Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är ett livslångt projekt att jobba sig vidare men vi blir bättre och bättre varje dag på att sätta oss själva främst.
Rom byggdes inte på en dag så det får ta den tid det behöver.
Nu kommer ivarjefall våren och med det ljuset och åtminstone jag får mer glädje och framtidstro den tiden på året.
Lite tuffare vissa dagar men vi har lärt oss att komma vidare och att det alltid kommer en ny dag med nya möjligheter.

Må väl min sköna?Azalea

Har haft ett par hyfsade dagar med väninna och hälsat på sonen. Det har varit mysigt men ändå tappade jag all oro och energi idag. Såå trött och håglös så jag fick inget gjort utan bara trampat runt. Lite deppig och smånervös.
Männen ringde och pratade lite på förmiddagen, gnällde över hur sjuk han var och jag blev så jäk...a trött på gnället och motviljan att gå ut i det fina vädret och orkade inte höra på det.
På eftermiddagen kom ett nytt elakt sms som han skickade i min, dotterns och hans chatt, så trist att hon ska behöva läsa sånt skit.
Men då blev jag så förbannad så energin kom tillbaka så ikväll postade jag alla mina papper och betalade min del till advokaten. Så lite nytta tog jag av ilskan, bästa tillfälket att få saker gjorda.

Kvinnodagen?Tack, självomhändertagande❣
Den är vår men inte bara denna dagen utan vi roffar åt oss alla 365 va?,!!

Kram till er allihop ??Azalea

Jag tänkte på det häromdagen efter jag körde hem ifrån mannen. Hur kan en människa förändras så? Från att varit så stark, ok kylig, noggrann, hjälpsam, smart...helt enkelt en riktigt bra och god människa, till att bli en som inte klarar än någonting praktiskt, tekniskt eller ens hygienen. Det är otäckt att se den förändringen.

Ja ja, det var klart lättaste vägen att bara lämna tillbaka pappren till dig så du fixar det. Enklaste vägen? Inte förvånande

Kör ditt race och skicka in det eftersom han väljer att inte vara med i processen.

Massvis med kramar från mig?Azalea

Men du kan ju sätta gränser på andra sätt, precis som du gjort..Arbetsgivaren har ett stort ansvar..Jag är själv en ”sån” som min chef pratade med, och jag fick själv säga hur min situation såg ut, angående mitt alkoholmissbruk..Jag förstår att det är svårt, men min dotter mailade min chef, och det är samma där, som en orosanmälan..Chefen har ansvar över sina medarbetare..Och ska erbjuda den hjälp som krävs..För mig räckte det med 2 samtal med chefen, Forumet❤️, och vilja och kunskap. Även rädslan för konsekvenser, som kunde bli om jag inte slutade dricka..För andra krävs det behandling eller behandlingshem..Men absolut finns det hjälp att söka..En sak i taget..Det viktigaste först..?✨?

Du har levt lång tid med denna negativa stress. Så hemskt att läsa.om din situation. Du har det inte lätt o din mamma är.väldigt sjuk. Denna psykiska och andliga sjukdom rår ingen människa på ?Den är fruktansvärd. Ja upplevt den på nära håll med. 1,5 år orkade ja innan ja gav upp för o överleva. Vi har ingen skuld i andras alkoholism. Det är helt o hållet deras sjukdom. Orosanmälan ja, som ovanstående skrev. Sen behöver du verkligen sätta gränser för dig o ditt måendes skull. ❤ Ditt liv blir inte hanterbart annars.. Önskar ja kunde göra nåt.för dig. Ta hand om dig. Läs.här. Skriv o läs om andra . KRAM

Hej alla. Som rubriken lyder så är jag ny här i forumet och väldigt osäker. Har läst många inlägg här och börjar sakta men säkert att hitta min acceptans i att jag är medberoende.
Vi har varit tillsammans i 3 år, inga gemensamma barn. Jag har 3 barn. Dom 2 stora har accepterat han och min yngsta son, hans pappa har förbjudit att jag får ha delad vårdnad så länge som min pojkvän finns i mitt liv. Inte ens att jag sätter mitt barn före min pojkvän. Trodde aldrig att jag skulle sjunka så lågt.

Jag har hotat med att lämna han flertal gånger och även vänt på det till mig själv, där jag lovat mig själv att nästa gång då jävlar är det nog. Men inte ens mot mig själv orkar jag stå upp för. 2 dagar är jag stark och hård och otroligt beslutsam, men så dag 3. Då veknar jag.
Jag har ingen att prata med, ingen att bolla tankar med. Dom jag hade vände mig ryggen, ställde ultimatumet "så länge som du är tillsammans med han så kommer vi inte att hjälpa dig"! Detta sa min barndomsvän och min syster.

Jag kan inte lova mig själv något längre, känner jag. Vad ska jag göra?

Ursäkta för luddig å rörig text. Hoppas ni vill skriva.
Kram

Skrev i din andra tråd. När jag läser detta är det värre än jag kunde tänka mig. Har jobbat många år i missbruksvården och med LVM (tvångsvård). Det enda jag kan säga är att gör en orosanmälan så fort som möjligt. Vänta inte. När du gjort den är ansvaret hos socialförvaltningen och du har gjort allt du kan. En sak till kan du göra och det är att ta hand om dig själv.

Min mamma har under hela mitt liv haft problem med alkoholen, vilket hon alltid har nekat till. Min pappa har både varit medberoende och även själv haft svårt att hålla sig borta från alkoholen. Han har samtidigt varit maktlös och "handikappad" för mammas drickande, men har trots hennes missbruk aldrig lämnat henne.

Sedan vi vuxna barn flyttade hemifrån för drygt 10 år sedan, så har situationen blivit värre och mamma har druckit mer och mer. För tre år sedan ställde jag och mina syskon kravet att vi inte skulle gå med på att hon drack under de tillfällen som vi sågs, och efter detta har hon dragit sig undan mer och mer. Oftast kommer hon inte på sina barnbarns födelsedagskalas och vid andra inbjudningar. Hon meddelar inte heller återbud utan pappa dyker upp själv. När man sedan ställer henne till svars så är svaret att hon tycker det är jobbigt att vara i situationer där hon måste äta. Hennes sjukdomar har gjort att det både är svårt för henne att äta rent fysiskt, men också att hon helt har tappat matlusten. Tilläggas ska, att hon förmodligen inte väger mer än 40 kg.

När hon för några år sedan ramlade och fick frakturer att hon fick bli hämtad av ambulans och sedan ligga inne på sjukhus i ett par veckor trodde jag att det skulle vara vändningen, men jag hade fel. När hon fick beskedet om diabetes trots att det enda sockret hon får i sig är av sitt drickande, trodde jag att det skulle vara vändningen, men även då hade jag fel. När jag för några dagar sedan träffade henne och såg hur blåslagen hon var i ansiktet, trodde jag att det skulle vara vändningen, men även denna gång så hade jag fel. Hon förnekar sitt missbruk gång på gång och har alltid en dålig lögn som förklaring till sina skador.

Sedan pandemin slog till och hon har tvingats till att arbeta (ja, hon klarar mirakulöst av att jobba!!) hemifrån har det hela blivit än värre. Pappa berättar om hur hon dagligen ramlar och slår sig, somnar i badrummet och på andra platser och hur paranoid hon blivit. Situationen är helt ohållbar och vi syskon har insett att vi i alla fall måste hjälpa pappa med att lämna henne. Min pappa har hela tiden argumenterat för att han inte kan lämna henne, eftersom det kommer innebära hennes totala undergång. Han vet, och vi vet att det kommer innebära att hon antingen super ihjäl sig, slår ihjäl sig eller tar sitt liv, som hon flera gånger hotat om.

Jag har gått i terapi i flera år, och vi landar alltid i problematiken med mamma och hur det påverkat och påverkar mig. För tillfället är jag föräldraledig med min bebis, mitt första barn, och jag känner att jag inte kan fokusera på henne. När jag leker med henne är tankarna hos mamma och pappa. När jag ammar henne under natten ligger jag och tänker på mamma och har svårt att somna om. Finns det någon som känner igen sig? Jag är desperat och vet inte vad jag ska göra. OM jag klipper bandet med henne och hon dör, kommer jag att kunna leva med mig själv då? Kommer jag att ångra mig? Hur ska jag kunna hjälpa pappa? Jag är rädd för så mycket. Rädd för att mamma ska dö, rädd för att pappa är olyckligt fast i denna relation med mamma, rädd för att han inte lämnar henne, rädd för att han faktiskt ska lämna henne.

Låter allvarligt. Jag föreställer mig att det är någon som har ett missbruk och som inte vill ha någon hjälp eller inte har förmåga att ta emot det. Berätta gärna mer så kan du nog få mycket råd och stöd härifrån. Är det fara för livet just nu så är det sjukhusvård som gäller i första hand, men kanske är det inte så akut.

Vet inte hur insatt du är, men det är socialförvaltningen som har ansvar för missbruksvården. Dit kan du göra en orosanmälan, även anonymt. När en anmälan inkommer brukar man söka upp personen det gäller för en bedömning och för att i första hand erbjuda frivillig vård. Om personen utsätter sitt liv för allvarlig fara och samtidigt motsätter sig frivillig vård kan det bli aktuellt med tvångsvård dvs LVM. Som sagt berätta gärna lite mer och välkommen hit.

Skönt att höra att det går lite framåt Azalea. Vet ju hur jobbig processen är. Hur man kämpar för att få det gjort.
Jag och mitt ex har gemensamma vänner som vi har hälsat på ibland, och kvinnan i den familjen säger också att jag blivit mer bestämd när det gäller mitt ex. Så det är bra att du ryter ifrån. Dom kan inte hålla på hur mycket som helst och vi bara ska stå bredvid och förstå. Bra gjort.
Hoppas så för din skull att allt blir klart snart. Styrka till dig?

Brevet och handlingarna som jag lämnade till exet fick jag tillbaka idag, ifyllt. Det personliga brevet var inte medskickat tbx iaf. Jag hade skrivit i brevet att han skulle skicka det vidare, för att vara en del i processen som vi påbörjat, symboliskt. Men nej då, han sparkar tillbaka fotbollen och låter mig ta hela ansvaret, igen och igen. Är det alkoholisten i ett nötskal eller är det personen? Han tog ansvar när han flyttade hit, sålde hus, sökte jobb och vi köpte hus, sen tog det slut. Varför vill man göra en annan människa illa, varför kan man inte stötta när man vet att man är den som förstört tilliten, hur kan någon man älskat så bli så förändrad på ett halvår och nu 2,5 år senare tappat allt, hygien, klädstil. Jag kommer aldrig förstå den här sjukdomen ?

Jag tänker på dig och jag hoppas att du inte har behövt din packade väska. Det var mycket du skrev som lät fint, och sedan kom ordet, i förnekelse.
Idag är det internationella kvinnodagen och jag vill sända dig och alla kvinnor här som kämpar en tanke denna dag.
Jag hoppas att ni sjunger och dansar, skrattar och tränar. Och mår gott. Så gott som ni kan. Ta hand om er på alla sätt och vis.
Och det säger jag även till mig själv. Jag har haft några kämpiga stunder, som inte alls är relaterat till mitt tidigare medberoende, eller det är det visst.
Jag känner av konsekvenser av att jag har försörjt mitt ex. Jag är varken arg eller ledsen. Det är snarare att jag inser allvaret i val och beslut. Jag tror att jag lärt mig en hel del. Och jag prövar tänka på den erfarenheten på ett bra sätt.
Jag kände plötsligt att jag ville titta in här, efter att inte ha tittat in på länge.
Små små steg i rätt riktning.
Alla våra erfarenheter.
Tänk så rika vi är på erfarenheter.
Och tänk om vi riktar all den omtanke som vi känner för andra, till oss själva.
Och ger oss själva en rejäl dos med kärlek.
Jag jobbar på det varje dag.
Och det går ok.
Har några som påminner mig om att vara snäll med mig själv.
Det är jag i alla fall.
Och vill påminna dig som kan behöva höra det.
Var snäll med dig själv.
Varm kram till alla som läser detta!
Och HI, jag önskar dig ett bra år! ♥️ Och först och främst en bra vår!
Vi hörs igen, hoppas jag.

Hej Azalea,
Jag har inte varit här på länge. Har inte läst så mycket i denna tråd, utan jag vill sända dig en tanke på denna internationella kvinnodag. Kanske också för att uppmärksamma den för mig själv. Och påminna om att de små stegen är dyrbara. Att komma vidare. Och ge sig tid för att ta hand om sig själv med det som är bra för en.
Ta hand om dig på alla sätt!
Kram

Morgonsol och Nordäng67.
Tack för svaren. Kloka ord.
Var dock hastig med att skicka iväg ett meddelande till honom dagen efter, ur vilket man kan förstå att jag ser oss ännu som par. ?

Tänker absolut inte kontakta honom. Tycker personligen att det är sunt förnuft att man ber om ursäkt om man ringt fel tid. Men - antingen tänker man inte så, och sedan kanske han inte ens minns att han ringt. Att inte minnas har även hänt ...

Blockera på kvällen, Tröttiz ❤
Det gjorde ja efter ett tag. Vågade inte heller först pga dåligt samvete då han talade om för mig att in ett förhållande ställer man upp för varann 24-7. Ja håller med men å lyssna på honom onykter Dränerade mig fullständigt o det blev för mycket om honom o hans känslor osv. Å det går inte styra samtalet. Han dränerade mig !! Måste orka jobba!! Det fattar vem som helst som har en normal relation men en alkis: nepp. Då bryr man sig inte. Tjolahopp. Hur mkt brydde han sig i stunden om min panikångest? Nej. Där pratar sjukdomen. Blocka när.du lägger dig !! Kram

är allt annat än okej! Men viktigast är vad du känner: känner du att det inte är okej så är det inte okej. Oavsett vad andra nu skulle tycka! Att supa mitt i ett familjeliv är hemskt. Det sätter spår i barn och ungdomar. Kanske kan du börja tänka på och skriva om dig själv? Du vet att han dricker på tok för mycket, det räcker att du vet det. Att hålla koll på hur mycket han dricker skäl fruktansvärt mycket energi ifrån dig! Du kan inte få honom att sluta, det kan bara han. Det är inte heller ditt fel att han dricker, det är hans eget ansvar. Börja fundera på vad du kan göra för att du själv ska ha det bättre. Och blanda inte in honom utan tänk ut sånt som du själv kan kontrollera. Många kramar

ta ansvar för vad han sa och gjorde. Även om han inte minns för att han var full. Kanske kan du helt enkelt agera som om det vore slut? Så får han stå för det! Känner igen samtal på tider när man själv vill och måste sova. Önskar i efterhand att jag hade blockerat honom när jag gick och la mig. Vågade inte, okänt varför jag tyckte det var otäckt att ta det steget. Kanske kan du vara modigare än vad jag var och blockera honom nattetid så du får sova. Lider med dig! Kram

Jag känner igen mig i det du skriver med min egen pappa. Jag grät en gång rejält över pappas missbruk och det sluta med att mamma sa till honom att om han inte slutar dricka så kommer hon lämna honom, flytta till ett annat land och ta ungarna (oss) med. Han sluta dricka, och gömma brännvinet. Och de är ännu idag gifta. Detta var för 25 år sedan.

Läs boken Djävulsdansen om medberoende. Och det är ditt val. Stå ut eller ställa ultimatum. Kram!

Gjort slut. ?
Så ringde han mig onykter.
Från att säga att han älskar mig, till att prata saker jag inte alls förstår sammanhanget i så gör han slut då jag säger att jag vill sova. Suck. Jag blir galen.

Hej!
Jag har under flera år tänkt att jag behöver prata med någon om min mans alkoholvanor. Lovar mig själv varje ggr han dricker att jag ska söka hjälp, men dagen efter så orkar jag bara inte... orkar liksom inte tänka på det då. Jag har varit ihop med min man i 25 år. Första 10 åren var det mycket psykisk misshandel... Dagligen fick jag ta emot hemska och hårda ord och blev expert på att tränga bort jobbiga känslor. Detta blev lite bättre efter att vi fick barn för 15 år sedan,men han har fortfarande ett hemskt humör som jag och barnen hela tiden måste förhålla oss till. Det är ju precis så jag håller på nu, jag tränger bort allt jobbigt. Men nu går det inte riktigt längre, jag går ständigt med en klump i magen för att han drack kvällen innan eller av oro för att han ska dricka ikväll... Jag skulle kunna skriva massor om hans drickande, men ska försöka hålla mig kort. De senaste 10 åren har han druckit väldigt mycket whisky. I långa perioder har han druckit 1/2-1 flaska whisky flera gånger i veckan. Jag hatar den han blir, vet oftast om redan innan han tar första klunken. Sen märks det på ögonen, talet, gången, han börjar svettas, ligger å lyssnar på musik, andas tungt och blir lättirriterad. Han dricker snabbt och stinker whisky. När barnen var små lät jag honom somna på soffan och kom med bortförklaringar till dem. Smög runt för att han inte skulle vakna, för då kunde han vara förvirrad och ilsken. En gång gick han in och kissade på mattan i datarummet... Han har alltid druckit i smyg, halsar direkt ur flaskan och gömmer flaskor överallt. Jag kontrollerar och räknar, som en blodhund söker jag efter bevis... Jag har hotat, bönat och bett. Han har lovat att sluta dricka helt fler gånger än jag kan minnas... Håller det från en vecka upp till max två månader, sen är det igång igen... Mår så dåligt nu för jag är livrädd att han ska vara påverkad när ungarna tar hem kompisar. I somras var det hemskt, han drack nästan varje kväll och var slirig när barnen tog hem sina kompisar hit på kvällen. Han skojjar å fjantar sig, de tycker nog det mest är kul, men jag har ångest så jag mår illa. Senaste allvarliga snacket vi hade var runt jul, han lovade då igen att sluta. Höll en vecka... Skillnaden nu är att han dricker efter att vi lagt oss på kvällarna. Han dricker 1/2 till 1 hel kvarting på kvällen efter halv tolv. Det stinker i tv rummet och han snarkar ljudligt på soffan. Totalt på en vecka blir det nog ca 4 kvartingar whisky efter läggdags, både vardag och helg. Alltså totalt 2 flaskor whisky per vecka. Ibland även lite cider 7,5 procent, men det dricker han öppet inför mig. I dag ligger det 7 tomma kvartingar på olika gömställen i huset. Mår sjukt dåligt av detta smygande... Jag har helt tappat greppet över vad som är normalt och accepterat. Han dricker sig ju sällan full inför oss längre eftersom han dricker när vi lagt oss. Är detta beteende ok eller inte?? Jag kanske borde vara nöjd nu? Men jag är ju ständigt rädd att han ska dricka så någon märker. Jag vågar inte vara borta på kvällen eller natten för då vet jag att han dricker... Usch jag vet inte ut eller in längre. Har ångest inför sommaren, vill inte ha en likadan sommar som sist, det var hemskt. Vet inte vad jag vill med detta mail. Mest kanske veta om hans beteende kan ses som ok? Som sagt, jag har tappat greppet om vad som är normalt och inte... Om det inte är ok, vad gör jag då? Helst skulle jag vilja bo själv med min barn, men vågar inte lämna pga hans humör... Känns skönt att skriva av sig lite i alla fall. Tack på förhand!

Tack , Azalea!
Ja det kanske är så att processen fram till att släppa kontrollen är så att ja får va nöjd om ja släpper ibland. Om så 1/2 h i känsla o tanke så är det framsteg?! En tanke som.slog mig i bilen idag är att det kan va så att rädslan är det som motar mig från att släppa.. Att ja vill inte ha okänd mark framför mig o det är ju precis det det blir när släpper kontroll! Ja har inget o välja på ! Tack för.dina ord. Ta hand om dig med !!! Kram ❤

Vad skönt Azalea, att du får lyfta blicken ? och så sorgligt att han inte kan få tillfriskna, men efter en sån behandling som han har varit på så verkar det rätt hopplöst. Jag har inte heller sett mitt ex på ca 1 månad nu, och det är så skönt att slippa vara uppe i det där tankemössigt på det sättet med närvaro, inbillar mig att det är lättare att gå vidare då, och du som jag har fina vänner
Kram ?

Att göra en orosanmälan kan kännas skrämmande, tro mig,jag vet.
Men det går att göra anonymt och jag kände att det var bättre att anmäla för hans skull då drickandet var en fara för hans liv.
De tar då över och du har då gjort det du kan.
Känner med dig ?och sänder dig en varm kram?Azalea

Att göra en orosanmälan kan kännas skrämmande, tro mig,jag vet.
Men det går att göra anonymt och jag kände att det var bättre att anmäla för hans skull då drickandet var en fara för hans liv.
De tar då över och du har då gjort det du kan.
Känner med dig ?och sänder dig en varm kram?Azalea

Det är jobbigtvtycker jag m
Jag sliter också hårt på mitt beteende som medberoende varje dag. Det är så himla lätt att trilla tillbaka, går bara på några sekunder om jag inte passar mig.
Känner ändå att man får klappa sig själv på axeln de gånger som msn lyckas vända om och " släppa" kontrollen. Det är ju klart att nån gång måste man få falla tillbaka, Rom byggdes ju inte på en dag och beteende sitter ju rätt djupt rotade.
Man går vara lite förlåtande mot sig själv och se tillbaka på det man gjort bra och de gränser man satt runt sig själv och lyckats hålla.
Jag ska testa Alanon ickså online men har inte kommit igång än av olika anledningar.
Gick ju medberoende kurs i 1 vecka vua Nämdemansgården för ett antal år sedan. Det var en så bra vecka och jag lärde verkligen massvis om mig själv. Behöver påminna mug igen omvad jag lärde mig.

Ta hand om dig??Azalea