Senaste kommentarerna i forumet

Hej jolin!
Ja det är nästan komiskt att de med missbruk beter sig så lika, nästan som att de gått en gemensam helgkurs.
Min man "gömmer" i garaget, i bilen eller bakom soffan. Blir ju ganska besviken över att han inte tror att jag är smartare än så. Har i många år gått runt i huset efter dessa gömmor, hållit koll på mängden i spritflaskorna. Har nu slutat med det, då faktisk inte gör någon skillnad ifall jag vet i "smyg" hur mycket han häver i sig. Som om att jag behöver ha något facit på att han dricker mycket. Något svar på hur DU ska göra har jag inte, men tack för att du delar med dig av din upplevelse. Nobelpris till den som har svaret på hur man själv kan få en missbrukare fri.

Känner väl igen detta att inte älska längre, att kärleken kan ta slut till en människa för att tilliten och orken blivit helt nednött. I ditt första inlägg skriver du att du vill skilja dig för att du inte älskar honom längre. Det är ett helt legitimt skäl för att gå skilda vägar. Hur du än gör och vad du än väljer - all pepp, alla goda tankar, all kraft till dig!

Ja han är fortfarande nykter men jag tänker ibland "När är han full igen?" Jag vet ju inte, tänk om han dricker om 3 veckor eller 3 år. Jag vågar inte lite på honom. Hur gör jag, hur ska jag gå vidare, själv eller ihop med honom?

Oj vad jag känner igen mig i det jag läser!
Känns som jag tar ett steg i taget.. senaste var att bli särbo..inget i vår relation har blivit bättre ändå.. snarare tvärtom för han tar inga steg mot nykterhet.
Nu ikväll la han åter in sig på akutpsykiatrin ( sist var två veckor sen) så då bryter han väl för den här gången!för att ladda o ta nya tag efter förlåtångesten och fylleångesten lagt sig...
Jag ger nog snart upp! Vill leva livet jag har kvar med glädje och trygghet❤️
Deltog i ett alanonmöte ikväll för första gången och bara grät... så mycket som känns igen i det som sägs! Får bli fler sån ihop med mina steg mot mitt egna liv!
Kram till er alla som kämpar🤗

@Åsa M Tack, tusen tack för pepp! Jag ska fixa det, och har goda vänner med på tåget nu.

Tror det är väldigt klokt att du fokuserar på dig. Vi är många som satt andra före oss själva länge och jag tycker det är ett friskhetstecken att landa i "nu räcker det". Ser man ingen förbättring i sikte och energin bara försvinner av att försöka hålla liv i relationen, då är det dags. Heja dig, all styrka till dig, du fixar detta!

Tack kära ni som svarat och tipsat (ska kolla), såg detta först nu! Det betyder oändligt mycket. Jag har bestämt mig för att lämna en drygt sju år lång relation för att helt enkelt inte gå under själv. Min botten är bara min. Och jag orkar inte mera, för då försvinner jag helt. Jag har en dryg vecka för mig själv nu och har tänkt bryta upp i helgen då jag kommer hem, så håll tummarna! Har en plan för mitt liv framåt som handlar om att fokusera på MIG för första gången på länge, och inte på min partners problem (drickande, psykisk ohälsa, och en urballad ekonomi pga detta). Göra fina saker för mig och med vänner. I mitt fall så är jag barn till ett alkoholistbarn som aldrig tog itu med sitt medberoende med sin pappa. Ibland tänker jag att medberoendemönstret i min egen uppväxt (eftersom det inte dracks) tog längre tid att få grepp om, men att det har förstört så mycket just när det gäller förmåga att sätta gränser (även om jag ständigt övar mig) i kärleksrelationer. Men jag börjar väl också känna att jag är för gammal för att inte vara huvudperson i mitt eget liv. Det känns liksom inte värdigt. Och om jag inte förmår leva med någon utan att bli medberoende, så lever jag hellre ensam. Även om det också känns enormt sorgligt att kärleken blir en hälsorisk, eftersom den trasslas ihop med medberoendet. Det är en trasighet att leva med som kan göra mig väldigt nedstämd och känna mig liksom farlig för mig själv, eftersom jag inte kan "hålla gränserna" på ett vettigt sätt. Ja, det blev långt och blurrigt detta, men jag tänker medan jag skriver. Tack för att ni finns, och för att alkohjälpen finns!

Tröttiz så är det. Å svårt o inte tappa förståndet i vetskapen att en människa trycker ner sig själv så i skiten o inte verkar hitta ut. Ja tänkt igenom allt ja gjorde o sa för att hjälpa min A. Han fick mer ångest när åtgärder gjordes o drack mer. Alltså- beroendet flydde, blev ännu starkare!! Å så länge du inte klarar vara nykter så kan du inte ta till dig terapi. Då måste du vara nykter. Så ja. När sjukdomen gått så långt. Då är det svårt att bli fri från sjukdomen. Du sitter då i ett fängelse där ingen nyckel verkar fungera för att öppna dörren ut. När du viftar med utvägar säger beroendet : dra åt helvette!"
Så. Enda är att de själva får nån form av uppvaknande. Å var o hur o när och OM det sker kan ingen veta. Det är min insikt efter det ja upplevt.

Hej jolin!

Välkommen hit. Du beskriver en situation där din sambo försöker dölja sitt drickande men där du ändå märker att han gör det. Du har försökt ta upp frågan, men han känner själv ingen oro. Det jag blir nyfiken på är hur du själv upplever det? Förutom att du ser hur det sjunker i flaskan, hur blir det för dig att han dricker på det här sättet?

Skriv gärna och berätta mer om hur du har det. Du är långt ifrån ensam om att vara i den här situationen, men ibland kan det ta ett litet tag innan en tråd "tar fart", och en kan behöva skriva flera gånger.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tror dessvärre att logiska argument inte fungerar. Vill man dricka så tolkar man det så det gynnar det och det går att ifrågasätta allt. Däremot är det viktigt att inte du tvivlar på vad du tycker och som är helt rätt. Barn påverkas väldigt negativt av att vistas tillsammans med föräldrar som är påverkade. Om inte annat så är man inte närvarande fullt ut. Missbruk handlar inte om logik utan endast om känslor. Har själv trott att om jag hittade "rätt" argument så skulle min anhöriga förstå att han måste upphöra med sitt missbruk. Din sambo vet, om han inte är svagbegåvad, om riskerna med missbruk, åtminstone att köra påverkad, men han tar endast till sig de argument som gör att han kan fortsätta dricka. Negativa konsekvenser att må riktigt, riktigt dåligt gör eventuellt att man väljer nykterhet, men tyvärr inte alltid. Så här ser jag det och du verkar veta hur du vill leva ditt och barnens liv vad det gäller alkoholen.

@Emmsi åh vad jag känner igen. Barnen är främsta skälet till att jag inte lämnat min man också. Vill inte tvinga dem att flytta och bo varannan vecka. El vet att de bara vill bo med mig men de kommer vara så oroliga för sin pappa. Jag vet inte hur jag ska orka. Och är rädd för hur min skulle agera. Han blir aggressiv ibland när han druckit och martyr. Vad skulle hända om han blev ensam? Hur skulle hans relation till barnen se ut? Skulle han gå ner sig totalt? Skulle han bli omöjlig att ha att göra med? Skulle han skada sig själv? Det är tusen tankar som snurrar i mitt huvud

@Tingeling00 nej tyvärr har jag inte så många att prata med. Jag skäms för att berätta också. Svårt att förklara varför. Vi är liksom en medelklass familj med bra jobb, två barn, hund och villa i ett bra område. Att bara nämna ordet missbruk och alkoholism känns så främmande. Som att det inte kan vara så, att det inte kan hända mig. Händer bara andra. Brottas med overklighetskänsla emellanåt, har svårt att ta in hur svåra alkoholproblem min man måste ha och att han faktiskt begått ett allvarligt brott med sin rattfylla

Vilken tuff uppväxt du måste ha haft.. Och dåligt att ingen av de andra vuxna som såg ingrep.. Om du vill prata med någon kan jag tipsa om Svenska kyrkans diakoner. Man måste inte vara medlem eller troende, det är bara att ringa någon församling och säga att man vill boka tid för samtal. Det är gratis och de har tystnadsplikt. Kanske en början. Sen kanske du kan prova att träffa en annan läkare, som kanske bedömer ditt psykiska mående annorlunda. För mig är det självklart att du borde få stöd att jobba igenom det trauma som din barndom måste ha varit... Ta hand om dig, du är värd att må bra!

@Libban Jovisst har jag gått i dom tankarna. Jag skulle mått mycket bättre. Men jag skulle inte klara säga upp mitt umgänge med barnen (små barn, 2 och 4 år) hälften av dagarna. Jag vet inte hur jag skulle hantera det. Hur mår barnen det när det är fredagEM och han går och dricker lite? Kan han köra om det skulle uppstå ngn akut situation? Alla dom funderingarna som snurrar.

@Libban har du ingen att prata med i er krets? Det har varit stor hjälp för mig att alla ( jag vill) vet om vad jag/vi brottas med. Dock försvann en del vänner mest av okunskap tror jag. Att folk som dricker ”lagom” inte vet hur man gör med någon som inte ska dricka alls.... kämpa på!!

@Azalea vet inte hur jag ska orka en skillsmässa just nu. Men vill verkligen inte leva såhär. Perfekt fasad utåt, ingen har en aning om min mans drickande och lögnerna. lynnigheten och onykterheten var och varannan dag här hemma.

Förtroendet för dom får verkligen en knäck när de kör onyktra.
Min dåvarande man åkte fast efter att krockat bilen för grov rattfylla.
Resulterade i indraget körkort 2 år och fotboja under några månader.
Jag stannade men efter fler draman så lämnade jag honom.
Han dricker dagligen och ungefär var 3:e dag kör han bil till bolaget.
Det jag tycker är jobbigt med det är inte att han kommer att åka dit eller köra och smälla utan att risken är så stor att någon oskyldig blir drabbad av det.
Blir tokig på att ens tänka på det.
Kram till er🧡Azalea

Så trist att du inte fått någon hjälp. Det finns många i din situation. Jag föreslår dig att googla på ACA där kan du få tips på grupper som träffas och där man har samma bakgrund som du. Kallas vuxna barngrupper och finns på flera platser i landet. Vet inte hur insatt du är men man jobbar enligt AAs modell med dom tolv stegen. Finns även grupper där du är i behandling under en vecka och bor på stället t.ex. Nämndemansgården. Detta får man betala själv 8ch det kostar drygt tio tusen, men värt pengarna många gånger om ifall man har möjlighet. Hoppas du hittar något som passar.

@Saber Förstår❤️ min tillit till min man är borta också. Det är något oförlåtligt med att utsätta sina barn för fara genom att köra onykter som inte går att reparera

Jag har bestämt mig! Jag har sagt att vi ses när han är nykter och hur han gör för att jag ska veta att han är det är hans problem. Antingen tar han bilen ( då han har alkolås) eller så har han med sig en alkomätare..
Jag upplever honom som oerhört störd över mitt beslut. Sen känner jag att jag kanske inte vill träffa honom alls tills han varit nykter så pass länge att jag inte behöver fundera på om han är det eller inte ...

Går här hemma och väntar hur det kommer bli med min "sambo" får reda på hur det går med hans körkort. "Sambo" pågrund av att vi har gemensamt hus men han har fått flytta ut tillfälligt i väntan på om jag kan få tillit till honom igen. Jag är osäker på det.
Han har valt att, medvetet eller omedvetet vet jag inte, köra med indraget körkort i 1,5 år. Han har kört mina barn, sitt egna barn utan att ha sitt körkort, nykter eller inte vet jag inte heller. Enligt honom så har han alltid känt sig körklar... Men hans känsla för det kan ju vara väldigt missvisande. Jag vet att han kört onykter med.
Oj vad den här alkoholen kan ställa till det. Han har nu valt att ta hjälp, men om han kan få min tillit igen vet jag inte.

Hej! Vill börja med att säga att jag känner igen mig i det här.
Dels aspbergers och att döva sin smärta.

Äter han en stämningstabiliserande medicin? Om inte så kan de - faktiskt- hjälpa. Men först så måste han vara villig att göra en förändring. Kanske kan du fråga om du kan ringa en psykriatisk mottagning för honom att få hjälp?

Han behöver först hjälp med sitt mående. Ibland får man kämpa för att få tid till psyk så var inte rädd att ta i lite, säg det värsta om honom.

För mig var lamotrigin medicinen som att vända från natt till dag i mående. Jag drack för jag mådde skit, jag sov för jag mådde skit, jag hade självbordsfunderingar, orkade inte med familjen.
Men jag klarade det.
Ge det tid, för man blir inte bra på en dag!
Det kommer bli bra, prata med honom och fråga om han vill ha ditt stöd.

Du kan göra det lätt för dig och köpa dig en alkoholmätare för billig peng. Han behöver förtjäna din tro igen så han borde kunna blåsa i den om han inte har något att dölja. Har man sitt på det torra har man ingen orsak att inte blåsa. Å andra sidan är det egentligen inte ditt problem utan hans, du kan göra allt för denna människa utan att lyckas. Det är för att det är HAN som måste inse att han har problem. Om han inte gör det så spelar det ingen roll vad du gör tyvärr. Du har inte misslyckats eller DU kan inte ta på dig att vara dektetiv( för det kommer inte ge dig något) utan det är dessvärre han som måste ta tag i sitt liv.

Vilken hjälp behöver du/han?

@Tingeling00 Hej jag är rätt ny här men jag läste just det du skrev och känner igen det där med att försöka kontrollera. Har nyligen klättrat här i lgh för o se om han har nån gömma med alkohol kvar då jag hittat honom full deckad i sängen när jag kom hem från jobbet ikväll. Men hur gör man då? Förstår väl samtidigt att vill man dricka så gör man de även om man vet att man riskerar att bli påkommen. Fast ska man låtsas som det regnar då istället? Blir det inte då som att man "okejat" ohälsan o allt vad det blir av missbruket? Undrar hur mellanläget skulle va? Hittade ett glas halvfullt med vin mitt på badrumsgolvet samt ett glas i köket och valde att inte hälla ut de som jag brukar. För tänker att jag ska inte städa undan hans fylla. Ska försöka prata sansat imorgon. Det är bara så jobbigt för han blir så arg och defensiv. Sen så blir det svårt då han ofta inte vill erkänna heller. Tänker att jag måste samla kraft att hålla lugnet inför honom när jag väl pratar om det. Hur gör man för att be om hjälp som anhörig då? Kan man söka hjälp och gå den vägen? Så kansle han tillslut hänger på?