Senaste kommentarerna i forumet

Ja fy fanken.
Den ställer bara till ett elände för alla inblandade och fränt då den beroende.
Borta är den personen som fanns från början och kvar finns bara ett tomt skal sim inte går att göra ett normalt samtal med.
Jag är riktigt arg på hela alltet också just nu och kommer inte heller nån vart. Vill ju köpa ut honom men han vägrar mig det.
Du är tuff och står i som tar tag i tyglarna och får saker att hända.
Heja dig🧡🧡Azalea

Hej Forevigt. Bra att du hittat hit och kan skriva av dig. Har varit i samma situation som du. Älskade min man så mycket. Kunde inte tänka mig att lämna honom. Tänkte också enormt mycket under den här tiden han drack mycket. Mitt hjärta gick på högvarv, hade problem med magen. Ja mycket som kändes i kroppen. Men till slut var jag tvungen att gå. Min man drack mer och mer, och blev lika otrevlig nykter som full. Och jag ville ju leva mitt liv, ut och resa, ha kul. Inte sitta och se på en man som raglar omkring och blev otrevlig.
Någon skrev att det är som att leva i en krigszon, att leva med någon som dricker. Man vet aldrig vad som ska hända. Man är alltid på sin vakt.
Nu har det gått 2 år. Jag lever ensam. Det har varit kämpigt, men det var värt allt att få tillbaka mitt liv. Mina barn säger att dom fått tillbaka sin glada mamma.
Jag bestämmer själv över mitt liv. Gör vad jag vill. En befrielse. Naturligtvis ensamt ibland, speciellt i dessa Corona tider.
Lite historia ur mitt liv. Ville bara säga, det går att lämna. Fortsätt skriv. Du kommer få många goda råd från människor här inne. Dom vet vad du går igenom.

Hej @Kaffe-koppen
Jag har också varit i din situation med min man flera gånger faktiskt, eftrrsom han lite då och då bestämmer sig för att sluta dricka. Prata med din man, risken är oerhört stor att han inte kommer kunna stå emot. Och chansa inte på att han kan det, avboka hellre om ni inte vill berätta. Är han ok med att berätta? Servera i så fall alkoholfritt. Om det är goda vänner eller familj kanske de t.o.m blir lättade? Om det finns någon i familjen/vännerna som alltid dricker lite för mycket, så mår ju alla runt omkring ofta lite dåligt , utan att prata om det förstås, särskilt inte den det gäller.
En inställd middag är i sammanhanget ett mycket litet offer.
Hoppas ni får bra hjälp och vad bra att din man insett att han behöver hjälp.

Tror du ska prata med din man och höra hur det ska bli vid bjudningar. Fråga honom. Fråga om ni ska vara ärliga och berätta.
Och vad gäller dig själv, ta hjälp för din egen del. Brukar finnas anhörigstödjare genom kommunen. Och det kostar inget. Har själv gått där och fått enorm hjälp. Dom finns där för oss anhöriga.
Bara några korta råd. Fortsätt skriv här. Du kommer få många goda råd från alla här inne som vet vad du går igenom.

Hos mig har bubblan spruckit nu! Min man dricker och har gjort det i smyg de senaste två åren (enligt honom) men jag konfronterade honom för tre veckor sedan då jag upptäckte enorma inköp på systembolaget det senaste halvåret.
Han har erkänt att han har problem och att han inte kan lösa detta på egen hand. Kontakt med läkare pågår, men jag vet inte själv hur jag just nu ska hantera detta med med vår familj och vänskapskrets. Jag känner mig som en kalv på grönbete som bara springer runt i huset med millioner tankar. Det som just nu fyller mina tankar och funderingar är hur ska man hantera sin familj och vänner? Detta är ju så nytt. När vi till helgen ska ha middag och vi vanligtvis bjuder på alkohol till middagen och senare på kvällen. Ska jag berätta eller ska jag helt överlåta det till honom vilket jag inte tror att han gör i detta första läge. Ska jag hålla masken inför familj och vänner och bara hoppas på att han inte intar något. Att inte servera något till middagen utan förklaring skulle i vår krets te sig väldigt konstigt. Jag är så rådvill. Själv skulle jag kunna skrika ut det för hela världen men Hur göra man när ingen omkring oss ännu vet? Jag är i chock inför detta nya faktum.

Skrev ett längre inlågg men tyvärr lyckades jag radera det. Om jag förstår det rätt så har din pojkvän funnit en gemenskap i AA eventuellt genomgått tolvstegsbehandling. För många är detta något man inte tidigare upplevt och det kan nog jämföras med en frälsning eller förälskelse så jag förstår att du känner dig utanför. Jag kan rekomendera dig att söka upp någon alanongrupp där du kan få förståelse för vad din pojkvän genomgår, men framför allt uttrycka dina känslor och dela dom med människir som lever under liknande omständigheter.

Hur klarar man av att lämna någon man älskar av hela sitt hjärta. Även om han sårat svikit och ljugit så älskar jag honom, det är inte han tänker jag utan det är alkoholen som får honom att bli den jag inte tycker om. Jag tänker 24/7 vad ska jag göra jag vill inte ha det så här jag vill ha ett liv utan att han är beroende av alkoholen. Jag har sagt så många gånger att jag lämnar men då bedyrar han att han inte kan tänka sig ett liv utan mig och vi älskar varandra innerligt. Han har nu för tredje gången kommit hem efter en avgiftningsvecka och nu tredje gången var det tänkt att han skulle fortsätta med behandling .... men han avbröt kom hem och knäppte en öl det första han gjorde. Jag är besviken han är så klart besviken på sig själv och ledsen över att han inte klarar det, jag vet att jag borde lämna men det är inte enkelt att lämna någon man älskar ..................

Ja och jag tänker ska vi försöka igen och ok det kanske är bra i många år. Men sedan kanske vi skils när jag är pensionär och då kan jag inte skaffa egen bostad, nu har jag stor möjlighet att köpa ny bostad mm. Tror iaf att jag skulle må mycket dåligt och bli bitter.

Idag är det två veckor sedan han började ta antabus. Två veckor som varit ett helvete. Han har inte tittat på mig, inte pratat med mig, inte rört mig. Känner mig så skyldig för att jag kontaktade soc samtidigt som det var det enda jag hade kvar för att inte förlora allt. Det var andra gången nu. Första gången var för två år sedan då han vägrade ta emot hjälp och skulle klara det själv. Ni kan ju tänka er hur det gick.

Förstår så klart att det inte är mig han är arg eller upprörd på egentligen. Vet att han känner sig extremt misslyckad. Jag känner mig tacksam för att han gör detta nu. För barnen och mig, men är så mycket splittrade känslor inombords. Kommer han fullfölja? Vad gör jag annars? Hur många chanser ger man någon man älskar? Varför älskar jag honom? Varför gör jag detta mot mig själv? Hur länge ska jag behöva känna mig så här ensam? Förtjänar jag inte bättre?

@Emmsi Jag mår sådär men jag har kontaktat en alkoholrådgivning via kommunen och de kommer erbjuda mig samtalsstöd. Min man har en samtalstid imorgon med en rådgivare.

Jag tror att min man cyklade och köpte alkohol i fredags för han var påverkad både fredag kväll och lördag dag. Då ramlade han på altanen. Han säger han inte druckit något men jag vet ju.

Är så less. Orkar inte leva såhär. Men bryta upp från vårt hem och skilsmässa. Vet inte om jag orkar det heller just nu. Känner mig helt slut, på gränsen för vad jag orkar

Det pendlar här mellan att känna något slags landning i kaoset, och att känna mycket stark ångest. Försöker tänka här och nu och på de små stegen. Vännerna är fantastiska. Beslutet är rätt, men ett berg av praktiska saker återstår. Jag är trött, men kanske också fri. Eller åtminstone friare.

Ringde beroendecentrum idag
Behövde få fråga vad är det för fel!! Han som lurade mig och mina barn till husköp ( jättestor gård) och bröllop utan att berätta att han var sjuk sedan 7-8 år sedan i alkoholism. Som hade fått behandling och antabus innan. Som lurade sina vänner i den mc klubb han var med i den stad som han kom ifrån. Som idag fortsätter att inte ta ansvar, prövar inte lösa ut mig ens. Han som jag träffade är död, det är nog enklast så jag kan förklara och den som han är nu föraktar jag pga av allt han ställt till med. Han har haft andra kvinnor via tfn, i verkligheten vet jag inte men det förvånar mig inte längre. Han ljugit och dolt, varit otroligt dum och otrevlig, sov i husvagn efter 1 1/2år som gifta och nu är besviken på mig...... Fick till svar att det kan nog vara både alkoholism och psykisk ohälsa och jag frågade varför blir jag inte heligt förbannad på globen och fick till svar att jag förstår att han är sjuk. Ja så nu har kag dragit igång med mäklare, bokat tid och ska leverera det till honom imorgon, det blir nog säkert en helt fantastisk stund i vårt liv 😅
Fy fan för denna sjukdom på ren svenska

Hej @Tingeling00
Verkar vara på ungefär samma resa som du. Det känns som att sitta på en buss och tänka , nästa hållplats går jag av. Eller nästa. Eller nästa. Börjar undra hur det ser ut vid ändhållplatsen, Känner på mig att jag inte vill kliva av där, måste ta mod till mig innan dess...

Hej @Tröttiz
Ja, för några veckor sedan visste jag inte ens vad medberoende betydde. Nu ser jag så tydligt genom alla år, när barnen var små, hans familj (de är alla alkoholister / har svåra alkoholproblem) , mitt eget beteende; den ständiga ordningsvakten/sjuksköterskan/fixaren. Hur jag alla år har förhållit mig till hans missbruk, inte till HONOM.
Är väl i någon slags process av att inse att han aldrig kommer ändra sitt beteende och att jag inte vill leva så här. Hurra, det tog bara 15 år för mig att det skulle gå upp ett Liljeholmens...

@sjöochsnö
Så länge du levt i det ... Blivit enormt medberoende.
Man kan inte få någon att sluta dricka, de måste komma från de själva. Blir man sugen finns alltid anledning jo, håller med där. Har hört det mesta, fint väder, dåligt väder, snart lön och pengar kvar, lönen har kommit, roligare att städa med en öl, måste döva nerverna med öl för att man som anhörig gnäller. Man kan inte fatta beslutet åt dem att sluta dricka. Man kan tjata, be etc. Hjälper nada.
Och ställer någon konsekvens, så svängs det till ens fördel på ett vidunderligt sätt. Att det är anhöriga som sätter käppar i hjulet i någon fråga.

Du kan inte få honom att sluta dricka om han inte vill själv. Du kan och har möjlighet att välja hur du vill leva och vad som känns okej och inte.

Sköt om dig. 🌺

Hej @Knäppgöken !
Har du funderat över om lugnet kan bero på att du med honom befinner dig i en invand och igenkänd situation?
Det är inte ovanligt att man går från den ena missbrukaren till den andra.
Sedan är ju förälskelse ett kapitel för sig. Då blundar vi för en massa saker.
Jag förstår att dina barn vill att du ska avsluta relationen. Ur askan i elden, liksom. Tänk efter vad DU behöver, är det verkligen en framtid som ser ut som eller t.o.m är värre än din historia?

Hej! @Emmsi
Känner så väl igen mig i din situation. Min man och hans kompisar eller syskon har gjort helt livsfarliga aktiviteter påverkade och med barnen runtomkring. Sågat ner träd, huggit ved, klättrat på byggställning och tak m.m. Alltid med en starköl i handen nästan. Jag har tex kommit hem från jobbet och de har varit ordentligt berusade och barnen är bara med där.
”Djävulsdansen” är en bok som jag önskade att jag hade läst då. Både för min egen och barnens skull. Tyvärr går det ju bara åt ett håll. Det blir bara mer och värre. Det är så sjukdomen fungerar. Och det är ju bara någon med alkoholproblem som inte KAN/VILL avstå trots att man är ansvarig för små barn eller ska köra bil.
Det är viktigt för DIG och barnen att du har mycket kunskap och styrka, för att kunna sätta DINA gränser. Här är ett jättebra forum för stöd och kunskap.
Kram och önskar dig styrka i din situation.

Har haft en pojkvän i 5 års tid som har problem med knark och alkohol och har alltid varit negativ till att han nu är tillfrisknande. Dock under hans tillfrisknande så slutade han prata med mig och vände sig bara till sin nya gemenskap. Och började strunta i mig och tog gärna luncher och middagar och eftersom allt är anonymt vilket jag respekterar och det ska vara så blev jag ledsen eftersom han struntade i mig för han hittade andra som kunde känna igen sig i det han gick och han slutade inte älska mig men kändes som han hela tiden följde något för mig för att det blev så mycket vi och de känsla av det hela. Hur har andra gjort som har varit anhörig? Har de hängt med på möten som anhörig eller har de pratat om känslorna eller hur har man gjort och hur kan man tänka?

Hej! Bra att du ber om hjälp och stöd. Här finns många med både kunskap och erfarenhet. Vill du berätta lite mer om din situation? Ibland är det också bara skönt att få skriva av sig.

Nu nyktert ( tror jag) i 2v. Det har i alla fall inte funnits nån synlig alkohol i hemmet. Annars har det senaste 2 åren smygsupits i garaget på dagtid och på kvällarna när jag gått och lagt mig. Förutom vid alla högtider, middagar, fester, semester när det är ”tillåtet ”.
Redan efter någon öl börjar han sluddra och blir elak. Dagen efter sover mest och är sur och grinig och orkar inget. När jag frågar om han druckit svarar han alltid ja. Ibland frågar jag inte ens för det är så uppenbart.
Nu börjar jag undra om han har tagit någon form av beslut, men vågar inte fråga, han tycker inte att jag ska lägga mig i hans drickande och det borde jag väl inte heller.
Jag dricker ingen alkohol alls, vill inte dras med i hans osunda beteende som flera av mina vänner gjort med sina män.
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Ångest hela tiden. Går långa promenader för att stå ut. Jag sköter i princip allt här hemma för tillfället. Håller mig sysselsatt. Väntar bara på att han ska supa till igen och vad det ska innebära.
Måste nog lämna ändå, orkar inte må så här.

@Libban Hur mår du? Hur har det gått med allt? Vad säger han själv om allting nu när han faktiskt åkt fast? Funderar han på att ta hjälp?
Kram

Hej @flowdar
Vad bra att du sökt dig hit för stöd och råd. Förståeligt att du känner mycket hat, det är svårt som anhörig att se sjukdomen när man är sårad, skadad och kränkt. Tyvärr leder hatet bara till att du mår ännu sämre precis som du skrev. Har du sökt samtalshjälp på din vårdcentral/hälsocentral? De flesta har egna psykosocial team, jag fick jättebra hjälp av en kurator på min vårdcentral.
Det handlar mycket om att fokusera på sig själv. Här kommer även ett boktips; Djävulsdansen , som handlar om problematiken med relationer till missbrukare.
Här finns också mycket stöd och kunskap. Skriv av dig! Dels kan det kanske kännas skönt att bara lätta på ”trycket” . Dels finns mycket fint stöd.
Som sagt, du är värd att må bra!

@Emma12345
Han kan inte kontrollera det just nu. Det som du kan kontrollera är vad DU är okej med att vara i och inte.
Som anhörig ångrar jag att jag inte "satte ner foten" tidigare. Jag borde ha satt gränser mycket tidigare och ha vårdat gränserna noga - både för den anhöriga och mig.

En sak som kanske "biter" någon gång är att du berättar hur du upplever drickandet. Åtminstone med tanke på det du skriver, tolkar jag att du berättat för dem att du tycker de dricker för mycket.

Håller med Vin Santo, ställ krav.
Att han kommer nykter till dig. Då visar du också att du bryr dig. 🌺

@Emma12345 Så himla tråkigt att läsa ditt inlägg - ja alkoholen kan verkligen förstöra även fina relationer.
Hade jag varit du hade jag ställt krav - träffa enbart din pappa (om hans fru nu har dålig inverkan på honom), kanske träffas hos dig istället så kan du ha kontrollen över vad som dricks eller liknande.
Din fina pappa finns där bakom alkoholen någonstans men kommer inte ”ut” och hans relation till frun är nog en viktig anledning - du har säkert redan berättat för honom vad du känner men kanske du måste du ställa krav likt ” vill du att vi ses får du vara nykter” eller så.
Alkoholism är en sjukdom och viktigt att förstå att även han vill inte ha det såhär och att han älskar dig och dina syskon - han kan bara inte sluta dricka (ännu). Jag hoppas innerligt att han tar tag i detta innan det ör försent - innsn han förlorar sin fina dotter 💕
Ta hand om dig! Kram!

Nu skrev han till mig. Att han älskar mig, inte vill något annat än att vara med mig. Men att det inte går. Att jag måste gå vidare.

Och allt blev bara ett stort svart hål av sorg. Tårarna bara rinner. Jag vill bara säga att allt kommer att bli bra. Att han måste välja livet. Välja oss.