Senaste kommentarerna i forumet

UllaBulla Låter som en bra grej. En egen platå. Finns det inte en bok med samma rubrik? Allt är bara tankar. Ja går inte in o styr särskilt mycket på jobbet tex men i mitt huvud, i mina tankar är det minst sagt ett jävla halabalo. Tankebesatt är bara förnamnet. Ja tar med mig dina reflektioner. Å ju mer ja fokuserar på mig så tänker ja att ja tränger undan tankarna på andra. Förhoppningsvis. Ja ber varje dag om mod att släppa taget nu. Bli fri från det ja än då inte kan påverka. Det hjälper mig att tänka på att ja är sjuk i medberoende. Ja får liksom mer överseende med mig då o mitt sätt att tänka. Tack för uppmuntran! O Backen123. Tack du med. Skönt att inte känna mig så ensam. Detta forumet är guld värt alltså. Ja behöver ge mig mer förståelse för mig i allt . Mer tålamod. Kram till er

Försöker ge lite tröst i dina tankar som snurrar, det blir bättre, lättare och lättare. Ibland nåt steg tillbaka men ändå aldrig ända dit där du var. Att be om kraft och hjälp är fint och modigt, då släpper din kontroll och du kan vila lite. När tankar och ångest suger tag i som mest, så är det att bara vara men med vetskap att det släpper, jag lovar ❤ jag trodde nämligen själv inte att det skulle släppa, jag vet också att jag kommer aldrig bli den jag var men det får vara så ? kram på dig

Well, tror det hela löste sig genom att det kommit fram vad han gjort under de här dagarna när han druckit starksprit.

Jag slussade honom till några hyreslägenheter och han kommer bo i den han får tag på, och har lovar att gå ett behandlingsprogram.

Barnen träffar han på helger dagtid under tiden. Så nu är det bestämt och dags att faktiskt inse fakta och planera framtiden.

Tack alla som lyssnat på mina kaotiska dygn här. Ser fram emot att bli stark ensam för barnen. Kanske var det han gjorde bra eftersom det avgjorde saken.

God kväll!

Morgonsol.
Precis så var det för mig i början.
Mig hjälpte det att tänka att jag har en alldeles egen platå.
Där jag bestämmer tycker och tänker.
Om mig.
Så fort jag tänker tycker och tom öppnar munnen om hur andra ska göra,då är jag inne på deras platå och har också lämnat min egen.

Ibland är det oundvikligt.
Men ibland kan man stanna upp sig själv och faktiskt stanna kvar.
Då uppstod i mig ett gnissel,jag mådde rent dåligt när jag inte fick springa runt på andras platåer.

Men härdar man ut så infinner sig ofta ett lugn.
Jag avstod impulsen att kontrollera manipulera mamma eller mästra någon annan.
Det hjälpte mig att hålla de frågorna i huvudet.
Mammar mästrar eller manipulerar jag om jag säger det här.
Lycka till på din resa.

Tröttiz. Ja jag tyckte det lät väldigt bra. Visserligen har jag sagt till honom att jag inte är villig att leva med honom om han dricker (dvs utövat tvång som man inte borde) men löftet var ju även riktat till mig. Att jag inte vill leva med honom när han dricker och är oberäknelig. Så hålla löftet och stå på mig, eller väga fördelar mot nackdelar som hon tipsade om i den andra videon är min fråga.

Gränsdragningen för mig själv är svår också. Först var gränsen att lämna om han drack igen hemma med barnen. Det höll han men började genast lösa det med att dricka ute istället. Då satte jag gränsen för mig (och honom, som man inte borde) att han inte fick vara påverkad med barnen istället oavsett var han fick i sig alkoholen, men då blev det mycket svårare för mig hålla reda på det. Det kan ju redan ha hänt.

Jag är nära att löpa linan ut och bli fri. Jag tycker inte han förtjänar att komma hem till oss, och han har inte bevisat någonting, tvärt om. Det vore nyttigt för honom att försöka ta hand om sig själv, men också riskfyllt. Men flyttar han och har barnen hos sig ibland så har jag absolut ingen kontroll.

Bodde vi ihop utan barn så hade jag övat på att strunta i honom och att inte lägga mig i. Det sa en samtalskontakt till mig en gång att jag skulle göra, men han drack massor i soffan med barnen de månaderna för att jag inte begränsade.

Ursäkta att jag tänker högt och att det blir superrörigt alltihopa :) jag är jättesplittrad.

EmmaLisa.
Förstår jag Carina Bång rätt så menar hon att man inte kan få en person att sluta dricka.
En sak hon tipsar om är att uppgöra ett "avtal" med sig själv, att händer det här eller det här så lämnar jag. Att man också gärna skriver ner det. Tycker personligen att det är en bra ide'. Kanske vore en god idé för även dig?

Och tack Tröttiz ❤️ Du med! Jag försöker men viljan drar åt olika håll. Jag vill stå upp för mig själv och inte släppa tillbaka honom. Då har han ju bara haft en lyxvistelse med alkohol, knappast en konsekvens i hand värld.

Samtidigt vill jag ha honom här. Försonas och låta barnen få det som vanligt. Det finns många fördelar och han är ju inte elak, han är ger mysiga kramar, är vacker och luktar gott. Vi skrattar tillsammans och har roligt också, fast det inte får något utrymme i mina texter här. Vi har intressekonflikter och problem helt uppenbarligen, han har en beroendepersonlighet som heter duga och den är inte rolig att dras med. Men han som person är finare.

För barnen vore det kanske bra om han kom hem. De saknar honom, han har skött drickandet diskret + inte alls de senaste månaderna. Deras boendesituation och ekonomiska trygghet beror också på detta etc.

Men det kanske ändå är dags. Jag är på gränsen att se ett liv där jag är fri med barnen.

Ja, jag försöker också gå på vad jag tycker är ok för mig. Kan jag ta emot en som druckit på hotell och inte hört av sig alls till barnen. Efter att ha köpt öl efter ett träningspass en helt vanligt lugn dag med hemmajobb där jag fixade barnen och servade lunch och middag.

Skulle han ha kommit till något egen insikt? Förstått att det är konstigt att dricka efter träning och att drickandet på hotellet visat honom vad han gör så snart han inte barnvaktas av mig? Knappast. Han har nog dagen efter ångest, och då han nu ska jobba på plats ett par dagar, då hade det passat bra att komma hem och få kramar av mig och barnen. Sen kunde vi säkert ha haft en ganska trevlig helg där han ansträngde sig för att vara delaktig. Men sen skulle han nog bli tråkig och trött igen till nästkommande helg. Han har ju tagit några steg bakåt av sin fylleretreat skulle jag tro.

Det är stora ekonomiska beslut och han har såklart inte letat lägenhet utan bott dessa nätter på kostsamt hotell. Nu när han är nykter och jobbar får han fundera, men då tjatar han bara på att få komma hem. Som om jag inte vill det redan och att det är jättesvårt att stå emot.

EmmaLisa.
Och jo, det viktigaste. Lyssna på dig själv om vad DU behöver.
Det är dags för det. Kanske människor säger att du borde göra si eller så och han med...
Men lyssna på dig själv och var snäll mot dig själv. Du verkar behöva det.
? ?

Ja ber varje dag nu om mod att släppa taget . Kontrollen. Den falska kontrollen som ja vill ha i allt. Till situationer. Människor. Mig själv. Ja lever i en illusion. Ja är rädd för o inte veta vad som händer med mig om ja gör det. Vem blir ja som person? Går ja tillbaka o blir som när ja var liten? Alltså att ja känner mig liten o hjälplös? Många tankar nu

EmmaLisa.
Ja, känner igen mig i att man ger och ger ... ? Så har jag ändå fått höra att jag inte "bekräftar" honom tillräckligt. Hur mycket vi anhöriga än vrider ut och in på oss är det inte tillräckligt. Tyvärr.

Jag skulle önska att våra partners hade "normala" kompisar, men jag kan mycket väl förstå att de börjar umgås med sådana som dricker även de och möjligen själva har riskbruk eller beroende.

Tidigare försökte jag kontrollera min pojkvän, men det funkar ju inte. Jag Har däremot försökt börja kontrollera mig själv, vad jag tycker är okej och inte och agerar därefter. För att få någon slags ro.

Sköt om dig. ?

Nu hörde han av sig och ville givetvis hem. Han skulle skriva in sig på behandling och allt, hade redan försökt hävdade han men skulle ringa på telefontiden. Jag tror att det blir som vanligt och kommer gå i vågor framöver ändå om han kommer hem. Kanske inte så konstigt att ha lite ångest efter att ha druckit i några dagar utan att höra av sig till familjen och nyktrat till för att jobba.

Jag kan inte lita på att det skulle bli någon förändring och jag är dessutom fortfarande arg och har kommit en bit på vägen i att vara själv, så jag sa nej. Nu känns det som att bollen verkligen ligger hos mig och att det är mitt fel när barnen saknar sig pappa. Det kändes bättre när han inte hört av sig...

Azalea och Clara, det är tråkigt att höra hur man anpassat sig och sitt liv efter någon som varken är tacksam eller ger tillbaka. Men skönt att höra att ni fått tillbaka mycket efter att ni lämnat och är nöjda med era beslut. ❤️ Jag har tänt så många doftljus de här dagarna (mannen hatade dem så jag har aldrig haft de tända), lagat vegetarisk mat som jag och barnen gillar (vegetarisk blir man ju inte mätt på säger han), och haft jättebra dagar med barnen. Min korta stubin berodde nog på att jag var arg på min man som låg och slappade i andra rummet. Och min delade uppmärksamhet på att jag sökte hans bekräftelse.

Har fortfarande inte hört någonting alls av honom. Jag är övertygad om att han dricker, och att han tycker att det är hundra procent mitt fel som slängt ut en oskyldig, och att jag förtjänar ett straff som inte kan låta honom dricka hemma. Han är nu ”tvingad” att dricka sig redlös på hotell för att det är synd om honom, för att han känner sig sviken och anklagad över något så fjuttigt som folköl, han skulle då aldrig göra en fluga förnär. Och han skulle aldrig eskalera (som han alltid gjort förut).

Han är säkert i kontakt med sin kompis, som hejar på drickandet och tidigare har föreslagit att han skulle göra slut med mig, eftersom jag är en sån kontrollerande tråkmåns. När min sambo själv sa till sin vän att han hade problem och inte ville dricka när de sågs, så fortsatte vännen att tjata, och de sågs fortfarande alltid på pubar. Den ”vännen” är nu min sambos enda ”stöd”.

Han har inte hört av sig till våra barn. Jag har sagt att han är hos sin vän och vilar, eftersom barnen vet att han är väldigt ”trött”. Men att han inte själv sagt hejdå eller ringt på flera dagar tror jag får dem att undra. I vanliga fall är han väldigt mån om sina barn, finns jag inte där så sköter han dem och de älskar hur snäll och rolig han är.

Han tycker nog alltså att allt är mitt fel. Det finns också en risk att han dyker upp här snart, när han njutit av ensamhet och alkohol. Men inte ett ord har jag hört.

Är så glad för din skull att det gick bra med ert samtal. Det blev ju ett bra avslut och så mycket lättare att lägga till sidan.
Känslan som du har nu med framtidstro och positivitet får du bära med dig.
Så himla kul med second hand, jag hade hängt med dig direkt om jag hade kunnat. Älskar att gå och snoka på det ?
Hoppas du hittar många fina saker och lite fynd.

Kram kram?Azalea

Att lagt papperna på lådan är ett så stort steg. Jag kommer ihåg att jag nästan var nervös att brevlådan skulle sprängas eller nåt när jag gjorde det. Men vilken lättnad när det var gjort.
Smart av dig att be om att inte få höra en massa information om honom. Jag tror det är bäst att låta bli att bli indragen vilket man blir vare sig man vill eller inte isåfall.
Ju mindre man vet desto mindre tankar lägger man på det.

Jag tränar på det och blir lite duktigare bit för bit.

Ha en go kväll min vän??Azalea

Det låter verkligen som om det vore jag.
Jag ändrade på så mycket hos mig själv så det skulle passa honom och när du sa det om äpplen så kom jag o tänka på att jag under 30 år inte lagat npgon mat med lök i.....Han tyckte inte om det? jag älskar lök.
Har anpassat mig genom så många grejer att det inte ens blev konstigt efter några år.
Jag har inte levt ihop med honom nu under senaste året ( är skilda men bodelning kvar ) och rackarns så mycket jag har kunnat göra nu.
Det har varit ett uppvaknande att jag att jag inte behöver jämka eller tassa på tå eller att kunna säga vad jag vill utan att någon kommenterar. Det känns riktigt skönt och jag går så sakteliga tillbaka till den personligheten jag egentligen är.

Kram Azalea?

Jag känner så igen mig i din historia! Min man var inte heller nån "vanlig alkholist", det var så synd om honom och han självmedicinerade ju! Han var inte ute efter ruset. Så tänkte jag rätt länge. Sen, när jag började prata öppet om det, visade det sig att alla beskrev ungefär samma saker. Det hjälpte mig lite, att se att mönstren gick igen, ordningen gick igen. Det ÄR en sjukdom och den som inte vill bli frisk blir nog inte frisk. Min man ville inte sluta dricka, han ville "bli normal" och han ville att det "skulle vara nog". Ingen insikt om att det krävde en egen insats. När jag lämnade honom fick jag en trave linnedisktrasor av en kompis. Jag fattade ingenting. "Du vill ju helst ha såna, det är ju han som vill ha wettex" sa hon. Det hade jag glömt. Jag gjorde allt för att inte stöta mig, inte reta honom, inte dra igång nåt. Inte för att han var våldsam eller farlig, utan för att det kunde räcka med en sån liten grej som en äcklig disktrasa för att dra igång hans tycka syndande, och därmed supande. Det fanns alltid en orsak. Härom året dog nån av hans gamla hårdrockshjältar, flera år efter att vi skilt oss, och jag minns hur jag stelnade i hela kroppen när jag läste om det. "Herregud, om vi hade varit ihop än, vad det hade dragit igång hos honom!"
Låttips: "Fredag morgon", Frida Hyvönen. Finns på Spotify.

Stor kram! /Clara, lyckligt skild sen fem år från sitt livs kärlek

Jag vet inte var min sambo befinner sig. Han har smsat att han är ok som svar på mina frågor imorse. Jag har inte hört av mig sedan dess och har inga planer på det. Vårt gemensamma konto är orört så han nyttjar väl pengar från ett annat konto.

Det har varit lite pyssel med att få mat hem, idag skulle vi ha storhandlat så det var tomt hemma, men barnen är sjuka. Jag fick stora att passa lilla medan jag sprang till närbutiken. Det gick bra.

Väl i butik köpte jag en äppelsort som jag och barnen älskar. Jag brukar alltid köpa en annan för att min sambo bara gillar dem. En sån liten sak fick mig att fundera till. Till och med frukten har jag kompromissar bort för att hålla honom glad och nöjd. Som så mycket annat!
Ikväll ska jag se film som jag tycker om.

Ha en fin kväll alla ni!

Precis ätit en middag i mitt eget sällskap. Ett tänt ljus. Goda råvaror. Nåt bra för mig själv. ☺ Ska hitta de saker i vardagen som ja uppskattar o som enbart är för mig o ingen annan. Hur kan ja ge mig omtanke om mig själv? Om den känslan ska frodas så behövs praktiskt görande. Så ja får in känslan om o om igen. Så ja inser att det känns bra att ge mig själv omsorg o tid. Då talar ja om för mig att ja är värdefull. Det är vad ja behöver. Egenkärlek o ännu mer egenkärlek. Vårda mig o min relation till mig.

Ska titta på den också!

Nora81 tack för ditt stöd.
Betyder det att ditt ex har förstått dig bättre nu och ändrat attityd? Jag har läst i din tråd och du har inspirerat mig mycket.

Jag har också satt ganska hårt mot hårt, vilket resulterat i en del konflikter. Tyvärr så har han då skyllt på mig. Att om jag vore tyst så han fick dricka ifred hade det inte varit konflikt, dvs att alkoholen inte är ett problem men att jag är det. Det är inte helt sant givetvis. Han ställer till med riskfyllda situationer och är totalt oberäknelig och bråkar gärna om småsaker. Sådant kan han be om ursäkt för, men inte själva orsaken, att han drack.

"Du är viktig" med Carina Bång i Medberoendepodden. Tips!
Bland annat om gränser, kommunikation och känslor.
?

Jag tittade på youtube-videon. Så spot on. Kändes som att hon talade direkt till mig. Så tack för den ❤️

Jag blir så berörd när jag läser om din situation och har själv haft en relation med en a. Jag känner igen den känslan av att försöka rädda allting och sedan vanmakten när man inser att man behöver rädda sig själv först. Det krävs en enorm styrka att leva så och med barn också. Jag pratade med mitt ex häromdagen som har påbörjat en behandling och som alltid skyllde allt på mig, han har alltid sagt att jag har aggressivitetsproblem och att jag har varit arg på honom.
Han berättade för mig igår att han fått till sig att man gjort undersökningar på att det där med att visa empati och förståelse för en a i missbruk är inte det som funkar bäst utan det är att säga ifrån tydligt, hårt och vara gränssättande. Sen tänker jag att man får sätta de gränserna man är mogen till att fullfölja.
Jag hade svårt för det i början och det gick emot allt vad jag känner att man ska göra mot en person som mår dåligt men nu tänker jag att det är missbrukssidan som jag sätter hårt mot och då blir det enklare att vara hård och bestämd.
Styrkekramar dig!

Emmalisa.
Tips : Gå in på Youtube och kolla upp Carina Bång med "Lämna eller inte".
Kram. ?

Tack Backen123, ni är så fina som orkar skriva. Jag känner mig så mycket mindre ensam.

Vår fasad lurar även mig, och jag får jobba hårt för att orka minnas det dåliga och läsa det jag skrivit etc. Jag är som sagt motiverad att glömma och gå vidare och tro att allt magiskt löst sig.

Vi hade jobbat oss upp från ingenting tillsammans. Vi har turats om att plugga för att ge våra barn (första barnet fick vi tidigt) allt de behövde och drömt om hus och stabilitet. Vi var ett team med tydliga mål, och när vi precis nått fram dit vi velat hela tiden så kraschar vi.

Varningsklockorna har funnits där och vi har haft djupa regelbundna konflikter pga alkohol under alla år. Men mina varningar och tjat spelade ingen roll, vår dröm och familj spelade ingen roll. Jag känner mig väldigt bitter och sviken, samtidigt som den oron för hur illa det kanske är med honom är hemsk. Att lämna någon som jag älskar och som mår dåligt känns helt fel. Men jag hjälper nog inte till genom att förlåta det beteendet.

Tack för att ni finns och stöttar ❤️