Senaste kommentarerna i forumet

Hans ångest är hans o den blir han inte av med genom att tynga ner dig med den. Säg stop! Att du förstår men orkar inte höra. Det är hans ångest , hans sjukdom. Hjälp finns att få på flera olika sätt om han är motiverad för o tillfriskna. Låt honom inte tynga ner dig, det leder ingen vart !!

Låter jobbigt för dig, Nora ?
Finns ju privata beroendeterapeuter med. Ja också hört att det kan va svårt o få rätt behandling via vc därför de är inga experter på beroenden. Vill han inte ha hjälp av en beroendeterapeut? Vill han inte gå på AA? Där finns ju alla likasinnade o det stödet

Är det fler än jag som stör sig på alkoholromantiken överallt? I film och tv blomstrar den. Ibland i film känns det mer ok när det har en kontext, då de ibland visar den kritiska sidan med att någon dricker för mycket etc. Men ibland i familjeprogram som På Spåret mfl, så dyker det upp helt utan förvarning vin och öl-frågor i var och varannat program.

Sådan normalisering är jobbig, och om mina barn snappat upp anledningen till våra gräl så lär det förvirra även dem.

Tack gros19. När jag läser det jag själv skrivit för mindre än en månad sen så ser det komiskt ut. Och helt orimligt i sak, även om det inte är speciellt välskrivet i affekt. Han är som två personer, och det skrämmer mig när den dumma själviska människan dyker upp. Läser jag så undrar jag vem som vill leva med en sån människa.

Nu har jag inte varit här inne på ett tag. Han har nämligen inte druckit och inte heller betett sig på helgkvällar på ett tag. Jag går in här och läser för att minnas och inte bli för bekväm med situationen. Allt är nämligen helt normalt i perioder. Jag vet inte vad som grundar sig i alkoholbesvär och vad som är hans psykisk ohälsa, de smälter nog ihop en del. Men när han mår bra så är han rolig, närvarande och ansvarstagande, en fantastisk pappa och man. Vi har haft underbara veckor nu sedan förra konflikten, men jag måste minnas att det är skört och sätta mig och barnen först.

Det är nog också en framgångsfaktor, att jag inte är som ett plåster på honom och försöker ha ett eget liv också. Det är mycket troligt att det inte håller i längden så bra att öva och känna efter vad jag tycker om.

I måndags körde jag in honom till polikliniken för avgiftning. Han hade delirium och jag fick klämt in honom där trots att det inte fanns lediga platser. Nu ringer han och säger att han inte får hjälp, inte fick träffa läkaren för vårdplanering idag utan på måndag när han ska skrivas ut. Klagar på allt och säger att han inte får hjälp. Jag känner att jag spricker snart. Gubben har blivit medicinerad för ett livshotande tillstånd och ska ha allt klart med detsamma. Han säger att han är livrädd för vad som händer när han kommer ut och fortsätter klaga.
Vad ska jag göra mer? Det finns VC, det finns psykologer, osv men jag orkar inte längre höra det här tugget. Försöker säga att du får ta allt som erbjuds och inte ge dig, för med den här inställningen kommer du ingen vart. Känns som att jag måste bära hela världen på mina axlar och samtidigt får jag dåligt samvete. Känner mig totalt dränerad och uppgiven. Orkar inte längre det här. Hoppas bara att han kommer in på en flera månaders behandling, jag mäktar inte med detta.

Starkt av dig Backen123. Blir så glad när jag läser att du tar hand om dig själv som no1. Du är en inspiration.

Tänker att jag vill starta samtalsgrupper inom kommunen där man får träffas, prata av sig och ge stöd till varandra för anhöriga. Forumet är guld värt och en oerhörd hjälp.

" det här får stå för dig" tänker ja direkt att han inte vill ha nåt ansvar. Kämpa på . Kram

Nora81, tack!
Hoppas dagen blir bra!
Kram

Han mår bra av att dricka för att alkoholen höjer hans dopaminnivå. Det är så grundläggande att kärlek eller annat inte kan konkurrera med alkoholen på det sättet.

Han prioriterar att han själv mår bra, inte att du mår bra. Det finns ingen anledning för dig att slösa bort din tid på honom.

Han ser heller ingen anledning att sluta dricka för din skull eftersom du faktiskt fortfarande finns kvar där trots att han dricker. Mitt tips är att lämna honom (ja, det är svårt, jag vet) och fokusera på att leva ditt eget liv i stället.

Hem till huset, fixa med lite djur och skottning. Han berättar om samtalet med arbetsgivare och personalansvarig där han berättat om behandling, vården inom landstinget, bra gjort och han är mannen igen. Jag sa att jag vill skiljas (igen) men inget inlindat nu, han blir berörd men han kunde ändå prata om först skilsmässa och sen bodelning. Så säger han samma mening som förut, inte som hot eller så - det här får stå för dig, inte för mig. Jag kan inte läsa in vad han menar.
Han är nykter, ska få samtalskontakt men det räcker inte för mig, behandling var mitt krav, för mig själv, för oss, punkt. Så nu reatret i helgen, nya tag på måndag och då ta med mig papper för underskrift ?

Jag hade hoppats på anhörigvecka som en del i behandlingen med mitt ex, men det kommer inte bli så. Och det är helt ok ? ja tänk vad kul att träffas, vi som är systrar i detta. Äta och dricka gott utan oro och stress, få ansikten på varann. Den här helgen blir det Uppsala och retreat för mig, meditation, yoga och stresshantering ? fortsätter att göra bra saker för mig själv.
Det svåraste för mig är att lära mig sätta gränser, undra om det är så för er med. Jag uppfattas nog som rött bestämd och övertydlig, likväl så står jag där och känner mig osäker efteråt

Ville bara kika in och önska er en god natt sömn. Tack för att ni finns!

?

Snöflickan. Han märker att du blir ledsen, men då det gäller alkohol så kommer olika relationer i andra hand ... Såsom en relation till sin flickvän.

Sedan kan man också förstå att man är alkoholist, men att inte vilja göra något åt det. Tunga ord, men så ser jag på det.

Jag som anhörig är, liksom du, orolig. Då jag insåg att jag inte kan kontrollera hans drickande, utan började fundera på vad jag själv behöver, så började jag få lite mera ro. Låter kanske märkligt men så upplevde jag det.

Sköt om dig, och fundera på vad du vill leva i. Vad är viktigt för dig? ?

Jag bodde 1 vecka på Rönnehoms slott under min anhörigvecka.
Det var en rogivande miljö och gav så himla mycket.
Känner bara att man borde gjort Det fler gånger för att få påminnelse.
Ja, tänk så härligt om vi kunnat ses en vacker dag?Det hade varit härligt.

Bamsekram från mig till er?Azalea

Tyvärr har du nog rätt! I kväll när vi pratade lite så var det enda jag fick ur honom att han mådde bra av att dricka. Hur ska han då nånsin förstå att det sårar mig?

Jag har också lämnat för 1 år sedan efter otroligt många drama som blev bara värre med tiden.
Det har funnits många tillfällen som jag varit rädd och legat med hjärtklappning när jag skulle sova.
Det sjuka är hur man med tiden vänjer sig och tänker på gränser för vad man accepterar.
Men till slut, det tog 10 år, så lämnade jag och han har under senaste tiden varit inlåst via LVM i 1 år totalt .
Jag har fått gott om tid att läka och inse hur skönt jag har det nu när jag är själv.
Att alltid veta hur det är hemma när jag öppnar dörren vid hemkomst eller att planera in nåt till helgen och veta att det kan bli av.
Slippa oron att han är full eller allmänt bitter och elak den dag vi skulle hitta på något.
Jag har en bra bit kvar innan jag är helt fri och tufft kommer det att bli.
Men det är då så himla skönt att läsa hur det finns en framtid.

Stor kram Azalea?

Om han inte själv förstår (eller vill förstå) så är det nog ingen idé att förklara för honom, tyvärr. Hade han brytt sig mer om dig än om alkoholen så hade han inte alls blivit vansinnig. Det är vad jag har kommit fram till efter två långa förhållanden med helt fel personer.

Att behöva oroa sig är inte hälsosamt. I första hand, om man har möjlighet, måste man prioritera sin egen hälsa. Jag vet att det inte känns så när man fortfarande har känslor för personen, men på lång sikt ...

Hej Snöflickan.
Så fint att du skriver här, så kände jag med när jag började skriva här. Att man inte är ensam och att det finns en värme, förståelse och stöd som man behöver. Jag känner igen mig i det du skriver att allt skulle hänga på mig; ansvaret för hur han mådde, om han drack osv speciellt när man till slut blir så frustrerad för att man inte når fram så är man bara arg och upprörd. Det var precis så för mig med och jag vill bara säga att dina reaktioner är fullständigt normala och det mest förtvivlade i allt är egentligen som du skriver: det spelar ingen roll vad vi gör eller säger för att de lever i förnekelse till den dagen de själva inser att det inte går längre.
Jag har levt med en a-sjuk man i 1,5 år och har kommit fram till att det enda jag kan göra är att backa.
Jag har bott hos honom och har fått flytta ut och in efter hur han supit eller varit nykter. Tagit in på skyddat boende för att ha tak över huvudet och nu äntligen har jag fått tillbaka min lägenhet. Här har jag iallafall en trygghet och börjar landa i det. Jag tror att precis som alkoholisten så behöver även vi som anhöriga komma till insikt att det är sjukdom och ett beteendemönster som bara kan brytas av att alkoholisten till slut själv tar ansvar för sin sjukdom och att vi som anhöriga också lägger allt ansvar på de för deras drickande och vi för vårt mående. Först då kan man tillfriskna annars blir det ett sjukt system av medberoende och beroende och ett evigt kaos som aldrig blir bra.
Jag har ingen bra lösning på hur man når fram till en alkoholist som inte vill lyssna, min erfarenhet är att det bästa man kan göra är att ta hand om sig själv, ha en tydlig gränssätttning för vad som är ok eller inte och sedan fullfölja det. Det får man göra när man själv känner att man är redo.
Hoppas det inte blev ett allt för svajigt svar.
Styrkekram till dig!

Har läst en del av era inlägg, (det var en lång tråd) och inser att jag inte är ensam om att ha det såhär. Det ni beskriver är så likt min situation till viss del. Jag älskar min sambo och vi har det bra när vi har det bra. Men sen är det som att jag måste bekräfta honom, annars dricker han. Men har nu insett att det inte spelar nån roll. Han dricker när han själv vill. Han skyller bara på att det är mitt fel. ? Mitt fel att jag blir arg och upprörd.
Jag ska fråga hur det är, jag ska bry mig, säga snälla saker men han bjuder aldrig till. Han ska göra det när han mår bättre heter det då. Att självmedicinera är ingen bra lösning.
Jag nåt liksom inte fram o kan prata om varför han dricker och vad vi kan göra åt det.
Som tur är har vi inga barn.

Hur ska jag få min sambo att förstå att han har alkoholproblem? Jag kan inte ta upp det och prata om det utan att han blir vansinnig? Detta dödar vår relation. Jag älskar ju honom men oron över drickandet tar död på mig.

Som medberoende kan man ha 3 lägen på sin partner!
Kontroll
Kritik
Möjliggörande
Man kontrollerar personens sätt att bete sig
Man kritiserar personen
Man möjliggör så hen kan fortsätta sitt missbruk
Så frågan är vem som är sjukast, hen som dricker eller hen som gömmer och städar upp hela skiten!
Båda får sin drog men alkolisten är iallafall fall full halva tiden medan medberoende är dysfunktionell hela tiden ..

HI
Haha, jajamensan! Här är det jädrar i mig girlpower! ? Stöttar vi varann blir vi starka . Det går att förändra. ?❤

Så typiskt att han krånglar med att lösa ut dig. Skrattade till av det Det du skrev om att det var bra jobbat av honom. Det är starkt av dig Backen123 att du ordnar upp så och jag hoppas verkligen du får löst ut honom och ta ett lån. Då får du ditt egna bo. Kram och ta hand om dig så länge!

Hej HI
Vad roligt att höra från dig. Ja, visst är det girl power här och nu kom det ännu mer girl power ?.
Jag har fått tillbaka min lgh och har fått kontrakt på en större lgh i april. Det har varit omtumlande och chockerande sedan sist jag skrev här men också också en del bra saker. Jag börjar få en stabil grund att stå på.
Hur går det för dig? Blev så glad när jag såg att du skrivit här.

Stor kram till dig HI och till dig Backen 123 och till dig Morgonsol.
❤️

Ville kolla hur det gått för dig Nora81 och här var det minsann girlpower! Härligt att läsa och känna er energi! Det är häftigt när passiviteten tar slut och ilskan tar vid. Då kan det hända saker.

Heja er! Stå på er annars gör någon annan det! <3

Varm kram till er alla!