Senaste kommentarerna i forumet

Tack, jag behöver lite sparkar i häcken för att få lite fart och kraft att göra nåt konstruktivt.
Jag är vek och får så lätt katastroftankar och tappar då fotfästet .
LVM funkar ju bevisligen inte på honom och jag kommer aldrig att orosanmäla igen. Ingen nytta verkar det som.
Jag ska hålla mig förbannad nu och använda den kraften till att få saker gjorda för att komma vidare.
Han trodde aldrig att jag skulle våga skilja mig men det gjorde jag och jag ska visa honom att han kan inte bestämma över detta heller.
Men tack för att du peppar mig❤
Kram till dig?Azalea

Ja, vi får hålla ihop igenom detta och stärka varandra.
De är verkligen optimister när det gäller husen. Min anser att han ska köpa men har ingen möjlighet till lån så undrar hur han tänkt göra med det.
Jag tänker hålla fast vid att jag vill köpa det eftersom det är mitt barndomshem men blir det för mycket tjabb och drar ut på tiden så tänker jag att jag måste släppa det. Skapa ett nytt hem och kanske vore det de bästa.
Tar det lugnt i helgen och lägger detta problemet att ta tag i nästa vecka. Jag tänker det som ett jobb och nu tar jag helg.
Vila dig i form du också så tar vi tag i det sen.

Kramar ?Azalea

Hej, Min far har under många år, kan inte säga exakt men säkert 20+ år haft ett ständigt alkoholmissbruk.

Det har gällt rödvin/vittvin bara han dricker ingen öl/starksprit eller väldigt sällan isåfall vid högtider. Han är väl vad man skulle kunna kalla en "högfunktionerande" alkoholist och kan i alla fall begränsa sitt drickande att han inte börjar före klockan 5 varje dag. Men varje vardag blir ändå 4-5 glas varje kväll vilket går upp till säkert 7-8 glas på helgerna.

Vi i familjen har under många år försökt få honom att inse detta vilket han nog gör men han har inte velat ändra beteende, det enda han klagar över är hans övervikt och att det inte finns något att göra åt detta.

Har senaste månaden fått med honom på att räkna kalorier vilket vi har gjort tillsammans lite för att motivera och att han får mer koll själv på sitt drickande. Planen har varit halvt kilo i veckan med kaloriunderskott på 500 och att han skriver upp i appen alla vinglas han tar.

Första två veckorna gick bra han gick ner 1,5 kg och nu har han fastnat på en platå senaste två veckorna trots att vi väldigt noga räknar kalorier. Vet ju att det inte är hållbart att dricka såhär med viktminskning men tänkte att det känns ju ändå bättre än att inte göra någonting.

Om någon har erfarenhet av liknande situation med bästa råd jag kan göra så hade jag uppskattat det. Han har också börjat gå mer promenader med oss och jag har börjat köra lite styrketräning med honom.

Vad är det bästa jag kan göra i denna situationen? Tack för alla svar, kramar

Googlade lite och hittade detta. Kände att jag just då var i desperat behov av hjälp/stöd och fick möjligt att skriva, uttrycka mig precis som jag ville. Skriva om känslor som ofta är "förbjudna" när nan samtalar med människor som inte lever under samma omständigheter.

Jätteskönt att kunna få stöd direkt, inte efter fjorton dagar hos någon terapeut i bästa fall. Finns väldigt mycket kunskap, förståelse hos alla och man komplettera varandra. Känns även bra att kunna hjlpa andra som har behov av stöd och som tvivlar på sig själva.

Vad som inte är bra tycker jag är namnet alkoholhjälpen för vi är många som har anhöriga med drogproblem av olika slag ch jag tror att det är lätt att man då tänker att detta är inte för mig.

Som anhörig med ett vuxet barn med drogproblem känner jag ibland att jag inte riktigt passar in. Det är delvis en annan problematik. Alternativet att skilja sig från sitt barn känns främmande för mig och jag tror det står i strid med mönniskans natur. Vi är programmerade att ta hand om våra barn tills dom klarar sig själv. Trots detta är stödet och förståelsen jag fått ovärderlig. De flesta har ju barn även om man inte lever under samma omständigheter så har man stor förståelse.

Min sambo har sedan några år tillbaka haft perioder med mycket drickande. Ibland blir det 2-4 gånger i veckan (inklusive vardagar), ibland dröjer det längre i mellan och blir bara en gång innan nästa period börjar igen. Men alltid blir det stora mängder, vet inte hur många undangömda 40%-sprit flaskor jag hittat. Och öl dricker han alltid 7.0. Efter lång tid har han erkänt att han har ett missbruk. När jag konfronterar honom så blir han ledsen och säger att han ska bättra sig. När jag konfronterar honom när han är full så kan han först inte förstå varför jag blir upprörd, han är ju inte otrevlig eller elak, han har bara haft en trevlig kväll. Rycker mest på axlarna. Efter ett tag övergår det till att hela världen är emot honom, att alla trycker ned han i skiten, att ingen tror på att han klarar något, att han är misslyckad, ja han tar på sig en "offerkofta". Vänder det mycket till hur andra har det och vad andra tycker/tänker/säger. Gråter hysteriskt. Kan tilläggas att han även har psykisk ohälsa i botten (bla adhd). Igår var den värsta kvällen hittills. Han hade en känslostorm av alla känslor man kan ha och blev så arg på sig själv att han slog sönder inredning. När han är nykter är han den finaste människan jag träffat och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag kan inte tänka mig resten av livet med en alkoholist. Vet att om han kommer hem före mig efter jobb så har han 8 av 10 gånger druckit. Smiter iväg till garaget och ska "kolla något", kommer in berusad. Varje gång jag inte varit med han dygnet runt så måste jag analysera, har han druckit? Varför går han iväg dit? Letar i skåp efter flaskor, låser in slattar och gömmer nyckeln. Men han köper nytt lika fort. Hur går man vidare? Hur gör man för att få hjälp? Hur kan jag bete mig? Vad ska jag säga, vad ska jag göra? Känns som att jag provat allt och inget händer mer än att jag ser honom gräva sig djupare och djupare i sin psykiska ohälsa och sitt alkoholberoende... Vi har inte pratat med några av våra nära och kära om det här. Han har kontakt med psykiatrin utifrån sin adhd men jag tror inte han säger all sanning om hur dåligt han faktiskt mår och hur utbrett alkoholproblemet är för då hade något mer hänt från deras sida tänker jag. Försöker peppa honom till att säga hur det är men när de tex frågar om hans ångest på en skala 1-10 så säger han 4 till dom, 9 till mig. Snälla hjälp mig, hur kan min älskade ta sig ur det här? Går det ens? Finns det något hopp? Just nu känns det som ett mörker som aldrig kommer ta slut...

Fortsätter skriva som en dagbok.
Lägger märke till att distansen till kaoset gör gott, även om det är en känslomässig berg och dalbana vissa dagar.
Märker att jag börjar må bättre.
I slutet (innan jag lämnade A) så hade jag en del stressymptom som hjärtat som hoppade ojämnt, en underliggande ångest hela tiden, mitt hår tappade jag mer och mer av och det var väldigt livlöst.
Håret är friskare nu, den konstanta ångesten är borta, känner stundvis sinnesro och börjar se framemot saker. Jag börjar sakta men säkert känna igen mig själv igen. Ikväll gjorde jag en fullmånemeditation med att släppa allt som som står i vägen för mitt välmående och min kärlek till mig själv. Det gjorde faktiskt väldigt gott.
Vill ens inte tänka mer på vad som gjort mig illa utan vill lägga energin på annat.
Hitta det jag tycker är spännande, roligt och som ger glädje igen.
Lägger mig ikväll med en känsla av tacksamhet för jag börjar få hälsan och min power tillbaka. Ibland kan jag bli irriterad när människor pratar om positivt tänkande men jag känner att det är den enda vägen framåt.
Bara tanken på oro, dåligt samvete, kaos får mig att backa, nä ikväll stänger jag dörren för allt sånt.
Önskar er alla på forumet en fin fredagskväll, ta hand om er!

Två LVM efter varandra honom måste du "köra över" om något ska hända. Vad ska du annars göra, invänta att han kommer hem från ett tredje LVM. Du har fått många bra råd om vart du ska vända dig. Ta emot den hjälp som finns och kanske löser det sig på ett mycket bättre sätt än du kan tänka dig. Det gäller bara att agera, att sätta bollen i rullning, göra det du måste göra och ofta blir det inte så svårt som man tror. Vi människor har ju en tendens att alltid förvänta oss det värsta och vi låter ofta rädslan styra vår liv. Min erfarenhet är att det inte blir bra. Läste någonstans att - när man gör rätt saker i rätt tid, ser universum till att det blir så. ❤

När jag först sökte mig hit så var det nog i ren desperation, det blev klart för mig som anhörig hur dåligt jag själv mådde.
Jag började läsa på både beroende och anhörig forumet och insåg att det är många som på sina sätt går igenom detsamma som jag.
Forumet har blivit som en trygghet, ibland skriver jag här när jag behöver få ur mig något, ibland hoppar jag in och stöttar någon annan och jag vet att om det uppstår en krissituation så kan jag be om hjälp/stöd här ifrån andra.
Tycker forumet är helt underbart och är så tacksam över att det finns!

Den där väntan, på vad?
Jag har också känt som du Azalea. Jag har haft svårt att vara bestämd och sätta gränser för a och allt omkring a för jag har tänkt att livet måste redan vara ett sånt helvete för honom MEN jag har börjat tänka att det är missbruket i honom som styr och därför är det missbruket jag är tuff emot. Så länge han inte tar emot hjälp och jobbar med missbruket så finns det inte någon annan väg än att överleva själv.
Kanske lite virrigt skrivet men.. det har hjälpt mig att sätta gränser och gjort det enklare att lämna.
Stor styrkekram till dig och jag blir så glad när jag ser på forumet hur alla backar upp och stöttar, det ger sånt hopp <3

Försök hitta kraften att nu räcker det, jag jobbar med det själv.... mitt ex ska lösa ut mig säger han, men hur det ska gå till har jag ingen aning om. Men det var min psykoterapeut som berättade för mig om tvångsförsäljning, att det är så det blir om det inte går att lösa. Och det finns ju faktiskt ingen anledning att vi ska sörja för våra ex, eller hur? Det tråkiga i kråksången är att blir det tvångsförsäljning så är det en jurist som sköter det hela, ingen mäklare uppiffning som i vanlig ordning och fastigheten säljs ofta till ett mindre pris än hos mäklare, det är vad jag har läst mig till. Så vi får väl peppa varandra igenom det här ❤

Ja, dra upp ärmarna Azalea.
Du har rätt att må bra i ditt liv.
Stor kram. ?

Det är galet vad alkoholen kan göra med dem. Han som var så smart, snäll och ordentlig innan har blivit en helt annan personlighet. Jag har också varit alldeles för vek o snälloch måste tuffa till mig. Vi blir helt överkörda annars .

Jag har redan fått såna utsedda av Tingsrätten, Nordäng67, så det blir dom jag får ringa på måndag. Så han måste inte gå med på det då alltså??
Jag får sån ångest av att göra sånt här bara. Hatar att vara hård och bara köra över honom, det är inget han är van vid. Här alltid varit han som bestämmer hur saker ska göras.
Men nu jäkla måste jag dra upp ärmarna.

Sov sött ??AZALEA

Azalea. Nordängs inlägg låter vettigt !! Det här kan inte va möjligt att du ska behöva stå ut med mer . Du vill att ni säljer huset. Du har väl för fan rätt att skiljas från din man? Inte bo ihop. Ni är ju inte gifta!! Hör med tingsrätten!! Stor Kram

Azalea.
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur du har det, men så jobbigt det måste vara ... ? Önskar att det händer saker med försäljningen, att du åtminstone där kan gå vidare. ?
Det här med beroende är så svårt att ta in. Att alkohol går före olika typer av relationer. Men det är ju tyvärr så det är. Vi hamnar i skymundan ... Och att vi är arga och besvikna går inte in hos dem.

KontaktaTingsrätten så utser dom en bodelningsförrättare och då "tvingas" det hela fram. Det är din lagliga rätt att komma till avslut. Som du har det nu får du ju, ekonomiskt, dra runt två bostäder. Han super igen, att vänta in honom verkar orimligt. Läggs huset ut till försäljning kan ju du, om du vill ha huset, vara en av budgivarna. Många styrkekramar♥️

VillLevaFulltUt
Sätt gränser och krav och håll dem noga. ?
Det har jag börjat göra och jag har börjat känna mig starkare. Tycker också att det börjat hjälpa honom, eller om det bara är önsketänkande.
Jag tänker också att jag borde ställt krav tidigare, inte separation men på annat. Att jag bara anpassat mig till vissa saker. Lätt att se saker hur de verkligen var - i efterhand. Men nu vet jag bättre och kan agera från det. Fått som ett "ovanifrån perspektiv".
Sköt om dig.

Tack för svar! Det känns som att det faktum att jag börjat ställa krav har börjat hjälpa. Han pratar till och med om att skaffa ett jobb. Han tänker ATG han kan fortsätta dricka ibland. Oavsett så verkar mitt krav på separation göra att han äntligen börja ta tag i sina problem. Undrar varför jag inte gjort detta tidigare. Men det gäller ju också att genomföra det. Och det är inte lätt.

Det går verkligen inte in hos honom att han behöver förändra ditt liv. Och jag blir förbannad och ledsen på samma gång över allt han har kastat bort genom beroendet. Fru, familj, jobb och fram för allt barnen. Sonen ringde i morse och tänkte komma hem i helgen men han ville veta om pappa var nykter annars vill han inte komma. Alltså, en son ska inte ens behöva ringa och kolla sånt eller ens tänka på det.
Blir nog inte att han kommer eftersom pappa valt att köpa och dricka minuten efter han blev utsläppt från behandlingen.
Skit också.
Jag försöker göra som ni säger Tröttiz och Nora81 och inte grunna för mycket utan jobba, promenera och yoga med dottern.
Märker att jag har svårt att vara still för då kommer tankarna så det har blivit många och långa promenader på kvällarna. Rensar huvudet.
Det är som du säger Olyckligmake inte förren allt är klart som man kan gå vidare. Just nu är ju allt bara konstgjort och det finns ingen röd tråd att följa. Tänkte på det idag att strunt samma hur det blir bara det blir klart så man kan börja planera för dig själv och framtiden.
Så himla härligt att du har din egen lya att få ro i. Du har varit riktigt stark och beundransvärd och det blir bättre för varje steg du gör.

Så bra att du har skickat in Backen 123? Det krävs att man blir lite förbannad och trycker ner fötterna i myllan då händer det grejer. Jag kommer ihåg hur velig jag var innan jag skickade in handlingarna men också hur skönt det kändes efteråt. Du är på väg nu min vän.

Tvångsförsäljning: vad innebär det?
Han vägrar just nu att göra nånting. Jag får inte köpa huset , aldrig i livet??!! Jag så att då kan ju du köpa det, men han får inga lån så då är det enda att lägga ut på försäljning. Men hur lätt är det med en däckad man när mäklaren kommer ?
Ska nog ringa bodelning förättare och kolla hur men gör. Det går väl inte att låta bli bodelning hur länge som helst tänker jag.

Det är nu 1,5 år sedan jag skickade in om skilsmässa och fick först vänta 6 månader i prövotid, sen LVM 6 månader då jag väntade o tänkte att när han kommer hem fixar vi det. Nähä, drack med en gång i 3 månader och blev ny LVM i 6 månader så jag var tvungen att vänta.
Är förbannat trött på att vänta nu och då börjar han supa igen.

Förlåt mitt snurriga svar men jag håller verkligen på att bli galen.

Ni är underbara och jag är så glad att ni finns.
Hoppas att ni har det fint ikväll och att helgen blir bra.

Massvis med kramar från Azalea❤?❤

Tack för svar’ det känns som att det faktum att jag börjat ställa krav har börjat hjälpa. Han pratar till och med om att skaffa ett jobb. Han tänker ATG han kan fortsätta dricka ibland. Oavsett så verkar mitt krav på separation göra att han äntligen börja ta tag i sina problem. Undrar varför jag inte gjort detta tidigare. Men det gäller ju också att genomföra det. Och det är inte lätt.

Sökte mig hit som anhörig. Ville ha stöd o få kunskap om medberoendet. Snubblade av en slump över forumet då ja googlade lite på nätet.

Tycker forumet är långt över förväntan vad ja trott kunde finnas i form av anonymt stöd o mötesplats för både beroende o medberoende. Ja får nya insikter on mig o medberoendet o forumet har varit en del till att ja kommit fram till beslut som ja behöver ta. Ja känner också att ja betyder nåt för några andra. Gläder mig mycket. Istället för att spela hjälte o tro ja kan rädda min alkoholist så får ja här betyda något för någon.

OliviaD.
Dels för att få stöd från andra i egenskap av att vara anhörig, alltså av dem i samma situation som jag.
Dels för att få förståelse om beroende. Där har läsning framförallt i forumet "Förändra ditt drickande" varit betydelsefullt.
För att förstå mera om själva beroendet.

Det som är mindre bra är att människor tolkar ord olika, vilket lett till endel missförstånd. En sak tas emot illa av en person, vilket var helt annat än det skribenten avsåg.

Hej alla anhöriga på Alkoholhjälpen!
Jag heter Olivia och är praktikant på Alkoholhjälpen sedan 1 månad tillbaka och kommer vara med er fram till 28 april. Det har varit en fröjd att få vara del av ert forum och se vilken kunskap och stöd ni ger varandra. Ni kommer säkert fortsatt se mitt namn här i forumet då jag tillsammans med rådgivarna övar på att ge er största möjliga support.
För att få lära känna er och forumet lite bättre så har jag några frågor till er som jag skulle vara så tacksam för om ni ville svara på:
* När du sökte dig till Alkoholhjälpen första gången, vad hade du för förväntningar på forumet och varför sökte du?
* Vad har du kunnat få för hjälp från Alkoholhjälpen? Berätta gärna om dina intryck och erfarenheter. Vad har varit bra och är det något som har varit mindre bra?

Trevlig helg önskar jag er!

/Olivia, praktikant på alkoholhjälpen

Jag har fixat med admin så de ska ha mailat dig min e-postadress?

Håller med dig, Nora. Manipuleringen är mycket svårt att hantera. Å det hör inte hemma i relationer. För mig bygger en relation på Ärlighet, trygghet, respekt och omtanke.. Ja kontaktat admim ! Kram

Tack för din text <3 @olyckligmake Det är så svårt när man är så van att försöka göra allt bra, inför sig själv bortförklara drickandet och bristen på kärlek för att man inte vill inse att det är kört. Jag ska läsa både boken och dina inlägg. Tack!