Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Jag lider med dig. Tyvärr har jag ingen självklar lösning, men jag har läst här inne att många soc-anmält sin egen partner. Till och med innan de lämnar så att det finns i registret när separationen påbörjas. Man kan nog göra det anonymt.

Vet du om han kommer kräva varannan vecka? Delad vårdnad betyder inte automatiskt att man måste ha varannan veckas boende, bara att han är medbestämmande i juridiska frågor etc. Om han har något självinsikt tycker jag att han borde ge dig boendet. Jag hoppas på att min man är rimlig när den dagen kommer...

Oj vilket igenkännande. Jag har också en sambo som dricker på ledig tid, men sköter jobb och karriär fint och anses välfungerande. I somras dracks det varje dag i fem veckor, och han har tex druckit med barnen innan jag ens kommit hem från jobbet vid minst ett tillfälle.

Min har ställt till med en del incidenter när han druckit. Men oftast händer ingenting, men jag är på spänn, kontrollerar och ser till att det inte blir för mycket. Det tar han som ett kvitto på att ”det inte är några problem” men att jag är till besvär.

Efter en incident satte jag ett ultimatum och han har varit nykter sen innan jul ungefär. Hemma hos oss brottas vi istället med att han kanske är nykter, men knappast frivilligt och han är ibland väldigt otrevlig och beskyller mig. Jag tror att saken ställs på sin spets i sommar vid ledigheten och jag har förberett mig på att kanske behöva lämna honom.

Följer gärna med er på era resor. Ni som också har barn och män som klarar jobbet och inte prioriteras i vården. Jag tycker att dricka ensam med barn är ett stort nej. Och att ställa till med oreda och förstöra saker, bråka eller bara skapar oro likaså. Min man kan man man gråta inför och be honom sluta, och han blir bara kall och känner att alkoholen är hotad. Om något man ber om på sina bara knän inte kan respekteras, så är det något fel tycker jag.

Härligt att läsa dina insikter efter helgen. Ja, vi behöver nog en hel del träning i att bli fullblodegoister. Det är nog liksom inte vår grej. Jag för min del vill så gärna hjälpa till när jag ser att något inte är bra. Ofta har jag ju dessutom rätt ? Men måste också för min egen skull ha mer fokus på mig och vad jag vill. Alla andra får ta ansvar för sig. Det är min lärdom från helgen, med dina ord i bakhuvudet - Be och släpp taget...

Kommer du att lämna över det du skrivit eller känner du att du har fått utlopp i och med att du skrivit?

Ja, det kan jag verkligen skriva under på. Men i helgen gjorde jag min läxa och det var nyttigt och lärorikt.

Maken drack på fredag och blev som vanligt lättkränkt och småvresig. Jag höll mig lugn och högg inte tillbaka. Jag var lugn och fokuserade på mig själv, vilken härlig känsla. Vad vill jag, vem är jag, vad tycker jag är kul. Alla de frågorna ställde jag till mig själv och tvingade mig att inte gå in och börja leda honom. Jag kan bara leda mig själv, allt annat har bara lett till elände. Jag kan inte bestämma över honom, han göra sina egna val - vad vill jag, tycker jag att detta är ok? På något sätt upplevde jag en frihetskänsla som jag inte känt tidigare, mer terapi för mig får det bli. Lördagen fortsatte med drickande för honom och restaurangbesök på kvällen. Han blev packad, men jag mantrade på, jag kan inte styra honom, jag kan bara styra mina val. Totalt sett en trevlig kväll som avslutades med en gubbe som raglade i säng, men inte otrevlig! Hela söndagen ligger han i som i koma, det visar sig att han har halsfluss - så då kan han ju skylla på det, han hade feber och därför var däckad. Jag frågade idag om en kommentar från honom angående lördag, men han har inget att säga!

Så trött på allt men tar med mig Backen123:s ord "Be och släpp taget. Försök inte, manipulera inte och tvinga inte fram någonting. Försök bara. Gud öppnar de rätta dörrarna i sinom tid" Så träffande och så välbehövligt - TACK Backen. Jag vilar i detta och kommer att vara redo när dörrarna öppnar sig. Och tills dess ska jag fokusera på mig själv, jag kan inte styra, bestämma och inte heller tjata på någon som inte vill eller tar eget ansvar. Hur mycket jag än älskar den nyktra personen så är det fortfarande samma person som öser elakheter åt mig när han är full eller som ligger i koma en hel helg. Jag vill göra saker på helgen, fixa hemma, promenera, skogsutflykter, fika, laga mat inte bara sitta i soffan och titta på tv.

Men också en del av min fokus i helgen, jag gjorde annat än bara titta på tv. På lördag bestämde jag mig för att jag vill fika i solen och sa det till maken, han ville följa med, det blev en trevlig stund. På söndag var jag ut på promenad i solen och lagade sen god mat till mig och dottern. Så fokus på mig och bygga upp mig, både på utsidan (kondis) och insidan (starkare fokus på mig).

En sak som gjorde mig oändligt sorgsen var makens kärlek på fyllan. Han var verkligen full av kärlek (ja, av alkohol också) han sa att han älskade mig och att jag var hans liv, utan mig var han ingenting. Han tittade på mig med kärlek och smekte mig på kinden. Varför händer aldrig detta när han är nykter? Nykter så är han bara en sur och bitter gubbe som klagar, måste finnas mycket ångest i honom.

Nora81.
Så härligt att höra om din situation nu.
Ha det så bra! ?

Känslan när man satt gränser och står fast vid det är stärkande. Det var länge sen jag kände att jag började få kontroll över mitt egna.
Det känns som en första seger och som att det faktiskt finns redskap att hantera kaoset.
Igår tog jag tag i mig själv. Satte upp tydliga gränser för honom och backade sedan. Åkte till jobbet och fick en bra struktur på saker där med. Första dagen mot mitt trygga och stabila liv.

Backen123 låter som en jättebra grej! Härligt! Precis så. Sätta sig barnen främst. Grattis till bra insikter !!

Okej. Svårt

Låter som du haft en härlig helg och byggt upp ännu mer styrka Backen123. Fullblodsegoist låter som ett bra mål (skrattade lite när jag läste det för det är ju precis vad vi behöver vara mer av). Heja dig och dina kloka tankar.
Kram

Låter som du haft en härlig helg och byggt upp ännu mer styrka Backen123. Fullblodsegoist låter som ett bra mål (skrattade lite när jag läste det för det är ju precis vad vi behöver vara mer av). Heja dig och dina kloka tankar.
Kram

Vill bara skriva om helgen, och tacka er för pepp ❤ vilken häftig grej, det här med tystnad i 3 dagar, lite fusk för det var fredag efterm till söndag 14, men ändå och jag klarade det riktigt bra, jag som alltid vill socialisera mig, surra och vara nyfiken var tyst ( nästan) ? kände en oro vad som händer när man blir ensam med sig själv sådär, när syftet är att du ska in i dig själv, till jaget. Men det gick bra, inte helt enkelt men har hittat metoder att träna på för att släppa losningen, ni vet när det ända man tänker på är någon annan. Skrivit till mig själv, till mannen och till mina barn. Skrev till mig själv att nu byter jag bok till en ny, nu börjar en ny tid i mitt liv där jag ska vara fullblodsegoist för mig och mina barn en period, gå in i medelåldern försöka njuta ännu mer och läka, bokslut. Om framtiden vet ingen, det kommer ändå inte bli som man trodde så släpp ett, det har jag lärt mig i helgen, hänger ihop med AA att förlita sig på en högre makt tycker jag, så skönt mellan varven innan medberoendet suger tag i en igen, 2 steg framåt ?

Morgonsol.
Ingen ledig kompis som jag känner jag kan ringa, de känner inte varandra så bra. ?

Ok, Tröttiz. Förstår din oro. Ja gjorde en orosanmälan en gång när min A var riktigt under isen. De kontaktade honom samma dag. Har han inte en enda vän du kan höra av dig till o att de i sin tur kontaktar honom ?

Morgonsol.
Samtidigt är jag orolig över hans mående. Jag upplever honom så apatisk. Han har inga andra.

Okej. Tror du han öppnar dörren om du ringer på ? Ja hade avvaktat ett tag tror jag .

Jag fick blommor och allt var toppen för 4 dagar sedan och nu är allt slut enligt henne???
Hon gungar ju nåt jävulskt i humöret suck

Morgonsol.
Cirka Några dagar / vecka i medel.
Vet inte hur situationen ser ut.
Om han lämnat mig och liksom bara stängt mig ute. "Försvunnit" ... Vi har inte hörts på över 1 vecka, inte setts på 2 veckor.
Han har sagt att han grubblar en massa och inte vill vara social. Depression säkerligen i någon form.

Grejerna är få förstås, men en med affektionsvärde. Har han lämnat mig är det ju onödigt att han har dem tänker jag.

Nora 81.
Tack. Det har han inte. "Bara" ett medel på några dagar / vecka.
Har ju inte mycket grejer där, men grejer med affektionsvärde.

Ja du Tröttiz, känner igen det där. Vanligtvis vill de dricka alkohol ifred och inte bli påminda om verkligheten i en sån svacka.
Problemet är bara att man behöver sina grejer. Själv väntar jag på att få hänta mina grejer så allt är samlat hemma hos mig. Först en fylla på 1,5 vecka och sedan avgiftning en vecka.
Jag önskar jag kunde ge ett vettigt råd för jag vet hur förtvivlat jobbigt det är. Det är inte bara det känslomässiga kaoset utan även praktiska kaoset.
Jag brukade vänta in honom tills han började nyktra till igen efter 1 vecka men det funkar kanske inte för alla. Har han långa fylleperioder?
Styrkekramar Nora

Tröttiz. Vet inte hur hans dryckesmönster ser ut. Brukar han dricka nåra dar i streck? Tror han vill va ifred bara. Är det viktiga saker för dig? Hur ser er sitiation ut nu? Har inte riktigt läst det på ett tag. Har ni sagt att ni inte ska höras?

Nora 81 och Morgonsol.
Jag har dilemmat att jag inte får tag i min partner. Undrar om det är hans sätt att göra slut genom att bara "försvinna" ... Eller hans sätt att få dricka utan "tjat".
Jag har ju lite saker hos honom. Lurar lite på att fara dit och knacka på. Eller är det ett "big nono" . ? Jag får ju inte tag på honom och han ser ju att jag försökt nå honom och inte hört av sig.

Jag känner igen det där, att han dricker varje ledig dag. Själv har jag många gånger tänkt att det hade varit bra om min sambo hade varit tvungen att jobba även under helgerna. Konstigt nog klarar han av att inte dricka under arbetstid (tror jag). Så fort han slutar öppnar han den första ölen. Tänk om han hade velat skärpa sig när han kom hem i stället ... Jobbet betyder mer för honom än vad hans egna barn gör. De har ju inte en chans att lämna honom. Hans chef kan ju anställa någon annan i stället.

Är det fler som har anhörig med Kosakoffs syndrom?
Min syster fick den akuta fasen Weineckes/Kosakoffs dec 2016. Innan jag fick iväg henne till sjukhus hann det gå flera månader. Hjärtsvikt, benödem med sår, balansproblem. Jag tom stod ansikte mot ansikte med en sjuksköterska som la om hennes ben och frågade varför de inte tog in henne och kollade varför full av vätska, att hon drack. De gjorde inget mer än la om benen och undvek mig, den väldigt besvärande och otrevliga systern.. Hon fick åka akut in våren 2017, låg inlagd på sjukhus två månader med två månader på habilitering för att lära sig gå igen. Gick bra ett tag hemma men började dricka igen och nu katastrof. Efter flera orosanmälningar har det äntligen blivit aktuellt med lvm-utredning
Vet någon om prognos av Kosakoffs om fortsatt supande? Mer än döden... Och denna förnekelse!!

Jag hittar inget sätt att ta mig själv och barnen härifrån. Min sambo dricker för mycket och har så gjort i många år. Jag orkar inte längre se mina barn utsättas för hans beteende (full eller bakis) år efter år, men jag får inte flytta med barnen utan hans tillåtelse. Vi har nämligen gemensam vårdnad. Gissa om jag har ångrat att jag skrev under det där papperet när barnen föddes! Den underskriften har förstört så mycket. "Varannan vecka" skulle aldrig fungera eftersom han verkligen dricker helt sjuka mängder alkohol. Vad ska jag göra?

Nu undrar jag alltså om någon här har varit i en liknande situation och lyckats lösa problemet? Jag känner nämligen inte till några "lyckliga slut" i det verkliga livet. Om du finns - hur bar du dig åt?

Nordäng, jag lever på det sättet. Jag har för länge sedan insett att jag inte kan räkna med min sambo. Jag har slutat förvänta mig att han ska hjälpa till eller hålla sina löften.

Det sliter på en i längden. Förutom att man blir helt utmattad rent fysiskt förändras man själv till en väldigt pessimistisk person. För barnen är det inte heller bra, varken att ha en mamma som är konstant trött och besviken eller att, när de blir lite äldre, se att det fungerar att göra som pappan gör (låta mamman göra allt som är jobbigt).

I nuläget är det hur som helst viktigast att se till att inte barnen är ensamma med sin pappa när han dricker. Jag vet inte, Lingonet, hur du ska lösa det problemet. Kan du hitta någon annan barnvakt? Även om du från början kanske ville att pappan skulle ta hand om barnen så fungerar det ju uppenbarligen inte. Du måste lista ut hur du ska lösa det rent praktiskt. Kanske har du själv ledighet kvar att ta ut?

Jag vet att det är svårt att tänka klart när man dessutom är känslomässigt involverad, men dina barns pappa väljer att dricka. Det är utgångspunkten. Hur ska du hantera det? Kan du hitta någon annan bostad till att börja med? Jag menar inte att ni måste separera permanent, men för tillfället i alla fall ...

Du kanske kan kontakta någon på kommunen, eller någon alkoholmottagning (om det finns där ni bor), angående hans drickande? För mig har det aldrig varit aktuellt. Min sambo skulle bli galen på riktigt. Om du tror att din sambo skulle acceptera det så kanske det kan leda till någonting bra. Kanske kan det bli en knuff i rätt riktning för honom. Eftersom du fortfarande bryr dig om honom kanske det kan kännas bra även för dig att veta att du faktiskt har försökt hjälpa honom.