Senaste kommentarerna i forumet

Skrev precis ett sms till honom. "jag älskar inte dig längre och önskar ingen kontakt från dig mer"
Jag insåg att jag inte älskar den personen längre och att jag vill leva ett gott liv. Det kändes skönt och vemodigt. Men allra mest befriande. God natt alla som kämpar därute, hoppas ni somnar med sinnesro.

Jag kan tycka det är skönt att få bli sådär hederligt förbannad, tyvärr har man ju en anledning men blir man arg för man yr sig en massa ?? jag blev skogstokig ifjol på min man, ni vet när man berättar sanningen på riktigt, vilken skit han har ställt till det för sina barn, för mig, vansinnet.. Han visste att det skulle komma, han hade fått nåt sms från ett ex också, därav dynamiten. Då slutade det med att jag fick skjutsa honom på psyket och jag fick rådet att han borde inte vara själv. Så min timeout i annat boende då fick min man som gäst, han som jag behövde komma ifrån. ?

Har fotat och lagt in det på min mobiltlf. Känns som en bra karta för att se sig själv utifrån och påminna sig själv vart man är på väg och vill vara på väg <3

Känner igen den djävulen som tar över när suget efter a blir ohanterlig. Har blivit utsatt för psykisk misshandel i 1,5 år av den djävulen men det hände något sist den djävulen var på mig. Det var några timmar efter den djävulen för hundraelfte gången kastade ut mig för att få dricka. Han trodde jag skulle hämta mina saker och lämna MEN det gjorde jag inte även om det var min plan. Något i mig tog tag i mig och drog mig fram till ett skåp och där hittade jag vin och starköl som jag slängde ut på golvet. Jag blev plötsligt väldigt bestämd och kände hur det kokade inom mig och frågade om det var det här han kastade ut mig för? Jag kastade glaset i golvet och sa till honom att han borde skämmas plus en massa annat. Det var första gången jag såg honom sjunka ihop och den där djävulen som varit på mig med aggressiva sms och skuldbeläggande attityd var som borta.
Inte för att jag tror att han i den stunden blev omvänd i sin alkoholism men i den stunden fick jag min styrka tillbaka som han tryckt ner.
Han försökte med några sms igår kväll men har inte svarat. För mig var det en helt ny upplevelse att se honom gå så fort från dr jekyll till mr hyde så fort han blev avslöjad.

Men jag blir så trött på min nyktra alkoholist (ex) man, som sitter i vårt hus, psykiskt och fysiskt skadad. Han vill antagligen att jag säga - men kom hit och bo här med mig, så kan jag betala allt, fixa allt, så kan du sms med nån kärring för bekräftelse ibland och så lever vi lyckliga i alla vår dar, jag lovar.
Nä imorgon sms:ar jag honom när han tror det passar nästa vecka att boka in en mäklare för ett möte.
MalmMia, jaså han försökte vara lite listig där, gör lika.... känns skönt sen ? så har jag jobbat, vägrar känna mig lurad nå mer ❤
Morgonsol och Nora81 känns som ni är på banan, självklart ligger ansvaret hos A. Pepp att läsa era texter ?

Backen 123 men känner med dig. Exakt så :"Var alkoholist om du vill men bete dig mot de som bryr sig o som du säger att du älskar. Men. Tror det är.en demon där inne i dom. O går inte plocka bort den hemska jävla delen-aggressiviteten förrän de börjar tillfriskna o inser hur sjuka dom är

Ursäkta mina felstavningar. Du får räkna ut vad det skulle stå ?

Backen 123. Ja tror att bär sjukdomen är långt framskriden då är beroendejaget mer lik en djävul än innan-tidigare i beroendet. De kan själva inte kontrollera sin ilska. Det är som en demon som är där inne. Därför tror ja det är lönlöst o komma nån vart i diskussioner innan A har kapitulerat. Åtminstone är det så för mig. Det tar ju lång tid för oss bredvid att släppa taget. Det bästa hade varit om det var A som vanligen släppte taget men tror. Ja vet inte! Men tror det är vanligare att anhöriga släpper taget först. De drogar ju sig o lever i sin bubbla så de kan hålla på längre än vi. Skulle ja döva mina känslor mellan varven med A eller annat så skulle ja sökert med orka hönga i längre. Men det löser inget.

Inte luddigt alls, tvärtom så kristallklart. Tack för att du presenterar sanningen som du gör. Kände mig innan totalt nedslagen av allt kaos men fick styrkan åter av att läsa ditt inlägg. Tack för att du så tydligt flyttar ansvaret där det hör hemma!

Precis där träffade ditt inlägg. Så himla rätt med hur det är med våra A och oss själva. Alla orden kunde jag skrivit själv. Får mig verkligen att tänka efter, hur lever jag egentligen, vilken snedfördelning. Nu går jag bara och väntar på snedtändningen för att göra slut på djävulsdansen. Men har nu en mysig och trevlig tid så jag njuter. Men jag har fått nog, en gång till - då är det slut! Jag har ingen brådska med att slutet måste komma nu men vägrar att leva med en som är dum på fyllan.

Lurad! Kom idag på att han har ett sparkonto med pengar som han inte visat mig. När vi flyttade ihop igen gick jag in med alla mina pengar och tog för givet att han också gjorde det. Men tänk så fel jag hade, känner mig så himla lurad och dum. Jag är helt enkelt för snäll och naiv för mitt eget bästa, det vet han och utnyttjar mig.

Ja vet inte om ni sett medberoendets olika steg från sjuk till frisk ? Ja skriver ner den här. Tycker den är bra . Om ni tänker er ett U. En kurva som går neråt. Det börjar med förnekelse högst upp och går ner till utbrändhet. Sedan går vägen upp ❤

Vägen ner :
Förnekandet >skam och skuldkänslor> Skyddar > Kontrollbehov >För mycket ansvar > Isolerar sig >vrede, förbittring > Fysiska symtom> Handlings förlamning > Depression / utbrändhet

Vägen upp :
Önskan om hjälp > medvetenhet >ser sin roll > Delar med sig >slappnar av> rädsla och oro försvinner >skuldkänslor försvinner>ökad självkänsla>Respekt, ökad livskvalitet

Tröttiz

Ja denna oro.. Därför är det skönt att inte ha kontakt alls. Oavsett vad han gör nu så har det inte med mig att göra. Skulle han duka under- klart jag tänker det värsta. Då kan han inte lägga skuld på mig åtminstone . Eftersom vi har inte ens kontakt. Som medberoende har ja lätt att känna både skuld o skam.. Gynnar inte mig precis.

Det tar lång tid att tillfriskna. Ja håller på att tillfriskna ur mitt medberoende. Det tar TID . O Det är ingen quick fix att bli frisk från alkoholism. De behöver göra allt. För det är svårt o väldigt tufft att möta sig o bli fri . Mycket terapi o AA behövs för dom flesta o hela livet. OM o NÄR min alkoholist blir fri o kan hantera sitt liv. Och när ja är fri i mig själv och hanterar mina gränser o mitt liv -DÅ får vi se om vi har nåt att bygga på. Om känslorna finns kvar o vi kan bygga ihop. Kram

Du skriver klokt och känslan av att nu får det vara nog är skön, ger 2 steg framåt. Jag tänker som du, men dom är specialister att nästla sig in och då är då iaf jag chanslös, tills jag vaknar upp igen. Det är ju det som är djävulsdansen. Sinnesfriden och återhämtning kommer i eget boende för mitt uppe med ungar, middag och högtider är det en tufft match att leva med psykisk misshandel, för gemensamt för nästan alla oss här så viker vi sällan ner oss i första taget fast vi skulle egentligen göra det på en gång, säga tack men nej tack och gå ❤

Hej Morgonsol.
Känner så mycket igen mig i det du berättar ?. Tänker ofta mycket på min pojkvän.

Någon gång har han planerat vår framtid, men dit har JAG ju inte kommit, för jag fokuserar och har fokuserat på honom - hur han mår. Men kanske det inte blir någon framtid alls för han har "gått upp i rök". Han svarar inte på telsamtal eller meddelande. De senaste två gångerna han ringt var han onykter, ena gången en vardag mitt på dagen. Och nu är jag orolig för vad han gör. ?
Han ser säkert att jag ringt och messat. Jag tänker att bollen ligger hos honom att kontakta mig. Men denna oro ... ?

Jag, liksom du har också haft svårt sätta gränser ... Ångrar mig nu att jag inte gjorde det för hans och egen del för nu är jag trött, avtrubbad och har till och med gått ner i vikt. Men, då man är inne i något är det ju en annan sak. Med facit i hand är det ju lättare att se vad man kanske borde ha gjort i vissa situationer tänker jag.

Kom dock fram till att ringer han mig och är onykter, så lägger jag på! Vill inte ha mera fyllesamtal. Det räcker nu.

Ringer han inte och "låter det rinna ut i sanden" så kanske han gör mig en tjänst, en tanke som faktiskt slog mig idag! För jag har någon gång funderat på att släppa taget om honom för att inte själv gå under. Och han vet om min oro.
Förra helgen tänkte jag några sekunder på om jag skulle dricka en mängd öl för att han inte skulle dricka så mycket. Han kan få i sig ett flak öl under en dag ...
Jag gjorde inte det, men detta visar ju på att man som anhörig är väldigt desperat fastän man inte gör allvar av vissa tankar.

Allt gott och styrka till dig.
?

Ja, så sant det du skriver om hur man matchats ihop med mig som inte lärt mig att sätta tydliga gränser tillsammans med en alkoholist som behöver tydlig gränsdragning. Hans förnekelse kostar mig och mitt liv.
Oavsett så vill jag aldrig mer leva i lögn längre, jag har alltid stått upp för det jag tror på och kontakt med honom innebär att ljuga för mig själv, det är inte jag. Jag vill leva rent, ärligt och i balans för att jag tycker att jag förtjänar ett gott liv. Är så trött på att tillåta andra människor kladda sina problem på mig för att de själva inte orkar ta ansvar. Mitt problem och ansvar är att aldrig mer tillåta det. Träna på att sätta sunda gränser för vad som är ok för mig och inte.
Sanningen är ju samtidigt att även om alkoholism är en sjukdom som är det inte ok att behandla en annan människa illa och gör man det så får man reaktioner tillbaka, det är människor som inte vill ta ansvar själva som tycker att alla är dumma mot en. Jag får inte fastna i hans sjuka beteende utan jag får ta ansvar här och göra klart att det här är inte ok för mig och du är inte välkommen i mitt liv mer. Han har liksom nästlat sig in i mitt liv trots att jag satt gränser så har han försökt att hitta vägar tillbaka utan att göra det jobbet han behöver göra med sig själv.
Jag bara skriver, rörigt, ofiltrerat men jag behöver få ur mig det. Har överanpassat mig en sjuk människa alltför länge inser jag. Urs, man får en chock för varje fylleperiod för det är så oerhört galet.
Du är klok morgonsol och när jag läser dina inlägg så är det som en kompass när jag förlorar min egna kompass.
ta hand om dig. kram <3

Gros tack för dina rader, ja jag har nog förstått att jag behöver en anhörigvecka. Har också förstått att Nämndemansgården är ledande inom området, men tyvärr för långt bort. Så jag söker något närmare MellanNorrland. Själv ska jag på reatret nästa helg, tystnad, meditation och yoga plus stresshantering ingår, känns mäktigt och lyxigt ? Och hoppas jag inte behöver sova själv i ett slott ?
Jag läser bland beroende och här. Bland dom som kämpar mot suget ser jag vanliga människor som i text är tacksamma i kampen, när den väl startat. Vi som skriver här önskar inget hellre än att våra anhöriga blir nyktra och att vi får tillbaka tilliten och slippa oron. Vi kämpar dagligen med att lära oss hur vi ska förhålla oss till A, fast vi är så svikna. Men A verkar kunna dundra på, visa ilska, vara oförskämd, bedra och kasta all skuld på oss och det knäcker oss, psykisk misshandel hela vägen många gånger.
Jag har tänkt så många gånger, om det hade varit jag som gjort alla dessa dumheter så hade jag ju självklart försökt vara snäll åtminstone, gett fan i dumheter när man vill ha kvar sin respektive. För dessa personer är ju oftast väldigt trevliga och omtyckta utåt sett. Jag får inte det här att gå ihop..... min man känner sig sviken av mig, att jag aldrig ville ha honom. Vilken jävla dyngsur offerkofta att bära. Tänker är det verkligen bara en sorts alkoholist, eller finns det med och utan ilska, med eller utan dumheter? Eller har det att göra med jaget och beroendepersonligheten, att ju längre sjukdomen framskrider desto mer maskhål i hjärnan. Det är så mycket surr om skuld och skam, ja men gör något åt det då. Vi har haft en del fina samtal på mitt initiativ, men dagen efter så verkar varken information el känslan att förändra finnas kvar. Jag tror man inom beroendebehandling måste lära sig att läsa av den sjuke, att krutet måste läggas på 4:e steget, att ta ansvar för dom i sin närhet, annars kommer inte tillfrisknandet kunna ske, kanske lägga in i programmet att minst en månad måste den anhörige få vara i första rummet för att kunna släppa, gå vidare tillsammans. Lägga mera krut på relationsfrågor, slå näven i bordet och säga "va alkoholist men ge fan och bete dig som en skitstövel mot dom du säger dig älska så ska du nog se att livet kommer tilbaks." Vi känner ju också skuld och skam i det här, men vi tar ansvar inför anhöriga, vänner. Ja nu blev det nog luddigt......

Ja tänkte på honom 80-90 % av min vakna tid. Då.inser man att ja kan knappast vara närvarande i nuet, i mina egna känslor. Njuta . Leka med dottern, finnas för andra människor, etc. Det är så svårt detta med medberoende. Har man som ja aldrig känt mina gränser så blir det väldigt farligt för mig ihop med en alkis. Det går att manövrera mig o köra över mig eftersom ja själv inte vet var mina gränser går. En alkoholist behöver tydliga gränser. Knappast det ja är bra på ☺ Kram

Ja hejar på dig ! Bolla med en terapeut är ett bra sätt att få syn på sina känslor o tankar. Svårt när man har allt i sitt eget huvud endast. Våran relation handlade mest om sjukdomen o den låg som en skugga över hela vår relation. Vill dom inte göra allt då är det inte mycket att hurra för. Ja kan inte leva i en relation där ja måste va på min vakt. Beredd att gå i försvar. Hålla på o analysera mig om ja varit dum mot honom som han tycker, vara otrygg. Inte ha ork att leva ! Att bara ta sig igenom dan i princip men inte vara " där" . Hur kul är det ? Kram . Ja hejar på dig

Hej igen morgonsol.
Vad glad jag blir att höra från dig. Du tar hand om dig själv nu och det är så starkt av dig.
Du har rätt i att nå min botten, det är förhoppningsvis dit jag kommit nu.
Precis som du skriver så är det inte riktigt kärlek det handlar om när man får vara en känslomässig papperskorg (ångest) i en relation. Jag förvånas över hur lättlurad jag varit när det gäller honom, har så svårt att släppa in människor annars. Jag behöver nog terapi...
Självklart har du ett värde. Tack för att du lyser upp som en morgonsol varje gång du tittar in.
kram <3

Fy vad jobbigt !
Han är sjuk ??
Man behöver själv nå sin känslomässiga botten för o förstå att man är maktlös. Nu har du nog gjort det å det är steg 1 för att bli frisk från sitt medberoende.

Ja håller mig undan från honom. Han kan inte styra sin alkoholism. Vilket dom ju aldrig kan men menar att han inte kommit så långt än i sitt tillfrisknande och jag tar inga fler risker nu. Öppnade upp o svarade på ett mail men därefter började han med anklagelser. Nej Tack!! Det är färdiganklagat nu på mig. Ja tar inte skit nu. Hjälper inte mig o må bra på nåt vis. Bara hans ångest som ska välla ut. Nej tack!!! Ja fortsätter att stå upp för mig själv nu. Går på Alanon och gör allt för min egen hälsa ist nu. Inser att ja har ett värde ❤ Med eller utan en man. Kram

Hej Lingonet!
Det är SÅ bra att du redan i ett tidigt stadium ser och reflekterar över situationen.
Det gjorde inte jag, och jag får lite ont i magen/själen av att läsa dina ord.
Det där "samtalet" som du känner att du vill ta ansvar för.
Det är obehagligt lätt att hamna i medberoende, så lätt att en ibland inte ens märker det själv.
I den bästa av världar så tar ni tillsammans samtalet med någon professionell som har erfarenhet av att hjälpa.
Finns det någon chans att din partner går med på det?
Lycka till!

Det går åt helvetet. Jag behövde visst bli grundlurad en gång till. Löften om att vara färdig med supandet. Skaffa hundvalp, vara redo för livet och bla bla bla så återupprepar sig historien.
Nu sitter han och super igen, jag är i min lgh nu med mina saker utspridda i bilen, i min lgh och hemma hos honom.
Jag är arg så arg att jag hade sönder mina ljusstakar i glas hemma hos honom. Han hade gömt alkoholen i ett skåp, packat mina saker vid dörren och ställt mina däck utanför dörren för hundraelfte gången. Jag gick in i hans lgh och avslöjade honom sen drog jag därifrån. Han har ingen skam i kroppen med att skylla allt på mig och jag kan säga att nu är jag trött på skiten.
Jag är färdig med honom och hans lögner och utnyttjande av mig.
Hur går det med dig?

Mitt råd är att kontakta socialförvaltningen och rådgöra med dom. Barnen ska ju inte umgås med sin pappa när han är onykter och du ska självfallet inte övervaka detta på något sätt..

Jobbade själv inom missbruksvården på socialförvaltningen och vi hade pappor som blåste i alkometer eller lämnade drogest innan man skulle ha umgånge. Sedan fick man en lapp med sig och kunde uppvisa den när man hämtade barnen. Givetvis vet man inte om pappan drack medan barnen var hos honom, men att socialen var inblandad avskräckte nog en del. Arbetade även i en social jour på en liten ort och där kunde vi ha en viss koll i helgen. Den möjligheten fanns inte när jag jobbade i en jour där vi hade ansvar för ett större distrikt. Hur man gör varierar.

Ett alternativ är att du gör en orosanmälan och så lämnar du över ansvaret till socialförvaltningen. I samband med att en anmälan inkommer brukar pappan ( handlade enbart om pappor där jag jobbade, men självfallet hade mammor behandlats på samma sätt) erbjudas hjälp för sitt missbruk. Det viktiga är att barnen inte träffar en pappa som är påverkad.

Jag har följt din resa med mannen och alla turer och du har all min sympati. Jag vet hur svårt det är och hur gärna man vill att det ska bli bra. Jag vet också dagarna när man vill ligga under filten och bara ta bort allt det dåliga - jag brukar vilja fly. Mina tankar blir då att jag bara åker hemifrån och lämnar skiten bakom mig - men det går ju inte. Jag har ju ett barn att ta hand om som inte kan vara ensam i detta! Men så svårt det är, så vi kämpar och önskar något annat. Jag följer med dig till sandstranden under en palm.

Men det är verkligen bra att läsa här och skriva för att reflektera över sin egen situation. Hur är det med dig, kan du ta en timeout, finns det någon möjlighet för dig att ta sonen och vila? För att kunna se situationen och hur du kan gå framåt? En stund när inte fokus är på mannen. En stund när du har fullt fokus på dig och sonen och klura ut vad du vill för er. Hur ska ni kunna må bra? Vill du stanna eller lämna? Vad behöver du för att stanna eller är du redo att lämna? Stora frågor som endast du har svaret på. Om du vill lämna vad har du för plan?

Några tankar från mig och en hjärtevarm kram när du ligger under din filt

Lingonet. Jag är i helt annat läge än du. Särbo med min beroende partner och inga barn ... Men vill ändå säga något.

Då du tar samtalet, utgå från din upplevelse och vad som kan hända då han är ensam med barnen. Att utgå från ett "du" - samtal kan göra att han direkt sätter ut taggarna, "du måste sluta dricka" . "Måste jag inte alls det...."

Sköt om dig. ?