Senaste kommentarerna i forumet

@lever på hoppet ändå jag växte upp med en pappa som är alkoholist. Att läsa den här tråden är smärtsamt för mig.

Det jag tänker spontant är att barn känner av allt ni skriver men som barn vill man oftast att föräldrarna ska hålla ihop. Kan säga så här i efterhand jag hade önskat att mina föräldrar gått isär tidigare det hade besparat mig en hel del.

Å andra sidan har jag nu ett alkohol beroende det är helt mitt egna fel plus hjälp av gener då. Men jag har sökt hjälp för jag vill leva ett bättre liv. Det är just det man måste vilja själv jag kan komma på tusen ursäkter om allt men det handlar om val.. Angående öl 3.5 jag lovar jag kan inte ens dricka en gör jag det så kan jag inte sluta. Och skulle jag belöna mig själv efter att varit duktig en tid så skulle jag inte kunna sluta.

Vet inte om det jag skriver gör någon nytta eller låter vettigt men ville iaf dela mina tankar och erfarenheter.

Nu är allt undanplockat men det kommer bli andra problem eftersom vi har ett stort socialt umgänge där det intas mycket alkohol. Vi bor dessutom i villa och det är väldigt vanligt att det blir en öl ihop över staketet grannar emellan. Han har försökt sluta flera gånger tidigare, suttit nykter hemma men sedan blivit inbjuden till någon granne på alkohol. Även fast de vet att han har problem vill de ha dryckeskompis. Ett inlärt beteende sedan flera år tillbaka.

@gladpålåtsas Det är alltid svårt att säga. Det känns ju ändå som sagt som att han förstår att han har problem och vill göra något åt det och jag skulle tro att han faktiskt vill göra något också. Att han vill att du plockar undan alkohol och gömmer den kan delvis vara för att han faktiskt vill ha hjälp men delvis också signalera till dig att han faktiskt gör något, medan det kanske inte hindrar honom från att skaffa nytt.

Det finns ju inga enkla svar här. Du kan ju inte ensam ansvara och hålla koll på honom så att han håller sig nykter. Samtidigt är det väl klart att om du fortfarande älskar honom att du kan hjälpa till om han verkligen är redo för förändring.

Jag skulle kanske inte gömma alkoholen i huset däremot. Det jag tänker spontant är, om du är villig på att göra detta givetvis för prata inte med honom om du inte själv är villig att gå in i det fullt ut, är att på ett vänligt sätt förklara för honom att du är glad att han är redo för förändring och att du är villig att hjälpa honom på det villkoret att han själv gör sin del av jobbet. Förklara att du förstår att det inte är lätt, men att du bara kan hjälpa honom om han låter dig göra det. Om han fortsätter med att smyga med alkoholen, så kan du inte hjälpa honom och då är allt ditt jobb förgäves.

Förklara för honom att när han får ett sug att dricka, kom till dig istället så hittar ni på något tillsammans och du hjälper honom att få tankarna på annat. Men förklara för honom att om han fortsätter att gömma och smyga med alkohol, så kan du inte hjälpa honom. I det fallet får han fortsätta den kampen själv.

Något sådant. Vad tror du om det? I slutändan är det ju han som måste bestämma sig. Jag har själv, som numera nykter i 11 månader, funderat mycket på hur en anhörig kunde ha påverkat och det finns nog inga enkla svar på det. Det här är det bästa tipset jag kan ge dig, men det är ju inte säkert att det fungerar och du får anpassa det efter din situation och hur du känner om du väljer att ta det till dig.

Nu erkänner han att han drack igår när jag inte såg, han vill att jag plockar undan all alkohol och gömmer den för honom. Vi har mängder hemma som han själv har köpt på resor.
Kommer det att hjälpa att plocka undan?

Tack för svar. Han har sökt hjälp ett flertal gånger men jag tror inte att han är ärlig då. Han söker för depression eller utmattning men jag tror inte han säger hur mycket han dricker. Ett tag åt han antidepressiva samtidigt som han drack, en hemsk period! Då ringde jag hans psykolog och mycket riktigt, de visste inte att han drack. Han har ganska nyligen kontaktat psykolog på nätet efter en blöt och elak helg, på söndagsmorgonen kände han sig självmordsbenägen av ångest.

@gladpålåtsas Det du verkar ha i ditt fall är ju ändå någon slags insikt om att han gör fel, även om det ännu inte lett till någon förbättring. Det kanske låter som man måste var optimist för att se det positiva i det, men det är ju ändå en klar fördel med sjukdomsinsikt. Det enda som återstår är ju att omsätta insikten i en faktisk förändring och det är väl där det står still. Det blir väl tyvärr lätt så att man fastnar. Man vet att man borde göra förändringar men det är svårt och ofta håller man det mesta av förändringsarbetet för sig själv. Men det finns ju faktiskt hjälp att få. Motsätter han sig hjälp? För om det inte blir någon förändring så ser jag inget annat alternativ från det du beskriver än att lämna. Om du känner att du inte orkar lämna, kanske prova först med att se om han är villig att ta emot hjälp.

20 år tillsammans. Han blir nästan alltid elak och ”muckar” med mig eller våra barn men inte med sina vänner. Med mina syskon men aldrig med sina… Lovade i tisdags, efter elakheter på måndagskvällen, att det ska bli slut på elakheter men nu sitter vi här igen, lördag samma vecka efter ännu en misslyckad fredagskväll. Han gråter, ber återigen om förlåtelse och säger att det ska aldrig hända igen. Han ska börja träna! Pust, för femtioelfte gången…Han undrar, även det för femtioelfte gången, vad jag vill ha av honom och jag svarar att han ska sluta vara elak. Så enkelt för mig men en omöjlighet för honom. Med sina kompisar eller syskon kan han dricka och vara hur rolig och trevlig som helst. Men när jag eller jag och barnen eller mina syskon är med blir det nästan alltid otrevligheter. Han har alkoholism i familjen… Han använder alkohol för att varva ner och han blir väldigt påverkad av 1-2 öl vilket gör att jag är övertygad om att han dricker i smyg, han förnekar det. Jag säger att jag ska lämna honom men orkar inte! Vågar inte! Tittar på lägenheter men pallar inte! Har berättat för mina syskon. De tycker jag ska lämna. Äldsta barnet som inte bor hemma tycker att jag ska lämna. Jag vågar inte fråga hemmavarande barn, vill inte att de ska behöva ”ta ställning”. Har miljoner ord kvar att skriva men det blir för långt. Hur tänka när man lever i konstant oro?

Idag är en jobbig dag, det gör så ont. Saknar den där mannen som jag träffade för 5 år sedan, som allt kändes så rätt med i 2,5år. Som jag köpte hus och gifte mig med och som det sen visade sig att han fört mig bakom ljuset. Relations och alkoholmissbruk tidigare, en kamp för exfrun visade det sig när jag till slut tog kontakt.
Det dyker upp minnen i livet, vid stugan, sociala medier på min man, han som alla tyckte så mycket om, som mina barn var glad att få till bonuspappa men som samtliga visade mig en annan sida, med tömda flaskor, ilska otrohet, fyllkörningar och försvinnanden i dagar. Ingen annan här i min by förstod eller såg, han var ju så trevligt och så duktig i sitt yrke. Man går sönder till slut i känslan av att vad är det jag inte förstår, man ser men man förstår inte. Jag valde att prata med mina nära, mycket. Jag var även öppen med mina barn till slut, nu 12 och 14 år.
Det gick så fort, det gjorde så ont, jag hittade hit och fick en insikt om vad du kämpar mot och det jag vill säga är att alkoholdjävulen vinner ingen emot, den besatte måste vilja själv och det är ett hårt arbete, varje dag. Och jag trodde vi skulle fixa det, men dom vita knogarna gjorde det värre. Idag har han flyttat 45 mil hem, han bara drog och lämnade mig ensam med ett stort hemman att sälja ( nu sålt) att tömma och lösa allt praktiskt. Jag känner mig som en looser inför mina barn som inte kunde ge dom familjen, dom gillar inte utanförskapet som det ändå är i gemenskap med andra familjer.
Och vad jag lärt mig här är att det är skillnad på beroendepersonligheter, vi som är här har ofta den otrevlige, aggresive som sällan/aldrig tar ansvar. Vill gärna förstå varför denna skillnad och vad som behövs för dessa att vända, vet att det blir hjärnskador som tar tid att läka men varför drabbas inte alla? Idag är en jobbig dag, imorgon är säkert bättre. Och jag vet med säkerhet att jag vill inte vara i det jag gick ifrån men jag saknar kärleken och mannen med stor H idag ❤😪 kämpa vidare alla ni krigare här och på beroendesidorna

@Sell Hejsan. Känner igen mig i allt du skriver. Har precis på samma vis här hemma. Han drack nästan ingen ting på ca 10 månader och jag märkte att vi hade det mycket bättre och hans humör var så mycket bättre. Men började för en månad sedan att dricka igen och helvetet har börjat igen. Ser inte framemot sommaren över huvud taget. Kram till dej.♥️

@TyraC . Hejsan. Vet precis hur du känner. Han gick på semester igår och det blev för mycket som alltid 😥 jag berättade för honom tidigare på kvällen hur jag känner och att jag mår fruktansvärt dåligt och orkar inte en sommar med detta och hans jäkla humör. Men fortsätter å dricka ännu mera under kvällen. Så jag sov i soffan i natt och kommer troligen sova där i natt åxo. Idag ska han på 50 års kalas för en kompis så då vet man ju hur det blir idag åxo. Orkar inte detta. Fy fan för semester.😡 alla lägger upp kort på trevliga kvällar och mys men här blir det bara magont och bråk. Kram.

@Harmonidrömmar tack för ditt svar! Jag förstår att du har haft det tufft och att vi är fler, men ibland känns det som att man står helt ensam därför är det skönt att höra att man faktiskt inte är ensam. Efter att jag skrev inlägget har min sambo och jag haft ytterligare diskussioner och han ska nu boka in en tid för samtal på beroendeenheten vilket jag ställde som krav. Jag tror verkligen att han behöver prata med någon vilket tyvärr är tabu för många, främst män som ser det som en svaghet att söka hjälp. Jag har förklarat för honom att det är precis tvärtom, att det är en styrka att kunna be om hjälp. Det är skönt att det går framåt sen för framtiden utvisa hur det ter sig. Han inser att han har problem och tänker att han ska klara det själv med mitt stöd, men jag tror att hjälp utifrån kan vara viktigt.

Tack för svar. Jag ska sova på saken och formulera något bättre imorgon bitti. Kram Tyra

@Harmonidrömmar :( Ja, det är inte en enkel fråga. Att du ska kunna konfrontera honom och få honom att ta ansvar är väl förmodligen uteslutet om inget annat händer. Du får känna efter, men att leva som du gör är ju inte bra för varken dig eller barnen.

Vad ska jag ta mig till nu?:*( barnen märker av stämningen. Mig äter det upp att veta att han ljuger, sviker.. att sen som grädde på moset få stå där och lyssna på hur han vänder allt mot mig, stå där och han attackerar mig så otrevligt äter upp mig...

@TyraC Först ett forumtips. Försök att hålla dig till en tråd som du gör till din. Det finns ju inget som hindrar dig från att skapa flera, jag gjorde själv det när jag var ny här, men det underlättar att hålla sig till en tråd så att man snabbare kan känna igen dig och se lite om din bakgrund o.s.v. och jag tror att det gör att du kan få fler svar. Kanske fortsätt med den här tråden som du har skapat nu, om du vill.

Nu till ditt dilemma. Det låter som att du är i ett läge där det är dags att göra något åt saken. Vad det är kan jag ju inte säga åt dig, utan det är något du kan komma fram till själv. Men om du är i en relation där du har ångest över att ha semester och det inte går att ha en diskussion om vad ni kan göra åt det och det inte finns någon hänsyn till att du får ångest över det, så krävs det ju en förändring på något sätt. Här på anhörigsidorna finns ju många trådar från olika människor som har hanterat situationer likt din på olika sätt. Kanske kan någon av dem inspirera dig? Eller så kanske du kan fortsätta skriva och reda ut vad du vill. Jag är ledsen att du ska behöva ha det så :(

@Harmonidrömmar Det gör han nog tyvärr inte, men han kommer förmodligen hitta på finurligare sätt att gömma det på.

Förmodligen är han ingen elak människa. Det är bara det att alkoholbegäret gör att han tänker på ett väldigt förvridet sätt. Han tänker att han på sitt sätt på något sätt har ganska bra kontroll och att han kan lösa det här själv utan att blanda in dig och så fortsätter han att gömma alkohol samt att resonera på ett väldigt märkligt sätt. Som alkoholberoende som har slutat så kan jag numera se tillbaka på hur jag agerade då. Det är på många vis oförståeligt och jag kan inte få ihop det agerandet med den som jag själv är som person. Det är smärtsamt. Men också väldigt svårt att inse när man är inne i det.

Ja då var det semester. För en av oss. ( Inte jag) Försökte ha en vettig diskussion om intaget och dess negativa konsekvenser tidigare. Får ångest av tanken hur dessa kommande 4 veckor kommer se ut. Hur ska jag orka? /Tyra

Tack för ditt svar.. Min väninna sa att hon tror att han nu, när han rensat bort bevisen, projicerar det mot mig ( som du också är inne på), för nu när mina bevis är borta, kan han visa agg mot mig som letar..nu vågar han liksom konfrontera mig, för det finns inget för mig att hitta... hela hans beteende tycker jag avslöjar honom...men om han är beroende, ( vilket han uppenbarligen är), hur ska han hålla sig från att skaffa hem ny dricka?

@Harmonidrömmar Han har ett beroende som han inte är helt beredd att ta ansvar för och försöker skjuta över det på dig som att det är du som är problemet för att du har tillitsproblem när han så uppenbart undanhåller information från dig. Det är ju en slags manipulering och den funkar ju ändå delvis, då du ändå känner att du behöver fråga om råd här. Han lyckas med att göra dig lite osäker, när du egentligen vet att det är han som undanhåller information från dig.

Svårt att säga vad du ska göra däremot. Även om du samlar bevis och konfronterar är det kanske inte så stor sannolikhet att han tar ansvar för att han har gjort fel. Det låter inte som det på det sätt du beskriver det.

Nu behöver jag verkligen råd från någon... Jag hittade alltså två påsar, totalt 9 starköl med bästföre-datum maj 2022 i garaget. Samma dag tar maken hem en container för att rensa garaget som vi pratat om att göra ett bra tag. Han rensar. Kommer sedan in till mig och säger att han hittat en gammal alkoholgömma (den jag hittade) " med tre år gamla öl" (???!!!) Jag svarade nonchalant på det, nåt i stil med "aha, där ser man, haha" . Nu är ölen, och tomburkarna borts från garaget. På kvällen gick jag förtvivlat runt och tittade efter var han nu gömt ölen. I eftermiddag sa han att "den gamla ölen skvätt ner hela containern så allt luktade bärs när den tippades" ( dvs han drog upp tråden om just ölen IGEN???)... senare kom han och skickade iväg lilla sonen för " han ville prata om en sak med mamma". Och är rätt otrevlig i tonen mot mig när han frågar om jag letar efter nåt särskilt, att han märkt att jag varit och lyft på saker här och var. I en otrevlig ton.. Jag låtsades som ingenting och svarade att jag varit lite här och var och kollat om vi hade mer att slänga när vi ändå hade containern hemma och att jag tyckte det var ett snäsigt sätt han hade mot mig. ..uppenbarligen fattar han stt jag söker nåt, det känns som om han verkligen har något att dölja. Han kan bli SÅ obehaglig ibland så man vill sjunka genom jorden...vad håller han på med?

Hej! Låter hemskt 😢 Du är värd lugn och ro. Det känns verkligen som att du är en medberoende, bästa är att söka hjälp. Jag är i liknande sits, fast han gnäller inte om sina problem. Han har inga tycker han. Jag vet att jag borde skita i han. Är rädd att bli ensam.
Hemskt att han sårar dig så hårt o tar hem en kvinna, fy fan rent ut sagt! Det har jag sluppit, men det har kommit hot om det. Spyfärdig är jag på detta. Vill ha honom nykter. Men han har druckit VARJE dag i säkert 20 år. Öl 6,9% samt vin. Han blir tjatig, får hål i huvet av hans prat.
Både du och jag borde skriva en lista med fördelar och nackdelar med att lämna våra fyllon.
Stor varm kram!!

@Pan pan förstår knuten i magen 😕 men vad säger eran son då?
Jag känner mig så ensam i att jag i stort sett inte har någon att prata med och har precis börjat ventilera mig här!

@Tröttiz ja eller hur man vill bara kräkas!!
Nu går han runt i huset och gården så han tar väl sig en stänk lite här och där, suck!!
Behöver verkligen komma bort man blir galen och slut av att analysera allt hela tiden…

@lever på hoppet ändå Hejsan. Nu är d fredag och hans semester börjar i eftermiddag så nu börjar min mage knyta sig och jag blir sur och arg. Imorse när jag gick upp hade han plockat undan all disk och sätt på diskmaskinen och var så trevlig i ton och jag vet ju varför😡 för då kan han dricka i eftermiddag för d är han värd då. Önskar att denna sommaren skulle vara över😥. Är åxo så jävla trött på alla drink bilder och allt gull i gull. Känner att alla har det så trevligt förutom vi. Ikväll kommer även våran son och hans tjej hem och då får jag ont i magen för det åxo. Att dom ska se hur han blir. Hatar lukten av öl det är så jag kväljer mig av den. Hur ska jag klara av denna sommar med honom😥. Kram

@lever på hoppet ändå
Min mage knyter sig av allt glorifierande gällande alkohol, då jag sett det elände den kan föra med sig ...
🌺