Senaste kommentarerna i forumet

Du har inte nämnt mängder, men det räcker med din beskrivning om att han lovar angående alkohol och sedan inte håller det för att förstå att han har problem med alkohol. Förmodligen anser han själv att han inte har problem, utan han har kontroll. Kanske att han har några få problem, men inte så farligt. Han kan kontrollera det och det största problemet han har med alkohol är andras, förmodligen främst din, åsikter om hans alkoholbruk. Därför tänker han att han kan lova något och sen försöka sköta det lite snyggare, d.v.s så att det märks mindre, nästa gång.

Ja, vad ska man göra? Det kan vara svårt att nå honom. Han måste vilja ändra sig på riktigt. Syftet med löftena tycks ju mest fylla funktionen att de ska lugna dig. Inte att han verkligen ska göra något.

Vad roligt att höra från dig. Jag lämnade mitt skyddande boende. Jag sa precis till honom hur jag upplever honom i fyllan, vad har gjorte mot mig osv. Det är första gången han sitter ner och bara tyst lyssnat. Jag får tillbaka min lgh nästa vecka för att hyresgästen tyckte synd om mig och ville hjälpa. Jag är ledsen för allt just nu och känner mig avtrubbad. Jag vill ha en relation när jag känner mig trygg och det gör jag inte med honom. Jag längtar till jag får tillbaka min lgh.
Hur går det för dig kära forumsyster?
Kram ❤️

Han lovar och lovar och lovar. Jag ska dricka mindre, jag ska inte bli full bland barnen mer, jag ska inte köpa så mycket nästa gång. Jag är så trött på allt han lovar och inte håller. Vi har två små barn, jag tar hand om dem 24/7 och ”vågar” egentligen inte lämna dem med honom helt. Idag kom han efter ännu ett lång pass och hade varit in på systemet och köpt en massa öl. Öl kanske inte är så farligt enligt vissa men blir man full på det så spelar det ingen roll vad man dricker. Imorgon vaknar han vid 12-13 tiden med huvudvärk och skyller på förkylning. Sen ligger han på soffan hela dagen och mår så ”dåligt” psykiskt för att han drack för mycket dagen före.
Vi är i 30 års åldern båda två och jag börjar sakta inse att detta kommer att vara min framtid.
Ursh säger jag bara, detta sa jag inte ja till när vi gifte oss.

Moonlight. Du beskriver din situation snarare som du är rädd för att det ska bli som i din uppväxt, för din partner verkar ju inte vara i missbruk eller ens i närheten av det? Menar du att du känner igen en ensamhets känsla i dig också nu vid de tillfällen alkohol finns med i bilden? ???‍♀️

Nordäng 67, Backen123.
Han har dragit ner mycket på alkohol men jag är orolig om/när det svänger. Jag är ju van med drickandet och då han varit nykter känns det som att lära känna honom på nytt. ?
Man ska ju vara positiv, men ...

Vad händer i helgen, vad gör han/vad gör han inte. ? Att göra slut pga oro, att det tär. Var går gränsen mellan "normal" sund omtanke och något som drar ner ens egna mående. Ibland önskar jag att han skulle bryta, då skulle jag slippa denna känsla.

Kanske jag är för matt av allt som sagts och hänt att jag inte ens orkar bryta fastän det vore det mest sunda. Känts som att han varit mera onykter än nykter det senaste halvåret. ? ?
?

Hittade ett telefonnr med namn på baksidan av ett papper här hemma. Sökte och fann att det går till endoskopi mottagning. Alltså något är ju nu på gång vilket är bra. Imorgon ska jag be om ärlighet.

En fundering såhär på kvällskvisten, kan ni prata om medberoendet med alkoholisten? Förstår A? Jag skicka ett sms till ex:et om att han ska kämpa på, höra av sig om det blir jobbigt och att jag inte hade fest. Tänkte jag kan väl visa lite medmänsklighet, men så nu ikväll kom jag på att undra om inte medberoendefrun var framme där och stövlade sig fram genom träsket som nån j.... riddare ? jag vet inte, eller så var jag bara snäll. Funderade på att sms imorgon och be om ursäkt för att jag la mig i.

Ja känner som du o precis som du skriver : De har inte förmågan att ge oss trygghet o kärlek. De är som barn själva o kan inte ge det till sig själva så hur kan det vara möjligt att kunna ge det till oss? Det är helt omöjligt .

Men ja vill ha trygghet ihop med min man. Och tillit. O så länge en man inte kan ge det till varken sig själv eller mig då är det inte lönt för mig att ha en relation. Kom tillbaks när du kommit nånstans med dig själv o ja kan få känna det ja behöver istället för oro o misär. O ja håller på att själv " nyktra till " från mina konstiga beteenden o börjar ta ansvar för mitt liv istället så blir allt som det ska vara. Mycket bättre o enklare allting ☺ O ja ger min fd chansen att ta ansvar o tillfriskna med. Men det valet är hans. Inte mitt.

Hur mår du nu? Hur länge kan du bo där du är nu ? Kram!

Apropå risken att han reagerar negativt när du berättare så tänker jag att dotterns hälsa måste gå först. Försök att finna ett sätt för att hon inte ska behöva vara med.

Det finns väl egentligen två ytterligheter som partner till en alkoholist, kan jag tänka.

1. Man har en partner som alternativt vägrar att sluta dricka eller som lovar och lovar men aldrig kommer till skott.

2. Man har en partner som fastnade i det men som har fått sjukdomsinsikt och tycks göra ett allvarligt försök att sluta som fungerar bra.

Att man inte vill stanna kvar med ytterlighet 1 är högst förståeligt. Konsekvenserna är ju rätt så dramatiska och inget som man ska behöva stå ut med.

Om man i ytterlighet 2 kanske något frivilligt hamnar i situationen att man själv är påtvingad nykterist i partnerns sällskap och man funderar över om det är en för stor uppoffring så bör man nog lämna för då känns ju intresset för partnern väldigt svalt. Det är ju en annan sak om man är i börjar av stadiet där man letar partner. Då kanske man väljer bort någon som är pälsdjursallergiker när man själv älskar katter. Men har man varit gifta i 20 år och partnern blir allergisk och man får välja katten eller partnern och man inte är riktigt säker på hur man ska välja, ja då kan man ju lika gärna välja katten då det äktenskapet inte känns särskilt stabilt.

Nu tycks ju frågan gälla ett alternativ som kanske inte passar in i någon av ytterligheterna och då får man som vanligt göra en egen bedömning. Magica, det låter som att din man är en problemdrickare som inte förstått att han behöver sluta ännu? Jag är inte säker på att leda vägen hjälper i ett sådant fall. Det kan såklart bero lite på hur situationen ser ut. Men det känns som att han måste komma till insikt först. Då kan att du håller dig nykter själv när du är med honom hjälpa.

Jag går också i de tankarna. Samtidigt var det ju inte så här man såg sitt liv när man blev tillsammans. Jag hade sett fram emot att kunna gå ut och ta en drink tillsammans när ungarna blivit stora. Att kunna ta en spontan middag på stan mm. JAG har inte bett om eller har behov av att vara hel nykterist och vet inte om jag vill det.

Samtidigt är det som @huskatten skriver här ovan, inte längre lika lockande att dricka alls när man sett så många negativa konsekvenser av det hela.

Och å tredje sidan så är det ju inte vi anhöriga som kan hjälpa om inte personen i fråga själv vill be hjälpt så det känns lite som moment 22. Damn if you do and damn if you don't.

Känner mig så ensam..har en underbar partner som dricker sällan och då rätt lite, blir aldrig riktigt full heller.. men jag känner mig ensam när jag tänker på att min mamma, pappa, mostrar osv så gott som jämt är berusade o alltid varit. Det är först när jg kom upp i 30 års åldern jag insåg hur mkt detta skadar mig, det var som att jag levde i det förut o inte riktigt såg hur illa det var men nu när jag inte är så involverad längre i deras liv ser jag det på ett annat sätt o mår så dåligt av det.
Önskar att jag hade kunnat få en normal uppväxt o ha nyktra föräldrar som ser livet från den positiva sidan o som man kan prata med, speciellt känslor. Jag har sldrig kunnat prata känslor med mina föräldrar..känns ensamt o ledsamt :(
Alkolism är en sån hemsk sjukdom

Miabia. Inte vet jag om jag ska kalla det tillfrisknande... ? Men han har inte druckit något alkoholhaltigt på en vecka nu ? Även jul och nyårshelg nykter, dock med alkoholhaltiga drycker.
Enligt honom ska han dra ner - själv (kan bra annars dricka ca 20 öl runt 5 % på en kväll! Hög tolerans)

Det är ändå så att jag tyvärr kommer på mig själv att tänka, när bär det av igen och vad händer då? Jag (och han) har varit med om en hel del knäppa händelser. Jag är orolig.

Under denna nyktra vecka var det som att lära känna honom på nytt. Kändes helmärkligt. ? Jaha, är det så här du kan vara ... Kändes lite stelt. Jag har ju ofta sett en annan sida. Och denna trötthet hos honom. ? Hellre trött än berusad förstås.
?

Nora81. Ja, det räcker nu. ?
Önskar dig allt gott. Då tiden känns mogen, önskar jag att du landar i en person som ger dig trygghet och glädje.
?

Ajdå. Jag tänkte att de kanske kunde vara mer till hjälp än så. Jag vet ju inte hur du har haft det, men förstår att du har haft det väldigt tufft. Jag önskar att det fanns mer hjälp att få. Du tror inte att det finns en möjlighet att få tag i en kvinnojour som kan hjälpa dig att hitta nytt boende, kanske i samband med en orosanmälan? Då behöver du ju inte uppleva några konsekvenser av den i alla fall. Han får kanske en sista chans att reda upp sitt liv och du kan gå vidare med ditt.

Eller känner du att du måste hitta din egen styrka först? Du har ju alltid forumet här också. Det kanske hjälper att skriva av sig lite. Du hittar också många andra här i liknande situationer i anhörigforumet. Jag hoppas att det ordnar sig för dig!

Har ringt alkoholkollinjen förut och fick väl den sämsta kommentaren en medberoende kan få ”det är väl bara att lämna”. Jag som många andra befinner sig sedan lång tid i både ekonomisk och psykisk misshandel. Det fysiska har jag nog lyckats hålla ifrån mig då man lyckats bli en kameleont och parerar situationerna. Jag känner att jag behöver hitta min egen styrka i att våga ta mig vidare. Svårt att ta mig till möten pga vart jag bor, jobbar inom kommunen så måste söka mig utanför. Läser, läser och läser för att skaffa kunskap och förståelse. Borde vara expert, men det hjälper inte.

Tack, behöver all stöttning jag kan få just nu.

Ingen enkel situation. Du tror inte att du kan ringa alkohollinjen? De kanske har lite vettiga förslag på hur du kan gå framåt. Jag förstår att det inte är någon vidare situation för dig heller. Du har såklart inget ansvar för honom på det sättet. Det är ju han som har satt sig i den situationen och det är ju han som sitter och förstör för sig själv och er som det ser ut. Han kommer inte att ta tag i det och som det verkar kommer inte hans arbetsgivare göra det heller. Som sagt, jag förstår att situationen är tung för dig också och du har som sagt inte ansvar för honom, speciellt när han inte vill arbeta med dig. Men kan du försöka kanske på något sätt att få till något så att han får hjälp? Jag förstår att det är svårt. Men det är ju det där med alternativen.

Kanske alkohollinjen har någon vettig idé? De har ju garanterat stött på liknande fall innan.

Hej och tack för svar. Han är 51 år och har långvarig dagligt alkoholmissbruk sedan måååånga år tillbaka. Vet ingen faktiskt som skulle kunna nå han då han håller alla relationer så ytliga som möjligt. Mig vill han skicka ut så fort jag säger något som inte passar. Han pratar med mig i perioder. Sen stänger han av och avskärmar sig i veckor/ månader. Alkoholkonsumtionen ser densamma ut. Är riktigt arg på arbetsgivaren som också har ett ansvar. Han sitter öppet på firman och dricker, så det går ju inte att dölja direkt..

Jag förstår att din situation är prekär och det är inte så enkelt att få något gjort. Men du säger att han 1. Inte går till vård frivilligt och 2. Inte kan tvingas till vård. Det återstår ju inte så många alternativ då.

Hur gammal är han? Det låter ju onekligen som att han har drabbats av en del komplikationer av sitt missbruk, men det är egentligen aldrig försent. Det finns många exempel på de som efter att de drabbats av komplikationer men upphört med sin alkoholkonsumtion som över tid förbättrats avsevärt och blivit kvitt de symptom de har. Men för varje dag som går så försvårar det ju chanserna för en återhämtning.

Om jag förstår det rätt så finns det ingen chans att du kan tala honom till rätta. Finns det möjligen någon annan som han skulle lyssna på? Kanske en gammal barndomsvän eller arbetskompis eller annan släkting eller vad som helst? Fortgår det som det gör nu så blir det ju inget vackert slut, som du själv redan har konstaterat. Kommer du verkligen inte på någon annan som skulle kunna tala honom till rätta, så måste du kanske gå på LVM-spåret i alla fall, som gros19 föreslog. Jag förstår att det har sina konsekvenser i sig, men vad har du för alternativ?

Alkohollinjen har öppet 8-19 idag och kan ge stöd åt anhöriga. 020-84 44 48

Pratar han något med dig alls eller är han bara frånvarande hela tiden?

Det låter som att du har bestämt dig och inte är intresserad av att stanna kvar i relationen längre. Om det stämmer så tycker jag inte att du ska vara det heller. Han äger dig ju inte och kan inte hävda att du har lovat någonting. Man är i en relation tills man inte vill mer, så funkar det. Du kanske kan ordna saker och ting för dig och dottern. Det låter kanske hemskt, men om du är säker på ditt beslut och vet hur han skulle reagera, så är det nog bra att du har ett boende på gång + ett ställe att ta er till direkt när du berättat för honom, om han blir arg eller självdestruktiv. I det här läget handlar det om din dotter och dig och inte om hans känslor. Lycka till!

Omöjligt att få han till frivillig vård då han varken har insikt i problemet samt noll respekt för ditt liv. Vet nog innerst inne att det kanske är för sent men tanken om att jag eller barnen ska behöva hitta honom ger mig panik. Att försöka med Lvm gör nog större skada i hemmet då det kommer bli svårt (av erfarenhet) att få till.

Jag har boken The secret, visste inte att den finns på Netflix. Läste boken för flera år sedan och tyckte den var flummig. Kanske skulle läsa den igen nu när man jobbat mycket med sig själv. Man kanske är mer mottaglig nu!? ? Att tänka "rätt" och förhoppningsfullt är ju helt klart något som påverkar en på ett bra sätt. Typ självuppfyllande profetia, tänker man att det ska gå bra så strävar man däråt och tvärtom. Jag förlitar mig också på karma, lite för mycket ibland tror jag? Hoppas du får härliga dagar med sönerna! Kram

Oj vilken bra meditation, den skulle nog alla göra. Såg Hemligheten på Netflix igår kväll och fick börja reflektera vad jag vill ha i mitt liv, enligt the secret så kan man få det som man vill bara man önskar tillräckligt ? Det är rätt häftigt att leva och när insikten kommer att allt hänger på en själv hur man tar det och hur man lever sitt liv, man kan inte skylla på någon annan. Och att man precis som du märker att det funkar om man tar tag i det, känslor men det är ett hårt arbete. Du har skrivit så mycket klokt och insiktsfull. Nu ska jag njuta av 4 dagars ledighet med mina söner efter 1 månads tokjobb ?

Nu har jag bestämt mig för att DDT får vara nog. Min sambo dricker varje fredag och lördag och så fort det är lediga dagar. Han dricker tills han däckar. När han däckat ligger han och skriker och stönar i sömnen och ibland lägger han sig på golvet och kravlar och håller på. Är så trött på detta, går med ständig ånger, oro och hjärtklappningar.
Vi har varit tillsamman till och från i 4 år, nu är det andra gången vi är sambos. Förra gången dracks öl varje dag och blev ofta berusad. Denna gången skärpte han sig först och drack inte så mycket, men nu sen i somras har det eskalerat det dricks vin, i mängder tills han däckar. Jag dricker inte längre, känns så osmakligt när jag ser honom.
Har pratat med honom om detta och det blir väl bättre en kväll eller två sen är vi där igen. Har video filmat honom och visst honom och han bara skrattar åt det och säger att han sover.
Hur ska jag säga det till honom att jag flyttar till mina föräldrar tills jag får en lägenhet? Har också en tioårig dotter som inte ska behöva se detta. Jag orkar inte att det kommer bli massa bråk, vet att det kommer bli det. Han kommer känna sig lurad och sviken, har ju lovat att det är vi osv.
När är rätt tillfälle? Min dotter är hemma hela tiden, har kommit på att hon vakar över mig, vill aldrig göra nått.
Snälla nån hjälp mig?