skrev Skrållan i En fortsatt kamp
skrev Skrållan i En fortsatt kamp
Tack, dom orden behövde jag, innan jag somnar.
Sov gott?
skrev Nora81 i En tråd för oss som lever med missbrukare under tillfrisknande
skrev Nora81 i En tråd för oss som lever med missbrukare under tillfrisknande
Hej. Vi har en liknande situation.
Hemma är slutade han dricka för 9 veckor sedan men precis som du beskriver så bra så har även mitt ex börjat beter sig som han gjorde innan. Sluten, lynnig, skyller ifrån sig. Har känts som att det eskalerat nu under jul nyår så jag gjorde slut för jag orkade inte hans dåliga bemötande mot mig. Vet ej om han börjat dricka igen men känner mig för matt och avtrubbad för att gå in i det mer. Det blir bara bråk ändå.
Det är jättetufft läge för dig, det förstår jag. Funderar själv på att söka samtalsstöd nästa vecka. Har du stöd runt dig?
skrev miabia i En tråd för oss som lever med missbrukare under tillfrisknande
skrev miabia i En tråd för oss som lever med missbrukare under tillfrisknande
Hej! Hittade det här forumet av en slump men känner att det kan vara bra för mig att få en plattform att dela lite tankar. Vet inte om jag är på rätt ställe men hoppas det är okej. Jag är gift med en man sedan 10 år. Vi har två barn och han har ett alkoholmissbruk som han har försökt att bli av med i omgångar. Nu känns det dock som att det verkligen är allvar. Han går på AA en gång i veckan och äter naltrexone. I början var han så exemplarisk i allt, visade mig att han tog sina tabletter, pratade och diskuterar. Nu börjar han sluta sig och mina hjärnspöken är i full aktivitet där jag hela tiden är på helspänn för att jag är rädd att han ska börja dricka igen. Ibland tycker jag att jag ser beteenden som jag kopplar så mycket till hans tidigare missbruk och ibland håller jag på att bli galen. Finns det någon annan här som delar mina upplevelser?
skrev miabia i En tråd för oss som lever med missbrukare under tillfrisknande
skrev miabia i En tråd för oss som lever med missbrukare under tillfrisknande
Hej! Hittade det här forumet av en slump men känner att det kan vara bra för mig att få en plattform att dela lite tankar. Vet inte om jag är på rätt ställe men hoppas det är okej. Jag är gift med en man sedan 10 år. Vi har två barn och han har ett alkoholmissbruk som han har försökt att bli av med i omgångar. Nu känns det dock som att det verkligen är allvar. Han går på AA en gång i veckan och äter naltrexone. I början var han så exemplarisk i allt, visade mig att han tog sina tabletter, pratade och diskuterar. Nu börjar han sluta sig och mina hjärnspöken är i full aktivitet där jag hela tiden är på helspänn för att jag är rädd att han ska börja dricka igen. Ibland tycker jag att jag ser beteenden som jag kopplar så mycket till hans tidigare missbruk och ibland håller jag på att bli galen. Finns det någon annan här som delar mina upplevelser?
skrev Backen123 i En fortsatt kamp
skrev Backen123 i En fortsatt kamp
Jag förstår och min räddning har varit en högre makt. Jag brukar säga rakt ut att nu behöver jag hjälp, hjälp att stänga av, vila. Jag är inte religiös men något i 12-stegs programmet har fått mig att söka hjälp när inga svar finns hos en högre makt. Min ex man går på vita knogar, tycker nog att jag kunnat göra mer och så pendlar jag från att nu är han nog på gång för behandling till nä, fy fan den där grisen får ta sitt ansvar, och andra får kliva in. Men vi kan väl vara överens vas skönt att slippa på i skiten, tackar min lyckliga stjärna när jag släcker lampan att jag slipper vara där, slipper ta otrevligheterna, min stress och oro och min egen depression. Så håll i, håll ut. Du vet hans släktingar finns där, han har ett val även om beroendepersonligheten tagit över. Sov gott ?
skrev Nora81 i Nykter i två månader. Jag orkar inte längre..
skrev Nora81 i Nykter i två månader. Jag orkar inte längre..
Han kom hem efter några timmar att han sms att han var inlagd. Var elak. Pratade om "blattar" som härjat på sjukhuset så att han inte fått hjälp. Till saken hör att jag har föräldrar som invandrat. Jag satte i mina hörlurar med högsta volym för att inte ta till mig något. Kan inte känna att det luktar alkohol, har ingen aning om var han varit eller gjort. Bara känner att jag vill vara ifred. Det är ett helvete att leva i. Var så nära att bråka tillbaka tills det slog mig att min energi är det bättre att använda till ngt annat. Har ingen aning om han låtsassover, om han snart går upp och bråkar mer. Känner bara att jag inte orkar längre, helt avtrubbad. Det är too much. Är så glad att denna sidan finns men varför finns det ingen hjälp för anhöriga? Sorry för ett så icke uppmuntrande inlägg.
skrev Skrållan i En fortsatt kamp
skrev Skrållan i En fortsatt kamp
Varför tar det aldrig slut? Kampen?
Mitt ex ringde, och jag svarade. Han ville inte leva längre. Han såg ingen mening. Han hade bara druckit utan att äta i flera dygn. Jag blev arg, förstår du inte vad du gör med ditt liv? Tänk på dina barn. Alltså när ska han fatta?
Jag åkte inte till honom. Skickade släktingar. Svarade inte när han ringde på kvällen. Jag vill inte engagera mig. Jag har ju lämnat. Ändå tänker jag på honom. Undrar hur det går. Gråter över honom, och hur hans liv ser ut.
Skulle vilja skriva till honom. Säga några väl valda ord. Men vad gör det för skillnad? Inget? Jag vill inte tänka på honom. Ändå är tankarna där.
Råd? Hur gör jag nu?
skrev Azalea i Nu är det nära
skrev Azalea i Nu är det nära
Vi har varit gifta i 30 år och 20 av dom var toppen men sen började det så smått och de sista 7 åren har varit jobbiga.
Till slut spårade det ur helt och han förlorade körkort och sen jobbet.
Jag stannade kvar genom rättegång, fotboja, jobbsök men det har varit så mycket drickande och hans offerkofta har varit riktigt tung.
Jag kände att jag helt tappat fotfästet och att kärleken hade försvunnit under vägen och alkt som fanns kvar var oro, ångest, bitterhet och ilska.
Jag vet att jag hade gjort allt som jag kunde för att hjälpa till att få honom att bli nykter men inget fungerade.
Jag valde då att förändra det som gick att förändra och det var mig själv.
All den energi jag haft var slut och jag skaffade en lägenhet som blev min fristad så jag inte behövde leva i oron.
Det var ett stort steg men nödvändigt. Jag behövde sidans för att finna styrka igen.
Hoppas att du finner din??
Kram Azalea
skrev Sundance i Jag är orolig över min mans alkoholkonsumtion
skrev Sundance i Jag är orolig över min mans alkoholkonsumtion
Han ser det inte själv. Kom.hem med starköl i dag. Jag blir så trött på hans drickande. Han blir uppkäftig jäkligt jobbig och tjatar hål i huvudet på mig och säger jag emot ska jag bara vara tyst eller så överdriver jag och bara vill bråka. Det kan vara om vad som helst. Hur tar man upp detta med att han faktiskt har alkoholproblem att han är alkoholist? Hur öppnar jag upp för ett samtal? Han kommer tysta mig direkt.
skrev Nora81 i Nykter i två månader. Jag orkar inte längre..
skrev Nora81 i Nykter i två månader. Jag orkar inte längre..
Efter 1,5 års supande, ljugande och ovisshet lämnade jag honom.
Jag sa att han får en chans till då han bönade om att inte lämna; han skulle ej ta en droppe, han skulle lämna blodprover och han skulle börja på samtalsterapi.
Det har varit två svajiga månader, utan alkohol dock men de sista två löftena har runnit ur sanden.
Jag bor i hans lgh och har hyrt ut min i tio månader. Har alltså ingenstans att ta vägen.
Jul och nyår har varit som att gå på tå runt honom.
I tisdags gjorde jag slut och sedan dess har vi ej pratat, bara stått ut med varandra i samma lgh.
Idag har han packat väskan och försvunnit. Fick ett sms för ca 3 h sedan om att han var inlagd för att han hade så ont i ryggen( han har en ryggförskjutning) och inte klarade av att inte få sova.
Jag har inte svarat på sms för jag tror honom helt enkelt inte mer. Om han är där så är det ju jättebra att han sökt hjälp men annars är det tillbaka till samma helvete som det varit tidigare.
Vad gör man i en sådan situation? Finns det någonstans att vända sig för att få hjälp innan man rasar själv?
Är fast med människan i samma bostad. En bostadsrätt som han äger. Min är ju uthyrd till okt 2021.
Känner energin tryter och kroppen börjar reagera med att bara stänga av.
skrev Nora81 i Panik, ångest och ensamhet omvartannat
skrev Nora81 i Panik, ångest och ensamhet omvartannat
Hej Lilla My.
Det är inte ditt fel men det är typiskt att en alkoholist som förnekar sin alkoholism skyller på alla andra. Hur svårt det än låter så ta inte åt dig. Jag känner igen mig i din situation och har precis insett att mitt ex (som jag gjorde slut med för två dagar sedan) gjort precis samma sak. Lovar guld och gröna skogar för att man inte ska lämna och sedan faller tillbaka till samma mönster igen.
Jag har nog kommit till en punkt där jag inte längre reagerar på honom.
Han är borta med tandborste och tlf laddare och skickar ett sms där han skriver att han ligger inne på sjukhuset.
Efter alla lögner så känns detta som ännu en, efter två månaders nykterhet. Jag svarar ens inte längre.
Jag upplever även som du att man bara ska glömma alla lögner och allt illa han gjort mig i fyllan för att hylla men har svårt att tro honom. Aldrig en enda fråga om hur jag mår...
En som inte tar ansvar för sitt missbruk skyller på allt annat än just vad allt handlar om missbruket.
Idag var jag orolig och tänkte var har han tagit vägen osv och kom fram till samma gamla vanliga: jag kommer aldrig få ett ärligt svar ändå så jag mår bäst om jag accepterar situationen och ägnar mig åt det jag mår bra av själv.
Jag ville bara flika in för du är inte ensam, skriv av dig och framför allt: Det är inte ditt fel.
Kram
skrev Snart50 i Nu är det nära
skrev Snart50 i Nu är det nära
Ja nu har ett nytt år börjat men det är samma visa här fortfarande! 2020 har inte varit något bra år för missbrukare! Jobba hemma innebär att ingen märker om du luktar gammal alkis och man kan sova fram tills att mötet börjar kl 9. Allt bara rämnar, just nu sover hen i soffan efter middagen, kan meddela att jag väckte hen vid 13:30 tiden! I natt vaknade jag av att en av våra hundar ylade, trodde det hade hänt nått så jag sprang ner men då visade det sig att hen inte ens var hemma! Besök hos grannen och jag fattar såklart varför, fanns ingen alkohol hemma då går man till grannen för där finns det alltid hemma...(inte alkoholister) jag har nog nått gränsen nu! Vi lever olika liv, jag är ju redan ensam fast vi bor i samma hus, så varför hänger jag kvar? 25 år tillsammans raderar man inte så lätt! Men nu måste jag för att rädda mig själv! Men hur ska jag orka? Vet ju att om jag lämnar då super hen ihjäl sig! Hens familj tror hen är nykter sen förra gången det sket sig totalt, men oj vad lurad dom är!! Funderar varje dag på att meddela dem att nu är det er tur att ta hand om skiten för jag orkar inte mer men fegar ur varje gång! Vem hjälper en medberoende egentligen? Har försökt att söka hjälp men känner mig som en nolla, har inte varit redo att lämna och vet inte om jag vill nu heller men det enda råd man får är ju att man ska lämna! Vad gör man? Känner mig så hjälplös!
skrev Lilla_my i Panik, ångest och ensamhet omvartannat
skrev Lilla_my i Panik, ångest och ensamhet omvartannat
Hej, min man har slutat (igen) med sitt alkoholmissbruk. Senaste perioden höll i sig i mer eller mindre 4-5 år med konstant drickande vardag och helg. Dessförinnan har det gått i kortare eller längre perioder. Min man slutade nu abrupt och har varit helt nykter i ca 6 v. Jag borde vara glad men jag vågar inte slappna av. Jag går som på nålar och upplevs säkert av många som en glädjedödare då jag inte ställer mig i skaran som lovordar och höjer till skyarna. Vet att jag har mycket att jobba på själv och jag skäms över att jag upplever det så orättvist att jag kämpat och utstått så mycket skit och inte ens får en fråga hur jag mår. Nu är min man sjukskriven p g a utmattning, men att han mår som han mår är enligt honom alla andras fel och hans drickande var bara för att orka med. Han är irriterad på allt och alla inklusive mig och barnen, han vill helst flytta för han orkar inte med oss - allt är vårt fel. Hans drickande har inget med hur saker och ting varit. Jag är så förtvivlad, kommer det att sluta så här? Jag står kvar trasig utan någon som bryr sig, ingen som orkar lyssna? Är allt mitt fel?
skrev Citadell i Sex med nykter alkolist
skrev Citadell i Sex med nykter alkolist
Vikkan. Föreslår att du surfar runt här. En missbrukares humörsvängningar går nog ut över mycket, inte bara samlivet. ??♀️
skrev Vikkan i Sex med nykter alkolist
skrev Vikkan i Sex med nykter alkolist
Ca 2 dagar efter vi har haft sex startar hon bråk suck samma sak nästan varje gång , hon är missnöjd svartsjuk osv och som en osprängd handgranat .
När jag frågar hur det är exploderar hon !
Jag får som gå på tå för att inte säkringen ska åka suck nån som har erfarenhet av detta?
Kram
skrev Tröttiz i Nykterist?
skrev Tröttiz i Nykterist?
Magica de Hex. Det har jag också funderat på emellanåt. ? Att bland annat föregå med gott exempel, men har inte blivit.
Och varför egentligen smälla i sig kemiska substanser som fördärvar kroppen. ?
Det jag är stenhård med är att jag inte köper hem alkohol. Den alkohol som finns har han köpt. Jag gjorde det tidigare för husfridens skull men nu får han göra vad som helst, jag köper inte. Jag bjuder heller inget åt honom. Om han dricker öl till t ex mat kan jag någon gång ta en sådan, men sedan är det stopp.
skrev Magica de Hex i Nykterist?
skrev Magica de Hex i Nykterist?
Borde jag bli nykterist för att hjälpa min man som dricker för mycket och för ofta. Visa att det går att låta bli samt minska tillfällena då vi har alkohol hemma. Kan samtidigt känna att det är han som har problem och inte jag! Vill inte att hans förhållande till alkohol ska tvinga mig att ta ett sånt beslut. ?
skrev gros19 i Medberoende och rädd
skrev gros19 i Medberoende och rädd
Kan tänka mig att det plågar dig väldigt att du ser dig som åtminstone delaktig i sonens problem med alkoholen och sin fysiska hälsa. Alkoholen är i bästa fall lindring för stunden men skapar också ångest och att ha relationer gynnas ju inte av att man dricker. Nu har ju inte din avsikt varit att skada utan troligen för att du inte hittat någon annan utväg just då. Kanske har du alltid tagit ett orimligt ansvar för din son, förefaller så. Om vi bortser från allt det här och ser på situationen idag.
Då är som det som jag ser det utan tvekan det viktigaste INGEN MER ALKOHOL och hur uppnår man det? En del förslag men du vet ju bäst vad som skulle kunna tänkas fungera.
Inläggning på beroendeenheten och en läkarundersökning.
Avgiftning i hemmiljö, eventuellt med medicinering för abstinensen, men då krävs läkarbesök.
Frillig behandling i öppenvård.
Frivillig behandling på behandlingshem.
Behandling med tvång LVM men då krävs en orosanmälan och att man gör bedömningen att det fara för livet.
Antabusbehandling finns också och medicin som ska ta bort suget efter alkohol, men din son verkar inte så glad för rabletter.
Sedan har vi ju AA dit alla är välkomna, vilket kanske är bra med tanke på att din son har som jag förstod det svårt att skaffa relationer. AA inns på många platser så någon grupp skulle kanske passa honom. Alanon för dig.
I slutändan handlar det ju huvudsakligen om vilken motivation att leva ett nyktert liv man har.
Dessa alternativ kan jag se men kanske någon som läser här har ytterliggare förslag. Som du själv säger något måste hända.
skrev Nora81 i Ska man slänga ut eller ej?
skrev Nora81 i Ska man slänga ut eller ej?
Det är jättesvårt att vara bestämd för det går emot ens natur att inte hjälpa den man älskar/älskat. För mig blev det som en illusion att jag hade ngn slags kontroll tills jag nådde botten och insåg att det inte alls var så. Det enda sättet att bli frisk själv är att ta ansvar för sig själv och hur hårt det än låter så måste alkoholisten själv ta ansvar för att bli nykter och jobba med sin nykterhet. Jag vill inte alls vara för hård, det är inte menat så men det är viktigt för din dotters framtid och val av framtida partner att mönstret bryts. Det krävs styrka för att vara i din situation. Styrkekramar!
skrev Sundance i Jag är orolig över min mans alkoholkonsumtion
skrev Sundance i Jag är orolig över min mans alkoholkonsumtion
Köpte inget på bolaget vill inte dricka o drack 2 st 6pack 3.5%. Det är ju ändå massa alkohol i. En 3.5% är ju som en 4a snaps om inte mer. Han säger att han inte blir full på det. Nehej ok. Ser det. Han blir ju packad. Jag måste visa dessa siffror hur mycket han druckit på en vecka ca. Typ 4.5 75or. Det är ju jättemycket! Blir jätteorolig han kommer få alkoholskador om han inte redan har det.
skrev Vet inte vart man ska ta vägen i Ska man slänga ut eller ej?
skrev Vet inte vart man ska ta vägen i Ska man slänga ut eller ej?
Tack för rådet!
Ja det är verkligen svårt att va bestämd. På ett sätt vill man att han ska stanna så att man har koll på vad han gör och på ett sätt så vill man bara att han ska gå. Men jag ska verkligen bli bestämd för det fungerar inte för nån här hemma! Det värsta är att se sina barn bli besvikna på sin pappa gång på gång!
Gott nytt år på dig med kram
skrev Ventileramera i Barnen
skrev Ventileramera i Barnen
Han har åkt till sina föräldrar så vi ska få lite lugn. Men det handlar om några dagar. Snart börjar jag jobba igen och med dom förutsättningarna jag har nu, boendet, fsk, mitt jobb - så kan jag inte själv. Sånt går att lösa men eftersom att jag inte vet vad som händer just nu är det igen ännu ett till vakuum och gråzon. Behöver skaffa ett eget boende / han söker hjälp för att gå vidare på riktigt.
skrev Linda... i Vad göra
skrev Linda... i Vad göra
Hej. Tack för era kloka råd och svar. Och ja Nordhäng. Jag måste säga att du fick mig att vakna upp rejält när du påminde mig om att det var 2016 jag skrev första gången. Fick mig att vakna upp rejält detta ka0n inte fortsätta så här. Han kommer fortsätta supa. Ljuga och bedra mig. Och jag kommer gå under mer och mer. Vill bara glömma att han ens existerar. Nu senast i helgen hade Ha0n någon full kärring som ringde och gapade på mig om privata saker mellan han och mig. Alltså pratar han skit om den som ställt upp mest någonsin för honom. Trots kränkningar. Fylla hot och våld. Smuts är dom.
Kram Linda
skrev Nora81 i Matt och trött
skrev Nora81 i Matt och trött
Känner igen mig så i era inlägg. Har levt så i 1,5 år med en man som inte kunnat ställa ifrån sig flaskan. Jag blev tillslut avtrubbad efter att ha levt i ett ständigt kaos.
Jag lämnade honom. En månad senare bestämmer han sig för att nyktra till. Jag gav honom en chans och visst har han varit nykter i två månader MEN känner att beteendet finns kvar ändå. Jag är helt slut, avtrubbad och känner ingen kärlek öht. Allt handlar om honom och så fort något blir jobbigt för honom så är det givetvis mitt fel. Efter två månader nu så känner jag att jag ångrar mig, skulle aldrig ha kommit tillbaka. Varför stannar man med en man som aldrig frågar hur man mår eller ger mig lite uppskattning ä. Verkar mest som om jag är här för att stötta honom. Allt han utsatt mig för i fyllan ska jag vara glömma och gå vidare. Nej, njut om ni kan av en stunds frid i fred. Det är guld värt.
Jul blev du tillönskad och det var fint att du hörde det och att du reflekterade över det.
Jag tänker på dig även fast jag knappt varit här. Vi blev nog medlemmar ungefär samma dag och hade nog samma behov då, i början av vår resa här i forumet, att söka stöd här.
För mig är det ett stort stöd att veta att forumet finns. Tänker ofta att jag logga in men livet kommer emellan. Hösten har jag valt att utveckla mitt skapande av inre bilder. Lyssnat på ljudböcker. Mycket skönlitteratur. Mycket med djup och själ. Låtit tårar rinna och rena. Skapa nya bilder. Påminna om själen och dess närvaro. Något som jag tappat i år av kaos.
Fridfullt. Ett fint ord som vi inte använder så ofta längre. Jag ska smaka på det.
Blev glad av att läsa din tråd. Vilken resa du gjort under detta år! ❤️
Keep up the good work!
Tänker på dig!
Kram