Senaste kommentarerna i forumet

@MrsM det låter ju helt fantastiskt ändå att nånting har vänt. Även om det är som du säger, han måste göra detta och det är lång väg kvar. Men det är alltid skönt när det rör sig ett steg i rätt rikning.
Så himla start av dig att stå på dig och stå fast. Håll dig där så mycket du kan. 🙌🌸
Också jättebra av dig att föröska vara realist och förbereda dig både på en positiv väg och en där det inte går. Båda vägarna tar sin tid innan man kan säga ”nä, nu får det f-sen va nog” eller ”ja, nu kör vi”.
Kanske kan du, nästa gång det blir en middag med alkohol hos vännerna, föreslå ett expriment. Att han inte dricker och kör hem. Du får ta ett glas vin den kvällen och han får i uppgift att läggs märke till alla de saker som ändå gör kvällen trevlig och givande, även om han inte dricker alkohol. Han kan dricka annat och fortfarande vara med i allt. Ett expeiment bara för att han ska få uppleva vad det skulle innebära att ibland inte dricka. Det blir inte ett ”aldrig mer” utsn bara ett ”låt oss prova och se”.
Den typen av expriment kan han ju fortsätta med flera sammanhang.
Hur skulle det va att inte dricka en helg. Blev helgen verkligen förstörd?
Missade han något vässäntligt?
När kan det vara lämpliga tillfällen att dricka och var går gränsen när det roliga övergår i det inte lika roliga.
Vilka gränser kan han själv tänka sig att sätta upp och provs att följa. Hur känns det då för honom?

Det låter ju också toppen att ni börjar träna tillsammans. Det brukar ju boosta känslan av välmående en hel del, vilket säkert ger er mer ork och glädje som i sin tur kan bli en positiv spiral.
Nu är jag kanske lite väl positiv, men allt är som sagt värt stt prova innan man kan känna att man försökt med allt. Och först då är man redo att släppa om man måste.
Oavsett vilken väg det blir för dig @MrsM så kommer du klara dig. Du verkar så handlingskraftig och stark. Heja dig 🙌

@MrsM det låter ju helt fantastiskt ändå att nånting har vänt. Även om det är som du säger, han måste göra detta och det är lång väg kvar. Men det är alltid skönt när det rör sig ett steg i rätt rikning.
Så himla start av dig att stå på dig och stå fast. Håll dig där så mycket du kan. 🙌🌸
Också jättebra av dig att föröska vara realist och förbereda dig både på en positiv väg och en där det inte går. Båda vägarna tar sin tid innan man kan säga ”nä, nu får det f-sen va nog” eller ”ja, nu kör vi”.
Kanske kan du, nästa gång det blir en middag med alkohol hos vännerna, föreslå ett expriment. Att han inte dricker och kör hem. Du får ta ett glas vin den kvällen och han får i uppgift att läggs märke till alla de saker som ändå gör kvällen trevlig och givande, även om han inte dricker alkohol. Han kan dricka annat och fortfarande vara med i allt. Ett expeiment bara för att han ska få uppleva vad det skulle innebära att ibland inte dricka. Det blir inte ett ”aldrig mer” utsn bara ett ”låt oss prova och se”.
Den typen av expriment kan han ju fortsätta med flera sammanhang.
Hur skulle det va att inte dricka en helg. Blev helgen verkligen förstörd?
Missade han något vässäntligt?
När kan det vara lämpliga tillfällen att dricka och var går gränsen när det roliga övergår i det inte lika roliga.
Vilka gränser kan han själv tänka sig att sätta upp och provs att följa. Hur känns det då för honom?

Det låter ju också toppen att ni börjar träna tillsammans. Det brukar ju boosta känslan av välmående en hel del, vilket säkert ger er mer ork och glädje som i sin tur kan bli en positiv spiral.
Nu är jag kanske lite väl positiv, men allt är som sagt värt stt prova innan man kan känna att man försökt med allt. Och först då är man redo att släppa om man måste.
Oavsett vilken väg det blir för dig @MrsM så kommer du klara dig. Du verkar så handlingskraftig och stark. Heja dig 🙌

@Sisyfos Tack för ditt svar💜
Ja, jag hoppas att han kämpar på. Detta med att inse att alkohol är ett problem och att han bör sluta krockar nog med den självbilden han har av sig själv. Jag kan förstå att det blir tufft för honom och som du säger så är helgfylla så himla accepterat och "normaliserat".
Han tycker om bilar och ett nytt intresse är aktier men han påstår att han inte har några intressen förutom att dricka med kompisarna. Saken är den att de hittar på massa saker som tex fiskar, meckar, hjälper varandra med renovering osv MEN då anser de alla att öl o sprit hör till. Om de tex skulle spela fotboll ihop, då måste de dricka ihop efter. Nu tycker han inte fotboll är det roligaste så han har bara varit med en gång. Men som exempel...
Men vi gymmade ihop innan så det har vi tänkt börja med igen😊 för det tyckte vi båda om.

@Totoros Tack för ditt svar💜
Ja, så är det absolut. Jag hoppas också det. Jag har uppmanat honom att läsa på om de negativa effekterna alkohol har på bla spermier. Tänker att han kan läsa det själv så han inte får allt från mig.
Kampen är hans men jag vet att jag valt att göra den min genom att vara med honom. Jag försöker byta plats och inte vara den drivande då det bör vara han som driver och vill se förändring.
💜

För att få lite mer förståelse;
Min sambos föräldrar var/är båda grova alkolister. Hans mamma drack så mycket så hon utvecklade cancer och dog för några år sedan (alla hennes organ var helt slut), och hans far dricker stora mängder och har gjort det enda sedan min sambo/man var liten.

Min sambo har själv sagt att han inte vill hamna där själv och jag har då förtydligat för honom att han löper faktiskt större risk att hamna där, vilket han förstår vissa dagar och vissa dagar inte. För att korta ner inlägget kommer jag göra lite punkter istället på hur min sambos drickande ser ut.

- Han dricker bara på helgen för att i hans ögon bör man dricka varje dag för att bara alkolist.

- Han mår psykiskt dåligt och går hos en psykolog då han i veckorna är orkeslös, trött, nedstämd, ja ganska mycket deprimerad.

- Han ser helgerna som enda stunden han kan slappna av, detta såklart för att han kan dricka utan att behöva vare sig upp och jobba eller gå upp tidigt.

- Han dricker inte starköl, sprit eller liknande "bara" 2,8% eller 3,5% öl i 50cl burkar.

- Han dricker sällan mindre än 18st/helg.
* enligt min uträkning av helgens intag av 21st 50cl 2,8% blir det ca en 70cl flaska starksprit. Detta är ca en "normal" helg för honom, ibland dock 3,5%.

- Han förnekar att han dricker för mycket, men jag fick ner honom till 2,8% men hans kommentar till det : "då måste jag dricka fler för att känna något".

- Han förnekar totalt att han ens är nära något beroende.

- Jag har sagt att jag tror att hans veckodagar blir påverkade av hans alkoholintag, att hans kropp behöver alkoholen för att kunna slappna av, få mer ork etc. och att det är därför som han har utvecklat depression. Han intalar sig själv, och även psykologen, att det är arbetet som gör det mesta. Och till psykologen har han sagt att det blir "några" öl till helgen för att slappna av men jag undrar då om psykologen vet att det är mer än bara ett, två 6-pack/helg han dricker?! Jag tror inte hans psykologen har fått en rättvisande bild av hans alkoholintag nämligen och när jag ber min sambo ta upp detta med psykologen och säga hur många han verkligen dricker så säger han bara att psykologen anser inte att det är problemet.

-Han sover till mellan kl.13 - 16 på helgerna om jag är hemma eller om han är helt själv hemma (vi har 2 barn varav 1 med ADHD och väntar ännu ett). Han kan komma upp tidigare om han är själv hemma med barnen men mängden alkohol är densamma..

- Jag ser en förändring hos honom på alla plan, men i hans ögon är det jag som är lat, inte gör något hemma, bara skriker på barnen osv. Jag är arbetslös och har hoppat mellan jobb men just nu är jag sjukskriven för svår foglossning och kan knappt gå och troligtvis kommer jag att vara sjukskriven ända fram tills barnet är fött. Men trots detta måste jag ändå vara den som tar kontrollen hemma vardagar och helger pga hans mående. Psykologen har ju sagt att han måste ta det lugnt och vila mycket (jag har själv fått läsa hans journal såklart).

- Han har problem med sitt hjärta och äter hjärtmedicin. Han har också problem med sin rygg och äter morfin för smärtan.
Detta har också kommit att bli, vad jag kallar det, en undanflykt till att få dricka få han säger att smärtorna försvinner om han dricker. Självklart är det så... För stunden..

Jag vet inte vad jag ska göra. Hur jag ska förklara på ett sätt som har lyssnar till. Han blir bara arg och sur när jag ska ta upp detta med honom och allt han då säger är att jag är fri att sticka från huset om det inte passar. Han är mitt liv, mitt allt. Vi har delat nu närmare 14år tillsammans - nästan halva våra liv tillsammans! Jag har sagt att jag inte tänker ge upp det. Men jag bet också att han är i stort behov av hjälp med sin alkohol fast han själv inte tror det. Finns det någon som varit i samma sits? Någon man kan kontakta, höra av sig till, få han inlagd?

Mvh Orolig

Jag tycker att det låter hoppfullt! Att ni kan ha de här samtalen och att han är villig att börja tänka. Initiativet kommer från dig, men det har nog börjat landa litegrann.
Det är en process att komma till insikt om att alkoholen är ett problem och helgfylla är så jäkla vanligt och accepterat. Men kul är det inte och jag hoppas att poletten trillar ner. Det finns mycket annat kul. Har han nåt intresse från tidigare som han kan bygga vidare på?

Hej 💗 lider med dig. Men tänker oxå såhär, om han vill ha barn måste han ju sluta dricka. Ingen av er vill ju ha att ert barn ska uppleva sina föräldrar fulla. Sånt sätter spår för livet, jag vet! Dessutom tyvärr blir spermierna mycket sämre vid alkoholöverkonsumtion. Hoppas du kan nå fram till honom. Oavsett vilket liv ni har med hus gifta osv, om han är rädd om dig och er så måste han sluta annars blir du ju tvungen att lämna om du inte kan leva såhär. Varma tankar till dig. @MrsM

@Kennie Okej🙂 Tack

@LitenSkär Vi kommer orka detta! Orkar vi se sanningen och säga stopp så klarar vi detta också ❤. Har skuldkänslor för att detta hänt mig och mitt barn, men det är ju lika lite mitt fel som om han drabbats av någon annan dödlig sjukdom. Det enda jag vill nu är att få tillbaka mig själv och visa mitt barn hur man är en ansvarstagande människa som klarar att bryta ihop, gå sönder, laga sig själv och sedan stark som en klippa gå vidare och ha ett gott liv. Hon ska också gå ur detta stark och modig med ett glödande hjärta. Det är målet!

@LitenSkär tack!! Jag förstår att det är rätt att lämna men det är också en process i sig. Att verkligen förstå att ens bäste vän kidnappats av alkoholen och att man ingenting kan göra än att stå upp för att man känner rätt och lämna. Försöker att vara supertydlig i kommunikationen med honom och ditt tips om att fokusera på barnets behov känns som en bra väg. Hädanefter kommer han ensam få ta konsekvenserna av sitt agerande, jag kommer inte försöka rädda honom mer. Att upprepa sanningen kan nog också vara bra. "Om du måste/vill dricka så säg till så hämtar jag barnen". Att aldrig vika sig när det gäller den gränsdragningen. De ska inte behöva vara i det och inte lära sig att "stå ut".

Ja, jag känner igen mig så mycket! Men här är det 10+ år och barn också. Det går inte att göra någonting annat än att försöka ta hand om sig själv. Det är brutalt och gör så vansinnigt ont i bland men det finns inget annat sätt..
Jag hoppas fortfarande på att min man ska "vakna" men under tiden måste jag flytta för att inte gå under.
Stor kram och ta hand om dig!

@Nora81 , Ja du har rätt. Han är drängfull just nu. Kan knappt prata. Jag vet inte vart han bor just nu men han sa att han ringt till kommunens alkoholhjälp men att han inte får hjälp där. Vet inte om det stämmer men de vill nog han ska vara lite nyktrare före de ens pratar med honom. Han säger att är på väg att "gå ner sig", men jag kan inget göra... Han var full redan vid 10 i morse. Suck. Detta är hemskt.

Hej Totoros, Oj det där låter tufft för jag förstår att du fortfarande älskar honom och hoppas på förändring? Jag har levt ihop med en periodare som är världens underbaraste nykter men sedan kommer skoven då han super ner sig och sover och dricker och ramlar och det sista anfallet blev droppen! Mina nerver klarar inte att bo ihop och inte veta när nästa anfall kommer. Har sett ett mönster på ursäkterna som du skriver och jag har slutat att bjuda hem folk för då triggar vin till maten igång drickandet och känner att jag krympt ihop som människa för det här är inte ett liv jag vill leva. Tycker ju mycket om honom men han vägrar ta hjälp. Har fått tag i en bostad om några veckor. Kanske hjälper det honom att inse att han måste söka hjälp. Han har bara mig i världen.
Förstår att du mår dåligt men försök att hitta på något att göra som DU mår bra av. Om han lyckas bryta sitt beteende kommer han säkert att höra av sig men under tiden måste du sköta om dig själv. Lycka till!

Tack för ditt stöd! Sista "attacken" av alkoholintag blev droppen. Nu har jag sagt ifrån att jag inte vill bo under samma tak som honom. Man vet ju aldrig när "anfallet" skall komma härnäst. Och han vill inte söka hjälp varken hos AA eller hos vården. Så sorgligt att förstöra sitt liv och mitt men nu flyttar jag ut. Har fått tag i en lägenhet och även om det är sorgligt att lämna den BRA delen av honom som jag tycker om men det ONDA /SJUKA delen av honom står jag inte ut med längre. Vi får se om vi kan ses ibland när han är nykter...känns som om alkoholen är en konkurrent som nu vunnit !

Hej olycklig pingla och välkommen hit☺

Att gå vidare efter en tung relation där man farit illa och saker kommer ikapp är svårt.
Jag levde länge i tron att om den andra personen gjorde si eller så,då skulle det bli bra.
För att göra en lång historia kort så var det inte så enkelt.

Att börja ta ansvar för de felbeslut man tog i relationen med en missbrukare är inte kul.
Men när man börjar med det typ:
Ok jag tog det lånet för att göra min kille nöjd och slippa pressen var inte lyckat,men jag gjorde det.
Dvs jag eller i detta fall du äger så att säga problemet då lånet står på dig.
Pengarna fick du ingen glädje av och nu måste du betala för något du inte äger.
Men i den ändan tror jag du måste börja.
Bena ut hur stora skulderna är.
Hur de påverkar din ekonomi.
Vad du klarar av ekonomiskt osv.
Och sen nästa steg.
Hur involverad bör din sambo bli?
Problemet är eg inte hans men han bör kanske ha vetskap då det påverkar din/er ekonomi.
I vilket fall,välkommen hit.
Här finns mycket att ta till sig om man vill.

Hej! Jag har levt med partner i cirka 2,5 år men flyttade isär (kände jag inte hade något val) för tre månader sedan. Min partner har druckit cirka 2 whisky flaskor i veckan senaste året och säger att han haft för stor alkoholkonsumtion säkert 10-15 år. Han blir inte ”full” i den bemärkelsen att han blir stökig etc utan typ trött, går ej att få kontakt med, säger saker han aldrig skulle göra som nykter, går ej att ha diskussioner med osv. Ursäkterna att dricka har varit allt från stressigt jobb, dåligt väder, samhället, våra bråk, för det är för tråkigt att renovera annars etc..
sa ifrån upprepade ggr och det lovades att det skulle minska och sluta men inget hände. Jag flyttade ut o hoppades på förändring men nej. Vi fortsatte umgås men hamnar i konflikter där han stänger mig ute i dagar eller veckor. Efter händelse med stort bråk pga bodelning av gemensamt hus o han var onykter o betedde sig minst sagt dåligt har han nu bestämt sig. Men då vill han inte ha kontakt utan bara fokusera på sitt jobb och att inte dricka. Han ville nu iaf ha minst en v.. min fundering är bara om det verkligen blir förändring och klarar man på egen hand bryta ett så långt beroende? Och varför måste han stänga mig ute? Mår sååå dåligt av detta. Vill ju hjälpa och stötta osv.. någon som känner igen?

Hej! Jag har levt med partner i cirka 2,5 år men flyttade isär (kände jag inte hade något val) för tre månader sedan. Min partner har druckit cirka 2 whisky flaskor i veckan senaste året och säger att han haft för stor alkoholkonsumtion säkert 10-15 år. Han blir inte ”full” i den bemärkelsen att han blir stökig etc utan typ trött, går ej att få kontakt med, säger saker han aldrig skulle göra som nykter, går ej att ha diskussioner med osv. Ursäkterna att dricka har varit allt från stressigt jobb, dåligt väder, samhället, våra bråk, för det är för tråkigt att renovera annars etc..
sa ifrån upprepade ggr och det lovades att det skulle minska och sluta men inget hände. Jag flyttade ut o hoppades på förändring men nej. Vi fortsatte umgås men hamnar i konflikter där han stänger mig ute i dagar eller veckor. Efter händelse med stort bråk pga bodelning av gemensamt hus o han var onykter o betedde sig minst sagt dåligt har han nu bestämt sig. Men då vill han inte ha kontakt utan bara fokusera på sitt jobb och att inte dricka. Han ville nu iaf ha minst en v.. min fundering är bara om det verkligen blir förändring och klarar man på egen hand bryta ett så långt beroende? Och varför måste han stänga mig ute? Mår sååå dåligt av detta. Vill ju hjälpa och stötta osv.. någon som känner igen?

Oj vad jag känner igen mig i era inlägg!
Förnekelsen är nog den värsta jag kan hör Direkt om han har druckit. Ibörjan av vårat förhållande så drack han bara på helgerna. Vi har varit tillsammans i 17 år. Och nu har vi barn ihop. Problemet är att nu verkar det inte spela någon roll om han dricker på vardagar eller helg och han kan dricka i flera dagar i sträck! han har blivit otrevlig och stöddig mot mig. Inte mot barnen dock! Jag vet att han inte kommer sluta dricka förrän han själv vill det, när han e nykter då vil6han sluta, jag känner att jag inte vill rädda förhållandet längre. Men vågar inte ta steget.

@EsterHanna känner med dig. Det är tufft.
Inte nog med att du har ett barn, dig själv och en relation som du lämnar så ska du rodda i ett fullständigt kaos. De här kriserna tar oerhört mkt energi. Han behöver professionell hjälp, har du funderat på en orosanmälan? Du och din dotter behöver säkert också stöd? För att få guidning, lite trygghet och avlastning.
Han är svårt sjuk och det är en familjesjukdom, alla blir drabbade.
Till slut tänkte jag bara att nu får myndigheter ta över gör jag orkar inte.
Skickar en kram!

Hej!
Vad bra att du varit ärlig och att han vill sluta dricka. Jag har läst Tänka klart, jag tycker att den var lite pratig, men samtidigt tror jag att den hjälpte mig att förändra hur jag tänkte kring alkohol. Jag håller tummarna för er!

@Nora81
Tack 💕 du har också utmaningar...

Något jag önskar jag gjort annorlunda är att diskutera med honom mera kring mina upplevelser om drickandet och att jag tidigare skulle ha satt gränser. Gjorde mitt bästa då, men känner lite så nu. "Om jag ..." 🤨Kanske dessa två saker är väldigt vanliga gällande beroende och anhöriga. 🙄

Det som varit kan man inte få tillbaka, man har nuet och framtiden. Känns med sorg och tillförsikt.
🌹

@LitenSkär Tack❤🙏
Vi har pratat mycket de senaste dagarna. Jag har varit ärlig om mina känslor och egentligen för första gången lagt korten på bordet att han antingen måste sluta dricka sig full eller så flyttar jag.
Vi har beställt boken Tänka klart av Annie Grace som vi ska läsa tillsammans. Jag vet inte om den är bra men jag läste rundor lite här på sidan och såg att någon rekommenderade den. Han har sagt att han ska låta bli att dricka, iaf några månader för att få distans och kunna reflektera. Om han sedan väljer att vara nykterist eller om han kan dricka vid enstaka tillfällen vet vi inte. Låter kanske dumt men jag tror att han måste bearbeta detta ett steg i tagen för att känna att det är hans beslut och att han har kontroll. Jag har varit tydlig om att jag vill att han ska leva på ett sätt nu som han skulle leva som pappa, vilket han förstår.
Det känns lovande men jag vågar inte ha för höga förhoppningar. Jag är inte naiv och förstår att detta kanske bara är snack. Dock har vi aldrig pratat om det såhär. Vi försöker hitta strategier och sätt för att komma till roten av allt. Han vägrar AA och psykolog osv som man annars kan vända sig till.
Vi ska försöka hitta på saker ihop - skaffa hobbys som vi kan lägga vår tid och energi på och samtidigt försöka bearbeta känslor och tankar. Han påverkas så mycket av andra och dina frågor är så relevanta för jag vet inte om han kommer kämpa sig igenom det tunga för att bli så stark att han kan stå emot yttre faktorer. Han är som en stängd mussla vilket gör detta så jädra utmanande. Jag kommer stötta honom nu men jag vill inte glömma att om han inte kan göra permanenta förändringar som visar att han kan vara en bra pappa så måste jag lämna. 

Jag är så tacksam över att jag har hittat det här forumet och att ni svarar💜

Ringde och var tvärfull, orkar inte prata med honom. Då ringer han min dotter. Hon sätter på högtalaren. Han kan knappt prata och ömkar sig själv och ska ge henne råd om skolan. Så hemskt sjuk. Jag hjälper henne avsluta samtalet, hon får blocka honom. Vi pratar lite om det hela i bilen nästa morgon.
Mannen ringer på kvällen, mer nykter . Nej , han var inte full-bara trött.
Ser rött. Blir galen. Verkligen. Han blir tyst. Och lite chockad. Lägger på luren. Orkar inte med honom längre. Blir tokig på hans beteende, verkligen.
Ska kontakta tingsrätten i dag. Se om man kan skynda på den där j-a skilsmässan...

@Tröttiz en dag i taget ♥️

Ja, insikterna om hur mycket det har kostat kommer över dig nu. Det är nära till hands att undra om man ens känt personen.
Tänker på för en beroende är det viktigaste när hjärnan är haffad att få fortsätta sitt beroende och då är vi ju inte de roligaste människorna. Det är beroendet som kidnappat hjärnan. Skulle han tillfriskna och se med klara ögon hur destruktivt det är att leva aktivt så skulle han även se att du stått där och försökt hjälpa honom att ta hand om sig själv.
Var rädd om dig och hoppas du finner en stunds sinnesro idag. Det är din dag, din tid och ditt liv ♥️

@Nora81
Fint att höra om ditt möte. 🌺

Det känns också konstigt i tillvaron med det som varit, samtidigt med sorgen att han lever så destruktivt. I tillvaron finns en overklighetskänsla. 🤔 Och att jag inte riktigt känner honom då han varit mycket onykter och bakfull. 😔 Att man varit i olika världar liksom. Och vad hade vi? Ett skämt. En "relation"? Suck. Destruktivt åtminstone. Inte sunt. För väl att jag inte fastnade i flera år i detta kaosliv.

Och att man bara tagit, anpassat sig och accepterat vissa saker som med titt i backspegeln är helt absurt. Mina vänner försökte prata med mig i början, lyssnade jag? Nej förstås. "du är inte en sådan som är ihop med någon som återkommande kör onykter, du har ju dina värderingar". Han hade ju inte ens körkort, men det sade jag inte ...

Jag är också frustrerad på mig själv. Försöker tänka att jag gjorde mitt bästa just då, och att man med facit i hand ser annorlunda. Han säger han ångrar oss för att humor och att man har roligt ihop är viktigt, att han saknat det. Ja... Nej, jag hade inte alltid roligt. 🤯 Kanske det inte var roligt för att jag drack minimalt. 🤔 Tråkig och menlös enligt honom. Eller så tycker han även nykter så, vad vet jag.

Jag och vi alla får kämpa på. En dag i taget. 🌹