Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att du har mycket att tänka på. Det är väl tyvärr så att det är svårt att få någon annan att sluta dricka. Jag tycker du gjorde helt rätt som anmälde, låter som en ohållbar situation för din syster, med den våldsamma sambon dessutom. Jag tänker också att din mammas problem redan påverkat ditt liv så mycket, att de inte ska få ha så stort utrymme längre. Om du skulle skriva ett brev till henne med ungefär det du skrev här? Och kanske faktiskt prata med polisen, de kanske kan göra något angående våldet? Och inte minst, ta hand om dig, kanske behöver du samtalsstöd för att få lite frihet från tankarna på din mamma?

Din man är uppenbarligen alkoholist.
Spriten är och kommer alltid vara hans No 1.
Han har lovat att sluta dricka flera gånger, men klarar inte detta utan hjälp som jag förstår. Hur mycket du än bönar, ber och hotar.
Min första tanke är era barn, barn kan inte välja. Det kan du.
Jag är själv uppvuxen med en alkoholiserad pappa tillsammans med mina syskon. Hela livet och än idag så snurrar det eviga hamsterhjulet runt, runt, runt. Alla de turer med fylla, bråket som uppstår mellan föräldrarna, alla överenskommelser som bryts. Dagarna då det är radiotystnad för att sen hela karusellen ska dra igång igen när pappa är berusad.
Jag önskar att min mamma skilde sig från min pappa som är världens bästa när han inte dricker.
Kvar är vi vuxna barn, som aldrig får sinnesro. Vi kunde aldrig välja. Och fast vi inte bor hemma så är vi inte fria.
Ju längre du stannar desto mer förändrar det dig också.
Om han inte väljer att söka hjälp i att i form av att lägga in sig på behandling, så ta på allvar och lämna honom. Kanske når han då botten och väljer ta tag i sitt missbruk, eller gör han det inte. Stannar du kvar, kommer hjulet bara fortsätta snurra. Tro mig.. själv jobbar jag med att inse att spriten blir min pappas död. Mamma står fortfarande som en medberoende vid sidan om, med tomma löften och får bara spela med och vänta på nästa fylla. Ny löften som bryts om och om igen...

Förstår att du räknar och håller koll på hans drickande, det tror jag var och varannan kan känna sig igen i här på anhörigsidan. Så bra att du skriver här på sidan, det har varit en jättebra hjälp för mig att få bekräftat att den känslan jag har inte alls är överdriven. Det är snarare så att missbrukaren förminskar och förvränger verkligheten till det inte längre går.
Tänker att en relation bygger på tillit, respekt och kärlek men det brister ju när ens partner lever sitt dolda liv med drickan, bara där är det ju helt fel. Du skriver även att du är osäker på vad som är normalt, det är ett friskhetstecken att reagera så för det är så himla lätt att gränserna flyttas utan att man först tänker på det.
Visst har du rätt att bli behandlad med respekt, ärlighet och öppenhet i en relation för att må bra.
Hoppas du skriver här mer, det är så många som ger varandra goda råd, man får sätta ord på vad man känner och få bekräftat att det är många fler som känner som en själv, det stärker en.
Du skriver att du vill bo själv men är rädd för hans humör, ta den tid du behöver för att ta beslutet eller börja leta bakom ryggen på honom. Du ska inte behöva vara rädd i ditt egna hem och det låter som du behöver en fredad zon.
Kram

Du vet själv hur sjukt detta kontrollerande är. Det största bekymret som jag ser det är inte hans drickande utan att du tvivlar på dig själv och det är lätt att göra. För min del brukar jag tänka så här när tvivlen kommer "jag är beredd att ändra mig när jag får bevis om motsatsen, men till dess tror jag på det jag upplever". Skönt att du i alla fall har insikten om hur sjukt ditt beteende är och en gång, när du har allt detta bakom dig så kan du skratta åt det. Alla som lever tillsammans med någon med missbruksproblem och fönekandet det innebär har nog i större eller mindre omfattning gått igenom det.du beskriver. Det är ju ändå så att både du och din man vet att han har stora alkoholproblem.

Min mamma är världens finaste och underbaraste kvinna jag någonsin träffat, när hon är nykter...
hon har haft alkoholproblem vad jag minns i minst 25 år.
Jag har mestadels varit boende hos henne under min uppväxt (flyttade hemifrån för 11 år sen) och för 16 år sen träffade hon en man som hon nu är gift med och har ett barn med. Jag har alltid haft bra kontakt med mamma, vi träffades ofta och pratade i telefon dagligen på vardagar. Hon hörde sällan av sig på helger givetvis.
Hon har alltid totalt förnekat sitt drickande för mig trots att jag växt upp med detta och fått ta hand om mig själv från ca 7 års ålder.

Julen 2019 var hon full och jag blev än en gång förbannad för jag ansåg att hon kunde åtminstone hålla sig den dagen för min lillasysters skull.

Några veckor senare gjorde jag en orosanmälan hos socialtjänsten och det var det tuffaste jag gjort i hela mitt liv. Jag pratade öppet med en okänd människa om mammas problem och min oro för min syster.
Mamma låtsades som ingenting och tillslut fick jag nog och sa till henne att jag och lin dotter inte vill ha någon kontakt med henne förrän hon har tagit emot hjälp på riktigt.
Då tog det såklart hus i helvete och jag var boven i det hela som hade svikit henne genom att anmäla henne.

Jag har inte någon kontakt med henne alls nu. Jag orkar inte.
Jag drömmer om henne i princip varje natt, ibland är det fina drömmar och ibland drömmer jag att jag står och tittar ner på henne när hon ligger i en kista med massa ölburkar omkring sig...

Jag får höra från andra anhöriga att hon dricker oftare och oftare och att allt blir värre och värre..
det är så många minnen som dyker upp och gör att jag mår piss. Allt som hände inom dom fyra väggarna under min uppväxt.
Hennes man bli också aggressiv när han dricker. Han har slagit henne sönder och samman hur många gånger som helst. En gång dömdes han till fotboja för det men sen blev såklart allt som ”vanligt” igen.

Min man säger att jag måste prata med någon om alla mina känslor men jag KAN inte. Vet inte vad jag ska göra.
Är så rädd att få ett samtal om att hon antingen supit ihjäl sig eller att hennes man slagit ihjäl henne...

Nu blev det rörigt inlägg men såhär rörig är jag i skallen just nu...

Tack för era fina svar! Känns så skönt att sätta ord på allt man går och bär på... Jag vet med mig att det bara är destruktivt för mig själv att leta bevis hela tiden tiden... Jag kan inte låta bli, letar, håller superkoll och skriver ner i mobilen. Eftersom han kan dricka så mycket nu utan att det märks så går jag och letar och räknar hela tiden och skriver ner hur mycket han dricker. Annars tvivlar jag på mig själv, måste skriva ner för annars kommer tvivlet på att jag har fel och att jag överdriver. Vad jag ska ha alla dessa anteckningar till vet jag inte... Känns lite gott att ha bevis om det behövs när jag väl tar modet till mig att lämna. Han kommer ju blåneka till sin konsumtion och jag kommer direkt börja tvivla på mig själv. Så därför fortsätter jag att leta och skriva ner, vet att jag inte borde och orkar egentligen inte heller, men gör det ändå. Så här skrev jag ner i söndags i mina anteckningar på telefonen:
Söndag: kollar på morgonen. Halva kvartingen från igår kvar i garderoben i tv rummet. På eftermiddagen vid kl 17 känner jag en svag doft av whisky i tv rummet. Flaskan i garderoben i tv rummet är borta. Hittar den nästan urdrucken, liggandes i hans klädgarderob. Har alltså druckit en halv kvarting. Kollar igen i hans garderob kl 19.15 ... sista slurken är nu urdrucken och nu ligger det en ny kvarting där också! Han har börjat på den, druckit ca en tredjedel... Jag går upp å duschar. Kl 20.00 kommer jag ner. Kollar igen, har druckit en tredjedel till... Är nu bara en tredjedel kvar i den nya flaskan. 21.00 är sista tredjedelen urdrucken. Har druckit en och en halv kvarting mellan 17-21. Har söndags kvällen blivit nya drickakvällen??? Det sjuka är att det knappt märks på honom att han druckit 1,5 kvarting (52 cl, dvs 13 standardglas). Andas lite tyngre, är mer i sin bubbla, upprepar sig lite och luktar whisky... Tror inte barnen märkte något, han låg mest på soffan och de var mest på övervåningen.
Ja, så kan det se ut när jag skriver ner hans konsumtion i min mobil... En annan orsak till varför jag mår dåligt är ju alla pengar som går till sprit. Har räknat ut att han lägger ca 26000 kr varje år på sprit. Är ju helt sjuka summor... Jag ska verkligen ta tag i detta. Hoppas inom kort ta mod till mig att ringa alkohollinjen. Vet dock inte hur jag ska få till det. Antingen är jag på jobbet eller hemma och han jobbar hemifrån. Ska fundera ut någon lösning. Har också börjat tänka mer på mig själv. Har tagit tag i träningen igen tillsammans med stora dottern. Känns bra att få tid tillsammans bara hon och jag!

Åh jag tänker på dig, du vet vad du har att vänta, du har gjort det förr. Det är ingen dans på rosor att gå, jag har nu accepterat mot 1år innan jag är där jag kan vara, sig lik som innan blir nog inte jag iaf. Hoppas din dotter är med på banan, att ni kan vara ett stöd för varann och känna ni har gjort allt ❤ Men målet för mig var ingen oro, inget vansinne, umgås med andra, ta nåt glas vin och vara avslappnad med sina barn, där är jag nu. Så härifrån och framåt nu malmmia 🌷

Ditt steg är taget och det är upp till honom att ta sIna steg om han vill göra något åt sin situation.
Jag var precis likadan och hade tusen ursäkter och väntade hela tiden på att det skulle bli bättre.
Att jag skulle kunna hjälpa honom!!
Tills en dag då en vän som är före detta beroende så till mig:
Så länge han har en som försörjer och servicepersonalen kvar kommer ingen ändring göras.
Då förstod jag att det var det enda jag var. En möjliggörare.

Efter det började jag ta beslut och visst var de inte populära och jag har fått mycket dösnack kastat på mig men har ändå lyckats hålla mig vid mina beslut.

Du kan🧡🧡🧡🧡Azalea

Tack, Azalea. ❤ Gonatt. Sov gott

Varje litet tillfälle eller lilla stund som man kan släppa och vända fokusera till sig själv ska man vara nöjd över.
Jag svajar friskt i medberoende-vinden men får ta det med ro de gånger jag faller och ta nya tag.
Ikväll ringde mitt ex och unnade om att han snubblat och blod överallt 🙄blev så himla trött.
Tänkte strunta i det men kom just hem efter en vända och tejpning av sår. Är ju rädd om vårt hus och vill ju torka upp blodet från parketten.
Klandrar inte mig själv ändå att jag körde dit utan ny dag kommer imorgon.
Sov gott 🧡Azalea

Jag har tagit mig orken och svalt min stolthet. Har kontaktat kvinnofrid här min stad, tänker att jag börjar så. Att vara här i forumet känns tryggt, få se att man inte är ensam i detta...Fastän jag känner mig som en liten flicka som är ensam.

Kram till er alla❤️

Jag vet, jag har läst och begrundat och funderat på varför jag stannar. Har kommit fram till att jag inte var redo på grund av rädsla, hopp, "vill bara göra detta klart", "vill bara vänta på drömboendet" - ja som du ser bara en massa ursäkter, men idag var måttet rågat. Då har det att göra med hans beteende mot dottern som jag inte står ut med. Så egentligen inte på grund av mig... Men har nu begärt stöttning i denna svåra tid.

Det svåraste är alla elaka ord och kränkningar han utsätter mig för. Han vill verkligen tillintetgöra mig, han ser inte sin del i det hela utan skyller allt på mig. Jag vet ju detta efter att ha läst härinne men det gör ändå lika ont! Då känns det skönt att ha styrkan i att ha läst Djävulsdansen, lyssnat på Carina Bångs ord och ha ett år med en anhöriggrupp. Jag vet att hans fina ord om omstart bara är en shimär för att jag ska stanna. Han vill fortsätta dricka och ha familjen kvar, men det vill inte jag. Och denna gång kommer jag att stå på mig, hela dagen har gått åt till övertalningsförsök och fina ord. När det inte når fram kommer hånfullheten och skylla på mig och idiotförklara mig, som inte kan ge honom tre månader till. Så jag ska klara detta och stålsätta mig genom processen.

Har läst din tråd och ifrån ett opartiskt utanför-perspektiv är det väldigt svårt att förstå varför du inte redan gått vidare med skilsmässa. Om inte för din egen del så för er dotters.
Om/när du blir osäker: Läs hela din tråd igen ifrån början!
Lycka till!

Nu var det dags. Idag sa jag till honom att han får välja familjen och alkoholen - lätt sa han, jag väljer inte bort alkoholen! Jaha, så nu tar vi det därifrån. Det värsta är alla hans hårda och elaka ord, men jag stärker mig och försöker bortse från det. Så nu blir det praktiska saker, försäljning och köp av bostad, sälja husbil, skilsmässopapper, dela upp saker (igen). Har redan bokat tid med beroendeterapeut och kurator.

Tack Gros19 och Azalea för era fina ord. Stämmer så bra de ni skriver. Jag har inte varit snäll mot mig själv, känner ju de själv.
Tänker att ha hittat hit, få läsa andras berättelser, läsa eran väg, få bolla med er som vet hur de är och att skriva ut mina tankar är ett steg på väg.
Måste någonstans hitta en balans i mitt liv. Har en stark känsla av att få vara själv, det skriker i min kropp. Läste ett tips om att visualisera, drömma bort och fantisera om hur jag önskar att mitt liv ska se ut osv. Har börjat med de.

Så bra att du hittat hit och kan sätta dina känslor i ord. Det kan ofta hjälpa en hel del och om man sen går tillbaka och läser sin text så kan man märka hur man förändras och hittar sig själv igen.
Vi finns alltid här och lyssnar på dig.
Det är också verkligen bra att hitta en professionell att prata med som kan hjälpa till att bena ut känslorna. Jag har gått i ett år nu och det har hjälpt mig så mycket.

Var snäll mot dig själv är mitt råd och sätt dig och barnen i första rummet. Han kan ju alltid komma efter er när han gjort sin resa mot nykterhet.

Kram till dig🧡Azalea

Att använda pitbullen i mig och få iväg pengar o papper kändes så skönt.
Jag är hopplös på att skjuta sånt framför mig och ändå så himla onödigt🙄förlänger ju bara ångesten. Ja ja, får öva på att lägga känslor på sidan och bara göra.
Han har förresten också gjort sin del, vilket överraskade mig, så nu är bollen i rullning.

Japp👌Alla dagar är våra och vi delar bara med oss om vi har lust.

Ha det så underbart idag min Änglar🧡 Azalea

Denån gången blev det inga fynd men det är ju så kul att gå och snoka och leva lite på hoppet att hitta nåt kul.
Du är helt klart inne i den bubblan nu😇

Kram Kram 🧡🧡Azalea

Ibland kanske man inte vet hur man vill leva sitt liv. Man har på sätt och vis levt någon annans liv och inte så sällan barnens liv. Man tror att om den andre personen bara ändrar på sig, i ditt fall blir nykter, så blir allt bra och jag blir "lycklig" Eller i mitt fall om min son blir drogfri och mår bra så mår även jag bra. Till en stor del är det självfallet så men hur jag mår beror inte enbart på det. Man har också sitt eget liv, sin egen resa. Du har behandlat dig själv så illa under lång tid och med det menar jag att du inte lyssnat på dig själv och inte sett dina behov som viktiga. Därför tror jag det skulle vara bra med någon samtalskontakt, kurator eller kanske alanon.

Hej och tack för ditt svar!
JAG vet inte längre vad jag värdesätter i mitt liv. Har alltid levt för mina barn fram till jag träffade han. Älskar givetvis mina barn, men det verkar som att jag har låtit dom komma sist och jag med.

Han vill sluta, han vill bli nykter och har erkännt att han har problem. Han har sagt att han är beredd att ta antabus. Men sen då? Tänk om han faller tillbaka? Törs jag tro på han? All tillit har han bränt bort genom otrohet och lögner. Till och med så tog jag honom tillbaka efter en påkommen otrohet. Där svek jag mig själv än en gång. Har svikit mig själv såååå många gånger, har tappat räkningen.

Tack för dina 3 snabba tips. Dom 3 har jag tyvärr genomfört och jag vet inte längre vars jag står.

Är nu på 4:e dagen idag sen jag var stark och satte ner foten. Sa då att nu är de slut, finito. Vacklar, är inte lika stark idag. Har väl mer el mindre lovat honom en chans till. Dessa chanser, har slutat räkna. Jag slits i stycken. Halva jag säger innerst inne lämna. Den andra halva vill ta honom tillbaka, lever på de där hoppet. Hoppet om att DEN här gången då funkar det.
Suck!

Ibland är ilskan en stark drivkraft kära Azalea. Förstår att energin tryter ibland, det gör den här med.
Så bra att du fick iväg pappren och betalat.
Hoppas du klappar dig själv på axeln emellanåt för det krävs en hel del mod och styrka att vara i den situationen. Måste du verkligen lyssna på hans gnäll?

Stor kram till dig och oss på kvinnodagen och alla de andra dagarna på året!
💕🌺🌞

.

Tack för ett gott råd Azalea. En dag i taget. Hittills har det gått 5 veckor och han följer sina åtaganden med terapeut, aa och lämna prover. Tar själv ansvar för sin sjukdom och har ett nyktert sätt att reflektera kring riskerna, vår relation mm.

Vad roligt med loppisen. Hittade ni något?
Tänkte på dig med och undrade just hur det går? ❤️
Har under denna vecka hämtat upp en sekretär som skulle skänkas bort, hittat ett soffbord som jag ska måla. Tror jag börjar bli hooked på loppisar och second hand.

Kram min vän 🧡

Välkommen hit, och beklagar samtidigt att du behövt vända dig hit.
Jag kommer från andra sidan, som nykter beroende, men vill skicka lite styrka i en enormt svår situation.
Jag tänker att det ofta hjälper att bena ut vad man själv värdesätter om man snabbt spakar upp sina tankar.
Vad vill du ska hända? Orkar du stå bredvid i ett eventuellt nykterhetsarbete, med tillhörande återfall? Vill han sluta, erkänner han att han har problem?
Tre snabba tips bara;
1. Man kan aldrig bli nykter åt någon annan, det måste komma från personen själv.
2 Ställ aldrig ultimatum du inte är villig att genomdriva, du vattnar ur din egen inre styrka, då du visar dig själv att du inte är värd att lyssna på.
3. Du bestämmer i ditt liv, du har all makt. Glöm inte bort dig själv, dina behov och drömmar i allt detta.

Nu fick du mig att le Azalea. Att vi roffar åt oss alla 365 dagarna. Jaa jäklar, det behöver vi.
Bra att ilskan tog över. Då får man gjort saker.
Heja dig?