Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte om ni lyssnat på denna och den hjälper ju inte oss att må bättre men den är väldigt fin och beskriver hur ett beroende ser ut och hur det är för oss föräldrar och hur maktlösa vi är!

https://sverigesradio.se/avsnitt/min-dotter-lisa-dog-av-en-overdos?fbcl…

Efter tre veckors behandling så svajar det till och han ska lämna imorgon, det är mitt fel enligt honom.
Har sms personal på behandlingshemmet då han förmodligen manipulerat de också, det vet jag inte men om det följer tidigare mönster så är det så även denna gång.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Jag kan inte hjälpa det men ångesten ligger som en tjock klump i magen.

@Tröttiz Jag håller med dig, detta glorifierande av en drog är sjukligt. När jag går förbi fulla restauranger och serveringar där folk sitter med alkohol så känns det så främmande att leva så när man upplevt vad drogens konsekvenser verkligen är. Som ett statligt reglerat knark.
Klokt att du fokuserar på dig själv först och främst fast det är så innerligt svårt att inse att man inte kan påverka eller rädda en människa man tycker om som är sjuk.

Värdelöshetskänslan jag ibland drabbas av eller som finns där i grunden hela tiden har med min uppväxt att göra tror jag. Blev medberoende rätt tidigt, det var ingen sund uppväxtmiljö för ett barn. Jag blev varken sedd eller hörd och belastades för ansvar som ett barn egentligen inte ska behöva ta. Det sitter väl i att jag ska ge och stötta där egentligen andra bör ta ansvar själva och sedan inte förvänta sig stöd eller omtanke tillbaka.

Om två veckor sätter anhörigprogrammet igång och det är jag väldigt glad för. Det behövs verkligen.
Ha en fin söndag allesamman!

@AnnieC Hej Annie. Min erfarenhet är att man inte kan få någon att sluta dricka eller minska på drickandet om de inte själva önskar det. Man får, enklare sagt än gjort, komma överens med sig själv som anhörig om hur man själv vill ha det och vilka gränser man själv har och leva efter det. Det betyder att förändringen börjar hos dig själv.
Sök hjälp och stöd för dig själv så du blir stärkt för man bryts ner ganska fort av en sådan livssituation. Du kanske kan förmedla hur du själv mår i detta och hur det drabbar dig med hans drickande.
Det är svårt att släppa den kontrollen, för man ser ju vad alkoholen gör med den person man älskar. De måste helt enkelt få komma fram till det själva.
Vi kan inte göra en annan människa nykter, det är ett beslut och helt och hållet deras ansvar precis som vi behöver ta ansvar för oss själva, våra gränser och hälsa. Det är en skoningslös sjukdom och väldigt tuff situation att leva som anhörig.
Ta hand om dig.

@Backen123 Du kommit så långt med dig själv låter det som ! Modig som vågar möta o erkänna smärta o insikter. Du lever i tillfrisknande ❤ Du ger dig själv o barnen det ni behöver. Var stolt över dig !

Vad tråkigt Ragna! Blir uppriktigt ledsen och förstår din förtvivlan. Jag tänker att hon är i ett aktivt missbruk när det är så tätt. Att hon är väldigt sjuk i sitt beroende. Drickandet eller drogandet sker tvångsmässigt . Hon vill inte vara där. Inte min kille heller. Han uttrycker samma sak, är helt förtvivlad, rädd att han ska dö osv , ändå fortsätter det. Jag förstår inte riktigt hur de ska klara att stå emot men när jag pratade med min kurator om det så förstår jag det som att det är det man försöker stärka i behandling. Att hantera det tvångsmässiga och hitta strategier för att stå emot.
Hade polisen kört henne dit? Tycker det är så bra att de ringer. Har varit med om flera tillfällen när min kille legat på sjukhuset utan att jag hört nåt. Även om jag vet att de är vuxna tycker jag det är märkligt. Tänker att om jag hittades medvetslös på gatan skulle väl mina anhöriga kontaktas.
Hoppas hoppas att det stannar här och har varit lugnt idag. Har ni någon bra kontakt på beroendevården el socialtjänsten som du kan ringa och prata med ?

Kram och massa styrka till er!

Täta återfall skriver du Ragna och även att din dotter säger att jag vill inte vara så här. Kanske kan det leda till att hon samtycker till en behandling som bättre motsvarar hennes behov. Om jag minns rätt tyckte du Nämndemansgården och tolstegsbehandling skulle vara ett lämpligt alternativ för din dotter.

Det här att mista jobbet eller sin sysselsäätning tillhör våra katastroftankar och min erfarenhet är att dom har vi ingen nytta av. Min son miste den enda sysselsättning han trivts på. Förra veckan fick jag veta att det fanns väldigt mycket droger där så det var verkligen ett olämpligt alternativ. Nu är det tal om att han så fort han kan ska han vara på ett hunddagis och han älskar hundar och alla andra djur med förutom mördarsniglar. Själv miste jag ett jobb vilket ledde till att jag påbörjade en utbildning och fick ett arbete där varje dag känts rolig och givande.

Vad jag vill säga med detta är att vi vet inte vad som händer i slutändan. En terapeut på Nämndemansgården sa till mig att jag ska ha tillit till att allt löser sig på bästa sätt, en tro på en högre makt tänker jag idag, men då tyckte jag det var väldigt korkat. Det var ju jag som styrde vad som sker. Utan min inverkan skulle det bli en katastrof, men kanske förstör vi mer genom att lägga oss i. Idag kan jag känna tillit (inte alltid men mer och mer) till att det löser sig på bästa sätt och den känslan är fantastisk och något jag tidigare inte upplevt. Men vägen dit har självklart inte varit lätt, men det vet vi ju.

Kramar till dig Ragna som kämpar.

Två veckor gick det bra att jobba - i kväll, just när jag kommit hem från min andra dotter som just nu har lite (helt andra) problem, ringde polisen. Nu är hon på beroendemottagningen, mycket berusad. Känner mig helt förtvivlad, men kanske inte helt chockad och förvånad. Återfall ingår i tillfrisknandet, precis som du säger Gros, men så här täta... och hur ska det gå med jobbet? Hon var själv helt förtvivlad - fick ringa från mottagningen - och grät och sa "jag vill inte vara så här". Nu hoppas jag hon stannar där åtminstone över natten.

Tycker också det är skönt att höra att din son fortsätter sin behandling och att han känns starkare, Dearself. Hoppfullt!
Och tycker även jag att det här med föräldratråden är jättebra! Lätt för alla intresserade att hitta. Jag letade rätt mycket i början efter andra föräldrar.
Jag känner mig rätt uppgiven nu, som om jag inte orkar mer. Har varit nedstämd så länge, det här blev liksom droppen (igen). Men ska försöka kämpa på med acceptansen och det här med att vara i nuet, något som också ingår i ACT. Man får försöka öva, även om det är svårt ibland.
Varma kramar till er! Tänker mycket på er.

Nu är vi i stadiet av häftig förnekelse från min mans sida. Han försöker vända det till ett relationsproblem som löses genom att skiljas. Han förnekar saker han gjort helt och drar på och överdriver istället och framställer det som om jag manipulerat alla i vår omgivning. Att jag planterat min version för att hans inte ska få stöd. Inser hur sjuk han är och försöker stå pall men det är så svårt! Ibland, speciellt på morgonen, tvivlar jag på att jag känner rätt, känner mig förvirrad och har vansinnig ångest. Men landar alltid att jo, jag känner rätt, fakta är fakta! Hur mycket han dricker, saker han sagt i fyllan, att grannar, vänner och vår familj sett hur han beter sig och att de alla är oroliga! Det måste betyda att jag tolkat situationen rätt, att han förnekar och försöker övertyga mig för att kunna fortsätta, inte orkar se. Så svårt att bemöta någon som är så övertygad om sin verklighetsbild att han hellre skadar allt och alla runt sig än bryter ihop. Hur bemöter man någon som förnekar???

Hej, tack för ni finns och för ni stöttar. Jag ringde polis, de noterar och ska hålla utkik efter hans bil. De tipsade även om att jag kunde kontakta tingsrätten och få ett kortvarigt beslut fram till skilsmässan att han inte har tillträde till huset.
Mannen blockade jag. Tyst en halv dag , i går ringde han på kvällen och gråter och beklagar sig. Alla har vänt honom ryggen, bråkat med föräldrar, bilen gått sönder OCH han måste betala HYRA! Det anklagade han mig för, jag försökte synliggöra att jag stått själv med alla räkningar jämt och BOENDEKOSTNADER! Han fattar inte, säger ja men jag lagade ju mat! Herregud!
Det som räddar mig, det är att gå in här och läsa vad jag skrivit tillbaka i tiden, det gör jag när jag "börjar tycka lite synd om" slår till... Oumbärligt!
Jag önskar han åker hem till sitt hemland-men det har han inga planer på...ännu.

Min man, 78 år, är alkoholist. Han dricker en halv flaska whisky om dagen. Vi har varit gifta i 45 år, och jag vill hjälpa honom att sluta, eller åtminstone att minska konsumtionen. Det har blivit värre under pandemin, innan drack han inte lika mycket.
Jag försöker om och om igen att prata med honom, men allt vänds till att det är mitt fel, jag försöker styra honom. Han vill dricka, det är den han är, och jag ska inte försöka ändra på honom.
Hans drickande kompliceras av att han har så dåligt minne. Jag försöker få honom att söka hjälp, men han vill inte, säger att han vill leva så här.
Finns det någon här som har liknande erfarenhet? Hur får man någon som vill dricka att söka hjälp?

@Madde1972 hej tack för att jag fick ta del av en bit av din vardag🌹 jag blir tårögd då jag läser och känner hur illa denna man behandlar dig, jag förstår helt hur mycket man vill hjälpa och stötta. Men han måste också vilja sluta och inse hur illa han faktiskt gör dig och din familj! Du har fått stå ut med på tok för mycket och vridit och vändit på dig själv efter hans pipa. Du måste tänka på dig och vad du mår bra av! Jag hoppas du tar ställning till ditt mående och ibland är det bättre att gå och veta att man är värd bättre
Kram till dig

Hej Peppin, du startade en tråd här i april, ”När ska man gå”. Du beskriver nu att du inte orkat vara här lite för att det känns som du går bakom ryggen på honom. Din situation låter ohållbar och inte konstigt att en blir dränerad på energi och ork att leva som du gör i denna situation så länge. Inte konstigt heller att du behövt försökt att hitta sätt att ta hand om dig, kanske tagit ett glas vin eller vad det än må ha varit, i panik att inte veta vad du ska ta dig till, försök att sortera i allt och tänka klart. Tufft du har det.

Att inte veta varken ut eller in när en är mitt i allt är vanligt och du är långt ifrån ensam. Nervsystemet är triggat dygnet runt och kan gissa att du har svårt att återhämta dig för att kunna tänka klart, se situationen objektivt och finna just ork för att veta hur du kan ta dig ur den eller ändra på den. Skam och skuldkänslor gör inget bättre och spär på ditt mående. Om en vän berättat detta för dig, vad hade du rått den vännen att göra i denna situation?

Trots detta är du här nu igen och skriver, jättebra! Du finns för dina barn och det hörs att du gjort allt för att försöka påverka honom. Valet att ta hjälp, göra en förändring ligger hos honom. Det finns ingen hjälp i världen som kan hjälpa någon som inte är beredd att ta emot den. Samtidigt är du och era barn också i behov av stöd och hjälp och ni vill ha den som det låter, det är inte att gå bakom ryggen att prata här, att ta stöd det är snarare klokt och kan i slutändan vara ett sätt att även hjälpa honom. I slutändan om han inte blir hjälpt har i alla fall du och barnen kanske fått en liten push längs vägen att ta hand om er själva och må bättre.

Hur ser ditt stöd ut annars, finns någon tanke om att ta stöd från kommun, vårdcentral eller kanske testa att ringa Alkohollinjen? Såklart är du mer än välkommen att skriva och läsa här, tänker bara om det kanske skulle vara skönt att också prata med någon ansikte mot ansikte eller i alla fall i telefon.

Skriv gärna till oss på admin också om det är något du undrar eller liknande under fliken frågor!
Hoppas något här på forumet blev hjälpsamt för dig och att budskapet gått fram; du gör inget fel när du tar stöd, pratar om er situation här eller om du skulle vända dig till andra, bra att du skrev här igen!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Tröttiz tack för de fina orden 🌹
Ja det känns som att professionell hjälp är en mycket bra idé, jag känner en oro som inte försvinner på grund av hans drickande. Jag vill leva ett sunt och hälsosamt liv och precis som du skriver att vårelation skall vara Vi . Inte han jag och alkoholen..

Vad skönt att han fortsätter sin behandling och som förälder ser du en förändring hos honom. Låter jättebra! Under de år jag jobbat med missbruk fick jag lära mig att återfall ingår i tillfrisknandet, men ändå väldigt plågsamt för alla inblandade när det sker. Jätteroligt att höra att du ser en förändring. Bra ide' med tråden föräldrarstöd och så länge den är aktiv finns ju möjligheten att fler kan delta.

Idag ännu ett steg framåt, infon om hans nya bekantskap gjorde ont, den lilla människan i mig fick för mig att nu kommer hon få honom frisk och nu blir han lycklig. Fick se en bild av henne på Facebook och då gick det över, en kvinna som är 10 år äldre och som säkert kommer enligt Freud symbolisera hans mamma, säkert en Florence Nightingale ut i fingerspetsarna 😅 sorgligt hela vägen men gjorde mig lite friare. Och för dom kan det säkert bli bra 🙏 det jag har lärt mig efter ett tips härifrån är att våga vara i känslan, i ångesten, i sorgen för den går över. Självklart omöjligt när det stormar som mest, men sen.

Ni skriver så kloka saker båda två! Jag hoppas fler föräldrar väljer att skriva. Det är ett stöd både att läsa och skriva. Man vet att någon förstår och man känner sig mindre ensam.
Ragna, hoppas din dotter fick med sig lite av behandlingen ändå och att hon kan hitta styrka till långvarig förändring.
Skönt att hon jobbar. Har förstått att det betyder mycket för henne. Och Gros, hoppas verkligen sjukvården kan hjälpa . Det måste vara väldigt jobbigt för honom.
Min son fortsätter sin behandling och jag försöker så gott jag kan att vara i nuet . Jag tycker han på många sätt känns starkare än tidigare.
Ta hand om er . Kram

Ja, som ni märkt är det en tuff process. Så all styrka till er @levanu_80 och @ensam optimist. Jag var ju tvungen att gå tillbaka och testa en gång till, för att se om maken skulle kunna hålla sig nykter och trevlig. Nu gick inte det och jag är stensäker på att jag har gjort rätt! Jag har haft flera verktyg till hjälp.

En sak som är bra är en dagbok, eftersom en aktiv A är mästare på att dupera och vill förminska sitt problem. Man tror då att det är en själv det är fel på eftersom man hela tiden får höra att man överdriver och så farligt var det inte, så ofta är det inte och så mycket är det inte. Med hjälp av en dagbok kan jag få en bekräftelse på att jag inte är galen, att det faktiskt visst är så farligt, så ofta och så mycket. Men jag lärde mig att hålla min bok för mig själv efter att ha blivit rejält utskrattad, hånad och idiotförklarad som ens ids hålla på. Jag har också skrivit här som en slags dagbok, då är det också lätt att gå tillbaka och se hur det var. Jag har tittat tillbaka och insåg att det faktiskt var exakt likadant för ett år sedan, ingenting har blivit bättre och så vill inte jag ha det. För i nyktert tillstånd är han den finaste, min absolut bästa vän och så många fina minnen. Men nu är det inte så och jag kan inte leva på minnen. Jag behöver påminna mig själv att det inte alltid är fint.

Jag satte också upp en målbild, jag vill ha lugn och ro, inga elakheter, inga bråkiga helger med oändliga idiotdiskussioner på natten och så vill jag hitta på roliga eller nödvändiga saker på helgen. Jag vill inte gå omkring med oro för när bomben briserar nästa gång och jag vill inte att dottern ska leva i detta toxiska. Så var det inte för mig och då var jag tvungen att gå. Men min process har pågått i fyra år, så lång tid har det gått efter jag bestämde att det här går inte. Jag har också tvekat, hoppats, trott och velat och bestämde mig förra hösten, det får ta den tid det tar. Jag går om det inte blir bättre när jag är redo, jag har inte stressat fram något. Jag har också haft bra samtal med vänner och professionella som hjälpt mig framåt.

@Nora81
Väldigt trött emellanåt. Ledsen och frustrerad över vad alkohol kan medföra. 😡 Samtidigt som det glorifieras, "tar mig en prosecco i härlig solnedgång" typ ... Tjo och tjim.
Smärtsamt känns det ännu att behöva släppa taget. Vi har ändå kontakt nu och då, vet inte om det är så klokt förstås. 🤔 Han har sagt att det är skönt att ha kontakt med en normal och vettig människa... Förlorat jobb, barn, vänner, återkommande rattfylleri.

Jag önskar jag hade trollspö men det har jag inte. Jag måste dock rädda mig själv. Jag jobbar på det ... Känner mera ro, vilket är skönt. 🙏

När du skriver värdelöshetskänsla, varifrån kommer den? 🌹

@Tröttiz Hej Tröttiz.
Jag har haft fina dagar och känner att det går framåt med de verktyg jag fått. Jag har känt glädje, sinnesro och hopp under dessa dagar.
Just idag kraschade jag och har ont i kroppen, känner en sorg som pockar på och vill fram. Har fått kontakt med mina känslor som jag under så lång tid tryckt undan. Ilska och sorg är det mycket och i grunden en känsla av värdelöshet som jag brottats med.
Men jag stannar upp och känner och möter känslorna. Är snäll och omtänksam med mig själv. Tar en dag i taget. Tack snälla för att du frågar.
Hur har du det?💕

Hej Mohair71

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet. Det är några dagar sedan du skrev och jag hoppas att du läser detta. Det kan ta lite tid innan en nya tråd får fart. Det du skriver berör och blir så tydligt hur tufft det kan vara att se sin partner nästan som förvandlas framför ens ögon. Du återger en bild som allt för många kan känna igen sig i.

Du märks att du känner ett ansvar som förälder och har en omtanke om din partner samt att du vill vara hjälpsam. Att du har modet att ta upp ämnet alkohol och att din partner försöker göra annorlunda är ett gott tecken. Det låter som en god idé att låta barnen vara hos dig om deras mamma har svårt att hålla sig nykter. Ett annat gynnsamt steg du tar är att du vänder dig utåt, hit, söker andras erfarenhet och nya infallsvinklar. Som du är inne på så krävs ibland mer än förnuft och vilja då det kommer till alkohol. Speciellt då personen som dricker har "misslyckanden" i bagaget.

Hur känns det för dig nu, när du så svart på vitt har berätta om hur det är? Finns det någon du kan tala med och vad gör du får att få energi och kraft? Ibland hamnar allt fokus på alkohol och den som dricker, en glömmer bort att ta hand om sig själv. Hur är det för dig?

Skriv gärna igen om du vill, vi finns här.

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

@Nora81
Hej, hur har du det? 💕

@EsterHanna STOR KRAM. Tusen tack! Det värmer oerhört.

@EsterHanna så bra och modigt att polisanmäler. Jag hoppas du får hjälp omgående.
Varma kramar💕