Senaste kommentarerna i forumet

@Tröttmamma förstår att det är tungt för dig, allt kaos och uppgivenhet och så med barnen mitt i allt.
De lever ju i förnekelse och pratar bort och förminskar. Det gör ju att man börjar tvivla på sig själv eller att man glömmer fort men det som har varit en hjälp för mig är att skriva på forumet. Nästan som en dagbok och så gå tillbaka för att läsa ibland.
Många av våra historier är lika här och det ger också en bekräftelse på hur det är. Så mitt tips är att fortsätta skriva här eller för dig själv om du tycker det känns bättre. Men här får du respons och det är ett fint stöd på forumet.
Styrkekram!

Den här lördagen, en lördag i mängden... Jag o barnen går upp vid 9, han ligger kvar o snarkar. Gör frukost och lyckas få upp honom så han äter frukost med oss. Han går och lägger sig igen, Jag väckte honom nyss, 14.40 och frågade om han tänkt sova bort hela dagen. Han blir sur, "jag behöver faktiskt vila"
Vila eller sova bort baksmälla..? Vi får se hur resten av dagen blir.
Funderar på att börja skriva dagbok, bara för att få det lite mera svart på vitt hur det är. Kanske blir det lättare för mig då att förstå och inte tvivla och tro att jag överdriver.
Kanske någon sitter på andra bra tips?

@Hillevi vilket bra mindset. Det är så klokt att se det positiva i det. Istället för att tänka på förlusten, sorgen så vänder du på det. Vad skönt att slippa all oro, ängslan, besvikelse... Självklart valde man att gå för att få lugnet, bestämma över sin egna tid och vart man vill lägga sin energi.
Kram

Tänker just nu den första maj. Igår behövde jag inte oroa mig för alkohol. Inte ikväll heller. Det ligger en lång sommar framför då jag inte heller behöver oroa mig för drickande. Det känns vilsamt att tänka så. Att jag kommer kunna ägna mig åt saker jag tycker om utan en mer eller mindre ständig alko-oro. Nästan lite högtidligt.

@sjöochsnö Nej vi ska verkligen inte ha det så här. När.man läser andras berättelser här och känner igen så mycket så undrar man varför man är kvar. Sedan är man tillbaka i verkligheten, börjar tvivla på sig själv.. Är det så illa verkligen? Överdriver jag?
Igår när jag kom hem efter jobbet var han onykter och låg och sov på soffan. Han kom upp för att äta med oss vid 19 tiden, sedan tillbaka på soffan där han sov resten av kvällen. Jag blir så besviken och trött, trött på att jag inte vågar ta steget att lämna, trött på att han inte förstår att han förstör genom att göra så här 8ch inte vilja ta hjälp.

Vilken förfärlig situation du och din dotter verkar befinna er i. Skriv gärna och berätta lite mer så kan du nog få många råd. Välkommen❤

@Hillevi Tack! Det är så svårt, man vet inte var man ska börja riktigt, det är så mycket, som ett jättestort ihoptrasslat garnnystan.

@Snusmumrikan Du låter jätteklok !
Ja lämnade min A ett år efter att ja insåg han var alkoholist. Ja hjälpte honom söka hjälp men det hjälpte inte. Jag fanns alldeles för mycket i telefonen när han behövde mig osv . Ja utplånade mig sakta men säkert. Jag gjorde slut på sommaren. Blockerade o allt för o inte bli sjuk . Ja var så dålig där. Ledsen o nervös osv. Sen hördes vi o sågs 2 ggr efter behandlindshem i 5 v. Men väl ute var han tillbaka igen. Då 2 mån senare orkade ja inte mer. Nu håller ja på o hittar mig själv . Fan vad intrasslad man blir i destruktivitet. O allt pga att ja höll fast vid det där hoppet om oss två. O de fina stunder vi hade i början. Men Gud vad destruktiv relationen var. Herre Gud!
Älskar den personen nåt grymt som ja lärde känna bakom missbruket men han var helt förstörd både kroppsligt o själsligt . För 1 månad sen dog han 😪😪😪 Så nu sorg för mig. Ja tänkt många ggr att han kommer att dö. Detta kommer inte gå men älskade honom så o då ville ja inte ta in det. Livet är så hårt så hårt. Ja hoppas ja träffar honom i nästa liv. O att all alkoholproblematik då är röjd. För detta liv var ett jävla skitliv för honom när alkoholen väl tog över. Gråta, gapa o skrika. Trycka ner sig o omgivningen. Fy. Det är inte värdigt. En djävulsk sjukdom. Helt absurd hur den skruvar om huvet på den som dricker. Värsta sjukdomen ja upplevt alla gånger

@Nordäng67 Min fina❤Den värmde riktigt bra.
Jag njuter så ofta jag kan och tar på skygglapparna under de stunderna och förtränger.
Kan ju inte göra om honom men har äntligen förstått att jag måste ta hand om mig själv åtminstone gör mina barns skull. Så de kan ha en mamma kvar som orkar le och inte är ledsen jämt som tidigare.
Men ibland kommer det över mig hur eländigt det har blivit för honom och att det bara går utför.
Tack igen för cyber kramen skickar en i retur och hoppas du har en fin Valborg

@gros19 Tack, jag ska kolla runt lite och se vad man kan göra.
Sorgligt är det ivf att det kan gå då illa

Jobbigt för dig att än en gång få städa upp efter hans fylleslag. Glad att höra att du ändå kan njuta av livet däremellan. Skickar en stor cyber kram till dig♥️

Tänker så här. Mannen är ju inte vid sina sinnes fulla bruk och borde omyndigförklaras åtminstone för tillfället vilket är min åsikt. Vad lagar och paragrafer säger vet jag inte men överförmyndarnämnden bör kunna ge dig råd hur du ska gå till väga eller en jurist.

@gros19 Jag vet Gros19 men jag pallar inte det just nu. Han har ju gjort 2 stycken 6 månaders LVM med några månaders mellanrum . Börjar ju dricka så fort han släpps ut.
En anledning är att nu måste jag få bodelningen klar, kan inte vänta 1 år till och jag vet att han vägrar göra det när han inte är hemma. Så jobbigt alltihop med ångesten att jag inte gör någonting men soc är ju kass också. Inte en enda uppföljning sen han kom hem för 9 veckor sedan. Han är ju färdigbehandlad 😳
Tack snälla för din omtanke 🧡Azalea

@Nora81 Det är en kamp varje dag att vända ansiktet bort ifrån det destruktiva och fokusera på goda saker jag mår väl av.
Tappar bort mig emellanåt men känner att jag blivit bättre med tiden på att komma upp till ytan igen.
Han har tyvärr tagit avstånd från alla, både familj och vänner så han har i stort sett inga kvar. Så sorgligt.
Som du säger så här jag gjort allt i min makt och inget av det här hjälpt så det har jag gett upp nu.
Kram till dig Änglen och hoppas di plan njuta lite av våren ikväll🧡☀️Azalea

@Backen123 Ja, vad skulle man göra utan sina vänner??!! Jag har turen som har en handfull riktigt fina som vet det mesta . Med dom kan jag ha roligt och släppa allt men det är också okej att tappa det och bli ledsen.
De är guld värda och jag älskar dom.
Idag är ju en alkohol helg och det är skrämmande så många som kommer att vakna upp med sjuk ångest imorgon.
Hoppas du får en fin kväll 🧡 Azalea

Ja, morgonsol vad har du stått ut med?
Satt och försökte bena ut en del som hänt. Insåg att det är så mycket samtidigt att jag inte hade lust att gå in på det ens. Gjorde en nachotallrik, städade ur min gamla lägenhet och lämnade in nycklarna. Jag känner mer att det är ett avslut med att lämna ifrån mig lägenheten. Jag vill att avslutet också ska innebära att inte lägga så mycket tid på det jag inte kan förändra. Det som varit.
Jag tänker mer på det som komma ska.
Var vill jag vara i slutet av det här året? Vad har jag för mål? Vad kan jag förändra för att komma dit. Hur vill jag att nästa relation ska vara? Vilka är mina krav. Det jag vill göra annorlunda nästa gång är att förvänta mig mer. Tex en känslomässigt närvarande partner, vill känna mig sedd, vill bli prioriterad.
Fokusera på vart jag vill istället för det jag inte fick.

Många kramar och kul att höra från dig fina morgonsol.

Din process är igång, allt stöd som kommer härifrån kommer göra susen. Terapi är viktig i dom här sammanhangen tror jag och all stöttning härifrån från alla som vet exakt gjorde att jag tog mig därifrån, vetskapen från dom som gått före gjorde att jag var förberedd på att även tiden när man gått kommer vara tuff, kantad av dåligt samvete mm gjorde ändå att det var uthärdligt 🙏 och inget behöver ske idag men jag kan tipsa om att drömma om hur du vill ha det, tipset kom härifrån och det gav också en viloplats för själen innan. Craig nakken tipsar jag också om och är han mottaglig kanske han också vill läsa lite ❤ kämpa vi finns här

Känner som Azalea. Att avstånd läker. Om släppa taget om mina egna känslor som håller mig fånge o som ej ät förknippat med A. Hur göra det när A tar all uppmärksamhet ?

Det blir tomt när man har A på avstånd. O förstår du känner dig vilse. Helt naturligt. När fokus inte ligger på A o du inte är i det kaoset som du brukar-som är normalt för dig. Var är du då? Du vill bryta mönster nu o det är mycket känslor i det. Eller inga alls kanske i början. Kanske mest tom o avtrubbad?
Men ett större LUGN känner du i alla fall o det är en förutsättning för utveckling. Reda ut o jobba med sitt i ett kaos av känslor, fyllor, elaka hot o sms. Då går man in i stress o där finner man inga svar om sig själv. Hålla på att försvara sig o va ledsen o arg.. det gör ingen nåt gott.

Ja inser nu att ja stannade länge. Kanske för länge ändå. Från att ja förstod han var A hade vi kontakt 1 år innan ja var tvungen att bryta helt för o inte gå sönder helt o hållet. Där orkade ja inte höra mer elakheter o fyllor. Ja har bollat med tanken: kunde ja gjort annorlunda/ mer? Nej. HAN kunde gjort annorlunda däremot.. Han ville bli buren av mig. Han var fruktansvärt jobbig o krävande. Bara han han han. Sen snäll o rolig emellanåt o " du ska få lugn osv" sen arg i nästa ögonblick o ja har aldrig tid för honom osv. Svängde svängde svängde. Så oroligt! Sån otrygghet att aldrig veta vilket humör eller tillstånd han befann sig i. O om ja skulle bli den som stod i skottgluggen. Puh. Nää.
Vad har ja stått ut med ?

Förfärlig situation, men det du kan göra är ju en orosanmälan och sedan är det socialförvaltningens ansvar att se till att han inte avlider till följd av sitt missbruk. Då har du gkort vad du kan, men dom har ju möjlighet att använda tvång. Du kan ju inte ta ansvar för något du inte kan påverka.

Läser lite sjö och snö och du ställer frågor i ditt första inlägg. Hur kan man föredra alkohol när man mår så dåligt av det och hur får man någon att inse att livet är 1000 ggr bättre utan alkohol? Så här tänker jag. Missbruk/beroende handlar inte om förnuft så att berätta om konsekvenserna har ingen effekt. Även om din sambo inser alla nackdelarna ( vilket han säkert gör) så får det inte honom att sluta. Missbruk handlar enbart om känslor tror jag så därför fungerar inte logiska argument, däremot att uppleva negativa konsekvenser att må riktigt riktigt dåligt kan eventuellt få människor att bli nyktra och drogfria. Har själv tänkt att om jag hittar det ultimata argumentet så kommer min anhöriga äntligen att inse att livet utan alkohol och droger är så mycker bättre. Det som i mitt fall hade bäst effekt var att inte göra något alls, att inse att det här kan jag inte påverka att acceptera min maktlöshet och det är inte lätt, men det går. Kan rekomendera att läsa "Missbrukaren och jaget" av Craig Nakken om du inte läst den. ❤

Idag är det valborgsmässoafton. Jag är ledig och solen skiner , det borde vara en toppendag. Men det enda jag kan tänka på är om det ska premiärdrickas rosé idag och då vet jag att det kommer att spåra. Hårt.
Och jag bara gråter i smyg har en stor klump i magen och halsen. Och hatar mitt liv.

@Spinoza så upplyftande inlägg.
Så glad för din skull och självklart, varför ska man låta sig behandlas som skit och sedan står dom som frågetecken eller skyller ifrån sig.
Starkt av dig!

Vad fint att få höra din historia @Spinoza
Jag är precis i början av min process, så skönt att få läsa om dig som har lyckats lämna.
Det är så svårt. Har inte vågat lämna honom eftersom vi har barn tillsammans och jag har varit rädd för att det blir värre för dem om vi separerar. Nu är de stora, så varför lämnar jag inte. Sjukt.

Hej @Tröttmamma
Du är jag, för 10 år sedan.
Och jag är kvar. Hatar hur stor plats alkoholen fick ta i våra liv. Tyvärr har jag med mitt medberoende, låtit den ta större plats i MITT liv än vad jag borde ha låtit den göra. Jag visste inte ens vad medberoende betydde, tills för några veckor sedan.
Jättebra att du sökt dig hit. Du är i en jättesvår situation och det betyder mycket att bara få skriva av sig och få stöd och råd.
Jag önskar att jag för 10 år sedan insett att det är en sjukdom och att det inte går att tvinga/be/hota någon att dricka mindre. Och att jag själv insett mitt medberoende och slutat vara så upptagen med att kontrollera och dämpa, OCH som du skriver ”vara på tå”.
Jag fnissade faktiskt lite när jag läste din text igen nu, för min man är precis likadan. Ska vi behöva ha det såhär?? NEJ.

Vad du får kämpa Azalea 😔. Känner med dig. Men glad ändå att höra att du får lite avkoppling ibland med dina vänner.
Det känns igen det med mannen som ramlar, slår sig, blöder. Synd bara att det är du som får städa upp.
En stor kram till dig🥰