Senaste kommentarerna i forumet

Brevet och handlingarna som jag lämnade till exet fick jag tillbaka idag, ifyllt. Det personliga brevet var inte medskickat tbx iaf. Jag hade skrivit i brevet att han skulle skicka det vidare, för att vara en del i processen som vi påbörjat, symboliskt. Men nej då, han sparkar tillbaka fotbollen och låter mig ta hela ansvaret, igen och igen. Är det alkoholisten i ett nötskal eller är det personen? Han tog ansvar när han flyttade hit, sålde hus, sökte jobb och vi köpte hus, sen tog det slut. Varför vill man göra en annan människa illa, varför kan man inte stötta när man vet att man är den som förstört tilliten, hur kan någon man älskat så bli så förändrad på ett halvår och nu 2,5 år senare tappat allt, hygien, klädstil. Jag kommer aldrig förstå den här sjukdomen ?

Jag tänker på dig och jag hoppas att du inte har behövt din packade väska. Det var mycket du skrev som lät fint, och sedan kom ordet, i förnekelse.
Idag är det internationella kvinnodagen och jag vill sända dig och alla kvinnor här som kämpar en tanke denna dag.
Jag hoppas att ni sjunger och dansar, skrattar och tränar. Och mår gott. Så gott som ni kan. Ta hand om er på alla sätt och vis.
Och det säger jag även till mig själv. Jag har haft några kämpiga stunder, som inte alls är relaterat till mitt tidigare medberoende, eller det är det visst.
Jag känner av konsekvenser av att jag har försörjt mitt ex. Jag är varken arg eller ledsen. Det är snarare att jag inser allvaret i val och beslut. Jag tror att jag lärt mig en hel del. Och jag prövar tänka på den erfarenheten på ett bra sätt.
Jag kände plötsligt att jag ville titta in här, efter att inte ha tittat in på länge.
Små små steg i rätt riktning.
Alla våra erfarenheter.
Tänk så rika vi är på erfarenheter.
Och tänk om vi riktar all den omtanke som vi känner för andra, till oss själva.
Och ger oss själva en rejäl dos med kärlek.
Jag jobbar på det varje dag.
Och det går ok.
Har några som påminner mig om att vara snäll med mig själv.
Det är jag i alla fall.
Och vill påminna dig som kan behöva höra det.
Var snäll med dig själv.
Varm kram till alla som läser detta!
Och HI, jag önskar dig ett bra år! ♥️ Och först och främst en bra vår!
Vi hörs igen, hoppas jag.

Hej Azalea,
Jag har inte varit här på länge. Har inte läst så mycket i denna tråd, utan jag vill sända dig en tanke på denna internationella kvinnodag. Kanske också för att uppmärksamma den för mig själv. Och påminna om att de små stegen är dyrbara. Att komma vidare. Och ge sig tid för att ta hand om sig själv med det som är bra för en.
Ta hand om dig på alla sätt!
Kram

Morgonsol och Nordäng67.
Tack för svaren. Kloka ord.
Var dock hastig med att skicka iväg ett meddelande till honom dagen efter, ur vilket man kan förstå att jag ser oss ännu som par. ?

Tänker absolut inte kontakta honom. Tycker personligen att det är sunt förnuft att man ber om ursäkt om man ringt fel tid. Men - antingen tänker man inte så, och sedan kanske han inte ens minns att han ringt. Att inte minnas har även hänt ...

Blockera på kvällen, Tröttiz ❤
Det gjorde ja efter ett tag. Vågade inte heller först pga dåligt samvete då han talade om för mig att in ett förhållande ställer man upp för varann 24-7. Ja håller med men å lyssna på honom onykter Dränerade mig fullständigt o det blev för mycket om honom o hans känslor osv. Å det går inte styra samtalet. Han dränerade mig !! Måste orka jobba!! Det fattar vem som helst som har en normal relation men en alkis: nepp. Då bryr man sig inte. Tjolahopp. Hur mkt brydde han sig i stunden om min panikångest? Nej. Där pratar sjukdomen. Blocka när.du lägger dig !! Kram

är allt annat än okej! Men viktigast är vad du känner: känner du att det inte är okej så är det inte okej. Oavsett vad andra nu skulle tycka! Att supa mitt i ett familjeliv är hemskt. Det sätter spår i barn och ungdomar. Kanske kan du börja tänka på och skriva om dig själv? Du vet att han dricker på tok för mycket, det räcker att du vet det. Att hålla koll på hur mycket han dricker skäl fruktansvärt mycket energi ifrån dig! Du kan inte få honom att sluta, det kan bara han. Det är inte heller ditt fel att han dricker, det är hans eget ansvar. Börja fundera på vad du kan göra för att du själv ska ha det bättre. Och blanda inte in honom utan tänk ut sånt som du själv kan kontrollera. Många kramar

ta ansvar för vad han sa och gjorde. Även om han inte minns för att han var full. Kanske kan du helt enkelt agera som om det vore slut? Så får han stå för det! Känner igen samtal på tider när man själv vill och måste sova. Önskar i efterhand att jag hade blockerat honom när jag gick och la mig. Vågade inte, okänt varför jag tyckte det var otäckt att ta det steget. Kanske kan du vara modigare än vad jag var och blockera honom nattetid så du får sova. Lider med dig! Kram

Jag känner igen mig i det du skriver med min egen pappa. Jag grät en gång rejält över pappas missbruk och det sluta med att mamma sa till honom att om han inte slutar dricka så kommer hon lämna honom, flytta till ett annat land och ta ungarna (oss) med. Han sluta dricka, och gömma brännvinet. Och de är ännu idag gifta. Detta var för 25 år sedan.

Läs boken Djävulsdansen om medberoende. Och det är ditt val. Stå ut eller ställa ultimatum. Kram!

Gjort slut. ?
Så ringde han mig onykter.
Från att säga att han älskar mig, till att prata saker jag inte alls förstår sammanhanget i så gör han slut då jag säger att jag vill sova. Suck. Jag blir galen.

Hej!
Jag har under flera år tänkt att jag behöver prata med någon om min mans alkoholvanor. Lovar mig själv varje ggr han dricker att jag ska söka hjälp, men dagen efter så orkar jag bara inte... orkar liksom inte tänka på det då. Jag har varit ihop med min man i 25 år. Första 10 åren var det mycket psykisk misshandel... Dagligen fick jag ta emot hemska och hårda ord och blev expert på att tränga bort jobbiga känslor. Detta blev lite bättre efter att vi fick barn för 15 år sedan,men han har fortfarande ett hemskt humör som jag och barnen hela tiden måste förhålla oss till. Det är ju precis så jag håller på nu, jag tränger bort allt jobbigt. Men nu går det inte riktigt längre, jag går ständigt med en klump i magen för att han drack kvällen innan eller av oro för att han ska dricka ikväll... Jag skulle kunna skriva massor om hans drickande, men ska försöka hålla mig kort. De senaste 10 åren har han druckit väldigt mycket whisky. I långa perioder har han druckit 1/2-1 flaska whisky flera gånger i veckan. Jag hatar den han blir, vet oftast om redan innan han tar första klunken. Sen märks det på ögonen, talet, gången, han börjar svettas, ligger å lyssnar på musik, andas tungt och blir lättirriterad. Han dricker snabbt och stinker whisky. När barnen var små lät jag honom somna på soffan och kom med bortförklaringar till dem. Smög runt för att han inte skulle vakna, för då kunde han vara förvirrad och ilsken. En gång gick han in och kissade på mattan i datarummet... Han har alltid druckit i smyg, halsar direkt ur flaskan och gömmer flaskor överallt. Jag kontrollerar och räknar, som en blodhund söker jag efter bevis... Jag har hotat, bönat och bett. Han har lovat att sluta dricka helt fler gånger än jag kan minnas... Håller det från en vecka upp till max två månader, sen är det igång igen... Mår så dåligt nu för jag är livrädd att han ska vara påverkad när ungarna tar hem kompisar. I somras var det hemskt, han drack nästan varje kväll och var slirig när barnen tog hem sina kompisar hit på kvällen. Han skojjar å fjantar sig, de tycker nog det mest är kul, men jag har ångest så jag mår illa. Senaste allvarliga snacket vi hade var runt jul, han lovade då igen att sluta. Höll en vecka... Skillnaden nu är att han dricker efter att vi lagt oss på kvällarna. Han dricker 1/2 till 1 hel kvarting på kvällen efter halv tolv. Det stinker i tv rummet och han snarkar ljudligt på soffan. Totalt på en vecka blir det nog ca 4 kvartingar whisky efter läggdags, både vardag och helg. Alltså totalt 2 flaskor whisky per vecka. Ibland även lite cider 7,5 procent, men det dricker han öppet inför mig. I dag ligger det 7 tomma kvartingar på olika gömställen i huset. Mår sjukt dåligt av detta smygande... Jag har helt tappat greppet över vad som är normalt och accepterat. Han dricker sig ju sällan full inför oss längre eftersom han dricker när vi lagt oss. Är detta beteende ok eller inte?? Jag kanske borde vara nöjd nu? Men jag är ju ständigt rädd att han ska dricka så någon märker. Jag vågar inte vara borta på kvällen eller natten för då vet jag att han dricker... Usch jag vet inte ut eller in längre. Har ångest inför sommaren, vill inte ha en likadan sommar som sist, det var hemskt. Vet inte vad jag vill med detta mail. Mest kanske veta om hans beteende kan ses som ok? Som sagt, jag har tappat greppet om vad som är normalt och inte... Om det inte är ok, vad gör jag då? Helst skulle jag vilja bo själv med min barn, men vågar inte lämna pga hans humör... Känns skönt att skriva av sig lite i alla fall. Tack på förhand!

Tack , Azalea!
Ja det kanske är så att processen fram till att släppa kontrollen är så att ja får va nöjd om ja släpper ibland. Om så 1/2 h i känsla o tanke så är det framsteg?! En tanke som.slog mig i bilen idag är att det kan va så att rädslan är det som motar mig från att släppa.. Att ja vill inte ha okänd mark framför mig o det är ju precis det det blir när släpper kontroll! Ja har inget o välja på ! Tack för.dina ord. Ta hand om dig med !!! Kram ❤

Vad skönt Azalea, att du får lyfta blicken ? och så sorgligt att han inte kan få tillfriskna, men efter en sån behandling som han har varit på så verkar det rätt hopplöst. Jag har inte heller sett mitt ex på ca 1 månad nu, och det är så skönt att slippa vara uppe i det där tankemössigt på det sättet med närvaro, inbillar mig att det är lättare att gå vidare då, och du som jag har fina vänner
Kram ?

Att göra en orosanmälan kan kännas skrämmande, tro mig,jag vet.
Men det går att göra anonymt och jag kände att det var bättre att anmäla för hans skull då drickandet var en fara för hans liv.
De tar då över och du har då gjort det du kan.
Känner med dig ?och sänder dig en varm kram?Azalea

Att göra en orosanmälan kan kännas skrämmande, tro mig,jag vet.
Men det går att göra anonymt och jag kände att det var bättre att anmäla för hans skull då drickandet var en fara för hans liv.
De tar då över och du har då gjort det du kan.
Känner med dig ?och sänder dig en varm kram?Azalea

Det är jobbigtvtycker jag m
Jag sliter också hårt på mitt beteende som medberoende varje dag. Det är så himla lätt att trilla tillbaka, går bara på några sekunder om jag inte passar mig.
Känner ändå att man får klappa sig själv på axeln de gånger som msn lyckas vända om och " släppa" kontrollen. Det är ju klart att nån gång måste man få falla tillbaka, Rom byggdes ju inte på en dag och beteende sitter ju rätt djupt rotade.
Man går vara lite förlåtande mot sig själv och se tillbaka på det man gjort bra och de gränser man satt runt sig själv och lyckats hålla.
Jag ska testa Alanon ickså online men har inte kommit igång än av olika anledningar.
Gick ju medberoende kurs i 1 vecka vua Nämdemansgården för ett antal år sedan. Det var en så bra vecka och jag lärde verkligen massvis om mig själv. Behöver påminna mug igen omvad jag lärde mig.

Ta hand om dig??Azalea

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

Utifrån din rubrik gissar jag att du har många funderingar. Klokt av dig att söka dig till ett forum som detta för att kanske reda lite i allt? Vad kommer hända nu? Vad ledde fram till detta och hur vill du ha det fram över osv. Säker många andra tankar, berätta gärna mer! Här finns många som kan relatera och ge uppmuntran inför de eventuella val du står inför.

Fint att ha dig här
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tycker att en orosanmälan till socialförvaltningen är berättigad. Han utsätter sig för en stor fara genom sitt drickande och det innebär ju att det är fara för hans liv, vilket är grunden till att man gör en anmälan. Jag hade gjort så och sedan är ansvaret socialförvaltningens, som kan erbjuda vård både frivilligt och med tvång i vissa fall. Även om du skulle vilja kan du inte ta ansvar för hans liv precis som Nordäng skriver. Anmälan kan även göras anonymt och både muntligt och skriftligt.

Det är inte lätt att veta vilken som är vem och tänker att det bästa är att ligga lite lågt och se vart det leder. Inte kasta dig in med hull och hår med förväntningar på något håll utan sitta lite bakåtlutad i baksätet och se.
Låta honom visa och se om han är värd din respekt och kärlek igen, låta det ta tid om du vill.

Tänkte på dig igår ? Jag och sonen var ute på loppis runda. Det är ju bara så kul.

En dag i taget min vän??Kram Azalea

Usch, jag vet inte riktigt ärligt talat.
Jag har använt tiden nu till att sammanställa mina papper så noggrannt jag kan. Försöker använda både livrem och hängslen så att allt kommer med.
Han har varit i full gång med a hela tiden men han säger att han skickat in sitt. Är dock tveksam på vad han skickat så jag tänker att om mina papper är utförliga så kan det gå så mycket smidigare.
Det är jobbigt att pyssla med men det går och jag tar det som en avledare och jobb så tänker jag inte så mycket på vad han sysslar med.
Jag har fått så många sms som är både snurriga och taskiga under veckan så till slut ringde jag upp honom och så till på skarpen att han skulle lägga av. Det var skönt.

Snäll du är som skickar en tanke till mig❤
Jag mår bättre nu och har valt mig lite igen vid att ha orosmolnet hemma igen efter att haft det så lugnt senaste halvåret.
Försöker pyssla om mig själv och träffa vänner som jag tycker om under tiden.

Stor kram ?Azalea

över någon som står en nära (eller har gjort det) och som inte har förmågan eller viljan att ta hand om sig ordentligt är riktigt svårt. Jag har haft nytta av det här när stark oro kommer:
1) Jag sätter mig ner, blundar och andas djupa andetag. Det har en lugnande effekt.
2) När jag känner mig lite lugnare frågar jag mig själv "Vad är jag orolig för?" och svarar mig själv på frågan. Prata gärna högt med dig själv.
3) När jag har satt ord på oron frågar jag mig själv: vem bär ansvaret för det som oroar mig och svarar mig själv på frågan.

Detta kanske låter lite knäppt men det har hjälpt mig mycket. Både när det gäller stark oro för människor som inte tar ansvar för sig själva typ min mamma som är psykiskt sjuk. Men även när det gäller stark oro för människor som tar väldigt mycket ansvar för sig själva typ min son som har diabetes. Att lugna och trösta sig själv utan att göra något i panik är svårt men det går. Man kan ändå inte göra något som gör skillnad på lång sikt. Du kanske kan "rädda" din man vid ett tillfälle men nästa gång kanske du är på jobbet. Han måste ta ansvar för sig själv. Den övningen har jag haft stor nytta av. Inte från första stund men övning ger färdighet. Numera kan jag fortsätta laga mat och göra den. I början var jag tvungen att släppa allt och sätta mig ner. Du kanske kan testa och se om det är något för dig? Många kramar

Vill tillägga att han hittat ett boende som han som jag tycker flytt till. Sitter ensam ute på landet och som jag vet druckit Fredag till söndag. Min oro här är att han kan hamna i diabeteskoma. Eller det att han kör bil tidigt på morgonen till jobbet ca 3 mil. Med alkohol kvar i blodet.

Tänker på dig och undrar, hur går det för dig med delningen?
Kram?

Ulla-Bulla ja förstår. Som du säger stämmer säkert. Ju ondare det gör desto mer i förändring är ja?
Ja är i förändring, det är ja 100.på. o det är ja tacksam för. Ja går i Alanon. Superbra ! Jobbar med mig allt ja kan. Där förstår alla mig o ja får nya insikter, trygghet i min person, gemenskap osv.

De flesta kör bara på och träffar en ny man och går in i destruktiva mönster igen och igen.
Du har stannat upp och vill något annat.
I början gör resan väldigt ont och man ramlar ned i många hål på vägen.
Men om du är vaksam och självrannsakande så börjar man efter ett tag kunna se mönstren och undvika de värsta groparna.

Men ett tungt jobb är det.
Och det värsta=bästa är att ju ondare det gör,ju mer är du i tillfrisknande.

Jag försökte se det som abstinens från de kickar jag haft av att må dåligt,vara i känslokaos eller få vara nära/ha kontroll på mitt alkoholberoende ex.

Och abstinens avtar om man inte fortsätter dricka.
Jag vet inte om du provat alanon?
För mig var det ett andrum under några år då jag fick verktyg genom de svåraste stunderna.

Ja det är kämpigt när man står bredvid någon som har problem med alkohol. Var i din situation för snart 2 år sedan. Jag ställde ultimatum, sluta dricka och att vi båda skulle gå i terapi. Men han ville inte. Han tyckte det var gott att ta en öl. En öl.....?
Har också räddat och övervakat min man, numera ex flera gånger då han blandade alkohol med sömntabletter.
Det var en kamp men till slut var jag tvungen att gå. När han öppnade första ölen för kvällen, så kände jag till slut ingenting för honom. Han kunde ramla i trappan och jag tänkte, jaha där ramlade han.
Och just som du beskriver så blev han till slut inte bara sur och arg på mig när han var full, utan även när han var nykter. Det gick inte att leva så.
Det är ju alkoholen som påverkar deras hjärna. Dom tänker till slut inte som vanligt. Dom vill bara ha sitt dricka. Allt annat är betydelselöst.
Ja det är inte lätt. Den enda du kan styra och hjälpa är dig själv. Han måste göra sin egen resa. Någon skrev till mig i början och frågade, vill du ha det så här om 1 år, 2 år, 5 år?
Försök som råden lyder att fokusera på dig själv. Vad du vill och vad du tycker om. När man lever mitt i så tycker man dessa råd är små, men det gör enorm skillnad när man börjar tänka så.