Senaste kommentarerna i forumet

Heja dig Morgonsol

Morgonsol. Du har tagit det steget att sätta gränser, mailet hamnar i skräppost. ?
Själv har jag satt gränsen för mig själv att inte höra av mig till min för att kolla om han dricker eller inte.

☺ Tack själv

Ja nu hamnar hans mail i skräppost

Längtar bort. Jag tycker du ska berätta för din chef, att lägga korten på bordet. Berätta om läget. Det kanske låter hårt och märkligt. Men jag önskar lite att någon, t ex din arbetsplats gör en orosanmälan. Att på så vis visa att drickande får konsekvenser.
?

Tack för uppmuntran Morgonsol, det värmer.
Hoppas det går bra att ordna med mailgrejen :)
Skickar tacksamhet och styrka tillbaka till dig. Börjar nog lära mig en viktig sak som tagit 37 år att lära sig: ensam är inte starkast.
God natt! <3

Nora du tänker klokt ❤
Å låt alla känslor komma. Ska kolla om ja kan se till att få mailen i skräp posten åtminstone. ☺
Sänder dig all kraft

Det är just barnfamiljer det gäller:

Kommunen är skyldig att hjälpa till i akuta situationer - om det behövs tak över huvudet eller i händelse av våld - men finns det över huvud taget någon hjälp att få på lång sikt?

Om något akut hjälpbehov inte föreligger eftersom den nyktra föräldern har ständig uppsikt över barnen men en sådan situation riskerar att uppkomma när som helst och den nyktra föräldern inte orkar bo tillsammans med alkoholisten längre men samtidigt av juridiska skäl inte kan flytta med barnen på grund av den gemensamma vårdnaden och med tanke på en överhängande risk för försummelse och andra alkoholrelaterade problem som omöjliggör växelvis boende?

Om till och med ett framtida umgänge under exempelvis veckoslut med alkoholisten skulle medföra diverse risker för barnen med anledning av alkoholistens återkommande humörsvängningar i nyktert tillstånd?

Om alkoholisten själv har blivit erbjuden hjälp men tackat nej med motiveringen att den inte har något problem?

I händelse av misshandel finns ju kvinnojouren - men finns det över huvud taget någonstans att vända sig när ingen direkt misshandel ännu har inträffat utan situationen "bara" är allmänt ohållbar?

Om en direkt stämningsansökan gällande vårdnad/boende/umgänge skulle medföra en risk för den nyktra föräldern i form av aggressionsutbrott från alkoholistens sida?

Om det inte finns några som helst bevis för hur illa läget är utan ord skulle stå mot ord?

Hej Villis

Det låter som du har en tuff situation med barn inblandat. Jag har samma situation men utan barn och det är tufft nog.
Jag stannade kvar i 1,5 år men förstår nu att alla löften om bättring tillsammans med bortförklaringingar och skuldbeläggande mot mig inte ledde oss framåt.
Jag tog i dagarna beslutet att lämna helt för jag inser att han aldrig fullt ut varit redo att verkligen sluta och jag har från början varit tydlig med att jag inte vill ha alkohol i mitt liv.
Jag tror inte någon kan tala om för dig vad du ska göra för att man gör saker först när man själv känner sig redo.
Jag lämnade honom nu för att jag insåg att han kommer inte göra någon ändring utan försöker bara gå genvägar som leder till samma resultat. Jag orkar inte vänta längre och jag vill inte leva mitt liv så här längre.
Det låter som att han inte har så mycket sjukdomsinsikt om han skyller på dig och inte är ärlig om det där med soc.
Frågan är snarare hur länge orkar du leva i det?
Finns mycket fint stöd att hämta här på forumet, du är inte ensam.

När jag var tvungen att fly vårt gemensamma hem så ringde jag kommunen och förklarade min situation och blev sedan kopplad till en grupp på soc. som jobbar med dessa frågor. Om du känner dig osäker så kan du höra med dom och fortfarande vara anonym.
Ta hjälp och sök hjälp för det är så lätt att känna sig så ensam i de här situationerna, man behöver stöd från andra.
Med vänlig hälsning Nora

Äntligen har jag fått tillbaka min lägenhet. Det är rätt liten så jag har sökt en ny och större lgh som jag ligger som första sökare på. Känns skönt att fokusera på det som är vettigt och friskt istället för allt det sjuka och som bara är som att springa i ett snurrhjul. Jag behöver träna på att stiga ur det.
Jag körde förbi lgh tidigare idag, körde med tårar som sprutade ner för kinderna men det kändes så fint när jag kom fram, tyckte att det var sån fin energi i området. Solens varma strålar la sig vilsamt mot balkongen som kan bli min och det gav en känsla hopp och värme.
Morgonsol; har du provat att ställa in hans mail som skräppost så slipper du se skiten (ursäkta ordvalet) så ofta iaf?
Tar med mig det din alkoholterapeut skrev, bra att påminnas om.
Känner att känslorna svajar väldigt mellan ångest, sorg, kaos och sedan lite själslig ro.
Jag vet att jag bara gör mig själv illa genom att reagera med ilska osv.
Idag skickade jag honom en önskan om att fortsätta sin vandring i sinnesro, insåg att det gav min sinnesro och det är så jag vill fortsätta leva.
Känns spännande med lägenheten och om jag får den så är det inflyttning 1 april.

Hur går man till väga för att lämna en alkoholist om personen i fråga vägrar gå med på adressändring för de gemensamma barnen men samtidigt är så pass alkoholiserad att den över huvud taget varken kan eller vill ta något som helst föräldraansvar och således stundtals utgör en direkt fara för barnen?

Däremot min mail ! Verkar vara stört omöjlig att blockera. Pratat med teknikerna som äger sidan å deras svar hjälper inte!! O får ja mail så kan ja inte låta bli att läsa. Ja MÅSTE hitta nån smart på IT som kan hjälpa mig. Därför ja vet ja kan inte stå emot att läsa det han skriver . Vill inte ta onödiga risker att må sådär dåligt pga hans beroendejag som härjar i natten.

Förlåt. Läste din text igen o där skrev du att du blockat ❤

Nora . Min A också vääldigt duktig på att hota. Det är förödande för ens känslor att tvingas läsa sån dynga. Ja reagerar omedelbart på såna texter med. Å det är inte bra för mig. Min alkoholterapeut nu nykter alkoholist har sagt att ja ska strypa alla vägar för honom därför kontakten med mig ger honom bara ett utrymme att kunna få agera utåt på någon. Mig då. Det leder ingenvart. Skadar mig o man uppehåller sjukdomen genom att svara. Ja har blockat samtal o sms o kan inte få dom från honom. Har du inte den möjligheten i din telefon? Kram

Morgonsol.
Jag har också blockat men kan inte låta bli att läsa. Hot om att ringa min arbetsgivare, hot om att jag är polisanmäld osv men nu har jag blockat honom så att jag inte kan se om jag fått sms alls.
Om han nu anmält mig så har jag dokumenterat kaoset hans alkoholism förorsakat i 1,5 år så jag har inget att vara rädd för.

Nora . Ja har blockat både sms samtal och mail .

Hej!

Är en ung tjej som har en pappa som är alkoholist. Han har under många år haft denna problematiken (sedan jag var 14 år). Han vet själv att han har ett stort beroende problem och går själv i vård för detta. Något av det jag tycker är jobbigast med att vara anhörig är den ständiga limbon mellan ilska och sympati. Under första åren tyckte jag synd om honom och försökte vara snäll och peppande för att han skulle bli nykter. På senare tid (efter att jag flyttade hemifrån och fått distans till det hela) är jag bara arg på han. Tror att detta har och göra med att jag inte ser hur dåligt han mår utan främst konsekvenserna som rinner ut över min mamma och bror.
Hur är eran inställning till anhöriga?
Känner att jag inte längre vill dalta med honom utan bara få honom att förstå att det är hans fel att han sitter i sin egna knipa. Någonstans valde han ändå att fortsätta dricka efter allt för många öl allt får många dagar i sträck.
Hur ska man handskas med att vara irriterad på någon som man inte får berätta hur man känner till pågrund av den konstanta rädslan att man ska trigga igår mer drickande eller värre?

Hoppas det inte var allt för flummigt och att jag kan få insikt i hur andra hanterar detta.

Hej!
Ber om ursäkt för att du har behövt gå igenom detta!
Har själv växt upp i ett hem med en alkoholiserad pappa och ser inte att någon ska behöva gå igenom detta. Bra att han nu pratar mer öppet om sina problem, men en person som har ett beroende är aldrig helt ärlig mot andra eller sig själv. Barnen i hans nya familj är för unga för att förstå eller göra något åt det som pågår och där behöver vuxna ta över. (Oj vad jag hade önskat att en vuxen runt om kring mig gick in och tog ansvaret så att jag inte behövde). Det är inte du som bär ansvaret för vad din pappa gör eller väljer att göra. Men jag anser att vi som vuxna måst skydda barn som inte kan skydda sig själva. Jag hade rekommenderat att kontaktar socialtjänsten och gör en orosanmälan (låter hårt men det är för barnens bästa). Du kan även prata med din pappa eller mamman till barnen men det är stor risk att de inte är öppna för att lyssna och lever i förnekelse.
Via socialtjänsten kan även din pappa få hjälp med sina problem via medicinering, beroendehem eller samtalsstöd.
Hoppas det går bra för dig och din pappa framöver!!

Det är klokt av dig att fundera på de här sakerna och på hur du kan göra för dina barn kan träffa sig pappa. Jag funderade på om du har pratat med honom om dina funderingar. Om du och han kan komma överens om saker kring barnen trots hans alkoholproblem, så är det bra för barnen på sikt. Personer som är alkoholberoende är inte automatiskt dåliga som föräldrar eller på att förstå vad barn behöver. De dricker oftast inte heller hela tiden. Som gros19 skriver, så är det inte bra för vare sig barnen, dig eller honom att träffas då han druckit. Du kanske kan hitta ett tillfälle då han inte druckit då ni kan prata? Fråga honom om vad han kan göra för du kan känna dig trygg när de träffas och för att barnen ska må bra av det och försök komma fram till en gemensam lösning om det är möjligt. Att bevisa nykterhet eller att ha med sig någon fungerar antagligen bättre om han är med på det eller själv föreslår det.

Du har som gros19 nämner också möjlighet att ta hjälp av kommunens socialtjänst. Men det behöver inte vara i form av en anmälan. Den stora majoriteten av insatser de gör sker helt frivilligt. Och du och inte minst dina barn har rätt till stöd eftersom deras pappa har alkoholproblem eller beroende.

Hur låter det här för dig? Finns det något i de tips du fått som du kan använda dig av. Skriv gärna igen.

/magnus
alkoholhjälpen

Jag har lämnat, bor själv med mina barn, så skönt och har sagt jag kommer aldrig tillbaka till det huset. Det här varit komplicerat då han bröt ryggen i aug ( du kan läsa i min logg, så förstår du?)
Hans ensamhet, sjukdom och smärta gör att jag är där och försöket få ordning iaf, han ger inte mig näring eller försöker ens att hitta en lösning så jag fattar inte vad jag håller på med ens ?? Tror det är svårt att anmäla om ofredande så att det leder nånvart, däremot har jag fått hjälp av polis vid ett tillfälle som ringde upp plågoanden och sa att nu räcker, det tog ? fördelen är att det brukar ebba ut ganska snabbt om han inte lider av någon annan psykisk störning

Läser lite här och som jag ser det förefaller det att din sambo bytt ut ett missbruk mot ett annat, vilket inte är ovanligt. Har sett det bl.a. hos min f.d. man. Han rökte cannabis under många år och var sedan så stolt att han lyckats sluta. Det han gjort var att han bytt ut cannabis mot alkohol. Han hade inte tagit itu med sina problem endast bytt drog.

Backen123 jag förstår hur du känner dig. Har du funderat på att lämna honom själv?
Han fortsätter kontakta mig fast jag bett honom att sluta, obehagliga och anklagande sms. Kan man göra en polisanmälan om ofredande för jag känner att jag inte orkar det här mer.

Starkt gjort! Mer tydligt och gränssättande än så blir det inte, snyggt. Själv tänker jag att min man ska ramla, slå huvudet och tillfriskna, och så blir allt bra. Livslögn, blir inga tydliga gränser där inte och väldigt otydligt. Förstår vemodigheten och befrielsen. ?❤

Hej TappadIgen,
Åh, ja jag tror att du har så rätt. Har jag, som närstående, problem med förnekelse så är det säkert ännu värre för den som lever i ett missbruk. Man intalar sig säkert att man har kontroll och att det kommer bli bättre. För att man så gärna vill att det ska vara sant.

Hej Kaprifol,

Känner igen mig precis i det du skriver och känns otroligt skönt att veta att man inte är ensam. Jag faller hela tiden tillbaka i förnekelsen. Framförallt under arbetsveckan när han inte dricker. Då tänker jag att ”Nej men vore han alkoholist så borde han väl sakna det mer? Det är säkert ingen fara”. Och sen blir jag jättebesviken igen nästa helg.