Senaste kommentarerna i forumet

Oj vilken bra meditation, den skulle nog alla göra. Såg Hemligheten på Netflix igår kväll och fick börja reflektera vad jag vill ha i mitt liv, enligt the secret så kan man få det som man vill bara man önskar tillräckligt ? Det är rätt häftigt att leva och när insikten kommer att allt hänger på en själv hur man tar det och hur man lever sitt liv, man kan inte skylla på någon annan. Och att man precis som du märker att det funkar om man tar tag i det, känslor men det är ett hårt arbete. Du har skrivit så mycket klokt och insiktsfull. Nu ska jag njuta av 4 dagars ledighet med mina söner efter 1 månads tokjobb ?

Nu har jag bestämt mig för att DDT får vara nog. Min sambo dricker varje fredag och lördag och så fort det är lediga dagar. Han dricker tills han däckar. När han däckat ligger han och skriker och stönar i sömnen och ibland lägger han sig på golvet och kravlar och håller på. Är så trött på detta, går med ständig ånger, oro och hjärtklappningar.
Vi har varit tillsamman till och från i 4 år, nu är det andra gången vi är sambos. Förra gången dracks öl varje dag och blev ofta berusad. Denna gången skärpte han sig först och drack inte så mycket, men nu sen i somras har det eskalerat det dricks vin, i mängder tills han däckar. Jag dricker inte längre, känns så osmakligt när jag ser honom.
Har pratat med honom om detta och det blir väl bättre en kväll eller två sen är vi där igen. Har video filmat honom och visst honom och han bara skrattar åt det och säger att han sover.
Hur ska jag säga det till honom att jag flyttar till mina föräldrar tills jag får en lägenhet? Har också en tioårig dotter som inte ska behöva se detta. Jag orkar inte att det kommer bli massa bråk, vet att det kommer bli det. Han kommer känna sig lurad och sviken, har ju lovat att det är vi osv.
När är rätt tillfälle? Min dotter är hemma hela tiden, har kommit på att hon vakar över mig, vill aldrig göra nått.
Snälla nån hjälp mig?

som heter "Mitt nyårsträd", gjorde den förra året också. Väldigt bra och givande! Gjorde den två gånger eftersom jag fortfarande behöver träna på att veta vad jag själv känner och tycker. Kunde inte hålla samma takt som terapeuten men det funkar att göra den två gånger istället. Nästa år kanske jag hänger med? Lite från meditationen:
Guldkorn under året: alla härliga stunder i naturen, alla fina stunder med barnen, alla fina stunder och samtal med vänner (alla vänner har man ju inte kunnat träffa personligt detta Corona år). Årets favorit stund: en kväll i augusti när jag och en bästis var vid en sjö, åt kvällsmat, pratade, skrattade, badade och solnedgången var exceptionell. Har det på foto, njuter och minns.
Hur känns mina nära relationer: nära, fina och balanserade.
Finns det något som skaver som jag behöver åtgärda: jag behöver hitta ett bra och lagom sätt att vara i förhållande till mina barn som har flyttat hemifrån. Har under året tänkt mycket på "hur ofta är lagom att höra av sig, varför är det nästan bara jag som ringer, allt verkar bra men undrans om det verkligen är det, missar jag något viktigt" och många andra funderingar ? Hjälp vad ovant det är att, som mamma, inte ha full koll. Att inte se sina barn varje dag, att inte alltid vara den som dom vänder sig till mm. Dom kan nämna saker i förbifarten, beslut är fattade utan min inblandning. "HJÄLP vad händer" har jag känt flera gånger under året. För mig som medberoende blir det nog mycket mer: kontrollförlust, oro modell högre än normalt, oro trots att inget dåligt har hänt mm. Detta behöver jag komma tillrätta med. Märker att flera som jag känner tycker det är ganska skönt när barnen flyttar ut och en ny fas börjar. Jag tycker kontrollförlusten är väldigt jobbigt. Jag kan till och med ha en känsla av att relationen typ håller på att försvinna ?Och det gör den ju inte, den bara förändras på ett helt normalt sätt. Bjöd in alla till uppesittarkväll. En av sönerna svarade: "Jag och flickvännen kommer om du är ensam annars är vi med vänner den kvällen". Så ska dom inte behöva känna, detta är något jag behöver komma tillrätta med. Vill inte dom ska känna ansvar för mig, vill att dom ska flyga fritt. Jag har ett eget liv, dags att börja sätta det först på rätt sätt. Inte ha det som reserv om inte mina barn är tillgängliga.
En sak är dock SKÖNT: att inte behöva laga mat till en hel armé ?

Anmäl omedelbart till socilförvaltningen, en sk orosanmälan. Då finns möjlighet att inleda en utredning enligt LVM tvångsvård och då kan man med tvång få honom till läkare om han motsätter sig detta. Ha jobbat många år med detta och den beskrivning du gör kan vara grund för att omedelbart omhändertagande.

Möjligheterna för din man finns alltid att samtycka till frivillig vård och därmed slippa tvånget. Förefaller vara behov av att imedelbart komma på läkarundersökning. Alltså en orosanmälan snarast möjiigt helst idag är min åsikt. Det handlar om att rädda liv.

Dina ord värmer! ❤ Tack snälla du. Vad glad ja blir

Det låter som det är i senaste laget.
Men kanske han haft en liten stroke eftersom han lutar åt ena hållet , vä ?
och inte får med sej vä ben normalt.Det borde ju kollats i lördag/ söndags i såfall.
Men inga prover i världen räddar livet på honom bara att han slutar dricka !
Kanske kan han då komma att må bättre
Enligt det du beskriver verkar det behövas en avgiftning inom vården om alkoholmängderna är så stora och omfattande.Tala med alkohollinjen redan nu eller imorgon.
Lycka till

Du skiner upp som en morgonsol i mörkret just nu. Kan bara le när jag läser dina inlägg. Så fint att du lär din dotter om självständighet och sund gränssättning. Jag blir så glad. Dig vill jag följa här på forumet och det märks att du har jobbat med dig själv.

Min man har oerhörda alkoholskador. Mage som inte fungerar/ ballongmage. Kramper/spasmer på natten. Nu sedan i lördags kan han inte gå normalt, lutar åt ena sidan och vänsterbenet hänger inte med. Han dricker konstant och mycket. Jag är livrädd att det snabbt är på väg över kanten. Det enda jag vill är att få en endaste chans att få han till en doktor, prata lite avsides och få dom att ta nödvändiga prover så någon kanske kan rädda hans liv. Känner mig hjälplös

Glad att mina framsteg är till inspiration för dig ❤

Jag har dessutom en 6årig dotter och ja behöver lära henne få en god relation till sitt eget känsloliv. Hur hjälper ja henne om ja själv är sjuk o grubblar på en alkoholist varenda dag? Min stora skräck är att hon ska tagit eller tar skada. Det är en stor drivkraft för mig att bli sundare i mig själv för att hon o ja ska kunna va det radarpar vi kan va? o att hon ska känna trygghet o glädje med mig

Nora81 vill säga att jag har varit insyltad i missbruks personen länge innan ja började se klarare. Tog till o läste böcker om missbruk o medberoende, poddar pratat med en alkoterapeut o nykter alkoholist. Vi behöver kunskap. Jag blev känslomässigt sjuk av o ha en relation med honom. Trots att ja visste att han var o är sjuk så drogs ja med ändå i att tycka synd om eller " om ja bara hjälper honom med detta " eller att " han har ju ingen annan" . Att ja är en svikare om ja sätter stopp för vår kontakt osv osv. Men min egen ångest ska inte va styrande i mina beslut utan insikten om att ja vill leva ett liv som är bra för mig o han kan faktiskt välja det också om han vill.

Tack detsamma morgonsol!
Vi är så bra!

Heja dig Morgonsol.
Det känns så inspirerande att läsa ditt inlägg. Starkt och klarsynt, du låter dig inte luras av missbrukar personligheten. Det är precis det jag också behöver lära mig.
Orkar inte med livet i en torktumlare längre. Kram

MariaLeo nej det kan du inte lita på. Han kan inte styra sin sjukdom. Han vill säkert kunna hålla vad han säger men sjukdomen kommer bestämma över honom fortfarande. Det tar tid o tillfriskna! Kram

Nora81 Du är så bra !!

Nora81 eller hur. Å ja känt som ja ska va perfekt men spelar ingen roll hur ja beter mig. Hans sjuka jag hittar alltid saker att bråka om. Han måste ju bråka så länge han missbrukar. Hur annars stå ut med skammen o skulden ? Han måste försvara sig! Å gärna hitta o dra fram alla mina fel o brister. Men hjälper det honom o bli frisk? Knsppast. Bara ett sätt att försvara sig o inte känna sig lika värdelös. Men snällt o dra ner mig med ? Ja är smartare än sjukdomen nu o låter inte den styra mig . Därför har ja sagt upp kontakten på oviss tid. Ja blir en ambivalent medberoende människa i kontakten med alkoholisten. Som han kan slänga med hit o dit som en trasdocka . För starka krafter för mitt känsloliv att klara av att inte dras in i o bli mycket illa berörd. Ja vill inte göra så mot mig själv. Ja är värdefull. Precis som alkoholisten är men ja väljer att sköta om mig själv o ge mig lugn, trygghet o kärlek. Han blir inte friskare med mig ändå för den delen. Han vet vad han behöver göra för o tillfriskna. Vad han gör är upp till honom. Blir inget mellan honom o mig så länge han inte kommer ur sitt missbruk först o det vet han. Kram på dig ❤

Nepasnea ja tror missbruksjaget kommer fram även i nyktert tillstånd. Självinsikten finns varken nykter eller onykter och självkänslan vill de skydda till varje pris. Därför manipulerar de med våra känslor, blir arga o elaka om de känner sig hotade osv. De själva blandar ihop sina två jag. Tror knappast de har koll på sina olika jag utan allt flyter ihop o konflikterna man har diskuteras som utifrån att han är elak. Skammen är hans och ondskan är han. Vi skiljer inte på sjukdom o personen

Jag har inga lösningar att ge. Jag är själv mitt i en liknande situation. Min man och jag har haft olika syn på alkohol i 10 år nu. Min tes har alltid varit att han är en vuxen människa som fått ta sina egna beslut, men mitt medberoende har gjort att jag ansträngt mig för att kontrollera honom och minska hans intag. Samtidigt har jag känt mig dum och jobbig, dels för att han tyckt det och för att jag tvivlat på mig själv och tänkt att jag kanske bara är nojig.

Efter år av incidenter, kaos och nya chanser, så har jag sagt att om han dricker åker han ut. Och jag kan inte beskriva vilken lättnad det är. Såklart tråkigt att veta att han kan välja att avsluta vår relation när som helst, alkoholen betyder ju mycket för honom och han har jobbiga perioder (just nu tex). Men samtidigt förstår han till slut vad som gäller.
1. Mina barn ska inte behöva uppleva att han dricker hemma hos oss.
2. Jag tvingar honom inte att vara nykter. Han är fri att lämna relationen när han vill.
3. Jag får välja vilken relation jag vill vara i. Vill han vara nykter så vill jag i nuläget ha honom i mitt liv.

Jag har älskat min man och gått med på för mycket. Det har inte hjälpt honom. Det kanske inte mitt ultimatum gör heller, men åtminstone känns det bra att ha satt ner foten. Mitt tips är att göra en ekonomisk plan för att lämna honom och ha den i bakfickan. Så hoppas jag att du känner dig stärkt av den. Lycka till!

Herregud vad bra beskrivet med missbrukar jaget. Det är precis så det känns och själva förstår de ingenting. Tvärtom så skyller de på anhöriga att man är aggressiv, lynnig osv utan någon självinsikt alls.

Det här "missbrukar-jaget" tar det över personen även i nyktert tillstånd?

Första tiden ihop var han bara elak onykter.
Men de sista månaderna var han genområ 24/7 , spelade ingen roll om han var nykter eller ej. Fanns inget samvete överhuvudtaget.
Och varje dag grubblar jag över vad som egentligen hände.
Om det bara är alkoholismens fel att han var så elak, och att den tog över även hans nyktra sida, eller om hela hans personlighet även i nyktert tillstånd är narcissistisk som han bara valde att dölja så länge han hade något att vinna på det.
Det är som två skilda personer. Önskar jag kunde förstå om den snälla personen existerade eller om det bara var en taktik för att få det han ville. Och nu när han inte vill ha det mer, återgår till sitt "sanna jag" ?

Var snälla mot er själva. Sök samtalshjälp och berätta precis som det är och hur ni mår.
Vi är många i den här situationen och det finns många därute som vill hjälpa till.
Själv sitter jag på ett skyddat boende och förstår hur allvarlig situationen är efter att ha öppnat mig. Det är ingen lätt situation, vi får inte vara så hårda mot oss själva, vi är också människor som lär oss för varje steg vi tar.
Kram

❤️

Han fortsätter sms. Högt och lågt om att vi ska försonas och kämpa ihop till att han går vidare med en annan nu. Själv sitter jag på ett skyddat boende och vet att jag har tak över huvudet till fredag iallafall.
Är det konstigt att man mått dåligt när man levt med en människa som inte ägt förmåga att kunna ge kärlek eller trygghet. Vad har man varit egentligen? Någon slags utbytbart tomt skal? Det här är sjukt.
Jag var tvungen att parkera bilen på vår parkering idag. Såg då att han runt tio var på väg att skaffa mer att dricka, passade på att spring in i lägenheten för att hämta en viktig nyckelknippa. Ser en massa tomma ölburkar överallt. Skyndar mig ut från lägenheten och ser han precis kommer när min hissdörr stängs.
Vilket galenskap allt är egentligen. Jag kommer aldrig någonsin, må en högre kraft hjälpa mig, gå in i en relation med en månniska som vägrar ta ansvar för sina problem. Jag vill inte vara en problemlösare eller mamma mer. Jag vill ha en sund relation där jag kan få känna mig trygg och älskad. Det får räcka nu. Puh!

K

Jo jag är fortfarande kvar. Var först i somras jag på riktigt fick insikt. Då slängde jag ut honom men var velig och tog tillbaka. Har ju ändå levt ihop i 25 år tänkte jag då. Sen dess går han på behandling men vill inte sluta dricka och jag går bara och väntar på att konsumtionen ska öka igen. Tilliten är borta och i mångt och mycket också respekten men ändå lyckas jag inte ta mig ur och vet inte ens om jag vill ta mig ur. Känner mig som en som ropar på vargen.

Vill också tillägga att detta forumet har varit guld värd, så fortsätt skriv. Man ser annorlunda på allt om man ser det i skrivande form. Så många gånger jag gått tillbaka och läst hur det var när jag varit ledsen och tvekat.
Och man får många goda råd och tankar.