Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker så här- varför skulle du inte anmäla? Du har ju ingen skyldighet att anmäla men hur skulle det kännas för dig om han avled till följd av sitt missbruk och du inte gjort vad du kan. Ett övervägande du kanske behöver ta ställning till, men visst är ansvaret hans. Om du känner oro för dig själv så kan en anmälan även göras anonymt. Hellre en anmälan för mycket än en för lite är min åsikt. En sak är också att när en anmälan inkommer kan du släppa det, då är det socialförvaltningens ansvar att se till att han inte avlider eller utsätter sin hälsa för allvarlig fara pga sitt missbruk. Vad hans anhöriga gör eller inte gör är något dom får leva med. Jättefint att du tog hand om katten så den slapp plågas mer.

Känner en man sedan flera år som dricker för mycket. Han sköter sitt jobb och anser därmed att han inte har problem med alkoholen. Jag fick nyligen betala avlivning av hans gamla katt som hade blödande juvertumörer, han hade tänkt låta henne dö hemma. Jag kunde inte stå ut med det. Hunden var nästan död när han till slut tog honom till veterinär. Låg och rosslade. Jag anmälde inte till länsstyrelsen fast jag borde ha gjort det. Han ville hellre lägga pengar på alkohol än på sina djur. Nu dricker han alla dagar han kan om inte jobbet kommer emellan. Det kan vara flera dagar i rad ibland. Ibland tänker jag att han får väl ta ansvar själv för vad han gör, men det känns jobbigt att veta om det också, och inget göra. Han vill ju själv inte sluta dricka. Säger varje semester att efter semestern ska han minska på drickandet. Istället dricker han mer och mer. När han dricker sprit blir han oberäknelig och kan bli aggressiv.Han har två utflugna barn i 20 årsåldern och fyra syskon som känner till hans missbruk och konsekvenserna av det. Jag vet inte vad jag eg ska göra? Är det verkligen jag som ska anmäla eller ska man låta det vara, tänka att han väljer själv?

Hej,
Du har fått så många fina och kloka svar här. Vill bara säga att det spelar ingen roll om han dricker en eller 50 öl. Hans beteende är på alla sätt helt oacceptabelt. Du har gjort helt rätt.
Försök att spränga hål i den där motorvägen. Tänk att det är han som är orsaken till att du mår som du gör. Jag säger som min mamma " Var inte ledsen, bli förbannad".
Där ligger styrkan.
❤❤❤ till dig

Kraft till er❤️
Hatar alkis-skiten kungligt idag. Min kära är inte kontaktbar idag (på annan ort), egentligen lika bra men jag kan inte låta bli att tänka på vad han gör. Dricker såklart. Han ska påbörja behandling nästa vecka, det ger ett hopp samtidigt som han inte ens är i närheten av första steget ens en gång.
Jag är ledsen och arg och hjärnan har börjat blocka tankar på honom. Jag älskar, men vem då?
Cyberkram.

Fundering. Hur tänker ni ?
Måste man bli hårdhudad o tuff för o leva i den här världen? Räcker det med självinsikter om sig själv , ödmjukhet, osv ? Ja upplever världen som väldigt svår att leva i. Ja e inte den där tuffa med civilkurage när ja behöver osv. Hade funkat bättre i en kollektivistisk kultur där man ständigt tillhör en grupp o täcker upp för varandra. Ni som inte är hårdhudade. Hur gör ni ?

Och du, försök släpp oron för honom. Han kanske måste krascha för sitt kunna vända. Och det måste han göra på egen hand. Du kan inget göra om han inte vill se sanningen liksom. Klipp den tråden, jag tror det är det mest omtänksamma faktiskt. Både mot honom och dig själv. Man måste sluta att sopa upp i deras framfart.

Heja dig, Mia! Älskar att läsa om att du nu får det du visualiserat. Det låter inspirerande, du verkar hittat en ny stig i livet, och den bär mot bättre tider. Jag kommer tätt efter, visualiserar mitt och barnens nya hem, ett kedjehus i vår lilla ort. Inreder köket i mina tankar, sånt håller hoppet uppe. Längtar efter lugnet, där man kan bli den man var en gång i tiden. Bästa mamman, mer ork, mer rutiner. Blir så glad av att läsa ditt inlägg.

Hej, vill bara ge dig lite råd gällande er gemensamma son och stundande skilsmässa. Då din man utvecklat ett mycket raffinerat sätt att ljuga om och undanhålla sitt missbruk är risken stor att du hamnar i underläge OM det skulle bli en vårdnadstvist om er son. Dessa människor är specialister på att vilseleda personal på familjerätten och du riskerar att stå i skottlinjen och därmed förlora vårdnaden om sonen.
Börja därför dokumentera ALLT! Spara den här tråden, be din terapeut att vittna om alkoholproblemen ni samtalat om tidigare, be vänner och bekanta att ställa upp som vittnen. Finns det en möjlighet för socialtjänsten att kunna visa upp exempel på att ”pappor är lika bra som mammor” så kommer de att göra allt för att din man ska få vårdnaden.
Du kommer att ha ett rejält försprång vid en eventuell tvist. Sedan ska du aldrig neka din son att ha en nära och fin relation till sin pappa. Men din man har lite att bevisa innan han kan ges förtroendet att ha ansvaret för er son.
Gör alltså inte samma misstag som jag gjorde, litade på socialtjänsten, som utan att ens lyssna på vad jag berättade pekade ut mig som boven i dramat då den välslipade lögnaktiga alkoholisten lyckades dupera dem alla.
Att tvingas lämna sina barn gråtandes till en förälder de känner sig otrygga med önskar jag inte ens min värsta fiende.
Så planera för det värsta, men glöm inte bort att leva och börja bygga upp ditt nya, fria liv igen. Kram till dig och ge inte upp.

Hemma efter semestern. Han har hunnit med ett gäng utbrott. Börjar fundera på om han lider av nån narcissistisk störning. Igår blev han pissesur från ingenstans för att han hade ont i knäna, fick det till att jag tvingat honom att gå för mycket. Barnen undrade vad som stod på. Ikväll kände han sig berättigad att bli sur och otrevlig mot mig för att han var trött och somnade ifrån flera gånger när jag skulle beställa våra skilsmässopapper. Längtar verkligen bort från honom. Han kan vara SÅ obehaglig och när man aldrig vet vad som triggar, när det bara kommer från ingenstans... Vill inte att lilla sonen ska behöva bo med honom varannan vecka om han är sån. Men hoppas att han med vår skilsmässa blir en bättre far än han varit hittills, en närvarande pappa. Att han blir lycklig igen när vi delar på oss. Flera i bekantskapskretsen tror nu också att han smygdricker. Alla tecknen stämmer ju in. Jag känner att jag innerst inne verkligen avskyr honom , då han får mig/oss att tassa på tå för hans egoistiska, barnsliga nycker...:(

Då får jag en fundering. Hur ser det ut hemma när han får sin öl? Är det bra då eller? Låter inte så men det har ju inte jag någon aning om. Har hört massa skäl till att dricka t.o.m. en man som sa att han blev lurad på systembolaget när han skulle köpa alkoholfritt. När man inte är känslomässigt inblandad är det faktiskt rätt kul att höra alla dessa skäl till att inte sluta dricka.

Förstår verkligen att du är trött på att försörja en alkoholist som dessutom kräver att det ska finnas öl hemma för annars blir han sur och otrevlig. Verkligen som en barnunge. Om du rannsakar dig själv - vad är det som gör att du finner dig i det här, för det gör du ju trots allt.

Hej MalmMia, länge sen nu, nu går vi mot nya mål och börjar resan att lämna det där bakom oss. Du vet ju vad du har framför dig, jag vet det nu också efter att jag gick för 6 månader sen, det är inte lätt men betydligt lättare än att leva i den där gröten vi avtackat oss, hoppas dottern är nöjd ändå ❤
Den där visualiseringen gör att man håller sin kompas stadig, man får på något vis kraften av den

@Ullabulla
Ja är i ett ambivalent tillstånd nu minst sagt. Tvivel på om min godhet verkligen är godhet eller är ja falsk . Ja delvis. När man gömmer sig bakom en annan människa då är man inte sann mot sig eller den andre.

Ja har ett problem o det är att ja är vuxet barn o ser saker svart eller vitt. Ja börjar se gråzon nu först. Underlättar! Då ja kan se att ja är både god och falsk ibland. Att ja haft ett stort skydd för o inte låta andra komma in i mitt känsloliv fullt ut. Sårbarheten såg ja i min beroende . O där fick ja kontakt med min egen sårbarhet. O det är nåt ja nödvändigtvis behövde/behöver få fram för o kunna utveckla mig. Så mycket ja kom i kontakt med i min relation med honom ❤Antagligen därför vi upplevde kärleken så sann o själslig.

Men han var sjukare än vad ja var/är. Därför han klarade inte ta till sig hjälp. Men i andra fall kanske den beroende är friskare än den som är medberoende. Det är svårt att förstå sin egen "sjukdom " som medberoende. Fokuset för familjemedlemmar ligger ju på den beroende. Sen är de flesta runtom också medberoende så då går ju inte få friska beteenden, hjälpa varann där. Det blir rundgång😄
Blev glad när du svarade. Läst lite i din tråd o ser din resa. Kram !!

Bra att du börjar leva ett liv som du vill ha, och inte din beroende partner. Det finns många som aldrig orkar ta det steget du gör nu.Förändring kan ju endast ske när vi förändrar vårt tänkande och gör annorlunda mot tidigare..Viljan och orken att bryta med alkoholen fanns inte heller hos mitt ex. Jag har aldrig ångrat att jag flyttade..Tvärtom ångrar jag att jag inte gjorde det tidigare..Men allt har sin tid. Och allt blir som det ska. 🍃🌸🍃

@lever på hoppet ändå . Tack♥️ känns så gött att få skriva av sig och att veta att man inte är ensam😊 fast det känns som det ibland. ♥️.

@Pan pan lider så med dig för man känner verkligen igen sig i dina känslor ❤️
Hoppas verkligen att du får lite ro och att det trots allt kan bli en bra söndag 🌸

@Hallonpaj nja jag vet inte riktigt.. jag har nu dragit och sover hos en kompis!! Så vi får se om jag får något uppvaknande…

@Hallonpaj nja jag vet inte riktigt.. jag har nu dragit och sover hos en kompis!! Så vi får se om jag får något uppvaknande…

@Hallonpaj . Varit en fruktansvärt dag. Vi skulle med svärföräldrarna ut på en tur och äta lite gott idag men så blev det inte😡 han kom hem full så jag fick ljuga för dom och säga att jag hade problem med magen😥 så vi får ta det en annan dag istället. Hatar att behöva ljuga för folk. Jag har gått på tå hela dagen och varit skiträdd att det ska komma någon😥 hur länge orkar man tro! Vi ska troligen ut på en semesterdag på söndag och får redan ångest. Jag skulle bara vilja ha en underbar mysig dag med hela familjen men så blir det väl inte om jag känner min magkänsla rätt. Nu sover han och jag ska försöka å få i mig något. Blir illamående av allt detta så jag orkar nästan inte äta. Kram ♥️

@Hallonpaj ❤️❤️❤️

@lever på hoppet ändå
Kära leva på hoppet, finns det ngt hopp kvar? Lider med dig❤️

Och PanPan: Hemskt. Det är inte så det ska vara! Kram.

Önskar dig kraft!❤️

Bravo! Håller tummar och tår att det flyter så smidigt det går. Det är rätt🌸

@Tröttiz
Tack Tröttiz. Sant. Sommardrickande är så kass, det ska liksom ingå i mycket samvaro.
Pepp till dig!

Nu äntligen är jag på väg. Från att ha flytt ifrån en demon till att flytta ihop igen under nykterhet till att nu vara på väg igen. Denna gång dock under kontrollerade förhållanden, jag flyr inte. Vi har sålt huset och jag har köpt ett eget litet parhus. I mars i år tog det slut! Jag hade sagt efter jul - om du förstör en enda helg så lämnar jag dig, på något vis hoppades jag i min enfald att mina ord och konsekvenserna av det skulle ha betydelse. Men det hade inte det, alkoholen har tagit över min älskade make som jag nu måste lämna. Hatar att det blev så men jobbar nu mycket med mig själv, vad vill jag och hur vill jag ha det. Det bästa av allt är att nu kan jag säga att jag har gjort allt för oss, men det hjälper inte. Vi flyttade ihop och jag har hela tiden sagt att jag inte vill att han dricker och har hoppats ända in i det sista. Jag känner mig ändå nöjd, om vi inte hade flyttat ihop igen, hade nog jag funderat hela livet. Jag har också läst min andra tråd, vilket är bra eftersom jag ser att det var exakt likadant för ett år sedan. Samma beteende och samma funderingar dock märker jag en stor mognad hur långt jag kommit i min process.

Men oron för honom ökar ju eftersom jag ser att han gett efter för A eftersom han har sån ångest. Längtar så tills flyttlasset går om 2 veckor. Då blir det som jag visualiserat: ett litet hus med uteplats och en liten plätt för odling. Där tänker jag slappa och få tillbaka kraft och ork för att sedan ge mig ut i livet och pröva mina vingar. De har blivit lite vingklippta under dessa år tillsammans, jag har gjort det och låtit det ske. Men nu ska den glada spontana och livsbejakande mia komma tillbaka. Jag tänker ofta:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!
Idag har jag både mod och förstånd, nu ska jag jobba mer med sinnesro.

Nu kommer det att bli rättegång efter anmälan jag gjorde mot honom. Hur ska man ta sig igenom det?
Jag tycker att polisen har skött detta märkligt. Jag har inte hört ett knyst från dem efter att jag gjorde anmälan. Jag har inte fått gå igenom vad de egentligen noterade när jag pratade med dem, så jag vet inte om de uppfattat allt rätt. Det finns inga bevis, bara ord mot ord. Målsägarbiträdet (som jag fick tjata till mig att få) sa att jag skulle bli kallad till ytterligare förhör och att hon skulle vara med då. Men så blev det tydligen inte. Istället kallade de in honom på förhör. Det sista jag bad polisen om var att de skulle säga till innan de kontaktade honom, men det brydde de sig inte om. Häromdagen fick jag veta av honom att det blir rättegång. Flera dagar senare kom min kallelse.
Jag anser att förundersökningen inte har gjorts korrekt och jag funderar på att kontakta åklagaren.
Om jag orkar..