Senaste kommentarerna i forumet

@mus-lusen Tack för ditt svar med tankar och reflektion. Det är ju just det där med ultimatum. Att stå fast vid vad man säger. Sååå svårt! Men känner att jag nått vägs ände nu, orkar inte mer, så jag hoppas jag kan vara "hård". Sen kan det ju bli bakslag och man måste ju kämpa tillsammans. Men det viktigaste för mig är att han INSER att han har problem OCH att han aktivt jobbar för att få rätsida på det.

@Mammatill2 Usch jag vet hur svårt det är . Jag är fortfarande tillsammans med min partner men vi bor inte ihop . Så när han dricker så slipper jag vara närvarande tack och lov . Vi är ju som alla andra medberoende till vår partner , men skulle du kunna tänka dig att kontakta medberoendestöd ?
Jag gjorde det efter mitt första inlägg här , det har tagit lite tid men jag har haft mitt första samtal och är en liten bit på väg till ett bättre mående , även om jag har lång väg att vandra .

Allt det som faktiskt händer när han dricker tyder ju på att han inte kan kontrollera sin alkoholkonsumtion och därmed har ett problem .
Jag kan varmt rekommendera djävulsdansen , en bok jag har läst där jag har kommit till insikt väldigt mycket om just olika sorters alkoholmissbruk.
Du har rätt att ifrågasätta och ställa krav och nej du överreagerar inte. Ska du däremot ställa ett ultimatum , så vad säker på att du inte kommer att bryta det . Jag har 10 års erfarenhet av det här och jag har gjort så många misstag . Ställt ultimatum och sen inte hållt dom för jag inte klarat av det . Jag är själv medberoende till min partner som är missbrukare.
Men efter att ha nått väldigt dåligt en längre period så sökte jag upp ett anhörighetsstöd i vår kommun. Har varit på ett samtal än så länge . Men jag är glad att jag tog hjälp för att få rätsida på mitt liv . Jag är bara i början på en lång resa , men jag har iallafall börjat .
Varma kramar 💖

@Morgonsol Tack så mycket Morgonsol 🤗 Jag har en lång resa framför mig vad jag förstår . Men jag har tagit tag i mitt liv och tagit kontakt med kommunens medberoendestöd och gått på mitt första samtal där . Jag har fått lite mer självinsikt om varför just jag hamnade i denna situationen och hur jag ska göra för att börja bli stark och inte finns mig i allt längre .
Personen i fråga , alltså den beroende har fått ett ultimatum och bära eller brista men jag ska stå fast vid detta . Han dricker fortfarande men han försöker att kontrollera sitt agerande mot mig och ännu har det inte dykt upp några sms av det nedlåtande hållet . Däremot så märker jag ändå direkt när han dricker , då det då ska tas upp saker som är helt enkelt meningslösa. Men jag säger ifrån och då slutar det och han hör inte av sig fören dagen efter .
Jag hoppas att min vilja och med hjälp av stöd ska kunna stå stolt och rakryggad i det här. Även om jag just nu inte riktigt vet hur allt ska gå .
10 år i ett förhållande är lång tid.
Men kan rekommendera till alla som sitter i samma situation som mig att läsa jävulsdansen .
Jag har försökt att berika mig själv så mycket i ämnet för att ha kunskap om vad det faktiskt handlar om och att jag kan inte påverka , styra eller avgöra vårt förhållande.
Jag måste släppa på kontrollen som jag inte ens förstod att jag hade . För annars mår jag bara sämre och sämre .
Jag är författaren över mitt eget liv , han över sitt .
Kram 💖

Jag och min sambo har känt varandra i 30 år. Vi har så gott som vuxna barn, två kvar hemma.
Jag är helt ny i detta forum. Känner att jag måste ventilera mina känslor, tankar och tvivel med andra i min situation.
I flera år nu har jag tyckt att min sambos alkoholvanor är ett problem. Han har (vad jag vet) bara druckit när han varit ledig och egentligen inga enorma mängder. Och som han alltid försvarar sig: Han blir aldrig otrevlig. Dock har det ofta gått rent åt skogen när han druckit, tex: spytt ner allt runt sig, kissat på golvet, slagit sig så han fått söka vård, okontaktbar, osv. Han blir även väldigt fjantig när han dricker (blir väl de flesta iofs) och väldigt, vad ska man säga, jag hittar inte ordet, men bara han har rätt, han "kör över" alla andras åsikter. Jag anser även att han blir rent ut sagt korkad!
Under årens lopp har vi haft detta ämne uppe till diskussion vid flera tillfällen och försökt hitta olika strategier för drickande, ex att han tar med eget när vi är hos andra. (Så han vet hur mkt han dricker) , att han bara ska dricka öl, osv. Men alltid blir nåt fel, jag blir ledsen gång på gång. Allt resulterar i att jag blir på helspänn redan innan han druckit, jag kan aldrig slappna av och reagerar på minsta lilla. Vad som fick mig att verkligen, verkligen förstå att det faktiskt inte ÄR jag som inbillar mig, var en händelse i augusti där det kulminerade med alkohol i kaffekopp kl nio en söndagsmorgon.....och sen sov han ruset av sig mellan 10.00-15.00 ungefär...där och då ställde jag ett ultimatum (vilket jag försökt göra tidigare med) att nu måste han ta tag i detta, annars lämnar jag.
Han har tagit kontakt med AA och varit på några möten. Han har inte druckit sen augusti. Fast i torsdags märkte jag beteendet som jag alltid märker när han dricker, dock förnekar han....
Det här med tillit....att lita på, att vara ärlig...
Sen tvivlet...att ständigt tvivla på sig själv; Är det JAG som inbillar mig? Överreagerar jag? Och: Har jag rätt att ifrågasätta? Rätt att ställa krav?
Nåväl, vi har alltså kommit såpass långt att han sökt stöd, jag vet inte hur framtiden ser ut och hur det kommer bli. Lång väg kvar...och jag mår inte alls bra i detta, har svårt att prata med honom om det. Det är väldigt omtåligt och skört.
Förlåt långt inlägg, men behövde få fram lite bakrund.

@Hallonpaj Tack så mycket för ditt svar . Jag har tagit mig så långt att jag har kontaktat medberoendestöd i min kommun och haft ett samtal där med en jätte bra människa . Så jag ser fram emot samtalen och att vara i början på att stärka mig själv . 🙏💖

@Tröttiz Du har så rätt Tröttiz , att vårda oss själva är viktigt. Att du har kontakt med din ex man är ditt val, du känner säkert när det räcker och att när din gräns är nådd. Bra att ni inte lever tillsammans.... Det hjälper ju till. Är så tacksam att man har något eget att stänga dörren till. Kram och fin dag till dig!

@Tröttiz Du har så rätt Tröttiz , att vårda oss själva är viktigt. Att du har kontakt med din ex man är ditt val, du känner säkert när det räcker och att när din gräns är nådd. Bra att ni inte lever tillsammans.... Det hjälper ju till. Är så tacksam att man har något eget att stänga dörren till. Kram och fin dag till dig!

@Backen123 - det blir så jobbigt för de kollrar runt hjärnan, precis som du beskriver. Det är ju ingen människa som kan låsa in någon annan... Men det orimliga blir en verklighet som vi dras in med i... Jag dras också med skammen...Ni gifte er ju nyss, säger folk. Det är ju precis vad man vill höra. Jag säger, han dricker och känner sen att nästa outsagda fråga är "men visste du inte det"?
Och min tanke är just den, visste jag inte? Jo. Anade kanske men såg inte "tydligt" . Det tog tid. Denna fina människa dolde ett stort missbruk för mig ända från början... Jag reagerade mera på att han inte fick något gjort, aldrig kom till skott...tacka tusan för det när all kraft måste ha gått åt att dölja, smyga och ljuga. Som att kämpa på en sjunkande båt. Han var som en tonåring. Och nu är han som ett övergivet barn, totalt handlingsförlamad och bara skriker. Gör ingenting, tar inte tag i någonting. En dag- pengar- supa- en dag-pengar-supa...
Jag har fått mer gjort här hemma än på de år vi varit tillsammans... Har bättre ekonomi, kan betala för saker jag inte hade råd till, bättre relation med min dotter, umgås med vänner och efter ha velat runt hittat energi att fortsätta framåt med nya ideer. Mitt liv var på standby på grund av honom. Han tog all energi och jag trivdes ändå med hans sällskap. Han är en fin, snäll och god människa. Som nu är en helt annan person.
Skammen-att jag borde förstått-den har vi gemensamt...men man ser inte tydligt. Man gör så gott man kan just då. Och nu har vi i alla fall haft styrkan att ändra våra liv , vi har klivit av deras drama. All heder åt oss, vilken bedrift!!!!
Stor kram !!!

Ja du @EsterHanna, ställer mig samma frågor som du, hur kan denna förvandling ske så snabbt, vi var ju chanslösa i förälskelsen i en annan. Jag grubblar mycket nu, 1 år senare, ville göra ett avslut för mig själv och gick sista gången för att prata om det här till min alkoholterapet. Hon sa att jag behövde ge mig tid att sörja, och så är det nog. Jag är där nu och så jobbar jag med skammen, med tankar jag borde ha förstått. Men jag är fortfarande på det klara att mitt beslut är rätt, inte en dag till med den där grisen, han får nån annan sörja för. Och tänkte på det kortet som din ex man drar, och min med, att skrämma oss med ta livet av sig orden. Det är så grymt även om det kanske inte är deras avsikt. Mitt ex skällde ut mig för att jag hade låst in honom på psyket 1 vecka, han borde veta att så funkar det inte i dagens Sverige.

@Ida123 Jag tror man kommer till en punkt då det är dags att kliva av djävulsdansen, fram till dess (det låter klyschigt, men det funkar) tar man hand om sig, börja berätta för nära och kära, göra bra saker för sig själv, träffa en teurapet. Be om hjälp, berätta för partner vad som händer, hur du tänker. Skriva brev, kan vara bra, då vet du vad som är skrivet och han kommer garanterat att läsa.
När jag och mina pojkar kom till vårt nya hem så fick jag äntligen slappna av, ingen klump i magen över att komma hem, så vilsamt. Idag 1 år senare jobbar jag med skammen och hantera sorgen. Det är inte lätt att gå, men att vara i en relation med en beroendesjuk är ingen barnlek och vi har bara ett liv, och det ska vi vara rädda om ❤
Kämpa nu tjejer

@EsterHanna
Den är så vidrig och ledsam denna sjukdom. 🤯 För egen del vet jag emellanåt inte vad göra av all frustration. Maktlöshet i annans destruktiva leverne, dricker bort barn och jobb. Man lever i olika världar ... Han och jag har kontakt lite nu och då, kanske oklokt men, men ... Gjort klart att det är nyktert som gäller. Du och han lever i olika världar, i olika tillstånd. Det är ju klart att du reagerar, men försök att inte ditt eget välmående dras med ner pga hans beroende. 💕
Fortsätt du att vårda och sköta om dig själv, såsom att tända ljus och umgås med vänner. Kan tänka mig att du lite glömt bort hur man gör sånt i allt kaos. Kram på dig. 🌺

Tack för era pepp och kommentarer. I dag var en tung dag. Mannen ringde, onykter men det nekas som vanligt alltid. Han har ingenstans att bo. 2-3 dagar sen är det bar backe som gäller. Sa att han skulle åka hem och ta in på Rehab igen. Men det behövs ju inte eftersom han ej dricker...Suck. Samtalet gick då över i hot om att han ska ta livet av sig. Trots att jag vet, så är det obehagligt. Han säger "Du ska få se vad jag kommer göra"... "hoppas du kommer till min grav" osv...
Hade jag vetat vad han befann sig hade jag ringt polisen. Hur kan detta vara samma man jag giften mig med? Hur kan någon förändras eller bli så här? På så kort tid? Jag sa att jag inte kan ta ansvar för en vuxen människa men det lyssnar han inte på. Usch-blir låg. Och illa till mods.
Tänder ljus. Tittar på film. Går med mina hundar. Fikat med en vän. Vinden viner utanför men här inne värmer brasan. Kram till er alla!

Lider med dig! Smart att ta bort mobilsvar de har jag också gjort och som du skrev Åsa blockering är ett skönt hjälpmedel!
Jag känner som du EsterHanna att de är så lätt att vara bestämd och säga vad man tycker, göra planer när dom är onykter. Sen är de nån dag med vardag och nykterhet och då smöras och fixas de. Så lätt att inte ”orka” ta tag i de rejält då jag blir så feg. Kram till oss alla i medberoendet och att vi snart får ett lugnt och spännande liv på våra egna premisser! ♥️

Nu kanske det inte går att prata med din mamma om någonting när det är såhär, men det finns samband mellan GastiricByPass operationer och alkoholism. Tänker att det kan ha hänt saker också i samband med hennes viktras. Det påverkar näringsupptaget och påverkar då också hjärnan. Så kanske kan ni föra det på tal genom fokus på hennes hälsa? Jag har varit i situationen själv att jag inte fattar varför jag dricker. Blir som besatt. Det är extremt ovärdigt på alla sätt och vis och att bli så personlighetsförändrad som hon blir måste vara väldigt otäckt - men hon märker det kanske inte. Alltså man blir helt knäpp.
Så kanske en ingång skulle vara, inte vad hon har gjort - det vill hon glömma och ni får ta det senare - utan hur hon mår, om hon behöver kosttillskott så att hon hamnar i balans igen. Tror absolut att snledningen till att hon började dricka igen är att hon använder alkoholen som medicin för nåt som hamnade i olag vid operationen. Jag gissar, men jag grundar det också på alla berättelser inne på ”Förändra sitt drickande” som hon en gång i tiden faktiskt har gjort. Det finns hopp tror jag.

Hejsan har nu bott själv en vecka. Kan säga att det går i vågor. Saknar mannen mellan och gråter. Men går över lika fort och jag mår toppen!! Ingen ångest och stress över att komma hem till någon som man inte behöver vara orolig över. Visst jag saknar honom och har dåligt samvete att jag lämnat honom, och mår dåligt över att han har fått köpa ut mig från huset. Har ju fått höra det några gånger. Men vet ju att det hade jag ju rätt till. Våran son bor hos oss med 2-3 dagars mellanrum inte en vecka i taget. Så jag hoppas att detta blir bra. Men visst detta samvetet. Min man verkar ju inte tro att det är han som e problemet. Att det e hans val att han skulle söka hjälp, Att han fick ett val. Antingen söker du hjälp eller skiljer vi oss. Enligt han så e det ju jag som vill skiljas jag som inte gör så, mig han e less på. Ja ni vet alla ursäkter. Han säger att han älskar mig saknar mig men sen då!?Trots allt så har jag bara dåligt samvete. Medans jag vet att detta är rätt beslut. Vill bara trycka på en off knapp så man inte behöver bry sig om honom Jäkla vilken kamp detta är. Man blir fan aldrig av med detta, ja nu fick jag klaga av mig. Och förvirrande blev detta.Hur gör ni andra som får detta dåliga samvete.!!

Känns inte alls futtigt att ni finns här. Det är betydelsefullt även i en sån här situation. Första dagen jag träffade min son efter hjärtinfarkten och att man konstaterat flera proppar i hjärnan såg han inte men igår såg han, väldigt trött så klart men kunde prata även om han hade svårt att hitta orden. Tyvärr började han få feber igår och hjärtmuskelinflammation kan vara en biverkan av medicinen. Litar inte på att dom vet det på sjukhuset så jag ringer så fort det är telefontid. Efter att vi skickades hem första gången kommer jag aldrig att lita på sjukvården. Vad som är så hemskt är att jag upplever en särbehandling av personer med missbruksproblem/beroende, människor som inte hittat något annat sätt att hantera sitt dåliga mående. Du får skylla dig själv låt bli drogerna så blir allt bra.

Men åh så hemskt, Gros! Tänker också på dig och hoppas också på en vändning! Mardrömmen, ja, som aldrig tar slut. Och som plötsligt blir ännu värre. Hoppas så innerligt att du fått någorlunda positiva besked i dag. Skriv när du orkar. Och ja, viktigt att du sover, ta hjälp av medicin!
Båda era söner har andra diagnoser och det är ju väldigt vanligt i samband med beroendesjukdom. Även min dotter har en annan psykiattrisk diagnos, mer åt ångesthållet. Men andra i familjen har neuropsykiatriska problem, dock ej missbruksproblem.
Tycker som du Dearself att det känns futtigt att skriva här när något så allvarligt har hänt. Men vi tänker på dig, Gros. Tänker även mycket på dig, Dearself.
Det vi alla delar och måste tackla är just det här att leva i en mardröm, där man är så maktlös. Många varma kramar till er båda och när du orkar och vill, som sagt, Gros, skriv och berätta hur det går <3.

@Nora81
Hej,
hur har du det? 🌹

Känns fjuttigt att stötta härifrån men vill ändå säga att jag tittar in och ser om du skrivit nåt.
Säkert en god idé att ta hjälp med sömnen . Att du kraschar hjälper ingen . Och jag funkar lite lika . Har inte behov av att ha mina vänner hos när det krisar . Ingen lever i samma kaos så även om de vill mig väl och vill stötta så kan det ibland ta mer av min energi än det ger då jag upplever att de inte riktigt förstår !
Hoppas på en vändning för sonen❤️Varm kram o ta hand om er nu!

Känns fjuttigt att stötta härifrån men vill ändå säga att jag tittar in och ser om du skrivit nåt.
Säkert en god idé att ta hjälp med sömnen . Att du kraschar hjälper ingen . Och jag funkar lite lika . Har inte behov av att ha mina vänner hos när det krisar . Ingen lever i samma kaos så även om de vill mig väl och vill stötta så kan det ibland ta mer av min energi än det ger då jag upplever att de inte riktigt förstår !
Hoppas på en vändning för sonen❤️Varm kram o ta hand om er nu!

Hej,
Ni som bor ihop med en person som har alkoholproblem och dricker allt som oftast/i perioder. Hur beter sig personen då denne har nyktra dagar? Hur är humöret? Hur skiljer det sig från de perioder då personen dricker.

Upplever ni svartsjuka/misstänksamhet? Obefogad sådan.

Hej Tröttiz
Jag läste din text två gånger. Jag behöver verkligen få höra att det blir ju bra när man går. Alla säger detta. Har inte hört någon säga att det blev sämre, att man ångrar sig.
Jag tror jag fastnat i att jag känner ett otroligt ansvar för honom och konsekvenserna för honom om jag går. Jag vet att det är jag som gör att han inte krachar fullständigt. Jag är där och drar upp honom om och om igen. Och nu vet jag också så klart att det inte är mitt ansvar att göra detta. Det konstiga är att jag på nåt knäppt sätt faktiskt känner att jag mår lite bra i den rollen, att få ta hand om och försöka prata till rätta och organisera. För att inte tala om ta på sig uppdraget att hälla ut alkohol och tro att nu kommer här inte drickas mer. Jag hör själv hur korkat allt låter. Därför känns det bra att få skriva av sig och reflektera över sig själv här. Jag kan skämmas över mig själv och mitt beteende.

Tack Dearself! Läkarna har ingen förklaring i nuläget bara att det är något mycket ovanligt. Inget om vad han får för bestående skador. Han är under uppsikt så får han fler proppar måste man operera på ett sjukhus som ligger 20 mil härifrån. Sitter här ensam och det är ju delvis självvalt, för mina allra närmsta vänner finns inte längre av olika anledningar. I en sån här situation är det väldigt viktigt med rätt personer i min närhet. En gång för flera år sedan fick jag ett album med cd skivor av en mycket duktig japansk pianist. Musik att lyssna på när man är ledsen sa min son. Känns skönt att ha den musiken på. Fast jag inte sovit på många nätter längtar jag till morgonen så jag kan åka in till sjukhuset, men jag måste nog få någon sömnmedicin. Nu finns det ju betydligt större möjlighet för din son att få rätt hjälp och därmed inte längre samma behov av själmedicinering.

Min syster är alkoholist vilket vi I familjen precis fått reda på. Hennes liv har kollapsat helt och hon riskerar att förlora sin sambo och barn.
Kan vi hjälpa henne? Tycker att överallt man läser står det att dem själv måste inse och ta hjälp.
Ska man bara stå bredvid och se på när någons liv förstörs?

Känns som vi famlar I mörker och inte vet hur vi ska gå tillväga och bemöta detta.

Alla tips tas tacksamt emot.
Dels hur vi ska bemöta henne och dels var vi kan vända oss för hjälp till henne och även till oss så vi kan förstå mer.