Senaste kommentarerna i forumet

Vad sorgligt Azalea <3. Vilken fruktansvärd sjukdom det är. Varm kram och ta hand om varann.
Kom ihåg att du kämpat och gjort allt som stått i din makt<3

@Azalea
💕 Beklagar Azalea att det gick så ...
Kram!

Tänker på dig. Gud. Denna sjukdom alltså 😔 Om du minns så dog min fd särbo för ett par månader sen..Om det var han själv som tog sitt liv eller om kroppen la av. Ja vet inte 100..men oavsett så var det sjukdomen alkoholism som tog död på honom. Den fina människan med.. Denna jävla sjukdom. Kram. Du har varit makalöst tapper. ❤

@Skrållan tack för svar 🌸
Jag har dock svårt att se det som en sjukdom o att uttala mig att det är en sjukdom. Då blir det ju synd om alkoholisten, stackaren är sjuk kan inte hjälpa att han gör ditt o datt o behandlar oss illa. En ursäkt för att uppföra sig illa.
Då kommer min dotter att tycka synd om sin pappa och vilja ta hand om och hjälpa honom. Det ansvaret ska hon inte ha.

Tack Åsa M och EsterHanna🙏
Det är sorgligt att det slutade på detta sättet men jag är tacksam över att sonen fick förra helgen med honom och dottern hann hem från utlandet och ses❤

Jag tänker att man ska vara så ärlig man kan mot dom små. Även om dom inte förstår allt, så känner dom på sig att något är fel.
Jag är äldre, och när jag gick ifrån min man, numera ex, så var jag helt ärlig mot mina barnbarn i dom åldrarna. Ja sa, att han har en sjukdom som gör att han mår dåligt och då dricker han, och då blir det inte bra. Eller något i den stilen. För det är ju en sjukdom.
Bara lite tankar helt kort.
Fortsätt skriv. Du kommer få flera goda råd av dom som har barn i den åldern.

Hur förklarar jag för 4 snart 5 åringen varför jag o pappa inte ska leva ihop mer. Jag ska även slåss för att hon ska vara hos mig o han ska ha någon typ av umgänge med henne (men det är något annat)
Vi fick lämna hemmet igår, sov hos svägerskan och idag var vi hem om o hämtade gympa kläder o direkt efter åkte vi hem till mamma som vi ska sova hos idag.

Hur förklarar jag allt detta för henne.
Hon frågade igår om det är de blå drickan med örn på som gör pappa sådan.
Jag svarade ja, det var kanske fel av mig? Men det är ju sanningen.
Hut tar jag detta med henne? Hon är liten än men jag vill inte vara den onda i detta när han är problemet.

Åh, jag blir så ledsen för din skull. För er. Vilket hemskt slut. Hoppas ni kan hitta ro och frid, ta hand om er ♡

Från hela mitt hjärta-jag beklagar sorgen och tänder ett ljus för er!

@Tummetott Jag har insett att jag har levt i alldeles för många år tillsammans med en sådan man. Normaliseringsprocessen fungerar så att man hela tiden flyttar fram gränsen för vad man egentligen tycker är okej. Jag vet inte längre vem jag var innan jag träffade honom. Jag har läst mycket om detta för att försöka förstå mina egna reaktioner och mitt agerande. Jag har försökt att lämna honom 4-5 gånger de senaste 15 åren. Nu har jag haft egen lägenhet i ungefär ett halvår, men varje dag är en kamp. Han säger att han dricker mycket mindre (vilket är konstigt eftersom han egentligen aldrig erkänt att han har haft problem), han vill att jag kommer hem igen. Jag har alltså lämnat ett underbart hus på landet med eget stall. Nu bor jag i en etta och hyr in hästarna orimligt dyrt. Det känns hemskt eftersom jag har ett eget stall. Jag har i princip bara mina kläder med mig. Jag har lånat ihop lite möbler och husgeråd för att överleva. Han sitter kvar som om ingenting har hänt och ser sig själv som ett offer. Anledningen till att jag var tvungen att återigen lämna honom var att han försökte strypa mig. Han tog ifrån mig telefon och bilnyckel så att jag inte skulle kunna ta mig från huset.
Problemet just nu är att jag är så fruktansvärt ensam och rädd. Jag har nästan inga vänner, han har isolerat mig under alla år. Så han är nästan den enda som jag pratar med. Jag har läst mycket om traumabindning och inser att jag är helt fast i det. Jag har kontakt med både psykolog och psykoterapeut för att försöka stärka mig och lyfta blicken. När jag beskriver hur min vardag har sett ut så har jag nästan fått dem att gråta. De försöker få mig att förstå att man inte behandlar en annan människa på det sättet. Speciellt inte någon som man säger sig älska över allt annat. Han är inte beredd att försöka söka hjälp för han anser att psykologer bara är skitsnack. Och han har ju dessutom inga problem. Han tycker att det är jag som agerar konstigt och vore det kanske inte bättre om jag la in mig på psyket? Allt detta för att jag kände att det tog tvärstopp, hela min kropp började protestera. Jag kunde verkligen inte vara kvar under samma tak. Ändå känns det som att jag har förlorat allt. Och jag skäms för att min perfekta fasad har rasat. Det känns dessutom som att många i omgivningen tar hans parti och tycker synd om honom. Mig är det ingen som pratar med, jag är alldeles ensam. Men jag lever. Och mycket värre än så här kan det knappast bli. Just nu sitter jag inlåst i min lägenhet för han har varit utanför min dörr tre gånger denna veckan. Nu skickade han sms och säger att han är på väg ner till mig och undrar om jag släpper in honom.

@Azalea Du har stöttat mig så många gånger, även när jag var här på forumet första gången för nästan 5 år sedan. Du är en underbar människa, jag hoppas att du finner styrka att gå vidare. Kram ❤️

Tack mina fina Änglar❤❤❤❤
Ni har varit ett fantastiskt stöd under denna långa resan. Jag är er evigt tacksam 🙏
Det är en sådan stor sorg nu både för mig, barnen och hans familj men han ville inte längre och jag känner ändå att det blir en frid för honom nu.
Nu måste bara alla vi i familjen försöka minnas det som var fint innan alkoholen kidnappade honom.
Stor varm kram till er allihop❤❤

@Mammatill2 - vet inte om det är min kommentar ang separationen du tänker på? Jag kände hur som att jag inte kunde andas i relationen, att jag verkligen själv höll på att gå under och att det ställdes på sin spets: antingen sambon eller jag. Jag hade inga energidepåer kvar att mata in i sambons kaos. Och jag hade någonstans att ta vägen. Hade inte "medvetet" tänkt så, men kanske undermedvetet - eftersom jag visste att helvetet troligen skulle bryta lös i samband med ett lämnande var det viktigt att det fanns/finns en trygg plats. Det visade sig vara klokt då exet nu går bananas på alla tänkbara vis. Men jag ångrar inte, trots allt jobbigt, en sekund att jag lämnade. Det beslutet känns bergfast och beror troligen på att jag till slut bara kände mig utnyttjad och inte älskad, och att jag upplevde mig mer som skötare än partner. Heja till alla oss som kämpar! <3

Har själv letat och letat och hittat öl både här och där. Känns så igen.
Löften om bättring, känns också igen. Men jag lämnade till slut. 2 år sedan nu.
Tänk vad allt är lika med beroendepersoner.
Ta dina misstankar på allvar. Oftast är det rätt det man känner och misstänker. Men man tvivlar oftast på sig själv, för man vill ju så gärna att det ska gå bra. Och att partnern ska bli frisk.
Och så är det ju så att den som dricker måste vilja sluta själv. Jag blev också arg, ledsen, pratade med mannen. Men inget hjälpte.
Försök vänd din energi och tankar mot dig själv istället. Lättare sagt än gjort. Men det blir sådan skillnad. Vad tycker du om att göra? Vad vill du med ditt liv?
Mannen kommer bli förvånad när du släpper kontrollen mot honom. Kanske blir han nykter när han ser att du bryr dig om annat.
Fortsätt skriv här. Så skönt att gå tillbaka och läsa vad man känt och tänkt.

Azalea, det gör så ont i mig att det skulle sluta så. Din kamp för dig, han och era barn. Så sorgligt ❤

@Azalea kära kära Azalea, så sorgligt! Jag beklagar sorgen! Tänker på dig och skickar dig stora kramar! Som du säger, han har fått lugn nu! Kram ♥️

Å så sorgligt kära Azalea. Du som kämpat så för den här mannen. Finns inte ord hur hemskt detta är. Jag tänker på dig och ger dig en stor varm kram🙏😔

Fina fina Azalea, jag beklagar verkligen sorgen. Tänker på dig och har följt din kamp här på alkoholhjälpen. Du har varit så tapper, så stöttande och så stark.
Jag är ledsen och skickar dig all värme och ljus. Kram Nora

@Azalea - kära fina Azalea, alla varma tankar till dig och till er och jag beklagar sorgen. <3

Hans kropp klarade det inte längre och igår lämnade han oss.
Det känns så sorgligt att det ska sluta så och att det inte fanns möjlighet för honom att bli frisk.
🙏Azalea

Hej
Känner igen det beteendet. Ställde min man mor väggen i går (igen) och han går i gång på en gång. Skriker att jag aldrig säger eller gör något för honom. Bara kräver en massa. Jag tycker aldrig synd om honom. Han blir sån offerkofta när jag tycker att det dricks för mycket. Jag drar mej för att säga något, han blir såå arg.
Men jag kan inte vara tyst längre, det går inte längre. Snart kommer det ett ultimatum, men jag är så rädd för vad jag startar då 🙁

Ja lider verkligen med dig, kära du. Fy vilket lidande du går igenom !

Alkoholismen är den vidrigaste sjukdom ja vet. Så hemsk. Ja o min särbo fann varann för 2 år sen o ja var helt euforisk över denna människa. Ja var så förälskad. Han var allt ja velat ha. Nåra månader senare åkte han fast för rattfylla när ja o dottern var med. O ja förstod inte ens att han var onykter! Såg inte ! Helt sjukt. Men där o då vände allt o ja sa direkt att ta tag i detta NU för kommer inte klara av ett missbruk till då ja redan levt med ett som dotterns pappa hade. Han erkände sina problem o skulle ta hjälp men Gud vilken resa !! Det var först vc. Läkare o medicin. O psykologhjälp. Som han smet från. Det var terapeut på beroendecentrum. AA. Men det var inte " hans grej ". När ja lämnade ett halvår senare åkte han in på psyk då han skulle ta sitt liv. Flera ggr skulle han göra det. Efter orosanmälningar o efter psyk fick han komma in på behandlingshem. Var där 5 veckor. Ja hoppades att vändningen skulle komma där. Vi sågs när han kom hem o han var så fin o glad. Underbara dagar o vi båda önska de sakta att framtiden skulle gå mot nykterhet. Nån vecka senare sitt första återfall. Som sedan blev 2 o 3 o 4 o 5 osv. Ja var så skör så skör. Sån ångest o så nere. Orkade inget. Grät o var förtvivlad därför han la över sitt dåliga mående på mig ( igen) o ja klarade inte höra honom onykter på telen en enda gång till. Dag som natt tönkte ja på honom. Hur ska han komma ur detta? Å ja var besatt av att hjälpa honom. Pga coronan var inte AA möten så mkt som brukar o antar han tyckte det var en bra ursäkt att slippa gå dit. Ja ordnade med en alkohol terapeut åt honom istället. Enskilt samtal eftersom han sa det var svårt att öppna sig i grupp. Han gick dit o tyckte det var bra men slutade där med sen. Ja bröt helt i Dec . Var tvungen att blockera för o va trygg i att inte bli orolig av att han ev skulle va elak . Ja klarade inte av att veta hur dåligt han mådde längre. Ja var helt uppslukad av hans missbruks liv o den personen han var där. För två månader sedan fick ja beskedet att han dött. Hemma hos sig. Kroppen slut o psyket säkerligen likaså. Den fina människa ja lärde känna dog också han i missbruket o det gör fruktansvärt ont. Älskar honom så o vet han var så förtvivlad över allt. Hur allt blivit o vem vill dö i alkoholism? Klart han inte ville. Ja förstår inte varför han inte klarade ta åt sig hjälpen. Ja förstår det inte. När han hade motivation. Han o ja skulle ju leva hur många år ihop som helst när allt detta hemska var över. Å hans barn som fått utstå så mycket o nu är han död. Detta meningslösa lidande. Ja säger som Skrållan. Börja tänk på dig o din hälsa nu. Du har levt länge med oro o stress o din pappa är lika sjuk än. Det hjälper tyvärr inte att vi vill o försöker allt. Det KAN hjälpa att ställa ultimatum o så. Som ja gjorde. Men i vårt fall hjälpte inte det. Han var för långt gången i sin sjukdom antar ja att han lyssnade på sjukdomen ist för sitt eget jag. Sök samtal för dig själv. Du behöver prata o få stöd i detta kaos!! Finns telemöte o fysiska möten för anhöriga. Alanon.se Sök på nätet. O fortsätt skriv o läs här. Du är inte ensam. Vi är många som levt eller lever nära en beroendesjuk. Du ska inte va ensam i detta. KRAM

Hej
Har precis hittat hit och det är så skönt när man får läsa andras berättelser.Självklart sirligt men att få läsa att man inte är ensam. Lever själv med en sambo och beteende känd väl igen. Däremot har jag varit dålig att ställa honom emot väggen för saker han sagt eller gjort så borde det vara självklart att sluta med alkoholen det ska inte behövas säga... Vill lämna men är så svårt

Ja bra, sök hjälp till dig. Det kommer göra enorm skillnad. Sen är det lite otäckt med den här sjukdomen, att man vill hjälpa sina nära och kära, men då kan man också bli en möjliggörare.
Du kommer säkert få flera goda råd här från människor som vet vad dom pratar om, som varit med om samma.

Hoppas ni hittar en lösning ni med @seriequeen