Senaste kommentarerna i forumet

Nu behöver jag verkligen råd från någon... Jag hittade alltså två påsar, totalt 9 starköl med bästföre-datum maj 2022 i garaget. Samma dag tar maken hem en container för att rensa garaget som vi pratat om att göra ett bra tag. Han rensar. Kommer sedan in till mig och säger att han hittat en gammal alkoholgömma (den jag hittade) " med tre år gamla öl" (???!!!) Jag svarade nonchalant på det, nåt i stil med "aha, där ser man, haha" . Nu är ölen, och tomburkarna borts från garaget. På kvällen gick jag förtvivlat runt och tittade efter var han nu gömt ölen. I eftermiddag sa han att "den gamla ölen skvätt ner hela containern så allt luktade bärs när den tippades" ( dvs han drog upp tråden om just ölen IGEN???)... senare kom han och skickade iväg lilla sonen för " han ville prata om en sak med mamma". Och är rätt otrevlig i tonen mot mig när han frågar om jag letar efter nåt särskilt, att han märkt att jag varit och lyft på saker här och var. I en otrevlig ton.. Jag låtsades som ingenting och svarade att jag varit lite här och var och kollat om vi hade mer att slänga när vi ändå hade containern hemma och att jag tyckte det var ett snäsigt sätt han hade mot mig. ..uppenbarligen fattar han stt jag söker nåt, det känns som om han verkligen har något att dölja. Han kan bli SÅ obehaglig ibland så man vill sjunka genom jorden...vad håller han på med?

Hej! Låter hemskt 😢 Du är värd lugn och ro. Det känns verkligen som att du är en medberoende, bästa är att söka hjälp. Jag är i liknande sits, fast han gnäller inte om sina problem. Han har inga tycker han. Jag vet att jag borde skita i han. Är rädd att bli ensam.
Hemskt att han sårar dig så hårt o tar hem en kvinna, fy fan rent ut sagt! Det har jag sluppit, men det har kommit hot om det. Spyfärdig är jag på detta. Vill ha honom nykter. Men han har druckit VARJE dag i säkert 20 år. Öl 6,9% samt vin. Han blir tjatig, får hål i huvet av hans prat.
Både du och jag borde skriva en lista med fördelar och nackdelar med att lämna våra fyllon.
Stor varm kram!!

@Pan pan förstår knuten i magen 😕 men vad säger eran son då?
Jag känner mig så ensam i att jag i stort sett inte har någon att prata med och har precis börjat ventilera mig här!

@Tröttiz ja eller hur man vill bara kräkas!!
Nu går han runt i huset och gården så han tar väl sig en stänk lite här och där, suck!!
Behöver verkligen komma bort man blir galen och slut av att analysera allt hela tiden…

@lever på hoppet ändå Hejsan. Nu är d fredag och hans semester börjar i eftermiddag så nu börjar min mage knyta sig och jag blir sur och arg. Imorse när jag gick upp hade han plockat undan all disk och sätt på diskmaskinen och var så trevlig i ton och jag vet ju varför😡 för då kan han dricka i eftermiddag för d är han värd då. Önskar att denna sommaren skulle vara över😥. Är åxo så jävla trött på alla drink bilder och allt gull i gull. Känner att alla har det så trevligt förutom vi. Ikväll kommer även våran son och hans tjej hem och då får jag ont i magen för det åxo. Att dom ska se hur han blir. Hatar lukten av öl det är så jag kväljer mig av den. Hur ska jag klara av denna sommar med honom😥. Kram

@lever på hoppet ändå
Min mage knyter sig av allt glorifierande gällande alkohol, då jag sett det elände den kan föra med sig ...
🌺

@Pan pan ja inte känns sommaren som en höjdare direkt 😔
Å alla lägger upp drinkar å dylikt på sociala medier, själv känner jag mig så råanti allt som har med alkohol att göra! Kan inte folk njuta ändå… vet att jag är negativ men det tar så mycket energi.
Å jag vet att jag har svårt att kommunicera(inte för att han är så mycket bättre)
Blir lätt att jag blir kall och dryg i mitt tal men det är ju mitt skydd 🥺
Kram 🌸

❤️ @Tröttiz

Detta var nog droppen. Jag har förlikat mig för länge sen. Han har missbrukat mitt förtroende en gång för mycket. Kan inte komma över att han sett mig rakt i ögonen medan han blåljugit. Hur han stolt förkunnar att han inte tagit en droppe på två år. Hur han ständigt vill ha beröm och cred. Cred för vad? Att han ljuger så bra? Att han är alkoholist? En dålig make och en rätt dålig förebild för barnen?

Tack snälla för ditt svar. Problemet är att han ljuger om i princip allt. Han ljuger till och med om att han tagit med sig smörgåsar till jobbet. Rakt i mitt ansikte. Så jag vet egentligen inte hur länge han varit utan alkohol. Kanske inte alls? Han ljuger så obehindrat för mig och har så gjort så många gånger förr. Så ja, jag vet som sagt inte alls hur länge smygandes har pågått. Kommer inte kunna lita på honom mer, det vet jag. Han har vetat att han förlorar mig om han ljuger och dricker, men minst två gånger har han trots den vetskapen valt det ändå. Hur många chanser ska han få?

Och DÄR hittade jag starkölsgömman...

Ska aldrig tvivla på min magkänsla mer. Vad känner jag nu?
1. Vi har gått i äktenskapsrådgivning pga bland annat tillisproblem där jag tagit upp att jag har svårt att lita på honom. Där har han suttit och blåljugit, skrutit om att han inte rört alkohol på två år. Terapeuten var tydlig mot honom med att det gäller för honom att visa mig att han går att lita på. Vinna tillbaks min tillit. Att det inte är konstigt att jag inte litar på honom efter de tidigare lögnerna. Detta sades för KNAPPT en månad sedan.
2. Jag visste ju. Egentligen visste jag att nåt var fel. Men är i chock ändå över fyndet.
3. Vi har planerat in semestern, barnen ser fram emot de så oerhört, vi har bra aktiviteter på gång, så jag kommer hålla detta för mig själv tills semestern är över. Kolla lite på hur snabbt gömman töms, hur han beter sig.
3. Spontant: jäkla lögnaktiga äckelsvin!!!!!! HUR kan man leva med sig själv när man medvetet ljuger den man säger sig älska rakt i nyllet, gång på gång? Fast man är medveten om hur man sårat??????

@seriequeen
En sund relation ska bygga ett vi utan att förstöra ett jag ...
🌹

Du låter inte hård. Tror jag har stretat i motvind ett tag nu. Måste nog bara ta tag i det och faktiskt våga lämna sedan när det inte har blivit skillnad kring de sakerna ❤️@Tröttiz

@seriequeen
Vad du kämpar... Jag upplever att du jagar bekräftelse som han inte verkar ge dig ... Jag önskar att du skulle må bra, nu verkar allt vara kaos.

Kanske du skulle sätta upp ett datum, att om vissa saker ser ut som det gör då så lämnar du. Annars finns det risk att du stretar på i motvind i förhållandet hur länge som helst... Kanske jag låter hård. Men vill ditt bästa. 💕

Hej seriequeen!

Nu har jag flyttat dina senaste inlägg hit istället, fortsätt gärna dela med dig av hur det går för dig!

/Kristoffer
Alkoholhjälpen

Har börjat lära mig hur jag kan sätta gränser, pratade med honom om hur jag vill leva och inte leva. Och nu är det upp till honom. För jag sa att såhär vill jag inte leva. Och om det inte går så kanske det finns någon därute som vill leva med att träffas 1 gång på 2 veckor. Men jag vill inte leva i ett förhållande via telefon.

Liksom även om jag försöker prata med honom om hur jag känner så går det aldrig för då skriker han på mig för han känner något som jag har gjort mot honom och skriker att han inte orkar med mig längre att jag ska gå. Så när jag är på väg att gå så vill han inte det heller. Han skulle aldrig slå mig men han har svårt att hantera sina egna känslor då han slog sönder en vägg eller en dörr och liknande. Han har alltid haft problem. Känner typ bara att ljuger han inte om alkohol och knark så ljuger han om att han inte haft tinder under vårt break då jag berättade för honom att jag hade det. Så ja förstår inte grejen riktigt ifall det är en del av hans sjukdom

Nu var det några veckor sedan jag skrev här, vi har pratat mycket han och jag om lösningar. Vi bråkar nästan hela tiden. Han kan dra upp gammalt groll och märker att han ofta lägger över skulden på mig. Han kan säga saker som jag tar mitt ansvar över mina handlingar men det gör inte du. Och för några veckor sa han att han iaf kunde stå för vad han säger men att jag alltid sa förlåt efter ett bråk och inte kunde stå för det. Jag hittade att han hade skrivit med 10 andra tjejer. När vi hade vårt break och jag sa till han det gör inget om du har gjort det under vårt break men då vill jag att du ska vara ärlig med mig. Men ändå så ljög han för han tyckte inte det var en grej? Men det är det. Och jag har tappat hoppet i att nånting kommer ändras. Funderar på hur jag vill leva och alla runt om mig sitter bara och säger finns andra killar i sjön, förstår att de menar väl. Men jag vill bara reda ut allt själv. För om jag går efter vad någon annan vill så kommer det inte bli bra. Likadant så kan inte hans kompis träffa mig för jag har fått honom att må dåligt. Och jag sa att men han vet bara din sida? Då vet han inte hur jag har mått eller hur jag har blivit behandlad. Och han sa bara att ja en till chans är han tvungen att ge dig. Och jag sa bara att han behöver inte ge mig en chans. Om vi bestämmer oss för att testa igen. Då får han acceptera det och behandla mig med respekt. Det är inte han jag är ihop med.

Nu så pratade vi i 1 1/2timme om alla våra problem och han känner att han inte får ha en åsikt utan att jag ska säga att den är fel vilket jag verkligen vill ändra på och när jag blir arg så blir jag väldigt arg och säger ofta saker i stundens hetta. Så ja absolut jag har saker att öva på. Men vi pratade om som han sa att han behöver visa mer kärlek till vår relation. Och jag frågade hur ska du göra det? Så tog jag exempel att förra fredagen avbokade han för ett möte. Så jag fick vänta på honom tills han var färdig sedan sa han att han kan inte välja mellan hans kompisar och mig? Då sa jag nej det är tråkigt att vi inte kan träffas allihopa. Och då sa han att han inte gillar mina vänner och då sa jag man måste inte gilla de men man måste fortfarande kunna umgås med de. Och han sa att hans dröm var att jag kunde gå ut och äta med hans kompisar på en middag någon gång. Sedan så sa jag att du inte har tid att vara själv det är inte på mig för det kanske är annat som du behöver kolla på. Även att mina tankar och osäkerhet kommer egentligen bara när vi träffas 4-6 h i veckan vilket för mig inte är ett förhållande utan mer en kk. Ursäkta språket. Men dina vänner kan du umgås mer med och skippa saker för de? Han sa även att han inte nämnde att tjejen var med för honom så tyckte han inte att det spelar någon roll. Att det inte var någon grej. Även fast för mig så spelar det roll. Och då måste han ta hänsyn till det.

@lever på hoppet ändå ♥️ det är samma här med dessa 3.5 or. Han kan sitta å dricka folköl till maten och sen gå ut och smygdricka i garaget och han tror att jag inte fattar😡. Men jag får höra hela tiden att jag inte ska säga något för jag röker och det är samma sak. Känner som dej att detta kommer bli en lång sommar och en skit semester😥. Till helgen ska han ut med några kompisar och fira en som har fyllt 50 år och jag vet ju redan nu att det kommer att börja dricka på fredag för då går han på semester och det kommer att drickas i några dagar. Har redan panik inför helgen😥.

Känner igen mig i det du skriver.
Min son har många psykiska bekymmer och kan också zoona ut och bara inte höra av sig på ett bra tag. Eller köra iväg med bilen till ett nytt ställe eller fest och ringa 3 dagar senare sim om inget hänt.
Jag laddar ju igång med alla katastrofer som kan gå hänt och ser nästan små filmer framför mig med olyckor och elände. Det är så jobbigt när man eldar upp sig själv och jag har mått riktigt dåligt utav det.
Men nu så!!!!!!
Han har fyllt 30, grattis till det, och han får ta lite ansvar själv nu.
Så jag har bestämt mig för att strunta i att oroa mig, har till och med sagt det till honom, att nu släpper jag det.
Han hör ju sig OM det har hänt nåt så jag tänker inte stressa och oroa mig över sånt som förmodligen aldrig hänt.

Det känns rätt bra faktiskt men kommer att kräva övning och lite tankar kommer nog alltid att poppa upp ändå 😉 men vi kommer att lära oss.

Kram till dig 🧡Azalea
Må väl, ta hand om dig och pyssla med ditt hus😍

Hej! Vilken jobbig situation din man har satt dig i, jag förstår att du har svårt att känna tillit till honom. Jag tycker att du ska lita på din instinkt, känns det konstigt plötsligt efter två år så är det sannolikt någonting som är konstigt. Nu har du ju dessutom ”bevis” i och med ölburkarna och sms:en med brorsan, även om jag inte tycker att det behövs. Kan du ta upp det med din man på något annat sätt än att konfrontera? Kanske fokusera mer på dina känslor typ ”det känns som att något är annorlunda/jag upplever dig som rastlös/jag är orolig att du dricker igen?” Jag tycker inte att du behöver ha dåligt samvete eller skämmas för att du inte fullt ut litar på en person som tidigare ljugit för dig. Kanske kan du prata med hans mamma eller bror också om ni har en god relation? Oavsett hur det blir - lita på dig själv och din känsla, du är inte övernojig och knäpp. Kram 🌸

Sällan jag är rädd för honom, är mest psykiskt slut de ggr han dricker mycket. Blir som ett stort barn, sluddrar, stort ego, tjatig, tjatig och bara så otroligt jobbig. Han har dock skärpt till sig men det kommer dagar då han tar igen allt. Igår kom en sån dag. Semester. Blir svårt att sova då.
Orka vara kvar, orka lämna….orken….

Du är inte ensam. Jag förstår vad du går igenom. Något du måste komma ihåg är att han aldrig kan ändra sig om han själv inte kommer till insikt att det han gör inte är bra. Inget du säger eller gör kan ändra på det.

Jag har ledsnat på att "täcka upp" för min make. Beter han sig illa och otrevligt, eller väljer att försumma vår son, smygdricka medan han ljuger mig rakt upp i ansiktet, gnäller och är negativ, ja allt sånt som innan påverkade mig och stressade mig, så tänker jag nuförtiden mer som såhär: jag står som åskådare vid sidan av och ser vad han väljer att göra. Tar inget ansvar, försöker inte släta över, utan bara stiger åt sidan (bildligt) och låter honom helt ensam göra de val han gör.
Det är så befriande! Det är på honom det hänger. Ingen annan.

Men, så älskar ju inte min make så som jag en gång gjorde, vilket förstås också gör det enklare kanske. Lögnerna och sveken, och mitt uppvaknande där jag plötsligt såg honom för den jättebebis han är, tog slut på den kärleken.

Ensam, det är du inte. Kram!

För ca 2 år sen konfronterade jag min man med hans drickande som gått överstyr. Då hade han ljugit, svikit, svurit och lovat att tagga ner med drickandet . Kom på honom att istället göra det i smyg. Tillslut föll poletten ner på honom. Han tömde förrådet på dricka, ringde sin mamma och berättade ( jag bad honom då jag var less på att vara ensam i allt det där) och kontaktade Alkohollinjen. Sen dess har han varit nykter. Eller.. ?

Den senaste tiden har jag undrat över varför han ibland springer i garaget och fyller på sina alkoholfria öl. Ibland är han konstig, som om han vore full. Otrevlig och irriterad, rastlös.
Efter att han varit på promenad med lilla sonen på 7 år hade han hamnat hos sin bror där han satt och umgicks. När han kom hem var han väldigt underlig. Det förklarade han med att det var så hög ljudvolym hos brodern. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott han var full.
Jag har svårt med tilliten efter hans tidigare lögner, och har märkt att han ljuger om skitsaker utan att blinka. Har ett tag känt att det är något som inte stämmer. Därför passade jag på att tjuvkika i hans telefon ( inte stolt över det, men jag gjorde det. Behövde få veta).. där har han skickat meddelande till sin bror för ett tag sen, på en söndag då vi andra var iväg och han hemma och jobbade på badrummet. Sms:et gick ut på att maken frågade om brodern kunde sälja några öl till honom. Vet inte om han hämtade ölen sen, men jag vet att han hämtade oss med bilen vid stationen samma kväll.

I garaget finns tomma starkölsburkar. Jag vet inte om de är från förr ( 2 år sedan), men bästföredatumet är juni 2022... så låter ganska nya va?

Tänker inte konfrontera med detta utan bida min tid... vet inte vad som sker sen, annat än att en av 2 saker: 1) jag är övernojjig och knäpp och inbillar mig = skäms på mig eller 2) han ljuger vidare för mig, sviker igen = skäms på honom.

Ville nog bara skriva av mig lite.. tack du som orkade läsa.