Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ullabulla för att du tagit dig tid att skriva ett långt inlägg. Det värmer när jag kommer hem sent och är frusen och hungrig, vilka bagateller. Förstår vad du skriver och att min son inte blir hjälpt av min smärta, men det är väldigt lätt när det blir för mycket att tänka - om du bara tog din medicin så var alla problem lösta. Min son bär inte skulden för min smärta, men jag tror det är ganska stor skillnad när det gäller ens barn och när det handlar om en partner. Jag tror att man lider när ens barn inte har det bra och det kommer man inte ifrån. Givetvis beror inte all min smärta på hur han mår eller vad han gör, man att se honom plågas berör mig väldigt djupt. Sedan finns det mycket sorg och saknad efter den friska personen. Jag kan påverka mitt mående, men jag behöver känna hopp om att det ska bli bra för min son. Svårt när jag får höra att man inte blir frisk från att höra röster, man kan dämpa med medicin, men man får lära sig leva med det. Det är svårt att känna hopp då, men tror jag förstår vad du menar och gör mitt bästa för att han inte ska känna skuld för mitt dåliga mående. Har givetvis många problem själv och så länge fokus är på min son behöver jag inte titta på dom eller orkar inte. Man lär sig mycket av svårigheter som man går igenom men just nu vill jag inte lära mig mer, bara vara. Tack för erbjudandet Ullabulla.

Nordäng jag tror också att det är ett klumpigt sätt att försöka trösta, men inte mig utan sig själv. När jag en gång ifrågasatte det fick jag till svar - att så hemskt kan livet inte vara. Jag isolerar mig nu och det stämmer jag är rädd att någon säger "fel" saker. Skör helt enkelt. Det finns personer som jag kan prata med och som kan hantera mina plågsamma känslor och det är väldigt tryggt att veta. Min son bär ju på mycket plågsamma känslor och hans sätt att hantera det har varit att gå in i känslan och att stanna där till den ebbar ut, men just nu är det i alla fall för mycket för honom.

Mycket text försvann Självomhändertagande men det är fullt tillräckligt med ett vanligt år.

Tack Backen och Malm Mia blir så glad att någon läser det jag skriver och bryr sig. Det finns trots allt hopp.

Så himla skönt vi kan ha det ändå när vi kopplar bort "Det andra".
Det låter ju riktigt mysigt med yoga retreat ? Har aldrig varit på nåt sån men vore roligt att prova på. Vi gör vara hobby yoga efter bästa förmåga, hehe. Men det känns så gott i kroppen så lite rätt gör vi nog.

Kram till dig?Azalea

Pratar du med någon externt och får stöd?
Jag har varit på beroendeenheten i kommunen och pratat med en terapeut några gånger. Väldigt bra har det varit och hjälpt mig framåt i arbetet med att sätta gränser.

Jag har äntligen börjat kommunicera mina gränser och att jag inte kommer anstränga mig för vårt förhållande på det sätt som han behöver anstränga sig för mig utan att för mig handlar det om att hitta mig själv igen och att sluta anpassa mig efter honom och alkoholen.

Kanske något liknande kan hjälpa dig också? Oavsett tror jag verkligen det handlar om att sätta sig själv i första rummet.

Z

Nu fick jag skratta till igen, helt underbart med fotona, jag har också ett ? just när t-shirten åkt upp över magen verkar vara mode för A ? Ja visst är det underbart att ge sig själv kärlek, idag laser ( skäggiga damen ett minne blott) och frissa. Hälsoutmaning mån och 10v framåt. En helg med retreat i feb med yoga, tystnad och meditation, sen är pengarna slut, men allt gick till mig. Köpte en skoter till mig och pojkarna och jag vet att allt förminskar mannen men det är hans problem. Vi är rätt bra! Häftigt att du skriver att du träffat dig själv, jag har nog gjort det hela tiden men nu ska jag njuta av det också. Va arg på mannen i eftermiddag av en obetydlig anledning men som bekräftade egot i sjukdomen, och så kommer jag hit och blir glad över att ni finns, att vi kämpar och att det ger resultat. ❤

Det bästa vi kan investera i är i oss själva och visst mår man bättre när man fixat håret och känner sig fräsch.
Jag har laddat upp och kör styrketräning efter jobbet, yoga tillsammans online med dottern och badar vinterbad och bastu med väninnor. Allt detta ger mig energi och är så skönt.
Detta är något jag inte pysslade med innan eftersom orken inte fanns efter all oro och draman och om jag gjorde det så fick jag all tid så många frågor och insinueringar så då pallade jag inte.

Vi är på så god väg att ta kontrollen över oss själva. Jag tänkte på det idag och njöt. Att göra precis vad man vill och när man vill är en go känsla.
Mitt ex babblar ofta om när jag ska träffa en ny..........låter bli att svara på sånt..... har ju redan träffat en!!! Mig själv? och den ska jag satsa på.

Apropå att ta foto på sitt A, jag har massvis får alla möjliga lägen.
Har visat honom nån gång men han blev bara förbannad och det gick inte att prata om det då.
Nu har jag dom sparade tills vidare och använder dom som påminnelse till mig själv om hur det var och varför jag skiljer mig.

Ha det så himla fint ???
Azalea

Tänk på dig själv nu, kärringen . ? Finns det något du gjort tidigare som du inte gjort på länge? Jag menar något du kan göra nu? ?

Tror att många står ut mycket längre än vad som är hälsosamt för välmåendet. I efterhand ser man saker på andra sätt, på annat sätt då man är inne i något.

Jag hoppas du fått stöd för att komma ur den relationen.

Kram på dig! ?

Denna tråd är en av ett par du skapat här, modigt och klokt gjort av dig!

Verkar också som din andra tråd fått fart, du får stöd och verkar vara hjälpt av att resonera. I den, likt är nämner du att du vill må bra, vill dina barns bästa och du jobbar på att sätta gränser för dem och dig. Har funderingar på att söka hjälp och där har du tagit steg genom att vända dig hit och fortsatt skriva som ett sätt. Hur känns det idag, att du tagit denna kontakt här?

Du kanske känner att du har inre kraft just nu av att ha tagit steg, tagit beslut och är på väg framåt på en ny väg. Ibland kanske det handlar om att landa lite, stanna upp, prata med en vän eller liknande. Vet inte exakt hur det är för dig just nu, läste inte hela din andra tråd. Du är ju i din situation och vet bäst själv.

Ville titta in, och uppmärksamma att vi sett att du startat även denna tråd och kanske är det något här du är hjälpt av att få mera stöd kring av andra här. Då kan det vara bra att den syns i flödet. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart, det kan ju också vara så att det känns lagom och enklare att hålla koll på en. Du känner själv!

Oavsett, du jobbar på och tar steg, bra gjort!

Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har tagit och kraft till dig och skrivit här, räckt ut en hand för stöd. I din första tråd har du fått respons och då var läget annorlunda. Här startade du en ny för flera veckor sedan och situationen har ändrats. När du skrev detta kände du dig trött, knäckt och sliten samtidigt hoppfull och nyfiken på vad som komma skall.

Hur är det för dig idag, hur går det hur mår du?

Berätta gärna lite här, om du vill, om det hjälper dig!

Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart. En kan behöva skriva flera gånger.

Oavsett skickar ett litet välkommen igen såhär lite senare och hoppas forumet fortsätter vara en hjälpsam plats för dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Att stanna kvar i känslor tror jag viktigt oavsett om det är "bra/behagliga" känslor eller tvärtom. Har själv fått träna massor på det. Att t.ex. vara kvar i sorg och saknad utan att försöka göra (fel) saker för att döva detta mm Det som dock kan hända är att man känner att ingen förstår en, andra människor säger "fel saker" för att trösta, ingen bryr sig på riktigt mm. I alla fall är det/har varit så för mig. Man övar upp förmågan att vara kvar i känslor och att prata med sig själv och....avskärmar sig/isolerar sig från andra för "dom fattar ändå inte hur det känns". Kanske är det också en fas man måste igenom på vägen mot ett friskare liv. Ett sätt att skaffa sig ett utrymme mellan sig själv och andra, bygga upp sin integritet, bli medveten om sina gränser mm. Men också viktigt att vara medveten om att det är en fas som inte bör vara för evigt. Kanske stämmer detta inte alls för dig. Men känner igen mig i det du skriver om att du undrar vad folk menar när dom säger "att dom känner på sig att allt kommer ordna sig". Den typen av kommentarer har jag också fått och min känsla har då varit "är dom typ psykopater?" Tror dock det handlar om ett (något klumpigt) sätt att försöka trösta och lugna. Många kramar

Jag och en till härinne har kontakt utanför forumet. Vi har haft mycket givande samtal.
Om du är intresserad Gros så bjuder vi gärna in dig så att vi kan prova att prata tre st. Om det nu är möjligt med mobiltelefoner. Hör isåfall av dig till admin så får du våra kontaktuppgifter.

Haha, MalmMia du är för rolig?
" En man med mage där tshirten åkt upp". Kram på er båda, tjejer

Åh vad jag skrattade gott åt ditt fotande. Jag vet när jag använder mig av " härskarteknik" så styrker det min känsla av förakt för personen, försöker undvika för att nånstans långt därinne finns en önskan om att en högre makt kliver in och ger oss tillbaka. Tror jag, jag vet inte längre. Men just dörför vill jag väl inte stänga av helt, men när dom ligger där i soffan så är det lätt hänt att tänka, fan jag förtjänar nåt bättre än det här i mitt liv. Jag lägger just ner lite pengar i mig, hår hud och hälsa, känns skönt. Mannen sa att jaha du håller på att fixa till dig för att du ska ut på banan. Jag behövde inte ens bemöta det ? jag håller med, klart att det måste göra ont som attans att skada andra, och att alkoholen dämpar. Min man vill att vi ska blicka framåt men det funkar inte så, jag måste bearbeta mitt med honom och han måste ta ansvar långt tillbaka innan mig. Vi har för dåligt att stå på eftersom vår relation är ung i sammanhanget.

Jag känner verkligen med dig.
Jag minns när jag nådde min botten och dessutom hade en medberoendeterapeut som jag pratade med 1-2 ggr i månaden.
Jag tänkte,finns det ingen ände på detta.
Då hade jag redan brutit med min beroende sambo men allt som jag tidigare inbillade mig att jag kunde kontrollera var nu helt utom min kontroll.

Jag visste när han drack för det kände jag trots att det var flera mil mellan oss.
Jag visste när han var på väg ner i återfallet osv.

Den smärtan jag bar på var ju verkningslös,men inte hjälpte det mig.
Jag blev såklart irriterad på mig själv och tyckte att det var förspilld möda,vilket det ju var.
Men ibland så tror jag att den smärtan jag kände var min egen.

Att om man lever så lång tid nära någon som inte mår bra så får den andra människan bära skulden för att jag känner smärta i situationen som ju är outhärdlig att vara i.
När man då kommer in i de bra perioderna så upphör smärtan och man kan leva nästan som vanligt igen.
Då skjuter man sitt eget arbete framför sig och förbereder sig inte på den omgång som väntar runt hörnet.
Man vilar,andas och försöker känna frid och återhämtning så gott det går.

Det jag försöker säga är: Kan det vara så att det dåliga mående du har just nu också kan handla om saker som du faktiskt kan göra något åt?
Din egen resa,dina egna val som du kan påverka.
Jag ska inte komma med något klämkäckt om att du ska ta en promenad eller köpa en glass.

Men kanske titta lite extra på smärtan och försöka se vad den grundar sig i utöver det helvete det måste vara att leva i ständig rädsla.

Om du förstår vad jag försöker säga.
Inte på något sätt förringa eller ta bort din upplevelse.

Men kanske separera upp det och bära din egen smärta som handlar om dig och låt hans smärta vara hans.
Kanske bara jidder jadder,men för mig blev det så tydligt att jag levde med en alkoholberoende man.
Men i grunden så var han betydligt friskare än mig.

Hade inga knäppa rädslor och ångest eller hinder för att leva livet fullt ut.
Bara alkoholismen som stökade till det för oss alla.
Men när hans sjukdom försvann så blev min egen så tydlig och också att det var dax att börja gräva i det.
Dvs,vad händer om du släpper taget så långt det är möjligt?
Vad ser du då,vad kan du göra då åt ditt eget liv?
Som du inte redan gör förstås.
Stor kram från mig :-)

Jag försöker föreställa mig smärtan som du har när det gäller ditt barn, jag kan inte! Så jag ska inte försöka peppa dig men jag ville ändå skriva några rader. Jag vet och har sett hur mycket du kämpar, jag ser också in dina texter att du jobbar mycket med dina känslor och jag är glad för din skull att det emellanåt känns bättre. Jag lyssnade på en podd och där sa hon angående mental hälsa, vänta ut negativa känslor och låt de ebba ut.

Jag läser och begrundar, jag tror också definitivt på en högre makt. Det känns skönt att kunna lämna över och tro att man kan få hjälp. Jadu, vi biter ihop, anpassar oss, går på tå och biter ihop igen, då kan det kännas skönt att ibland få pysa ur sig och då ibland annat med hjälp av härskarteknik. Så gör jag också ibland.
Ja, det med den moraliska spelplanen fick jag höra av vår beroendeterapeut i anhöriggruppen som själv var grav missbrukare. Jag har också funderat mycket på hur en A fungerar, med tanke på fina minnen och efter en rejäl snefylla glömmer A bort hur A betedde sig och allt A sa. Jag tror att det är en stor del av sjukdomen, det gör för ont att tänka på allt fint man missar då blir det ångest och då dricks ångesten bort. Samma sak med elakheter, det gör för ont att tänka på hur man skadar någon man egentligen älskar så det förtränger man ger ångest och då dricks det igen. Vad tror du om det?
Min A har klara stunder också efter sitt nyktra år och vid dessa stunder kan jag nå fram till honom och vi kan prata. Han säger att han förstår mig och ber om ursäkt. I helgen fotade och filmade jag honom när han satt i soffan och sov, det tog kan jag säga. Jag vill att han ska se vad han utsätter oss för, en man med mage där t-shirten åkt upp och den stora magen syns, han har hasat ner och snarkar högt - min härskarteknik ?

Hej, skrev massor och tog bort. Min första sömnlösa natt på 6 månader och min ADHD gick igång och började skriva här. Önskar dig ett helt vanligt år. Du har kommit långt. Bra med önskningar högt och tydligt.

Åh vilket fint avslut för mig att avsluta min kväll, att du känner dig glad och tar dig en irish coffe. Den hoppas jag smakade himmelskt för det du så värd i din kamp, att ha ett barn som kämpar och lider måste vara outhärdligt många gånger. Och Blendas text berör också, har en nära väninna som miste sin son för 4 år sedan och det gav mig en tankeställare, att föröka hitta dom rätta orden. ?❤

Morgonsol det gick bra, han sms igår kväll och erbjöd sig skotta så jag kom på jobbet. Hans traktor är hans nallebjörn, nästan barnsligt. Jag slet med ungar, mat, jobb och städ och han skotta, tom vägar som inte kördes på vintern. Lätt att tappa respekt då ? han är lite för uppåt, antagligen för att han har höjt dosen på nervsmärta medicinen. Men en högre makt var där igen, då tog att husförsäljningen mycket bättre än om han är den där andra. Jag brukar också tänka morgonsol efter jag vridit och vänt, kan det jag gör nu användas i mot mig, inte så gör jag det. Kan det användas emot mig kanske jag gör det ändå för att det är så jävla skönt ? rätt skönt att vara elak ibland, ge igen och rentav sagt använda lite härskarteknik. ?
MalmMia tänker på det du skriver att A har en annan moral, otäckt, har inte läst mig till det men tvivlar inte och även det kan ge lite tröst, dom är sjuka och kan försvara sjuka handlingar. Undra vad dom gör med sina minnen, för dom finns ju där, svek, lögner. Din text gav mig känslan att nu lyfter jag blicken igen, ska inte sugas ner i medberoende träsket. Sov gott era kämpar

Ja, jag har utvecklats. Läste genom din tråd och såg mina inlägg som bara handlade om mig. Ser det nu och vet att jag levde i ett kaos då och hade panik, längre fram ser jag att jag tar till mig det du skriver ? du blev en av dom som lärde mig att man kan gå, och gå tillbaka för att ge det en till chans. Och så kan man gå igen. Tänker mig i ditt fall finns det som du skriver så mycket fina stunder och gemensamt barn, det måste få ta tid då. Att leva med dr Jekyll och mr Hyde är nedbrytande men jag fick tack vare detta forum och professionell hjälp bli påmind att stå upp för mig själv igen och börja förstå vad gränssättning är. Jag har alltid kunna säga nej, men tydligen inte på rätt sätt. Det ska bli häftigt att lära mig. Känns som du har ett lugn nu i din text, hoppas det är så och att han vaknar upp på riktigt för er skull innan det är försent, annars vet du att du har gjort allt och lite till för att rädda en annan människa?❤

Det är svårt att få fram allt på några rader i ett forum. Självklart är det inte polisens jobb att skydda oss, det måste jag göra själv. Men hjälp hade ju varit bra. Iallafall att få bort en person som inte borde vara kring barn där och då.

Han har inte adressen hos oss, kanske mest för att jag inte vill att äldsta barnet ska veta hans efternamn och på internet kunna läsa sig till hans historia. Inte värre än att han kan få veta sen men än är han för ung för att förstå. Men också för att jag inte vill ha honom här jämt, jag vill inte vara sambo. Jag bara halkade in i det här förhållandet och det var först när han kom med alla sina saker som jag började ta det på allvar och slutade träffa andra.

Han fick komma med alla sina saker då han förlorade sitt förra boende pga coronakonsekvenser. Han slapp betala hyra för han skulle spara ihop till deposition. Vi pratade om att det skulle vara för 2-3 månader. Haha. Han är kvar och betalar fortfarande inget för sig (betalar sin mat men inget för hyra, el etc). Och har inte sparat någonting heller.

Jag har lugnt bett honom flytta sex gånger. På hans fylla ännu fler gånger. Han har sagt att han söker boende men jag tror det inte. Där han har adress kan han inte bo. Vi har i nyktert tillstånd diskuterat att han kan vara full hos sina kompisar hur mycket han vill men inte hemma hos mig med barnen. Så fort han är onykter ber jag honom gå ut, gå till sina kompisar, men nejdå.

Jag vet faktiskt inte vad mer jag ska göra. Det är klart att när han är nykter är han underbar men även när han är nykter känner jag att jag vill att han flyttar. Jag orkar inte längre. Jag vill att det tar slut innan hans fylla förstör mina barn. Men jag får honom inte att flytta frivilligt. Jag får lagligen inte slänga ut honom. Och hans kompisar vägrar ta emot hans saker (och honom vad jag förstår).

Barnen har mormor nära och har sovit där flera gånger, sist åkte jag istället hem till ett ex. Jag mår nästan sämre av att vara hos min mamma än att vara hemma. Hon talar numera till mig som om jag vore dum i huvudet som igår frågade hon hur många gånger jag bönat och bett och tjatat för att han skulle komma hem igen. Svaret är Noll. Jag skulle aldrig göra det. Jag skrev till honom och försökte få veta om han tänkte komma hem och fick bara elaka svar tillbaka och sen kom han in genom dörren.

Jag ska fundera på hur jag vill leva mitt liv för ärligt talat vet jag inte. I mina ensamna år drömde jag bara om att få träffa en man, dela kvällarna med och ha ohämmat sex med. Men jag har fortfarande ingen bredvid mig i soffan, för antingen står han och anklagar mig och skriker eller sover.

och känner så igen det du skriver om att han inte tar på sig något ansvar. Det var precis av den anledningen jag lämnade första gången. Allt var mitt fel, enligt min a. Men under mina anhörigtimmar fick jag med mig några meningar som hjälpte mig mycket. Kanske de även kan vara till nytta för dig?
"Du kan inte vinna diskussionen." Att diskutera med en som har A-problem går inte, du kan inte prata förstånd med den personen, går inte att få personen att se någon annan vinkel.
"En person med A-problem spelar på en annan moralisk planhalva". Vi "normala" (som inte har problem) kan inte förstå deras resonemang, för de har en helt annan moral. Därför de ibland kan göra de sjukaste grejerna eller skylla på någon annan/annat när de dricker.
"Du försöker att ta deras bebis, det viktigast de har". Jag ser framför mig en man med en flaska i famnen som han vaggar och vaktar med sitt liv. Vad jag än gör, så är jag chanslös att få bort flaskan. De försvarar bebisen med sitt liv.
Sen tänker jag också på att han kanske projicerar sitt dåliga mående, sitt dåliga samvete på dig. Och helt plötsligt står du i skottgluggen för att ha gjort fel. Kom ihåg att detta är en sjuk människa och att du vet att du inte har gjort fel. Tänk då på mina mantran som jag har skrivit. ❤

Jag har läst och ser hur du har utvecklats under året❤️ Tack för dina fina ord, så skönt att få skriva här och få varma svar som går direkt in i hjärtat.
Ja, detta får ta den tid det tar. Och du har så rätt, går man för tidigt så ligger tvivel och gnager. Känns som om nu börjar rätt tid närma sig. Jag har gett honom tid och förklarat vad jag inte accepterar och om en till förstörd helg kommer - då lämnar jag.
Jag vilar i detta, njuter när det är trevligt och förbereder mig mentalt om jag behöver lämna. I höst kommer det att se annorlunda ut! Det sa jag redan för ett år sedan, men jag var nog inte redo då.
Det är ju de trevliga stunderna och lovorden jag lever för. Och det har varit många detta år, men det har också visat sig att alkoholen skaver. Maken kör i diket med ojämna mellanrum och blir då både ”dum i huvudet”, trött och otrevlig. Det har inte försvunnit så jag har nog kommit till slutet. Jag har också läst här inne och blivit både skrämd och fått tilltro till framtiden. Jag har också sett ”Hemligheten” på Netflix så jag har så smått börjat jobba med Universum ☺️

Hej Järnbörd

Det är några dagar sedan du skrev. hur är det idag?

Ibland skiftar såväl tankar som känslor när en gör som du gjorde, dvs så tydligt beskrev i ord hur du haft det. En viktig insikt, och ett grundat tecken på integritet, att du behöver genuinitet och att det som personen gör under påverkan faktiskt innebär att "den starka linan" förlorar styrka under hela tiden/relationen. Avsluta relationer är tufft med eller utan variabeln "alkohol" och det är fint att du söker reflektioner och stöd här när det känns jobbigt med alla motstridiga impulser.

Ibland tar det lite tid innan en tråd för far, så länge, berätta gärna hur du har det!

Vänligen och igen, välkommen till oss!

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad skönt att det har varit lugnt ett tag! Det bästa är ju att den som dricker inser att den måste sluta och faktiskt slutar. Jag håller tummarna för att det håller i sig!