Senaste kommentarerna i forumet

@Tummetott
Hej! Visst väntar man och hoppas länge för de man älskar…. Otroligt vilket tålamod man kan ha ibland :) vår situation är mycket bättre i detta nu… hållt uppe sen augusti helt! Så jag hoppas innerligt att de håller i sig! Tack för tanken så hoppas jag att jag slipper skriva här i frustration igen….

Tack @EsterHanna för bra råd 💛 ja jag borde nog ringa dem igen och berätta oficiellt ”on the record” så att säga.
Det kan säkert gå bra en viss tid i början för att han är motiverad men på sikt så fattar jag att hsn kommer hitta en ny sak som stressar honom och blir hans nya anledning att dricka. Det känns fruktansvärt att behöva vänta på att barnen kanske far illa.
Jag vill få till en garanti att det inte händer.
Men jag försöker ta det en dag i taget nu.
Lösa det jag kan just nu och stå fast i att inte bli navi i detta.
Och tack @miss lyckad för fina ord 💜
Jag är helt klart beslutsam och jag gör sllt jag kan för att se till att mina barn mår bra.

Hej
Känner igen dina känslor och vill skicka styrka och kramar, har inga råd att ge tyvärr men känner igen mig mycket i din story men jag är kvar och just nu har vi det hyfsat lugnt men misstänker att det är före stormen!
Känner någonstans att mitt hopp har försvunnit lite och jag går bara och väntar!
Men det viktig är att vi inte är ensamma ❤️

❤️❤️

Vill bara skriva att du är otroligt stark och beslutsam. Önskar alla ungar med missbrukande förälder hade en mamma som du. Jag har inget direkt råd att ge. Drack själv på kvällar när barnen var större, lämnade en man som inte slutade dricka. Yngsta barnet var då 13. Han fick välja om han ville vara hos sin pappa. Pappan drack några gånger när sonen var där, då slutade sonen att åka dit. En stor styrkekram till dig. 🤗🤗

Nu har jag ringt mitt telebolag och tagit bort telefonsvararen på min dotters och min telefon. I natt ringde han flera gånger och sen började han igen vid 6-tiden... Blockad så såg bara att svararen gick i gång. Oerhört stressande. Telebolaget tog bort svararen så nu är det lugnt. Och tyst. Han ringde på jobbet en gång, svarade men han är så onykter att jag la på luren. Nu ska jag vila. Så skönt!!

Hej! Jag läser din tex och känner med dig, vilken oerhört jobbig sits du sitter i. Tror du kommer sparka dig trött med att du försöker få till hela det där med barngrejjen med honom. Han dricker och iom det så ljuger han. Ta hjälp av socialtjänsten. Gör en orosanmälan vid minsta misstanke om att han dricker när han är med barnen. De har skyldighet att utreda det då. Kontakta dagis osv så de är observanta vid hämtning och lämning. Ring och boka tid med socialtjänsten, berätta redan nu om dina upplevelser och erfarenhet. Då finns det dokumenterat och vid ett alarm ser de att det finns substans för oro. Lycka till!!!

Hej och varmt välkommen hit ”vetintelängre”!

Det var ett tag sedan du startade denna tråd och nu har du uppdaterat lite med mera information om vad som händer i din situation. Tufft du har det. Tilliten är det de flesta nog kan känna igen sig i som närstående förstörs till den som dricker. Ofta mycket ljugande, gömmande och det påverkar relationen på flera plan. Att du inte är ensam kanske inte direkt hjälper men kanske något att veta att detta verkar vara ett rätt vanligt förekommande beteende hos personer som druckit för mycket under en längre tid. Känslor av skuld och skam kan ligga i botten hos den personen, att själv inte vara nöjd med beteendet då vill en inte visa det utåt heller och liknande.

Det låter som han tagit emot hjälp, att det gått bra en tid och nu troligt börjat dricka igen. Tyvärr. Många gånger, inte alltid, har närstående rätt, även om det inte luktar alkohol eller en hittar flaskor så kan små förändringar i beteendet mm avslöja. I slutändan är det hans ansvar och val att vilja ha och ta emot den hjälpen. Sen kan en närstående såklart försöka putta lite åt det hållet för att försöka påverka. Vet inte hur det varit/är för dig men vanligt är dock att det blir för mycket tid som läggs på det, att en ständigt oroar sig och funderar hur en ska få sin närstående att sluta dricka/inte börja igen. Hur är det för dig?

När du nu tar upp med honom att du tror han druckit reagerar han med motstånd och nekar, oavsett om du har rätt eller ej är det en vanlig reaktion. Från ditt håll och hans håll, en rädsla och besvikelse att han börjat dricka och för honom själv kanske skuld och skam. Frågan är om det skulle vara en idé att låta det gå lite tid, kanske några dagar eller beroende på hur ofta ni ses, lämna över ansvaret till honom, du har lyft detta och oavsett hur det är ligger bollen hos honom. Innerst inne vet han och hjälp finns att få om han vill ha den. Förändringar som denna tar ofta mycket tid och kan gå både upp och ner.

Kanske kan du testa använda dig av något som kallas för jag-budskap , det finns ett exempel du kanske kan ta hjälp av här: Hur kan jag hjälpa en kompis som dricker för mycket? | alkoholhjälpen.se (alkoholhjalpen.se) så under rubriken ”fråga vad din kompis tycker”. Bara en idé.

Nu har du fått ett långt meddelande här, vill ändå ta upp en grej till hoppas okej med dig. Det låter som att detta pågått mycket länge, frågan är hur mår du i allt detta? Vad har du för stöd i din situation?
Ibland kan det vara bra att rikta strålkastaren mot sig själv en stund, kanske inte gjort det på länge. Både för att reda i vad du kan gör och inte också för att ge dig själv utrymme att göra mer av sådant du mår bra av.
Jättebra att du skriver och kanske läser här, det krävs ofta mycket mod och kraft att vända sig utåt för stöd. Bra gjort! Du kan också skriva till oss på admin under frågor, testa att ringa Alkohollinjen 020-84 44 48 om du skulle vilja prata med någon. Stöd för närstående finns också i kommunen och går ofta att få via sin vårdcentral, om du inte redan känner till det.

Ta hand om dig och igen välkommen hit!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag är mitt uppe i en separation. Vi har sålt huset och båda har köpt var sin lägenhet. Nu kvarstår att bestämma om barnens boende och det är här det blir jobbigt.
Deras pappa dricker. Genom hela vår relation har han druckit men sen vi fick barn för lite mer än fem år sen var det tydligt att han inte kunde sluta eller bedömma när det var lämpligt eller inte.
Jag har hela tiden försökt skydda barnen. Sen de var bäbisar. Då handlade det mest om att inte låta honom bära runt på dem, eller sova med dem. Han fick ta sängen i barnens rum och barnen sov med mig för det gick aldrig att förutspå när han var full eller inte. Han har alltid haft nära till ångest och oro och det har alltid funnits en anledning till att han behövt vila, komma iväg, sova och dricka. Det ju då i sin tur betytt att jag aldrig får vila. Jag har tagit allt i hemmet och allt med barnen.
Han har aldrig varit våldsam eller dyngrak men varje vecka är han olika nivåer av onykter flera dagar. Han dricker i smyg och gömmer sprit. Dock har öl alltid varit hans första val. Han har större delen av tiden skyllt på mig och vårt förhållande, att det är därför han dricker. Han säger att han är rädd för mig, att jag ska lämna honom och han ska bli ensam. Nu är vi ju där. Jag fick tillslut nog, efter att han varit på Birka (ön) med barnen, sin halvblinda mamma, hans bästa vän och hans son. Jag ringer honom vid 16 tiden och erbjuder mig att hämta dem. Då hör jag att han är onykter. Han erkänner att hsn druckigt tre starköl från lunch tills nu. En var på 8%.
Jag blir helt kall inombords. Jag säger att jag kommer och hämtar dem så vänta vid båten när de går av. Han säger ”nej gör det inte. Jag fixsr detta. Jag är inte plakat”
Jag säger att gränsen för olämplighet går långt innan plakat och att jag kommer och hämtar dem. Jag åker dit och väntar i bilen då jag står dålig till. Jag ser dem gå av och gå åt andra hållet in mot stan.
Här börjar min panik. Han är onykter och går runt på stan med mina barn.
Jag förösker följa efter dem men tappar dem snabbt då jag måste fokusera på att köra. Jag kör hem och får ett ordentligt gråtpanikanfall i bilen. Jag ringer och ringer men han vägrar svara. Tillslut svarar han och ber mig sluta ringa och säger att de är påväg hem. När de väl kommer hem låtsas de som ingenting (han och hans mamma). Jag tar barnen och sätter dem framför TVn och går sen ner och pratar/bråkar med honom. Summa sumarum om kvällen är att han och hans mamma anser att problemet är att jag har kontrollbehov ich är hysterisk. De hade en jättetrevlig dag och inget hände. Jag överdriver. Sen säger han att han älskar att vara full, mina regler gäller inte längre, han kommer dricka hur och när han vill och jag har ingen rätt att säga nått annat (reglerna/gränserna gäller drickande runt barnen). Han tycker att livet är värdellöst, han skulle kunna dö imorgon men endast hans barn håller honom vid liv.
Så där la han korten på bordet.
Dagen efter tog jag med mig barnen över till vän, innan han och mamman vaknat, och ringde runt till socialen, familjerätten, alkoholhjälpens telefonlinje, en jurist och flera vänner. Jag behövde veta vilka möjligheter jag nu har att ta mig ur detta och ha barnen på heltid.
Jag fick bra råd och stöd men summan är att jag i princip måste vänta och se om abrnen faktiskt far illa när de är ensama boendes hos honom.
Vi måste vara överens om barnens boende och om vi inte är det då blir det ett rättsfall.

Jag vill att barnen ska kunna vara med sin pappa men jag vill ha en garanti på att han inte dricker då. Han vägrar göra något alls för att vinna mitt förtroende här och ser rött så fort jag tar upp det.

Sen jag sa att jag ville separera så har han druckigt mer och vid två tillfällen har han blivit verbalt agressiv då jag stoppat honom från att natta barnen. Jag har också märkt vid dåliga nattningar att han har druckigt. Därav barnens oroliga reaktioner.

Han har aldrig under alla åren lyckats hålla sig till sitt ord när det kommer till alkohol och nu kräver han att jag helt enkelt ska lita på honom och att han har rätt till barnen. (Vilket inte är sant. Baren har rätt till sina föräldrar)
När jag säger stt det är omöjligt att lita på hans ord och att vi måste hitta en modell där det finns en garanti på att han inte dricker (typ att han ringer upp på video och blåser) så vägrar han. Han tycker det känns kränkande men jag förklarar att det är ju en konsekvens av hans beteende under alla år. Jag säger att om vi inte kan komma överens så blir detta ett rättsfall. Då börjar hsn förneka sitt problem och han har förvrängt historier runt mig och barnen och får det att låta som att jag gör dem illa (sonen ramlade på cykeln en gång och han återberättade det dom om jag hade kastat ner honom för backen). Så säger han att det är ord mot ord. Jag är livrädd över att gå till rätten då jag faktiskt inte har några direkt bevis på något och om han är villig att direkt ljuga så kan ju resultatet bli att JAG förlorar barnen.

I hela den här snurran så har vi också haft bra samtal och jag vet att han älskar sina barn och vill klara detta. Jag skickade honom massor med forskningsartiklar runt barn och alkohol som han faktiskt läste. Då erkände han faktiskt att han haft fel och gjort fel. Det var första gången. Tidigare har han bara blivit arg och sagt stt det är min åsikt och mitt kontrollbehov. Hans gräns runt alkohol och barnen har varit att så länge inget händer och han inte är redlös så är det okej. Nu verkar han tänka om.
Jag har också sagt till honom att jag inte längre bryr mig om att han dricker. Han får supa skallen av sig om han vill men baren ska inte drabbas. Så om han vill/behöver dricka, fast det är hans kväll/dag med barnen så är det bara att säga till så tar jag dem. Inga problem. Detta har han faktiskt börjat agera på. Så en viss förändring börjar jag se. Det har sen dess inte uppstått några fler onyktra tillfällen med barnen.

Jag är själv så evinnerligt trött och vill bara att allt detta ska vara över och allt allt ska gå bra. Jag vet inte om jag orkar med en lång rättslig process här. Så just nu ber jag till allt som lyssnar (fast jag inte är religiös) att han ska lyckas hålla sig borta från alkoholen när han har barnen.
För jag ser hur väl barnen svarar på hans närvaro när han är nykter och engagerad. Då är han en bra pappa.

Nu i eftermiddag ska vi ta snacket om barnen och försöka komma fram till något.
Baren är hos kompisar.
Han flyttar ut den 1a november så tills dess måste vi vara överens.

Så nu undrar jag. Hur har ni andra gjort när det kommer till detta?
Våra barn är 4 och 5 år.
Jag behöver verkligen få höra andras lösningar här 🙏🌸

Hej och varmt välkommen hit tröttpåalkhol!
Du har hittat hit och startat en tråd som antyder hur du har det just nu, att du inte orkar mer. Berätta gärna, om du vill, lite mer om din situation så kan vi försöka ge dig stöd härifrån.
Ibland kan en behöva skriva flera gånger innan tråden får fart också.

Ta hand om dig!

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Uppdatering.

Farsan betedde sig skumt igår, inte full on helt berusad men tillräckligt för att jag ska ha plockat upp på skillnaden i hur han beter sig.

Kom hem idag och han var relativt normal men hittade en halvdrucken kopp med té som luktar starkt av sprit, han påstår sig att det bara är lukten av earl grey men det var en klart starkare lukt i dedär téet.

Såklart när man nämner något så försöker jag fälla benen för honom säger han och konstant försöka sätta dit honom och misstror honom.

De två gångerna jag sagt nåt till honom var när jag hittade sprit flaskan för några dagar sedan och idag när jag hittade téet som luktade starkt av sprit. Båda gånger med bevis som styrker min misstro, detta säger han bara är jag som försöker sätta dit honom och få honom att må dåligt.

Sett detta händelseförlopp för många gånger, om han inte rycker tag i det kommer han vara tillbaka till o supa sig svinfull inom några veckor tror jag. Fyfan om jag har rätt.

Så tragiskt att din pappa behövde dö under sådana omständigheter och så plågsam den vetskapen måste vara för dig. Du som kämpat så och jag förstår att du känner dig sviken av samhället. Håller verkligen med dig om att det brustit på många sätt. När jag läser det du skrivit så är det uppenbart att han behövde hjälp men att den hjälpen inte kunde ges på frivillig väg precis som du upplevt. Under alla dessa sjukhusvistelser borde ju anmälningar skickats till socialen och möjligheten att omhänderta i samband med utskrivning finns ju om personen återgår i missbruk. Du förefaller har gjort allt du kan och mycket mer. Ta hand om dig själv och ta emot hjälp du har kämpat länge. Beklagar verkligen hur det slutade och många kramar till dig. ❤

Hej!
Det var ett tag sedan jag var inne här men jag har helt enkelt inte orkat. Det värsta som kunnat hänt har hänt!
Vi har haft en period när min pappa varit rejält nere. Onsdag för 2 veckor sedan blev vi oroliga då han inte svarat på ett dygn (kan låta löjligt men vi hade en sån kontakt där vi alltid svarade varandra, oavsett tillstånd). Onsdag kväll åker min farbror hem till pappa då han har hans extranyckel. Efter att ha bankat på så öppnar han dörren och kommer in i lägenheten. Väl inne i lägenheten möts han av min pappa i köket, död. Det var/är blod i hela lägenheten och det betraktas som ett polisärende där vi inte får några svar! Lägenheten är avspärrad och pappas dödsfall är i dagsläget rubricerat som mord, mord? Min pappa är inte mördad, han har slagit ihjäl sig för att samhället svikit honom, och oss!

Efter alla försök jag gjort med att få hjälp ifrån olika myndigheter så kan vi inte ens få några svar, dödsdagen kom igår, orsaken är troligtvis blodbrist men hela tiden är det jag och mina bröder som får ligga på och jaga alla svar. När ska man själv få falla och inte orka mer? Inte nog med att jag förlorade min mamma i cancer för 4 år sedan och min pappa i alkoholismen, denna ständiga kamp för att få hjälp?

Efter X antal samtal till socialen utan någon större hjälp så får jag svar ifrån min pappas handläggare att han "skulle på inskrivningssamtal" 2 dagar efter att han dog, men varför sa han inte det till mig den dagen som det visade sig att pappa dött, när jag kämpade för hjälp?
Jag vet helt ärligt inte vad man ska göra eller hur jag som individ ska kunna hjälpa andra i detta, men ta hand om er och var det stöd ni orkar, för man kommer falla, och ingen myndighet tar emot dig! Det låter kanske hårt men jag är så otroligt besviken över hur detta hanterats MEN en hjälp jag haft är denna tråd, även om jag själv inte varit aktiv allt för ofta men jag har ofta gått in och läst era meddelanden om och om igen och funnit en liten tröst, TACK! ❤

@Morgonsol, Jag blir varm av att höra att du äntligen fått ett lugn inom dig, att du kommit till punkten där du är mottaglig, jag kom aldrig dit ❤ Jag är så otroligt tacksam över dina ord och att du orkat och tagit dig tid för att skriva om dina upplevelser samt att du stöttat mig! Jag hoppas innerligt att du kommer ur starkare i detta och få må BRA! ❤

Tack för din kommentar! ❤️ @Tröttiz

Tack för din kommentar! ❤️ @Tröttiz

Hej!

Jag har skrivit ett meddelande till dig, som du hittar under menyvalet "Stöd" -> "Fråga oss".

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@AK Tack, verkligen-för dina ord. Jo, det är en tanke som slagit mig. Jag funderar på att byta nummer till min dotter men ska vänta på ett nyktert tillfälle och säga att en gång till , och jag polisanmäler.
Han ringer till mina vänner dessutom, kan inte tro att han håller på så här. Tack igen för pepp-det hjälpte verkligen!

@Stina1988
Hej.
Jag har en vän som dricker.
Jag hade kontakt med en numera nykter alkoholist som sade följande då jag inte visste vad ta mig till pga hans drickande. Gick så långt att jag både sov och åt dåligt ... 😔
Han sade att förstå en beroendeperson kan ingen "normal" person göra, att jag skulle sluta försöka. Utan i stället fundera över mina gränser och göra sånt som jag blir glad av. Han sade också att man ska förstå att de dricker och har tusen orsaker för det. Och han sade också att som medberoende är det viktigt att inte dras med i någons beroende.

Det jag kan säga är att försöka inse att man inte kan få någon att sluta dricka om inte den vill. Själv drogs jag med i hans beroende, började som sagt må extremt dåligt. Jaha, öppnade han en ölburk, vad gör han nu, nu har det varit lugnt men hur länge ...
Själv så här med facit i hand ångrar jag att jag inte satte gränser tidigare och hålla dem. T ex att inte prata i telefon då han var onykter.

Jag tycker du ska tänka på dig själv, vad du mår bra av. Då han är nykter kan du lugnt säga det. Typ jag umgås gärna med dig då du inte dricker , för då är du .... och kanske ge några exempel på något ni gjort ihop utan alkohol. Och säga dina upplevelser då han är onykter. Alltså berätta från ett jagperspektiv.

Sköt om dig. 💕
Kram.

Det som förvånar mig är att läkaren inte gjorde en orosanmälan till socialförvaltningen när din pappa låg på sjukhus. Hans drickande utgjorde ju en stor fara för hans liv vilket det troligen fortfarande gör. Ni har prövat allt och så är det man är maktlös vilket är jättesvårt att acceptera. Du kan berätta för din pappa om din oro men det är han själv som måste ta beslutet att sluta dricka. Du kan berätta för din pappa var hjälp finns att få och du kan göra en orosanmälan till socialförvaltningen, kan även göras anonymt. Sist men inte minst kan du ta hand om dig själv. Så tänker jag och vill också upplysa dig om, ifall du inte vet, att det finns alanon för anhöriga till personer med missbruksproblem. Finns även grupper för vuxna barn. Idag är du och ditt väntande barn det viktiga. Du har gjort allt för att hjälpa din pappa men tyvärr är du maktlös vad det gäller hans alkoholmissbruk. Brukar vara negativa konsekvenser som får människor att förändra sin situation. Ta hand om dig ❤

Precis läst tråden och vill bara peppa dig! Förstår att du blir helt slut man slår huvudet i väggen när man har kontakt med en alkoholist. Kan du inte ringa polisen och försöka få ett kontaktförbud? Vet inte hur de funkar men de är inte ok hur han trakasserar dig. Kram till dig som är så stark och som gör allt du kan för din frid och för din dotter! ♥️

@vetintelängre Vill bara skriva att jag förstår din oro. Och du verkar ha levt länge med missbruket så din oro är kan man förstå. Du vet säkert också att den stoppar inte din pappa från att dricka om han vill det så finns det någonting du kan göra för dig, för din egen skull för att inte tänka på din pappas drickande eller inte drickande ett tag? Lättare sagt än gjort. Bra att du skriver av dig, du är inte ensam och vi alla förstår dig här inne...

Känner jag måste skriva av mig.

Farsan är alkoholist sen långt tillbaka o nu på senaste året så har han väl vart tvungen att ta tag i det då han både blev av me jobbet o var våldsam.

Problemet nu är ju så jävla svårt då han trillat dit höger o vänster på denhär rehab vägen som han är på nu. Jag vill lita på honom att han inte dricker eller kommer dricka mer men jag vet ju att sannolikt kommer han det så jag går runt me en klump i magen även om det går månader utan att nåt händer.

nu har han väl varit nykter i jag vet inte kanske en månad? Har märkt på honom att han varit annorlunda senast en månad sen så jag tar väl det som sist han drack.

Idag hittade jag en spritflaska i badrummet, han har precis flyttat hem igen efter behandlingshem o lägenhet o allt vad det nu heter.

Jag har inte märkt något på honom alls de senaste dagarna/veckorna, och jag får väl säga att jag är bäst på att upptäcka om han har trillat dit. Jag presenterade flaskan till honom och frågade vad i helvete han sysslar med, han påstår att det är en gammal flaska från innan han flyttade ut. Jag är tvungen att tro på honom för jag har trots allt inte märkt ett dugg och hans personlighet är verkligen 180 grader när han rört skiten. Allt från att han säger en av flera specifika fraser som han aldrig säger annars, till hur han andas.

FAN ATT JAG HITTADE DEN JÄVLA FLASKAN. det må vara sant att han inte har druckit men det hjälper ju för f-n inte min oro när jag vet hur han kan blåljuga i ansiktet på en.

har så jävla svårt att lita på honom och jag vet inte vad jag ska bära mig åt helt ärligt. När han är nykter så är han hur härlig som helst och snällast i världen men jag ser ändå vad som finns bakom det eller vad man ska säga.

var tvungen o skriva av mig tack för mig

Måste jag stå ut med hans telefonsamtal? Ingår det i något jäkla kontrakt jag skrivit på? Nej, det gör det INTE! Börjar bli sjukt förbannad på honom... Riktigt arg. Han ringer och drygar sig om hunden, sa att han kan väll ta den då. Nä, det ville han inte-han vill ses och sitta ner och prata om hunden. Tror inte det, hunden stannar här och tänker INTE sitta ner med honom. Tänker faktiskt inte ens svara på hela helgen. Håller på att explodera! Sen ringde en kompis till mig och berättade att han ringt henne, hon svarade inte. Så hemskt. Skäms lite fast jag inte borde...
Kan han inte flytta här ifrån? Måste han klänga sig kvar?

Har inte svarat på samtal vid de tillfällen jag trott han druckit. Haft många missade samtal .. Skrev att jag inte svarar i telefon om jag tror att han dricker, att jag försöker följa den instinkten! Att det inte är ett sätt att straffa honom, men att jag känner så. Och då agerar jag enligt det.

Senare fick jag på mailen en ursäkt till vissa saker han gjort mig. 😳
Vet inte tyngden i ursäkten dock, är det något han tror jag vill/ behöver höra/ att det "hör till" eller är det en stunds äkta skamkänsla som lett till ursäkten. Suck. Tänker man inte på det ena så är det något annat ... 🙄 Har inte svarat. Ännu. Måste man..

Önskar er en bra dag med sinnesro. 💕

🌺

Tack för svar! Chefen har haft samtal med honom och dom har bokat in tid för samtal med en terapeut. Han känns mer motiverad än förut, men de är ingen garanti för att de ska funka. Men en stor lättnad var de nog att de kom ut, att de inte är en stor hemlighet han bär runt på, både alkoholen och hur dåligt han mår psykiskt.
Jag har också haft samtal med hans chef eftersom han ringde för att kolla så att de inte va nån fara att han skadade sig själv eller nåt. Känns bra ändå för jag vill han ju så väl fast jag ändå inte kommer stanna i förhållandet. Men jag tar de lugnt och försöker stötta honom i de här steget.
Tänkt ringa men inte vågat riktigt, men skönt att veta att de finns nån att prata med som förstår sjukdomen riktigt. 💕