Senaste kommentarerna i forumet

Jobbigt
Ja det är jobbigt att lämna. Trodde inte jag själv skulle klara av det. Skilsmässa, sälja hus, dela saker. Men man får göra en sak i taget och gå framåt. I dag efter snart 2 år så mår jag så mycket bättre. Mina barn och barnbarn har fått tillbaka sin glada mamma/mormor/farmor.
Jag kan bestämma vad jag vill göra alldeles själv. Sen har det ju varit en kamp att leva själv för första gången i mitt liv. Särskilt i dessa Coronatider.
Och jag kan längta tillbaka till den mannen ska blev kär i, men han finns ju inte mer.
Så ta en dag i taget. Sätt upp mål. Undan för undan kommer du bli starkare.
Och må inte dåligt för att du planerar för ditt liv. Som det ser ut nu så vill ju inte din man följa med i dessa planeringar. Men kanske han vaknar upp. Kanske får din man en tankeställare och bestämmer sig för att ta tag i sitt drickande.
Så länge det fortsätter som det är så blir man en möjliggörare. Men det är ju en förändring man vill ha. Kanske en tröst att kunna se det på det sättet. Lycka till i morgon

Du vet eller tror att han kommer att bli förkrossad. Jag skulle säga att han behöver bli förkrossad. Det är negativa konsekvenser, det är att må riktigt, riktig dåligt som brukar göra att man blir motiverad till förändring. När du visar att gränsen är nådd ger du honom möjlighet att växa om han väljer det. Lycka till, ditt beslut är bra för er båda, men självfallet inte lätt.

@Skrållan
Tack för ditt fina och stöttande svar! Har ju tänkt att lämna många, många år, men får alltid kalla fötter. Varje morgon efter han druckit så är jag fast besluten att gå nästa dag. När eftermiddagen kommer och vi har det lugnt och skönt, kanske lite fika och promenad, då börjar jag vackla i mitt beslut... Tänker att det nog inte är så farligt, jag kanske överdriver osv... Tittar också på honom i smyg då och mår så dåligt att jag ens tänker tanken på att lämna honom för jag vet att han kommer bli helt förkrossad... å så börjar jag vackla, stannar kvar och så börjar allt om igen ... Men nu har jag en annan känsla. Har ev en möjlighet att lämna redan imorgon... Barnen är lediga och maken ska till jobbet. Funderar på om jag ska lägga korten på bordet och berätta allt för barnen och min mamma.Hoppas mamma kan komma hit och stötta mig när jag vacklar i mitt beslut. Mår så illa idag bara av tanken på att ev göra detta imorgon. Min plan är att inte analysera detta så mkt idag, utan bara göra det imorgon. Dock är jag rädd att jag under dagen ska börja vackla och ångra mig och skjuta upp det ännu en gång... Vet inte om jag nånsin kommer känna mig mer redo. Om jag bara väntar på att bli mer redo så är risken stor att det aldrig blir... Mår så dåligt av att ha dessa tankar bakom hans rygg. Känner mig som en hemsk person som går i smyg och planerar att lämna. Gud ge mig styrka att klara detta...

Ja det är sjukt. Vi som inte har den sjukdomen skulle ju inte göra så.
Jag känner igen mig i allt du går igenom. Böna och be, bli arg, ledsen, kolla allt han dricker.
Jag lämnade, men det tog många år. Blev hjälpt av kommunens anhörigstödjare och detta forum. Och när jag till slut berättade allt för mina vuxna barn. Dom har ställt upp för mig till 100 procent.
Jag skämdes också för min mans drickande och hur han blev när han drack. Men till slut släppte jag skammen. Det var ju inte jag som drack. Började fokusera på mig själv. Det gör sådan skillnad.
Försök att börja tänka på vad du vill göra. Vad du tycker om. Det gör en gladare. Man kan då ibland släppa oron för den som dricker.
Jag räknade också och letade hur mycket han druckit och var gömmorna fanns. Men till slut orkade jag inte mer. Jag visste ju.
Det är kämpigt när man är mitt i, men med tiden blir det värt att ta tillbaka sitt liv. Det är ju inte så här man vill leva, 1 år till, 2 år till eller 5?
Fortsätt skriv här. Det gör skillnad när man ser allt i skrivande form. Försök att få någon att prata med också. Det behöver man.

Ont i magen igen. Maken drack en kvarting whisky inatt kl ett. Vi satt uppe å väntade på att dottern skulle komma hem. Han drack inget under kvällen, men jag visste att han skulle dricka så fort jag lagt mig. Han drack en kvarting i tv rummet å sov på soffan. Min förvirrade hjärna registrerar bara detta å jag går vidare. Snälla, kan någon bara svara på om det är sjukligt att dricka en kvarting kl ett på natten innan man ska sova? Behöver se det i text, för jag vet att jag kommer tvivla på mig själv och bara förtränga även denna kvarting...

Ett medberoendeliv tar musten ut en fullständigt..Du kanske ska kontakta en terapeut o prata. Hon kan säkert hjälpa till att reda ut ety o annat o även se om du har hamnat i en depression. Du har syntom på att hamna där om du inte redan är där.. Man känner inte sina känslor när man slutat lyssna på dom. Ja har varit i en depression själv så ja vet. Du har lyssnat för mycket på mannen o försökt hjälpa på bekostnad av dig själv o allt vad du behöver för o må bra. Tänk på dig själv nu i veckan som kommer. Gör nåt som leder till nån förändring för dig. Samtalskontakt tror ja helt säkert du behöver. Alanon ? Finns det i din stad? Du behöver hjälp ❤ Kram

@Morgonsol ❤️

Känner med dig . Så jobbigt du har det. Ja tror på att en förändring från din sida kommer göra dig gott. Det liv du lever bygger varken upp dig eller mannen.

@Morgonsol 🌹
Mår väldigt dåligt psykiskt. Jag har ju inte pratat med honom, skulle gärna vilja det. Få höra hur han tänker. Samtidigt vet jag inte om jag orkar. 😔 Undrar om detta "medberoende - liv" lett till att jag hamnat i depression. Dålig aptit, sover dåligt och avtrubbad. Jag mår helt enkelt inte bra...
Tack för omtanken.

Hur går det för dig, Tröttiz? Hur mår du? Kram

Vill bort, orkar inte mer, jag tynar bort, jag har sökt en lägenhet. Jag tänker ta upp det imorgon, ikväll har han bara suttit i soffan med halvöppen mun och stirrat i tomma luften, full såklart, och fylledravlat, samma sak om och om igen, ORKA, min stora skräck är att han kan bli väldigt elak, både när han är nykter och full. Känner mig livrädd men ändå lugn, står inte ut en sommar till med denna människa. Gode gud hjälp mig..

Ja jag blev så osäker där om ni pratat, jobbigt läge när han än inte är "där" men det finns ju inga garantier ändå, mitt ex gick behandling 6mån efter vi gift oss, han " glömde" berätta att han var alkoholist.... återfallen duggade tätt efter så jag gick, vi hade inget att stå på och inget som höll oss samman. Idag är jag glad vi gick, för minnet av oron, sorgen att bli bortvald för något annat gör så ont. Men det är inte deras fel att vara sjuk utan så olyckligt, däremot ilskan och dumheterna som verkar kunna gå hand i hand får dom ta ansvar över. Ja alla minnen gör ont, men att ta fram i ljuset gör att det bleknar med tiden ❤

@Backen123
Tack för ditt svar! Vi har pratat om det så många gånger under åren. Jag har skrivit brev, bönat, bett, hotat, haft ultimatum osv.... Varje gång blir han jätteledsen och ångerfull och lovar att hålla upp minst ett år eller bli helnykterist. Han förnekar dock fullt ut att han har problem! Vägrar att söka hjälp, för han har ju inga problem... Nu har jag slutat att tjata, hota mm för det håller bara max 1-2 veckor. Det ger mig en andningspaus, men det förlänger bara processen . Jag vet ju ändå att han börjar snart igen, så jag säger inget längre. Samlar på mina bevis istället till den dagen kommer då jag vågar lämna. Det känns som om den kommer närmare och närmare, annars kommer jag bli knäpp känner jag. Det ENDA jag tänker på är när han ska dricka, om han har druckit, hur mycket han druckit mm. Sån sjuk ångest har jag fått och mår illa. Mitt psykiska mående har försämrats sedan jag började skriva här, men det ser jag som positivt. Jag har slutat tränga undan allt och sätter istället ord på mina tankar och känslor. Det är skrämmande, men nog ganska nödvändigt... Tack igen för ditt stöd!

Hoppas så att det gick bra igår, att du fick den respekten
Jag läste igår om sorgeprocessen som många av oss går igenom, där var ett av förslagen att prata, att berätta. Du har börjat här och det kanske gör att du kan börja berätta för någon annan nära, det är så skönt att få ur sig situationer, kaoset dom ställer till med. Jag har skrivit här om situationer ex fyllkörningar, kontakten med andra kvinnor, ilskan och när man läser dom skrivna orden så ser man ytterligare hur sjukt det är många gånger livet med en beroendeperson, det är inte bra för oss. Önskar nu han tar sitt tillfrisknande på allvar, att ni tillsammans kan göra den resan om du vill ❤

Åh vad jobbigt för dig, känner så igen sökandet och att man tvivlar på sig själv, att man måste ha bevis på exakta mängder. Mitt ex drack också ur kvarting, han sa det berodde på att han själv kunde ha lättare koll på mängden, så dom lurar ju sig själv också. Kommer inte ihåg om ni 2 pratat om beroendet. Ett alternativ kan vara att skriva ett brev till honom, kanske nå honom den vägen, eller få en början till förändring hos honom, det är ju han som äger problemet ( sjukdomen). Sjukdomen är så progressiv så det kommer inte bli bättre utan värre om han inte gör något åt det.
Jag började vila i hur jag ville ha det i mitt liv utan mannen, hur mitt hen skulle se ut, vad jag och mina barn kunde göra igen innan jag gick, det var så skönt att drömma och fick mig snabbare iväg, samt alla här på forumet. I processen bodelning kommer du med största sannolikhet få bo kvar med tanke på barnen
Kämpa på, en dag i taget mot förändring 🙏🌷

Glad jag blir å dina vägnar Azalea ❤️
Tack detsamma fina du.

God Morgon 🙏
Det känns riktigt bra att allt är inne och att det äntligen händer något. Jag har väntat så länge och vill bara att det snart ska vara över.
Så roligt med ny lägenhet, spännande att inreda och göra det till din oas där du kan ha ditt lugn.
Jag ska ut på långpromenad nu och rasta både ben och sinne.

Njut av helgen 🧡 Azalea

Ja, visst e det kul Azalea.
Läste att du fått klart med papperna. Hur känns det?
Vi har umgåtts under två veckors tid men jag känner att det kommer ta tid och att jag behöver ha mkt tid med mig själv för att hänta upp mig själv.
Om två veckor flyttar jag till en större lägenhet och det ser jag framemot, att få ordnat med en ordentligt och stabil grund i mitt liv. Det har varit alltför otryggt och kaosartat om jag ser tillbaka.
Hoppas ni alla får en härlig lördag och finner ro inom er. Stor styrkekram 💕

Hej igen... Somnade igår kväll utan att gå upp och lukta efter eventuell whiskylukt. Imorse (fredag morgon) var jag dock igång direkt att leta bevis. Kan INTE låta bli, livrädd att missa något. Hittade en full kvarting i hans tennisväska som inhandlades i torsdags innan hans träning. Hittade också en påbörjad kvarting i garderoben där han alltid gömmer spriten. En tredjedel urdrucken. Dracks i torsdags efter vi lagt oss. Det sjuka är att när jag kom hem i fredags eftermiddag så låg kvartingen kvar i garderoben, men nu med ytterliggare en tredjedel urdrucken... På morgonen var det 2/3 kvar, på eftermiddagen 1/3 kvar. Han måste ha druckit 1/3 hemma under dagen, han jobbar hemifrån nu i Corona. Jag är så känslomässigt avtrubbad märker jag, så jag blir knappt chockad eller extra arg... Detta är tredje gången jag märkt att han druckit lite under dagen. De andra gångerna vågade jag inte lita på mig själv, men denna gång var det ingen tvekan. 1/3 kvarting har druckits under dagen. Vet att han körde bil på lunchen och kl fyra...
Detta, att skriva här hjälper mig så mkt! Jag har bestämt mig för att lämna. Oroar mig för att jag ska skjuta upp det, pga rädsla för hans reaktion och pga rädsla för allt praktiskt som måste lösas då. Jag känner mig helt slutkörd, trött, avtrubbad, har nära till tårar och tryck över bröstet. Det enklaste är ju att glra som jag gjort i 25 år... stoppa huvudet i sanden och trycka bort allt jobbigt... Men jag anar en annan känsla i mig som gror, jag känner så starkt att jag måste bort med mina barn! Om jag bara lämnar en dag, då har jag ju ingenstans att bo. Skulle vilja kräva att han får flytta för det är han som satt oss i denna situationen. Kan man kräva det? Eller måste vi flytta och han får bo kvar? Vill ju helst bara kasta ut honom... Är också osäker på när i tiden jag ska ta steget. Stora dottern slutar nian i vår och satsar hårt på skolan och betygen. Jag är rädd att jag skapar ett kaos om jag lämnar nu, och att hennes skolarbete och betyg ska drabbas negativt av detta. Ska jag lämna i sommar? Helst vill jag bara dra nu... Tack för att ni finns!

Så skönt för dig Azalea. Det går framåt. En dag i taget.
Sov så gott🙏

Vilka jobbiga val vi får göra MalmMia.
När jag ställde ultimatum så valde ju mannan att fortsätta dricka.
Jag var så ledsen, trodde aldrig jag skulle klara att gå. Men jag gjorde det.
Det är svårt att ta beslutet, men man vet bara själv när det är nog.
Som alkoholisten så kommer vi till ett vägskäl. När det blir, känner vi bara själva.
Och som du säger måste alkoholisten själv vilja bli frisk. Ingen kan bestämma åt någon annan. Så svårt det där.
Hoppas du får en fin helg ändå.

Tack Azalea och Backen123🤍 Så skönt att ha med sig några på resan 🤍 Förra gången flydde jag och han höll på att bli nykter och var avtrubbad och elak däremellan. Då visste jag mitt mål och kunde jobba för det.

Nu har jag en man som dricker två gånger i veckan, "som alla andra". Så nu pågår försök övertalning. Åh, det är så svårt, jag har sån ångest. Jag vet att jag gör rätt men det betyder inte att det blir lättare! Jag är så glad att jag då har denna dagbok att gå tillbaka till. Jag vet att för ett år sedan såg det likadant ut. Men han säger att han har vaknat upp och vill att jag ska ge det 3 månader när han börjar behandling och kurator och antabus eller vad som helst. Men för att det ska fungera så måste han bli nykter för sin egen skull, det funkar inte att bli nykter för min skull, när han dessutom inte vill. Han ser det inte så men jag står stenhårt fast och det gör så jävla ont. Att gå när hjärtat brister... Då är det tur att jag har denna utloppskanal, bokat tid nästa vecka med kurator och beroendeterapeut.

Som rubriken lyder så känner jag mig väldigt ensam och osäker. Är ensam i detta, ingen att bolla tankar med. Men jag har iaf fått en tid på "centrum för våld mot kvinnor". Ska bli skönt att få prata av sig och kräkas ut.

Osäker om vad jag vill med pojkvännen. Vi har träffats lite sporadiskt på mina villkor. Känns ju som att han verkligen tänker satsa på att bli nykter. Hans insikt på vad som behövs förändras och han erkänner att han har problem. Har han aldrig sagt under dessa 3 år. Men, för mig är det bara ord ännu. Vill verkligen se det, få det bevisat för mig.

Nå ja, nu är det helg och jag har den där helgångesten. Men han säger att nu är det nyktert som gäller. Lär ju bli varse. Kan inte riktigt slappna av. Har bjudit hit han på fredagsmys, efter mitt recept. God mat, tända ljus, kanske spela nått spel och bara vara med varandra. Hoppas nu att detta inte förstörs. Att han gör mig besviken...Men försöker slappna av.

Önskar er alla en fin helg❣️
Kram E

Stort tack alla som skrivit till mig! Har ju ingen annan att prata med. Har inga direkta vänner och släkten anar ju inget. Jaf har ju hållit upp fasaden i 25 år (först mkt psykisk misshandel å nu de senaste 10 åren alkoholen). Blev så rörd av era kommentarer att jag nästan började gråta på jobbet när jag läste dem. Att andra förstår min situation och att mina känslor, tankar och upplevelser blir bekräftade, känns helt fantastiskt. Känner mig lite starkare, hoppas det håller i sig bara. Hoppas kunna ta mod till mig att ringa alkohollinjen som ett första steg, för att kunna sätta ord på allt muntligen. Ikväll har jag tränat med dottern och nu lagt mig tidigt, så skönt. Hörde maken rota runt i garderoben och öppna sin träningsväska. Han är nyss hemkommen från sen träning. Han åkte extra tidigt dit idag, nu förstår jag att gan nog svängde förbi systemet... Han dricker nog i TV rummet nu, men jag ska stå emot impulsen att gå upp på toa och sniffa efter whiskylukten... Jag ska sova, inte vara en blodhund nu ikväll... Tack alla och god natt!

Advokaten ringde mig och jag fick veta att alla papper och betalningar är klara.
Trodde knappt att han skulle skicka in sin del så det är en positiv överraskning.

Sov sött 🧡Azalea