Senaste kommentarerna i forumet

Självklart är vi bedrövliga, vi accepterar ju inte att leva i en relation med de om de inte ger upp sin drog!

Det är lite grann som att leva med en narcissist, de erkänner aldrig, ljuger, manipulerar och gör allt för att leva kvar i illusion av att de har kontroll. Där står drogen emellan och skymmer...
Istället för att bygga relationer som bygger på ansvar, ärlighet och ömsesidig respekt.

Kram <3

Gråter inombords då tårarana har svårt att komma fram. Men ja blir tacksam o hoppfull att min egen utveckling ska kunna leda mig framåt. Att kunna känna mitt värde o sätta gränser. Ja är precis likadan! Känner mig egoistisk när ja säger ifrån o ställer krav på andra o hur de ska va. Men vet att det är feltänk från början som ja lärt för å åsidosätta mina egna känslor till förmån för annan familjemedlem. Tar av mig själv för att nån annan ska må bra. Vilket självbedrägeri! När blev det OK? Nu är det inte OK längre o ja har satt andra gränser till min A . Han tycker ja varit bedrövlig. Ok. Detsamma. Fast ja har mest försvarat mig o fått skit. Han har manipulerat, tryckt ner o varit elak. Personangrepp, sett ner på hur ja beter mig, hur fel ja är osv. Medan ja sett ner på hans beroende person. Inte honom. Är ja elak? Är ja? Som inte får lov o va mig själv i en relation med honom. Som blir nedringd på.nätter. Gråter o tycker synd om sig. För att i nästa stund klaga på mig o va elak? Nej, lilla ja. Nu är det dags att va snäll mot mig o friska till i huvet. Vad är sant o falskt här? Ja är inte frisk . Å är så tacksam för den insikten. Då.inser ja att det är.fel, sättet ja tänker på. Att mitt huvud är förvrängt.

Idag ska vi träffas och prata. Jag är väldigt nervös på ett sätt, att låta mig halas in igen på något som igen bara rasar.
Samtidigt känner jag en trygghet i mig själv, att jag aldrig någonsin igen vill svika mig själv eller mina värderingar. Det går inte längre.

Jag vill träffas och prata för att läka mig själv efter allt som hänt. Han har gått på behandling i en månad och varit alkoholfri så länge och kommer fortsätta med det enligt vad han själv säger.
Känns viktigt för mig att göra allt jag gör först och främst om jag själv vill det, inte för att någon annan behöver det.

Jo jag ska vara ärlig, är jättenervös.

Du skriver att du hatar att vara hård och att du hatar att köra över honom. Känner igen mig mycket i såna känslor och tankar. Men du kanske kan se det lite utifrån som jag gör när jag läser ditt inlägg: det är inte du som kör över honom utan han som har kört över dig i över ett år nu. Det du gör är att vägra låta dig köras över mer nu, du reser dig upp och står upp för dig själv. Låt inte honom förstöra för dig mer nu genom sitt passiva motstånd och supande. Du kräver inget orimligt utan bara det lagen och faktiskt också sunt förnuft/moral ger dig rätt till. Låt konsekvenserna hamna på rätt person. Som det har varit i över ett år nu så har du tagit konsekvenser av hans val att fortsätta supa. Dags att han tar konsekvenserna nu. Du förtjänar att ha det bra! Tänker på dig idag och håller tummarna för att du får bra hjälp av tingsrätten. Många kramar ♥️

Vill bara lite snabbt före jobb önska dig Lycka till i dag Azalea. Hoppas det går bra att dela allt så att det blir klart.
Sedan börjar en ny tid.....?

med allt gros19 skriver. Mitt tips är att du söker dig till Al-Anon, nu finns möten på zoom där du kan möta och höra andra med samma erfarenheter. Jag ska lägga in länk till hemsidan. / mt

https://www.al-anon.se/moteslistan/

Kom ihåg att du är inte ensam och att hjälp finns att få!

Du säger att du prövat allt och inget hjälper och det är precis så det är. Du kan inte hjälpa honom att bli nykter. Det kan enbart han, det är ett beslut han själv måste fatta. Vår maktlöshet som anhöriga är väldigt svår att acceptera, men om du läser lite här får du det bekräftat. Vi kan berätta var hjälp finns att få och vi kan ta hand om oss själva.

Vår kontroll hjälper heller inte våra anhöriga att bli nyktra, så leta efter flaskor förändrar inget. Många, kanske kan man t.o.m. säga alla som har ett missbruk själmedicinerar, men alkoholen gör samtidigt att man inte kan tillgodogöra sig någon form av behandling för sin psykiska ohälsa. För din skull hade det nog varit skönt att prata med några av era nära och kära. Det finns hopp och det finns hjälp att få men din sambo måste vara motiverad att ta emot hjälp.

Håller alla tummarna för dig!
Förstår din besvikelse över honom när det gäller barnen. Hoppas han kommer på andra tankar och det betyder nog allt för de att ha en mamma som finns där ?

Ja, jag håller med dig fullt ut Azalea. Det där med att älska sig själv är det svåraste jag gjort, det känns också som om det är en färskvara. Och ja, alla underbara människor på forumet som vågar vara sårbara, ger varandra stöd och delar av sina kloka råd är ovärderligt.
Blir så glad att höra att du hittat det efter 1,5 år ?, kärleken till dig själv. Så avslutar du så fint med att det aldrig är försent, så sant.

Jag släppte tankarna som du så Tröttiz? Gav fanken i det över helgen och har promenerat runda på runda i solskenet. Det ger energi känner jag och är så mycket bättre än att sitta inne och oroa sig.
Jag tror att jag har landat lite igen och lugnat mig lite. Klart allt blir upp i ner när han kommer hem och börjar dricka direkt. Blir förbannad och besviken och mest sörjer jag över att barnen mår dåligt utav det. Sonen blev så ledsen och han får lätt ångest så han är mitt största mål att stötta så mycket jag kan. I denna härvan så är det han som mår sämst och det är inte rättvist.
Läste nån stans idag att: Föräldrarna har ingen rätt till barnen men barnen har rätt till föräldrarna.
Solklart, vi har satt dem till världen och det är på vårt ansvar att finnas där för dem.
Så det är hög tid för hans pappa att steppa upp och ta det ansvaret.

Min dag har varit fin och imorgon tar jag på arbetshandskarna och ska driva på bodelningen. Pratade med honom ikväll och dottern har tydligen fått honom att lova att inte bråka om detta. Få se hur det går men han sa ikväll att han skulle gå med på det.
Håll tummarna?

Må väl fina vänner ?Jag är så glad över er?Azalea

Att kunna skriva här och rensa luften för sig själv och släppa ut lite av trycket. Att sen få svar med tips och stöttning är så skönt och plötsligt känner man inte sig så ensam längre.
Det med att älska sig själv först låter så mycket enklare än det är men det går att lära sig. Jag har jobbat på det nu i 1,5 år och känner att det börjar ge resultat.
Tänk att något så självklart bara blivit utsuddat i vår mentalitet och gjort att man helt glömt bort sig själv och istället gett bort all kraft och känslor till någon som inte har uppskattat det.
Men det är aldrig för sent och nu är vår tid??Azalea

Stor kram till dig Morgonsol. Du släpper taget när du är redo att göra det och det vet du själv när det är dags.
Imorgon börjar en ny månad och våren är här. Du är bäst! Glöm inte det.

Kram

Idag är första gången på länge som jag kom mig ut på en powerwalk. Har mest varit hemma och gått igenom alla möjliga känslor under en månads tid.
Det är vår ute och en ny tid känner jag.
Fick meddelande från mr x om en önskan om att börja om efter en månads behandling. För två veckor lät det annorlunda.
Jag kände att det är för mycket som hänt för att kunna gå ut och dejta igen. Jag kände att jag saknade frågan om hur jag mådde i allt detta. Jag kände också att det varit för många lögner för att bara gå vidare och börja om.
Möjligt att jag kunnat gå med på att träffas och prata för att läka allting men inte så här.
Jag valde att beskriva hur jag kände att tilliten är raserad på grund av all oärlighet och att jag inte längre ville ha det så i mitt liv.
Jag sviker inte mig själv igen som jag gjort i den relationen eller i mitt liv tidigare.
Jag har insett en sak som jag inte insett innan och det är att du måste komma först i ditt liv, annars har du ingenting. Jag känner mig fri och är så tacksam för den känslan.
Jag hade den inte när jag var ett litet barn, inte under min ungdom eller som vuxen. Allt mitt medberoende bottnar i, för mig, att jag fick lära mig att mina känslor inte var viktiga utan andra kom alltid först.
Jag vill inte vara mallig alls, jag bara känner mig så glad och stolt över att jag funnit det som jag saknat i hela mitt liv.
Nu förstår jag vad man menar när man säger att man måste älska sig själv först innan man kan älska någon annan.
Jag tänkte ett ögonblick att jag var elak eller egoistisk som skrev så till honom men som kom jag på hur han stött bort mig ca 1 gång i veckan efter att ha bedyrat sin kärlek för mig. Varför ska jag ha dåligt samvete?
Varför ska jag ha dåligt samvete när det inte är jag som har ljugit, när jag blivit illa behandlad och ändå försökt hjälpa, trots att mitt hjärta brustit så många gånger under vägen?
Jag önskar jag att jag hade fått med mig detta från barnsben men det fick jag inte och det är ok, det finns alltid orsaker men jag är så glad att funnit det nu.
Önskar er alla en fin söndagskväll och sorry om jag är tjatig med inlägg här, det är så så nyttigt att skriva här.
Det har banne mig funkat bättre än terapi för mig!

Jag kom hit för jag visste inte vem jag skulle prata med om exets mående. Känner att jag vill prata med andra som går igenom det och som kanske också förstår varför det händer. Och det känns viktigt att prata med någon som inte kommer döma en.
Jag har inte på långa vägar så tufft som många andra här men jag är så imponerad av all fighting spirit mitt i jävligheten. Jag har lärt mig mer än vad jag trodde om vad alkohol gör med människor och det ser jag som en livsviktig kunskap.

Har också druckit för mycket under många år. Han slutade plötsligt helt i höstas. Han hade dragit på sig en hel del kilon och en enorm "ölmage". Dessa kilon har han i alla år skyllt på allt från gener till matglädje. Gick inte att få in i hans skalle att det berodde på alkoholen. Han slog ifrån sig och blev sur och irriterad. För två år sedan slutade jag tjata och "informera". I höstas kom han till egen insikt och blev nykter. Kilona rasar av honom och han är pigg som en mört och stolt. Vad jag vill säga med detta är att jag tror du gör som jag gjorde: slösar din tid och energi. Din pappa måste nog dessvärre komma till den punkten själv att han vill förändra. Att försöka dra ner och räkna glas hjälper inte så mycket. Man måste sluta helt och då krävs det egen vilja som kommer inifrån ej utifrån. Förstår ditt dilemma. Många kramar

20 år med ett dagligt missbruk av, om jag räknar rätt, minst en flaska vin varje dag. Då har man inte bara ett missbruk utan även ett fysiskt beroende, vilket gör att man behöver medicinsk vård för att kunna bli nykter. Han har gått upp i vikt, men efter ett sånt långvarigt omfattande missbruk borde hans fysiska hälsa vara dålig t.ex. levern. Är det något som kollas upp?

Jag tror till 99,99% att någon varaktig nykterhet kommer han inte att uppnå genom dom insatser du föreslår och dricka mindre brukar vara omöjligt när man är beroende. Först nykterhet och sedan träning m.m. om det ska bli en bestående förändring. Det som motiverar någon att bli nykter brukar var negativa kosekvenser som gör att man mår riktigt riktigt dåligt, inte logiska argument. Läs här så förstår du mer och använd framför allt din energi till att se till att du själv mår så bra som möjligt. Det kan du påverka. Många kramar till dig som kämpar så mycket.

Jag sökte också på nätet. Och fann den här sidan. Jag levde med en man som drack mer och mer. Jag skrev på den här sidan och sökte svar på hur jag kunde hjälpa min man. Det var en jobbig tid. Inget hjälpte vad jag gjorde eller sa. Han fortsatte att dricka och även blanda med tabletter.
Efter en tid orkade jag inte fortsätta skriva här. Jag höll upp ett tag. Ville inte se sanningen att jag bara kunde påverka mig själv.
Men sedan återvände jag och skrev här. Och jag har fått så mycket stöd från alla här. Det har betytt så enormt mycket. Och efter att mannens drickande eskalerat, så lämnade jag till slut.
Nu har jag levt själv snart i 2 år. Och jag är så mycket starkare. Gladare.
Träffar mannen ibland, då vi har gemensamma vänner. Då är han nykter. Och trevlig. Men det blir aldrig vi igen, han lever i förnekelse och har fortsatt dricka.
Tack för att detta forumet finns, och för alla underbara stöttande medsystrar. Och en och annan man.
Tack❤️

Ja är trött. Så trött. Ja vill bara släppa taget o låta Gud ta över. Ge mig sinnesro att acceptera det ja inte kan förändra. Mod att förändra det ja kan. O förstånd att inse skillnaden.

Jag undrar om vi anhöriga från början har en särskild benägenhet att ta för mycket ansvar och att kräva på tok för lite av våra pojkvänner/sambos/män? Är det det som gör att de börjar skita i allt, eller dras män med problembeteenden från början till oss för att de märker att vi är lätta att leva med och behandla hur som helst? Jag tog själv allt ansvar för barnen och ekonomin redan i början av förhållandet. Nu, flera år senare, inser jag att jag borde ha brutit med honom för länge sedan, men då, på den tiden, hade jag känslor för honom.

på "hur hanterar man en alkoholist" typ och hamnade här på Forumet. Vilket jag är oändligt tacksam för! Har lärt mig mycket härinne, framförallt har jag lärt mig att vända fokus till mig själv. Hade jag googlat nu hade det varit mer på temat "hur hanterar jag mig själv" vilket inte existerade för några år sedan. Känner att man har riktigt bra vänner härinne som förstår en på ett sätt som riktigt bra vänner i vardagslivet inte gör. Här inne stöttar och peppar vi varandra och framförallt förstår vi varandra. Forumet betyder mycket för mig, både att ge och få stöd. Det enda som kan vara negativt är att det skrivna ordet ibland kan missuppfattas och tolkas på ett sätt som kanske inte var menat. Man är också i olika faser och är olika mottaglig för saker. Brukar dock oftast reda upp sig. Det positiva överväger det negativa med råge. Lycka till med din praktik OliviaD!

Men tack ❤
Å du har så rätt. Vägen är inte rak..tillåta mina känslor o våga möta Dom. Ja flyr en del än. Men det kommer..

Man söker sig hit i desperation. Det är skönt att känna att man inte är ensam i allt det sjuka som sker kring våra beroende. Tycker dock att det borde stå alkohol och droghjälpen och jag saknar verkligen en egen flik för oss som är föräldrar till vuxna barn. Pga att det inte är så många som skriver här kring detta så skriver inte jag heller så ofta som jag skulle behöva . Lidandet kring att ha ett barn som förlorar sig i beroende och allt det för med sig är förödande och oerhört svårt att leva med.

Detsamma Morgonsol <3. Det får gå i vågor, det är ingen rak bana att tillfriskna. Man våndas i känslorna men det behövs också, att möta de och förstå de och acceptera de och tillåta de. Det är nödvändigt.
Kram och tack för att du finns och sprider stryka, glädje och klokskap runt dig!

Gulle❤, Nora. Äh. Inte töntigt. Allt som funkar o stärker är bra☺ Heja dig, Heja oss !

Tack snälla. Tycker du är bra. Du gjort mycket som är bra för dig nu. ❤ Ja försöker hålla fokuset på mitt eget tillfrisknande. En del dagar lyckas ja, andra inte eller mindre bra. Tankarna spinner iväg på andra människor eller situationer . Idag kände ja bara så tydligt: eftersom ja är så lättdistraherad så hade ja omöjligt kunna starta min egna resa om ja tänkt mig leva som medberoende ett par år till. Hålla fokus på A o alla andra människor o deras problem är min favoritgren ! ? Det är totalt omöjligt att leva i en alkoholists trasiga värld o samtidigt försöka hålla fokus på mig o bygga upp mina egna känslor! Omöjligt!! Tar nya tag imorrn. Tacksam för forumet å dig, Nora

Precis som du skrev till mig som jag tog till mig "du är din bästis".
Har börjat säga det i spegeln nu "du, nu är det du och jag", lite töntigt kanske men det får det vara så länge det känns bra. Ska följa din tråd här för du är så full av klokskap och heja på dig i ditt tillfrisknande.
Kram!