Senaste kommentarerna i forumet

@Hallonpaj styrka till dig ❤ Mental besatthet av den beroende ingår för närstående . Skriv här !! Prata med de som förstår. När hans uppvaknande kommer vet han inte själv . Om det kommer 😔 Gå med i alanon om du inte är det. Ta hand om dig. Det är skitsvårt men det bästa du kan göra för dig o din beroende ❤ Är mina tips. Kram

@Backen123 Botten för mig var inte döden dock men att välja mellan att sabba mitt o dotterns liv eller ta tag i mitt eget. Ja kände att hon o ja kommer få lida resten av våra liv . O mitt liv hade blivit ohanterligt..det funkade inte längre att göra som ja tidigare gjort.. Ja är ju ensamstående med då pappan är död så har ingen pappa att lägga ansvaret på

Fy så hemskt 😪 Nää. Det där var inte rättvist. Du gjorde säkert allt du orkade. Känner igen det med att få skit för att inte va ett bra stöd ! Leva med jourtjänst med sin särbo orkade ja av förståeliga själ inte med. Ja skulle finnas där varje minut på dygnets timmar istället för att han pratade med en tex beroende terapeut, gick till AA.. Det var hans taktik. Funkade den ? Nej.

Dom kan inte tänka längre än näsan räcker, dessvärre. Så länge hjärnan är kidnappad är det så. Min A höll på o tjafsade om allt i Vår relation för förflytta problemet antar ja. Som att de stora problemen låg i relationen. Det gjorde dom inte. Inte på den nivån han ville få det till åtminstone.

Botten sa en beroendebehandlare var döden, så det där med botten är svårt. Mitt ex har sjunkit djupt, fyllkört ofta, otrogen flera gånger mot sin exfru, åkte dit för rattfylla. Supit bort mig, sina barn, sitt jobb. Gått 3 mån behandling, AA, tog sömnmedel/antidepressivt en morgon och somnade vid ratten och bröt ryggen, återfall på återfall relation och matmissbruk, sen gick jag, det tog aldrig slut. Och nu fick jag höra att jag stöttade bara när det passade mig, men nä, jag var ingen psykolog utan nån som blev sviken och bedragen, men jag skulle bara skärpa mig för att det drog ner honom om jag var ledsen.

@Tröttiz Sen tror ja att för alla är det inte så att man når sin botten först o sen tar hjälp . Utan man inser när man tar hjälp att man behöver inse sin maktköshet. O långsamt kommer insikterna sen efter varann. Kan gå för långt för vissa att de är så sjuka att det är för sent för att tillfriskna. Ja tror faktiskt det. De har fått sina chanser tidigare. O då hade de orkat gå igenom allt som krävs för att tillfriskna. Men då tog de inte in allvaret eller var tillräckligt motiverade. Tror det var det som hände min älskade. Det är faktiskt orättvist vilka som blir friska o ej kan ja tycka. Ja märker nu i behandling att ja inte är i kontakt med mig själv. Det är svårt att veta eller förstå hur en frisk människa lever o vad ja ska göra för o bli frisk men ja har greppat det där halmstråt nu men ja anar att ja har många bottnar att gå ner i för o få tag i de insikter om mig ja behöver få för o bli hel.

@TappadIgen Det verkar va en rad av olika sammanträffanden som gör att man tillslut är mottaglig för hjälpen. O en del når aldrig botten, som @Tröttiz skrev. Som om det finns lager av bottnar men uppvaknandet kommer liksom inte. Motståndet är för starkt inombords. Min A hann dö innan han hann komma dithän .

Ja känner likvärdigt som du gör. Mitt uppvaknande om mitt Sockerberoende kom på slutet av min relation med A. Kanske pga min relation med honom. Vi speglade varann. Kan känna varför vaknade ja men inte han. Men ja rår ju inte för det. Å ja har haft mycket tankar om mitt beroende i en 10års period men inte nått botten. Så nu plötsligt vågade ja på riktigt ta tag i det. Men då har ja mentalt gått igenom tankar om mitt missbruk i 10 år, gått i terapi, försökt sluta o börjat igen. Slutat o börjat igen. Ja var mottaglig för en förändring. Så.ser ja det. O i o med allt mentalt jobbiga som kom ur relationen så tvingades ja till insikter ja flytt från annars. Ungefär så.

@Backen123 Vi är experter på att kräva av oss själva. Kunde orkat lite till. Om ja gjort si eller så. Att va hård mot sig är också ett självdestruktiv beteende..Det är inte rättvist av oss att behandla oss själva så. Dom har heller inte stöttat oss. Var fanns stödet vi hade behövt av dom? Du har gjort allt, det är ja säker på. Å lite mer stöttning av omgivning osv hade inte fått honom frisk..ENS EGNA VILJA, beslutsamhet o mod är vad som behövs för o gå vägen mot tillfrisknande. Kram ❤

@Backen123 🙌🙏❤

@Hallonpaj Känns bra! Det går trögt men tog tillfället i akt igår då ja ville gärna att han skulle bli glad

@Backen123
Man pratar om att beroende ska må botten för förändring. Jag kan tänka hur många bottnar en person kan ha. 😞 I ett fall är jag väldigt orolig då jag undrar vad det finns för till botten liksom. Kanske vissa inte når sin botten utan det slutar med döden på något sätt. 💔 Vidrig sjukdom.

@Morgonsol skrev:"Det är så konstigt varför vissa får ett uppvaknande. Kanske i unga år..kanske senare i livet medan andra inte får det. Det är ingen som vet vilken beroende som tillfrisknar o inte.."

Precis det här funderar jag också så mycket på. Lyssnade också på Victor de Almeida i Hur kan vi-podden, som förvisso inte var beroende av alkohol utan heroin. Han berättar om hur han varit på en massa olika behandlingar o.s.v. som inte hade någon effekt. En dag var han bara klar och han har varit ren sedan dess. Han får frågan "Hur gjorde du?" men han kan inte förklara. Precis så var det för mig och det känns så orättvist.

Morgonsol ja det verkar vara ett stort spann på hur det yttrar sig. Pratade med mitt ex i veckan, om husförsäljning, upplägg och ansvar över vissa saker med det. Han lägger skulden på mig, var jävligt arg över min avsaknad av stöttning etc. Ja och visst har jag säkert en del i det, men jag stod inte ut, inte ens när han började tillfriskna, det var för trasigt. Och såhär nu då, då börjar man med att kolla igenom hans Facebook, vänner, vrider om kniven i sig själv och ångesten är ett faktum. Men varför?

Härligt Morgonsol, det är dom dagarna som ger 2 steg framåt ❤

@livrädd
Heja❤️ Du vet vad som är rätt, följ det.
Kan du svara honom ’bra och skönt att du dricker mindre, håll det så ser vi tiden an’?
(Ni har separerat, om han är fräsch om ett halvår kan man ta en kaffe typ.)
Ett tydligt vänligt avstånd med tanke på att ni har rättegången som kommer.
Sitt i båten, vi håller din hand☀️

Gott! Det gläder! En bra dag att spara☺️

Tänkte på en sak som en på alkohollinjen sa: att om man pratar om drickandet bara göra det när vederbörande är nykter.
Jag hamnade i början i fällan att ha långa ’nära’ samtal om alkohol eller vår relation för att sen inse att jag pratat med ett rus. Han var sällan märkbart full i de situationerna men tillräckligt inte sig själv för att det skulle vara mycket obehagligt.

Min partner är på väg in på behandlingshem (ordnat via arbetsplatsen)
Jag har brutit tills han är nykter. Det gick inte mer, jag tänkte och analyserade oss 24/7.
Jag är sårig vad gäller hans alkoholism men är hittills nöjd med att jag hållit en del gränser. Vi bor inte ihop så det har varit mycket telefonsamtal. Jag har inte velat prata när han är påverkad, det har inte alltid funkat men en gräns.
Men innan jag fattade att han var påverkad var det ofta obehagligt och vi hamnade i drama och missförstånd. Nära men långt ifrån mentalt. Gaslightad.
Det tog tid innan jag litade på magkänslan och tid innan jag fattade att påverkad ljuger han. Den finaste, rakaste, smartaste människan ljuger per automatik som han aldrig skulle göra nykter.
Jag sörjer honom men kanske kan det bli vi igen när han kommer ut om han kan hålla sig ren, jag har sagt att jag väntar men jag deltar inte i hans tillnyktrande. Det är hans resa och arbete. Min resa och jobb är att bearbeta mina känslor.
Vad gäller återfall har han inte haft många men jag har fallit hårt för det där jävla hoppet är envist och kom ändå.
…
Jag tror det är svårt att bli nykter och hålla det på egen hand. AA tror jag på eller andra grupper, mentorskap etc.
Min övertygelse är att som partner räcker jag inte mot missbruket. Jag kan vara stöd och kräva ärlighet och respekt, jag kan lära mig om alkoholism som sjukdom och förstå vad partnern slåss emot. Men när demonen står där är det inte kärlek som är vapen nog. Jag är desillusionerad och kan ha fel, men ingen kan räddas, personen måste rädda sig själv.
Oj förlåt mycket ord. Jag önskar dig kraft!
Det som låter bra med din partner är att han verkar ha insikt. Om han har ekonomisk möjlighet tycker jag han ska söka upp en psykolog privat som inte kan snackas ikull.

@Hallonpaj tack för ditt svar. Jag förstår hur du menar. Vi pratar öppet om det, även om det är tufft Jag säger att jag tror på honom, att han kommer klara av det, att jag finns där. Men vill inte själv gå sönder. Smygandet och ljugandet känns hemskt och förtroendet brister men vet att det är en del av det och att han skämms. Är din partner nykter nu och hur har du hanterat återfallen? Tack för ditt råd om alkohollinjen.

Idag har ja mått mestadels bra!!
Känns att ja anammat de tankar o känslor som ska få mig må bättre. Plus att ja bearbetat en bra del av sorgen. Som det känns just nu i alla fall. 😊 Fokuset har inte legat på mig idag då det var min dotters brors födelsedag. Vi hade förberett med ballonger, musik o visselpipor när han kom innanför dörren hemma här. O vi hade dekorerat en kladdkaka som var som ett hjärta..Så fick han presenter. Han var glad, det kändes. Sen spelade ja några av hans favoritlåtar på piano. Äntligen en dag som var riktigt bra !

@Livrädd igen
Hej.
Måste erkänna att jag inte läst igenom allt. En vän sade till mig att i stället för att fokusera på den andre, fokusera på mig själv.

Vad jag tycker är okej och inte.
Fick frågan hur jag kände i allt. Fokusera på dig själv, vad är viktigt för dig och vad värdesätter du? 🌺

@hallonpaj @gladpålåtsas
Hjälp... Nu gör han sitt yttersta för att håva in mig igen. Han påstår att han dricker betydligt mindre och han tänker inte bli hotfull igen. Hur kan man ens lova något sådant? Jag tror (vet) att om jag ger upp och går tillbaka nu så kommer det att sluta illa. Dessutom har vi en rättegång om några månader. Hur ska man ta sig igenom det?

Hej! Maktlös är precis vad man är. Men vad gott att han försöker sluta och bitvis lyckas. Läst att 80%återfaller första året(delvis eller helt) och 93% av de som slutar röka. Ta siffrorna med en nypa salt, det jag menar är att den som ändå fortsätter sluta är värd stor respekt. Och tex ngn som återfaller i rökning peppar man gärna men med alkohol är det lätt att det blir ’det kommer inte gå’. Det har hjälpt mig att ha ett annat perspektiv på min partners återfall. (Sen är det olika sak att dricka /röka men du fattar nog)
Det jag känner man kan göra är att tala öppet och kalla det förvald det är och stötta i att har ngn lyckats sluta i x dagar kan personen sluta i x+1 dag och till slut x+många dagar.
Som anhörig gör smygandet och ljugandet ont tycker jag men precis som du skrev, det hör till aökoholismen, inte personen.
Tipsar om att ringa Alkohollinjen och hör om råd, de har varit ett bra bollplank för mig.
Ta hand om dig!!

@Orkar inte mer3 Ja känner med dig alltså. Fy farao vilken mardröm du lever i med oron o rädslan konstant vid din sida 😪 Så påfrestande!! Det är verkligen illa med din far o du står maktlös o tvingas titta på hur han blir sjukare o sjukare. Alltså det är bara så bedrövligt. SÅ hemskt. Ja tänker på dig. Du har gjort o gör allt. Du kan inte rädda honom 😪 Han verkar va i för dåligt skick. Försök be nån bön varje dag. Du kanske inte tror på en högre makt men att prata med en högre makt kan hjälpa dig. Lämna över. Säg att nu orkar ja inte mer !! Ta över nu !

Den här sjukdomen ligger inte i dina händer! Så fall hade din far varit i bättre skick om det varit så att du varit nyckeln till hans tillfrisknande.

Tack att du frågar om mitt mående mitt i ditt kaos😔❤
Ja har fått o får uppvaknanden nu . Dom ja hade velat ha tidigare. Men ja var verkligen sönderstressad o ledsen o låg att ja var inte mottaglig.
Ja har börjat att hitta ett lugn inom mig då o då. Inser hur länge ja försakat mig själv. Det var inget roligt uppvaknande men det är den vägen ja måste gå om ja vill bli hel själv nån dag. Ja söker trygghet o stöd i Al-anon 12 stegs grupp för anhöriga till alkoholister . De som gått före o som ja litar på vet vad dom pratar om. Får bra hjälp av min terapeut. Många processer igång nu men nu ska ja lära mig leva på riktigt. Det kommer ta tid men det får göra det. Stor kram ❤

..

Hej, ny här och efter att ha läst många inlägg känner jag mig redo att skriva. Min kille som jag bara känt i 1.5 år dricker. Jag förstod det ganska snabbt och efter 2 månader berättade han det och ville sluta. Han fortsatte 1 månad till i smyg tills jag ifrågasatte det. Då brast det och han sökte hjälp för det och sitt dåliga mående. Han gick några gånger till en psykolog för sitt mående men efter ett tag ansåg psykologen att han hade bra självinsikt och behövde inte gå må mer. Han sökte hjälp samtidigt för sitt alkoholmissbruk som består i folköl. Slungades runt på socialen och till slut bestämde han sig för att klara det på egen hand. Det har gått bra fram till för 2 månader sedan. Nu smygdricker han men inte så att det märks att han är berusad. Jag konfronterade honom för 3 veckor sedan, han sa att han skulle sluta. Jag vet att han fortsätter, han vet att jag vet. Han är skamfull och jag är ledsen. Nu konfronterade jag honom igår igen men egentligen orkade jag inte ens prata om det. Han blev tyst och vi bara stod där, ledsna och höll om varandra. Vi har en väldigt bra relation och han är en fantastisk fin människa men jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hantera det här. Jag förstår att smygandet och lögnen är en del i sjukdomen och jag vet att han inte vill leva så här. Det är ett dubbelliv på nå vis. Vad gör jag?