Senaste kommentarerna i forumet

Vi är många som vet vart du är nu ❤ För mig blev det en lättnad, att jag äntligen kunde mena det jag sagt tidigare, det räcker nu. När man på riktigt känner att det finns inget vi sen heller, även om allt skulle bli bra, för vi vet att det tar minst år innan den beroendesjuke hittat den nya friska vägen. Och jag avundas dom inte, jag kan nog inte ens föreställa mig allt jobb som ligger framför dom innan det är ok. Vi har haft otur att träffa beroendesjuka som även inre varit snäll, som misshandlat oss psykiskt och det tar tid för oss att läka. Jag har alltid gillat festen, några glas vin till partystämning, umgänget men den här relationen sög musten ur mig och jag vet nu att jag får räkna minst ett år.
Jag har skrivit här förr om det och det kommer från 12 stegsmodellen, att be en högre makt om hjälp, att erkänna sig maktlös. Jag har sagt rakt ut ( och då till gud, så behöver det inte vara, det kan vara till sitt inre jag) att hjälp mig, jag pallar inte mer. Jag fick flera svar, ett tfn samtal från han förflutna, en annan gång info att nu visste hela byn, och en tredje gång ett tfn samtal med info om att han kört onykter till den lokala butiken och att andra klivit in, det var inte bara jag längre som skulle rädda. Jag minns även sista gången jag for från honom och det kändes så skönt, jag ville inte vara där och jag sa högt i bilen att nu släpper jag det här, det är inte mitt att lösa och så får jag 3 stjärnfall framför bilen. Låter så tramsigt men jag kan inte låta bli att berätta och skriva om det, för det var sån tröst just i skarven i att gå vidare. Önskar dig så att du hittar något att vila i och jag lovar det kommer släppa, det blir bättre och aldrig så illa som att vara kvar i kaoset. ❤ sov gott

Styrkekramar till dig Azalea, du kämpar på och inspirerar.
Styrkekramar till dig med Backen123 som går framåt och är så fint stöd till alla på forumet.
Blir så upplyft när jag läser era stöttande inlägg till varandra. Det är sannerligen ingen lätt resa.

@Azalea fina Azalea.
Just nu finns bara chocken. Inga tårar.
Ditt stöd värmer. Jag känner mig mest paralyserad nu. Vet inte hur många gånger denna man traumatiserat mig med sina växlingar. Han har druckit sprit och då blir han galen. Gissar att han får ett delirium igen och måste söka hjälp om några dagar. Som sagt min dörr är och förblir stängd nu.
Det är farligt att vara runt honom känner jag.

Du är så fin Backen123❤
Usch ja, vad vi har att göra som måste vara de som driver på för att något ska hända.
Allt är inskickat och jag går i väntans tider på nästa steg. Såg att advokaten efterlyst värde på ett fordon ftån mannen i torsdags men det kommer han säkert inte att svara på. Bolaget öppnar ju imorgon igen och med det ny påfyllning.
Så tröttande att vi inte kan lösa detta tillsammans under ordnade former.
Blir arg när jag tänker på alla skilsmässor runt om i landet, det är ju inget unikt. Men att bidra med en som ligger däckad de flesta dagarna i veckan är inte en lätt sak.
Jag fattar inte ens hur det ska finnas en möjlighet att dela upp bohaget.
Eller vad som händer sen.......Han rör ju inte ett finger för att hitta ett annat boende utan ligger på rygg i soffan onykter dygnet runt.
Hur tusan ska det gå??

Men du och jag vi kommer att ordna det med tiden 👌Vi tar en dag i taget och tittar mot horisonten.
Bamsekram och må väl min vän🧡🧡Azalea

Gråt ut vännen🧡
Dessa besvikelser kommer att följa oss en tid och vi behöver gå igenom dem men vi kommer igenom.
Det är tröttande att vara vid sidan av och ibland tillåta sig att vara lite hoppfull och se det sluta i besvikelse ännu en gång.
Men du klarar det och du vet dina gränser så stanna vid det.

Stor kram till dig och sov gott🧡Azalea

Han tog kontakt med mig för tre veckor sedan. Det var massor av fina ord, nu skulle det sluta drickas, inget var mitt fel osv allt var glömt med polisanmälan, kvinnoboendet, hårda ord och svek. Nu sitter jag här i samma kaos igen han har på tre dagar ändrat sig. Supit. Säger att han gått in i en relation med sitt x som också är missbrukare.
Polisanmält mig för samma lögn som tidigare. Jag har tagit beslutet nu att stänga dörren till honom för evigt. Lämna in en polisanmälan för falsk tillvitelse och lämna in en orosanmälan till soc. för alla sms om att han ska ta sitt liv. Så har jag gjort vad jag ska enligt reglerna och så kan jag gå vidare med mitt liv. Jag vägrar vara kvar i detta helvete mer. Det var söndagen den 21 mars 2021. Dagen då ridån gick ner. Hoppet försvann och jag lämnade över denna psykiskt sjuka människa till sitt öde.

Fortsätter skriva här för att det känns läkande. Föll pladask i mörkt hål igen, tårarna rinner och jag känner mig sviken. Ännu en gång lurad.
Jag trodde att jag skulle kunna vara stark genom att ha min gränser och respektera de men inuti blir mitt hjärta krossat ännu en gång.
Känns som att de två senaste åren har varit ett pärlband av besvikelser. Nu ännu en. Vackra ord men fortfarande inga djupare insikter.
Förstår att så länge han inte läkt sitt missbruk så kommer han även missbruka relationer runt sig och mig.
Känns så bottenlöst hopplöst med missbruk. Missbruk är ju att ha gett upp hoppet i grund och botten.
Dålig dag, känner en uppgivenhet. Släpper allt för en stund, så får det landa senare.

Fortsätter skriva här för att det känns läkande. Föll pladask i mörkt hål igen, tårarna rinner och jag känner mig sviken. Ännu en gång lurad.
Jag trodde att jag skulle kunna vara stark genom att ha min gränser och respektera de men inuti blir mitt hjärta krossat ännu en gång.
Känns som att de två senaste åren har varit ett pärlband av besvikelser. Nu ännu en. Vackra ord men fortfarande inga djupare insikter.
Förstår att så länge han inte läkt sitt missbruk så kommer han även missbruka relationer runt sig och mig.
Känns så bottenlöst hopplöst med missbruk. Missbruk är ju att ha gett upp hoppet i grund och botten.
Dålig dag, känner en uppgivenhet. Släpper allt för en stund, så får det landa senare.

Fick en dipp ikväll.
Undrar vad jag håller på med?
Ta emot hjälp av honom och gå på samma melodi igen. Har respekterat mina gränser tyckte jag men ändå känner jag mig totalt lurad.
Tröttheten och mattheten kommer tillbaka igen.

Tänker på dig Azalea, du går före mig och jag hoppas du är ok nu också när dagarna går och beslut på beslut fattas och genomförs. Jag ska ta första steget mot bodelning nu med en karl som inte tar sitt ansvar för 5öre. Men det gör ju vi, hela tiden och det tror jag läker oss snabbare. Kram på dig ❤

Vad glad jag blir av att läsa din styrka i texten, styrkan av att kunna se bort åt det andra livet, slippa tvivlet, oron, hur att tänka för att orka. Vi vet att det är tufft att gå, det är så mycket hopp i dom år man fortfarande trodde, att inse sig besegrad av alkoholdjävulen. Men det är så skönt där på andra sidan, visst mår man dåligt där också, man slickar såren och drar på sig offerkoftan med jämna mellanrum men det är aldrig i närheten av att bo under samma tak med en icke tillfrisknad beroendesjuk. Men jag som förälder känner mig stolt nu, jag tog ansvar för mina barn ( mitt ex är inte pappa) jag tog ansvar för mig själv. Heja dig, tänk dig våren i en ny tid, det kommer bli bra. Jag minns oss i påsk ifjol, fy fan vad vi är bra ❤

Hej Olivia,
Då jag hittade hit hade jag inga förväntningar alls. Jag hade en önskan att bli fri från mitt medberoende trots att mitt ex hade flyttat ut sedan nästan ett år.
Det var genom detta forum som jag lärde mig vad ett medberoende är, genom att ta del av andras erfarenheter. Det är genom att läsa och skriva som jag förstod hur jag behövde göra för att bli fri och det var inte en lätt resa. Jag övade länge. Och idag behöver jag inte öva mer. Jag sätter gränser som aldrig tidigare. I alla situationer.
Men jag hade inte klarat av det om jag inte hittat hit. Forumet har varit ovärderligt för mig.

Och jag håller med om att det vore bra med en flik för föräldrar med vuxna barn med beroendeproblematik. Även om vi inte är jättemånga, så vore det ett bra sått att hitta varandra och det skulle kanske bli fler/mer skrivet om det fanns en egen flik i anhörigforumet. Själv fick jag leta ganska länge efter att hitta andra föräldrar.

@Azalea
Tack för dina fina ord och vad glad jag blir att du blir lyft och får kraft.
Det är inget fel i att bryta ihop heller, ser det mer som en styrka att tillåta sig själv att visa att man behöver hjälp ibland. Du har länge navigerat i en skittuff situation själv så allt annat vore konstigt. Stor kram till dig kära forumvän.
@Morgonsol såg först inte ditt meddelande. Fint du skriver, blir lite rörd av dina stöttande ord och det känns så fint med er forumvänner <3
Tack för ert fina stöd, det värmer så gott i hjärtat. <3

Vill så gärna skriva nåt tröstande.

Jag är i samma situation. 3 års kaos med flera behandlingshem för min son. Nu senast LVM i 6 mån och han återföll samma dag han kom hem. Han är 24 år och allt han drömt om tas ifrån honom bit för bit. Det är en fruktansvärd känsla att kämpa för sitt barn men inse hur maktlös man är. Det jag kan säga är att genom dessa år har jag nog läst och lyssnat på allt. Varit som besatt att hitta lösningar och jag har hört många fina berättelser om de mest hopplösa fallen som rest sig och blivit nyktra och fått bra liv. Sedan är man ju så otroligt rätt för precis det du beskriver. Det är så många faror kring missbruket. Din dotter är säkert rädd för sig själv i de stunder hon vågar tänka på vad hon utsätter sig för. Jag vet att min son är det!

Beroende är en fruktansvärd kraft och det är så svårt för oss att förstå. Jag tänker att människor förlorar armar och ben, förlorar sina barn, har vänner och partners som dör av sitt missbruk och nånstans säger deras berondehjärna till dem att det enda som får dem att stå ut med den smärtan kring allt som händer är att döva sig med mer droger/ alkohol.
Jag hoppas det vänder! Vägrar ge upp. Nån sorts balans av villkorslös kärlek och gränssättning. Jag har efter många samtal med anhörigkurator och samtalsgrupper med råd om hur jag som anhörig ska göra bestämt mig för att plocka bitar av det men samtidigt göra det som känns rätt i magen för mig.

Hur mår hon nu? Hoppas det vänder för er!
Kram

( ps. ett tips lyssna på beroendepodden , en intervjupodd med Annelie Ståhl själv nykter alkoholist, där finns många hoppfulla berättelser om tillfrisknande)

Så klarsynt du är och det är en fröjd för mig att läsa.
Känner att det lyfte mig också och ger mig ny kraft. Kraft som jag behöver nu.
Jag tappade det helt i fredags och kraschade, tog på mig en tung och riktigt tjock offerkofta och bröt ihop på jobbet. Jag tror det har med att jag sovit dåligt och det gör mig att att jag lät mig påverkas av honom.
Den biten är ju färdig för mig och jag har mått väl länge nu men plötsligt bara rämnade allt.
Är glad ändå att det går fortare nu att samla ihop sig och se förbi det som har varit och se framåt istället.
Offerkoftan är inlåst och nu lyfter jag blicken igen.
Tack söta Nora81 för att du väckte mig.

Kram till dig och ha det så mysigt i din nya lya🧡🧡Azalea

Det fortsätter i samma dur. Vill inte längre kalla det återfall då jag efter två år ser att han egentligen är en periodare som inte på riktigt gett upp sin drog alkoholen.
SMS och samtal som för mig är helt meningslösa att svara på eller engagera mig i längre.
Känner mig rätt färdig med att delta i detta fullständigt meningslösa spel och inser att mitt medberoende mönster äntligen börjat läka och det gör mig väldigt tacksam.
Jag är tacksam och tar med mig vidare det fina samtalet vi hade då han var nykter men lämnar resten. Accepterar att han är en sjuk människa som kan hålla sin sjukdom i schack om han så bestämmer sig för det. Jag vill ändå ha utveckling och möta människor som vidgar mitt perspektiv nu.
Tänker på alla de känslor av kaos, förtvivlan och övergivenhet jag känt alla tidigare gånger missbruket fått grepp om honom, påminner mig om det för att förstå att jag nog slutit cirkeln och lärt mig av allt detta.
Inser fullt ut just nu att klyschan "man kan inte förändra någon annan utan man får förändra sig själv" stämmer väldigt bra. Alla har vi vår väg att vandra och val att ta. Jag har tagit mitt och han har tagit sitt.

Kram, gumman.
Du är insiktsfull. Du har så rätt. Du har ansvar för dig o han för sig. Tror det blir jättebra med din nya lägenhet. Då kan du än mer bygga din egen trygghet o ditt eget liv. Tror på att vara självständig. Båda bör vara det i en relation. Vilja vara nära varann o allt men ändå inte beroende av den andre så att man hellre är ihop trots full av destruktivitet mellan. Du vet ja tycker du är bra ❤Kram

Känns som måndag hela veckan just nu. Efter att ha fått en förklaring, ett förlåt och ett ansvarstagande så är det booom tillbaka till samma hjulspår igen. 7 veckors nykterhet.
Han triggar igång konflikter, drar sig känslomässigt undan och jag har ingen aning om han dricker men ett återfall är antingen det som sker just nu eller så är det återfall i beteende.
Jag backar utan ord och diskussioner, ser det mer som en test för mig att inte återfalla i ett lika destruktivt mönster med honom. Jag känner mig ganska trygg i mig själv och den här gången står jag stabilt, han klarar inte av att rycka mattan under mina fötter.
Jag vet väldigt väl att jag har ansvar för mig själv och han har ansvar för sig själv fullt ut.
Fokuserar hellre på min nya lya och min känsla för mig själv. Inser hur viktigt det är med gränser, sätta sina gränser och hålla sig inom de gränserna. Inom de gränserna står jag tryggt oavsett vad andra gör.

Önskar alla en solig och fin helg. Styrkekramar!

Så förfärligt, men först vill jag säga att det handlar inte om förnuft utan helt och hållet om känslor. Som anhöriga inriktar vi oss ofta på att hitta argument som ska få vår anhöriga att äntligen inse att det måste bli ett slut. Det svåra tycker jag är att inse att vi kan faktiskt inte påverka situationen speciellt mycket. Kanske kan vi vara vaksamma så att vi inte underlättar ett fortsatt missbruk genom att t.ex reda ut ekonomin.

Om man är bekväm med sjukdomsbegreppet så är det en dödlig sjukdom och jag förstår att du tänker att om inte dessa konsekvenser får din dotter att bestämma sig för att bli nykter vad ska då behöva hända.

Behandling är ju bra, men det är motivationen som är viktigast tänker jag och den varierar ju. Min son har haft ett mycket destruktivt missbruk, med flera överdoser och jag har tvingats "acceptera" att leva med oron och den fullt realistiska insikten att han kanske inte överlever.

Idag är han drogfri, men det har visat sig att han har svåra psykiska problem och droger har varit ett sätt att hantera detta. I efterhand kan jag se att det fanns en logik i det hela. Just nu har jag inte oron som ständig följeslagare, men jag minns hur förfärligt det var.

Jag har gått flera anhörigprogram och det har varit min räddning. Personligen kan jag säga att det som jag haft mest nytta av och som gett mig mest ro är när jag lyckats förlika mig med tanken att jag inte kan göra något för att min son ska bli drogfri. Jag kan försöka ta hand om mig själv och det har även varit till nytta för min son tror jag. Han har därmed sluppit åtminstone en del av sina skuldkänslor.

En sak jag lärde mig under att anhörigprogram är att det är enorma krafter i beroendet och det har inget med den friska personen att göra. Det finns inget förnuft, ingen logik utan beroendet styr. Fick också rådet att inte konfontera, skuldbelägga osv utan enbart berätta vad som gör mig ledsen och orolig.

Sitt barns missbruk är något av det mest smärtfyllda man kan uppleva och ofta också förenat med mycket skuld och skam.

Slutligen vill jag säga att det du beskriver gör att en orosanmälan till socialförvaltningen är berättigad. Din dotter utsätter sin hälsa för allvarlig fara och kan behöva tvångsvård om han inte samtycker till eller klarar att genomgå behandling under frivilliga former.

@LaLaLintott
Känner med dig och känner igen mig. Har själv en vuxen dotter med svårt alkoholberoende. Liknande det du beskriver. Har tyvärr inga bra svar på dina frågor, funderar på samma saker, gjort samma saker. Allt jag kan säga är att det är en svår sjukdom, en riktig skitsjukdom helt enkelt. Och för oss som är föräldrar är det förödande. Hela mitt liv kretsar kring detta nu, med ständig oro, ständig ångest. Min stora skräck är att inget ska funka när det gäller henne. Men, mitt hopp är fortfarande att behandling mot beroendet (som min dotter också får) ändå ska ha effekt ,till sist. Just nu tänker jag mycket på hur jag själv ska orka leva med denna situation. Även om jag har ett visst hopp om att det ska bli bättre till slut, inser jag (liksom du, antar jag, efter många förhoppningar och besvikelser) så inser jag att det kommer att ta tid i så fall. Stödkramar till dig.

Hej.
Undrar hur det har gått för dig?
Hoppas du har fått någon slags ordning i en tuff situation.
Styrkekramar!

@Tröttiz
Klart att det blir för mycket till slut :(
Alkhohol är värdelöst... man blir så egencentrerad oxå. Näe fyfaan, jag har förstört tillräckligt för mig själv. Nu räcker de.

@Juztme
Grattis till 3 veckor! 🤗
Mm ... Känner igen det där. Min pojkvän har gjort slut på fyllan.
Men nu är gångerna så att säga "förbrukade" och han har sagt sitt sista förlåt till mig. Det tragiska är att fastän han ångrar det, lär han fortsätta med det till nästa tjej.
För han vet att han dricker mycket, men vill inte ta tag i det. Inte ens för sina barn. 😪 Detta sug ...

Sköt om dig. 🍀

Jag tillhör oxå en av dom som blir elak när jag dricker. :( jag har förstört så mycket pga mitt missbruk. Jag hatar mig själv för allt de onda jag har sagt.. jag har nu varit nykter i 3 veckor. Har antabus och campral. Jag antar att man måste förlora allt som nånsin betytt något innan man vaknar. Jag kan aldrig ta tillbaka skiten jag vräkt ur mig på fyllan, och det får jag leva med..den ångern vill jag inte ha mer..