Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är jobbigt, jag känner mig så totalt lurad och sviken!!! Löften som ges och bryts på löpande band!
Men han har inga problem med alkoholen enligt han själv!!!

Jag har försökt förklara att varje gång han super till det, stjäl alkohol, blir aggressiv så jag och hundar får fly från mitt hem (har bott här sedan början av 90-talet) och som nu sist när han FaceTime från mitt konto med flera andra som han inte ens känner, styrelsen tex eller kompisar som blir förhörda av han om vad vi pratar om.
Han har en extrem svartsjuka och vanföreställningar, en av gångerna när han var så våldsam var han arg på killen jag var tillsammans med för 30 år sedan!😳😳😳😳
När han super till det ska han gå igenom min mobil, varse god säger jag, finns ju inget konstigt alls men ändå blir man ifrågasatt!!!

Varje gång av kaos-tillfällen så går ju ngt sönder hos mig….. 💔😔 och en liten del av min kärlek till honom försvinner och dör….
Jag har också försöket förklara att en sådan människa vill jag inte leva med…..inte heller ha i mitt liv!!

Han svarar bara, jag vet att jag gjort fel så tror han att allt är som vanligt….😳😳😳😳 Så vill han krama mig- och jag vill inte ens att han rör vid mig!!!

Igår blir jag igen anklagad för att jag skulle träffat någon annan när jag hade varit iväg och hämtat halm till djuren….
De finns inte ens på min världskarta!

Det finns ju ingen hejd på hur han dricker när han sätter igång, har hittat 20 flaskor som han dragit i sig på dessa 3 dagarna, allt från min samling med Blossa årgångs glögg, från 2008 och framåt, till starksprit, vin och även 5 flaskor 2,25% glögg. Jag fattar inte alls hur detta kan gå till….
Och hur jag ska bli av med honom vet jag faktiskt inte just nu…..
Alla mina strategier och planer faller i bitar, antabus anser han att han inte behövt….. prata med någon behöver han inte heller, han har inga problem….och kan kontrollera sin ilska, vrede och aggressivitet…..
Vi var på några öppna AA-möten men det behövs inte, han har inga problem!!! Han är inte alkoholist och kan sluta när han vill….
Mitt svar blir, ja men jag såg hur du hanterade allt när du fick nyckeln till mitt hus!!! Du söp så du var full som en kastrull och behövde vila i 2 dagar efteråt!!!
Jag kommer aldrig äta en middag med dig och dricka en flaska vin - för du kan inte hantera det och sedan räcker det att du får en fis på tvären och för en vanföreställning så ballar allt ut!!!
Men nej- han har inga problem!!!

Han har varit så arg i 2 dagar för jag inte vill att allt ska vara som vanligt….
Har igår lyckats tvinga han att räkna material på jobbet till kompisen, hoppas att de blir av snart så han får in lite pengar, så kan han köpa en biljett och åka tillbaka till Polen, sitt hemland, så kanske jag får vara ifred 😔🙏🏻 och han kan köra sin strutsmetod på annat ställe!!

Även om han inte super just nu och fixar en del saker, så vill jag bara inte mer, jag orkar inte mer och kan inte leva så här…..jag går sönder och det kommer sluta med en förskräckelse är jag rädd för…. Han är för våldsam när han dricker och har inga spärrar!!! Han är utom kontroll och vet inte vad han gör!!

Utan alkohol är han en helt annan människa!

@unicornsarebeautiful hej! Jag hade helt missat ditt svar.
Treåringar är inte jobbiga, dom är precis som dom ska! Mina barn är 18 och 21, och nu vet vi ju att hon dricker och så får det vara så. Jag har druckit med henne i perioder, men nu vet jag att hon dricker ännu mer då så nu är det alkoholfritt för mig när vi umgås.
Jag har haft värdens finaste morföräldrar och kan sörja lite att mina barn inte fick det (min pappa dricker också), men jag har andra bra vuxna i livet som känner mina barn.
Att jag slutat dricka nu tror jag kommer hjälpa mig att bli en bra mormor i framtiden, och det längtar jag efter.

Hur mår du? Hur går det för dig?

@Anayh5 du har all rätt att inte vänta längre! På samma sätt som han fattar sina egna beslut, så är du i din fulla rätt att fatta beslut som blir bra för dig!

Men jag förstår att det känns väldigt svårt att släppa taget, eftersom barnen är där och du inte vet hur de har det.

Det låter också som att en orosanmälan skulle behöva göras gällande barnen som förstås inte ska behöva vara med en pappa som dricker.

Hur ser det ut för dig med eget stöd? Det låter för tufft att handskas med allt det här själv❤️

@Hanni så himla jobbigt du har det!

Jag känner verkligen med dig❤️

Det (hårda men) enkla & samtidigt så svåra svaret är att man varken ska eller kan lita på någon som har en aktiv beroendesjukdom. Lögner och manipulation är en del av symptombilden.

Inget tyder på att din sambo är på bättringsvägen. Så tufft att du inte kände att du fick någon hjälp när du tog kontakt med utväg! Finns någon annan väg att gå? Jag kan tyvärr inte tillräckligt om det men andra kanske är mer insatta.

Jag känner oro för dig och din situation 💔

@ankan123 skönt att det blev ett bra samtal. Jag lyssnade på boken ”Beroendepersonligheten” när jag förstått att min man faktiskt var alkoholist (det är lätt att en blir förvirrad vad gäller normalt förhållande till alkohol när man lever med en alkoholist), den var jobbig att läsa men ändå väldigt hjälpsam tyckte jag.

Hur kan du se till att ta hand om dig under kommande halvår?

@Sisyfos Min sambo dricker också i smyg. nu köper han 3,5 öl och spetsar med sprit för att jag inte ska reagera på hans vindrickande. Nu för en stund sedan konfronterade jag honom och nu är det mitt fel för att jag går och rotar bland hans saker. Jag bad om ursäkt, vilket är helt sjukt, men bara för husfridens skull. Nu sitter han i vardagsrummet och känner sig kränkt. jag vet att jag inte gjort något fel egentligen. Men ändå känner jag en jäkla ångest och oro för att jag ställt till ytterligare en dag. Jag förklarade för honom att han inte behöver smyga. Men det känns som alkoholen är det viktigaste för honom. Inte vårat förhållande, inte hans barn .. ingenting helt enkelt. Han sa upp sig från jobbet i höstas och har därefter börjat dricka mer. varför han sa upp sig har jag inte riktigt fått klart för mig. Eller jag får det inte att gå ihop. Jag vet att den enda utvägen är att lämna. Ofta önskar jag att allt bara var avklarat men jag älskar den där mannen. Är så frustrerad och orolig och har ångest.

Jag förstår hur du har det,själv går jag runt och försöker hitta mod att lämna en man jag varit gift med i 35 år och som alltid druckit mycket men alltid på helger. Men nu sen en tid tillbaka dricker han ute i garaget och ofta mitt i veckan oxå och tror att jag inte märker det på honom. Varför är det så att vi kvinnor inte vågar/orkar lämna? Eller varför ska detta gift ha så stor dragningskraft. Önskar dig all lycka och hoppas ni lyckas med ert mål.🥰

Glömde berätta - kontakten med Utväg förra veckan ger inte så mkt.
Där är vi inte heller välkomna - men de vet lite bekymrade för mig…..
Helt sjukt när man väl ber om hjälp…..

Var börjar man och slutar med allt…..💔😢🙈
Mycket tankar och känslor…..💔😭

Tack för allt stöd och alla tips ❤️🙏🏻
Jag orkar inte just nu skriva till var och en av er men läser allt!
Så det blir ett tack till alla ❤️

Han har hållt sig borta från flaskan tills jag åkte i lördags.
Är tvungen att röja ur min döda mammas hus som ligger 3-4 timmar bort enkel väg beroende på väder.

Märkte när jag ringde om att jag kommit fram att han verkade påverka - men han nekade, självklart…då har man rejält ont i
magen när man sitter 4 timmar bort…..och är så trött och man vet att man inte klarar av att köra tillbak.🙈

Finns flera stugor på gården och den som han/vi bor i har inte huvudbrytare till strömmen.( Så jag var tvungen att lämna nyckeln till huset där han inte får vara själv eftersom det finns alkohol där….
Ni kan räkna ut resten tror jag….)
Och strömmen måste fungera till alla djuren och stugorna och med tanke på 13 minus måste man spola vattnet i huset så vattenledningarna inte fryser …..

När jag kom hem i natt orkade jag inte ens går ner och kolla på allt han mest troligen har stulit från huset…..

Bad han laga rutan han slug sönder i ena stugan sist han hade fest, och fixa lite annat …..
Inget har hänt….

Innan jag åkte den veckan så drack han inte. Men han vill inte gå till socialtjänsten eller till arbetsförmedlingen heller.
Vi var ock kollade på ett jobb hos en kompis - hon ska isolera sitt ena
Uthus- och han skulle räkna material åtgång…. De har inte heller gjort….

Vid ngt tillfälle förra månaden blev han arg och slog sönder sin mobiltelefon, så nu när jag åkte fick han låna min arbetsmobil som är parkopplad med min andra mobil. Måste kunna stämma av med tanke på djuren han skulle sköta om.

Han fick tydliga instruktioner- du får
INTE ringa någon annan än mig.
Ändrade konto a och tog och valde ena föreningens fb och messenger så det skulle vara lugnt där från den privata…
Trodde jag!!!

Han har kopplat tillbaka på min Messenger - ringt och telefonterroriserst min bästa kompis som lider av hjärtrötthet sedan en olycka.🤬🤬🤬
Han har kopplat upp med videosamtal till ena styrelsen där jag är aktiv, flera ansluter till videosamtalet ……där kräver han att de ska lämna ut mobilnummer till mitt vuxna barn som han måste få tag på?!😳😳😳 de undrar så klart vad som sker!!
Ringt uppdragsgivare och härjat med dem!🤬🤬🤬🙈🙉🙊
Och jag röjer för fullt hemma hos mamma och märker ju inget av de - tills jag tar en paus och ser att kompisen skriver att hon ska polisanmäla honom.
Jag ringer upp och får då lite mer klarhet….🤬💔😭
Styrelsen börjar ringa mig och fråga om jag lever om det hänt mig något…🙈
Då börjar jag förstå vidden av vad han har ställt till!!💔😭
Jag ringer min mobiloperatör - spärrar mobilen för utgående samtalat, stänger ner mobila bredbandet.

Vid 09.30 gick han ut och rökte - jag försöker prata med han.
Han tycker jag är asjobbigt…..
Jag får besked att han ska sova en timme till….

Så där står vi nu…..
Jag har ätit lite och ska gå och kolla i huset och kolla till gården.

Känner mig bara extremt ledsen och uppgiven! HUR ska/kan man lita på en sådan människa som sviker en så totalt?!?!
💔😭💔😭💔

Stort tack för att du kommenterade på mitt inlägg ❤️ och tack för tipset, jag ska läsa på om högfungerande alkoholister, jag har faktiskt inte hört den formuleringen innan.
Efter att jag skrev av mig igår så kände jag att nu har vi nått ett vägskäl och att en förändring är ett måste, så jag hade ett samtal med min man, om att han behöver bestämma sig själv för en förändring i sitt liv, vilket han verkar positiv till, han vill ju inte heller leva det destruktiva liv han lever idag, jag har sagt att jag ger ett halvår på att det skall bli en positiv förändring på flera plan, så nu håller vi tummarna att vi kan vända spiralen uppåt.

@has tack för svar och råd🙏
Han verkar inte förstå varför han skulle sluta dricka innan jag tar tillbaka honom då han nu enligt honom själv dricker för att jag lämnat honom.
Jag är självklart orolig för barnen, på helgerna är jag oftast hos honom med barnen eller hos mig med barnen då jag vet att det kan bli lite mycket på just helgen.
Han säger att om det "bara" är hans drickande som är jobbigt för mig så slutar han med en gång. Det är bara det att den dagen kommer liksom aldrig och jag är trött på att vänta..

@ankan123 vilken jobbig situation! Jag tänker att det kan vara bra att läsa på om högfungerande alkoholister (vilket det tyvärr låter som din man är).

Sjukdomen är progressiv och jag märkte, precis som du skriver, hur humöret blev sämre och mer ostabilt med tiden.

Till sist gick det knappt att säga något utan att det blev bråk.

Ta väl hand om dig♥️

@Anayh5 när jag läser ditt inlägg blir jag lite orolig för barnen (förstår förstås att du också är det) som är hos sin pappa som dricker.

Utifrån det du skriver är det helt klart för mycket. Att det håller någon vecka efter att du påtalat problemet tycker jag berättar att han inte kan sluta, utan har fastnat.

När jag lämnade min man och han sedan insåg att han drack för mycket avvaktade jag tills han på egen hand förstod att han inte kunde dricka mer alls och sökte hjälp.

Han har nu varit nykter i ett år och vi lever tillsammans igen, men jobbar fortfarande med det som gick sönder i relationen av hans drickande och alla märkliga beteenden som hör till sjukdomen alkoholism.

Så var rädd om dig, om du vill att det ska vara alkoholfritt så tänker jag att det är bättre att avvakta tills det eventuellt blir så och att det förändrade beteendet håller i sig över tid.

Har du själv något stöd runt dig? Det är väldigt tungt att bära på allt själv så en egen samtalskontakt eller liknande kanske vore ett hjälpsamt steg för dig?

Med omtanke♥️

Hej! Jag har levt ihop med en man i nästan 8 år, innan jag lämnade honom. Vi har 2 barn tillsammans.
Vi har inte haft den mest kärleksfulla relationen men vi har alltid älskat och funnits för varandra.
Jag växte upp med en mamma som var alkoholist och har generellt haft många personer i min omgivning med alkoholproblem genom min uppväxt.
Nu till mina barns pappa, han har alltid sen vi träffades druckit ganska mycket folköl. Jag kan inte komma på en enda helg då han inte druckit förutom om han varit sjuk. Mängden folköl har ökats på efter tid. I början var det bara på helger, sen blev det ett sexpack även nån vardag osv. I dagsläget har han druckit i princip varje dag sen över ett år tillbaka. Ett sexpack och 2 större flaskor per dag och sen 2-3 sexpack per dag fre&lör. Det är "bara" folköl men jag märker att han blir påverkad. Jag har sagt till honom otaliga gånger att jag mår dåligt när han dricker så mycket, att jag kommer lämna honom osv osv, men det hjälpte kanske i en vecka max, sen var vi tillbaka på ruta 1 igen. Tillslut lämnade jag honom och har nu en egen lägenhet, men jag har svårt att släppa honom. Han lever på ett sätt jag inte vill leva. Men det är en omställning att vara själv och inte ha barnen på heltid. Tryggheten är liksom borta. Han säger att han ska sluta dricka, men bara om jag först tar tillbaka honom, vilket känns som alla andra gånger han lovat att sluta...
Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget. Kanske lite input, tips och råd av nån som varit med om liknande. Allt känns bara förjävligt hur jag än gör.
Jag vill inte leva resten av livet med samma skit jag växte upp med. Men jag lyckas inte heller gå vidare...
Hur gör jag?

Min man har haft ett osunt drickande i många år men han hanterar vardagen. Tidigare hade vi fler vänner som vi umgicks med, då blev han ofta väldigt berusad, nu har vi nästan inga kvar som vi umgås med längre. Vårt förhållande har blivit sämre och sämre och vi pratar nästan inte med varandra längre. Vi har två barn och har levt ihop i 16 år. Han börjar ofta dricka när jag går och lagt mig vid 22-tiden och fram till ca 02-03 på nätterna, han sitter i källaren och tittar på serier och dricker några glas vin varje natt. Han klarar av vardagen och gör det han måste, men han är oftast sur och vresig och han är oengagerad i mitt och barnens liv, han har inga vänner utöver de gemensamma vännerna vi har och som jag ser till att hålla vid liv. Jag är så trött på att dra runt allt, även om han gör det han ska och när jag ber honom om saker så är det jag som är själva motorn och tar yttersta ansvaret för barn och att få vardagen att rulla. Han är okänslosam och ointresserad av mig, vi har slutat att ligga, jag känner mig inte attraherad av honom, han försöker ibland men jag avvisar honom, då blir han sur och går oftast och lägger sig i källaren.
Eftersom han ändå sköter vardagslivet så är det ingen katastrof även om jag många år känt att jag behöver ta mig ur vårt äktenskap, men jag håller kvar vid det ändå eftersom det är mer praktiskt att vara två föräldrar som delar på vardagsbestyren. Vi har pratat flera gånger om han drickande och han har flera gånger sagt att han ska söka hjälp men det händer inget. Jag är uppgiven och vet inte vad jag ska göra.

@Blomhåret
Har inte varit med om det som du går igenom. Men har arbetat med alkolister och missbrukare i några år tidigare. De som ofta glöms bort är dem anhöriga. Dem som står bredvid och får kämpa, ta hand om hem, barn och allt annat däremellan. Som får ge ursäkter till andra, eller försöker skydda sin anhöriga som är sjuk, dricker etc. De är en hemsk känsla att känna sig ensam i hela de lasset man får dra hemma. Speciellt med barn och allt därtill. Att du känner som du gör är fullt normalt. Och de kan ta extremt lång tid innan han inser allt han orsakat dig, barn och folk runtomkring.. Va rädd om dig själv och försök att hitta lite andrum. Lite tid för dig där du får ladda batterierna & bara vara. Jag förstår att de är svårt och jobbigt, men de kan bara bli bättre. Kanske kan du få stöd någonstans?❤️

@Blomhåret
Har inte varit med om det som du går igenom. Men har arbetat med alkolister och missbrukare i några år tidigare. De som ofta glöms bort är dem anhöriga. Dem som står bredvid och får kämpa, ta hand om hem, barn och allt annat däremellan. Som får ge ursäkter till andra, eller försöker skydda sin anhöriga som är sjuk, dricker etc. De är en hemsk känsla att känna sig ensam i hela de lasset man får dra hemma. Speciellt med barn och allt därtill. Att du känner som du gör är fullt normalt. Och de kan ta extremt lång tid innan han inser allt han orsakat dig, barn och folk runtomkring.. Va rädd om dig själv och försök att hitta lite andrum. Lite tid för dig där du får ladda batterierna & bara vara. Jag förstår att de är svårt och jobbigt, men de kan bara bli bättre. Kanske kan du få stöd någonstans?❤️

Heja dig!! Du klara det här!

@LAO Tack snälla för ditt svar! Tycker absolut du har rätt idéer om att man ska umgås där man kan åka hem, och inte låta barnen utsättas för vissa saker.. Jag har inte vågat låta min yngsta son sova där en enda gång.. Sen är de väl också kanske för att min mamma säger ” han får iallafall inte sova här förrän han är äldre för de orkar jag inte med ”… ( han är faktiskt inte jobbig för att han är 3år, han är bara en busig och rolig liten busunge som gör allt han inte får och mer därtill.. men totalt ljuvlig och underbar ändå! Äldsta sonen är snart 14 och väljer lite själv när han vill åka dit.. Dock har jag begränsat de i perioder när hon inte undviker att dricka när jag sagt ifrån.. Förr i tiden undvek jag att ens prata med henne pågrund av drickandet, sa tillfälligt upp kontakten. Tog nog 2-3 månader, sen ringde pappa och böna och bad att vi skulle komma hem och umgås. Då höll hon sig nykter ett bra tag. Jag var betydligt yngre då och trodde såklart att mina tvång och utpressningsmetoder skulle hålla längre. Men efter ett tag var de klippt igen. Jag är ledsen att du behöver gå igenom detta, de är absolut ingenting kul att behöva gå igenom. Är också ledsen att dina barn behöver gå igenom.. Men ändå skönt att dem kanske förstår en del. Vet inte hur gamla dem är. Jag hoppas att de blir bättre och enklare för er ❤️

@Kristoffer
Vad tacksam och glad jag blev över din kommentar! Känns på något sätt skönt att få bekräftelse på sina egna tankar och känslor även om kanske inte folk kan hjälpa en.. Man känner sig ganska maktlös och hjälplös när man heller inte kan påverka situationen.. Jag vet ärligt talat inte om jag hade vågat ringa.. De känns som att allting blir så mycket mer verkligt när man verkligen ” tar tag i det” .. Men de kanske är det som behövs. Kanske behöver man få lov att sörja sina egna känslor och sättet man uppfattar saker på för att kunna ta sig vidare.. Jag uppskattar verkligen din kommentar och din omtanke ❤️

@Rådvillmamma Det klart han använder alkoholen för att fly från jobbiga känslor även om det du nämner - 3 liter - på den tiden i och för sig inte låter extremt mycket. Varför flyr han? Mår han dåligt?

Heja!!!

Vad är det som hänt dig. Varför vågade du inte ringa hem.

Bröt fotleden förra fredagen. Men vågade inte ringa hem förrän lördag och hörde då att det var kört🥵! Vad gör man? Sviken gång på gång, lögner mm!

Hej, Är i exakt samma sits. Slått mig vilket ledde till dom, och nu är han sur över att jag sa till polisen att han örfilat mig. Det är såklart inte hans fel...

Jag fattar inte hur vi ens ska kunna ta oss ur detta och fortfarande kunna vara trygga och i kärlek med varandra.

Jag har sagt åt honom att det är alkoholen som gör honom såhär och agressiv. MEN han säger bestämt att det är INTE det. Han dricker varje dag... jag räknat ca 3-4 flaskor i veckan och kanske 20-30 starköl halvliters per vecka.
Han kommer typ in i en psykos när det är som värst och det varar i kanske några dagar.
Han är elak säger att det är mitt fel att han blivit som han blivit.

Tro mig, jag har funderat på att lämna, men jag är inte riktigt där ännu. Troligen så tror jag att allt ska bli bra. På ett sätt så vet jag att det inte kommer bli det. Och nu med dommen så är det ännu värre. Han har iaf inte rört mig efter dommen. MEN det finns ju alltid en risk.

Hur go och snäll som helst när han är nykter... ett monster när han druckit (för mycket).
Han säger han behöver lugn och ro, men DET kan man ju inte alltid ha, tänk om någon dör i släkten. Det kommer ju perioder i livet allt ställs på sin kant, då kan man inte dricka, då måste man vara klar i huvudet. Han säger att han inte bearbetat sitt ex och sitt hus som han sålde osv. Nej de fattar jag eftersom han dränker allt med alkohol.

SÅ TRÖTT.