Senaste kommentarerna i forumet

Tycker att en orosanmälan till socialförvaltningen är berättigad. Han utsätter sig för en stor fara genom sitt drickande och det innebär ju att det är fara för hans liv, vilket är grunden till att man gör en anmälan. Jag hade gjort så och sedan är ansvaret socialförvaltningens, som kan erbjuda vård både frivilligt och med tvång i vissa fall. Även om du skulle vilja kan du inte ta ansvar för hans liv precis som Nordäng skriver. Anmälan kan även göras anonymt och både muntligt och skriftligt.

Det är inte lätt att veta vilken som är vem och tänker att det bästa är att ligga lite lågt och se vart det leder. Inte kasta dig in med hull och hår med förväntningar på något håll utan sitta lite bakåtlutad i baksätet och se.
Låta honom visa och se om han är värd din respekt och kärlek igen, låta det ta tid om du vill.

Tänkte på dig igår ? Jag och sonen var ute på loppis runda. Det är ju bara så kul.

En dag i taget min vän??Kram Azalea

Usch, jag vet inte riktigt ärligt talat.
Jag har använt tiden nu till att sammanställa mina papper så noggrannt jag kan. Försöker använda både livrem och hängslen så att allt kommer med.
Han har varit i full gång med a hela tiden men han säger att han skickat in sitt. Är dock tveksam på vad han skickat så jag tänker att om mina papper är utförliga så kan det gå så mycket smidigare.
Det är jobbigt att pyssla med men det går och jag tar det som en avledare och jobb så tänker jag inte så mycket på vad han sysslar med.
Jag har fått så många sms som är både snurriga och taskiga under veckan så till slut ringde jag upp honom och så till på skarpen att han skulle lägga av. Det var skönt.

Snäll du är som skickar en tanke till mig❤
Jag mår bättre nu och har valt mig lite igen vid att ha orosmolnet hemma igen efter att haft det så lugnt senaste halvåret.
Försöker pyssla om mig själv och träffa vänner som jag tycker om under tiden.

Stor kram ?Azalea

över någon som står en nära (eller har gjort det) och som inte har förmågan eller viljan att ta hand om sig ordentligt är riktigt svårt. Jag har haft nytta av det här när stark oro kommer:
1) Jag sätter mig ner, blundar och andas djupa andetag. Det har en lugnande effekt.
2) När jag känner mig lite lugnare frågar jag mig själv "Vad är jag orolig för?" och svarar mig själv på frågan. Prata gärna högt med dig själv.
3) När jag har satt ord på oron frågar jag mig själv: vem bär ansvaret för det som oroar mig och svarar mig själv på frågan.

Detta kanske låter lite knäppt men det har hjälpt mig mycket. Både när det gäller stark oro för människor som inte tar ansvar för sig själva typ min mamma som är psykiskt sjuk. Men även när det gäller stark oro för människor som tar väldigt mycket ansvar för sig själva typ min son som har diabetes. Att lugna och trösta sig själv utan att göra något i panik är svårt men det går. Man kan ändå inte göra något som gör skillnad på lång sikt. Du kanske kan "rädda" din man vid ett tillfälle men nästa gång kanske du är på jobbet. Han måste ta ansvar för sig själv. Den övningen har jag haft stor nytta av. Inte från första stund men övning ger färdighet. Numera kan jag fortsätta laga mat och göra den. I början var jag tvungen att släppa allt och sätta mig ner. Du kanske kan testa och se om det är något för dig? Många kramar

Vill tillägga att han hittat ett boende som han som jag tycker flytt till. Sitter ensam ute på landet och som jag vet druckit Fredag till söndag. Min oro här är att han kan hamna i diabeteskoma. Eller det att han kör bil tidigt på morgonen till jobbet ca 3 mil. Med alkohol kvar i blodet.

Tänker på dig och undrar, hur går det för dig med delningen?
Kram?

Ulla-Bulla ja förstår. Som du säger stämmer säkert. Ju ondare det gör desto mer i förändring är ja?
Ja är i förändring, det är ja 100.på. o det är ja tacksam för. Ja går i Alanon. Superbra ! Jobbar med mig allt ja kan. Där förstår alla mig o ja får nya insikter, trygghet i min person, gemenskap osv.

De flesta kör bara på och träffar en ny man och går in i destruktiva mönster igen och igen.
Du har stannat upp och vill något annat.
I början gör resan väldigt ont och man ramlar ned i många hål på vägen.
Men om du är vaksam och självrannsakande så börjar man efter ett tag kunna se mönstren och undvika de värsta groparna.

Men ett tungt jobb är det.
Och det värsta=bästa är att ju ondare det gör,ju mer är du i tillfrisknande.

Jag försökte se det som abstinens från de kickar jag haft av att må dåligt,vara i känslokaos eller få vara nära/ha kontroll på mitt alkoholberoende ex.

Och abstinens avtar om man inte fortsätter dricka.
Jag vet inte om du provat alanon?
För mig var det ett andrum under några år då jag fick verktyg genom de svåraste stunderna.

Ja det är kämpigt när man står bredvid någon som har problem med alkohol. Var i din situation för snart 2 år sedan. Jag ställde ultimatum, sluta dricka och att vi båda skulle gå i terapi. Men han ville inte. Han tyckte det var gott att ta en öl. En öl.....?
Har också räddat och övervakat min man, numera ex flera gånger då han blandade alkohol med sömntabletter.
Det var en kamp men till slut var jag tvungen att gå. När han öppnade första ölen för kvällen, så kände jag till slut ingenting för honom. Han kunde ramla i trappan och jag tänkte, jaha där ramlade han.
Och just som du beskriver så blev han till slut inte bara sur och arg på mig när han var full, utan även när han var nykter. Det gick inte att leva så.
Det är ju alkoholen som påverkar deras hjärna. Dom tänker till slut inte som vanligt. Dom vill bara ha sitt dricka. Allt annat är betydelselöst.
Ja det är inte lätt. Den enda du kan styra och hjälpa är dig själv. Han måste göra sin egen resa. Någon skrev till mig i början och frågade, vill du ha det så här om 1 år, 2 år, 5 år?
Försök som råden lyder att fokusera på dig själv. Vad du vill och vad du tycker om. När man lever mitt i så tycker man dessa råd är små, men det gör enorm skillnad när man börjar tänka så.

Jag har varit gift i 30 år och har tre vuxna barn ett barn i tonåren som bor hemma. Min man har väl alltid haft problem med att dricka lagom mängd . Då han även har diabetes så har det funnits en stor oro. Jag har hjälp honom så många ggr man kan säga att vi har räddat hans liv många ggr när han var gör låg i socker. Vi har en bra ekonomi fin gård på landet med hästar . Sommarställe och fin båt. Båda har heltidsarbete . Han har haft problem med huvudvärk i 2,5 år han har lite arbetsnarkoman och har skött sitt arbete bra . Men alkoholkonsumtion en har ökat den senaste tiden , antagligen för att dämpa värken och att slappna av. Han älskar jakt och det har varit en tillflykt . Han har haft med alkohol i smyg och även gömt flaskor här hemma som han förnekat. Ihop med detta har han blivit lite småtyken , lättirriterad har varit ointresserad av det mesta som gällt hemmet. Senast när jag hittade en flaska gömd i hans bil blev jag skitförbannad och ställde honom mot väggen. Hans motreaktion blev att ” nu är jag så trött på ditt tjatande , jag vill skiljas”. Alla barnen är oroliga och vill att han ska ta antabus men han väljer bort det. För nu ska han bli lycklig , få jaga dricka och ha roligt när han vill. Han vill inte prata om situationen. Han ville att jag skulle flytta med en gång men jag sa att jag stannar kvar i huset. Inte lätt när jag har mina hästar också. Han inser inte att han har alkoholproblem utan lägger hela skulden på mig. Säger elaka saker som han aldrig skulle göra förut. Blir en jobbig process med allt vad vi har att dela. Jag vet att jag räddat honom många ggr och nu när han varit borta i en vecka känner man oro med alkoholen och diabetesen ihop. En av mina döttrar har försökt prata med honom men han stöter bort henne och säger att ni båda har förstorat allt detta . Han säger till omgivningen att han är trött på sin tjatiga fru och har velat skiljas i flera år. Han är så otacksam för jag har verkligen stöttat honom i alla år. Men flera säger att det är alkoholen som har förvrängt honom. Egentligen är skilsmässa det bästa , men jag vill att han ska sluta med spriten så vi kan diskutera detta i lugn ton . Nu är han så forcerande och hetsig . Och vill att allt ska ske bums. Jag är knäckt har varit sjukskriven i en vecka svårt att sova och att äta, gråter varje dag.

Backen123. Ja. Ja måste erkänna att ja är väldigt less o trött på detta. Bara destruktiva män i mitt liv. O ja förändrat så mycket under åren ändå sitter ja fast i medberoende personlighet. Detta är nytt för mig.. men hur mycket ska ja behöva lära mig om psykologi o mig själv för o ha ett bra liv o i bästa fall kunna leva i en parrelation ? Andra går o lever hyffsat normala liv. De har inte behövt rota så mycket från grunden o analysera sitt psyke osv. TRÖTT är ja å Ledsen

Ja så känns det för mig också, så orättvist, så oärligt mot sitt jag, så mycket kaos och sorg?
Vi tar en dag i taget?

Ja behöver hitta tillbaka till allt som är friska tankar för han har förvrängt huvudet på.mig . Tyvärr. Trodde ja var starkare men han påverkat mig mer än ja trodde. När det kommer till känslor så är ja så skör! Så rädd för mig o andras. Så instabil o villrådig. Så lättpåverkad. Vill bli stark i mina egna känslor. Samtidigt kan man ju inte lita på sina känslor!! Ja trodde ja mött mannen i mitt liv o.allt klaffade. Äntligen. Hemma. Kände jag. Så får ja uppleva ett psykologiskt spel från en sjuk människa istället !! VARFÖR ? Han hade inte behövt va så hård mot mig ? Då elak. Ja förtjänar inte det. Livets alla frågor som ja inte får svar på

Så till nåt helt annat.. Att tvingats säga nej till Dig är nåt av det svåraste ja gjort? Känslorna pendlar mellan verklighet- som min jobbsituation- och detta fullständiga kaos som varit. Detta stormiga förhållande som eg kunde varit så lugnt. Ja vet ju att du är en lugn person egentligen men blir en galenpanna med alkohol i kroppen. Ett känslomässigt monster . Nåt elakt monster som ja ju vet inte är du ??? Må Gud visa mig vägen . O ge mig sinnesro att acceptera o ha tillit till att Gud ger mig det ja behöver. Ja ber att det som.av ett under skulle bli så att ja o exet hittar till varann en dag men chansen känns så.väldigt liten då ja blivit så sviken.

Vi hade möte på jobbet idag. En kollega i mitt lag mår psykiskt dåligt pga hemförhållanden o missbruk i familjen där med. Hen levt alldeles för länge i detta destruktiva utan att söka hjälp. Vi pratat mycket men hen behöver prata med en terapeut. Ja bokade mötet med högsta chefen o vi satt igår o pratade i 1,5 h.. det är så att hens mående påverkar allas vår arbetsförmåga negativt. Kändes väldigt bra. Påminns åter om maktlösheten. Att ja inte kan rädda nån. Men man gör vad man kan för o hjälpa o det gjorde ja. Ja tog även mina.egna känslor på allvar genom att sätta ner foten för vad ja tycker är ok o inte. En annan människas dåliga mående kan inte få påverka mig o övriga kollegor hur länge som helst. Ja känner mig lättad o lite stolt. Modig o vuxen

Morgonsol ❤️.

Azalea: det hade varit jättekul att springa runt på second hand marknader med dig! ❤️

Kan berätta att det åter blivit så att han vill ha kontakt och vill ju fullfölja behandlingen.
Vi har ju träffats och jag kan inte bestämma mig hur jag vill göra. Å ena sidan finns det en ny sida som jag inte sett innan, att ta ansvar för sin sjukdom men å andra sidan så vet man aldrig när det slår till eller om.
Känns som det finns en nyhetens behag känsla över det hela och att jag inte vet om jag kan ha kontakt mer. Älskar den fina personen men tilliten är söndertrasad. Vad är missbruksbeteende och vad är den friska delen?

Åsa jo men det finns " vinster" med att va i en destruktiv relation. Sen nöjer vi oss med att så mycket är dåligt för oss. Så länge vi inte kan uppskatta oss själva så kan vi inte ge det bästa till en partner. O den partnern -om den är frisk - nöjer sig inte med mindre än så tänker ja.

Jag tror precis som du att först när man ser sina egna mönster kan man bryta dem. Jag har kommit fram till att jag gärna vill bli omtyckt för jag var mobbad i skolan under hela min uppväxt. Klart att alkoholisten, som behöver mig såååå mycket, gör att jag känner mig viktig. Men sen mår jag dåligt av hans mående. Och där är jag nu:min platå är annorlunda än hans. Vi har olika krav. Det här är mina krav, gillar han inte mina gränser så får det vara...

Så ja förstår verkligen det här med att det måste till väldigt mycket för att man ska vakna i sitt eget tillfrisknande ? Ingen hade kunnat säga till mig att ja var sjuk..Det är.min egen livsresa som lärt mig. Ingen kan kontrollera mig. Precis som ja inte kan kontrollera någon. Att nå min känslomässiga botten skedde först när ja inte haft nåt mer att ta till. Min A sagt ett o annat som han faktiskt hade jävligt rätt i. Ja bortförklarade det då ja tyckte han snackade skit för o försvara sig men ja kan faktiskt nu såhär när ja ser tillbaka inse att vissa saker stämde som ja ej insåg då. Som medberoende har man alltid rätt (!) Eller hur?! Haha..En av alla livslögner ja levt i. Gud. Ja är verkligen störd ?? Men rätt.modig nu. Kram

Ja tror att mitt medberoende grundade sig i barnåldern och därför har ja inte förstått hur inpräntat detta tankesätt är för mig. Först nu efter en avslutad relation med en tredje alkoholberoende förstod ja att ja har ett inrotat beteende som är destruktivt för mig. " Kaka söker maka" sa min terapeut till mig ☺Hon har väldigt rätt. Trots allt lidande det inneburit sista tiden får ja ändå säga att ja känner tacksamhet emellanåt för nu kan ja " ta" på mina egna problem. Det måste väl va ett steg i rätt riktning?!

Vill tacka för att ni skrev o mötte mig så bra. Det bar mig hela dan på jobbet idag. ❤

Det är tydligen så, enligt vad ja förstått att både den medberoende och alkoholisten är Tankebesatta. Mental besatthet kan man ha till spriten eller till att som kontrollerande medberoende tänka på alkoholisten o hur man ska göra. Den här besatthet får gärna utlopp på flera vis..Genom ältande, att ägna tid o tankar åt saker ja inte kan konrollera. Andra människor, situationer osv. Att uppehålla hjärnan med olika tankar hur ha kontroll i livet. Ja behöver släppa kontrollen. Inse att ja har mig själv och min flicka att ta hand om. Inga andra människor. Våga va svag om ja är svag. Stark om ja är det. Möta mig själv tror ja.. Sluta leka Messias

Och vet du orsaken till hans drickande (hur det hela började)?
Av det jag läser hade jag lämnat om jag var du och förklarat att ni får utvärdera framtiden när han tagit sig ur sin negativa spiral.
Stort lycka till!

Tankebesatt.
Bra uttryck på något jobbigt. Jag är för övrigt en grubbelperson.
Blir så trött. Och fastän jag inte medvetet upplever att jag tänker på något känns det som att jag gör det för jag blir matt. ?

Jag exploderar också till slut. Jag tar och tar och sedan kommer allt ut. Vore bättre, eller hur, att "pysa" lite nu och då?

Håller med dig i tanken om att markera egna och inte andras gränser. Vi kan inte leva andras liv och inte heller fatta beslut åt andra. Men vi kan bestämma vad vi vill vara i, vad vi behöver. ?

Tankebesatt, det var ett riktigt bra ord som säger ALLT. Det tar jag med mig för jag är också tankebesatt. Tack! Kan vara rena världskriget i skallen ibland. Men har haft och har fortfarande ibland svårt att omsätta det i något praktiskt. Förrän det har gått på tog för långt, då exploderar jag. Och "motparten" fattar nada. Tränar på att bara markera mina gränser lugnt och fint på ett tidigt stadium. Markera mina gränser, inte andras. Du är verkligen på din egen väg nu. Starkt jobbat och lycka till! Kram