Senaste kommentarerna i forumet

Vad skönt att han fortsätter sin behandling och som förälder ser du en förändring hos honom. Låter jättebra! Under de år jag jobbat med missbruk fick jag lära mig att återfall ingår i tillfrisknandet, men ändå väldigt plågsamt för alla inblandade när det sker. Jätteroligt att höra att du ser en förändring. Bra ide' med tråden föräldrarstöd och så länge den är aktiv finns ju möjligheten att fler kan delta.

Idag ännu ett steg framåt, infon om hans nya bekantskap gjorde ont, den lilla människan i mig fick för mig att nu kommer hon få honom frisk och nu blir han lycklig. Fick se en bild av henne på Facebook och då gick det över, en kvinna som är 10 år äldre och som säkert kommer enligt Freud symbolisera hans mamma, säkert en Florence Nightingale ut i fingerspetsarna 😅 sorgligt hela vägen men gjorde mig lite friare. Och för dom kan det säkert bli bra 🙏 det jag har lärt mig efter ett tips härifrån är att våga vara i känslan, i ångesten, i sorgen för den går över. Självklart omöjligt när det stormar som mest, men sen.

Ni skriver så kloka saker båda två! Jag hoppas fler föräldrar väljer att skriva. Det är ett stöd både att läsa och skriva. Man vet att någon förstår och man känner sig mindre ensam.
Ragna, hoppas din dotter fick med sig lite av behandlingen ändå och att hon kan hitta styrka till långvarig förändring.
Skönt att hon jobbar. Har förstått att det betyder mycket för henne. Och Gros, hoppas verkligen sjukvården kan hjälpa . Det måste vara väldigt jobbigt för honom.
Min son fortsätter sin behandling och jag försöker så gott jag kan att vara i nuet . Jag tycker han på många sätt känns starkare än tidigare.
Ta hand om er . Kram

Ja, som ni märkt är det en tuff process. Så all styrka till er @levanu_80 och @ensam optimist. Jag var ju tvungen att gå tillbaka och testa en gång till, för att se om maken skulle kunna hålla sig nykter och trevlig. Nu gick inte det och jag är stensäker på att jag har gjort rätt! Jag har haft flera verktyg till hjälp.

En sak som är bra är en dagbok, eftersom en aktiv A är mästare på att dupera och vill förminska sitt problem. Man tror då att det är en själv det är fel på eftersom man hela tiden får höra att man överdriver och så farligt var det inte, så ofta är det inte och så mycket är det inte. Med hjälp av en dagbok kan jag få en bekräftelse på att jag inte är galen, att det faktiskt visst är så farligt, så ofta och så mycket. Men jag lärde mig att hålla min bok för mig själv efter att ha blivit rejält utskrattad, hånad och idiotförklarad som ens ids hålla på. Jag har också skrivit här som en slags dagbok, då är det också lätt att gå tillbaka och se hur det var. Jag har tittat tillbaka och insåg att det faktiskt var exakt likadant för ett år sedan, ingenting har blivit bättre och så vill inte jag ha det. För i nyktert tillstånd är han den finaste, min absolut bästa vän och så många fina minnen. Men nu är det inte så och jag kan inte leva på minnen. Jag behöver påminna mig själv att det inte alltid är fint.

Jag satte också upp en målbild, jag vill ha lugn och ro, inga elakheter, inga bråkiga helger med oändliga idiotdiskussioner på natten och så vill jag hitta på roliga eller nödvändiga saker på helgen. Jag vill inte gå omkring med oro för när bomben briserar nästa gång och jag vill inte att dottern ska leva i detta toxiska. Så var det inte för mig och då var jag tvungen att gå. Men min process har pågått i fyra år, så lång tid har det gått efter jag bestämde att det här går inte. Jag har också tvekat, hoppats, trott och velat och bestämde mig förra hösten, det får ta den tid det tar. Jag går om det inte blir bättre när jag är redo, jag har inte stressat fram något. Jag har också haft bra samtal med vänner och professionella som hjälpt mig framåt.

@Nora81
Väldigt trött emellanåt. Ledsen och frustrerad över vad alkohol kan medföra. 😡 Samtidigt som det glorifieras, "tar mig en prosecco i härlig solnedgång" typ ... Tjo och tjim.
Smärtsamt känns det ännu att behöva släppa taget. Vi har ändå kontakt nu och då, vet inte om det är så klokt förstås. 🤔 Han har sagt att det är skönt att ha kontakt med en normal och vettig människa... Förlorat jobb, barn, vänner, återkommande rattfylleri.

Jag önskar jag hade trollspö men det har jag inte. Jag måste dock rädda mig själv. Jag jobbar på det ... Känner mera ro, vilket är skönt. 🙏

När du skriver värdelöshetskänsla, varifrån kommer den? 🌹

@Tröttiz Hej Tröttiz.
Jag har haft fina dagar och känner att det går framåt med de verktyg jag fått. Jag har känt glädje, sinnesro och hopp under dessa dagar.
Just idag kraschade jag och har ont i kroppen, känner en sorg som pockar på och vill fram. Har fått kontakt med mina känslor som jag under så lång tid tryckt undan. Ilska och sorg är det mycket och i grunden en känsla av värdelöshet som jag brottats med.
Men jag stannar upp och känner och möter känslorna. Är snäll och omtänksam med mig själv. Tar en dag i taget. Tack snälla för att du frågar.
Hur har du det?💕

Hej Mohair71

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet. Det är några dagar sedan du skrev och jag hoppas att du läser detta. Det kan ta lite tid innan en nya tråd får fart. Det du skriver berör och blir så tydligt hur tufft det kan vara att se sin partner nästan som förvandlas framför ens ögon. Du återger en bild som allt för många kan känna igen sig i.

Du märks att du känner ett ansvar som förälder och har en omtanke om din partner samt att du vill vara hjälpsam. Att du har modet att ta upp ämnet alkohol och att din partner försöker göra annorlunda är ett gott tecken. Det låter som en god idé att låta barnen vara hos dig om deras mamma har svårt att hålla sig nykter. Ett annat gynnsamt steg du tar är att du vänder dig utåt, hit, söker andras erfarenhet och nya infallsvinklar. Som du är inne på så krävs ibland mer än förnuft och vilja då det kommer till alkohol. Speciellt då personen som dricker har "misslyckanden" i bagaget.

Hur känns det för dig nu, när du så svart på vitt har berätta om hur det är? Finns det någon du kan tala med och vad gör du får att få energi och kraft? Ibland hamnar allt fokus på alkohol och den som dricker, en glömmer bort att ta hand om sig själv. Hur är det för dig?

Skriv gärna igen om du vill, vi finns här.

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

@Nora81
Hej, hur har du det? 💕

@EsterHanna STOR KRAM. Tusen tack! Det värmer oerhört.

@EsterHanna så bra och modigt att polisanmäler. Jag hoppas du får hjälp omgående.
Varma kramar💕

@Manjao
Hej. Först måste du lära dig leva ditt eget liv. 💕 Du har vridit ut och in på dig själv. Tyvärr kan man inte rädda någon som inte vill bli räddad. Man kan inte fatta beslut för någon annan. Du har tappat bort dig på vägen verkar det som.
Jag tror att du skulle behöva prata med någon professionell, för du verkar vara så nere i ditt medberoende.
I en sund relation ska man känna av ett VI utan att förstöra ett jag.
Kram. 🌹

@Manjao Hej. Tack för att jag fick ta del av ditt liv.
Fy fasen för denna alkohol.
Inann jag träffade min nuvarande man hade jag en positiv bild till alkohol. Tyckte det var kul med parmiddagar, fest tillställningar mm. Allt det har försvunnit för mig. Jag ser inte fram mot något längre där jag veta att det är alkohol med i bilden. Jag vet aldrig hur kvällen kommer att sluta. Om han förnedrar mig genom att stöta på andra kvinnor mitt framför mina ögon, om han kommer få ett vansinnes utbrott inför mina/vårt barn, har sönder grejer m.m.

Sista gången han förnedrade mig genom att "hamna" på toaletten med kvinnan vi var på parmiddag med blev droppen för mig. Så nu har jag ställt ultimatumet att det är alkoholen eller familjen som gäller. Jag har berättat för barnen att vi ska försöka en sista gång och att deras pappa/bonuspappa inte får dricka något mer för mig. Han var med på det först bara han fick "behålla" mig. Men nu har det gått en liten tid och nu börjar han med att han aldrig kommer sluta dricka, det är en stor del i hans liv etc. JAG JAG JAG. Jäkla egoister är vad de är! Jag skulle ha gått för länge sen efter allt han gjort mot mig men jag finns kvar fast denna gång med ett krav!

Jag hoppas han gör rätt val denna gång men det kommer bli tufft för oss alla och min undran är återigen om det är värt det. Han har "pissat" på mig nu i 11 års tid och det har bara eskalerat till det sämre. Jag har nästan ingen värdighet kvar och har tappat mig helt och hållet i detta medberoende.

Men som alltid älskar man ju dessa personer och vill rädda dom. Han har varit döende i cancer som barn, alkoliserad adoptiv pappa med en mamma som står vid hans sida, trots att barnen har sagt upp kontakten, svår rygg operation vilket gjorde att han inte kom ut i arbetslivet sent. Så detta har jag försökt stärka, bygga upp honom från men nu går det inte längre för jag är så långt ner att jag snart inte kan vara en bra mamma till mina barn. Är så hemskt att de ska se på hur han behandlar mig.

Men nu har jag bestämt mig. Jag måste börja leva utan att ständigt oroa mig hur helgen kommer att sluta.

Vill bara poppa in och sända en kram till dig. Du är inte ensam och nu har du tagit första steget , att berätta för andra dvs oss. Vi sitter alla "i samma båt", detta slår skoningslöst mot alla samhällsklasser. Samla dina barn, berätta-de vet säkert redan men kanske inte vidden av det. De vill säkert ha en "frisk" farmor/mormor i sina barnbarns liv och inte någon som skyddar en person som är oberäknelig och ev onykter. Det behövs kanske bara en konfrontation från er alla och behandling, pröva!! Du fixar det-man ska bara över tröskeln! Stor kram!!!

Grattis till barnet du väntar! Förstår att du är kluven inför din mammas nya omtanke. Har ni kunnat prata om hur det var under din uppväxt? Och har hon slutat dricka nu? Jag antar att de flesta alkoholister bär på en enorm skuld för att de vet att de svikit sina barn. Kanske vill din mamma försöka ge dig något hon inte klarat förut. Du får fundera över om det kan bli något positivt av det, du väljer om du vill låta henne försöka och på vilken nivå.

@Kennie 🙏 Tack 🙏

Hej,
Jag tycker du ska berätta för barnen och ta hjälp av dem att konfrontera honom. De är vuxna och behöver inte skyddas som jag ser det. Jag vet inte vilken vård som kan hjälpa, men om han har pengar finns privata alternativ. Det låter akut som han dricker, vänta inte, ring barnen, berätta, du ska inte vara ensam i detta. Jag skulle inte vilja att min mamma led som du gör utan att få möjlighet att hjälpa. Styrka till dig!

Jag lever med min som är alkoholist, det har tagit otroligt hårt på mig att erkänna detta både för mig själv och min familj, Jag skäms, Varför?

Min mans beroende har funnits där under många år, som under tid hållit sig i schack och ibland krupit fram och visat sin fulla "styrka". För sex år sedan gick hans pappa bort i sjukdom och efter hans bortgång började hans alkoholvanor öka. Det var inte längre bara alkohol på helgen utan även under vardagar och då såg jag nog inte allvaret i det hela.. tills en av hans kollegor ringde mig och förklarade sin oro.
Jag försökte prata med honom utan respons, det slutade med att hans kollega ringde deras chef och berättade.
Han fick då hjälp och terapi, det blev betydligt mindre drickande och jag kände mig så mycket lugnare, vår relation blev påtagligt mycket bättre.

Men nu sedan semestern här under 2021 har de åter raserat, hans alkoholvanor har gått från helger till alkohol varje dag. Han sover dåligt, har fått sämre fysik, ojämnt humör och hans ork finns inte där längre
Just nu känns det som jag bär upp hela vår relation och släpper jag taget kommer allt rasera, men hur länge klarar jag av att bära upp oss båda

Jag älskar min man och vill så gärna få honom att förstå hur illa hans beroende gör oss, jag vet inte längre vad jag ska ta mig till för att vi ska klara av det här..

Han vill inte lyssna och skämtar bort vår diskussion när jag bringar upp min oro

@Kennie Tack. Tack. Jag är så sjukt ensam i detta och vare sig ut eller in. Han dricker ju dygnet runt och är ju därför aldrig riktigt nykter utan skriker bara "Håll käften. Jävla kärring. Polisjävel. Det är ditt fel din jävel." Det här är dom snällare uttrycken.
Och nej han ber inte om ursäkt. När han förstörde sitt älsknings-barnbarns samling i går, då undrade jag verkligen och blev riktigt rädd. Jag frågade försiktig i morse men han sa att "Nu har jag gett upp allt" Tidigare på morgonen sa jag att han måste söka hjälp och under denna vecka. Jag sa även att jag inte tänker tjata (eftersom han blir galen då) utan att han får själv ta ansvar. Om inte så får han flytta / alternativt jag.
Å andra sidan så vet jag att det är "heaven" för honom, då dricker han och porrsurfar hela dagarna. Jag låg t ex för döden i mars i år då min blindtarm var perforerad och jag låg på sjukhus i 10 dagar. Han kunde inte ens hålla sig när han satt och väntade på mig i bilen...
Varför är jag kvar? Ekonomi. Han har pengarna jag har inget. Jag är beroende av honom. I grunden har vi en stark kärlek. Han är (var) ju underbar som nykter.
Frågan är: När ska jag och ska jag prata med våra barn (de är vuxna) och berätta? Jag vill ju inte förstöra deras bild av sin pappa. Eller lurar jag mig själv igen?

ACT terapi verkar intressant. Det är en väg jag tror på, att acceptera att så här kommer mitt liv eventuellt att se ut. Jag får leva med denna smärta och ändå hitta mening. Självklart vet ingen vad som sker i framtiden men just nu är det så och i dagsläget ser jag ingen förändring och jag är maktlös inför detta. Definitivt ingen lätt väg att gå, men inte heller lätt att hoppas, bli besviken, hoppas bli besviken osv.

Undrar många gånger hur ska min son kunna uthätda sin plåga, när ger han upp? Det är fruktansvärt men så ser verkligheten ut. Vad jag gör är att fokusera på nuet så mycket jag kan, ta tillvara på allt som är positivt, enkla saker. Tänker ofta och det är nödvändigt, att just nu i denna stund är allt bra.

Detta synsätt påverkar alla relationer och nyligen sa jag till en gammal vän, att som det ser ut idag, är du ingen bra person för mig. Det fanns skäl och jag är mycket nöjd att sluppit en destruktiv relation. En relation ska berika livet göra att man växer som människa. Ett sidospår men förhållningssättet påverkar ju hela ens liv. Ska också säga att denna personen har under lång tid levt under liknande omständigheter som vi, men har konsekvent vägrat ta emot någon form av hjälp förutom sönnmedicin.

ACT terapi verkar intressant. Det är en väg jag tror på, att acceptera att så här kommer mitt liv eventuellt att se ut. Jag får leva med denna smärta och ändå hitta mening. Självklart vet ingen vad som sker i framtiden men just nu är det så och i dagsläget ser jag ingen förändring och jag är maktlös inför detta. Definitivt ingen lätt väg att gå, men inte heller lätt att hoppas, bli besviken, hoppas bli besviken osv.

Undrar många gånger hur ska min son kunna uthätda sin plåga, när ger han upp? Det är fruktansvärt men så ser verkligheten ut. Vad jag gör är att fokusera på nuet så mycket jag kan, ta tillvara på allt som är positivt, enkla saker. Tänker ofta och det är nödvändigt, att just nu i denna stund är allt bra.

Detta synsätt påverkar alla relationer och nyligen sa jag till en gammal vän, att som det ser ut idag, är du ingen bra person för mig. Det fanns skäl och jag är mycket nöjd att sluppit en destruktiv relation. Känner att jag är inte inte intresserad av att vara tillsammans med människor som får mig att må dåligt. En relation ska berika livet göra att man växer som människa. Ett sidospår men förhållningssättet påverkar ju hela ens liv. Ska också säga att denna personen har under lång tid levt under liknande omständigheter som vi, men har konsekvent vägrat ta emot någon form av hjälp förutom sönnmedicin.

Nu är jag gravid i strax v12. Min mamma som druckit heela mitt och mina bröders liv och totalt struntat i oss samt i vuxen ålder ska nu helt plötsligt leka duktig , helt plötsligt börjar hon bry sig och kommer med massa råd o allting.
Jag är otroligt kluven o ledsen. Här snackar vi om en person som lämnade mig ENSAM hemma som barn medans hon satt på krogen, mina bröder hamnade i familjehem..jag tog ett enormt ansvar o nu först när jag är gravid ska hon börja bry sig? Jag vet inte vad jag ska säga eller känna om detta. Ville bara skriva av mig.

Hej EsterHanna

Tittar in för att säga tack för att du synliggör det som många med dig går igenom och så vill jag säga att du är klok som anmäler till polisen.

Vi finns här
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Flundran
Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet. Vilken svår situation du befinner dig i. Klokt av dig att du skriver och söker stöd och information, kanske för att få klarhet i vad som är möjligt och rimligt för dig att göra nu.

Utifrån det du skriver gissar jag att du har mycket erfarenhet och även kunskap om vad som inte gör skillnad för din partners motivation och vad som kanske är hjälpsamt. Att stå bredvid någon som till synes gör val som är destruktiva är oerhört påfrestande. Speciellt då valen påverkar omgivningen. Påverkar dig. Påverkar barnen. Det som sägs under berusning påverkar naturligtvis den nyktra tiden! Precis som du själv är inne på är det inte hjälpsamt att kommunicera då han är påverkad.

Det oroar verkligen att du är utsatt för våld, psykiskt och även fysiskt. Det kan även vara svårt att identifiera sig som brottsoffer. Självklart påverkar dig. Att vara utsatt för psykiskt och/eller fysiskt våld är traumatiskt och du kan behöva stöd i att hantera det. Ett steg kan vara att tala med en vän eller anhörig som du litar på. Ett annat steg kan vara att exempelvis ta kontakt Kvinnofridslinjen som har kunskap om detta. http://kvinnofridslinjen.se/ .” tel 020 505050, du kan vara anonym.

Något annat jag gissar att du funderar på är vad du vill och behöver göra för att själv må bra och kunna vara en trygg förälder i detta läge. Något vi uppmuntrar anhöriga att göra och fokusera på är att sätta de egna behoven främst. Redan nu beskriver du att du börjat göra saker som du mår bra av, som att vara med din familj. Bra.

Kanske har du redan en uppriktig och tydlig dialog med barnen? Att var mycket tydlig och att våga lyfta alkohol som samtalsämne är avgörande för att minimera risken för att barnen ska ta på sig ansvar eller känna skuld. Tysta barn kan vara oroliga barn. Även om barn säger att det är okej så blir det viktigt att säga saker som ”Du säger att det är okej och du förstår att detta inte är ditt fel samtidigt tror jag att du ibland undrar varför det är som det är och du undrar varför jag gör som jag gör. Vi vuxna arbetar med detta och mitt jobb är att skydda dig/er…” osv. Att återkommande initiera samtal med barnen och visa att du gör saker för att förändra situationen gör dem mer trygga.

Du skriver att ni samtalar nu och du skriver att han mår skit. Oavsett vad han väljer att göra åt sitt mående vad tror du att du kan göra för att må bättre? Har du möjlighet att göra något med barnen idag?

Jag hopppas att du får många svar och andras trådar kan hjälpa dig att reda i dina tankar och känslor för att kunna ta steg mot en bättre situation.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej fitnessgumman

Måndag igen, en ny måndag, hur har du det? Om du vill får du gärna berätta mer. Det kan vara svårt att berätta hur en har det då en anhörig dricker. Att öppna upp och börja tala om det är för många avgörande.

Du gör naturligtvis som du vill och tar de steg du är redo för men vi finns här.

Vänligen och ett varmt välkommen till oss
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej! När jag läser ditt inlägg känner jag att det är så orättvist att du ska behöva stå ut med en person som inte ta ansvar för sig själv. Det vore en annan sak om han försökte bli kvitt sitt beroende och bad om ursäkt för sitt beteende, men som han verkar bete sig nu förnekar han beroendet. Och ska du behöva ge upp att träffa dina barnbarn för att istället vara barnvakt åt din man som är otrevlig och elak mot dig? Vad ger han dig för positivt? Vad håller dig kvar hos honom? I mina ögon är det dags för ett ultimatum, såhär ska du inte behöva ha det!