Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår att du blir trött. Att han inte är våldsam är givetvis en förutsättning, men att dricka och skrika förstår jag försämrar era liv. Om han gör så regelbundet, och förstör exempelvis dina saker som straff eller för att demonstrera sin makt så kan nog en kvinnojour tycka att det är över gränsen ändå utan våld.

Jag förstår också att han inte beter sig så hela tiden och att man då gärna fokuserar på tiden som är lugn och normal. Speciellt om det inte finns någon enkel väg ut. Gränser för vad man kan acceptera suddas ut med tiden. Det har mina gjort. Jag hoppas det lugnar sig för er,och mest att det dyker upp ett sätt för dig att kunna välja att lämna om du skulle vilja det. Jag sitter ganska fast själv, lite av ekonomiska orsaker, för barnen, men mest av emotionella skäl för att jag tycker om honom och att han inte gjort något dumt nog än för att jag skulle lämna, vilket ju är lite bakvänt.

Ja, med barn borde gränsen ligga lägre, samtidigt som det på ett sätt är svårare att lämna.

Som Villis skriver så undrar man när det är nog, och när man ger upp? Blir det bra? Vad är gränsen? För min del så vet jag att det inte är normalt att dra upp en slocknad man ut översvämmade badkar varje helg, eller gömma proppen på konstiga ställen och undvika att träffa släkt och vänner mm. Men med gradvis upptrappning så accepterar man konstiga saker till slut.

Emmalisa.
Ja, så länge de dricker kommer tyvärr relationer i skymundan, man kommer inte på första plats ...

Med barn måste beslutet att lämna vara lägre än annars tänker jag. Viktigt med trygghet.

Sköt om dig. ?

Bra, Nora!! Glad för din skull

Han har aldrig varit direkt våldsam mot mig personligen, utan det är saker (allt från kaffekoppar till fordon) som tenderar att gå sönder.

Jag accepterar att alla människor kan ha en dålig dag, men hans dåliga dagar infaller lite för ofta. Skrikandet är det som stressar barnen (och mig) mest.

Tyvärr finns det inga bevis.

Han beter sig inte så hela tiden, vill jag tillägga. I själva verket är han som många andra, förutom att han dricker lite mer och blir lite argare.

Vardagen fungerar, eftersom jag fixar i stort sett allt.

Jag blir bara så väldigt trött. Det var ju inte så här jag ville att mitt liv skulle se ut ...

Åh, vilken svår situation. Jag tycker att han verkar bete sig hotfullt nog för att ni skulle få plats på ett skyddat boende. De kanske åtminstone kan erbjuda ett stöd och utslussning. Det låter ju som att han ett hot för dig och att han inte ska ha något umgänge. Det är ju fruktansvärt att han kontrollerar, tvingar er kvar och terroriserar, det borde vara nog att du känner oro för att förarga honom.

Jag kommer lämna över det, sen får han göra vad han vill med det. Kanske ska klistra på barnklistermärken med döskallar och andra varningstexter så han förstår att det är ingen trevlig läsning, att han gör det på egen risk ? jag var ärlig, skrev exakt hur det kändes för mig, hur förbannat kränkt jag blev över kontakten med andra kvinnor, det han sa, vad jag sett och hört om honom från förr och från tiden här på byn. Hur otroligt otrevlig och dum han varit, mest som nykter.
Mitt uppe i alltihopa har jag dragit på mig en 50-års kris, tycker det går bara utför nu, finns ingen spänning och bus att se fram emot, vilk knappt dricka vin, men jag hade samma vid 30 och 40 så jag vet det är övergående ?

Han kommer garanterat att kräva varannan vecka - dels för att jävlas, dels för att slippa betala underhåll. Att umgås med barnen intresserar honom däremot inte. Han tycker mest att de är i vägen (och jag kan förstå att han tycker att de är jobbiga, det är nog de flesta barn till och från, men själv tycker jag att de bra stunderna med barnen uppväger allt det negativa). Som det är nu, och som det har varit i flera år nu, undviker han dem så mycket han kan. Att vara ute och festa är det enda som intresserar honom.

Soc-anmälan fungerar inte i mitt fall. Han skulle bli väldigt arg. Ofta blir han väldigt arg utan anledning, och jag vill verkligen inte ge honom den anledningen. Han finns i deras register med anledning av ett par rattfyllor och liknande, men enligt vad jag har läst (och även hört direkt från soc) har det ingen betydelse när det gäller vårdnad, boende eller umgänge.

Tack för ditt, svar, EmmaLisa.

Ja texten är verkligen fin, talar så direkt ? lärde mig samma i helgen, att om framtiden vet vi inget, så lev här.
Skönt MalmMia, skönt med lite kärlek också för även om din man är full så är ju dom känslorna sanna, men skuld, skam, suget eller att vara bakis ställer väl till det i nyktert tillstånd.
Låter som en bra plan du har, man kommer till en punkt, nytt bokslut när tiden är inne, oavsett om det gäller ens egen hälsa, att börja träna eller bryta upp ❤

Hej. Jag lider med dig. Tyvärr har jag ingen självklar lösning, men jag har läst här inne att många soc-anmält sin egen partner. Till och med innan de lämnar så att det finns i registret när separationen påbörjas. Man kan nog göra det anonymt.

Vet du om han kommer kräva varannan vecka? Delad vårdnad betyder inte automatiskt att man måste ha varannan veckas boende, bara att han är medbestämmande i juridiska frågor etc. Om han har något självinsikt tycker jag att han borde ge dig boendet. Jag hoppas på att min man är rimlig när den dagen kommer...

Oj vilket igenkännande. Jag har också en sambo som dricker på ledig tid, men sköter jobb och karriär fint och anses välfungerande. I somras dracks det varje dag i fem veckor, och han har tex druckit med barnen innan jag ens kommit hem från jobbet vid minst ett tillfälle.

Min har ställt till med en del incidenter när han druckit. Men oftast händer ingenting, men jag är på spänn, kontrollerar och ser till att det inte blir för mycket. Det tar han som ett kvitto på att ”det inte är några problem” men att jag är till besvär.

Efter en incident satte jag ett ultimatum och han har varit nykter sen innan jul ungefär. Hemma hos oss brottas vi istället med att han kanske är nykter, men knappast frivilligt och han är ibland väldigt otrevlig och beskyller mig. Jag tror att saken ställs på sin spets i sommar vid ledigheten och jag har förberett mig på att kanske behöva lämna honom.

Följer gärna med er på era resor. Ni som också har barn och män som klarar jobbet och inte prioriteras i vården. Jag tycker att dricka ensam med barn är ett stort nej. Och att ställa till med oreda och förstöra saker, bråka eller bara skapar oro likaså. Min man kan man man gråta inför och be honom sluta, och han blir bara kall och känner att alkoholen är hotad. Om något man ber om på sina bara knän inte kan respekteras, så är det något fel tycker jag.

Härligt att läsa dina insikter efter helgen. Ja, vi behöver nog en hel del träning i att bli fullblodegoister. Det är nog liksom inte vår grej. Jag för min del vill så gärna hjälpa till när jag ser att något inte är bra. Ofta har jag ju dessutom rätt ? Men måste också för min egen skull ha mer fokus på mig och vad jag vill. Alla andra får ta ansvar för sig. Det är min lärdom från helgen, med dina ord i bakhuvudet - Be och släpp taget...

Kommer du att lämna över det du skrivit eller känner du att du har fått utlopp i och med att du skrivit?

Ja, det kan jag verkligen skriva under på. Men i helgen gjorde jag min läxa och det var nyttigt och lärorikt.

Maken drack på fredag och blev som vanligt lättkränkt och småvresig. Jag höll mig lugn och högg inte tillbaka. Jag var lugn och fokuserade på mig själv, vilken härlig känsla. Vad vill jag, vem är jag, vad tycker jag är kul. Alla de frågorna ställde jag till mig själv och tvingade mig att inte gå in och börja leda honom. Jag kan bara leda mig själv, allt annat har bara lett till elände. Jag kan inte bestämma över honom, han göra sina egna val - vad vill jag, tycker jag att detta är ok? På något sätt upplevde jag en frihetskänsla som jag inte känt tidigare, mer terapi för mig får det bli. Lördagen fortsatte med drickande för honom och restaurangbesök på kvällen. Han blev packad, men jag mantrade på, jag kan inte styra honom, jag kan bara styra mina val. Totalt sett en trevlig kväll som avslutades med en gubbe som raglade i säng, men inte otrevlig! Hela söndagen ligger han i som i koma, det visar sig att han har halsfluss - så då kan han ju skylla på det, han hade feber och därför var däckad. Jag frågade idag om en kommentar från honom angående lördag, men han har inget att säga!

Så trött på allt men tar med mig Backen123:s ord "Be och släpp taget. Försök inte, manipulera inte och tvinga inte fram någonting. Försök bara. Gud öppnar de rätta dörrarna i sinom tid" Så träffande och så välbehövligt - TACK Backen. Jag vilar i detta och kommer att vara redo när dörrarna öppnar sig. Och tills dess ska jag fokusera på mig själv, jag kan inte styra, bestämma och inte heller tjata på någon som inte vill eller tar eget ansvar. Hur mycket jag än älskar den nyktra personen så är det fortfarande samma person som öser elakheter åt mig när han är full eller som ligger i koma en hel helg. Jag vill göra saker på helgen, fixa hemma, promenera, skogsutflykter, fika, laga mat inte bara sitta i soffan och titta på tv.

Men också en del av min fokus i helgen, jag gjorde annat än bara titta på tv. På lördag bestämde jag mig för att jag vill fika i solen och sa det till maken, han ville följa med, det blev en trevlig stund. På söndag var jag ut på promenad i solen och lagade sen god mat till mig och dottern. Så fokus på mig och bygga upp mig, både på utsidan (kondis) och insidan (starkare fokus på mig).

En sak som gjorde mig oändligt sorgsen var makens kärlek på fyllan. Han var verkligen full av kärlek (ja, av alkohol också) han sa att han älskade mig och att jag var hans liv, utan mig var han ingenting. Han tittade på mig med kärlek och smekte mig på kinden. Varför händer aldrig detta när han är nykter? Nykter så är han bara en sur och bitter gubbe som klagar, måste finnas mycket ångest i honom.

Nora81.
Så härligt att höra om din situation nu.
Ha det så bra! ?

Känslan när man satt gränser och står fast vid det är stärkande. Det var länge sen jag kände att jag började få kontroll över mitt egna.
Det känns som en första seger och som att det faktiskt finns redskap att hantera kaoset.
Igår tog jag tag i mig själv. Satte upp tydliga gränser för honom och backade sedan. Åkte till jobbet och fick en bra struktur på saker där med. Första dagen mot mitt trygga och stabila liv.

Backen123 låter som en jättebra grej! Härligt! Precis så. Sätta sig barnen främst. Grattis till bra insikter !!

Okej. Svårt

Låter som du haft en härlig helg och byggt upp ännu mer styrka Backen123. Fullblodsegoist låter som ett bra mål (skrattade lite när jag läste det för det är ju precis vad vi behöver vara mer av). Heja dig och dina kloka tankar.
Kram

Låter som du haft en härlig helg och byggt upp ännu mer styrka Backen123. Fullblodsegoist låter som ett bra mål (skrattade lite när jag läste det för det är ju precis vad vi behöver vara mer av). Heja dig och dina kloka tankar.
Kram

Vill bara skriva om helgen, och tacka er för pepp ❤ vilken häftig grej, det här med tystnad i 3 dagar, lite fusk för det var fredag efterm till söndag 14, men ändå och jag klarade det riktigt bra, jag som alltid vill socialisera mig, surra och vara nyfiken var tyst ( nästan) ? kände en oro vad som händer när man blir ensam med sig själv sådär, när syftet är att du ska in i dig själv, till jaget. Men det gick bra, inte helt enkelt men har hittat metoder att träna på för att släppa losningen, ni vet när det ända man tänker på är någon annan. Skrivit till mig själv, till mannen och till mina barn. Skrev till mig själv att nu byter jag bok till en ny, nu börjar en ny tid i mitt liv där jag ska vara fullblodsegoist för mig och mina barn en period, gå in i medelåldern försöka njuta ännu mer och läka, bokslut. Om framtiden vet ingen, det kommer ändå inte bli som man trodde så släpp ett, det har jag lärt mig i helgen, hänger ihop med AA att förlita sig på en högre makt tycker jag, så skönt mellan varven innan medberoendet suger tag i en igen, 2 steg framåt ?

Morgonsol.
Ingen ledig kompis som jag känner jag kan ringa, de känner inte varandra så bra. ?

Ok, Tröttiz. Förstår din oro. Ja gjorde en orosanmälan en gång när min A var riktigt under isen. De kontaktade honom samma dag. Har han inte en enda vän du kan höra av dig till o att de i sin tur kontaktar honom ?

Morgonsol.
Samtidigt är jag orolig över hans mående. Jag upplever honom så apatisk. Han har inga andra.

Okej. Tror du han öppnar dörren om du ringer på ? Ja hade avvaktat ett tag tror jag .

Jag fick blommor och allt var toppen för 4 dagar sedan och nu är allt slut enligt henne???
Hon gungar ju nåt jävulskt i humöret suck