Senaste kommentarerna i forumet

I natt fick jag veta att det inte bara är alkohol, utan också amfetamin.
Jag känner en orkan av känslor. Hade det inte räckt med en drog,....
Då vet jag varför han ställde in förra helgen. Det gör ont...

Du gör helt rätt. Det är inte din skam, det är hans. Berätta så får du stöd! Och när du får stöd då kommer du känna dig tryggare i ditt val och i din känsla att nu är det nog.
För min del så tyckte jag det var jätteskönt att säga ifrån både till honom, som drack som en svamp och mådde psykiskt dåligt, och till hans chef om hur dåligt han mådde. Då slapp jag vara ansvarig mer.

Min man har fastnat i ett beroende av alkohol.
Han drack sista gången för 2 veckor sedan.
Han har ringt alkohol linjen och har planerade samtal.
Jag blev lugnare efter att sökt hjälp
Men nu två veckor senare så kommer elaka ord, fnyser, dumförklaringar, säger att jag tror jag alltid har rätt.
Att jag dum för att jag inte dricker jag är inte normal osv
Vad ska jag göra? Jag går sönder.
Varför är han så elak, bitter och tycker så synd om sig själv?
Ledsen och trasig

@Backen123 - stort tack för pepp och stöd och klokskap! Känns så betydelsefullt. Och det lät så fint med skrattattacken, den bär jag med mig. Att få skratta med hela kroppen genom hela sitt väsen. Det var länge sedan det bubblade från fötterna och uppåt. När jag väl i framtiden får min ska jag tänka på dig! Och så kommentaren om att det jobbigaste på ett sätt redan har hänt och genomlevts, det är ju sant. Åren i samboskapet har slitit på mig. Nött ner. Blev ju mest en funktion för någon annan till slut. Ovärdigt och ovärt. Samtidigt som exet nog hade kunnat hålla skenet uppe längre om vi fortsatt som särbos. Nu gick det inte riktigt, och än mindre i corona-kuvösen. Fint också att läsa om att be om hjälp till högre makt, det gör jag med. För mig är det ett sätt att andas, eller få hjälp att andas. Och att sänka garden eller vila i striden.
Jag är så glad att jag hittade till denna sida, och glad över all klokskap, värme, kamp och över att inte känna sig ensam i världen. Att fler delar liknande historier, känslor, minnen osv. Det hjälper.
Önskar dig Backen123 en fin lördag, och alla er andra!

@Nora81
Han lämnade ju mig, han sade inte varför. Han bara "försvann".
Det kändes jättefrustrerande och ledsamt tidigare. 😪 För jag ville ju gärna veta varför ...

Men, det som jag får fokusera på är att han som sagt gjort mig en tjänst. För Tillvaron utan honom känns helt okej.

ACA har jag inte hört om. Härligt att höra att du tycker det verkar bra och att det funkar för dig. 😊

Sköt om dig. 🌺

Tack Azalea och Skrållan... Era svar betyder mycket. I går var han borta, sen hittade jag honom på loftrummet med en flaska sprit innanför byxlinningen. Detta går inte längre, måste få iväg honom. Han sa att han hade 200 kr kvar och det åker han och köper sprit för... Han kan inte bara drälla omkring här, full som en alika. Läste i hans telefon att arbetsgivaren undrar när han ska komma och göra klart det lilla som är kvar i jobbet. Han är skyldig honom 10-15 tusen så det borde bli ett intresse när nu pengarna är slut. Jag har tagit en moppenyckel nu. Den andra vet jag ej om han har. Jag måste få i väg honom , hem till hemlandet...måste få honom på bussen...Omänskligt, det är som att sända honom till döden.

Du kan skicka in pappren själv så får han en delgivning på det.
Våra barn är vuxna men han ville inte skiljas och då blev det 6 månaders betänketid först innan det kunde gå igenom. Så bara skicka in dom.
Bra att du skrev över moppen på honom så du inte behöver ta det ansvaret. Jag har mina bilar hos mig så min man inte kör dom ivf. Jag vet ju att han kör onykter var tredje dag och då får han göra det med sin egen bil.
Så skönt att du har delat med dig till din bror. Det är skönt att inte bära allt själv och att kunna bolla tankar med npgon man litar på.
Ta hand om dig 🧡 Azalea

@Tröttiz vad fint att läsa att du kommit så långt. Det är inte konstigt att få tankar om vad missbrukaren gör eller hur hen mår kort efter att man lämnat. Det verkar som att du reflekterar över det och kommer fram till du är viktigast. Så starkt av dig.
Själv har jag vacklat men ganska nyligen börjat gå på ACA för vuxna barn, det verkar vara väldigt bra och ge mig många svar på saker som jag undrat över i många år.
Så glad jag blir att höra från dig och hur det går. Kram Tröttiz och heja dig för din utveckling. Vi hörs.

Inte enkelt men rätt. Men helt klart en jobbigt tid framför dig, men aldrig så jobbigt som den du haft. Bara den där oron och sorgen att inte förstå som man lever med dygnet runt med en beroendesjuk. Förra veckan fick jag ett gapskratt, så oerhört befriande och har inte hänt på väldigt länge och jag förstod att jag har lyft blicken, det kommer bli bra. Och jag kommer minnas det där, när det vände. Fortsätt framåt, vila, tillåt dig sörja som kommer den där skrattattacken för dig med, för mig tog det 7mån och det är klart det är inte över för mig helt, ångesten kommer och går men det måste få vara så. Och dom gånger det blir övermäktigt så ber jag om hjälp rakt ut till en högre makt, för mig har det funkat 🌷

Vi är mitt uppe i vår separation och han dricker mer än någonsin. Ett klart tecken på att mina känslor var rätt, surt nog.
Jag har också alltid sett mig själv som stark och handlingskraftig men har ny sent om sider (vi har varit tillsammans över 20 år) insett att jag trots det har låtit mina gränser tänjas. Något som jag aldrig trodde skulle hända och som jag faktiskt inte tror att han ville skulle hända heller. Men är man tre och inte två i ett förhållande så är det ändå lätt hänt. Det är därför mitt råd bara kan vara att du behöver fundera över dina gränser och inte hans. Det är dina gränser du måste försöka upprätthålla oavsett om han dricker mycket i andras eller sina ögon eller inte så dricker han ju uppenbarligen mer än vad du är bekväm med.

En riktigt jobbig skitdag har detta varit. Bra saker också förstås, promenader, vänner, men också oron över allt. Och överallt. Plus corona-tillvaron. Bo och eko-ångest. Känns som att mycket av alltings osäkerhet kanaliseras där. Samtidigt - har så fina snälla människor omkring mig som jag litar på och kan vila i. Och, tänker jag, eftersom det är fredag så sitter jag inte (som vanligt) på helspänn eller är beredd att gå och lägga mig tidigt för att inte komma att sitta på helspänn. Och jag behöver inte förhålla mig till att efter fredag kommer lördag och söndag med fotboll och nåt att dricka till.

Har en känsla av att vilja snabbspola tiden till en bra trygg och landad tid i det nya livet. Och samtidigt inte, eftersom jag behöver ta reda på vad jag vill, för min egen skull. Men det hade varit skönt med en kontrolldosa som det gick att snabbspola på. Spola förbi den här jobbiga tiden. Landa framför bilder med vackra färger. Trygga färger. Självklarhet.
När de stora förändringarna övergått till vardag. När inte varje ny dag känns som en blandning av mangel och torktumlare. Fast det finns ju fina klara stunder också. Och beslutet att lämna är rätt. Men ändå inte enkelt. Men rätt.

Å vad ni kämpar EsterHanna och Azalea. Ni är så starka, även om det inte känns så. När ni någon gång ser tillbaka på allt detta, så kommer ni se er styrka.
Man kan väl alltid skicka in skilsmässoansökan själv. Har man barn blir det väl längre betänketid. Vill han inte skriva på?
När ni inte har barn ihop så går det fort. Det gjorde det för mig och mitt ex. Tror bara det tog några veckor.
Det är svårt att vara hård och stå fast i allt. Men det måste bli så. För en själv men också för den som är beroende. Det kan ju faktisk rädda honom. En stor kram till er båda🥰

Azalea.....
Tack! Och detsamma till dig-har följt din story och läst vad du gått och går i genom. Just nu är jag mest orolig över att han kör mopeden (som han inte har kort till) samt onykter. Jag äger inte mopeden längre, skrev över den i går på honom. Vill inte bli i hopakopplad med honom om han åker fast. Skrivit ut papper om "Flyttning från Sverige", ska jag be honom skriva på där? Han har ju en adress i annat land...Åker han fast så bor han ju inte här i alla fall...Kan jag sända in skilsmässopappren själv? Vi har ju inga gemensamma barn... Berättade för min bror i dag. Han undrade varför jag inte sagt något... Sa att jag nog hoppats det skulle ordna sig. Usch , vad rörigt detta blir-vet vare sig fram eller tillbaka...Mannen sover hela dagen, bakis som tusan. Ringde och ömkar sig själv. Typ "Har du glömt mig nu?" Herregud.... Vad tusan ska jag göra??

@Nora81
Jag har även släppt taget. Tog länge. Men sådan utmaning ... Jag känner mig inte ledsen, gråtit minimalt men jag är så trött med oro. Har varit här på forumet ett tag. Sedan i höstas.

Men det behövdes att min pojkvän släppte taget. 😳 Han "gick under jorden" och slutade svara på telefon eller meddelande. Till en början var jag frustrerad och ledsen över varför?! . Har jag gjort något tokigt? Har han hittat någon annan? 🤔 Han var bara.. Borta. Av anhörig har jag hört att han dragit ner alkohol, men börjat spela datorspel mycket. Ett beroende som går över till ett annat enligt mig? .

Rätt fort började jag tänka att han gör ju mig en tjänst! 🤨 För jag började hastigt bli piggare och gladare - Utan honom. Fastän det finns känslor kvar. Fick lite dåligt samvete över det...

Men ännu är mitt medberoende kvar..
Vad gör han, vad gör han inte.. Kör han i fyllan, oresonlig mot anhörig? Hoppas inte x hjälper honom med fakturan, den måste han fixa själv..

Emellanåt är det jobbigt. Men det känns som att jag blir gladare för varje dag och har en mindre klump i bröstet. Känner mer ro.

Alkohol har påverkat mig massor. 🤯 Ljudet av att öppna en burk, "rolig" reklam på Facebook om alkohol får det att knytas i magen då jag sett vad alkohol kan leda till.

Sköt om er. ❤️

@Nora81
Jag har även släppt taget. Tog länge. Men sådan utmaning ... Jag känner mig inte ledsen, gråtit minimalt men jag är så trött med oro. Har varit här på forumet ett tag. Sedan i höstas.

Men det behövdes att min pojkvän släppte taget. 😳 Han "gick under jorden" och slutade svara på telefon eller meddelande. Till en början var jag frustrerad och ledsen över varför?! . Har jag gjort något tokigt? Har han hittat någon annan? 🤔 Han var bara.. Borta. Av anhörig har jag hört att han dragit ner alkohol, men börjat spela datorspel mycket. Ett beroende som går över till ett annat enligt mig? .

Rätt fort började jag tänka att han gör ju mig en tjänst! 🤨 För jag började hastigt bli piggare och gladare - Utan honom. Fastän det finns känslor kvar. Fick lite dåligt samvete över det...

Men ännu är mitt medberoende kvar..
Vad gör han, vad gör han inte.. Kör han i fyllan, oresonlig mot anhörig? Hoppas inte x hjälper honom med fakturan, den måste han fixa själv..

Emellanåt är det jobbigt. Men det känns som att jag blir gladare för varje dag och har en mindre klump i bröstet. Känner mer ro.

Alkohol har påverkat mig massor. 🤯 Ljudet av att öppna en burk, "rolig" reklam på Facebook om alkohol får det att knytas i magen då jag sett vad alkohol kan leda till.

Sköt om er. ❤️

@Längtarbort - panikångestattacker får en ju då kroppen reagerar på fara, och när en är i ett anspänt läge kan "signalerna" gå igång lite hur som helst. Ångest är ju egentligen en sorts skyddssystem som kroppen har för att signalera fara. Bara att vi inte lever på stenåldern längre, så farorna är inte typ vilda djur utan andra saker i våra liv.

Jag har precis lämnat mitt ex. Vi har inga barn men en massa andra praktiska saker som ska lösas. Så jag fattar åtminstone en del av rädslan. Övar mig på ett steg i taget, vilket är svårt men troligen nödvändigt just nu. Och jag tror för egen del att ångestattackerna (som jag har) kommer när allt liksom rasar över en samtidigt och osorterat. Men steg för steg, och det verkar i ditt inlägg som att du sorterar dig fram. Jag önskar dig all styrka och kraft och du kommer fixa det du behöver.

@LindNy hur har du det med din man idag? Lever ni ihop än? Kontroll är något jag har svårt att släppa och det gäller det mesta, sedan vill jag ha ett konkret bevis på att det verkligen är ett problem då jag är en person som agerar också, får jag ett bevis på att gränsen har nåtts kommer jag agera med allt jag har och räcker inte det så har jag iaf gjort vad jag kan och jag har läst mkt om medberoende också men jag känner inte igen mig där. Om han inte vill inse att det är ett problem så klarar jag mig bättre själv då kan jag tyvärr inte göra mer.

@Azalea - tack och kram tillbaka! <3

Att berätta kändes så svårt och som ett svek så jag kämpade i det tysta i många år tills en dag då jag inte orkade längre.
Jag berättade för familj och jobbet och det var en sån lättnad.
Allt stöd jag fick från dem alla och att inte behöva ljuga och låtsas vara glad plus att slippa hålla koll på alla lögner o undanflykter gav en stor lättnad.
Vi hjälper inte genom att ljuga för andra åt dom och vi får inte en chans att få stöd och hjälp när ingen vet vad vi lever med.
Kram Azalea🧡

Så självklart!
Egentligen är det ju självklar att dra gränser och se till att man själv också mår bra men det har liksom suddats ut genom åren.
Själv har man fått ta det som blivit över av ork och energi efter att rensat upp i oreda, löst problem, hämtat o fixat o trixat alkt under ett moln av ångest och oro.

Jag lämnade för över 1 år sedan och njuter varje gång jag stänger dörren om mig själv i min lya. Myser till romantiska komedier, bakar bröd eller tassar ut på en skogsrunda.

Det finns massvis med stora praktiska och ekonomiska problem att lösa kvar men däremellan njuter jag över att få mig själv i lugn och ro.

Tänker att en dag i taget och en sak i taget så kommer man fram till slut.

Vila och njut av kaffe i solskenet när du kan och ge dig själv energi💕

Kram Azalea❤

Beskrivningen av din man är så lik min dito.
När jag läser vad du skriver är det en sak som skriker i mitt huvud. Sätt dig inte i situationen att kontrollera och hålla koll. Det hjälper inte. Det räcker dessutom med det du känner. Milliliter dit eller milliliter dit har ingen betydelse. För dig så är det ju för mycket och det borde vara nog. Om du börjar hålla koll så börjar du samtidigt tänja på dina gränser. Lita istället på vad du känner även om jag vet att det är svårt.

Ja alladessa känslor som kommer och går hela tiden. Kan gå riktigt bra några dagar och sen kommer sorgen över det som inte blev eller ilskan för allt som blivit förstört.
Jag har tagit väldigt mycket distans till mitt ex för jag märker hur dåligt jag mår av att träffa honom. Tyvärr så ockuperar han vårt hus och vägrar samarbeta om bodelning eller flytta ut.
Jag håller mig undan det jag kan men måste ändå ut och kolla till så huset är okej, klippa gräs mm.
Tyvärr måste jag även kolla upp så att han lever😪 Så nergången som han är så kan vad som helst hända.

Men söta du❤ Vi kan inte hjälpa och hålla dem under armarna längre, varken känslomässigt eller ekonomiskt. Vi har gjort vårt bästa och valet ligger hos dom nu om de vill återta livet igen.
Det är en sorg varje dag men den viktigaste personen i våra liv är vi själva.
Skickar en stor kram till dig 🧡 Azalea

@Pianisten Det har du rätt i, tack för så bra råd! Problemet med mig att jag blir så jäkla arg, men jag får försöka tygla mina känslor och prata med honom. Och han missköter inte sitt jobb och sjukskriver sig sällan han har en enorm börda med dåligt samvete från barndomen och han skulle aldrig våga missköta sig så inför sina föräldrar.

Om jag förstår dig rätt så dricker han bara när han är ledig och vad du vet inte vardagar när han jobbar? I så fall ett litet gott tecken att han inte är längst ner i skiten än om han klarar att hålla upp några dagar i streck varje vecka? Å andra sidan så kommer det gå extremt fort till han är där nere om han fortsätter dricka så och t.ex varje dag under längre semestrar. Då sätter sig beroendet fort.
Du säger att han lyssnar när du säger att han inte får dricka på vardagar när han är ledig. Jag vet inte hur lätt ni har för att prata med varandra och jag vill leka relationsexpert för jag och min fru har också stora utmaningar i att prata och lösa konflikter men det kan vara en bra idé istället för att säga "du får inte" så förklara varför DU inte VILL att han ska dricka. Hur det påverkar dig och er relation. Du känner dig ensam, ni kommer längre och längre ifrån varande. Det kommer inte fungera för DIG i längden och om det inte förändras och då kommer han förlora DIG. Det är ett bra sätt att försöka starta ett samtal genom att förklara utifrån sig själv och hur det påverkar dig, istället för att anklaga, då är det lätt att motparten går in i försvar.

@Pianisten Tack för svar, det känns som att jag behöver lite mer att ”ta på” som t.ex smygdrickande för då vet jag att det har blivit ett problem och därifrån även blanda in hans familj som jag vet kommer göra allt för att hjälpa honom. Så det kommer jag absolut börja kolla varje dag nu, han har ju också vart beroende av tramadol och först när jag var Påväg ifrån honom slutade han och det var ändå något han tog varje dag. Så han är en beroende personlighet helt klart.