Senaste kommentarerna i forumet

Nu är du insiktsfull ❤
Tror du gör rätt i att stänga dörren. Ni kan prata längre fram om det känns som vad du vill. Nu är allt så infekterat!

Tror du har helt rätt i att både beroende o medberoende flyr från sig själv. Vi medberoende ser den beroendes problem o därmed behöver vi inte se våra egna problem. Vi är alltid lite bättre än alkoholisten. (!) Tycker vi. Vi har ett känslomässigt övertag o därmed lever vi i en falsk tro att vi är skyddade från att behöva känna vår sårbarhet, bli lämnad osv. O i o med att vi tvingas ta rollen som den starka så finns inte utrymme i relationen för att våga visa sig sårbar. Det är dessutom farligt i en missbruks relation då relationen inte bygger på just den tillit som behövs för att man ska öppna upp sitt innersta utan risken för att bli sårad. M.a.o finns inte plats för o ha en sund relation till sig själv samtidigt som du har en relation med en missbrukare. Insikter ja fått nu på vägen.
Kram fina!

Skriver igen för att det händer så mkt inombords. Inser att jag blir så hård, stänger igen och går framåt så snabbt. Det ger styrka i stunden och det är en självbevarelsedrift men bakom skalet är det också en sårbarhet som jag inte vågat möta. Insåg nog precis att det är den här sårbarheten som jag behöver möta för att växa. Smärtan av att bli bortvald, att bli avvisad, att inte bli sedd, att stå så maktlös inför de starka krafterna som missbruket och medberoende innebär. Innerst inne är jag ju livrädd egentligen. Medbereondet och missbruket verkar i grunden vara väldigt lika men det utspelar sig på olika sätt. Handlar inte bägge om att fly från sitt inre? Sin inre smärta som man inte vågat möta, vårda och släppa in i ljuset?
Man döljer sin sårbarhet och går in i ett slags läge som handlar om att överleva och så väntar man på att ngn eller ngt utanför för sig ska komma och rädda en.
Svamlar nu men har ändå bestämt mig för att ta den platsen för att läka.
Det blir för ensamt att leva bakom en tuff fasad som ingen kommer förbi.
Inser att det återstår mycket jobb med mig själv, fler skal som ska skalas av..
Styrkekramar till er som behöver det idag.

Märker hur mycket energi som går till ingenting. Missbruk och att vara anhörig är bara en nedbrytande och destruktiv spiral som går ner mot botten. Har känt mig totalt energi lös i några dagar men jobbar igenom känslorna och mitt ansvar i det hela.
Känns som en lättnad att landa i beslutet att ha Noll Kontakt och stänga dörren helt till honom. Har fått ett fåtal sms om hur hemsk jag är och går inte alls in känslomässigt längre. Ser igenom det. Bara snack.
Sömn, vila och att lyssna på mina signaler är den bästa medicinen.
Tänker att det är en bra lärdom i det här för det hjälper mig att lyfta och förändra min känsla till mig själv.
Att välja livet.
Hörde på tv4 för ett tag sedan att det kan förändra hjärnans signalsystem eller nåt att skriva ner 3 saker man är glad eller tacksam för varje dag som tips. Jag ska börja med det idag och utvärdera efter en månad om det känns bättre.
Just idag väljer jag livet, det ger hopp igen.

Viktigt det du skriver om socker. Något man gärna vill blunda för, även jag. Stämmer verkligen att det påverkar känslorna väldigt mycket. En episod jag minns och som jag ofta tänkt på är, när min son varit försvunnen ett par dagar och jag självfallet mådde jättedåligt. Han fyllde dessutom år. Jag sökte honom varje dag, flera gånger på mobilen men ingen svarade. Slutligen fick jag kontakt och vi avtalade att jag skulle hämta honom i en by där han befann sig. Körde dit och väntade i timmar men han kom aldrig och jag mådde förfärligt, något av det värsta jag upplevt. På vägen hem köpte jag en stor påse godis och dom förfärliga känslorna ersattes av ett tillstånd då jag varken mådde dåligt eller bra, oberörd skulle jag nog vilja säga. Har tänkt mycket på denna händelse.

Azalea nej o sen är det intressanta VAD som händer på vägen. Gå o va nykter ett år eller två men utan att möta sig själv o den ångest som ligger till grund för drickandet. Då har man inte kommit nånstans.

Ja kämpar med mitt eget beroende ja haft sen barn. Med socker. I Sverige tror en del fortfarande att det är blaha blaha men i USA ses det annorlunda och ja vet vad ja går igenom o det är inget påhitt med det helvette ja går igenom med abstinens o känslor o allt som händer när ja nu slutat. Får hjälp av en beroendeterapeut med detta. Beroendehjärna som beroendehjärna. Min hjärna är lika sårbar för socker som en alkoholberoendes för alkohol o detta har ställt till det för mig mer än ja trott. Så ja har säkert känt igen mig i de alkoholberoende människor ja mött under livet. Men sen talat om för dom hur dom ska göra. (!) När ja egentligen inte kunnat hantera mina egna känslor. Nästan komisk när ja skriver detta men så är det.

Alanon är SÅ bra. Hoppas det finns en grupp nära dig.
Kram o ha en fin dag !

Bra att du är klarsynt 👌
-Det tar år att tillfriskna....Ja, det är ingen quickfix och räcker med en vit månad.
Ta hand om dig och så bra du går på Alanon, det måste jag också leta upp.

Kram🧡🧡Azalea

Nora ❤

❤️ Fint att du är rädd om dig Morgonsol. Kram

Brev från mannen idag.
Ett försök till förklaring på det lidande han orsakat mig. Han inser sig maktlös inför alkoholen o vad den gör med honom. För mig är sista tiden med honom ett fruktansvärt trauma. Hot om självmord o in på akutpsyk. Den paniken ja upplevde var vedervärdig. 1 månads nykterhet nu o en önskan om försoning i framtiden. När är framtid för honom ? Det tar år att tillfriskna. Ja vet att ja ska ta hand om mig nu. Det får ta den tid det tar men mitt liv är nu o ja ska vårda mig själv nu o för alltid. Ikväll Alanon-möte.

@Backen123 fina backen. Det låter inte alls tramsigt. Jag gjorde samma sak för en stund sedan. Bad till högre makter om beskydd och hjälp.
Jag hade nog nåt slags högmod i att jag skulle klara av att gå in i detta med klara gränser osv. Men föll sedan igen.
Tack för dina ord, de gick rakt in i hjärtat och jag tar till mig vart enda ett. Tack ❤️

Vi är många som vet vart du är nu ❤ För mig blev det en lättnad, att jag äntligen kunde mena det jag sagt tidigare, det räcker nu. När man på riktigt känner att det finns inget vi sen heller, även om allt skulle bli bra, för vi vet att det tar minst år innan den beroendesjuke hittat den nya friska vägen. Och jag avundas dom inte, jag kan nog inte ens föreställa mig allt jobb som ligger framför dom innan det är ok. Vi har haft otur att träffa beroendesjuka som även inre varit snäll, som misshandlat oss psykiskt och det tar tid för oss att läka. Jag har alltid gillat festen, några glas vin till partystämning, umgänget men den här relationen sög musten ur mig och jag vet nu att jag får räkna minst ett år.
Jag har skrivit här förr om det och det kommer från 12 stegsmodellen, att be en högre makt om hjälp, att erkänna sig maktlös. Jag har sagt rakt ut ( och då till gud, så behöver det inte vara, det kan vara till sitt inre jag) att hjälp mig, jag pallar inte mer. Jag fick flera svar, ett tfn samtal från han förflutna, en annan gång info att nu visste hela byn, och en tredje gång ett tfn samtal med info om att han kört onykter till den lokala butiken och att andra klivit in, det var inte bara jag längre som skulle rädda. Jag minns även sista gången jag for från honom och det kändes så skönt, jag ville inte vara där och jag sa högt i bilen att nu släpper jag det här, det är inte mitt att lösa och så får jag 3 stjärnfall framför bilen. Låter så tramsigt men jag kan inte låta bli att berätta och skriva om det, för det var sån tröst just i skarven i att gå vidare. Önskar dig så att du hittar något att vila i och jag lovar det kommer släppa, det blir bättre och aldrig så illa som att vara kvar i kaoset. ❤ sov gott

Styrkekramar till dig Azalea, du kämpar på och inspirerar.
Styrkekramar till dig med Backen123 som går framåt och är så fint stöd till alla på forumet.
Blir så upplyft när jag läser era stöttande inlägg till varandra. Det är sannerligen ingen lätt resa.

@Azalea fina Azalea.
Just nu finns bara chocken. Inga tårar.
Ditt stöd värmer. Jag känner mig mest paralyserad nu. Vet inte hur många gånger denna man traumatiserat mig med sina växlingar. Han har druckit sprit och då blir han galen. Gissar att han får ett delirium igen och måste söka hjälp om några dagar. Som sagt min dörr är och förblir stängd nu.
Det är farligt att vara runt honom känner jag.

Du är så fin Backen123❤
Usch ja, vad vi har att göra som måste vara de som driver på för att något ska hända.
Allt är inskickat och jag går i väntans tider på nästa steg. Såg att advokaten efterlyst värde på ett fordon ftån mannen i torsdags men det kommer han säkert inte att svara på. Bolaget öppnar ju imorgon igen och med det ny påfyllning.
Så tröttande att vi inte kan lösa detta tillsammans under ordnade former.
Blir arg när jag tänker på alla skilsmässor runt om i landet, det är ju inget unikt. Men att bidra med en som ligger däckad de flesta dagarna i veckan är inte en lätt sak.
Jag fattar inte ens hur det ska finnas en möjlighet att dela upp bohaget.
Eller vad som händer sen.......Han rör ju inte ett finger för att hitta ett annat boende utan ligger på rygg i soffan onykter dygnet runt.
Hur tusan ska det gå??

Men du och jag vi kommer att ordna det med tiden 👌Vi tar en dag i taget och tittar mot horisonten.
Bamsekram och må väl min vän🧡🧡Azalea

Gråt ut vännen🧡
Dessa besvikelser kommer att följa oss en tid och vi behöver gå igenom dem men vi kommer igenom.
Det är tröttande att vara vid sidan av och ibland tillåta sig att vara lite hoppfull och se det sluta i besvikelse ännu en gång.
Men du klarar det och du vet dina gränser så stanna vid det.

Stor kram till dig och sov gott🧡Azalea

Han tog kontakt med mig för tre veckor sedan. Det var massor av fina ord, nu skulle det sluta drickas, inget var mitt fel osv allt var glömt med polisanmälan, kvinnoboendet, hårda ord och svek. Nu sitter jag här i samma kaos igen han har på tre dagar ändrat sig. Supit. Säger att han gått in i en relation med sitt x som också är missbrukare.
Polisanmält mig för samma lögn som tidigare. Jag har tagit beslutet nu att stänga dörren till honom för evigt. Lämna in en polisanmälan för falsk tillvitelse och lämna in en orosanmälan till soc. för alla sms om att han ska ta sitt liv. Så har jag gjort vad jag ska enligt reglerna och så kan jag gå vidare med mitt liv. Jag vägrar vara kvar i detta helvete mer. Det var söndagen den 21 mars 2021. Dagen då ridån gick ner. Hoppet försvann och jag lämnade över denna psykiskt sjuka människa till sitt öde.

Fortsätter skriva här för att det känns läkande. Föll pladask i mörkt hål igen, tårarna rinner och jag känner mig sviken. Ännu en gång lurad.
Jag trodde att jag skulle kunna vara stark genom att ha min gränser och respektera de men inuti blir mitt hjärta krossat ännu en gång.
Känns som att de två senaste åren har varit ett pärlband av besvikelser. Nu ännu en. Vackra ord men fortfarande inga djupare insikter.
Förstår att så länge han inte läkt sitt missbruk så kommer han även missbruka relationer runt sig och mig.
Känns så bottenlöst hopplöst med missbruk. Missbruk är ju att ha gett upp hoppet i grund och botten.
Dålig dag, känner en uppgivenhet. Släpper allt för en stund, så får det landa senare.

Fortsätter skriva här för att det känns läkande. Föll pladask i mörkt hål igen, tårarna rinner och jag känner mig sviken. Ännu en gång lurad.
Jag trodde att jag skulle kunna vara stark genom att ha min gränser och respektera de men inuti blir mitt hjärta krossat ännu en gång.
Känns som att de två senaste åren har varit ett pärlband av besvikelser. Nu ännu en. Vackra ord men fortfarande inga djupare insikter.
Förstår att så länge han inte läkt sitt missbruk så kommer han även missbruka relationer runt sig och mig.
Känns så bottenlöst hopplöst med missbruk. Missbruk är ju att ha gett upp hoppet i grund och botten.
Dålig dag, känner en uppgivenhet. Släpper allt för en stund, så får det landa senare.

Fick en dipp ikväll.
Undrar vad jag håller på med?
Ta emot hjälp av honom och gå på samma melodi igen. Har respekterat mina gränser tyckte jag men ändå känner jag mig totalt lurad.
Tröttheten och mattheten kommer tillbaka igen.

Tänker på dig Azalea, du går före mig och jag hoppas du är ok nu också när dagarna går och beslut på beslut fattas och genomförs. Jag ska ta första steget mot bodelning nu med en karl som inte tar sitt ansvar för 5öre. Men det gör ju vi, hela tiden och det tror jag läker oss snabbare. Kram på dig ❤

Vad glad jag blir av att läsa din styrka i texten, styrkan av att kunna se bort åt det andra livet, slippa tvivlet, oron, hur att tänka för att orka. Vi vet att det är tufft att gå, det är så mycket hopp i dom år man fortfarande trodde, att inse sig besegrad av alkoholdjävulen. Men det är så skönt där på andra sidan, visst mår man dåligt där också, man slickar såren och drar på sig offerkoftan med jämna mellanrum men det är aldrig i närheten av att bo under samma tak med en icke tillfrisknad beroendesjuk. Men jag som förälder känner mig stolt nu, jag tog ansvar för mina barn ( mitt ex är inte pappa) jag tog ansvar för mig själv. Heja dig, tänk dig våren i en ny tid, det kommer bli bra. Jag minns oss i påsk ifjol, fy fan vad vi är bra ❤

Hej Olivia,
Då jag hittade hit hade jag inga förväntningar alls. Jag hade en önskan att bli fri från mitt medberoende trots att mitt ex hade flyttat ut sedan nästan ett år.
Det var genom detta forum som jag lärde mig vad ett medberoende är, genom att ta del av andras erfarenheter. Det är genom att läsa och skriva som jag förstod hur jag behövde göra för att bli fri och det var inte en lätt resa. Jag övade länge. Och idag behöver jag inte öva mer. Jag sätter gränser som aldrig tidigare. I alla situationer.
Men jag hade inte klarat av det om jag inte hittat hit. Forumet har varit ovärderligt för mig.

Och jag håller med om att det vore bra med en flik för föräldrar med vuxna barn med beroendeproblematik. Även om vi inte är jättemånga, så vore det ett bra sått att hitta varandra och det skulle kanske bli fler/mer skrivet om det fanns en egen flik i anhörigforumet. Själv fick jag leta ganska länge efter att hitta andra föräldrar.

@Azalea
Tack för dina fina ord och vad glad jag blir att du blir lyft och får kraft.
Det är inget fel i att bryta ihop heller, ser det mer som en styrka att tillåta sig själv att visa att man behöver hjälp ibland. Du har länge navigerat i en skittuff situation själv så allt annat vore konstigt. Stor kram till dig kära forumvän.
@Morgonsol såg först inte ditt meddelande. Fint du skriver, blir lite rörd av dina stöttande ord och det känns så fint med er forumvänner <3
Tack för ert fina stöd, det värmer så gott i hjärtat. <3

Vill så gärna skriva nåt tröstande.

Jag är i samma situation. 3 års kaos med flera behandlingshem för min son. Nu senast LVM i 6 mån och han återföll samma dag han kom hem. Han är 24 år och allt han drömt om tas ifrån honom bit för bit. Det är en fruktansvärd känsla att kämpa för sitt barn men inse hur maktlös man är. Det jag kan säga är att genom dessa år har jag nog läst och lyssnat på allt. Varit som besatt att hitta lösningar och jag har hört många fina berättelser om de mest hopplösa fallen som rest sig och blivit nyktra och fått bra liv. Sedan är man ju så otroligt rätt för precis det du beskriver. Det är så många faror kring missbruket. Din dotter är säkert rädd för sig själv i de stunder hon vågar tänka på vad hon utsätter sig för. Jag vet att min son är det!

Beroende är en fruktansvärd kraft och det är så svårt för oss att förstå. Jag tänker att människor förlorar armar och ben, förlorar sina barn, har vänner och partners som dör av sitt missbruk och nånstans säger deras berondehjärna till dem att det enda som får dem att stå ut med den smärtan kring allt som händer är att döva sig med mer droger/ alkohol.
Jag hoppas det vänder! Vägrar ge upp. Nån sorts balans av villkorslös kärlek och gränssättning. Jag har efter många samtal med anhörigkurator och samtalsgrupper med råd om hur jag som anhörig ska göra bestämt mig för att plocka bitar av det men samtidigt göra det som känns rätt i magen för mig.

Hur mår hon nu? Hoppas det vänder för er!
Kram

( ps. ett tips lyssna på beroendepodden , en intervjupodd med Annelie Ståhl själv nykter alkoholist, där finns många hoppfulla berättelser om tillfrisknande)