Senaste kommentarerna i forumet

@Frun. Ja, det är en fruktansvärt svår situation att leva i. Ännu svårare är det när man isolerar sig och behöver låtsats pga av missbrukarens förnekelse.
Fint att du skriver av dig. Jag har själv använt forumet som en slags dagbok, förutom alla stöttande inslag, för att just skriva av sig. Det är så lätt att man tappar bort verkligheten annars

Vilken mardröm du befinner dig i. Här är inte lätt att se något hopp eller någon tröst. I det här läget hade jag ringt Nämndemansgården och berättat det du skriver här och frågat om dom kan erbjuda dig som anhörig något stöd. Jag har ju själv gått anhörigbehandling, men den möjligheten finns kanske inte idag. Däremot kanske enskilda samtal i någon form. På Nämndemansgården är man proffs, oehört kunniga, äldst i landet, men framför allt man bryr sig på riktigt och vet att den situation du b3finner dig i är något av det mest smärtsamma man kan uppleva. Har själv haft kontakt på telefon när tillvaron kännts outhärdlig och på något "magiskt" sätt har jag alltid mått bra efter samtalet. Du kan säkert även nå dom även på mail annars är numret 046 207500. Dom vill hjälpa inte enbart tjäna pengar som vissa behandlingshem.

@gros19 Det har varit total katastrof sedan dag 1 när han kom hem. Trodde inte han kunde bli sjukare men från ett livshotande destruktivt missbruk till ännu värre. Inget är normalt. Vi gör inga normala saker alls tillsammans vilket vi ändå gjorde fötut, han klarar max 5 dagars uppehåll ( vilar bara upp sig). På väg att förlora lägenheten samt passerar alla gränser för sitt beteende för vad han gör för att få pengar .. Säljer allt, jag kan omöjligt köpa ett par nya byxor eller vad som helst till honom. Lurar vänner lurar mig, jag får gömma plånbok, surfplatta osv. Han har massa hot riktade mot sig. Polis har gjort orosanmälan , samt privatpersoner så vi får se. LVM gjorde honom sjukare så vad kan ett nytt LVM hjälpa honom med. Jag får tillbaka hoppet när han har några " normala" dagen men sedan är allt galet på alla sätt det kan vara och jag tappar allt! Det känns som jag har en 2 åring som jag måste hålla hårt i handen för släpper jag det minsta så rasar allt.

Du undrar om jag försökt få svar på mina frågor. Jag höll kontakt med exet i nästan två års tid efter att jag hade lämnat. Efter två år insåg jag att mina frågor var lika obesvarade som när jag hade lämnat. Då bröt jag kontakten helt och blockerade honom. Först då började jag ta mig vidare. Alla mina frågor kan besvaras med samma svar: han är alkoholist och jag är medberoende. Bägge var vi sjuka fast på olika sätt. Den enda personen jag kan göra frisk är jag själv. Att du får energi endast av kontakt med exet: se det som ett symptom på din egen sjukdom. Det var likadant för mig: mina höjdpunkter var när vi hade kontakt även om han var full och jag var ledsen och arg så var det en konstig form av näring för mig. Börja ställa frågor till dig själv om dig själv och hitta svaret på dom. Då börjar man långsamt få en gräns mellan sig själv och andra. Det är snart fyra år sedan jag "började göra slut" med mitt ex men det är bara två år sedan jag verkligen lämnade honom fullt ut. Först när jag slutade ha kontakt med honom så kunde jag fokusera ordentligt på mig själv och då började jag också må bättre. Kram

Det är synd om dom och det är fruktansvärt smärtsamt att se människor förstöra sina liv. Oehört plågsamt för dom som står nära men du kan inte göra något åt det och det vet du.

Jag har lärt mig att det är negativa konsekvenser som får människor att besluta sig för att pröva en annan väg, att må riktigt, riktigt dåligt. Detta försöker vi som anhöriga ofta förhindra på olika sätt och därmed blir vi kanske även ett hinder för tillfrisknande.

Dina föräldrar förmår inte ta itu med smärtan i sina liv skriver du, men även vi anhöriga behöver ta itu med den maktlösheten och smärtan det innebär att se någon man älskar förstöra sitt liv. Ingen lätt väg för någon, men vad är alternativet?

Tack så mycket för svar!
Oj, vi har en bit kvar här då.. känns astronomiskt långt borta att han skulle erkänna att han har problem. Tack för den insikten, nu kan jag försöka sluta hoppas på orealistiska saker och söka råd i hur man når fram till maken bra istället..
Det är så skönt att få ut sina tankar och känslor om detta jag annars känner mig rätt ensam i, kännt att folk runtomkring förminskat problemet bara för att det gäller folköl och ja visst hade detta varit mycket värre om det gällt ren sprit! Men det ena kan ju leda till det andra.. och han bevisar starkt samma uppförande som mina och hans släktingar som är alkoholister; förnekelse, lögner, raseriutbrott vid konfrontation osv osv..
Tack för tips, ska kolla upp Al-anon. Blir att man själv får gå på A-A möten istället för maken, hehe

Hur har de sociala relationerna sett ut kring era anhöriga?
Drar vänner och bekanta sig undan umgänget?
Ser de också tecknen?

Tack för fina svar ❤️
Nej det är sannolikt inte en sund relation och ingen ska behöva ha det så.
Att prata hjälper föga. Vill de inte - så vill de inte, det har jag lärt mig den hårda vägen.
Man fortsätter att bli sårad. Samtidigt tycker jag synd om dem också, som inte förmår att ta itu med smärtan i livet. Pandemin och sannolikt främst deras beteenden har gjort dem väldigt ensamma och isolerade och inför varje storhelg ser jag sorgen i deras ögon att ingen vill/orkar fira med dem...

Jag har också varit tillsammans med flera som har riskbruk/ missbruk. Tror dom vill ha något av oss, vi kanske visar upp en styrka som dom tror dom kan få del av eller hjälp. Sen är det väl så att missbrukaren blir sjukare och sjukare med tiden och besvikelsen kommer snabbare när dom inser att vi kan inget göra förutom att älska, och av kärlek blir ingen frisk, tyvärr. Om du inte har någon du kan prata med, så testa al-anon, man kan vara med online, anonymt och bara lyssna, det är rätt skönt 🙏

Jag vet inte så mycket mer än att han misshandlade sitt förra ex, ofta. Hon lämnade honom.
De var tillsammans i flera år. Vet att han har minst en relation till som varade i väldigt många år.
Så jag tänker ju ofta på varför inte jag dög?

Har tidigare varit tillsammans med en annan typ av missbrukare , det var samma sak där, höll bara ett år. Även han hade långa relationer bakom sig.

Det är märkligt det där, hur jag hamnar i relationer med missbrukare. Jag som hatar droger, har aldrig ens testat att röka på. Visst kan jag dricka alkohol men det kan va allt från ett par gånger i månaden till ett par gånger om året.

Tyvärr har jag ingen att vända mig till. Jag måste hantera detta ensam.

Det är inte ditt fel ❤ mitt ex som jag numer ligger i skilsmässa med efter 2 år som gifta och totalt 4 år tillsammans var också väldigt otrevlig som nykter på slutet. Jag visste inget om hans sjukdom, han lyckades mörka ända fram till en månad efter bröllopet. Jag trodde han var utbränd innan.
Jag tror det bottnar i skam, depression och ångest till slut för dessa svårt sjuka, och då blir det såhär. Jag vet att han varit lika jävlig med sin exfru, så jag tänker hur har ditt ex haft det i tidigare relationer? Min kastade ringen åtskilliga gånger, sa det här går inte och bla bla, men han ville inte skiljas. Så jag valde att gå och bli särbos.
Jag har tagit kontakt ibland för min skull, det har lättat lite på min ångest, jag har sms och skrivit brev där jag tagit mig rätten att uttrycka mina känslor och det har känts skönt, även om man skriver för döva öron. Jag har känt mig som ett offer, varit så ledsen, känt mig sviken, lurad mm. Många dagar och nätter har varit tuffa men rätt var det är så kommer lite kraft och då har jag bla skrivit här för man vill dela med sig. Jag säger så här, det kommer bli bättre, det kommer ta tid. Prata och berätta för vänner och familj, skriv här, det är så skönt va rädd om dig ❤

Klart du känner stor sorg. Det är ju väldigt sorgligt en hel uppväxt som inte alls varit som ett barn vill ha det och som det har rätt till. Inga barn ska växa upp under såna omständigheter. Det allra minsta du kan begära för egen del är en paus i er relation, om man kan kalla det en relation. Ett halvår kanske då du kan fundera och känna efter i lugn och ro hur du vill ha det, för det är ju inte så här i alla fall.

Fick lära mig när jag gick ett anhörigprogram. Innan jag gjorde något för min missbrukande/beroende anhörige skulle jag svara ja på alla dessa tre frågorna.
Kan jag det här?
Vill jag det här?
Är det bra för mig?
Vad det gäller kontakten med din mamma blir det väl troligen ja, nej, nej. För mig väldigt användbart, men i början tänkte jag att har jag verkligen rätt att göra så. Så sjuk blir man.
Kram❤

Jag är tacksam för ditt svar och skönt att höra att det finns fler som upplevt samma sak.
Läst många trådar här och känner mig oftast ensam ändå i allt, för det känns som att alla trots sin sorg och olycka, ändå har det bättre än mig, de var mer älskade och de har mer att leva för efter uppbrottet.

Har du någonsin försökt få några svar från honom? Är det ens lönt att prova?
Jag har valt att inte ta någon kontakt med honom, för jag trott att det är bästa sättet att komma över honom.
Men det har inte hjälpt mig, jag ältar hela tiden.
De få gångerna jag fått nån energi/livsgnista har varit när han tagit kontakt, även om det nästan enbart handlat om att han undrat om hämtning av mina saker.
Allt är bättre än tystnad. Till och med arga meddelanden.
Jag vet att det kan aldrig bli vi , oavsett vad som händer. Ändå är det enda jag vill är att vara med honom.

Hej!

Jag känner så väl igen mig i vartenda ord du skriver. Vi hade samma sak hemma hos oss. Varenda helg, alla storhelger och alla röda dagar. Mamma drack alltid för mycket, blev otrevlig och stängde ut mig. Pappa kunde också bli full, men inte lika, han har också alltid skyddat henne.
En gång när jag var runt 12 år spydde hon ner hela toaletten, och pappa fick ta hand om henne, då trodde jag att de inte skulle dricka nästa dag, men såklart satt de där med sitt vin som om inget hade hänt. De har varit samma visa i alla år, fylla helg efter helg, vi fick följa med dom till Danmark varje år för att köpa vin och whiskey. Någon gång har jag försökt konfrontera henne, alltid utan resultat, så jag gav upp.
Nu flyttade jag hemifrån för många år sen, men jag vet att deras drickande fortsätter. Ett barn till en missbrukare känner igen vartenda tecken.
Detta har gjort min äldre bror till alkoholist. Att prata om det med min mamma är omöjligt.

Nu har jag själv inga barn ännu, men hade jag haft det, hade jag gjort exakt som dig. Förstår att det är en stor sorg, men om du fortsätter ha kontakt i nuläget kommer det antagligen bli värre och den som blir sårad och förstörd är enbart du, för det låter verkligen inte som en sund relation.
Skickar dig en styrkekram.
/från en som känner igen sig.

Det är en lång process att läka och komma vidare. För mig har det tagit flera år. Jag har ältat samma frågor som du gör nu: var allt bara på låtsas? Var det bara jag som älskade? Varför var han så elak? Och många andra frågor och känslor. Det där med att ta sig vidare händer inte av sig själv, åtminstone gjorde det inte det för mig. Det krävdes krafttag, att hitta strategier och jag gick även i terapi. Terapi går jag fortfarande på periodvis. Framför allt handlar det om att man måste vända fokus till sig själv och sluta fokusera tankar och känslor på alkoholisten. Jag har fått acceptera att jag aldrig kommer att få ett ordentligt avslut, ett äkta förlåt och att mina frågor kommer att förbli obesvarade. Det tog tid men faktiskt känns det ok nu att det är så, jag har nått acceptans. I början tänkte jag som du att det skulle gå över och att jag skulle sluta vara ledsen och tänka på exet. Efterhand insåg jag att jag gick runt, runt i samma cirkel typ. Jag tänkte på samma saker om och om igen. Då började jag träna på att försöka ta nya grepp och göra och tänka på andra sätt.
Mitt ex skrev också till sitt ex och andra kvinnor och gjorde många andra extremt elaka saker. I början var han ångerfull men efterhand var han vara dryg och tyckte att jag över reagerade. Mot slutet var han elak mot mig både när han var full och nykter. Kanske beror det på känslor av skam, dom vet att dom har burit sig illa åt och blir samtidigt konfronterade av oss. Så du är inte ensam om såna upplevelser om det är någon tröst. Börja jobba med dig själv istället, börja ta hand om dig själv och fokusera på vad du behöver. Kram

Hej på er!
Tack för era fina svar! Det värmer.
Jag har nu på morgonen kontaktat en anhöriggrupp här i staden där jag bor.
Det värsta med dessa alkoholister är hur de försöker trycka ner andra och hur "synd det är om dom".
I hela mitt liv har min bror varit prio ett för mina föräldrar, speciellt min mamma. Allt han gör är att förstöra och skapa kaos, men i hennes värld är han nummer ett.
Jag har ett ordnat liv och en bra utbildning, en fin lägenhet och bra jobb. har dock aldrig hört några peppandet ord, jag är på något sätt osynlig.
Dricker sällan alkohol, någon enstaka gång i vänners sällskap, för jag har sett hur det har förstört dom. Vill ALDRIG att mina framtida barn skall växa upp så, som jag gjorde, och det går sönder i mig när jag vet att många barn lever i det just nu.

Behövde bara skriva av mig lite mer.
Tack för stödet!

@hjalpmigut
Hej!
Så bra att du söker hjälp och vänder dig utåt. Forumet har varit en stor hjälp för mig som fd anhörig att börja hitta mig själv.
Du avslutar med att skriva att du vill må bra och leva ditt liv utan klumpen i magen. Det är precis så du förtjänar att leva. Som anhörig är det oerhört tufft att acceptera att man är fullständigt maktlös för den anhörige och sjukdomen.
Sök hjälp för dig själv först och främst.
Sätt gränser och lyssna till dig själv om vad du själv behöver.
Jag valde att bryta kontakten för att kunna leva mitt liv och hitta fokuset på mig själv och min utveckling, för jag var på randen till att gå under. Tappade bort mig själv för att allt cirkulerade runt den missbrukandes behov, non stop. Det är destruktivt och gynnar inte någon till slut.

Ta hand om dig.

Hej !
Vad bra att du hittat hit ! Här finns massor med människor som är i samma sits som du. Bra att du söker dig utåt för o förstå sjukdomen o för att få hjälp.

Du kan inte göra nåt för att minska på hans lögner o få den ärlighet du vill ha i en relation med denna man som verkar vara sjuk iett alkohol beroende . Lögnerna ingår i sjukdomen. Det sårar dig , Ja förstår dig fullständigt men det går inte säga till en beroende: sluta ljug! Det ingår i sjukdomsbilden. Så länge han inte tycker han behöver hjälp så kan han inte förändras. Men hur mår DU i detta? Detta är en svår psykisk, andlig o fysisk sjukdom att stå vid sidan om. Ja vill tipsa dig om Al-anon som är den största själv -hjälpsgruppen i Sverige. Anhöriga träffas o pratar o du får insikter du behöver. Kan va svårt i corona tider o hitta fysisk grupp men finns digitalt om du skulle vilja. Fortsätt läs o skriv här annars. Här finns all kunskap du behöver.

Mvh Morgonsol

Kan också tillägga att idag förstod ja att han hade ett återfall. Det som ja INTE ville veta så fall då min hjärna går i full spinn. Har blockat honom alla vägar men via en anhörig till honom som är medberoende o går hans ärenden så förstod ja. Det han skrev visade på det. FAN kan han ge upp nån jävla gång !! O han vill ha kontakt !! Varför då ?? Ta hand om din sjukdom o ta nåt jävla ansvar för dig själv. Sån energi han tagit för mig idag. Pga 2 sms. Så sjuk är jag i mitt. Därför ja inte vill ha kontakt. Alls. Inte ens svara på 1 jävla brev som ja gjorde. Då trodde han att han kunde fortsätta. Nej. Alkoholism är inte välkommet i mitt liv. Över huvud taget. Aldrig mer

Fått nya tips på hur bli mer lugn o vara i mina känslor. O avleda den mentala besattheten eller när huvudet lever sitt eget liv utan kontakt med känslorna och det är genom kroppsträning- bli medveten om hur det känns i kroppen bara.
Det kan vara
- 10.min på golvet på rygg. Benen böjda o bara känn efter
Spikmatta. Kör ja redan nu. Somnat smabbare än ja trodde var möjligt 😄 Fast tanken är att slappna av. Funkar som akupunktur . Funkar på mig !
Det kan va att duscha jättevarmt
Fysisk ansträngning
Massage. Men svårt o spontangöra.. sen kostar det ju.
Men för o avleda / bryta när hjärnan kör igång med tankar på den beroende eller tankar på annat som är utanför min kontroll. Försöka bryta så fort det går o göra nåt av dessa saker.

❤❤❤

Det låter ju bra och skönt att inget tjafs dök upp.
Ibland får man vara lite luddig med vad man säger eller menar, det är helt tillåtet 😅
Hoppas du får en lugn kväll🧡Azalea

Någon större vila tror jag inte det blir . Min sk make har väldigt bråttom. Han vill få detta överstökat så fort som möjligt. Tack för omtanken.❤️

Första steget är taget
Nu kan du försöka vila lite under tiden som betänketiden är. 6 månader går fort och sen tar bodelningen vid.
Jag skickade in om skiksmässa hösten 2019 , efter betänketid och två vändor på LVM i totalt 1 år så är vår bodelning äntligen lite igång. Fick papper från advokaten förra veckan.
Som svar på din fråga så gäller det Som finns på era konton från det datum som skilsmässan inkommer och registreras och det är det man delar lika på sen.

Skickar lite kramar som stöd från en medsyster i samma situation🧡🧡
Azalea

Nu är skilsmässan igång , egentligen borde man vara glad . Men oro finns alltid att något ska hända. Vet inte hur mycket han dricker , men han dövar sin ångest i långa arbetsdagar. Då ser ju inte andra att man har alkoholproblem, eftersom man jobbar. Nu har vi ju ett barn under 16 år så det är 6 månaders betänketid,, bodelning är inte påbörjad . Barnet är mestadels med mig och som det är nu varannan helg med pappa. Han påstår att det vi handlar från vårt lönekonto nu inte ska vara med i bodelningen utan det tillhör en själv. Stämmer det???