Senaste kommentarerna i forumet

De flesta kör bara på och träffar en ny man och går in i destruktiva mönster igen och igen.
Du har stannat upp och vill något annat.
I början gör resan väldigt ont och man ramlar ned i många hål på vägen.
Men om du är vaksam och självrannsakande så börjar man efter ett tag kunna se mönstren och undvika de värsta groparna.

Men ett tungt jobb är det.
Och det värsta=bästa är att ju ondare det gör,ju mer är du i tillfrisknande.

Jag försökte se det som abstinens från de kickar jag haft av att må dåligt,vara i känslokaos eller få vara nära/ha kontroll på mitt alkoholberoende ex.

Och abstinens avtar om man inte fortsätter dricka.
Jag vet inte om du provat alanon?
För mig var det ett andrum under några år då jag fick verktyg genom de svåraste stunderna.

Ja det är kämpigt när man står bredvid någon som har problem med alkohol. Var i din situation för snart 2 år sedan. Jag ställde ultimatum, sluta dricka och att vi båda skulle gå i terapi. Men han ville inte. Han tyckte det var gott att ta en öl. En öl.....?
Har också räddat och övervakat min man, numera ex flera gånger då han blandade alkohol med sömntabletter.
Det var en kamp men till slut var jag tvungen att gå. När han öppnade första ölen för kvällen, så kände jag till slut ingenting för honom. Han kunde ramla i trappan och jag tänkte, jaha där ramlade han.
Och just som du beskriver så blev han till slut inte bara sur och arg på mig när han var full, utan även när han var nykter. Det gick inte att leva så.
Det är ju alkoholen som påverkar deras hjärna. Dom tänker till slut inte som vanligt. Dom vill bara ha sitt dricka. Allt annat är betydelselöst.
Ja det är inte lätt. Den enda du kan styra och hjälpa är dig själv. Han måste göra sin egen resa. Någon skrev till mig i början och frågade, vill du ha det så här om 1 år, 2 år, 5 år?
Försök som råden lyder att fokusera på dig själv. Vad du vill och vad du tycker om. När man lever mitt i så tycker man dessa råd är små, men det gör enorm skillnad när man börjar tänka så.

Jag har varit gift i 30 år och har tre vuxna barn ett barn i tonåren som bor hemma. Min man har väl alltid haft problem med att dricka lagom mängd . Då han även har diabetes så har det funnits en stor oro. Jag har hjälp honom så många ggr man kan säga att vi har räddat hans liv många ggr när han var gör låg i socker. Vi har en bra ekonomi fin gård på landet med hästar . Sommarställe och fin båt. Båda har heltidsarbete . Han har haft problem med huvudvärk i 2,5 år han har lite arbetsnarkoman och har skött sitt arbete bra . Men alkoholkonsumtion en har ökat den senaste tiden , antagligen för att dämpa värken och att slappna av. Han älskar jakt och det har varit en tillflykt . Han har haft med alkohol i smyg och även gömt flaskor här hemma som han förnekat. Ihop med detta har han blivit lite småtyken , lättirriterad har varit ointresserad av det mesta som gällt hemmet. Senast när jag hittade en flaska gömd i hans bil blev jag skitförbannad och ställde honom mot väggen. Hans motreaktion blev att ” nu är jag så trött på ditt tjatande , jag vill skiljas”. Alla barnen är oroliga och vill att han ska ta antabus men han väljer bort det. För nu ska han bli lycklig , få jaga dricka och ha roligt när han vill. Han vill inte prata om situationen. Han ville att jag skulle flytta med en gång men jag sa att jag stannar kvar i huset. Inte lätt när jag har mina hästar också. Han inser inte att han har alkoholproblem utan lägger hela skulden på mig. Säger elaka saker som han aldrig skulle göra förut. Blir en jobbig process med allt vad vi har att dela. Jag vet att jag räddat honom många ggr och nu när han varit borta i en vecka känner man oro med alkoholen och diabetesen ihop. En av mina döttrar har försökt prata med honom men han stöter bort henne och säger att ni båda har förstorat allt detta . Han säger till omgivningen att han är trött på sin tjatiga fru och har velat skiljas i flera år. Han är så otacksam för jag har verkligen stöttat honom i alla år. Men flera säger att det är alkoholen som har förvrängt honom. Egentligen är skilsmässa det bästa , men jag vill att han ska sluta med spriten så vi kan diskutera detta i lugn ton . Nu är han så forcerande och hetsig . Och vill att allt ska ske bums. Jag är knäckt har varit sjukskriven i en vecka svårt att sova och att äta, gråter varje dag.

Backen123. Ja. Ja måste erkänna att ja är väldigt less o trött på detta. Bara destruktiva män i mitt liv. O ja förändrat så mycket under åren ändå sitter ja fast i medberoende personlighet. Detta är nytt för mig.. men hur mycket ska ja behöva lära mig om psykologi o mig själv för o ha ett bra liv o i bästa fall kunna leva i en parrelation ? Andra går o lever hyffsat normala liv. De har inte behövt rota så mycket från grunden o analysera sitt psyke osv. TRÖTT är ja å Ledsen

Ja så känns det för mig också, så orättvist, så oärligt mot sitt jag, så mycket kaos och sorg?
Vi tar en dag i taget?

Ja behöver hitta tillbaka till allt som är friska tankar för han har förvrängt huvudet på.mig . Tyvärr. Trodde ja var starkare men han påverkat mig mer än ja trodde. När det kommer till känslor så är ja så skör! Så rädd för mig o andras. Så instabil o villrådig. Så lättpåverkad. Vill bli stark i mina egna känslor. Samtidigt kan man ju inte lita på sina känslor!! Ja trodde ja mött mannen i mitt liv o.allt klaffade. Äntligen. Hemma. Kände jag. Så får ja uppleva ett psykologiskt spel från en sjuk människa istället !! VARFÖR ? Han hade inte behövt va så hård mot mig ? Då elak. Ja förtjänar inte det. Livets alla frågor som ja inte får svar på

Så till nåt helt annat.. Att tvingats säga nej till Dig är nåt av det svåraste ja gjort? Känslorna pendlar mellan verklighet- som min jobbsituation- och detta fullständiga kaos som varit. Detta stormiga förhållande som eg kunde varit så lugnt. Ja vet ju att du är en lugn person egentligen men blir en galenpanna med alkohol i kroppen. Ett känslomässigt monster . Nåt elakt monster som ja ju vet inte är du ??? Må Gud visa mig vägen . O ge mig sinnesro att acceptera o ha tillit till att Gud ger mig det ja behöver. Ja ber att det som.av ett under skulle bli så att ja o exet hittar till varann en dag men chansen känns så.väldigt liten då ja blivit så sviken.

Vi hade möte på jobbet idag. En kollega i mitt lag mår psykiskt dåligt pga hemförhållanden o missbruk i familjen där med. Hen levt alldeles för länge i detta destruktiva utan att söka hjälp. Vi pratat mycket men hen behöver prata med en terapeut. Ja bokade mötet med högsta chefen o vi satt igår o pratade i 1,5 h.. det är så att hens mående påverkar allas vår arbetsförmåga negativt. Kändes väldigt bra. Påminns åter om maktlösheten. Att ja inte kan rädda nån. Men man gör vad man kan för o hjälpa o det gjorde ja. Ja tog även mina.egna känslor på allvar genom att sätta ner foten för vad ja tycker är ok o inte. En annan människas dåliga mående kan inte få påverka mig o övriga kollegor hur länge som helst. Ja känner mig lättad o lite stolt. Modig o vuxen

Morgonsol ❤️.

Azalea: det hade varit jättekul att springa runt på second hand marknader med dig! ❤️

Kan berätta att det åter blivit så att han vill ha kontakt och vill ju fullfölja behandlingen.
Vi har ju träffats och jag kan inte bestämma mig hur jag vill göra. Å ena sidan finns det en ny sida som jag inte sett innan, att ta ansvar för sin sjukdom men å andra sidan så vet man aldrig när det slår till eller om.
Känns som det finns en nyhetens behag känsla över det hela och att jag inte vet om jag kan ha kontakt mer. Älskar den fina personen men tilliten är söndertrasad. Vad är missbruksbeteende och vad är den friska delen?

Åsa jo men det finns " vinster" med att va i en destruktiv relation. Sen nöjer vi oss med att så mycket är dåligt för oss. Så länge vi inte kan uppskatta oss själva så kan vi inte ge det bästa till en partner. O den partnern -om den är frisk - nöjer sig inte med mindre än så tänker ja.

Jag tror precis som du att först när man ser sina egna mönster kan man bryta dem. Jag har kommit fram till att jag gärna vill bli omtyckt för jag var mobbad i skolan under hela min uppväxt. Klart att alkoholisten, som behöver mig såååå mycket, gör att jag känner mig viktig. Men sen mår jag dåligt av hans mående. Och där är jag nu:min platå är annorlunda än hans. Vi har olika krav. Det här är mina krav, gillar han inte mina gränser så får det vara...

Så ja förstår verkligen det här med att det måste till väldigt mycket för att man ska vakna i sitt eget tillfrisknande ? Ingen hade kunnat säga till mig att ja var sjuk..Det är.min egen livsresa som lärt mig. Ingen kan kontrollera mig. Precis som ja inte kan kontrollera någon. Att nå min känslomässiga botten skedde först när ja inte haft nåt mer att ta till. Min A sagt ett o annat som han faktiskt hade jävligt rätt i. Ja bortförklarade det då ja tyckte han snackade skit för o försvara sig men ja kan faktiskt nu såhär när ja ser tillbaka inse att vissa saker stämde som ja ej insåg då. Som medberoende har man alltid rätt (!) Eller hur?! Haha..En av alla livslögner ja levt i. Gud. Ja är verkligen störd ?? Men rätt.modig nu. Kram

Ja tror att mitt medberoende grundade sig i barnåldern och därför har ja inte förstått hur inpräntat detta tankesätt är för mig. Först nu efter en avslutad relation med en tredje alkoholberoende förstod ja att ja har ett inrotat beteende som är destruktivt för mig. " Kaka söker maka" sa min terapeut till mig ☺Hon har väldigt rätt. Trots allt lidande det inneburit sista tiden får ja ändå säga att ja känner tacksamhet emellanåt för nu kan ja " ta" på mina egna problem. Det måste väl va ett steg i rätt riktning?!

Vill tacka för att ni skrev o mötte mig så bra. Det bar mig hela dan på jobbet idag. ❤

Det är tydligen så, enligt vad ja förstått att både den medberoende och alkoholisten är Tankebesatta. Mental besatthet kan man ha till spriten eller till att som kontrollerande medberoende tänka på alkoholisten o hur man ska göra. Den här besatthet får gärna utlopp på flera vis..Genom ältande, att ägna tid o tankar åt saker ja inte kan konrollera. Andra människor, situationer osv. Att uppehålla hjärnan med olika tankar hur ha kontroll i livet. Ja behöver släppa kontrollen. Inse att ja har mig själv och min flicka att ta hand om. Inga andra människor. Våga va svag om ja är svag. Stark om ja är det. Möta mig själv tror ja.. Sluta leka Messias

Och vet du orsaken till hans drickande (hur det hela började)?
Av det jag läser hade jag lämnat om jag var du och förklarat att ni får utvärdera framtiden när han tagit sig ur sin negativa spiral.
Stort lycka till!

Tankebesatt.
Bra uttryck på något jobbigt. Jag är för övrigt en grubbelperson.
Blir så trött. Och fastän jag inte medvetet upplever att jag tänker på något känns det som att jag gör det för jag blir matt. ?

Jag exploderar också till slut. Jag tar och tar och sedan kommer allt ut. Vore bättre, eller hur, att "pysa" lite nu och då?

Håller med dig i tanken om att markera egna och inte andras gränser. Vi kan inte leva andras liv och inte heller fatta beslut åt andra. Men vi kan bestämma vad vi vill vara i, vad vi behöver. ?

Tankebesatt, det var ett riktigt bra ord som säger ALLT. Det tar jag med mig för jag är också tankebesatt. Tack! Kan vara rena världskriget i skallen ibland. Men har haft och har fortfarande ibland svårt att omsätta det i något praktiskt. Förrän det har gått på tog för långt, då exploderar jag. Och "motparten" fattar nada. Tränar på att bara markera mina gränser lugnt och fint på ett tidigt stadium. Markera mina gränser, inte andras. Du är verkligen på din egen väg nu. Starkt jobbat och lycka till! Kram

UllaBulla Låter som en bra grej. En egen platå. Finns det inte en bok med samma rubrik? Allt är bara tankar. Ja går inte in o styr särskilt mycket på jobbet tex men i mitt huvud, i mina tankar är det minst sagt ett jävla halabalo. Tankebesatt är bara förnamnet. Ja tar med mig dina reflektioner. Å ju mer ja fokuserar på mig så tänker ja att ja tränger undan tankarna på andra. Förhoppningsvis. Ja ber varje dag om mod att släppa taget nu. Bli fri från det ja än då inte kan påverka. Det hjälper mig att tänka på att ja är sjuk i medberoende. Ja får liksom mer överseende med mig då o mitt sätt att tänka. Tack för uppmuntran! O Backen123. Tack du med. Skönt att inte känna mig så ensam. Detta forumet är guld värt alltså. Ja behöver ge mig mer förståelse för mig i allt . Mer tålamod. Kram till er

Försöker ge lite tröst i dina tankar som snurrar, det blir bättre, lättare och lättare. Ibland nåt steg tillbaka men ändå aldrig ända dit där du var. Att be om kraft och hjälp är fint och modigt, då släpper din kontroll och du kan vila lite. När tankar och ångest suger tag i som mest, så är det att bara vara men med vetskap att det släpper, jag lovar ❤ jag trodde nämligen själv inte att det skulle släppa, jag vet också att jag kommer aldrig bli den jag var men det får vara så ? kram på dig

Well, tror det hela löste sig genom att det kommit fram vad han gjort under de här dagarna när han druckit starksprit.

Jag slussade honom till några hyreslägenheter och han kommer bo i den han får tag på, och har lovar att gå ett behandlingsprogram.

Barnen träffar han på helger dagtid under tiden. Så nu är det bestämt och dags att faktiskt inse fakta och planera framtiden.

Tack alla som lyssnat på mina kaotiska dygn här. Ser fram emot att bli stark ensam för barnen. Kanske var det han gjorde bra eftersom det avgjorde saken.

God kväll!

Morgonsol.
Precis så var det för mig i början.
Mig hjälpte det att tänka att jag har en alldeles egen platå.
Där jag bestämmer tycker och tänker.
Om mig.
Så fort jag tänker tycker och tom öppnar munnen om hur andra ska göra,då är jag inne på deras platå och har också lämnat min egen.

Ibland är det oundvikligt.
Men ibland kan man stanna upp sig själv och faktiskt stanna kvar.
Då uppstod i mig ett gnissel,jag mådde rent dåligt när jag inte fick springa runt på andras platåer.

Men härdar man ut så infinner sig ofta ett lugn.
Jag avstod impulsen att kontrollera manipulera mamma eller mästra någon annan.
Det hjälpte mig att hålla de frågorna i huvudet.
Mammar mästrar eller manipulerar jag om jag säger det här.
Lycka till på din resa.

Tröttiz. Ja jag tyckte det lät väldigt bra. Visserligen har jag sagt till honom att jag inte är villig att leva med honom om han dricker (dvs utövat tvång som man inte borde) men löftet var ju även riktat till mig. Att jag inte vill leva med honom när han dricker och är oberäknelig. Så hålla löftet och stå på mig, eller väga fördelar mot nackdelar som hon tipsade om i den andra videon är min fråga.

Gränsdragningen för mig själv är svår också. Först var gränsen att lämna om han drack igen hemma med barnen. Det höll han men började genast lösa det med att dricka ute istället. Då satte jag gränsen för mig (och honom, som man inte borde) att han inte fick vara påverkad med barnen istället oavsett var han fick i sig alkoholen, men då blev det mycket svårare för mig hålla reda på det. Det kan ju redan ha hänt.

Jag är nära att löpa linan ut och bli fri. Jag tycker inte han förtjänar att komma hem till oss, och han har inte bevisat någonting, tvärt om. Det vore nyttigt för honom att försöka ta hand om sig själv, men också riskfyllt. Men flyttar han och har barnen hos sig ibland så har jag absolut ingen kontroll.

Bodde vi ihop utan barn så hade jag övat på att strunta i honom och att inte lägga mig i. Det sa en samtalskontakt till mig en gång att jag skulle göra, men han drack massor i soffan med barnen de månaderna för att jag inte begränsade.

Ursäkta att jag tänker högt och att det blir superrörigt alltihopa :) jag är jättesplittrad.

EmmaLisa.
Förstår jag Carina Bång rätt så menar hon att man inte kan få en person att sluta dricka.
En sak hon tipsar om är att uppgöra ett "avtal" med sig själv, att händer det här eller det här så lämnar jag. Att man också gärna skriver ner det. Tycker personligen att det är en bra ide'. Kanske vore en god idé för även dig?

Och tack Tröttiz ❤️ Du med! Jag försöker men viljan drar åt olika håll. Jag vill stå upp för mig själv och inte släppa tillbaka honom. Då har han ju bara haft en lyxvistelse med alkohol, knappast en konsekvens i hand värld.

Samtidigt vill jag ha honom här. Försonas och låta barnen få det som vanligt. Det finns många fördelar och han är ju inte elak, han är ger mysiga kramar, är vacker och luktar gott. Vi skrattar tillsammans och har roligt också, fast det inte får något utrymme i mina texter här. Vi har intressekonflikter och problem helt uppenbarligen, han har en beroendepersonlighet som heter duga och den är inte rolig att dras med. Men han som person är finare.

För barnen vore det kanske bra om han kom hem. De saknar honom, han har skött drickandet diskret + inte alls de senaste månaderna. Deras boendesituation och ekonomiska trygghet beror också på detta etc.

Men det kanske ändå är dags. Jag är på gränsen att se ett liv där jag är fri med barnen.