Senaste kommentarerna i forumet

♥️ Hoppas att vi här på forumet kan vara ett stöd för dig♥️

Hej
Jag kommer att skriva under namnet zella😊 jag är särbo med en alkolist och föredetta narkoman. Ibland så har jag oros tankar som jag behöver dela med mig av, utan att känna att jag blir dömnd.

Jag vet att han super just nu, eftersom mobilen är avstängd.
Jag har tänkt gå med i någon av grupperna på Facebook som riktar sig till oss anhöriga /närstående, men det känns tryggare att skriva på ett forum där vi är anonyma.
Tack för att ni orkar att läsa ♥️

Detta hemska tryck över bröstet dag ut och dag in, panikångestattackerna som också hälsar på titt som tätt. Önskar så att jag kunde få ro.

Nu har jag anonymt varit i kontakt med socialen berättat min historia och fått lite svar. Jag har även pratat med min chef som jag tidigare berättat lite för men denna gången var jag mer öppen med hur livet verkligen ser ut.

Önskar att jag kunde få garanti på att min dotter alltid kommer att sova hos mig. Att han får träffa henne o ha umgänge när han är 100% nykter absolut men inga övernattningar.

Jag har börjat skriva listor på allt jag behöver köpa. Äger inget. Flyttade in till honom.
Letar lägenhet. Ska titta på en i veckan, den är inte stor men kan duga så länge.
Känner mig hemsk som smusslar bakom ryggen på honom men med tanke på hur han är vågar jag inte säga något än. Kastar han ut mig här jag ingenstans att ta vägen.

Rädsla för att lämna
Rädsla för att lämna dottern till honom
Sorgen att vara ifrån henne
Rädsla för hur jag ska få ihop ekonomin

Vet att lämna är det enda rätta men det skrämmer mig något så otroligt mycket.

Får panikångestattacker varje dag när jag närmar mig jobb med detta förstår jag dock inte. Någon som har en teori om detta?

Detta hemska tryck över bröstet dag ut och dag in, panikångestattackerna som också hälsar på titt som tätt. Önskar så att jag kunde få ro.

Nu har jag anonymt varit i kontakt med socialen berättat min historia och fått lite svar. Jag har även pratat med min chef som jag tidigare berättat lite för men denna gången var jag mer öppen med hur livet verkligen ser ut.

Önskar att jag kunde få garanti på att min dotter alltid kommer att sova hos mig. Att han får träffa henne o ha umgänge när han är 100% nykter absolut men inga övernattningar.

Jag har börjat skriva listor på allt jag behöver köpa. Äger inget. Flyttade in till honom.
Letar lägenhet. Ska titta på en i veckan, den är inte stor men kan duga så länge.
Känner mig hemsk som smusslar bakom ryggen på honom men med tanke på hur han är vågar jag inte säga något än. Kastar han ut mig här jag ingenstans att ta vägen.

Rädsla för att lämna
Rädsla för att lämna dottern till honom
Sorgen att vara ifrån henne
Rädsla för hur jag ska få ihop ekonomin

Vet att lämna är det enda rätta men det skrämmer mig något så otroligt mycket.

Får panikångestattacker varje dag när jag närmar mig jobb med detta förstår jag dock inte. Någon som har en teori om detta?

Det är tre månader senast jag skrev. Det har varit en bra period. Han har inte druckit, vi har tränat, renoverat, hållt lägenheten snygg. Gjort saker som normala människor gör.
Så kom påsken. Jag dricker vanligtvis inte. Jag vill hålla hemmet alkoholfritt. Men mina föräldrar som äntligen blivit vaccinerade och mina syskon och barn skulle komma. Vi har knappt setts det senaste året så jag köpte lite vin och folköl. Det som blev över drack han ju upp. Ensam i smyg, i köket. Hur kunde jag vara så dum? Sedan började nedförsbacken.
Det märkliga är att han hade inte ens druckit speciellt mycket när han sjukskrev sig i måndags för ”ryggskott”. Det var som om han bestämde sig för (i nyktert tillstånd) att bara vara hemma för att supa ner sig.
Det är som om hans känslor också blir mina. Omedelbart slår ångesten till, jag kan inte äta och jag blir helt tömd på energi. Jag går och jobbar och sedan ligger jag i sängen i 10-12 timmar. Helt kraftlös.

Han vill argumentera hela tiden. Jag överdriver. Han var inte full i onsdags när jag kom hem. Han har bara druckit två öl (snarare 12). Han är ju inte aggressiv eller oförskämd så vad har jag att klaga på? Jag har aldrig varit glad, nöjd, lycklig. Istället för att gå där och snyfta så skulle jag kunna vara lite omtänksam, kärleksfull, stöttande.

Jag är verkligen inte religiös och jag är så innerligt trött på att tycka synd om mig själv. Men ibland önskar jag att det finns någon där uppe som ser ner på mig och ser hur eländigt jag har det.

All bitterhet, ilska och sorg försvann som genom ett trollslag skriver du och så är det när det handlar om liv och död. Plötsligt inser man vad som är viktigt. Har nyligen mist en nära vän och först då insåg jag vad hon betydde för mig och hur viktig hon var.

Vet ju inte vilka besked ni fått vad det gäller skrumplever, men ibland kan man om jag förstått det rätt leva med skrumplever om man slutar med alkohol. I annat fall kanske det finns möjlighet till transplantation. Men förstår det är ett förfärligt besked att få.
Kram ❤

Varma känslor till dig. Förstår dig. <3

Varma känslor till dig. Förstår dig. <3

Jag antar att medberoende på olika vis handlar om kontroll och icke-kontroll. När jag nu (och just det går faktiskt bra) släppt på försöken - kanske inte främst att kontrollera men - att fixa och ordna (det kanske är kontroll?) för ex-partnern inser jag att alltsammans sammanfaller med något slags mitt-i-livet-kris för min egen del. Alltså: vad vill jag? Hur vill jag leva? Var någonstans? Vad är viktigt? Det är lite som att ha dragit undan en möbel och fått syn på ett nytt litet rum där bakom som ser väldigt kaotiskt ut för ögonblicket. Jag har haft min partner så framför ögonen, att de svallvågor som sprängt sig fram rörande det egna inte blivit riktigt kännbara förrän nu. Men de sköljer över mig. Jag var oförberedd på detta, kanske för att jag tittat åt ett annat håll, eller blundat för mitt egna. Sådant kan jag tänka på nu, trots att det är fredag kväll. Trots att det är fredagskväll är det alldeles lugnt här. Jag ska börja övningsköra mitt eget liv.

Instämmer med Azalea. Härligt!

Den rubriken var härlig att se.
🧡

Hej!

Fint att läsa din rubrik! Vet inte om du hade tänkt skriva mer, om du kom av dig eller blev avbruten? Oavsett är du välkommen att berätta mer om vad det är som gör att du mår bra, om du vill.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej VioletLevi!

Du startade en tråd här i måndags, med en rubrik som antyder att du ville få andras perspektiv på din situation. Kanske ångrade du dig, kanske blev du avbruten. Du är varmt välkommen att skriva mer och berätta om hur du har det, om du vill.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack Backen123 och gros19 för kloka och tänkvärda kommentarer. Tar till mig både vad gäller vikten av öppenhet och detta att ta itu med det egna. <3

Hej hundben och välkommen till forumet!

Jag har varit med i många år och skriver inte så ofta längre.
Det jag skulle vilja säga dig som jag önskar att någon gjorde tidigare till mig är:
Vill du bli fri från de band du har till ditt hopp om att han ska se vad du ser och vilja tillfriskna?
Vill du bli fri från det hopp du har att han ska vakna och välja dig istället för alkohol?
Fortsätt då att läsa och skriva här.
Vi som anhöriga är ofta lika fast i den som dricker som de som dricker är i alkohol.
Att frigöra sig och sluta förneka den sanning och verklighet man lever i är väldigt tufft.
Det kräver mycket av dig.
Men bara du kan ta det första steget.
Steget mot ett friare och friskare liv där du är huvudperson.
Det behöver inte betyda att du ska lämna.
Men att du ska skifta fokus från den som dricker till dig själv.
Vad kan du göra för dig?
Vad gör dig glad.
Vad intresserar dig och hur vill du att ditt liv ska se ut?
Och som sagt,välkommen🤗

Du kan också skriva ett brev..Just med dom råden som Sisofys skrev om är bra..Inte anklagande, utan stöttande..Att du vet hur beroendet tagit över din fina mamma när hon är full..Jag blev nykter efter att min dotter skickat mail till min chef om mitt drickande..Jag är evigt tacksam mot min dotter för det..Det är inget bra liv att behöva leva med skuld och skam..Mina barn frågade mig om jag hade problem eftersom jag drack? Nej, jag fick problem när jag drack..Min hjärna var beroende av alkohol..Jag ville inte dricka, men beroendet tvingade mig..Hoppas ni också får en bra lösning på problemet. Kram🍃🌼🍃

Tänker att det kanske faktiskt även är vår skyldighet att fokusera på oss själva, se till att vi får våra behov tillgodosedda och att vi mår bra. Först då kan vi hjälpa om vi vill det vill säga. Ibland kan det vara enklare att fokusera på någon annan än att ta itu med egna problem och tillkortakommande. Något jag upplevt och även att fungerar mycket bättre för då blir jag det bästa av mig själv och det är definitivt inte att vara egoistisk.

Just det där att kunna börja slappna är så fantastiskt, när oron för att komma hem försvinner 🙏 Och öppenheten till omgivningen, jag har varit det hela tiden. Kanske jobbigt för anhöriga men en större förståelse att man gick, fick otroligt mycket draghjälp därifrån. Sen tycker jag svårigheten för mig har varit att hålla tillbaka lite för vilka och hur mycket jag berättat men en terapeut sa har din öppenhet skadat dig? Nä inte vad jag vet och kanske har jag hjälpt nån på vägen som suttit i det tysta. Full fart mot helg 🌷

Det är tidig morgon här. Lugnt och skönt. Dricker en kopp kaffe. Det är torsdag men jag oroar mig inte inför helgen. Det känns nytt och ger rymd och ro. Något som också är bra är att jag faktiskt nu KAN fokusera på mig själv, vad jag vill och behöver. Att jag i medberoendesjukan inte hänger över lösningar för min ex-partners problem, utan är vid min egen läst. Och så alla vänner jag kunnat sträcka ut mig mot, att världen faktiskt öppnade sig igen när jag spräckte medberoendebubblan med partnern och berättade hur jag hade det. Att världen då blir större och friare, inte mindre. Människorna fler. Kanske också att livet långsamt börjar kännas lite sannare.

Jag har nog läst någonstans att medberoende liknar att sitta i baksätet och försöka köra bilen därifrån. Det låter väldigt slitsamt för alla inblandade och som ett fruktansvärt otacksamt jobb. I många år (och troligen ända sedan barndomen) har jag suttit i baksätet och kört. Det får vara slut med det nu. Jag får hitta och skapa andra sätt att köra på.

Hälsar en god dag till alla!

En möjlighet är att ringa socialförvaltningen sektionen som jobbar med barn. Du kan om du vill vara anonym. Där kan du be om råd om hur du ska hantera situationen. Du är definitivt inte ensam om att ha det så här och jag förstår att det måste skapa mycket oro.

Tack snälla ni för hjälpande kommentarer. Inser att jag har väldigt mycket att arbeta med tack vare mina föräldrar.. tack för alla tips och råd och stöd. Det värmer verkligen!

Tusen tack för era svar @Backen123 och @Azalea, det värmer verkligen.
Känner att detta är ett steg som var viktigt för mig att ta, att berätta, inte gömma eller ljuga mer. Hjälper mig att få en annan syn på saken och andra infallsvinklar.

@Azalea tack <3

Hej Tove1, varmt välkommen hit! Bra att du skriver till oss här, vänder dig utåt för stöd. Det låter som en tuff situation du varit i länge. Du har också gjort mycket för att påverka honom och hantera situationen.
Att prata med honom, sätta gränser för vad som känns okej för dig och inte är sådant du verkar göra och även kontrollerat det du oroat dig för, du vet nu att det stämmer. Han har druckit och dolt det.

Det du mest vill veta säkert nu är när han ska ha hand om ert yngsta barn själv, att du vill veta att han är nykter. Även om han vill göra en förändring nu eller ej, kanske det skulle kunna vara en slags gränssättning eller ett krav att han är nykter då för det ska kännas bra för dig, oavsett vad han väljer att göra i övrigt. Kanske kan du säga något som att du förstår att det är svårt att förändra sina vanor på en gång samtidigt behöver du veta att han vid dessa tillfällen håller sig nykter, resten kan han ta i den takt när han vill och hur han vill. Vad tror du om det?

Att leva nära någon där en känner ansvar och inte längre känner ett förtroende kan det vara hjälpsamt att ändå försöka sträva mot att släppa kontrollen och ta hand om sig själv.

Lättare sagt än gjort, men att skriva här är ett steg på vägen.

En idé är också att kontakta Alkohollinjen, om du vill, prata med någon kan vara ett hjälpsamt sätt att sortera lite och komma fram till hur en ska göra framåt. Om du vill, 020 84 44 48 www.alkohollinjen.se

Om du vill tipsa honom om stöd, är ju både vår sida och Alkohollinjen två alternativ som finns som kanske kan kännas mer lättillgängligt då det är anonymt och kostnadsfritt.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas något av detta blir hjälpsamt för dig!

Vänliga hälsningar
Rosette

Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Vad roligt att testa på lite nytt för dig. Jobb med hus o trädgård ger ju också en skön trötthet efter en dag med arbets handskarna på😅
Du kommer lära dig efter hand och vara sjukt stolt över allt du kan fixa sen.

Jobba på och njut av det🧡