Senaste kommentarerna i forumet

Nu ikväll förstod jag, min man är alkoholist.
Har hoppats och försökt, vänt ut och in på mig själv. Men det går inte, han är fast. Denna djävulska sjukdom som förändrar den jag älskar mest...
Känns som om jag ska gå sönder...........

Att skriva för att inte glömma är bra, orden gör verkan i sig. Så otroligt stressande för dig att han inte ger sig, kan du åka iväg en helg och vila? Sova hos nån du är trygg med en natt, tror du behöver få sänka garden lite och andas 🙏 när man är mitt upp i det där så känns det så maktlöst, minns när exet for omkring här på byn som en osaklig ande, störde mig inte direkt så men bodde i vårt hus och ställde till det för sig. Håller tummarna att ditt ex backar omgående och far till den där sommarstugan. Olustigt att han är i ditt hem när du inte är hemma. Kram och ett tips från mig, när allt blev övermäktigt bad jag om hjälp från högre makt, släppte taget och kunde inte göra mer just då, det funkade för mig 🙋‍♀️

❤️❤️

Hur ska jag någonsin orka ta mig ur detta. Sökt en lägenhet...igen. Har som så många gånger förut bestämt mig för att ta den, sen vet jag att när jag måste lämna svar så drar jag mig ur. Vill vill vill. Vad är jag så rädd för.

❤️❤️❤️

Heja EsterHanna❤️ Det är inte lätt men rätt.

@Backen123 Blir så glad för din skull, följde dig ju i kampen för ett bra tag sedan... Då våndades du över huset osv. Och nu flyttar han i väg med-så skönt! Jag fick ju "hem" min alkoholist som inte har något i det här landet... Han kom tillbaka även fast jag stängde dörren efter ännu en fylleresa.
Har gett honom nummer till socialtjänst och terapeuter...
Dock känner jag en krypande olust att han kan poppa upp här. Han står fortfarande skriven här, han har ingen fast adress...

Härligt och sorgligt att höra, härligt att du är hemma nu men så sorgligt att det blev som det blev, jag vet vilken kamp du fört 🙏 precis så som din terapeut sa, sa min lika. Träffade henne förra veckan, för jag ville knyta ihop säcken, få gå vidare, inte låta det ta mer energi. Hon beskrev mitt ex bortom allt det moraliska och etiska, att det är sjukdomen, när jag ställde frågor om situationer han gjort som är så främmande för mig, sånt man inte vill visa en annan människa men som han inte brydde sig om längre. Frötuna är härligt (ta med varma kläder, det kan vara lite kyligt inne) tystnaden var som balsam för själen.
Det du skrev om din dotter, mina barn märkte inget sa dom, men lillen drar inte dom djupa suckarna längre, vi är nära hela tiden och det är så härligt. Längtar till hösten, med lugnare på jobbet och renoveringar läggs på is. Huset är sålt och exet flyttade tillbaka till norr.
Vi får hitta nåt reatret där man får prata och boka på samma 🤗

Ja, så mycket skit man får höra när man driver igenom en separation. Jag har lärt mig av alkoholterapeuten, de spelar på en annan moralisk planhalva. Du kan inte förstå deras logik, så jag har slutat bry mig om konstiga utspel. En annan sak som är mitt mantra är - du kan inte vinna den diskussionen! Om du börjar att logiskt resonera kring alkohol och hur mycket osv, då är du en förlorare. Du kan inte vinna diskussionen, de försvarar sin "lilla bebis" (alkoholen) med näbbar och klor, som man själv skulle göra med en liten bebis.

Jag har några inspelningar med en full make som diskuterar mitt i natten. Bara upprepningar hela tiden, som en trasig vinylskiva och svammelargument. Så tragiskt att se, men också skönt - det här behöver jag aldrig vara med om. Och herregud - hur kunde jag stå ut???

Levanu_80, ja du har en tuff tid framför dig. Men låt det ta tid att återhämta dig. Se också tillbaka på det galna som är skönt att slippa och sörj över det fina ni hade. Ja, tänk på vad barnen slipper vara med om och vila i det. Kram

Härligt!! Glad för dig och er och håller tummarna! Varje dag räknas🌼🌸🙏

Min alkis är nu på behandling och det går bra för honom. Han ser ett liv som nykter och AA kommer vara till stor hjälp.
Jag kraschade och insåg att lång tid som anhörig kostat för mycket. Har börjat gå på alanonmöte och ska försöka lappa ihop mig. Är så arg, arg, arg.
This too shall pass.

Kraft till dig🌼

Denna ilska!!
Jag är också arg. Har nu strategin att ’bara vara det’ och se om det lättar på sikt. Men det tar kraft och tid. Hatar att det är så men inser att känslan måste hållas på med tills den går över eller transformeras. Men helvete vad jag vill krossa!
Heja dig!

❤️

Jag var på mitt första Alanonmöte igår och där var det flera som levde med nyktra alkoholister☀️

Sänder bara en massa pepp och styrka. Samma sits som du och får höra det samma att jag måste ha träffat någon ny. Tänker att det hör till sjukdomen att ha noll självinsikt. Man häpnar. Bra jobbat att du tagit beslutet. Barn har man ansvar för. Jag tänker att det är mycket värt för barn att se sin förälder sätta gränser och stå för det friska. Barn gör inte som sina föräldrar säger utan som de gör säger man ju. 1 oktober kan du börja bygga bo igen :) Ett tryggt bo! Stor kram!

Jag skriver så jag inte ska glömma. Jag ber honom sluta sända "jag saknar dig" - meddelanden hela tiden, ringa och messa. Han ömsom hotar, klandrar och skyller till och med hans eget drickande på mig...Om jag hade tagit ett glas vin hade han sluppit smyga. Jag vet, jag hör det själv.
Nu sa han att han kommer explodera av sorg och saknad om två, tre dagar och han hoppas att jag besöker hans grav.
Jag håller fast vid min sak. Han slängde ut sig själv. Jag bara stängde dörren. Har sänt en lista med kommunens nummer till ekonomiskt bistånd och missbruksenheten samt hans samtalskontakt på VC.
Men detta tar på mig...det tär...

Här har ni en till som efter 10 års äktenskap ska flytta. Får min lgh 1 oktober. Jag och mina 3 barn. Men visst tvekar jag. Mannen vill inte inse, skyller på mig att jag e otrogen mitt fel. Att jag e snabb på att flytta då vi he betänketid. Han tror jag har hittat nån ny därför jag flyttar. Jag sa till han för en månad antingen söker du hjälp eller så skiljer vi oss. Och han va snabb med att skriva på skilsmässa papperna. Nu när jag har fått lgh säger han att han vill söka hjälp ja han e helt desperat, sen ena stunden e allt mitt fel. Men jag håller mitt ord. Fast jag älskar honom fortfarande. Många känslor och längtar tills jag ska flytta

Tack Azalea, hoppas du nu har det så bra som du önskar.
EsterHanna, förstår exakt vad du pratar om. Precis så är det. Frötuna Gård heter retreat stället, låter mycket spännande för att få en start på ett nytt liv.

@Nurse Jag vet att det finns någon här som har fått det att fungera men som inte skriver så ofta, vad jag vill minnas. Jag har naturligen inte lika bra koll på anhörigtrådarna, men detta minns jag i alla fall att det finns åtminstone en. Annars är det väl förmodligen så tyvärr att en stor del av solskenshistorierna inte hamnar på anhörigsidorna medan det bland de som är här för sig själva finns betydligt större andel övervägande positiva historier.

Anledningen till det är väl inte så konstig egentligen. De som är här på sidan för sin egen alkoholism har ju i det i grunden en vilja att förändra sig, även om det är svårt. De som är här för sina anhöriga säger ju inget om motivationen hos den anhörige själv och kanske det faktum att de är här oftare talar för att det inte går så bra. En anhörig som har någon som i alla fall sökt hjälp och tycks göra framsteg känner kanske inte lika starkt behov av anhörigsidorna.

Så tyvärr tror jag inte att vi ser ett representativt urval här varken av alkoholister eller anhöriga så du hittar nog inte så många här, är min gissning, men jag vet med mig att det finns minst en.

Bland alkoholisterna är det ju flera här som varit mitt i ett långvarigt förhållande när de blev nyktra, som jag t.ex. Vi har varit sambos i ett antal år och jag friade efter 8-9 månader som nykter. Där vet jag förvisso inte hur stor roll hon har haft i mitt tillnyktrande. Den allra största faktorn var ju att jag bestämde mig själv, men sen vet jag ju inte hur hennes agerande har påverkat eller om det kunde ha gått annorlunda på något sätt.

Hej på er. Det här är första gången som jag skriver här men har läst otroligt många trådar. Jag förstår att många anhöriga har tyvärr funnit att ändå vägen ut är att lämna sitt förhållande. Nu är jag som en envis gammal get och tyvärr kanske för positivt lagd för mitt eget bästa men jag letar ändå efter solskenshistorier. Finns det någon här inne som har stannat kvar, där ni hittat än väg ut ur den här dansen tillsammans. Där faktiskt nykterheten och kärleken vann trots allt?

All kärlek.

Det gläder mig att ni har hittat hem och äntligen kan få njuta av vardag som helg med era döttrar.
Att lämna är ett stort steg och det är först när man är " klar " som det går att genomföra. Jag kände det så när det var dags för mig.
All värme till er båda🧡🧡Azalea

Jag har noll koll på mina känslor. Nu säger han att han absolut inte kommit över mig. ”Tänker bara på dig och barnen”. Min äldsta agerar ut något så fruktansvärt och jag känner mig helt handfallen. Vet inte vad jag ska göra längre. @Tofu

@MalmMia , Jag går på samma stig som dig och känner igen mig i allt du skriver... Sitter nu också i mitt lilla stenhus med en gladare dotter. Hur kunde jag drabbas? Vad var det jag inte såg? Vad är det för retreat utanför uppsala du pratar om.
Andas, andas med magen igen-vilken skön känsla. Men jag sörjer med... Precis som du!
Stor kram

Tack för alla kommentarer. Nu sitter jag i mitt lilla hus efter flyttkaos. Dock har jag sträckt ut en hand efter hjälp, då kom föräldrarna och har hjälpt till med att få allt i ordning. Nu är det mitt rensande kvar. Så skönt och lugn och ro, jag behöver inte oroa mig vad som ska hända idag. Jag behöver inte fly hemmet i bilen på helgen. Jag har också till stora delar släppt oron för maken, jag kan inte göra något - allt är hans val. Känns också skönt. Jag vet att han dricker men jag slipper drabbas.

Backen123, jag följer i dina fotspår. Jag ska också på retreat utanför Uppsala. Det är en sak som jag unnar mig denna höst, för att också ta reda på vad jag vill, lyssna till min inre röst.

Dottern är mer harmonisk och lite mer social med mig, är inte heller lika arg och sur. Så bara det känns som största vinstlotten. Jag hoppas det håller i sig, så hon också kan känna lugn och ro hemma.

Och till dig som funderar på att lämna eller som är på väg. Låt allting ta sin tid, om du är redo att gå gör det och ta hjälp. Fundera igenom vad du vill och gör bra saker för dig själv under tiden. Det kan vara bra att ta reda på mer så du vet vad du har att slåss emot, läs härinne, lyssna på poddar, läs böcker - för mig var det avgörande för att kunna gå. Jag har i flera år blundat för problemet och tänkt att det löser sig och lyssnat och trott och hoppats på löften om förbättring. Jag skrev också dagbok, jag tänkte ha den för att konfrontera honom, men han bara hånskrattade! Nej, men det blev en hjälp på min väg ut. Vill jag verkligen ha det så här? Jag har ofta läst och gått tillbaka till det jag skrivit, för man glömmer - ojojoj va fort jag har glömt. Jag har också gått i anhöriggrupp, det var min räddning när det var som tuffast. Att få prata av sig och vara totalt ärlig med människor som förstår, vars ledare var alkoholterapeut. Min aktiva process med att lämna har tagit 3 år, med lämna, gå tillbaka och nu slutligen lämna. Men nu är jag helt färdig, känns det som. Det är en stor sorg, men mannen som jag gifte mig med är borta i och med att han dricker. Han kom tillbaka sitt nyktra år och det var därför jag föll till föga och flyttade ihop igen. Jag trodde inte han skulle gå tillbaka och dricka, nu när vi hade så mysigt. Men det hade han tänkt!

Så nu är det framåt för att hitta mitt inre jag, vem är jag vad vill jag? Hur kunde jag bli medberoende? Har jag ett existensberättigande utan att vara duktigt? Konflikträdsla och att alltid vara till lags/omtyckt, vilken betydelse har det?

Så till alla som kämpar, en stor styrkekram så du klarar denna dag också

Godmorgon, har inte förstått hur jag levt i pause fören nu... Låtit saker förfalla, nu har jag sugit tag i det hela och tagit tillbaka mitt hem. Mannen ringde 8 ggr i går. Nu har de kompisar han jobbade med också försvunnit, de söp för mycket enligt honom. Jo tjena.
Han ringer min familj, härjar och gråter. Ingen hjälper honom, ingen ställer upp skriker han.
Vet inte vad jag ska göra, han är vuxen men vägrar ta ansvar för sig själv. Hans saker står packade men han hämtar inte. Han bor typ i kunders hus men det är ju bara frågan om när de säger tack och hej. När han inte levererar jobb.
Nu ska han åka uppåt landet och bo i skogen (min brors sommarstuga) säger han. Han går runt här när jag jobbar. Såg spår men visste inte. Men nu blev han svartsjuk på en sak och sa att han varit inne i huset. Hunden hjälper ju inte här. Nu är det att börja låsa...
Har sjukskrivit mig några dagar...