Senaste kommentarerna i forumet

Inte enkelt men rätt. Men helt klart en jobbigt tid framför dig, men aldrig så jobbigt som den du haft. Bara den där oron och sorgen att inte förstå som man lever med dygnet runt med en beroendesjuk. Förra veckan fick jag ett gapskratt, så oerhört befriande och har inte hänt på väldigt länge och jag förstod att jag har lyft blicken, det kommer bli bra. Och jag kommer minnas det där, när det vände. Fortsätt framåt, vila, tillåt dig sörja som kommer den där skrattattacken för dig med, för mig tog det 7mån och det är klart det är inte över för mig helt, ångesten kommer och går men det måste få vara så. Och dom gånger det blir övermäktigt så ber jag om hjälp rakt ut till en högre makt, för mig har det funkat 🌷

Vi är mitt uppe i vår separation och han dricker mer än någonsin. Ett klart tecken på att mina känslor var rätt, surt nog.
Jag har också alltid sett mig själv som stark och handlingskraftig men har ny sent om sider (vi har varit tillsammans över 20 år) insett att jag trots det har låtit mina gränser tänjas. Något som jag aldrig trodde skulle hända och som jag faktiskt inte tror att han ville skulle hända heller. Men är man tre och inte två i ett förhållande så är det ändå lätt hänt. Det är därför mitt råd bara kan vara att du behöver fundera över dina gränser och inte hans. Det är dina gränser du måste försöka upprätthålla oavsett om han dricker mycket i andras eller sina ögon eller inte så dricker han ju uppenbarligen mer än vad du är bekväm med.

En riktigt jobbig skitdag har detta varit. Bra saker också förstås, promenader, vänner, men också oron över allt. Och överallt. Plus corona-tillvaron. Bo och eko-ångest. Känns som att mycket av alltings osäkerhet kanaliseras där. Samtidigt - har så fina snälla människor omkring mig som jag litar på och kan vila i. Och, tänker jag, eftersom det är fredag så sitter jag inte (som vanligt) på helspänn eller är beredd att gå och lägga mig tidigt för att inte komma att sitta på helspänn. Och jag behöver inte förhålla mig till att efter fredag kommer lördag och söndag med fotboll och nåt att dricka till.

Har en känsla av att vilja snabbspola tiden till en bra trygg och landad tid i det nya livet. Och samtidigt inte, eftersom jag behöver ta reda på vad jag vill, för min egen skull. Men det hade varit skönt med en kontrolldosa som det gick att snabbspola på. Spola förbi den här jobbiga tiden. Landa framför bilder med vackra färger. Trygga färger. Självklarhet.
När de stora förändringarna övergått till vardag. När inte varje ny dag känns som en blandning av mangel och torktumlare. Fast det finns ju fina klara stunder också. Och beslutet att lämna är rätt. Men ändå inte enkelt. Men rätt.

Å vad ni kämpar EsterHanna och Azalea. Ni är så starka, även om det inte känns så. När ni någon gång ser tillbaka på allt detta, så kommer ni se er styrka.
Man kan väl alltid skicka in skilsmässoansökan själv. Har man barn blir det väl längre betänketid. Vill han inte skriva på?
När ni inte har barn ihop så går det fort. Det gjorde det för mig och mitt ex. Tror bara det tog några veckor.
Det är svårt att vara hård och stå fast i allt. Men det måste bli så. För en själv men också för den som är beroende. Det kan ju faktisk rädda honom. En stor kram till er båda🥰

Azalea.....
Tack! Och detsamma till dig-har följt din story och läst vad du gått och går i genom. Just nu är jag mest orolig över att han kör mopeden (som han inte har kort till) samt onykter. Jag äger inte mopeden längre, skrev över den i går på honom. Vill inte bli i hopakopplad med honom om han åker fast. Skrivit ut papper om "Flyttning från Sverige", ska jag be honom skriva på där? Han har ju en adress i annat land...Åker han fast så bor han ju inte här i alla fall...Kan jag sända in skilsmässopappren själv? Vi har ju inga gemensamma barn... Berättade för min bror i dag. Han undrade varför jag inte sagt något... Sa att jag nog hoppats det skulle ordna sig. Usch , vad rörigt detta blir-vet vare sig fram eller tillbaka...Mannen sover hela dagen, bakis som tusan. Ringde och ömkar sig själv. Typ "Har du glömt mig nu?" Herregud.... Vad tusan ska jag göra??

@Nora81
Jag har även släppt taget. Tog länge. Men sådan utmaning ... Jag känner mig inte ledsen, gråtit minimalt men jag är så trött med oro. Har varit här på forumet ett tag. Sedan i höstas.

Men det behövdes att min pojkvän släppte taget. 😳 Han "gick under jorden" och slutade svara på telefon eller meddelande. Till en början var jag frustrerad och ledsen över varför?! . Har jag gjort något tokigt? Har han hittat någon annan? 🤔 Han var bara.. Borta. Av anhörig har jag hört att han dragit ner alkohol, men börjat spela datorspel mycket. Ett beroende som går över till ett annat enligt mig? .

Rätt fort började jag tänka att han gör ju mig en tjänst! 🤨 För jag började hastigt bli piggare och gladare - Utan honom. Fastän det finns känslor kvar. Fick lite dåligt samvete över det...

Men ännu är mitt medberoende kvar..
Vad gör han, vad gör han inte.. Kör han i fyllan, oresonlig mot anhörig? Hoppas inte x hjälper honom med fakturan, den måste han fixa själv..

Emellanåt är det jobbigt. Men det känns som att jag blir gladare för varje dag och har en mindre klump i bröstet. Känner mer ro.

Alkohol har påverkat mig massor. 🤯 Ljudet av att öppna en burk, "rolig" reklam på Facebook om alkohol får det att knytas i magen då jag sett vad alkohol kan leda till.

Sköt om er. ❤️

@Nora81
Jag har även släppt taget. Tog länge. Men sådan utmaning ... Jag känner mig inte ledsen, gråtit minimalt men jag är så trött med oro. Har varit här på forumet ett tag. Sedan i höstas.

Men det behövdes att min pojkvän släppte taget. 😳 Han "gick under jorden" och slutade svara på telefon eller meddelande. Till en början var jag frustrerad och ledsen över varför?! . Har jag gjort något tokigt? Har han hittat någon annan? 🤔 Han var bara.. Borta. Av anhörig har jag hört att han dragit ner alkohol, men börjat spela datorspel mycket. Ett beroende som går över till ett annat enligt mig? .

Rätt fort började jag tänka att han gör ju mig en tjänst! 🤨 För jag började hastigt bli piggare och gladare - Utan honom. Fastän det finns känslor kvar. Fick lite dåligt samvete över det...

Men ännu är mitt medberoende kvar..
Vad gör han, vad gör han inte.. Kör han i fyllan, oresonlig mot anhörig? Hoppas inte x hjälper honom med fakturan, den måste han fixa själv..

Emellanåt är det jobbigt. Men det känns som att jag blir gladare för varje dag och har en mindre klump i bröstet. Känner mer ro.

Alkohol har påverkat mig massor. 🤯 Ljudet av att öppna en burk, "rolig" reklam på Facebook om alkohol får det att knytas i magen då jag sett vad alkohol kan leda till.

Sköt om er. ❤️

@Längtarbort - panikångestattacker får en ju då kroppen reagerar på fara, och när en är i ett anspänt läge kan "signalerna" gå igång lite hur som helst. Ångest är ju egentligen en sorts skyddssystem som kroppen har för att signalera fara. Bara att vi inte lever på stenåldern längre, så farorna är inte typ vilda djur utan andra saker i våra liv.

Jag har precis lämnat mitt ex. Vi har inga barn men en massa andra praktiska saker som ska lösas. Så jag fattar åtminstone en del av rädslan. Övar mig på ett steg i taget, vilket är svårt men troligen nödvändigt just nu. Och jag tror för egen del att ångestattackerna (som jag har) kommer när allt liksom rasar över en samtidigt och osorterat. Men steg för steg, och det verkar i ditt inlägg som att du sorterar dig fram. Jag önskar dig all styrka och kraft och du kommer fixa det du behöver.

@LindNy hur har du det med din man idag? Lever ni ihop än? Kontroll är något jag har svårt att släppa och det gäller det mesta, sedan vill jag ha ett konkret bevis på att det verkligen är ett problem då jag är en person som agerar också, får jag ett bevis på att gränsen har nåtts kommer jag agera med allt jag har och räcker inte det så har jag iaf gjort vad jag kan och jag har läst mkt om medberoende också men jag känner inte igen mig där. Om han inte vill inse att det är ett problem så klarar jag mig bättre själv då kan jag tyvärr inte göra mer.

@Azalea - tack och kram tillbaka! <3

Att berätta kändes så svårt och som ett svek så jag kämpade i det tysta i många år tills en dag då jag inte orkade längre.
Jag berättade för familj och jobbet och det var en sån lättnad.
Allt stöd jag fick från dem alla och att inte behöva ljuga och låtsas vara glad plus att slippa hålla koll på alla lögner o undanflykter gav en stor lättnad.
Vi hjälper inte genom att ljuga för andra åt dom och vi får inte en chans att få stöd och hjälp när ingen vet vad vi lever med.
Kram Azalea🧡

Så självklart!
Egentligen är det ju självklar att dra gränser och se till att man själv också mår bra men det har liksom suddats ut genom åren.
Själv har man fått ta det som blivit över av ork och energi efter att rensat upp i oreda, löst problem, hämtat o fixat o trixat alkt under ett moln av ångest och oro.

Jag lämnade för över 1 år sedan och njuter varje gång jag stänger dörren om mig själv i min lya. Myser till romantiska komedier, bakar bröd eller tassar ut på en skogsrunda.

Det finns massvis med stora praktiska och ekonomiska problem att lösa kvar men däremellan njuter jag över att få mig själv i lugn och ro.

Tänker att en dag i taget och en sak i taget så kommer man fram till slut.

Vila och njut av kaffe i solskenet när du kan och ge dig själv energi💕

Kram Azalea❤

Beskrivningen av din man är så lik min dito.
När jag läser vad du skriver är det en sak som skriker i mitt huvud. Sätt dig inte i situationen att kontrollera och hålla koll. Det hjälper inte. Det räcker dessutom med det du känner. Milliliter dit eller milliliter dit har ingen betydelse. För dig så är det ju för mycket och det borde vara nog. Om du börjar hålla koll så börjar du samtidigt tänja på dina gränser. Lita istället på vad du känner även om jag vet att det är svårt.

Ja alladessa känslor som kommer och går hela tiden. Kan gå riktigt bra några dagar och sen kommer sorgen över det som inte blev eller ilskan för allt som blivit förstört.
Jag har tagit väldigt mycket distans till mitt ex för jag märker hur dåligt jag mår av att träffa honom. Tyvärr så ockuperar han vårt hus och vägrar samarbeta om bodelning eller flytta ut.
Jag håller mig undan det jag kan men måste ändå ut och kolla till så huset är okej, klippa gräs mm.
Tyvärr måste jag även kolla upp så att han lever😪 Så nergången som han är så kan vad som helst hända.

Men söta du❤ Vi kan inte hjälpa och hålla dem under armarna längre, varken känslomässigt eller ekonomiskt. Vi har gjort vårt bästa och valet ligger hos dom nu om de vill återta livet igen.
Det är en sorg varje dag men den viktigaste personen i våra liv är vi själva.
Skickar en stor kram till dig 🧡 Azalea

@Pianisten Det har du rätt i, tack för så bra råd! Problemet med mig att jag blir så jäkla arg, men jag får försöka tygla mina känslor och prata med honom. Och han missköter inte sitt jobb och sjukskriver sig sällan han har en enorm börda med dåligt samvete från barndomen och han skulle aldrig våga missköta sig så inför sina föräldrar.

Om jag förstår dig rätt så dricker han bara när han är ledig och vad du vet inte vardagar när han jobbar? I så fall ett litet gott tecken att han inte är längst ner i skiten än om han klarar att hålla upp några dagar i streck varje vecka? Å andra sidan så kommer det gå extremt fort till han är där nere om han fortsätter dricka så och t.ex varje dag under längre semestrar. Då sätter sig beroendet fort.
Du säger att han lyssnar när du säger att han inte får dricka på vardagar när han är ledig. Jag vet inte hur lätt ni har för att prata med varandra och jag vill leka relationsexpert för jag och min fru har också stora utmaningar i att prata och lösa konflikter men det kan vara en bra idé istället för att säga "du får inte" så förklara varför DU inte VILL att han ska dricka. Hur det påverkar dig och er relation. Du känner dig ensam, ni kommer längre och längre ifrån varande. Det kommer inte fungera för DIG i längden och om det inte förändras och då kommer han förlora DIG. Det är ett bra sätt att försöka starta ett samtal genom att förklara utifrån sig själv och hur det påverkar dig, istället för att anklaga, då är det lätt att motparten går in i försvar.

@Pianisten Tack för svar, det känns som att jag behöver lite mer att ”ta på” som t.ex smygdrickande för då vet jag att det har blivit ett problem och därifrån även blanda in hans familj som jag vet kommer göra allt för att hjälpa honom. Så det kommer jag absolut börja kolla varje dag nu, han har ju också vart beroende av tramadol och först när jag var Påväg ifrån honom slutade han och det var ändå något han tog varje dag. Så han är en beroende personlighet helt klart.

@Skrållan ....Tack. Det går upp och det går ner... Kramar

@Backen123 ....Nää...kom just på det med. Just nu känner jag sorg faktiskt... Är så ledsen för min skull och hans skull.

Tack ni fina... När jag skrev inlägget i morse kände jag mig så stark. Nu känner jag mig så sorgsen. Av vad alkoholen ställer till med. Kan man skylla allt på alkoholen? Min man är så snäll, mjuk och vänlig. Men han tar fel val. Är det alkoholen? Det är ju han! Nu är han hemma, ligger med bakisångest från hell uppe i gästrummet. Pank. All lön gick åt till sprit. Jag sa, du får inte en krona av mig. Inte en enda krona. Jag är inte arg, inte upprörd, bara sorgsen och lättad med att det är över. Fast nu måste han packa i hopa sig och flytta, han måste flytta "hem" och där kommer han supa tills han dör. Och det kommer gå fort.
Han är väl inte den första att supa bort sitt liv, familj och fru och inte den sista...

Knepigt. Av det du skriver börjar din man definitivt utveckla ett alvarligt alkoholproblem. Just tecknen att han är arg irriterad och nedstämd när han inte "får" dricka är tydliga tecken på små abstinenssymptom. När han sen får dricka så kan han få tillbaka hans "normaltillstånd" och blir glad igen. Jag har själv varit exakt i denna situationen, i person av din man. Jag började smygdricka för jag var så medveten själv att mitt humör sårade min familj, men det gick inte att kontrollera. När jag gick ner i källaren och svepte ett glas sprit så kunde jag plötsligt börja le och skratta igen, leka med barnen och bli snäll. Här är den livsfarliga spiralen igång. Så om du märker stora humörsvängningar hos din man, -arg, irriterad, sen plötsligt på bättre humör så kan du nog anta att han dricker i smyg.
Han sitter inte och dricker ensam på kvällen för att han inte vill vara med dig, tro mig, utan för han måste få giftet för att stå ut.
Det som är knepigt är att viljan att förändra det måste komma från honom och risken är stor att hot och dömande från andra kommer ha motsatt effekt.
Du kan prova att gå fram med ett mer ödmjukt sätt. T.ex säga att du inte tror att han vill dricka så mycket egentligen. Du kan säga att du läst om alkohol och att hans humörsvängningar hänger ihop med all alkohol, det är inte säkert han förstår det själv... Jag kan förstå att det tar emot, du känner säkert att din man sviker dig och är ett ego, men tyvärr låter det som han är fast i giftet och han behöver hjälp. För att ta emot hjälp måste man dock förstå själv att man behöver den.

Min man har på senaste tiden kanske 2 år tillbaka börjat dricka mer och nästan alltid när han är ledig. Förra sommaren drack han varje kväll i två månader och nu är det varenda helg när han är ledig. Jag har börjat säga åt honom att jag inte accepterar att han dricker på vardagar när han är ledig, han lyssnar men blir irriterad och arg under de dagarna och typ ledsen. Sen när dagen kommer att han ”får” dricka då är han jätteglad och allt är frid och fröjd. Jag har börjat märka en förändring i hans beteende han är ofta arg och irriterad. Han dricker oftast ensam nu då jag inte orkar mer, det är inte roligt och jag stör mig mest. Han sitter alltså ensam och dricker sig full på kvällarna på helgen fast han vet att jag inte gillar det och bara av det att döma förstår jag inte att han fortsätter? Varför vill man dricka ensam i ett hus och din partner undviker dig pga drickandet? Jag tror inte han dricker på dagarna men jag kommer börja kolla upp detta för jag märker att han väljer alkoholen mer och mer. Är det dags att börja dra i alla trådar redan nu? Jag har pratat med honom flera gånger men han säger ingenting. Han hade också ett tablettmissbruk (tramadol) sen några år tillbaka, ej mer. Det känns som att jag bara hotar han om jag kommer med ultimatum funkar det?

Idag behöver jag påminna mig om att jag satte en gräns för att inte själv gå under.
Idag känns det hårt att hänga i luften rörande det praktiska. Boendet och ekonomin. Oron.
Försöker pigga upp mig med att det i alla fall är min egen oro jag hanterar. Mitt eget boende,
min egen ekonomi.
Så klart finns det inget i ex-partnerns beteende nu som på något vis underlättar situationen eller
kommunikationen. Faller på mig att hantera. På samma sätt som jag har hanterat allt annat under tiden tillsammans, så vad hade jag väntat mig? Jag får ju bara mer av samma. Samma ensamhet kanske.
Det enda som känns riktigt ner i fötterna rätt (och som underlättas av exets beteende) är beslutet att lämna.
Det beslutet är min grund nu, när annat svajar och är osäkert.
På ett plan är jag fri. Känner större lättnad än saknad. All energi rinner inte ur mig längre och in i någon annans kaos. Nu har jag i alla fall mitt eget kaos. Mitt eget att ta hand om.

Vill bara logga in lite snabbt här på morgonen och säga vad modig du är. Så lugnt du bemöter honom. Bra gjort. Styrka till dig🙏

När man läser texten, tänker man "fan vad bra" men det är ju inte så enkla känslor för dig. Men jag vill ändå säga, bra gjort!