Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår dig och det är klart att man älskar den personen som finns där bakom missbruket men när missbrukshjärnan har övertag så spelar inget annat någon roll verkar det som.
Det var när det där hoppet om förändring gick över i att jag vill inte leva så här resten av mitt liv tog över som jag steg ur karusellen. Klart man vill tro på vad de säger men tillslut märker man att plattan liksom står på repeat.
Jag ville heller inte vara med att hjälpa honom med saker, vill han leva så så får han ta ansvar för sig själv.
Jag förstår och känner igen mig av det du skriver den där känslan av att inse hur det sjuka normaliserats och så ska man ta sig ur, det är tufft <3
Men du, oavsett vad du än hade gjort så hade han nog gjort samma sak. Det är inte du som ska göra något, det är han och ska han överhuvudtaget ha en chans och du så måste det destruktiva brytas.
Jag tycker mig känna igen något i din historia men kan ha misstagit mig, det är kontrollen.
Mitt ex tyckte att han liksom ägde mig tillslut utan någon tanke på vad han gav i relationen. Jag skulle vara med på allt; köra, städa upp osv. Han utvecklade som ett kontrollbehov som visade sig ibland, han intalade sig själv att "hon finns där, jag ska bara ta en fylla till" typ. För fyra veckor sedan så sa jag att det är över, jag accepterar inte det här längre.
Var rädd om dig Azalea och du verkar vara en helt underbar människa med massa empati och tålamod, var rädd om det och ta ingen skit. Ingen blir frisk av det.

Har haft en underbar dag. Första på jättelänge. Var på second hand och hittade en snygg jacka, tröja och en bänk som en kille hjälpte mig med att bära till kassan. Igår bad jag uppåt om att hjälp att stänga dörren till allt som inte fick mig att må bra och bestämde mig för det själv.

Hoppas din lördagskväll är bra med! /Nora

Allt föll sönder för mig och jag kände mig ensammast i världen och googlade runt. Är så tacksam över att hittat denna sidan som visade att man är inte ensam.
Tyvärr är det allt för många som sitter i samma situation.
Genom att kunna skriva här, ibland bara för att sätta ord på tankar och ibland för man vet verkligen inte vad man ska göra och allt känns hopplöst har det känns lättare.
Att kunna få stöttning råd eller en kram genom cyberspace betyder så mycket.
De som är här vet ju allt, vi går igenom ungefär samma sak och talar ju samma språk.
Att prata med en väninna eller arbetskamrat som inte vet vad det innebär att leva med en beroende är inte samma sak. De kan inte förstå lika bra som här inne.
Många känns som riktiga vänner här när vi följs åt och ibland önskar man att kunna ses i verkliga livet.

Ett stort tack från mig för ni har varit min räddning och gett mig styrka att ta ett stort steg och börja sätta mig själv i första rummet och ta kontroll över mitt liv.
?Azalea

Jag har ångrat så många gånger att jag inte var tuff från början och så ifrån när det började drickas mer o mer. Även på vardagar. Tänkt att kanske det hade blivit annorlunda då. Men jag har förlikat mig med att jag klarade inte att stå upp för mig själv då.
Det smög ju sig på och man trodde inte riktigt att det kunde bli så illa och visste eller vågade knappt tro på det som hände.
Herregud så mycket jag googlade omkring om alkohol och beroenden på den tiden.
Men vi ger ju inte upp hoppet och tror och önskar att nästa helg eller nästa dag ska det bli bättre och ordna sig. Det var nog sista gången??!! Plötsligt blir det normaliserat och då är det jobbigt när man inser det o ska försöka ta sig ur.
Jag tar till mig det att du delar personen och missbruket, bra sätt att kunna vara tuffare?

Hoppas du har en bra lördagskväll ?Azalea

Tack för uppmuntran! Ja, jag är väl inte så bra på att ställa krav. När jag ville att vi skulle ta hushållsarbetet varannan vecka, blev han så upprörd att han gjorde slut. Men det involverade naturligtvis inte allt. Hem och barn är främst mitt problem om han gör något så ”hjälper” han mig. Med alkoholen har jag aldrig ställt krav och inte med att hålla tider heller. Orkar inte med allt bråk och tjafs det skulle innebära. När det gäller jobb så lägger jag mig inte i. Om jag tipsar om jobb så heter det att jag ”piskar honom’ och ställer krav hela tiden. Och så blir det inte mer med det. Först nu när han ställs in för separation så fattar han. Hur funkar det när du ställer krav?

Nu startar ja också en ny tråd då ja kommit en bit på vägen o vet vad ja ska fokusera på . Mig själv?

Precis så tänker jag och har beslutat. Han får reda ut sina problem på egen hand och sen får vi se om vi kan hitta tillbaka. Han har bestämt sig för att aldrig förlåta mig om jag lämnar.

Är man garanterat om personen dricker alkohol varje dag..Ett beroende som aldrig går över..Riskbrukare är en sak..Då kan man obehindrat stå över att dricka allt som oftast, men dricker för mycket slentrianmässigt..Jag är själv alkoholberoende, och har lämnat en partner som inte ville sluta dricka helt..I hans fall har det fortsatt mot det sämre..Han försöker ibland att ha vita perioder, sköter sitt jobb, men har fått minskad kontakt med sina barn och anhöriga..Jag förstod att det är enklare att sluta dricka helt, istället för att försöka minska..Det som oftast händer är att man håller på fram och tillbaka..Dricker oftare, mindre, mer..Ja beroendet styr hela människan och dom närstående på ett mycket destruktivt vis..Att tänka på sig själv som anhörig är viktigt..Vill jag bo med en person i många år till där alkoholen alltid kommer först? En person som inte kan vara till mycket hjälp i hem och hushåll, en person som blir förändrad och drar ner alla i sitt destruktiva leverne..? Vad som händer med den som dricker är bara den enskildes ansvar..Precis lika lite som man kan hjälpa någon som vill fortsätta ta droger..Skillnaden är substansen. Det går att förändra sitt liv..Inte någon annans. ???

Tack, jag behöver lite sparkar i häcken för att få lite fart och kraft att göra nåt konstruktivt.
Jag är vek och får så lätt katastroftankar och tappar då fotfästet .
LVM funkar ju bevisligen inte på honom och jag kommer aldrig att orosanmäla igen. Ingen nytta verkar det som.
Jag ska hålla mig förbannad nu och använda den kraften till att få saker gjorda för att komma vidare.
Han trodde aldrig att jag skulle våga skilja mig men det gjorde jag och jag ska visa honom att han kan inte bestämma över detta heller.
Men tack för att du peppar mig❤
Kram till dig?Azalea

Ja, vi får hålla ihop igenom detta och stärka varandra.
De är verkligen optimister när det gäller husen. Min anser att han ska köpa men har ingen möjlighet till lån så undrar hur han tänkt göra med det.
Jag tänker hålla fast vid att jag vill köpa det eftersom det är mitt barndomshem men blir det för mycket tjabb och drar ut på tiden så tänker jag att jag måste släppa det. Skapa ett nytt hem och kanske vore det de bästa.
Tar det lugnt i helgen och lägger detta problemet att ta tag i nästa vecka. Jag tänker det som ett jobb och nu tar jag helg.
Vila dig i form du också så tar vi tag i det sen.

Kramar ?Azalea

Hej, Min far har under många år, kan inte säga exakt men säkert 20+ år haft ett ständigt alkoholmissbruk.

Det har gällt rödvin/vittvin bara han dricker ingen öl/starksprit eller väldigt sällan isåfall vid högtider. Han är väl vad man skulle kunna kalla en "högfunktionerande" alkoholist och kan i alla fall begränsa sitt drickande att han inte börjar före klockan 5 varje dag. Men varje vardag blir ändå 4-5 glas varje kväll vilket går upp till säkert 7-8 glas på helgerna.

Vi i familjen har under många år försökt få honom att inse detta vilket han nog gör men han har inte velat ändra beteende, det enda han klagar över är hans övervikt och att det inte finns något att göra åt detta.

Har senaste månaden fått med honom på att räkna kalorier vilket vi har gjort tillsammans lite för att motivera och att han får mer koll själv på sitt drickande. Planen har varit halvt kilo i veckan med kaloriunderskott på 500 och att han skriver upp i appen alla vinglas han tar.

Första två veckorna gick bra han gick ner 1,5 kg och nu har han fastnat på en platå senaste två veckorna trots att vi väldigt noga räknar kalorier. Vet ju att det inte är hållbart att dricka såhär med viktminskning men tänkte att det känns ju ändå bättre än att inte göra någonting.

Om någon har erfarenhet av liknande situation med bästa råd jag kan göra så hade jag uppskattat det. Han har också börjat gå mer promenader med oss och jag har börjat köra lite styrketräning med honom.

Vad är det bästa jag kan göra i denna situationen? Tack för alla svar, kramar

Googlade lite och hittade detta. Kände att jag just då var i desperat behov av hjälp/stöd och fick möjligt att skriva, uttrycka mig precis som jag ville. Skriva om känslor som ofta är "förbjudna" när nan samtalar med människor som inte lever under samma omständigheter.

Jätteskönt att kunna få stöd direkt, inte efter fjorton dagar hos någon terapeut i bästa fall. Finns väldigt mycket kunskap, förståelse hos alla och man komplettera varandra. Känns även bra att kunna hjlpa andra som har behov av stöd och som tvivlar på sig själva.

Vad som inte är bra tycker jag är namnet alkoholhjälpen för vi är många som har anhöriga med drogproblem av olika slag ch jag tror att det är lätt att man då tänker att detta är inte för mig.

Som anhörig med ett vuxet barn med drogproblem känner jag ibland att jag inte riktigt passar in. Det är delvis en annan problematik. Alternativet att skilja sig från sitt barn känns främmande för mig och jag tror det står i strid med mönniskans natur. Vi är programmerade att ta hand om våra barn tills dom klarar sig själv. Trots detta är stödet och förståelsen jag fått ovärderlig. De flesta har ju barn även om man inte lever under samma omständigheter så har man stor förståelse.

Min sambo har sedan några år tillbaka haft perioder med mycket drickande. Ibland blir det 2-4 gånger i veckan (inklusive vardagar), ibland dröjer det längre i mellan och blir bara en gång innan nästa period börjar igen. Men alltid blir det stora mängder, vet inte hur många undangömda 40%-sprit flaskor jag hittat. Och öl dricker han alltid 7.0. Efter lång tid har han erkänt att han har ett missbruk. När jag konfronterar honom så blir han ledsen och säger att han ska bättra sig. När jag konfronterar honom när han är full så kan han först inte förstå varför jag blir upprörd, han är ju inte otrevlig eller elak, han har bara haft en trevlig kväll. Rycker mest på axlarna. Efter ett tag övergår det till att hela världen är emot honom, att alla trycker ned han i skiten, att ingen tror på att han klarar något, att han är misslyckad, ja han tar på sig en "offerkofta". Vänder det mycket till hur andra har det och vad andra tycker/tänker/säger. Gråter hysteriskt. Kan tilläggas att han även har psykisk ohälsa i botten (bla adhd). Igår var den värsta kvällen hittills. Han hade en känslostorm av alla känslor man kan ha och blev så arg på sig själv att han slog sönder inredning. När han är nykter är han den finaste människan jag träffat och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag kan inte tänka mig resten av livet med en alkoholist. Vet att om han kommer hem före mig efter jobb så har han 8 av 10 gånger druckit. Smiter iväg till garaget och ska "kolla något", kommer in berusad. Varje gång jag inte varit med han dygnet runt så måste jag analysera, har han druckit? Varför går han iväg dit? Letar i skåp efter flaskor, låser in slattar och gömmer nyckeln. Men han köper nytt lika fort. Hur går man vidare? Hur gör man för att få hjälp? Hur kan jag bete mig? Vad ska jag säga, vad ska jag göra? Känns som att jag provat allt och inget händer mer än att jag ser honom gräva sig djupare och djupare i sin psykiska ohälsa och sitt alkoholberoende... Vi har inte pratat med några av våra nära och kära om det här. Han har kontakt med psykiatrin utifrån sin adhd men jag tror inte han säger all sanning om hur dåligt han faktiskt mår och hur utbrett alkoholproblemet är för då hade något mer hänt från deras sida tänker jag. Försöker peppa honom till att säga hur det är men när de tex frågar om hans ångest på en skala 1-10 så säger han 4 till dom, 9 till mig. Snälla hjälp mig, hur kan min älskade ta sig ur det här? Går det ens? Finns det något hopp? Just nu känns det som ett mörker som aldrig kommer ta slut...

Fortsätter skriva som en dagbok.
Lägger märke till att distansen till kaoset gör gott, även om det är en känslomässig berg och dalbana vissa dagar.
Märker att jag börjar må bättre.
I slutet (innan jag lämnade A) så hade jag en del stressymptom som hjärtat som hoppade ojämnt, en underliggande ångest hela tiden, mitt hår tappade jag mer och mer av och det var väldigt livlöst.
Håret är friskare nu, den konstanta ångesten är borta, känner stundvis sinnesro och börjar se framemot saker. Jag börjar sakta men säkert känna igen mig själv igen. Ikväll gjorde jag en fullmånemeditation med att släppa allt som som står i vägen för mitt välmående och min kärlek till mig själv. Det gjorde faktiskt väldigt gott.
Vill ens inte tänka mer på vad som gjort mig illa utan vill lägga energin på annat.
Hitta det jag tycker är spännande, roligt och som ger glädje igen.
Lägger mig ikväll med en känsla av tacksamhet för jag börjar få hälsan och min power tillbaka. Ibland kan jag bli irriterad när människor pratar om positivt tänkande men jag känner att det är den enda vägen framåt.
Bara tanken på oro, dåligt samvete, kaos får mig att backa, nä ikväll stänger jag dörren för allt sånt.
Önskar er alla på forumet en fin fredagskväll, ta hand om er!

Två LVM efter varandra honom måste du "köra över" om något ska hända. Vad ska du annars göra, invänta att han kommer hem från ett tredje LVM. Du har fått många bra råd om vart du ska vända dig. Ta emot den hjälp som finns och kanske löser det sig på ett mycket bättre sätt än du kan tänka dig. Det gäller bara att agera, att sätta bollen i rullning, göra det du måste göra och ofta blir det inte så svårt som man tror. Vi människor har ju en tendens att alltid förvänta oss det värsta och vi låter ofta rädslan styra vår liv. Min erfarenhet är att det inte blir bra. Läste någonstans att - när man gör rätt saker i rätt tid, ser universum till att det blir så. ❤

När jag först sökte mig hit så var det nog i ren desperation, det blev klart för mig som anhörig hur dåligt jag själv mådde.
Jag började läsa på både beroende och anhörig forumet och insåg att det är många som på sina sätt går igenom detsamma som jag.
Forumet har blivit som en trygghet, ibland skriver jag här när jag behöver få ur mig något, ibland hoppar jag in och stöttar någon annan och jag vet att om det uppstår en krissituation så kan jag be om hjälp/stöd här ifrån andra.
Tycker forumet är helt underbart och är så tacksam över att det finns!

Den där väntan, på vad?
Jag har också känt som du Azalea. Jag har haft svårt att vara bestämd och sätta gränser för a och allt omkring a för jag har tänkt att livet måste redan vara ett sånt helvete för honom MEN jag har börjat tänka att det är missbruket i honom som styr och därför är det missbruket jag är tuff emot. Så länge han inte tar emot hjälp och jobbar med missbruket så finns det inte någon annan väg än att överleva själv.
Kanske lite virrigt skrivet men.. det har hjälpt mig att sätta gränser och gjort det enklare att lämna.
Stor styrkekram till dig och jag blir så glad när jag ser på forumet hur alla backar upp och stöttar, det ger sånt hopp <3

Försök hitta kraften att nu räcker det, jag jobbar med det själv.... mitt ex ska lösa ut mig säger han, men hur det ska gå till har jag ingen aning om. Men det var min psykoterapeut som berättade för mig om tvångsförsäljning, att det är så det blir om det inte går att lösa. Och det finns ju faktiskt ingen anledning att vi ska sörja för våra ex, eller hur? Det tråkiga i kråksången är att blir det tvångsförsäljning så är det en jurist som sköter det hela, ingen mäklare uppiffning som i vanlig ordning och fastigheten säljs ofta till ett mindre pris än hos mäklare, det är vad jag har läst mig till. Så vi får väl peppa varandra igenom det här ❤

Ja, dra upp ärmarna Azalea.
Du har rätt att må bra i ditt liv.
Stor kram. ?

Det är galet vad alkoholen kan göra med dem. Han som var så smart, snäll och ordentlig innan har blivit en helt annan personlighet. Jag har också varit alldeles för vek o snälloch måste tuffa till mig. Vi blir helt överkörda annars .

Jag har redan fått såna utsedda av Tingsrätten, Nordäng67, så det blir dom jag får ringa på måndag. Så han måste inte gå med på det då alltså??
Jag får sån ångest av att göra sånt här bara. Hatar att vara hård och bara köra över honom, det är inget han är van vid. Här alltid varit han som bestämmer hur saker ska göras.
Men nu jäkla måste jag dra upp ärmarna.

Sov sött ??AZALEA

Azalea. Nordängs inlägg låter vettigt !! Det här kan inte va möjligt att du ska behöva stå ut med mer . Du vill att ni säljer huset. Du har väl för fan rätt att skiljas från din man? Inte bo ihop. Ni är ju inte gifta!! Hör med tingsrätten!! Stor Kram

Azalea.
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur du har det, men så jobbigt det måste vara ... ? Önskar att det händer saker med försäljningen, att du åtminstone där kan gå vidare. ?
Det här med beroende är så svårt att ta in. Att alkohol går före olika typer av relationer. Men det är ju tyvärr så det är. Vi hamnar i skymundan ... Och att vi är arga och besvikna går inte in hos dem.

KontaktaTingsrätten så utser dom en bodelningsförrättare och då "tvingas" det hela fram. Det är din lagliga rätt att komma till avslut. Som du har det nu får du ju, ekonomiskt, dra runt två bostäder. Han super igen, att vänta in honom verkar orimligt. Läggs huset ut till försäljning kan ju du, om du vill ha huset, vara en av budgivarna. Många styrkekramar♥️

VillLevaFulltUt
Sätt gränser och krav och håll dem noga. ?
Det har jag börjat göra och jag har börjat känna mig starkare. Tycker också att det börjat hjälpa honom, eller om det bara är önsketänkande.
Jag tänker också att jag borde ställt krav tidigare, inte separation men på annat. Att jag bara anpassat mig till vissa saker. Lätt att se saker hur de verkligen var - i efterhand. Men nu vet jag bättre och kan agera från det. Fått som ett "ovanifrån perspektiv".
Sköt om dig.

Tack för svar! Det känns som att det faktum att jag börjat ställa krav har börjat hjälpa. Han pratar till och med om att skaffa ett jobb. Han tänker ATG han kan fortsätta dricka ibland. Oavsett så verkar mitt krav på separation göra att han äntligen börja ta tag i sina problem. Undrar varför jag inte gjort detta tidigare. Men det gäller ju också att genomföra det. Och det är inte lätt.

Det går verkligen inte in hos honom att han behöver förändra ditt liv. Och jag blir förbannad och ledsen på samma gång över allt han har kastat bort genom beroendet. Fru, familj, jobb och fram för allt barnen. Sonen ringde i morse och tänkte komma hem i helgen men han ville veta om pappa var nykter annars vill han inte komma. Alltså, en son ska inte ens behöva ringa och kolla sånt eller ens tänka på det.
Blir nog inte att han kommer eftersom pappa valt att köpa och dricka minuten efter han blev utsläppt från behandlingen.
Skit också.
Jag försöker göra som ni säger Tröttiz och Nora81 och inte grunna för mycket utan jobba, promenera och yoga med dottern.
Märker att jag har svårt att vara still för då kommer tankarna så det har blivit många och långa promenader på kvällarna. Rensar huvudet.
Det är som du säger Olyckligmake inte förren allt är klart som man kan gå vidare. Just nu är ju allt bara konstgjort och det finns ingen röd tråd att följa. Tänkte på det idag att strunt samma hur det blir bara det blir klart så man kan börja planera för dig själv och framtiden.
Så himla härligt att du har din egen lya att få ro i. Du har varit riktigt stark och beundransvärd och det blir bättre för varje steg du gör.

Så bra att du har skickat in Backen 123? Det krävs att man blir lite förbannad och trycker ner fötterna i myllan då händer det grejer. Jag kommer ihåg hur velig jag var innan jag skickade in handlingarna men också hur skönt det kändes efteråt. Du är på väg nu min vän.

Tvångsförsäljning: vad innebär det?
Han vägrar just nu att göra nånting. Jag får inte köpa huset , aldrig i livet??!! Jag så att då kan ju du köpa det, men han får inga lån så då är det enda att lägga ut på försäljning. Men hur lätt är det med en däckad man när mäklaren kommer ?
Ska nog ringa bodelning förättare och kolla hur men gör. Det går väl inte att låta bli bodelning hur länge som helst tänker jag.

Det är nu 1,5 år sedan jag skickade in om skilsmässa och fick först vänta 6 månader i prövotid, sen LVM 6 månader då jag väntade o tänkte att när han kommer hem fixar vi det. Nähä, drack med en gång i 3 månader och blev ny LVM i 6 månader så jag var tvungen att vänta.
Är förbannat trött på att vänta nu och då börjar han supa igen.

Förlåt mitt snurriga svar men jag håller verkligen på att bli galen.

Ni är underbara och jag är så glad att ni finns.
Hoppas att ni har det fint ikväll och att helgen blir bra.

Massvis med kramar från Azalea❤?❤