Senaste kommentarerna i forumet

@Azalea vet inte hur jag ska orka en skillsmässa just nu. Men vill verkligen inte leva såhär. Perfekt fasad utåt, ingen har en aning om min mans drickande och lögnerna. lynnigheten och onykterheten var och varannan dag här hemma.

Förtroendet för dom får verkligen en knäck när de kör onyktra.
Min dåvarande man åkte fast efter att krockat bilen för grov rattfylla.
Resulterade i indraget körkort 2 år och fotboja under några månader.
Jag stannade men efter fler draman så lämnade jag honom.
Han dricker dagligen och ungefär var 3:e dag kör han bil till bolaget.
Det jag tycker är jobbigt med det är inte att han kommer att åka dit eller köra och smälla utan att risken är så stor att någon oskyldig blir drabbad av det.
Blir tokig på att ens tänka på det.
Kram till er🧡Azalea

Så trist att du inte fått någon hjälp. Det finns många i din situation. Jag föreslår dig att googla på ACA där kan du få tips på grupper som träffas och där man har samma bakgrund som du. Kallas vuxna barngrupper och finns på flera platser i landet. Vet inte hur insatt du är men man jobbar enligt AAs modell med dom tolv stegen. Finns även grupper där du är i behandling under en vecka och bor på stället t.ex. Nämndemansgården. Detta får man betala själv 8ch det kostar drygt tio tusen, men värt pengarna många gånger om ifall man har möjlighet. Hoppas du hittar något som passar.

@Saber Förstår❤️ min tillit till min man är borta också. Det är något oförlåtligt med att utsätta sina barn för fara genom att köra onykter som inte går att reparera

Jag har bestämt mig! Jag har sagt att vi ses när han är nykter och hur han gör för att jag ska veta att han är det är hans problem. Antingen tar han bilen ( då han har alkolås) eller så har han med sig en alkomätare..
Jag upplever honom som oerhört störd över mitt beslut. Sen känner jag att jag kanske inte vill träffa honom alls tills han varit nykter så pass länge att jag inte behöver fundera på om han är det eller inte ...

Går här hemma och väntar hur det kommer bli med min "sambo" får reda på hur det går med hans körkort. "Sambo" pågrund av att vi har gemensamt hus men han har fått flytta ut tillfälligt i väntan på om jag kan få tillit till honom igen. Jag är osäker på det.
Han har valt att, medvetet eller omedvetet vet jag inte, köra med indraget körkort i 1,5 år. Han har kört mina barn, sitt egna barn utan att ha sitt körkort, nykter eller inte vet jag inte heller. Enligt honom så har han alltid känt sig körklar... Men hans känsla för det kan ju vara väldigt missvisande. Jag vet att han kört onykter med.
Oj vad den här alkoholen kan ställa till det. Han har nu valt att ta hjälp, men om han kan få min tillit igen vet jag inte.

Hej! Vill börja med att säga att jag känner igen mig i det här.
Dels aspbergers och att döva sin smärta.

Äter han en stämningstabiliserande medicin? Om inte så kan de - faktiskt- hjälpa. Men först så måste han vara villig att göra en förändring. Kanske kan du fråga om du kan ringa en psykriatisk mottagning för honom att få hjälp?

Han behöver först hjälp med sitt mående. Ibland får man kämpa för att få tid till psyk så var inte rädd att ta i lite, säg det värsta om honom.

För mig var lamotrigin medicinen som att vända från natt till dag i mående. Jag drack för jag mådde skit, jag sov för jag mådde skit, jag hade självbordsfunderingar, orkade inte med familjen.
Men jag klarade det.
Ge det tid, för man blir inte bra på en dag!
Det kommer bli bra, prata med honom och fråga om han vill ha ditt stöd.

Du kan göra det lätt för dig och köpa dig en alkoholmätare för billig peng. Han behöver förtjäna din tro igen så han borde kunna blåsa i den om han inte har något att dölja. Har man sitt på det torra har man ingen orsak att inte blåsa. Å andra sidan är det egentligen inte ditt problem utan hans, du kan göra allt för denna människa utan att lyckas. Det är för att det är HAN som måste inse att han har problem. Om han inte gör det så spelar det ingen roll vad du gör tyvärr. Du har inte misslyckats eller DU kan inte ta på dig att vara dektetiv( för det kommer inte ge dig något) utan det är dessvärre han som måste ta tag i sitt liv.

Vilken hjälp behöver du/han?

@Tingeling00 Hej jag är rätt ny här men jag läste just det du skrev och känner igen det där med att försöka kontrollera. Har nyligen klättrat här i lgh för o se om han har nån gömma med alkohol kvar då jag hittat honom full deckad i sängen när jag kom hem från jobbet ikväll. Men hur gör man då? Förstår väl samtidigt att vill man dricka så gör man de även om man vet att man riskerar att bli påkommen. Fast ska man låtsas som det regnar då istället? Blir det inte då som att man "okejat" ohälsan o allt vad det blir av missbruket? Undrar hur mellanläget skulle va? Hittade ett glas halvfullt med vin mitt på badrumsgolvet samt ett glas i köket och valde att inte hälla ut de som jag brukar. För tänker att jag ska inte städa undan hans fylla. Ska försöka prata sansat imorgon. Det är bara så jobbigt för han blir så arg och defensiv. Sen så blir det svårt då han ofta inte vill erkänna heller. Tänker att jag måste samla kraft att hålla lugnet inför honom när jag väl pratar om det. Hur gör man för att be om hjälp som anhörig då? Kan man söka hjälp och gå den vägen? Så kansle han tillslut hänger på?

@Tingeling00 Hej sitter lite i samma sits som du nu. Har din partner börjat ta emot hjälp? Vet inte om jag kan ge dig något tips utan fiskar nog mer efter såna o därför hamna jag här i forumet. Förstår inte hur man ska göra för att få nån hjälp i form av vård/terapi eller vad man nu ska vända sig? Känner igen hopplösheten i att vara här igen när man ändå hoppats att de ska bli bättre. Just nu ligger min sambo deckad i sängen full. Får se om det blir ett samtal imorgon eller om det leder till bråk. Sov gott och kämpa på 💞

Ja det är jag väl på nåt konstigt sätt... väntar på hans nykterhet.. som antagligen inte kommer!! Tyvärr ... @Libban

@Emmsi ja verkligen. Nu jobbar min man hemma under pandemin så hans jobb blir inte påverkat av att inte köra. Men mitt liv blir mycket mer begränsat då jag måste stå för all skjutsning av barn, handling mm. Har du inga tankar på att lämna din man?

Är du fortfarande tillsammans med din sambo?

Min särbo ( tidigare sambo) åkte dit för första gången .. fängelse en månad! Skönt för då måste han antagligen va nykter ....

Det blir ju såna oerhörda påföljder också, eller kan bli iaf. Vi bor långt ut på landet. Indraget körkort - inget jobb (min sambo är yrkeschaufför) - omöjligt att sköta markservice hemma med handling el skjutsning av barnen eftersom man inte kan ta sig någonstans - ekonomi m.m. m.m.
Styrka till dig!

Hej! Ja det är första gången. Han har inte fått sin dom ännu. Men höga dagsböter och körkortet indraget i ett år är vad jag tror blir påföljden. Jag har läst på nätet om vanliga straff. Det är ett stigma med rattfylla. Blir en prick i belastningsregistret som syns om man söker nytt jobb tex. Det är ett riktigt lågvattenmärke och för min man tror jag eller hoppas jag att botten är nådd. Min botten är nådd i alla fall. Tror aldrig jag kan känna något för min man igen efter detta

Hej!
Är det 1a gången din man åkt fast? Vad har konsekvensen blivit för honom?
Min sambo har kört ett par ggr nu på sistone, och jag kan bara inte fatta hur man kan och vågar. Min sambo åkte fast i sena tonåren för rattfylla. Åkte dit och fick samhällstjänst, detta var innan vi träffades. Ändå vågar han göra det igen. Vi har småbarn (2 och 4 år), men era barn är ju större och förstår ju anledningen. Vad säger de? Jag försöker förgäves förklara för min sambo vad följderna kan bli. Han ser bara kryphål. Väldigt oattraktivt och motbjudande.

Hur pratar nu kring ämnet? Har du frågat mannen vad han ser för eventuella konsekvenser?
Har du ringt och pratat med alkoholhjälpen? Jag ringde första gången nu i veckan, och ångrar mig inte en sekund. Fick jättebra förtroende och det var så skönt att få prata med någon som verkligen förstod och kunde sätta ord på allt.

Okej, jag förstår. Då förstärks ju säkert också din egen oro för att inte nästa generation också (dina barn) skall fortsätta i samma anda.

Min svärmor har skällt ut min sambo, och hon anser sig också ha rätt att göra det. Hon resonerar som så att "det är mina barnbarn, jag har all rätt att lägga mig i". Jag är tacksam för att hans familj lägger sig i, det visar att det inte bara är jag som sambo är överkänslig och gnällig som min sambo säger. Andra ser det också. Kanske din sambo hade behövt höra om sin mammas erfarenheter med tanke på att hon varit i liknande situation som du är i?

Jag tror det är lätt för utomstående (typ din väninna) att säga åt dig att lämna honom, jag har också fått höra det. Sambons syster tycker jag skall sätta ultimatumet ölen eller familjen. Men jag kan inte sätta det ultimatumet och löpa linan ut - tanken på att sambon ska ha barnen hälften av dagarna utan att någon (alltså jag) kan skydda dem och styra upp situationen gör att jag backar. Jag kan helt enkelt inte säga det och mena det. Den dagen jag sätter ett ultimatum måste jag också kunna mena det och inte bara använda det som ett innehållslöst hot. Och jag är inte där. Hade barnen inte funnits hade det varit lättare att lämna. Men nu handlar det om så mycket mer.

Våra samtal kring alkohol är ganska laddade enligt mig. Jag försöker förklara hur det påverkar mig och barnen, och hur deras situation kan bli. Försöker få honom att förstå att hans handling blir min och barnens konsekvens. Tycker dock det är svårt att "nå" honom. Problemet för mig är att han inte ser några konsekvenser med sitt beteende. Han anser att sålänge barnen inte vet el ser att han kör rattfull så påverkar det inte dem. Han anser att de kommer göra som de blir "uppfostrade". Medan jag menar att barnen gör som vi gör. Dricka så fort man umgås med en vän kommer normalisera alkoholdrickandet även för barnen eftersom de ser att pappa gör så. Min sambo har lätt för att hitta lösningar och skylla ifrån sig, aldrig är det hans fel. Det är jag som är överkänslig. Det är någon annan som bjuder på dricka. Det är vännen som tycker det är roligt när han sällskapar att dricka.
Våra samtal har tidigare mynnat ut i att jag blir jättearg. Nu tycker jag det blivit lite omvänt, vilket känns bra. Jag är ofta lugn medan han är den som brusar upp. Men han resonerar mest att det inte är ngn ide att prata om det eftersom det inte kommer bli någon förändring, utan att det mest skapar irritation och dålig stämning i några dagar. Han kommer ju fortsätta som vanligt, och jag kommer ta upp samtalsämnet som vanligt och sen är vi där igen.
Han menar att vi bara har olika åsikter. Att min åsikt är så och hans så. Medan jag menar att detta är större än någons åsikt - om man påverkar barnens syn och förhållandesätt till alkohol så ser man inte till barnens bästa enligt mig. Och jag anser att han påverkar dem. Men det anser inte han, där kör vi fast. Jag behöver "bevis" för att få honom att fatta att hans handling kommer landa i barnens knä

Mannens pappa (min svärfar) är alkoholist och samma sak var det med mannens farfar så det går i ”generna” om man får säga så.
Jag tror att jag skulle få enormt stöd från min svärmor (svärmor och svärfar lever inte ihop sen mannens barndom) om jag berättade för henne men jag vet också att min man skulle få världens utskällning från henne om detta beteende.
Jag har småpratat med en väninna som bara la en kommentar om att jag skulle ”lämna” honom och sen var det färdigt pratat om det.
Hur pratar du med din man om han drickande?

Tack för svar.
Jag förstår din känsla när man jobbar och ska fokusera på sin uppgift, samtidigt som man tänker på hur situationen är därhemma. Jättejobbig situation.
Min sambo har också blivit av med körkortet i sena tonåring, det var innan vi träffades. Körde då rattfull, men det verkar inte avskräcka det minsta.
För min del hände en grej julen för 2 år sedan, då min sambo hade druckit för mycket, betedde sig allmänt otrevligt inte bara mot mig utan mot hans familj som vi då firade julafton hos. Vid det laget hade vi bara ett barn, men han lyfte inte ett finger och hjälpte mig med sonen. Sambons mamma (min svärmor) blev tillslut förbannad på honom och började skälla på honom för hans uppträdande, vilket ledde till att min sambo skällde tillbaka, störtade ut och hoppade in i sin bil och körde iväg. Hela hans familj såg detta och vet alltså om situationen sedan dess. Jag har även berättat för dem när det hänt igen. Det är verkligen skönt att ha någon att ventilera med. Min svärmor har sagt att jag när som helst kan ringa eller komma dit.
Jag rekommenderar dig verkligen att berätta för någon. Men jag förstår dig samtidigt att du inte "vågar". Min egen familj vet inget då jag skäms för att berätta för dem. Däremot vet jag att OM jag berättar så har jag deras fulla stöd. Har du bra relation med din och mannens familj?

Min man dricker i omgångar, just nu har det varit ganska mycket och detta har skett när han har varit ledig eller rättare sagt alla dagar han har varit hemma.
Dem dagarna jag jobbar kväll så försöker jag ordna barnvakt fast att han skulle kunna se efter barnen men dem dagarna när det inte går så ser han efter dem och ”tjuvdricker”.
Jag förstår ganska snabbt om han har druckit på dem sms han skickar. Så då brukar jag skynda mig hem och ignorera honom och lägga mig direkt med barnen i sängen.
Dem dagarna när vi är hemma båda två så dricker han öppet och lovar att det inte ska bli för mycket men så blir det aldrig.
Jag har heller aldrig haft problem med ”psyket” men nu får jag ont i magen, huvudvärk, ångest m.m när jag jobbar och inte kan ordna barnvakt.
Han har några gånger här med kört onykter och har i sin sena tonåren åkt fast för rattfylleri och blivit dömd för det.
Jag har inte pratat med någon i våra bekantskap om situation vi lever i, vågar helt enkelt inte göra det.
Älskar mannen av hela mitt hjärta men mitt hjärta slits sönder varje gång denna förbannade alkohol kommer in och förstör.
Styrke kramar till dig med.

Tack Lingonet för din respons.
Hur mycket dricker din man? Dricker han dagligen?
Idag har jag jobbat och mannen jobbat hemma med att klyva ved med en vän som supit bort både fru och barn sedan ca 2 år tillbaka. Barnen har fått vara hos farmor och farfar, så de har inte behövt se något. Sambon och hans vän har troligtvis druckit hela dagen och sen hoppat in i bilen och kört hem till honom (vännen), för jag vill inte att han ska vara här när jag och barnen kommer hem. Så antingen har sambon el vännen satt sig bakom ratten onykter. Han kommer sova över där.
Hur mår du? Jag tänker på när du skriver att du får ångest. Jag har aldrig haft några "symtom" på psykisk ohälsa tidigare, men känner ganska ofta av magont, trötthet, tryck över bröstet, nedstämdhet. Känner helt enkelt inte igen mig själv och mitt mående. Vissa dagar är som vanligt och jag mår bra, men andra dagar är jag nere och vill bara dra mig undan. Finns det folk i din närhet som känner till hur du har det?
Styrkekram

@Livrädd igen Ja, det är ett högt pris om du väljer att gå tillbaka eftersom han verkar vara direkt farligt för dig.
Det är inte okej att kontrollera en annan människa.
Känn efter i lugn och ro: vad vill du allra helst göra för dig själv? Ta ett beslut och håll fast vid det.
Visst kan det bli riktigt jobbigt men som jag kände det så blir det jobbigt i en begränsad tid istället för jobbigt resten av mitt liv.
Du klarar mer än du tror när beslutet är taget och ta gärna hjälp av någon närstående eller terapeut att prata med.
Du är inte ensam🧡Azalea