Senaste kommentarerna i forumet

@Åsa M Tack! Ja, jag är förvånad hur jag klarar att säga stopp. Han säger "nu skjuter jag mig själv" Jag säger "du gör dina val". Men det sätter sig ändå i skallen på något sätt. Dottern och jag har det bra, vi pratar mer. Jag lägger min kraft på henne.
Han var full redan på bussen hem från polisen. Brorsan säger "fortsätt orosanmäla" men jag har gjort en redan, han är aktiv i missbruk som han förnekar. Vet inte vad de kan göra?
Han säger att han hade alkohol i blodet hos polisen och jag säger "men körde du full?". -Nää, jag dricker inte, svarar han då.
Herregud, -man börjar ju nästan skratta.
När solen gick ner idag i en obeskrivligt vacker himmel, satte jag mig på en stubbe och tackade högre makt att jag slipper stå i kaoset, slipper stå med oron och att jag tog mig ur det hela-och det i tid....

Bra att han åkte fast. Man åker inte fast för rattfylla om man inte har problem, det är min känsla i alla fall...
All styrka till dig, fortsätt ägna din kraft åt dig och dottern.

@EsterHanna
Åh, nej. Inga bra nyheter alls ...😔
sånt där kan ju gå riktigt tokigt för både honom och andra i trafiken.
Men du "städade inte upp" efter honom - bra!!

....Och där åkte mannen fast för olovlig körning, rattfylla och vårdslöshet i trafik.
Fick tillbringa natten i häktet. Arg som ett bi för jag vägrar hämta bilen.'..

Hej.
Har egentligen ingen fråga och är inte ute efter några direkta råd, behöver bara skriva av mig och kanske höra om det finns andra här som är i samma situation. Här kommer en kortversion av min situation; Min sambo har ett alkoholberoende och i ärlighetens namn har han nog haft problem alla år vi varit tillsammans (17 år). Han dricker i smyg och aldrig öppet längre, dricker från gömda flaskor (häller upp whiskey på 50 cl Pet-flaskor). Ljugandet, bristen på tillit och hur han ifrågasätter mig när jag frågar honom om han druckit är det värsta. För ca 10 månader sedan började han på en låg dos antabus, 200 mg/3 dagar i veckan. Hans eget förslag efter jag fått nog och drog in hans föräldrar och syster med familj i hans problem. Han är ingen storkonsument i jämförelse med många med beroende och svårt att få hjälp i form av samtalsstöd eller annan behandling när han är för ”frisk”, så antabus är det han har. Han har säkerligen haft längre perioder dessa 10 månader när han inte druckit alls, troligen i samband med sommaren när vi sånär flyttade isär och han insåg vad han missade. Men nu är vi där igen.. han gömmer flaskor, jag letar. Idag hittade jag en liten flaska bland kläderna, hittade två flaskor på platser i förra veckan. Jag får i princip ta hon på bar gärning för han ska erkänna så jag tar varken fram flaskan eller häller ut längre. Jag observerar och ser om jag får rätt, blir det mindre i flaskan så kan han inte säga att det är en gammal kvarglömd relik. Sjukt beteende från mig, jag vet. Han säger att han inte dricker på antabusen utan att han då har hoppat över, så det verkar som han kan dricka på ex fredagen om han inte tagit antabus sedan onsdagen. Han planerar sitt drickande vilket gör mig än mer frustrerad, det är ingen impuls som bara kommer plötsligt och övermannar honom. Jag känner att det här kommer ju aldrig ta slut.. han har ju hittat ett sätt att dricka trots antabusbehandling och han har uppenbarligen inga intentioner att ex be om att få höja dosen så han inte längre kanske kan dricka efter få dagar. Jag känner att jag skulle behöva få se in i framtiden, få veta om problemen är kvar om ett år eller ej. Mår jag bra? Nej såklart inte men man blir förvånansvärt hårdhudad efter så många år.. suck.

@ensam optimist det är så mycket enklare att hjälpa någon annan än sig själv. Jag känner så igen mig i att man lever för hoppet.

För mig har det hjälpt att bryta min isolering och träffa bekanta som är i sunda relationer. Att få känna mig som mig själv igen och inte ett offer. Det är skit att det händer men alternativet är att vara kvar i det och se livet passera.

Du har redan tagit ett steg i rätt riktning. Jag ska försöka förtränga det där hoppet och leva redan nu som om jag är ur det. För det där man går och väntar på behöver inte hända.

@Tröttiz jag har fått ett par dagar för mig själv och landat i att allt kommer bli bra tillslut. Jag klarar det. Har inte velat göra något förhastat på grund av vårt gemensamma barn och för att jag varit så upptagen med mitt medberoende.

Idag har han varit på hjärtutredning något som har framkallat otroligt mycket ångest och fyller de senaste veckorna. Idag fick jag besked att vårt nya liv ska börja nu, i hälsans tecken. Det låter kanske hemskt av mig att tänka att jag har väntat på att han ska nå botten för att vakna. Denna gång kommer jag inte nöja mig med vita veckor och nya träningsrutiner. Det behövs ett proffs utifrån. Hoppas hoppas, men annars så vet jag att det blir helt okej ändå. Känns skönt att skriva av sig.

Tror tyvärr inget fungerar.. jag har testat allt! Likt förbannat har han börjat dricka igen, värre än förut, för varje gång han "skärpt sig". Tillslut har jag tvingats kapitulera. Jag kan inte hjälpa honom! Det gör så vansinnigt ont men det går inte att vinna över beroendet. Har insett att eftersom jag älskar honom måste jag släppa honom, låta honom förstöra allt mer för sig själv. Det är enda sättet. Så grymt, så hemskt, så ohyggligt jobbigt. Se på när den man älskar långsamt dödar sig själv. Snart flyttar jag och hoppas då att spiralen ner går snabbt. Att han når botten innan han hinner skadas fysiskt för mycket. Då finns det en liten chans att det kan ordna sig mellan oss. Jag kan inte ge upp det hoppet. Jag flyttar, skilsmässopapper inskickade, men jag hoppas! Så svårt att förstå hur det kunde bli så här... Tänk på dig själv och er dotter! Visa hur man gör när man mår bra!

@EsterHanna
Tack, det går upp och ner. 💜 Men jag inser att jag behöver mig själv och gör sånt roligt och betydelsefullt som liksom faller mig in. 🙂
Skulle jag mot förmodan bli intresserad av någon annan så skulle jag inte satsa, för känner mig väldigt matt och trött ...
Må så gott. I dessa mörka tider, ha ett hemmaspa - ta dig ett fotbad, handvård och lermask. 😉

@Tröttiz -Ja det stämmer, förundras över hur "lätt" det var när jag väl tog steget. Det var det som var svårast-att låta allt krascha. Kapitulera! Jag lever ett liv och bra saker händer en efter en, små och stora... Det är som han aldrig bott här, fast en del saker finns kvar. Så märkligt. Hoppas du mår fint! Kram

@EsterHanna 💜
Verkar som att du trots allt har någon slags ro. Och Du har börjat gå din egen väg.
Kram.

Fick papper från tingsrätten idag. Skilsmässan går i genom den 13 April-22.
Känns som en evighet men spelar ingen roll egentligen, jag har sakta börjat promenera bort, bort från ständig oro och ständiga tvivel och misstankar. Så skönt!
Sen undrar jag ju vart den fina mannen tog vägen? Han är borta och det sups och ljugs som aldrig förr. I går ringde han och var så full att han inte kunde prata. Tyst långa stunder och jag satt lika tyst själv. Till slut sa jag bara "Herre gud, vad full du är-sök hjälp!" Tystnad!
Har bytt tillbaka till mitt efternamn.
Städar ur. Han försvinner sakta mer och mer. Skrev ett meddelande i helgen till mig: Jag dör, kan någon hjälpa mig... Svarade inte...men tänkte att tänk om han dör nu... Han ringde två dagar senare och lät som inget hade hänt. Orkar inte ens kommentera det hela. Suck!

@Sviken 💕
Du har testat det mesta skriver du, har det funkat? Nej. Du skriver i din sista mening: " jag vet att han måste vilja själv och dit har vi aldrig kommit".
Ja ... Att sluta dricka måste komma från den dom dricker. Kärlek övervinner mycket men inte allt.
Fundera på hur du vill leva och vad du mår bra av. Och vad du än gör, ställ ultimatum du kan hålla. Skriv gärna och berätta hur det går. 🌷

@Backen123 @EsterHanna, Tack! Nu är jag mer stabil igen. Hade en riktig svacka i helgen men nu har jag fått mer energi. Som ni säger, det blir bättre. Är bara så mycket sorg, ilska och besvikelse som ska ut. Försöker fokusera på mitt nya boende och mig själv och dottern. Inget jag gör hjälper min man mer än att jag "visar hur man mår bra". Att det går att fixa även de tyngsta känslorna och komma upp igen. Det är jäkligt tufft men det går!

Igår fick vi äntligen reda på vad som har hänt. Usch, vilket hemsk obduktionsrapport att gå igenom.. men samtidigt skönt att få bekräftelse på det man har misstänkt (och lite mer därtill).

Dödsorsak: Komplikation av kronisk och akut hjärtmuskelinflammation med långvarigt alkoholmissbruk av bidragande faktor pga nedsatt allmäntillstånd. Han hade fullt utvecklad skrumplever, lungemfysem med kraftiga kolpigment (han var svetsare), hjärtsvikt och början på en pajad bukspottkörtel.

Jag är så himla ledsen. Det är så tungt. Det han dog av kunde ha undvikas om han bara gick till doktorn, men de andra fynden hade betytt en plågsam död framöver. Jag känner en lättnad över att det gick fort, ett hjärtstopp, istället för vad framtiden skulle bjuda på men samtidigt känns det så orättvist. Han har lidit länge och skulle lidit så mycket mer om han fick nåt år till i livet. Min stackars lilla pappa.

@Hallonpaj
Hur är det med dig? 🌷
Själv har jag bättre början på veckan än vad helgen varit. Skönt. Känns bättre inombords. 🙏 Går verkligen upp och ner.

" And this, too , shall pass away " -
tror det är Abraham Lincolns ord.
Kom nyss att tänka på det, så är det ju.

@Hallonpaj Hej. 🤗
Tack så mycket. 💜

Länge sedan jag skrev nu men har varit inne å läst lite då och då på andras trådar!
Jag har harvat på med mitt mående och har åter igen insett att jag inte kan leva så här!
För någon vecka sedan så skrev jag ner lite känslor/tankar om allt, ikväll lämnade jag det åt honom att läsa och åkte till en kompis, han har inte hört av sig och har stängt av mobilen så nu är jag ett vrak som är orolig att han gjort något eller dragit trots att barnen då blir själv hemma!!
Kommer nog åka hem i natt och har ingen aning om vad som väntar 💔
Han har åter börjar smygdricka inte ofta eller mycket men han krossar mitt hjärta, av de 15 burkar öl så har vi ett magiskt skåp av de 10 st 3,5:orna så har 6 av dem förvandlas till starköl samt att de har förökat sig 😔
Ska försöka prata med honom igen men det känns verkligen hopplöst 💔💔

Länge sedan jag skrev nu men har varit inne å läst lite då och då på andras trådar!
Jag har harvat på med mitt mående och har åter igen insett att jag inte kan leva så här!
För någon vecka sedan så skrev jag ner lite känslor/tankar om allt, ikväll lämnade jag det åt honom att läsa och åkte till en kompis, han har inte hört av sig och har stängt av mobilen så nu är jag ett vrak som är orolig att han gjort något eller dragit trots att barnen då blir själv hemma!!
Kommer nog åka hem i natt och har ingen aning om vad som väntar 💔
Han har åter börjar smygdricka inte ofta eller mycket men han krossar mitt hjärta, av de 15 burkar öl så har vi ett magiskt skåp av de 10 st 3,5:orna så har 6 av dem förvandlas till starköl samt att de har förökat sig 😔
Ska försöka prata med honom igen men det känns verkligen hopplöst 💔💔

@Sisyfos
Precis, jag vet ju att han inte mår bra men av samma anledning för jag inget åt saken eller det gör jag massor försöker stötta på alla sätt att underlätta vardagen med barn, körning, matlagning mm
Men det är som du säger han måste ändå någonstans ta tag i sina problem 😔

@Sisyfos
Precis, jag vet ju att han inte mår bra men av samma anledning för jag inget åt saken eller det gör jag massor försöker stötta på alla sätt att underlätta vardagen med barn, körning, matlagning mm
Men det är som du säger han måste ändå någonstans ta tag i sina problem 😔

@Tröttiz
Är sällan här nu men vill bara säga hej och heja dig🌸

Du är inte ensam och du tar rätt beslut. Du tänker på din dotter och du kommer fixa detta. Skriv här. Det lättar...
Det blir bättre...

Hej. Jobbigt idag. Tänker på exet och hans tillstånd, inte bra alls med honom. 😔 Jag är frustrerad över att jag dras med, att alkohol kan ha sånt grepp. Jag liksom skriker inombords och känner mig ledsen... Mitt grubblande löser inget, men man är ju inte annat än människa. Inte så lätt låta bli att grubbla.
Ha en bra kväll, och söndag. 🌷

@bananpannkaka jag kan bara svara från mina egna erfarenheter här men det är att otrevligheterna blir värre ju mer skam den som dricker känner. De försöker i det längsta hålla det ifrån sig och anfall är bästa försvar. För mig har det gått så långt att jag måste ta mig bort från situationen. För att skydda mig från fler tykna och otrevliga kommentarer. Det är psykisk misshandel och jag har äntligen förstått att det är det.