Senaste kommentarerna i forumet

Jag tillhör oxå en av dom som blir elak när jag dricker. :( jag har förstört så mycket pga mitt missbruk. Jag hatar mig själv för allt de onda jag har sagt.. jag har nu varit nykter i 3 veckor. Har antabus och campral. Jag antar att man måste förlora allt som nånsin betytt något innan man vaknar. Jag kan aldrig ta tillbaka skiten jag vräkt ur mig på fyllan, och det får jag leva med..den ångern vill jag inte ha mer..

Vill bara titta in och säga att du gör helt rätt i att sätta gränser. När jag började sätta gränser kom energin tillbaka. Det är inte lätt och jag känner med dig och vet hur det är med den psykiska misshandel man utsätts för.
Styrkekram till dig. Ta hand om dig själv och ta tillbaka dina rättigheter som människa.
Kram ❤️

Härligt 👌
Jag stannade också länge, 10 år, innan jag hade landat och kommit till min slutpunkt.
Kunde då också med gott samvete säga att jag hade gjort allt för att stötta, skälla, hjälpa you name it.
Känns tryggt att veta och nu ska vi lägga all den kraften på bara oss själva.
Lycka till med allt fix o don, det är ju mycket som ska ordnas, och hoppas du hittar ett fint hem till dig❣

Bamsekram🧡Azalea

Häftigt att testa lite nya rön. Funkar det då är det ju ett stort plus.
Ja jisses denna ilska alltså.......Den är jobbig eftersom man inte är van utan jag har alltid smugit undan och hållt tyst.
Nu är det så himla skönt att kunna använda ilskan till att få saker gjorda.

Men nu är vi på väg på riktigt ❣ Mot en framtid som vi själva väljer hur den ska vara och det kommer att vara lite snirkligt och kämpigt vissa dagar men det går över. Är så underbart att vi har varandra längs stigen🧡
Ha en mysig kvälll🧡Azalea

Ilska är bra. Det ger energi till att orka! Så vi snälla omtänksamma som bara vill gott har mycket att hämta från ilskan. När det går för långt och vår A trampar för långt över gränsen. Så ta tillvara de stunder av ilska som kommer, vi är värda så mycket mer än att bli trampade på. Hälsningar från en som också fick nog till slut.

Det är svårt att lämna någon som är en kär, även om man hatar alkoholisten så finns den fina människan där. Jag har också liksom du jobbat med att försöka förstå och läsningen här samt läsning av böcker, senaste var Djävulsdansen har gett mig förståelse. Ja, sen 5 dagar är ju vi på väg att gå skilda vägar igen. Och för mig är det slutgiltigt, om han blir nykter kommer vi kanske att bli vänner i framtiden. Men om han gör som han tänker så väljer han att dricka och det får han göra ensam. Jag känner mig inte bitter eller ångrar något, jag behövde denna tid och det är en befrielse. Jag är bara sorgsen och unnar honom allt gott. Vilket jag nu kan göra eftersom han hållit sig nykter och resonabel i drygt en vecka. Han hoppade över helgvinet och blir då annorlunda, men jag vet ju att detta hänger på en skör tråd och kommer kanske att förändras. Hoppas du någonstans kan hitta lite ro i att du var tvungen att lämna ❤

Nu har det gått några dagar och jag står benhårt fast i mitt beslut, jag har tagit till alla verktyg jag har för att stå på mig. Det var projekt övertalning, ge mig 3 månader - jag ska visa att jag tar det på allvar, göra behandling, prata med kurator, ta antabus ja, vad du vill. Som du hör, han är inte redo att göra det som krävs och han vill inte ge upp drickandet. När jag har motstått alla övertalningsförsök känns det som att han är lättad, han ser fram emot att få dricka fritt (spekulerar jag i). Men jag känner mig fri och ser fram emot framtiden och det är härligt. Ska nu gå och prata med kurator och beroendeterapeut, så jag får kommer en längre bit på vägen i mitt medberoende. Jag har också läst min tråd och är så tacksam över den. Jag kan svart på vitt se hur svårt jag hade det för ett år sedan och nu är det bara aningens bättre. Så skönt att luta mig mot detta. Jag kan också känna för egen del - nu vet jag. Jag gav honom 1,5 år till och förklarade vad som stod på spel. Han tog inte chansen utan slarvade bort den, så nu får han ta konsekvenserna. Och jag kan känna att jag har gjort allt, jag behöver aldrig fundera, "tänk om det hade gått..." Så nu är vi i full fart att leta nytt boende och ska sälja det vi har.

I veckan var jag på min första session EMD= ögonrörelse terapi. Terapin går ut på att jobba bort PTSD i form av ögonrörelser. Ska definitivt ge det en chans för der är via HC och godkänt av socialstyrelsen. Hur som, under behandlingen jag ska tänka på jobbiga händelser ( ni vet, det är hur många som helst, där man varit rädd, känt oro osv så allt går ihop som en gröt) och sen i omgångar svara hur det känns. Först kändes inget speciellt, sen kommer ilskan riktad mot honom, jag upprepade nog meningen jävla idiot minst 10 gånger 😅 rätt förlösande men samtidigt ingen skön känsla av ilska, jag vill bara det ska vara över. Märker hur jag gått från stöttande, ett hopp till att fy fan om det bara kunde vara över, minnen dyker upp hela tiden och jag tänker jävla idiot. Fick frågan av en väninna om påsken om vi skulle umgås, och så kom minnena jajustja ifjol slängde han ut mig, året innan blev han sur och drack upp ett helrör rom med jobbjour från deltidsbrandkåren sittandes mellan sina söner som hälsade på från norr, samt att han sms med ett ex under kvällen.
Det är säkert hjärnan som bearbetar men en ny upplevelse än ilskan man känner när man blixtrar till.
Exet har inte hört av sig sedan brevet och skilsmässopapperna, men jag har nu lagt allt på lådan till tingsrätten och det är så skönt ❤ hör att han är osynligare på byn och det är skönt, hoppas det beror på orden i brevet, där jag skrev att alla vet, och hur illa det varit för mig
Livet går vidare och snart blir det roligt igen hoppas jag 🙏❤

Jo så är det, han är med största sannolikhet påverkad på morgonen dvs han har promille i blodet. Om polisen gör en nykterhetskontroll så blir påföljden att körkortet dras in på en viss tid samt böter och i vissa fall kan man även dömas till fängelse.

Tack alla för er stöttning! Står kvar vid min plan att lägga korten på bordet imorgon och berätta för min mamma och barnen och därefter lämna... För att stärka mig i mitt beslut så har jag läst alla anteckningar från förra sommaren... ingen rolig läsning...
Angående att vara full nästa dag. Jag märker inte på min man att han är full på morgonen, men han kan vara väldigt trött och seg. Om han nu druckit en kvarting på natten vid kl 01, och sen tar bilen kl 8 eller 10 på morgonen. Kan han åka fast då? Inatt drack han ju en kvarting mellan 01-02. Körde bil kl 10.00. Finns det alkohol kvar i blodet då??? Aldrig ens tänkt på det...

Säger samma
Säger samma, tvivla inte på dig själv. Om det hade varit normalt hade han druckit på kvällen med dig. Han är ju medveten om att han är beroende, annars skulle han inte smyga och gömma. Och hur mycket eller lite han dricker så är det ju inte ok för dig. Om det inte hade varit ett beroende så hade han lyssnat på dig och dragit ner på drickat eller slutat helt. Men nu är han beroende och kan inte sluta tvärt, förrän han får negativa konsekvenser av sitt drickande.
Jag kommer så väl ihåg en gång med min man, numera ex. Vi skulle på lördagsmorgonen åka till en närliggande stad och lyssna på ett band. Han ville inte köra, för han hade druckit på kvällen. Jag tänkte inte mer på det utan körde. När vi kom fram så betedde han sig så konstigt. Han ställde sig längs framför folk som stod och tittade och lyssnade på bandet, och tog en massa kort. Han var ganska blyg i vanliga fall, och skulle i normala fall inte gjort så. Då kom jag på, han hade druckit på natten, och var fortfarande full.
Så mycket konstigt som händer.

Två flaskor whisky i veckan tycker nog det stora flertalet är för mycket och även din sambo eftersom han dricker i smyg och det är definitivt inte normalt. Du har ingen anledning att tvivla på dig själv, så här vill du inte ha det även om det skulle finnas personer som skulle tycka det är "normalt". Jag känner ingen i alla fall. Tvivla inte på dig själv det finns ingen anledning.

Jag vacklade omkring i många år innan jag till slut vågade lämna.
Hade så ofta tankarna att jag överdrivit och att det nog inte var så farligt. Skrev otaliga dagböcker om alla möjliga händelser och draman som jag sen varit tacksam för. Det har bara varit att läsa dem så såg jag svårt på vitt att detta inte var normalt.
Till slut lämna de jag och är just nu mitt uppe i bodelning.
Gros19 har rätt i att det är konsekvensen av att du lämnar som kan få honom till insikt. Att sätta ner foten kan vara den mest kärleksfulla handlingen du kan göra. Det kanske kan få honom att vakna upp och kämpa för sitt liv och kanske att få tillbaka ett liv med dig. Om du vill🧡

Kram från Azalea🧡

Tack Skrållan och gros19! Ni ger mig styrka att våga och orka...Än har jag inte börjat vackla, står kvar vid min plan. Försöker tänka så här: han är sjuk och behöver hjälp. Hans sjukdom har gjort mig sjuk och jag behöver också hjälp...
För att inte vackla i mitt beslut. Kan ni bara ännu en gång svara på om det är normalt/ok att snitta på 2 flaskor whisky/vecka (4 kvartingar) i smyg efter att familjen lagt sig? Är så rädd att lämna och att folk ska tycka att jag överdriver...

@Backen123 Jag fick den helg jag ville ha. Vi har haft de så mysigt och fint. Men jag har endå den där oron, kan inte riktigt slappna av. Oron gnager i mig, har svårt att tro att han menar allvar.

Just i skrivandes stund sitter jag hemma i hans lägenhet. Jag skulle hämta mjölk från kylen hans, det mina ögon möttes av var inte direkt något som får mig att tro att han är på väg mot nykterhet. 10 st 5,2:er öl. Ska konfrontera honom så fort han kommer in. Han inger mig inget hopp eller tillit. Känner mig ledsen och återigen besviken.

Jobbigt
Ja det är jobbigt att lämna. Trodde inte jag själv skulle klara av det. Skilsmässa, sälja hus, dela saker. Men man får göra en sak i taget och gå framåt. I dag efter snart 2 år så mår jag så mycket bättre. Mina barn och barnbarn har fått tillbaka sin glada mamma/mormor/farmor.
Jag kan bestämma vad jag vill göra alldeles själv. Sen har det ju varit en kamp att leva själv för första gången i mitt liv. Särskilt i dessa Coronatider.
Och jag kan längta tillbaka till den mannen ska blev kär i, men han finns ju inte mer.
Så ta en dag i taget. Sätt upp mål. Undan för undan kommer du bli starkare.
Och må inte dåligt för att du planerar för ditt liv. Som det ser ut nu så vill ju inte din man följa med i dessa planeringar. Men kanske han vaknar upp. Kanske får din man en tankeställare och bestämmer sig för att ta tag i sitt drickande.
Så länge det fortsätter som det är så blir man en möjliggörare. Men det är ju en förändring man vill ha. Kanske en tröst att kunna se det på det sättet. Lycka till i morgon

Du vet eller tror att han kommer att bli förkrossad. Jag skulle säga att han behöver bli förkrossad. Det är negativa konsekvenser, det är att må riktigt, riktig dåligt som brukar göra att man blir motiverad till förändring. När du visar att gränsen är nådd ger du honom möjlighet att växa om han väljer det. Lycka till, ditt beslut är bra för er båda, men självfallet inte lätt.

@Skrållan
Tack för ditt fina och stöttande svar! Har ju tänkt att lämna många, många år, men får alltid kalla fötter. Varje morgon efter han druckit så är jag fast besluten att gå nästa dag. När eftermiddagen kommer och vi har det lugnt och skönt, kanske lite fika och promenad, då börjar jag vackla i mitt beslut... Tänker att det nog inte är så farligt, jag kanske överdriver osv... Tittar också på honom i smyg då och mår så dåligt att jag ens tänker tanken på att lämna honom för jag vet att han kommer bli helt förkrossad... å så börjar jag vackla, stannar kvar och så börjar allt om igen ... Men nu har jag en annan känsla. Har ev en möjlighet att lämna redan imorgon... Barnen är lediga och maken ska till jobbet. Funderar på om jag ska lägga korten på bordet och berätta allt för barnen och min mamma.Hoppas mamma kan komma hit och stötta mig när jag vacklar i mitt beslut. Mår så illa idag bara av tanken på att ev göra detta imorgon. Min plan är att inte analysera detta så mkt idag, utan bara göra det imorgon. Dock är jag rädd att jag under dagen ska börja vackla och ångra mig och skjuta upp det ännu en gång... Vet inte om jag nånsin kommer känna mig mer redo. Om jag bara väntar på att bli mer redo så är risken stor att det aldrig blir... Mår så dåligt av att ha dessa tankar bakom hans rygg. Känner mig som en hemsk person som går i smyg och planerar att lämna. Gud ge mig styrka att klara detta...

Ja det är sjukt. Vi som inte har den sjukdomen skulle ju inte göra så.
Jag känner igen mig i allt du går igenom. Böna och be, bli arg, ledsen, kolla allt han dricker.
Jag lämnade, men det tog många år. Blev hjälpt av kommunens anhörigstödjare och detta forum. Och när jag till slut berättade allt för mina vuxna barn. Dom har ställt upp för mig till 100 procent.
Jag skämdes också för min mans drickande och hur han blev när han drack. Men till slut släppte jag skammen. Det var ju inte jag som drack. Började fokusera på mig själv. Det gör sådan skillnad.
Försök att börja tänka på vad du vill göra. Vad du tycker om. Det gör en gladare. Man kan då ibland släppa oron för den som dricker.
Jag räknade också och letade hur mycket han druckit och var gömmorna fanns. Men till slut orkade jag inte mer. Jag visste ju.
Det är kämpigt när man är mitt i, men med tiden blir det värt att ta tillbaka sitt liv. Det är ju inte så här man vill leva, 1 år till, 2 år till eller 5?
Fortsätt skriv här. Det gör skillnad när man ser allt i skrivande form. Försök att få någon att prata med också. Det behöver man.

Ont i magen igen. Maken drack en kvarting whisky inatt kl ett. Vi satt uppe å väntade på att dottern skulle komma hem. Han drack inget under kvällen, men jag visste att han skulle dricka så fort jag lagt mig. Han drack en kvarting i tv rummet å sov på soffan. Min förvirrade hjärna registrerar bara detta å jag går vidare. Snälla, kan någon bara svara på om det är sjukligt att dricka en kvarting kl ett på natten innan man ska sova? Behöver se det i text, för jag vet att jag kommer tvivla på mig själv och bara förtränga även denna kvarting...

Ett medberoendeliv tar musten ut en fullständigt..Du kanske ska kontakta en terapeut o prata. Hon kan säkert hjälpa till att reda ut ety o annat o även se om du har hamnat i en depression. Du har syntom på att hamna där om du inte redan är där.. Man känner inte sina känslor när man slutat lyssna på dom. Ja har varit i en depression själv så ja vet. Du har lyssnat för mycket på mannen o försökt hjälpa på bekostnad av dig själv o allt vad du behöver för o må bra. Tänk på dig själv nu i veckan som kommer. Gör nåt som leder till nån förändring för dig. Samtalskontakt tror ja helt säkert du behöver. Alanon ? Finns det i din stad? Du behöver hjälp ❤ Kram

@Morgonsol ❤️

Känner med dig . Så jobbigt du har det. Ja tror på att en förändring från din sida kommer göra dig gott. Det liv du lever bygger varken upp dig eller mannen.

@Morgonsol 🌹
Mår väldigt dåligt psykiskt. Jag har ju inte pratat med honom, skulle gärna vilja det. Få höra hur han tänker. Samtidigt vet jag inte om jag orkar. 😔 Undrar om detta "medberoende - liv" lett till att jag hamnat i depression. Dålig aptit, sover dåligt och avtrubbad. Jag mår helt enkelt inte bra...
Tack för omtanken.

Hur går det för dig, Tröttiz? Hur mår du? Kram