Senaste kommentarerna i forumet

Nu har han ringt 2 ggr och jag har inte svarat, han känner nog på sig att något är fel 😔

@Nora81 Tack Nora för din input... Ja, jag försöker. Blockar långa perioder men blir orolig att han ska dyka upp ist då. Men nu hände något i går. Han skrev på Messenger typ" Har du slutat älska mig sådär, bara på en sekund?!!!" och arg gubbe.
Svarade för en gångs skull , " Nej, det har tagit lång tid. Långsamt. Gång efter gång har du svikligt mig genom att dricka. En dag hade jag inget mer att ge och nu är det tomt."
Inte ett enda ljud på 15 timmar. Så skönt!
Fyllt bilen igen. Tippen.... Herregud vad jag röjer. Så skönt. Önskar alla en fridfull helg där ute!

Ja jag tog upp det i torsdagskväll! Hans svar:
Meen jag har absolut inte druckit en droppe sedan vi hade vårat samtal i juli! Inte en gång, när skulle jag ha gjort det??!
-Ja inte vet jag men det saknas öl och igår upplevde jag beteendeförändringar
Nej det stämmer absolut inte!! Han har gett bort till kompisar! (Tar man då de öl som står längst bak på ölflaket och har en plastlåda ovanpå)
Jaja vi diskuterade en stund till medans mina tankar bara mal på! Vi blev inte osams men mitt hjärta säger en sak och min hjärna en annan!
Försökte förklara att jag känner ett kaos inombords!
Nu har han åkt bort denna helg och han ringde innan å sa att det inte känns bra att han åker iväg jag sa att det kan vara bra att vara ifrån varandra å ha det lugnt (för mig i alla fall)
Idag har jag gått igenom lite för att få ro och jag har hittat ölflaskor i soppåsen och det är den vi hade i ons/tor….
Har även synat flaket med öl och av alla 24 starköl är det 5 kvar 10 saknas och resten är utbytta mot 3,5!
Helt ärlig är jag redo att läggas in mår så fruktansvärt dåligt 😭
Vill inte svara när han ringer men gör jag inte det så kommer han att komma hem å det vill jag inte heller 💔

@EsterHanna det låter fruktansvärt tufft.
Så bra att du tagit hjälp av en jurist.
Det är förmodligen hans förnekelse som du skriver. Verkligheten tränger på för honom och konsekvenserna är så stora att det inte går att förneka snart eller så fortsätter han förvränga verkligheten i sin sjukdom.
Kan du på något sätt minska kontakten med honom så att du får en chans att vila/ hämta kraft? Tänker på det du skriver att du står fast och upprepar det du tidigare sagt och backar så hjälper du kanske honom mer och dig själv. Han förstår att du inte finns där och du slipper lägga din energi hans förnekelse och istället kan lägga den på dig själv istället.
Min terapeut sa att han är en vuxen människa och kan ta ansvar själv. Han har satt prioriterat sig och det är dags att du också gör det.
Ta hand om dig och var rädd om dig. ♥️

Nu har jag bokat tid med en jurist... Har fattat det som att bodelning går att göra även före betänketiden går ut.... Bättre låta annan person ta i det. Mannen fortsätter ringa, messa och kräva videotjatt på Messenger. Svarar aldrig där. I går lät han mindre onykter. Och därmed lättare att prata med. Jag står fast-han vägrar ta det till sig. Detta är en fas, jag är hans fru, han kommer kämpa, vi behöver ta en paus bara osv....

Han lägger det utanför sig själv, kanske för att inte bryta i hopa helt.
Jag vill gärna ha mandat för att han inte kan gå in i huset osv, enligt honom kan han det iom att han står skriven här.
Skönt med beslutet om juristen.
Vilken ja mardröm...

Kan det inte få bli bra, kan han inte få må bra och få det liv han önskar, min fina kille som jag älskar över allt. Skulle kunna vara mina ord så har jag ofta tänkt. Du har fått vila och känna hur livet egentligen ska vara, känt verkligt hopp och så händer det här ett återfall när man är som mest sårbar. Har upplevt detsamma och det är den mest plågsamma känsla jag upplevt i samband med min sons missbruk. En vän sa till mig när jag var i en liknande situation som du är nu Dearself, att hon aldrig hade sett mig må så dåligt. På något sätt överlever man och hoppet väcks igen men det är precis som du säger oehört sorgligt. Kan tänka mig att du är glad att träffa din son och sen byts glädjen till sorg.

Hur tror du din son tänker, besviken på sig själv förmodligen och vad vill han. Har han pratat om förlängning så vill han troligen tillbaka. I din situation hade jag ringt upp behandlingshemmet och bett om råd hur ni ska hantera situationen.

Min son är just nu inlagd på psykiatrisk avdelning pga att hans medicin inte hjälper honom. Han har plågsamma röster vilket idag är hindret att kunna få leva sitt liv. Känner också maktlösheten det enda jag kan göra är att finnas där för honom. Jättesvårt att inte kunna påverka situationen. Det är ju inget man hellre vill än att hjälpa sitt barn.
Många kramar till dig!

@söttsomsocker Vad tufft du verkar ha det också, med dilemman som känns nästintill omöjliga att välja väg kring... Vad bra att du ställde krav när du fick barn, och att de skärpte sig då. Kan du göra det igen? Är det deras val att bosätta sig nära, eller gemensamt beslut? Det låter ju som att det är för att de vill vara nära dig och sina barnbarn? Då tycker jag det är helt rimligt att igen säga att det sker på vissa premisser.
Min mamma dricker sig aldrig redlös, och detta var aldrig ett problem - eller jag formulerade det aldrig så - förrän min pappa dog dör drygt 20 år sen. Mamma har bott själv sen dess och tror jag har uppfattningen att hon bestämmer själv i sitt liv, så länge hon sköter det viktiga ska ingen komma och bestämma vad hon ska eller inte ska göra. Vilket ju stämmer. Hon är vuxen. Men nu, när vi ska bo under samma tak då blir ju jag orolig. Tänk om hon, trots att hon kanske "bara" dricker 2 glas vin, somnar från en varm platta på spisen och huset börjar brinna. På övervåningen ligger jag och min familj och sover... Än så länge bor vi inte i huset, men om en månad. Katastroftankarna hat som du märker redan börjat så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det när vi är där.
Samma sak med det du skriver om, barnvaktandet. Lyxigt med föräldrar så nära! Tycker de flesta... Men jag vill ha en garanti för att hon absolut inte rör nån alkohol om hon passar barnen en kväll. 20 år av brist på tillit har gjort att jag inte är säker. Men, som du säger, då får man själv sätta gränserna för vad som känns okej. Då blir det inga passningar av barnen på kvällarna? För min del är det uppenbarligen inget alternativ att säga upp kontakten. Hur är det för dig? Hur allvarligt skulle du säga att beroende det är för dina föräldrar? Det låter som att det är din pappa som ser till att det finns alkohol hemma, och din mamma bara "hänger på"?
Jag hittar lite styrka i att inte vara själv om det här iaf, hoppas du gör det med 🌻

@Sisyfos Tack igen för dina ord. Det hjälper mycket att höra någon annans historia också.
Jag vet inte hur mkt hon dricker, men det är inte redlös hon blir. Ett par till fyra glas vin per kväll? Nu gissar jag, jag är ju inte med henne utan kommer flytta in i samma hus om en månad ungefär. Då boendes i lägenheten ovanpå, så jag varken kan eller vill kontrollera exakt hur mkt. Jag tror hon dricker av vana, för att glömma, för att hennes liv och hon inte är värd mer (återigen, mina gissningar och inte så jag tycker utan hur jag tror att anledningarna ser ut. Jag tror inte hon skulle formulera det så eller ens reflektera medvetet så). När vi pratar är hon ändå förstående, klok, lyssnande. Men beter sig så som hon tror att jag vill - tror jag. Nu är problemet mer smusslandet. Gömmer bag in boxar i sitt nattduksbord, tar ut pengar kontant för att det inte ska synas på kontoutdrag... saker som tyder på att hon nånstans vet att hon har ett problem som hon vill dölja?
Men jag ska tipsa henne om hjälp och stöd här. Så får vi se om hon vill och orkar. Tack igen 🌻 och hoppas att du kan fortsätta känna dig stark och värdefull.

Länge sedan jag skrev nu även om jag ofta tittar in och läser. Min son har varit på behandling 9 veckor och för första ggn ( 5: e ggn han åker iväg) känns det som han landat på ett ställe han trivs på. Sista var det LVM och återfall samma dag han kom hem och sedan dess totalt kaos i 5 månader med flera akuta sjukhusvistelser, vräkning osv innan han åkte igen.
Denna gång har det varit annorlunda. Han har landat, ej haft kontakt med vänner här och pratar om att förlänga behandlingen. Jag har fått vila och återfått hoppet.
Idag var det dags för permission. Han pratade redan innan om att han hade mycket ångest som han kämpar med hela tiden och jag tyckte det kändes oroligt.
Det visade sig att min oro stämde och han var redlöst berusad då han druckit på tåget. Ringde och ville bli hämtad och han kunde varken gå eller stå. Det är så det är, det finns inga mellanlägen.
Alkohol är inte hans huvuddrog men det var nog detta som fanns närmast till hands.
Ni andra föräldrar som jag skrivit med ibland som säger "nu är det bara alkohol" hen använder. Det är verkligen inte bara, det är nästan värst av allt och då tar min son det mesta ( förutom heroin ).
Nu sover han och jag hoppas detta ska räcka men vet av erfarenhet att en dag innebär fler.
Är så uppgiven. När jag såg honom så berusad kände jag bara sorg. Kan det inte få bli bra. Kan han inte få må bra och få det liv han önskar. Min fina kille som jag älskar över allt.
Jag är maktlös. jag vet inte hur jag ska klara att detta fortsätter.Det blir så tydligt när jag fått vila och fått tillbaka det som är normalt i livet. Kunna jobba, träffa vänner, sova lugnt utan konstant oro. Slippa rädslan som följeslagare.

Hur mår ni andra föräldrar och hur har ni det?
Kram!

Ja, undrar också hur man ska göra när man tvekar.

@MalmMia
Ja det här med att diskutera om alkoholen är ju lönlöst. Antingen får man ge sig. Eller så slutar det ju med att man e helt psykisk sjuk eller man e helt slut o börja på att undra om man e helt frisk då man får höra alla fel o brister om en själv o allt e ens egenhet fel! Som du skriver man kan inte vinna diskussion, hur mycket bevis man en har!! Ja detta är jobbigt och visst tvekar man då dagar allt går bra för i bland nåt man mannen och kan prata om problemen o allt. Och tänker att man har det ju det bra. Men sen hamnarna man i ruta ett igen. Ja man känner sig maktlös då ma älskar honom. Och tänker på alla fina minnen, de är som att hjärnan glömmer de dåliga. Hur gjorde ni när ni tvekade och var i dessa tankar. För innerst vet jag ju att detta är ett bra beslut!!

@Morgonsol Hej!
Ja, man behöver bara vara ibland. Så fint att skydden är borta. Jag känner precis som du, känner mig som ett barn som håller på att lära sig. Det är jobbigt och jag känner själv att det känns lite pinsamt att jag känner mig så som vuxen men det är också en befrielse.
Nu kan börja leva sant mot sig själv igen.
Stor kram ♥️

@villvarastark så glad jag blir för din skull och samtidigt ledsen att du nu också behövt växa upp så.
Ja, det är den enda vägen att tillfriskna att man tar ansvar för sig själv och de är vuxna människor och får ta ansvar för sig själva.
Ja det är verkligen träning i att börja tänka om och omprioritera när man gjort annorlunda hela livet.
Tack och lycka till du med!

@Tröttiz ja, det stämmer så bra. Så är det känner mig mkt mer avslappnad men trött.
Fint att sinnesrobönen hjälpt dig att komma vidare med.
Hon gav ett tips, terapeuten att sätta upp lappar som påminnelse att prioritera sig själv först. Det tyckte jag var bra.
Du kommer först sen kommer andra. För att lära om.

@Nora81 ❤❤
Inte skrivit på ett tag. Ibland behöver man paus o bara leva. Just nu är det skitjobbigt med alla insikter. Har fullt upp o träna nytt o våga. Känner mig som 5 år. O skydden är borta nu..Mina falska försvar har ja insikt i vilka dom är nu..Men o våga leva.. det är pissjobbigt..Vi hörs!!
Kram !

@lever på hoppet ändå
Äsch, så det brakade igen ... 😔 Beklagar. Ta upp det då han är nykter.
Kram. 🌺

@Nora81

Du går igenom precis samma resa som jag just nu. Det är skönt att se att man inte är ensam. Jag håller på att gå under av min far och hans missbrukande av alkohol/sömnpiller. Och så har jag levt sen barns ben och är idag 30+. Först nu börjar jag även förstå att jag ej kan ta ansvar för en annan vuxen, utan jag måste tänka på mig själv. Vilket är något man får träna på VARJE dag, och att inte låta sig manipuleras längre och allt därtill. Det är fan helt sjukt.
All lycka till dig.

Så var det dax… han har denna vecka druckit i smyg igen!
Han har ej sagt något och ikväll kommer jag att konfrontera honom, tänkter inte vänta lika länge en gång till för jag har mått för bra dessa veckor för att vilja dit igen!
Det har hänt jättemycket i familjen/släkten senaste veckan så den har varit tuff men det är samma för mig… + att jag har honom oxå😔

Tänker att det är just detta, medberoendets bedräglighet, att vi som kloka, intelligenta, upplysta människor ändå kan trassla in oss. Det spelar ingen roll vem man är! Förhoppningsvis har vi däremot fler verktyg och styrkan att ta oss ur det. Jag plågas av känslor att jag svikit mig själv och mina värderingar. Men tror faktiskt att det är omöjligt att inte bli medberoende om ens andra hälft börjar missbruka. Man är inte mer än människa! Det viktiga är att säga stopp när man inser vad som händer!
Kram

Vad bra att han sökte hjälp direkt efter att allt kom fram, förhoppnings stärker det din tillit och att det inte hinner gå för långt
Jag märkte heller ingenting, första 2 åren inträffade nån incident där han blev för full i fest sammanhang, men vem har inte blivit det och det kändes som orutinerat bara. Sen när vi köpte huset blev han konstig, tog till sprit när han blev arg och till slut nästan ett år senare hittade jag gömman, han hade druckit upp allt som blev över från vår bröllopsfest. Där och då började vår tuffa resa
Det fanns aldrig dom klassiska tecknen, så som upprymdhet, sluddrigt tal, vinglig eller doft och det förvånar mig än.

@söttsomsocker
Det där med att "märka ingenting". Skygglappar på, förnekelse? Inget illa ment, men en tanke ...
Jag har alltid insett hur mycket "min" druckit. Där har det varit anpassning, jag har varit med om alla möjliga saker. Skulle mina vänner berätta om dem, skulle jag säga "dra!".

@Nora81 💕
Du hade ett bra och lyckat möte. 🤗 Glad för din skull. Säkert också så att mycket liksom lyfts från dina axlar. Du är viktigast i ditt liv. Verkar som att du på något sätt kan andas ut samtidigt som du är trött.
Gällande sinnesrobönen är den även aktuell för oss anhöriga, att acceptera det vi inte kan förändra. Vi kan inte fatta beslut för någon annan.
Bland annat denna insikt gjorde att jag insåg att jag verkligen inte kan satsa. Om det skulle finnas ömsesidiga känslor kan jag inte.
🌹

Hade mitt första samtal med anhörigterapeuten idag.
Det var en ögonöppnare och kontentan är egentligen samma budskap som sinnesrobönen.
Jag kan inte ta ansvar för en annan vuxen människa, det får man som vuxen göra själv.
Jag får ansvar för mig själv och komma överens med mig själv var mina gränser går och därefter avgöra vilka människor som jag vill ha i mitt liv och inte.
Träningen blir framöver att sätta mig själv i första rummet, andra kommer sen.
Herregud, det blir totalt omvänt från vad jag gjort tidigare.
Det var en så skön känsla att höra det, en befrielse.
Gud, jag önskade att jag lärt mig detta som barn men jag är ändå djupt tacksam över att får lära mig det nu.
Känner att det är dags att lita på kroppen, känslorna och lyssna på de fortsättningsvis.
Så självklart egentligen men ändå så svårt när man inte fått lära sig det som barn.
Är helt slut, viktigt med återhämtning och vila. Det får ta tid.
Ta hand om er därute ♥️

Hade mitt första samtal med anhörigterapeuten idag.
Det var en ögonöppnare och kontentan är egentligen samma budskap som sinnesrobönen.
Jag kan inte ta ansvar för en annan vuxen människa, det får man som vuxen göra själv.
Jag får ansvar för mig själv och komma överens med mig själv var mina gränser går och därefter avgöra vilka människor som jag vill ha i mitt liv och inte.
Träningen blir framöver att sätta mig själv i första rummet, andra kommer sen.
Herregud, det blir totalt omvänt från vad jag gjort tidigare.
Det var en så skön känsla att höra det, en befrielse.
Gud, jag önskade att jag lärt mig detta som barn men jag är ändå djupt tacksam över att får lära mig det nu.
Känner att det är dags att lita på kroppen, känslorna och lyssna på de fortsättningsvis.
Så självklart egentligen men ändå så svårt när man inte fått lära sig det som barn.
Är helt slut, viktigt med återhämtning och vila. Det får ta tid.
Ta hand om er därute ♥️

@Backen123
Dessa fyllkörningar är obehagliga, kan ju gå riktigt illa. Det gör mitt ex med - utan körkort. 🙄
Får jag reda på han kör igen ringer jag polis, att han inte drar ner sig själv och andra. 😔