Senaste kommentarerna i forumet

Vill bort, orkar inte mer, jag tynar bort, jag har sökt en lägenhet. Jag tänker ta upp det imorgon, ikväll har han bara suttit i soffan med halvöppen mun och stirrat i tomma luften, full såklart, och fylledravlat, samma sak om och om igen, ORKA, min stora skräck är att han kan bli väldigt elak, både när han är nykter och full. Känner mig livrädd men ändå lugn, står inte ut en sommar till med denna människa. Gode gud hjälp mig..

Ja jag blev så osäker där om ni pratat, jobbigt läge när han än inte är "där" men det finns ju inga garantier ändå, mitt ex gick behandling 6mån efter vi gift oss, han " glömde" berätta att han var alkoholist.... återfallen duggade tätt efter så jag gick, vi hade inget att stå på och inget som höll oss samman. Idag är jag glad vi gick, för minnet av oron, sorgen att bli bortvald för något annat gör så ont. Men det är inte deras fel att vara sjuk utan så olyckligt, däremot ilskan och dumheterna som verkar kunna gå hand i hand får dom ta ansvar över. Ja alla minnen gör ont, men att ta fram i ljuset gör att det bleknar med tiden ❤

@Backen123
Tack för ditt svar! Vi har pratat om det så många gånger under åren. Jag har skrivit brev, bönat, bett, hotat, haft ultimatum osv.... Varje gång blir han jätteledsen och ångerfull och lovar att hålla upp minst ett år eller bli helnykterist. Han förnekar dock fullt ut att han har problem! Vägrar att söka hjälp, för han har ju inga problem... Nu har jag slutat att tjata, hota mm för det håller bara max 1-2 veckor. Det ger mig en andningspaus, men det förlänger bara processen . Jag vet ju ändå att han börjar snart igen, så jag säger inget längre. Samlar på mina bevis istället till den dagen kommer då jag vågar lämna. Det känns som om den kommer närmare och närmare, annars kommer jag bli knäpp känner jag. Det ENDA jag tänker på är när han ska dricka, om han har druckit, hur mycket han druckit mm. Sån sjuk ångest har jag fått och mår illa. Mitt psykiska mående har försämrats sedan jag började skriva här, men det ser jag som positivt. Jag har slutat tränga undan allt och sätter istället ord på mina tankar och känslor. Det är skrämmande, men nog ganska nödvändigt... Tack igen för ditt stöd!

Hoppas så att det gick bra igår, att du fick den respekten
Jag läste igår om sorgeprocessen som många av oss går igenom, där var ett av förslagen att prata, att berätta. Du har börjat här och det kanske gör att du kan börja berätta för någon annan nära, det är så skönt att få ur sig situationer, kaoset dom ställer till med. Jag har skrivit här om situationer ex fyllkörningar, kontakten med andra kvinnor, ilskan och när man läser dom skrivna orden så ser man ytterligare hur sjukt det är många gånger livet med en beroendeperson, det är inte bra för oss. Önskar nu han tar sitt tillfrisknande på allvar, att ni tillsammans kan göra den resan om du vill ❤

Åh vad jobbigt för dig, känner så igen sökandet och att man tvivlar på sig själv, att man måste ha bevis på exakta mängder. Mitt ex drack också ur kvarting, han sa det berodde på att han själv kunde ha lättare koll på mängden, så dom lurar ju sig själv också. Kommer inte ihåg om ni 2 pratat om beroendet. Ett alternativ kan vara att skriva ett brev till honom, kanske nå honom den vägen, eller få en början till förändring hos honom, det är ju han som äger problemet ( sjukdomen). Sjukdomen är så progressiv så det kommer inte bli bättre utan värre om han inte gör något åt det.
Jag började vila i hur jag ville ha det i mitt liv utan mannen, hur mitt hen skulle se ut, vad jag och mina barn kunde göra igen innan jag gick, det var så skönt att drömma och fick mig snabbare iväg, samt alla här på forumet. I processen bodelning kommer du med största sannolikhet få bo kvar med tanke på barnen
Kämpa på, en dag i taget mot förändring 🙏🌷

Glad jag blir å dina vägnar Azalea ❤️
Tack detsamma fina du.

God Morgon 🙏
Det känns riktigt bra att allt är inne och att det äntligen händer något. Jag har väntat så länge och vill bara att det snart ska vara över.
Så roligt med ny lägenhet, spännande att inreda och göra det till din oas där du kan ha ditt lugn.
Jag ska ut på långpromenad nu och rasta både ben och sinne.

Njut av helgen 🧡 Azalea

Ja, visst e det kul Azalea.
Läste att du fått klart med papperna. Hur känns det?
Vi har umgåtts under två veckors tid men jag känner att det kommer ta tid och att jag behöver ha mkt tid med mig själv för att hänta upp mig själv.
Om två veckor flyttar jag till en större lägenhet och det ser jag framemot, att få ordnat med en ordentligt och stabil grund i mitt liv. Det har varit alltför otryggt och kaosartat om jag ser tillbaka.
Hoppas ni alla får en härlig lördag och finner ro inom er. Stor styrkekram 💕

Hej igen... Somnade igår kväll utan att gå upp och lukta efter eventuell whiskylukt. Imorse (fredag morgon) var jag dock igång direkt att leta bevis. Kan INTE låta bli, livrädd att missa något. Hittade en full kvarting i hans tennisväska som inhandlades i torsdags innan hans träning. Hittade också en påbörjad kvarting i garderoben där han alltid gömmer spriten. En tredjedel urdrucken. Dracks i torsdags efter vi lagt oss. Det sjuka är att när jag kom hem i fredags eftermiddag så låg kvartingen kvar i garderoben, men nu med ytterliggare en tredjedel urdrucken... På morgonen var det 2/3 kvar, på eftermiddagen 1/3 kvar. Han måste ha druckit 1/3 hemma under dagen, han jobbar hemifrån nu i Corona. Jag är så känslomässigt avtrubbad märker jag, så jag blir knappt chockad eller extra arg... Detta är tredje gången jag märkt att han druckit lite under dagen. De andra gångerna vågade jag inte lita på mig själv, men denna gång var det ingen tvekan. 1/3 kvarting har druckits under dagen. Vet att han körde bil på lunchen och kl fyra...
Detta, att skriva här hjälper mig så mkt! Jag har bestämt mig för att lämna. Oroar mig för att jag ska skjuta upp det, pga rädsla för hans reaktion och pga rädsla för allt praktiskt som måste lösas då. Jag känner mig helt slutkörd, trött, avtrubbad, har nära till tårar och tryck över bröstet. Det enklaste är ju att glra som jag gjort i 25 år... stoppa huvudet i sanden och trycka bort allt jobbigt... Men jag anar en annan känsla i mig som gror, jag känner så starkt att jag måste bort med mina barn! Om jag bara lämnar en dag, då har jag ju ingenstans att bo. Skulle vilja kräva att han får flytta för det är han som satt oss i denna situationen. Kan man kräva det? Eller måste vi flytta och han får bo kvar? Vill ju helst bara kasta ut honom... Är också osäker på när i tiden jag ska ta steget. Stora dottern slutar nian i vår och satsar hårt på skolan och betygen. Jag är rädd att jag skapar ett kaos om jag lämnar nu, och att hennes skolarbete och betyg ska drabbas negativt av detta. Ska jag lämna i sommar? Helst vill jag bara dra nu... Tack för att ni finns!

Så skönt för dig Azalea. Det går framåt. En dag i taget.
Sov så gott🙏

Vilka jobbiga val vi får göra MalmMia.
När jag ställde ultimatum så valde ju mannan att fortsätta dricka.
Jag var så ledsen, trodde aldrig jag skulle klara att gå. Men jag gjorde det.
Det är svårt att ta beslutet, men man vet bara själv när det är nog.
Som alkoholisten så kommer vi till ett vägskäl. När det blir, känner vi bara själva.
Och som du säger måste alkoholisten själv vilja bli frisk. Ingen kan bestämma åt någon annan. Så svårt det där.
Hoppas du får en fin helg ändå.

Tack Azalea och Backen123🤍 Så skönt att ha med sig några på resan 🤍 Förra gången flydde jag och han höll på att bli nykter och var avtrubbad och elak däremellan. Då visste jag mitt mål och kunde jobba för det.

Nu har jag en man som dricker två gånger i veckan, "som alla andra". Så nu pågår försök övertalning. Åh, det är så svårt, jag har sån ångest. Jag vet att jag gör rätt men det betyder inte att det blir lättare! Jag är så glad att jag då har denna dagbok att gå tillbaka till. Jag vet att för ett år sedan såg det likadant ut. Men han säger att han har vaknat upp och vill att jag ska ge det 3 månader när han börjar behandling och kurator och antabus eller vad som helst. Men för att det ska fungera så måste han bli nykter för sin egen skull, det funkar inte att bli nykter för min skull, när han dessutom inte vill. Han ser det inte så men jag står stenhårt fast och det gör så jävla ont. Att gå när hjärtat brister... Då är det tur att jag har denna utloppskanal, bokat tid nästa vecka med kurator och beroendeterapeut.

Som rubriken lyder så känner jag mig väldigt ensam och osäker. Är ensam i detta, ingen att bolla tankar med. Men jag har iaf fått en tid på "centrum för våld mot kvinnor". Ska bli skönt att få prata av sig och kräkas ut.

Osäker om vad jag vill med pojkvännen. Vi har träffats lite sporadiskt på mina villkor. Känns ju som att han verkligen tänker satsa på att bli nykter. Hans insikt på vad som behövs förändras och han erkänner att han har problem. Har han aldrig sagt under dessa 3 år. Men, för mig är det bara ord ännu. Vill verkligen se det, få det bevisat för mig.

Nå ja, nu är det helg och jag har den där helgångesten. Men han säger att nu är det nyktert som gäller. Lär ju bli varse. Kan inte riktigt slappna av. Har bjudit hit han på fredagsmys, efter mitt recept. God mat, tända ljus, kanske spela nått spel och bara vara med varandra. Hoppas nu att detta inte förstörs. Att han gör mig besviken...Men försöker slappna av.

Önskar er alla en fin helg❣️
Kram E

Stort tack alla som skrivit till mig! Har ju ingen annan att prata med. Har inga direkta vänner och släkten anar ju inget. Jaf har ju hållit upp fasaden i 25 år (först mkt psykisk misshandel å nu de senaste 10 åren alkoholen). Blev så rörd av era kommentarer att jag nästan började gråta på jobbet när jag läste dem. Att andra förstår min situation och att mina känslor, tankar och upplevelser blir bekräftade, känns helt fantastiskt. Känner mig lite starkare, hoppas det håller i sig bara. Hoppas kunna ta mod till mig att ringa alkohollinjen som ett första steg, för att kunna sätta ord på allt muntligen. Ikväll har jag tränat med dottern och nu lagt mig tidigt, så skönt. Hörde maken rota runt i garderoben och öppna sin träningsväska. Han är nyss hemkommen från sen träning. Han åkte extra tidigt dit idag, nu förstår jag att gan nog svängde förbi systemet... Han dricker nog i TV rummet nu, men jag ska stå emot impulsen att gå upp på toa och sniffa efter whiskylukten... Jag ska sova, inte vara en blodhund nu ikväll... Tack alla och god natt!

Advokaten ringde mig och jag fick veta att alla papper och betalningar är klara.
Trodde knappt att han skulle skicka in sin del så det är en positiv överraskning.

Sov sött 🧡Azalea

Förstår att du har mycket att tänka på. Det är väl tyvärr så att det är svårt att få någon annan att sluta dricka. Jag tycker du gjorde helt rätt som anmälde, låter som en ohållbar situation för din syster, med den våldsamma sambon dessutom. Jag tänker också att din mammas problem redan påverkat ditt liv så mycket, att de inte ska få ha så stort utrymme längre. Om du skulle skriva ett brev till henne med ungefär det du skrev här? Och kanske faktiskt prata med polisen, de kanske kan göra något angående våldet? Och inte minst, ta hand om dig, kanske behöver du samtalsstöd för att få lite frihet från tankarna på din mamma?

Din man är uppenbarligen alkoholist.
Spriten är och kommer alltid vara hans No 1.
Han har lovat att sluta dricka flera gånger, men klarar inte detta utan hjälp som jag förstår. Hur mycket du än bönar, ber och hotar.
Min första tanke är era barn, barn kan inte välja. Det kan du.
Jag är själv uppvuxen med en alkoholiserad pappa tillsammans med mina syskon. Hela livet och än idag så snurrar det eviga hamsterhjulet runt, runt, runt. Alla de turer med fylla, bråket som uppstår mellan föräldrarna, alla överenskommelser som bryts. Dagarna då det är radiotystnad för att sen hela karusellen ska dra igång igen när pappa är berusad.
Jag önskar att min mamma skilde sig från min pappa som är världens bästa när han inte dricker.
Kvar är vi vuxna barn, som aldrig får sinnesro. Vi kunde aldrig välja. Och fast vi inte bor hemma så är vi inte fria.
Ju längre du stannar desto mer förändrar det dig också.
Om han inte väljer att söka hjälp i att i form av att lägga in sig på behandling, så ta på allvar och lämna honom. Kanske når han då botten och väljer ta tag i sitt missbruk, eller gör han det inte. Stannar du kvar, kommer hjulet bara fortsätta snurra. Tro mig.. själv jobbar jag med att inse att spriten blir min pappas död. Mamma står fortfarande som en medberoende vid sidan om, med tomma löften och får bara spela med och vänta på nästa fylla. Ny löften som bryts om och om igen...

Förstår att du räknar och håller koll på hans drickande, det tror jag var och varannan kan känna sig igen i här på anhörigsidan. Så bra att du skriver här på sidan, det har varit en jättebra hjälp för mig att få bekräftat att den känslan jag har inte alls är överdriven. Det är snarare så att missbrukaren förminskar och förvränger verkligheten till det inte längre går.
Tänker att en relation bygger på tillit, respekt och kärlek men det brister ju när ens partner lever sitt dolda liv med drickan, bara där är det ju helt fel. Du skriver även att du är osäker på vad som är normalt, det är ett friskhetstecken att reagera så för det är så himla lätt att gränserna flyttas utan att man först tänker på det.
Visst har du rätt att bli behandlad med respekt, ärlighet och öppenhet i en relation för att må bra.
Hoppas du skriver här mer, det är så många som ger varandra goda råd, man får sätta ord på vad man känner och få bekräftat att det är många fler som känner som en själv, det stärker en.
Du skriver att du vill bo själv men är rädd för hans humör, ta den tid du behöver för att ta beslutet eller börja leta bakom ryggen på honom. Du ska inte behöva vara rädd i ditt egna hem och det låter som du behöver en fredad zon.
Kram

Du vet själv hur sjukt detta kontrollerande är. Det största bekymret som jag ser det är inte hans drickande utan att du tvivlar på dig själv och det är lätt att göra. För min del brukar jag tänka så här när tvivlen kommer "jag är beredd att ändra mig när jag får bevis om motsatsen, men till dess tror jag på det jag upplever". Skönt att du i alla fall har insikten om hur sjukt ditt beteende är och en gång, när du har allt detta bakom dig så kan du skratta åt det. Alla som lever tillsammans med någon med missbruksproblem och fönekandet det innebär har nog i större eller mindre omfattning gått igenom det.du beskriver. Det är ju ändå så att både du och din man vet att han har stora alkoholproblem.

Min mamma är världens finaste och underbaraste kvinna jag någonsin träffat, när hon är nykter...
hon har haft alkoholproblem vad jag minns i minst 25 år.
Jag har mestadels varit boende hos henne under min uppväxt (flyttade hemifrån för 11 år sen) och för 16 år sen träffade hon en man som hon nu är gift med och har ett barn med. Jag har alltid haft bra kontakt med mamma, vi träffades ofta och pratade i telefon dagligen på vardagar. Hon hörde sällan av sig på helger givetvis.
Hon har alltid totalt förnekat sitt drickande för mig trots att jag växt upp med detta och fått ta hand om mig själv från ca 7 års ålder.

Julen 2019 var hon full och jag blev än en gång förbannad för jag ansåg att hon kunde åtminstone hålla sig den dagen för min lillasysters skull.

Några veckor senare gjorde jag en orosanmälan hos socialtjänsten och det var det tuffaste jag gjort i hela mitt liv. Jag pratade öppet med en okänd människa om mammas problem och min oro för min syster.
Mamma låtsades som ingenting och tillslut fick jag nog och sa till henne att jag och lin dotter inte vill ha någon kontakt med henne förrän hon har tagit emot hjälp på riktigt.
Då tog det såklart hus i helvete och jag var boven i det hela som hade svikit henne genom att anmäla henne.

Jag har inte någon kontakt med henne alls nu. Jag orkar inte.
Jag drömmer om henne i princip varje natt, ibland är det fina drömmar och ibland drömmer jag att jag står och tittar ner på henne när hon ligger i en kista med massa ölburkar omkring sig...

Jag får höra från andra anhöriga att hon dricker oftare och oftare och att allt blir värre och värre..
det är så många minnen som dyker upp och gör att jag mår piss. Allt som hände inom dom fyra väggarna under min uppväxt.
Hennes man bli också aggressiv när han dricker. Han har slagit henne sönder och samman hur många gånger som helst. En gång dömdes han till fotboja för det men sen blev såklart allt som ”vanligt” igen.

Min man säger att jag måste prata med någon om alla mina känslor men jag KAN inte. Vet inte vad jag ska göra.
Är så rädd att få ett samtal om att hon antingen supit ihjäl sig eller att hennes man slagit ihjäl henne...

Nu blev det rörigt inlägg men såhär rörig är jag i skallen just nu...

Tack för era fina svar! Känns så skönt att sätta ord på allt man går och bär på... Jag vet med mig att det bara är destruktivt för mig själv att leta bevis hela tiden tiden... Jag kan inte låta bli, letar, håller superkoll och skriver ner i mobilen. Eftersom han kan dricka så mycket nu utan att det märks så går jag och letar och räknar hela tiden och skriver ner hur mycket han dricker. Annars tvivlar jag på mig själv, måste skriva ner för annars kommer tvivlet på att jag har fel och att jag överdriver. Vad jag ska ha alla dessa anteckningar till vet jag inte... Känns lite gott att ha bevis om det behövs när jag väl tar modet till mig att lämna. Han kommer ju blåneka till sin konsumtion och jag kommer direkt börja tvivla på mig själv. Så därför fortsätter jag att leta och skriva ner, vet att jag inte borde och orkar egentligen inte heller, men gör det ändå. Så här skrev jag ner i söndags i mina anteckningar på telefonen:
Söndag: kollar på morgonen. Halva kvartingen från igår kvar i garderoben i tv rummet. På eftermiddagen vid kl 17 känner jag en svag doft av whisky i tv rummet. Flaskan i garderoben i tv rummet är borta. Hittar den nästan urdrucken, liggandes i hans klädgarderob. Har alltså druckit en halv kvarting. Kollar igen i hans garderob kl 19.15 ... sista slurken är nu urdrucken och nu ligger det en ny kvarting där också! Han har börjat på den, druckit ca en tredjedel... Jag går upp å duschar. Kl 20.00 kommer jag ner. Kollar igen, har druckit en tredjedel till... Är nu bara en tredjedel kvar i den nya flaskan. 21.00 är sista tredjedelen urdrucken. Har druckit en och en halv kvarting mellan 17-21. Har söndags kvällen blivit nya drickakvällen??? Det sjuka är att det knappt märks på honom att han druckit 1,5 kvarting (52 cl, dvs 13 standardglas). Andas lite tyngre, är mer i sin bubbla, upprepar sig lite och luktar whisky... Tror inte barnen märkte något, han låg mest på soffan och de var mest på övervåningen.
Ja, så kan det se ut när jag skriver ner hans konsumtion i min mobil... En annan orsak till varför jag mår dåligt är ju alla pengar som går till sprit. Har räknat ut att han lägger ca 26000 kr varje år på sprit. Är ju helt sjuka summor... Jag ska verkligen ta tag i detta. Hoppas inom kort ta mod till mig att ringa alkohollinjen. Vet dock inte hur jag ska få till det. Antingen är jag på jobbet eller hemma och han jobbar hemifrån. Ska fundera ut någon lösning. Har också börjat tänka mer på mig själv. Har tagit tag i träningen igen tillsammans med stora dottern. Känns bra att få tid tillsammans bara hon och jag!

Åh jag tänker på dig, du vet vad du har att vänta, du har gjort det förr. Det är ingen dans på rosor att gå, jag har nu accepterat mot 1år innan jag är där jag kan vara, sig lik som innan blir nog inte jag iaf. Hoppas din dotter är med på banan, att ni kan vara ett stöd för varann och känna ni har gjort allt ❤ Men målet för mig var ingen oro, inget vansinne, umgås med andra, ta nåt glas vin och vara avslappnad med sina barn, där är jag nu. Så härifrån och framåt nu malmmia 🌷

Ditt steg är taget och det är upp till honom att ta sIna steg om han vill göra något åt sin situation.
Jag var precis likadan och hade tusen ursäkter och väntade hela tiden på att det skulle bli bättre.
Att jag skulle kunna hjälpa honom!!
Tills en dag då en vän som är före detta beroende så till mig:
Så länge han har en som försörjer och servicepersonalen kvar kommer ingen ändring göras.
Då förstod jag att det var det enda jag var. En möjliggörare.

Efter det började jag ta beslut och visst var de inte populära och jag har fått mycket dösnack kastat på mig men har ändå lyckats hålla mig vid mina beslut.

Du kan🧡🧡🧡🧡Azalea

Tack, Azalea. ❤ Gonatt. Sov gott

Varje litet tillfälle eller lilla stund som man kan släppa och vända fokusera till sig själv ska man vara nöjd över.
Jag svajar friskt i medberoende-vinden men får ta det med ro de gånger jag faller och ta nya tag.
Ikväll ringde mitt ex och unnade om att han snubblat och blod överallt 🙄blev så himla trött.
Tänkte strunta i det men kom just hem efter en vända och tejpning av sår. Är ju rädd om vårt hus och vill ju torka upp blodet från parketten.
Klandrar inte mig själv ändå att jag körde dit utan ny dag kommer imorgon.
Sov gott 🧡Azalea