Senaste kommentarerna i forumet

Hej livrädd,
Vill bara säga att jag blir väldigt berörd av det du skriver. Jag förstår att du behöver stöd med det praktiska. Har du varit i kontakt med Kvinnofridslinjen? Vet också att det finns företag som specialiserar sig på att hjälpa till med det praktiska, googla på "hjälp att skiljas". Det du skrev om att du kanske bara ska stå ut... Nej, tänker jag, vi får bara ett liv, varför ska du leva det i rädsla tillsammans med en man som är för svag för att styra upp sitt liv trots att han vet att hans drickande leder till våld mot dig. Det du skrev om övningen med lapparna hos psykologen var så talande, du vet vad som är bäst för dig. Du har tagit ett stort och viktigt steg, dra i alla trådar du kan för att komma vidare. Och ge inte upp.. Det är ju av en anledning det kallas medberoende. Det drar i dig nu, men jag tror att du är bättre på att stå emot beroende än vad ditt ex är. All styrka till dig!

@annalena11
Haft en lugn sommar, förra sommaren var rena kaoset. 🤯 😔
Singel till skillnad mot sommaren 2020. Haft svårt släppa taget men, inser att det är det mest förståndiga.
Man kan inte rädda någon annan, men man kan rädda sig själv.

Tänker ofta på min väns ord. :
En sund relation ska bygga ett vi utan att förstöra ett jag. Klok vän, men nog något jag insett länge men tar ett tag komma loss från en relation.

Men så himla frustrerad över vad alkohol kan göra, totalt bryter ner de beroende och dem runtomkring.
Så glorifieras alkohol överallt. 😩
🌹

@annalena11 Kram! Jag önskar att jag kunde känna mig starkare.

Det är så otroligt många som har problem men det känns som man är ensam och skäms. Jag pratar inte öppet om detta men är fullt medveten om det mesta. Vad jag borde göra, att det kan vara likadant hos grannen och att det är typiskt att jag som anhörig drar mig undan. Känner att jag har alla svar men orkar inte…allt kommer komma upp på ytan. Han kommer spåra ur…återvändsgata!!!

@Livrädd igen Önskar att jag kommit så långt som du. Kram

@annalena11 Jag tillbringade hela min semestervecka instängd ensam i lägenheten. Gick bara ut om det var absolut nödvändigt och pratade inte med någon. Jag inser att det kanske inte är det smartaste att göra så, det har gjort att jag är ännu mer mottaglig för hans påtryckningar om att jag ska komma hem.
Om vi leker med tanken att jag säger upp ställplats och lägenhet och flyttar tillbaka, vad kommer att hända då? Ärligt talat så tror jag att det vore droppen, då kommer jag inte att orka mer. Men det är svårt att leva så här också.

@Hallonpaj Bryta med honom tills han är nykter! Det tar jag med mig. Tack 🙏🏼

@gladpålåtsas åh vad jag känner igen allt du skriver!
Men bara processen med att flytta känns urjobbig. Hur blir det sen? Spårar han ur helt? Jag vet att jag klarar mig, både ekonomiskt och som ensam. Jag är mest rädd för allt runt omkring.

Hur har det gått för er här i tråden? Själv haft en lugn semester men i helgen var det dags igen. Inte så mycket men tillräckligt. Känner mig inträngd, vill inte träffa någon längre. Rädd för frågor eller att han ska bete sig illa. Jag kvävs!

@Hallonpaj Och här sitter jag och lämnade för 10 månader sedan. Ett väldigt stort och farligt steg att ta, men nu tvivlar jag starkt på att jag reder ut detta. Jag skulle behöva praktisk hjälp! Hämta mina saker, göra bodelning, ordna upp mitt liv. En vän som tidigare hjälpt mig lite har slutat höra av sig. Hon är livrädd för mitt ex och hon ska även vittna mot honom i kommande rättegång. Sedan har jag ingen! En pappa som är drygt 80 år som jag absolut inte vill tynga och oroa med mina problem.
Vad gör man? Hur gör man? Ofta tänker jag att det enklaste vore att flytta hem igen. Jag är 50, jag får försöka stå ut resten av livet.
Tröttheten! Jag kan sova hur mycket som helst, men blir aldrig någonsin utvilad. Migrän hela semestern och idag började jag jobba.

Ja känner igen det. Min A hade väldigt mycket empati nykter. Onykter blev han empatilös och var ett fruktansvärt ego. Bara han han han.

Moonlight beroendesjukdomen är en hjärnsjukdom och man brukar säga att den beroende har kidnappad hjärna. Man kan bli empatilös som du känt av hos din mamma, man kan inte resonera därför när hjärnan är kidnappad av en drog så lever man mest i amygdala, bakre delen av hjärnan där vi ständigt är i kamp eller flykt. Hjärnan är ständigt stressad och den är ständigt ockuperad. Den kopplar inte. Varken känslor eller tankar kopplar o har kontakt med din mammas innersta väsen. Hennes hjärna är kidnappad av drogen som hon ser som det medlet hon måste ha för att hon ska må bra. Denna sjukdom är brutal mot alla, inte bara den beroende. Förstår att du mår jättedåligt. Din mamma är sjuk o alla som hotar hennes drog står i skottgluggen. Tänk på dig själv så mycket du förmår. Al-anon anhörig grupper finns i hela Sverige. Alanon.se . Ingen förtjänar ett dåligt liv pga någons beroendesjukdom..din mamma förtjänar heller inte denna sjukdom men varken du eller hon vet när hon får sitt uppvaknande. O hon vill innerst inne säkert inte att du ska lida. Men hennes hjärna är som sagt kidnappad av sjukdomen nu.

@Moonlight skrev:"Empati existerar inte hos dem?"

Nog kan alkohol göra så att man som alkoholist prioriterar fel, det kan det absolut och man kan nog lätt bli humörspåverkad av när ens tillgång till alkohol hotas. Sedan kan man säkert när man väl är berusad ha lättare att brusa upp o.s.v. Men att man skulle bli empatilös är inte något jag känner igen.

Brist på empati, skulle jag tro, är en oberoende variabel när det kommer till alkoholism, men kanske kan den som redan har en brist på empati ge uttryck för den ännu mer om den blir alkoholist. Nu är min analys baserad på anekdotiska observationer förvisso och jag känner inte till om det finns någon forskning i ämnet.

@Moonlight
Tänker på alkohol...
Människor kan supa bort barn, äktenskap, hus, jobb.... Man förstår inte. Jag har försökt sluta att förstå, börjar gå bättre med det men svårt är det att förstå alkoholens makt. Jag har börjat fokusera på mig själv i stället. Jag tappar förståndet annars...

Då man säger till om alkohol gnäller man och är ett hinder som ska forceras.

Alkoholen är viktig och relationer hamnar i skymundan. Så länge någon är i ett beroende kommer alkohol att vara viktigare än vad relationer är. Spelar ingen roll om det är årsdag med frun, barnens kalas eller graviditet. Det är smärtsamt. Vidrig sjukdom. Därför som det kallas familjesjukdom, väl.

Kram. 💕

Hur tänker en alkolist egentligen?
Jag är så besviken på min mamma även om jag med åren har insett att jag kan inget göra o har slutat att bry mig/ta åt mig mer men mina bröder t ex som inte har en pappa i sitt liv då han valde att inte närvara borde ha stöttning hos vår mamma men nä hon prioriterar enbart sig själv o hennes drickande?
T o m på min brors födelsedag när vi åt på restursng o han ville visa mamma sin nya lya han hade då med sin tjej precis skaffat ryter hon ifrån o säger att hon kan titta på den en annan dag ..det är inte viktigt utan de viktiga var att hennes vänner satt o våntade på KROGEN? jag erbjöd mig att köra henne till lyan o snabbt till krogen efteråt, skulle ta kanske 15min max men nä ..hur kan man vara så egoistisk t o m på ens sons födelsedag?
O jag får en utskällning av bpde min mor o moster då jag inte kan följa med på en suparkryssning då jag istället ska på namnkalas för min väns barn..o kallar det jippo osv?? Nu är jag gravid o skulle endå aldrig fölht med men det vet dem ej om...
Varför är alkolister så egoistiska o elaka?! Jag är så ledsen ..är dessutom gravid i v8 o inte vågat prata med min mamma ol det än då jag senast när jag var gravid o fick missfall i v11 fick en UTSKÄLLNING stt jag ens berättsr tidigt? Ingen stöttninh där inte. Empati existerar inte hos dem?

Å varför ska ja begrava mina känslor jämt å ständigt!! Finns INGEN ja Behöver begrava dom för. Ta hänsyn till. Förut alltid varit så. Men NU. Nu har ja ingen i min närhet att va medberoende till å då ser ja så tydligt hur ja tidigare sopat mig själv under mattan. Ja vill faktiskt finnas till nu. På riktigt. Ja tycker inte att ja är mindre betydelsefull än nån annan! Vare sig den har ett beroende eller ej. Att han skulle behöva mig så mycket mer o då okejar ja att inte leva ut mitt liv o mina känslor. För o hjälpa honom. Det funkar aldrig..inte heller för mig. Därför beroende är en sjukdom vi inte rår på. O va självutplånande får ingen beroende o bli frisk. Ingen får mig att bli frisk genom att utplåna sig själv för min skull. Ja är arg idag. Också lite stolt att ja faktiskt nu tar in dessa insikter. Min beroendesjuka man ja hade en relation med är död pga alkoholen. Han orsakade ett jävla lidande för sig, mig, sina barn, föräldrar m.m. Ja hade inte kunnat få honom att förstå sjukdomen o fått honom ge upp o ta till sig hjälpen. Ja gjorde allt ja förmådde. Nu är det min tur att göra allt för mig själv istället. Han hjälpte inte mig. Ja försökte hjälpa honom o fanns nog där mer för honom än tvärtom men hjälpa honom hade han bara själv kunnat göra. Men nu försöker ja hjälpa mig själv verkligen. Ut ur medberoendet o beroendet ska ja! Nån dag !

Börjat utforska mina behov på riktigt nu. Vilket flyktbeteende ja haft hela livet! Nu har ja blivit så sjukt medveten om mitt beteende när ja ska försöka kartlägga hur ja beter mig. Ja springer alltså fortare o sysselsätter mig MER när ja eg behöver lugn. Varmt bad tex, ligga o läsa en bok i stillhet. Meditera lite etc. I mig har sen barn växlat upp så fort ja inte kunnat hantera känslor. Stanna upp har varit lika med farligt eller totalångest. Nu finns inga faror ! Ingen pappa med dåligt humör att hantera. Ingen alkoholberoende som håller mig fånge i ett medberoende men klart som fan att mitt beteende sitter i som en ryggmärgsreflex. Ja SKA nu träna på att göra tvärtom. Ja ska inte fly nånstans. Behöver inte fly från dem. Behöver inte fly från mig själv. Det är helt okej att möta upp mina känslor o behov. Ja ska. För ja vill. En dag äga mitt liv

Starkt inlägg ❤
Du gar verkligen gjort allt o ändå sker ingen förändring från hans sida. Det är så förbannat svårt att inse att denna hjärnsjukdom som kidnappar den beroendes hjärna inte har ett dugg med oss partner/ barn / övriga anhöriga att göra. Det går inte resonera med en som är inne i sitt beroende. Förnekelsen är sjukdomens starkaste vapen. Han måste braka ihop fullständigt känslomässigt för o få ett uppvaknande alternativ så får han det på annat vis. Men det ligger tyvärr utanför vår kontroll även om vi tror att rätt samtal vid rätt tidpunkt ska få hen att vakna osv. Ja har beroende sjukdomen själv o lever nu i tillfrisknande. Alkohol/mat/spel osv är samma bero endesjukdom men med olika utlopp. Att du ska va papperskorg åt hans ångest o dåliga mående hjälper ingen. Du har gått in i väggen. En rejäl varningsklocka. Din kropp visar dig men du förnekar allvaret. Precis så som en beroende agerar. Att du börjar känna efter o lyssna på dina behov är det bästa du kan göra. Agera inte som den beroende gör o kör på ändå. Kärlek räcker inte mot denna sjukdom 😪 Ja trodde med det men det är så stort o svårt att nå en botten i denna sjukdom att ja Lovar dig. Det ligger utanför allas kontroll. Din, den beroendes o övriga anhörigas. Varma hälsningar
Morgonsol

Stort. Sån beslutsamhet. Kan bara va bra för dig .

Bravo❤️ Ditt liv betyder och har mening. Mot kung Alkohol finns inga vapen, inte ens kärlek räcker.
Hoppas du orkar lämna och väljer livet🙏💗

Mammatill2 och Gladpålåtsas
Heja och kraft🙏 Är själv i tröttheten och gör gott att läsa när ni sätter ord på skiten.
För: Lämna. Egentligen vet man ju. Ultimatum. Medberoende/anhörig är inte ett liv.

Hej Saknad. Så fruktansvärt tufft. Mitt tips är likt det Tröttiz skriver om: hitta en zon som är din. En plats, aktivitet, intresse som inte alkoholen rår på.
Kraft till dig🙏

Åh! EsterHanna🌼🙏🌼❤️

Åh som jag känner igen din känsla, den är gudomlig. Att bli fri, att andas med magen, slippa oro och ångest hemma. För mig blev det ett Men, det var svårt att stänga av tankarna på honom, vad han gör, hur han mår osv. Jag fick sån ångest ibland men jag vågade vara i den efter tips härifrån. Det går över men ibland blev längtan efter oss braiga stark, så sorgligt nästan som att mista nån genom döden, han är borta den där fina personen. Men för var dag kommer styrkan och glädjen tillbaka och vi vet att vi vill aldrig tillbaka dit vi va ❤

Det är över nu känns det som. Har jag tillfrisknat nu?
Mannen har i veckan gjort allt för att det ska bli vi igen...hotat, bönat, bett och gråtigt. Förtvivlan och dödsångest.
Idag hämtade han mycket av sina saker och verktyg. Smal. Glåmig. Vet inte om han var helt nykter eller inte. Snäll.
Han grät i mina armar. Jag stod bergfast kvar. Gå till AA, sa jag. Hitta gud, bli troende eller dö. Han vill inte. Han vill inte sluta dricka. Han vill inte leva men orkar inte dö. Jag kände ingenting när han åkte förutom lite lättnad.

Har tänt ljus. Betalat 900 kr och ansökt digitalt om skilsmässa. Gått med hundarna. Massor med plats i skåp och garderober...Andas från magen igen. Jag byter aldrig bort detta lugn jag känner nu. Aldrig i hela mitt liv.
Tack gode gud att detta är över!

@Saknad
Lider med dig. 🌹
Som jag upplever det är det tyvärr så att ens anhöriga inte slutar dricka för att vi ska må bra. Att sluta dricka är upp till dem. Och fastän de inser att de dricker mycket så är det inte alltid sagt att de är motiverade att sluta.

Det som du får fundera på är vad du vill vara i. Kan tänka mig att som arbetslös är det inte lätt att flytta. Arbetslösheten håller dig liksom kvar. Men vad hos honom gör att du stannar?
Hur ser det ut för dig med arbete framöver tror du?

För att orka så tänk på vad du mår bra av. 💕 Finns det någon vän du kunde kontakta? Återuppta en hobby? Allt för att sköta om DIG liksom. 🌹