Senaste kommentarerna i forumet

Tycker eran lösning är väldigt bra och vettigt att ni pratar med par terapeut som kan förstå båda sidor utan att döma. Som här i forumet. Låter väldigt vettigt@Kaffetanten88

Å ja verkligen. Tror att han har väldigt dålig självkänsla vilket är grunden till hans beroende oavsett vad. Att kunna göra det när ilskan ex tar till. Han och jag har pratat om att gymma ihop men ekonomin och avstånd sätter stopp. Ja vi får lösa det på något sätt. Hm vet inte riktigt hur bara @Kaffetanten88

Gymmet låter nästan som det kan ha blivit ett nytt beroende med så mycket tid där med. Ovan på all tid på CA. Jag och sambon har tänkt börja gymma när vi flyttar närmare min mamma och hon kan passa min son. Vi tänker då gymma tillsammans som något att göra ihop. Sen blir det kanske en timme 3 gånger i veckan. Jag försöker undvika att bli beroende av saker även om koffein och snus är min last nu. 🙄 Jag tror det är lätt att man byter till något annat när man slutar dricka. Är så ledsen för din skull att han inte inser att han måste ge dig mer tid. ❤️

Det förstår jag. Det ska ju komma från honom. Något han vill med. Annars känner man sig ju inte sedd iaf för då har man ju tvingat fram det. ❤️@seriequeen Hoppas han inser det!

@Skrållan Tack snälla för att du orkade läsa och svara! Jag känner precis så som du skriver, att jag måste lämna om jag ska orka överleva själv! Men när tanken på att lämna pappa kommer så får jag panik i kroppen och skapar en egen panikångest för jag inte vill att han ska vara ensam. Pratade precis med min pappa och han låter 20 år äldre och fruktansvärt svag. Han säger att han är villig att eventuellt behandlas på ett behandlingshem men det är typ omöjligt att hitta hjälp till det då min pappa absolut inte kommer vilja betala över 100 tusen för det.
Men jag kanske skulle försöka satsa lite mer på att själv få hjälp och inte fokusera allt på att min pappa ska få behandling och stöd, tack för det tipset! Jag pratar mycket med min sambo men han är less efter många års stress kring detta och att jag blir som paralyserad när allt brister så det är svårt att orka prata med närstående för jag vill inte vara någon belastning för någon.
Men ska försöka njuta idag och imorgon medans han är inlagd och nya tag på måndag.

Återigen TACK för att du läste och orkade svara och dela med dig, bara det gör så att jag inte känner mig helt ensam!

Ja han går på CA, och instämmer totalt. Att de borde hjälpa en att få en att hjälpa. Men eftersom han nu sponsrar andra så blir det mer middagar, luncher innan möten. Samt han tränar 3-4ggr i veckan 2h per gång. Jobb på det och ta hand om lägenhet. Svårt att få det att gå ihop. Men jag kan inte acceptera det och tycker att han borde kunna se vad han kan göra annorlunda. Samt att som du säger tycker att en del är att se över ens relationer i livet. Och tycker där i steg 4 att de borde inse att måste lägga mer tid på sin flickvän. Men tror att det har blivit väldigt mycket förändringar. Så har blivit för honom lätt att bli fyrkantig. Vill förklarat för honom hur jag känner utan att det ska bli att. Han ska behöva ge bort något. Vill att han ska inse det själv. @Kaffetanten88

4h i veckan är väldigt lite. Jag menar mötena är ju dessutom inte speciellt långa om det ska va så. Jag tycker ju tex att man borde kunde ses hela helgen men han sticker iväg en stund för möte. Fattar faktiskt inte varför han gör det så svårt. Han måste ju få livet att fungera. Är det inte lite det AA går ut på med. Att alkohol gjort att man inte kan hantera livet. 12 stegen ska hjälpa en tillbaka. Det trodde jag. Fast jag vet inte. AA passade ju inte mig. ❤️

@Tummetott - har haft en liknande story med mitt ex. Fast en annan sort av psykisk ohälsa, dock med inslag av narcissism. Alkoholen gick aldrig att ta tag i på något vettigt sätt - det var till slut alltid jag som skulle "lära mig att lita på" att exet kunde dricka normalt, vilket inte var med sanningen överensstämmande. Och på något sjukt vis var det jag som skulle få utskällningar efter att exet betett sig illa. Jag som skulle be om ursäkt, typ. Höll mig till slut just neutral, men registrerade förstås fyllor och beteende och hur det slet på mig.

Nu ligger vi i separation (väldigt nytt) och alla personlighetsdrag spelas ut - noll omsorg om mig, allt rörande egen vinning och eget välbefinnande. Relationen går s.a.s. igen även i separationen. Tröttsamt och slitsamt. Men GLAD att förhållandet är över, och jag har inte saknat ex-sambon en enda sekund faktiskt. Känner mig på så vis befriad och ser fram emot ett liv utan alkoholproblem och kraftig psykisk ohälsa. Ser fram emot att få ha mig, mitt, mina viljor i centrum för första gången på många, många år. Lära känna mig själv igen.

Jag önskar dig allt gott och vackert.

Ja, jag har erfarenhet av det och jag har uppfattningen om att det är ganska vanligt för alkoholister i aktivt missbruk att ha drag av narcissism.
De lever i en förnekelse bubbla och har samma försvar som en narcissist, lika egoistiska då allt handlar om de själv och alkoholen. Mm mm.
Det finns en del skrivet om det om du googlar på ämnet.
Mvh Nora

Jag antar att jag inte är ensam om att leva med en person som har den toxiska kombinationen av alkoholproblem och narcissistisk personlighet. Min man uppfyller många av kriterierna; orealistisk självbild, krav på ständig uppmärksamhet och beundran, behov av självhävdelse etc. När problem att hantera alkohol läggs till detta, då hopar sig svårigheterna. Att han någonsin ska söka hjälp är uteslutet. Det kommer inte hända. Att ställa honom mot väggen och ställa krav gällande alkoholbruket resulterar i utbrott och påföljande dagar med iskyla. Så det har jag slutat med och håller mig nu rätt neutral och det har gjort tillvaron lugnare.

Jag förstod rätt tidigt att något inte var helt normalt gällande min mans reaktioner. Men det är på senare år som det verkligen gått upp för mig vad det är fråga om. Finns det fler där ute med erfarenhet kring detta?

Vill bara säga att jag läst din berättelse. Så fruktansvärt jobbigt du har det. Så svårt att ge råd. Jag har själv levt med en man som drack. Fick lämna till slut, för att överleva själv.
Det är så svårt när det är föräldrar eller barn. Dom kan man ju inte bara klippa bandet till.
Det är ju så att din pappa själv bestämmer över om han ska bli nykter. Men det hjälper ju inte när man går och oroar sig för någon närstående.
Kanske du kan tänka på dig själv och vad du tycker om att göra, kanske med din familj. Om än bara för några timmar. Öka ut till någon dag. Så att du får vila. Oron tär ju på dig.
Att ni orosanmäller var jätte bra. Då kan han kanske så småningom få hjälp.
Jag sökte hjälp hos kommunen och fick prata med en anhörigstödjare. Så bra. Det hjälpte mig.
Och prata, prata med dina närstående. Så att du får ur dig allt du tänker på. Och bra att du hittat hit. Fortsätt skriv. Det lättar.

@seriequeen Självklart får du vara anonym. Maila mig på josefine.bjorkman1@outlook.com så skickar jag ett informationsbrev om deltagandet till dig. Där står det om anonymitet i det som du kan läsa mer om.

Hälsningar
Josefine Björkman

Ja verkligen, får se hur det går. Har sagt att 4h i veckan kan vi inte träffas utan behöver träffas mer. I min del känns det som att jag inte kräver mycket men för han som inte har tiden så blir det jättekräcanze och han vet inte hur han ska göra @Kaffetanten88

Ja tror det kan bli avgörande att du öppnat upp för omgivningen. Detta med ”ensam är stark” stämmer sällan, och speciellt inte i situationer som vi sitter i. Jag säger ”vi” eftersom jag känner igen min egen situation som den var för 20 år sedan. Skillnaden är att jag inte pratade med någon. Det gör jag egentligen fortfarande inte. Jag beundrar er som kunnat och vågat prata med släkt och vänner. Själv valde jag den väg som var ”enklast” för mig utifrån min personlighet och rådande mycket komplexa omständigheter. Så jag blir faktiskt glad för din skull när jag läser att du valt att ta stöd. Du och dina barn har allt att vinna på det! 🙂

Nä det är sant. ❤️@Tröttiz Jag vet inte hur det är för män faktiskt. 🙈

Om din också har svårt att prata om saker men lätt att skriva. Ett litet tips som jag gör när det är något jag behöver säga men har svårt att hitta orden i munnen. Jag smsar. Känner att det är tusen gånger bättre att det kommer fram än ligger och gror. Sen kan vi prata om det efter. Men bara det kommer ut. @seriequeen

Men ja gemenskapen är ju så den blir som ett nytt beroende på gott och ont. ❤️ Livet måste ju fungera också. Det måste finnas balans. Sen kan det vara så att just i början av nykterheten är det viktigt att gå ofta på möten men att man går mindre sen. ❤️

Tack Gros 🙏 ja som han skrev själv i ett sms så är han inlåst på sjukhuset, får inte gå ut ens. Han hamnade där via en orosanmälan och ville tydligen inte följa med polisen. Så därför spekulerar jag i LVM el LPT, medberoende som man är. 😉 ja ska bli intressant att se vad det blir av det här, eller om man bara skickar hem honom till husvagnen igen. Känns som han skulle kunna kvala in på nå mer med tanke på djup depression, missbruk och smärta pga en ryggskada från en olycka i höstas som han äter starka värktabletter emot. Håller tummarna

Förmodar du menar LVM lagen om vård av missbrukare och LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård. Båda handlar om tvångsvård men LVM när det är missbruket som är orsaken och LPT gäller den psykiska hälsan, vilket brukar handla om antingen att man befarar att personen ska ta sitt liv eller är psykotisk och en fara för sig själv eller andra. LPT kan man släppa när läkaren gör bedömningen att det inte längre är någon fara.

Gäller det att någon är dömd till vård enligt LVM så är man på sjukhus tills man återhämtat sig och kan föras till LVM hemmet. Denna vården är sex månader.

Det finns även något som heter omedelbart omhändertagande enligt LVM vilket man använder då man bedömer att personen utsätter sig för allvarlig fara och anser att man inte kan invänta en dom om LVM. Då vistas man också på sjukhus men denna vården kan avbrytas när som, ofta när personen samtycker till frivillig vård. Svårt att förstå skilnaden kanske och omöjligt att veta vad det gäller för ditt ex, men ändå bra att han är inlagd så man kan se vilket behov av vård han har.

@Kaffetanten88
Du trampar åtminstone inte mig på tårna. 😊 Tack för att du gör inlägg.

Det som du har kommit till är att det krävs en förändring liksom, att ni båda ska må bra, att man vill arbeta för förhållandet. Det är det inte alla som kommer till ... Min kom aldrig så långt. Det kom så långt att, "jag dricker jag behöver det" ... 🙄
Ingen tanke på mig eller oss. Bipolaritet, undrar hur det ser ut hos män.

Jag är jätteglad att höra över din kamp, att kämpa för din/er situation. ❤️

Jag kan tänka mig vara med Sålänge jag har rätt att vara anonym. @JosefineB

Ja förstår det helt och hållet! Min partner har pratat om Al-Anon för medberoende men har svårt att prata om saker men hur lätt som helst att skriva om saker. Gick själv i KBT behandling i 6 veckor via en chatt. Så har lättare att chatta/skriva om mina känslor. Nånting som jag har märkt är att för min partner funkar möten för att han har hittat en gemenskap som gör att de verkar driva varandra till att gå dit. Men problemet är att det är svårare att kunna prata öppet med mig då allt ska vara anonymt. Och tillitsproblemen finns där från när han var onykter och det hjälper inte nu när han är nykter. Han har också testat antabus men han mådde dåligt fysiskt av de. Så det var bäst att sluta. Det är olika för alla @Kaffetanten88

@seriequeen Ja dels är jag helt öppen med min sambo om allt. Vi ska även gå lite parterapi tillsammans med min terapeut. Sen går jag faktiskt inte på möten. Jag har valt att skriva här istället. För mig har det fungerat bättre. Gick på möten förr men kände då att det precis som du säger tid för mycket tid jag inte ville ge och då gick jag inte och började dricka igen istället. Nu går jag på beroendecentrum. Har min terapeut, psykiatriker och skriver här och det funkar mycket bättre för mig. Sen får vi väl se hur det blir när jag ska sluta med antabus. Jag hoppas väl att medicin och terapi ska göra att jag mår bra vilket gör att jag inte behöver alkohol längre. Sen är jag bättre på att skriva mina känslor än att säga den högt så denna sida passar mig bättre än AA möten.

Tack snälla, så sant EsterHanna en vacker kan du och jag titta tillbaka på den här tiden och säga "yes vi klarade det!!" Gros ja det är allt i ett i ett sådant sms, inte rationellt för 5 öre och där står man. Men så skönt att han fortfarande är inlagd, ger vila för mig.
Har fått veta att han är LVM/LVP på avdelningen, vill så gärna veta hur länge, vad händer mm. För tydligen har sjukvården förstått att nåt är allvarligt fel, men släpper man på ett tvång hur som? Ni som har erfarenhet, kan ni berätta och gärna åt vilket håll det lutar åt 🙏

Känns igen
Lägga skulden på oss som står bredvid, som älskar och vill göra allt rätt. Jag kom fram till att det psykisk misshandel som vi utsätts för. Sjukdomen har jag accepterat men inte detta att vara dum. Och din som min som mitt uppe i allt även måste få sitt bekräftelse behov tillfredsställt. Sägs att det är en sjukdom det också, men då får dom se till att bli frisk. Lovar dig när du hämtar igen dig så kommer du må bättre, bättre än någonsin med honom. Men det tar lite tid 🙏

@Kaffetanten88

Nej du trampar inte någon på tårna, utan jag vill att partnern ska förstå mig och partnern vill förstå mig tillbaka. Men vet inte hur man kan förklara att man behöver bli sedd oavsett hur mycket partnern går igenom själv. Du som själv verkar ha gått igenom liknande. Vad funkade för er att få en relation i kombination med det vardagliga livet och ex möten?