KBT-metodik. Men det är så himla svårt i den här situationen, som ju också hela tiden förändras, tycker jag. Kasten fram och tillbaka försvårar. Ska ändå fortsätta försöka.Kanske kan tankar och känslor mötas på nåt sätt. Det är väl den enda vägen. Varma, varma hälsningar till er båda.

Ja det är verkligen att uppleva maktlösheten. Min son stod framför mig en gång och stoppade i sig tablett efter tablett och jag kunde inte göra något för att förhindra det. Man går verkligen sönder. Just nu kan du nog inte göra något alls utom möjligtvis försöka ta hand om dig själv. Kan föreställa mig din känsla just nu. När jag själv tappat allt hopp efter en sån här händelse då är det enda jag kunnat göra att stanna kvar i känslan och till slut ebbar den ut. Vad som händer sen vet vi inte. Lider verkligen med dig och förstår din kamp jag har ju själv varit där.

Min man blev idag avstängd från jobbet pga. att han kommit onykter. Vad händer nu? Kanske kan de här vara botten som gör att han tar tag i sitt beroende. Jag är på väg ifrån honom och han kommer behövs stöd men jag orkar inte.

@Dearself -jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag sänder mitt stöd och all min kärlek till dig. Och inkluderar er i min aftonbön i kväll...

Är helt förstörd. Min son kom hem idag några dagar tidigare än tänkt. Han mår dåligt och vill hem och knarka. Jag har försökt sätta gränser så han inte ska mellanlanda hos mig utan komma till stödboende men han väljer att bo hos en kompis. Han kom hit, lämnade en väska och stack ut. Sa att han skulle ta droger. Att han hellre knarkar än är drogfri för då mår han iallafall bra.
Jag går sönder. Vet inte vad jag ska göra. Har aldrig känt mig så maktlös.