Senaste kommentarerna i forumet

Har ringt alkoholkollinjen förut och fick väl den sämsta kommentaren en medberoende kan få ”det är väl bara att lämna”. Jag som många andra befinner sig sedan lång tid i både ekonomisk och psykisk misshandel. Det fysiska har jag nog lyckats hålla ifrån mig då man lyckats bli en kameleont och parerar situationerna. Jag känner att jag behöver hitta min egen styrka i att våga ta mig vidare. Svårt att ta mig till möten pga vart jag bor, jobbar inom kommunen så måste söka mig utanför. Läser, läser och läser för att skaffa kunskap och förståelse. Borde vara expert, men det hjälper inte.

Tack, behöver all stöttning jag kan få just nu.

Ingen enkel situation. Du tror inte att du kan ringa alkohollinjen? De kanske har lite vettiga förslag på hur du kan gå framåt. Jag förstår att det inte är någon vidare situation för dig heller. Du har såklart inget ansvar för honom på det sättet. Det är ju han som har satt sig i den situationen och det är ju han som sitter och förstör för sig själv och er som det ser ut. Han kommer inte att ta tag i det och som det verkar kommer inte hans arbetsgivare göra det heller. Som sagt, jag förstår att situationen är tung för dig också och du har som sagt inte ansvar för honom, speciellt när han inte vill arbeta med dig. Men kan du försöka kanske på något sätt att få till något så att han får hjälp? Jag förstår att det är svårt. Men det är ju det där med alternativen.

Kanske alkohollinjen har någon vettig idé? De har ju garanterat stött på liknande fall innan.

Hej och tack för svar. Han är 51 år och har långvarig dagligt alkoholmissbruk sedan måååånga år tillbaka. Vet ingen faktiskt som skulle kunna nå han då han håller alla relationer så ytliga som möjligt. Mig vill han skicka ut så fort jag säger något som inte passar. Han pratar med mig i perioder. Sen stänger han av och avskärmar sig i veckor/ månader. Alkoholkonsumtionen ser densamma ut. Är riktigt arg på arbetsgivaren som också har ett ansvar. Han sitter öppet på firman och dricker, så det går ju inte att dölja direkt..

Jag förstår att din situation är prekär och det är inte så enkelt att få något gjort. Men du säger att han 1. Inte går till vård frivilligt och 2. Inte kan tvingas till vård. Det återstår ju inte så många alternativ då.

Hur gammal är han? Det låter ju onekligen som att han har drabbats av en del komplikationer av sitt missbruk, men det är egentligen aldrig försent. Det finns många exempel på de som efter att de drabbats av komplikationer men upphört med sin alkoholkonsumtion som över tid förbättrats avsevärt och blivit kvitt de symptom de har. Men för varje dag som går så försvårar det ju chanserna för en återhämtning.

Om jag förstår det rätt så finns det ingen chans att du kan tala honom till rätta. Finns det möjligen någon annan som han skulle lyssna på? Kanske en gammal barndomsvän eller arbetskompis eller annan släkting eller vad som helst? Fortgår det som det gör nu så blir det ju inget vackert slut, som du själv redan har konstaterat. Kommer du verkligen inte på någon annan som skulle kunna tala honom till rätta, så måste du kanske gå på LVM-spåret i alla fall, som gros19 föreslog. Jag förstår att det har sina konsekvenser i sig, men vad har du för alternativ?

Alkohollinjen har öppet 8-19 idag och kan ge stöd åt anhöriga. 020-84 44 48

Pratar han något med dig alls eller är han bara frånvarande hela tiden?

Det låter som att du har bestämt dig och inte är intresserad av att stanna kvar i relationen längre. Om det stämmer så tycker jag inte att du ska vara det heller. Han äger dig ju inte och kan inte hävda att du har lovat någonting. Man är i en relation tills man inte vill mer, så funkar det. Du kanske kan ordna saker och ting för dig och dottern. Det låter kanske hemskt, men om du är säker på ditt beslut och vet hur han skulle reagera, så är det nog bra att du har ett boende på gång + ett ställe att ta er till direkt när du berättat för honom, om han blir arg eller självdestruktiv. I det här läget handlar det om din dotter och dig och inte om hans känslor. Lycka till!

Omöjligt att få han till frivillig vård då han varken har insikt i problemet samt noll respekt för ditt liv. Vet nog innerst inne att det kanske är för sent men tanken om att jag eller barnen ska behöva hitta honom ger mig panik. Att försöka med Lvm gör nog större skada i hemmet då det kommer bli svårt (av erfarenhet) att få till.

Jag har boken The secret, visste inte att den finns på Netflix. Läste boken för flera år sedan och tyckte den var flummig. Kanske skulle läsa den igen nu när man jobbat mycket med sig själv. Man kanske är mer mottaglig nu!? ? Att tänka "rätt" och förhoppningsfullt är ju helt klart något som påverkar en på ett bra sätt. Typ självuppfyllande profetia, tänker man att det ska gå bra så strävar man däråt och tvärtom. Jag förlitar mig också på karma, lite för mycket ibland tror jag? Hoppas du får härliga dagar med sönerna! Kram

Oj vilken bra meditation, den skulle nog alla göra. Såg Hemligheten på Netflix igår kväll och fick börja reflektera vad jag vill ha i mitt liv, enligt the secret så kan man få det som man vill bara man önskar tillräckligt ? Det är rätt häftigt att leva och när insikten kommer att allt hänger på en själv hur man tar det och hur man lever sitt liv, man kan inte skylla på någon annan. Och att man precis som du märker att det funkar om man tar tag i det, känslor men det är ett hårt arbete. Du har skrivit så mycket klokt och insiktsfull. Nu ska jag njuta av 4 dagars ledighet med mina söner efter 1 månads tokjobb ?

Nu har jag bestämt mig för att DDT får vara nog. Min sambo dricker varje fredag och lördag och så fort det är lediga dagar. Han dricker tills han däckar. När han däckat ligger han och skriker och stönar i sömnen och ibland lägger han sig på golvet och kravlar och håller på. Är så trött på detta, går med ständig ånger, oro och hjärtklappningar.
Vi har varit tillsamman till och från i 4 år, nu är det andra gången vi är sambos. Förra gången dracks öl varje dag och blev ofta berusad. Denna gången skärpte han sig först och drack inte så mycket, men nu sen i somras har det eskalerat det dricks vin, i mängder tills han däckar. Jag dricker inte längre, känns så osmakligt när jag ser honom.
Har pratat med honom om detta och det blir väl bättre en kväll eller två sen är vi där igen. Har video filmat honom och visst honom och han bara skrattar åt det och säger att han sover.
Hur ska jag säga det till honom att jag flyttar till mina föräldrar tills jag får en lägenhet? Har också en tioårig dotter som inte ska behöva se detta. Jag orkar inte att det kommer bli massa bråk, vet att det kommer bli det. Han kommer känna sig lurad och sviken, har ju lovat att det är vi osv.
När är rätt tillfälle? Min dotter är hemma hela tiden, har kommit på att hon vakar över mig, vill aldrig göra nått.
Snälla nån hjälp mig?

som heter "Mitt nyårsträd", gjorde den förra året också. Väldigt bra och givande! Gjorde den två gånger eftersom jag fortfarande behöver träna på att veta vad jag själv känner och tycker. Kunde inte hålla samma takt som terapeuten men det funkar att göra den två gånger istället. Nästa år kanske jag hänger med? Lite från meditationen:
Guldkorn under året: alla härliga stunder i naturen, alla fina stunder med barnen, alla fina stunder och samtal med vänner (alla vänner har man ju inte kunnat träffa personligt detta Corona år). Årets favorit stund: en kväll i augusti när jag och en bästis var vid en sjö, åt kvällsmat, pratade, skrattade, badade och solnedgången var exceptionell. Har det på foto, njuter och minns.
Hur känns mina nära relationer: nära, fina och balanserade.
Finns det något som skaver som jag behöver åtgärda: jag behöver hitta ett bra och lagom sätt att vara i förhållande till mina barn som har flyttat hemifrån. Har under året tänkt mycket på "hur ofta är lagom att höra av sig, varför är det nästan bara jag som ringer, allt verkar bra men undrans om det verkligen är det, missar jag något viktigt" och många andra funderingar ? Hjälp vad ovant det är att, som mamma, inte ha full koll. Att inte se sina barn varje dag, att inte alltid vara den som dom vänder sig till mm. Dom kan nämna saker i förbifarten, beslut är fattade utan min inblandning. "HJÄLP vad händer" har jag känt flera gånger under året. För mig som medberoende blir det nog mycket mer: kontrollförlust, oro modell högre än normalt, oro trots att inget dåligt har hänt mm. Detta behöver jag komma tillrätta med. Märker att flera som jag känner tycker det är ganska skönt när barnen flyttar ut och en ny fas börjar. Jag tycker kontrollförlusten är väldigt jobbigt. Jag kan till och med ha en känsla av att relationen typ håller på att försvinna ?Och det gör den ju inte, den bara förändras på ett helt normalt sätt. Bjöd in alla till uppesittarkväll. En av sönerna svarade: "Jag och flickvännen kommer om du är ensam annars är vi med vänner den kvällen". Så ska dom inte behöva känna, detta är något jag behöver komma tillrätta med. Vill inte dom ska känna ansvar för mig, vill att dom ska flyga fritt. Jag har ett eget liv, dags att börja sätta det först på rätt sätt. Inte ha det som reserv om inte mina barn är tillgängliga.
En sak är dock SKÖNT: att inte behöva laga mat till en hel armé ?

Anmäl omedelbart till socilförvaltningen, en sk orosanmälan. Då finns möjlighet att inleda en utredning enligt LVM tvångsvård och då kan man med tvång få honom till läkare om han motsätter sig detta. Ha jobbat många år med detta och den beskrivning du gör kan vara grund för att omedelbart omhändertagande.

Möjligheterna för din man finns alltid att samtycka till frivillig vård och därmed slippa tvånget. Förefaller vara behov av att imedelbart komma på läkarundersökning. Alltså en orosanmälan snarast möjiigt helst idag är min åsikt. Det handlar om att rädda liv.

Dina ord värmer! ❤ Tack snälla du. Vad glad ja blir

Det låter som det är i senaste laget.
Men kanske han haft en liten stroke eftersom han lutar åt ena hållet , vä ?
och inte får med sej vä ben normalt.Det borde ju kollats i lördag/ söndags i såfall.
Men inga prover i världen räddar livet på honom bara att han slutar dricka !
Kanske kan han då komma att må bättre
Enligt det du beskriver verkar det behövas en avgiftning inom vården om alkoholmängderna är så stora och omfattande.Tala med alkohollinjen redan nu eller imorgon.
Lycka till

Du skiner upp som en morgonsol i mörkret just nu. Kan bara le när jag läser dina inlägg. Så fint att du lär din dotter om självständighet och sund gränssättning. Jag blir så glad. Dig vill jag följa här på forumet och det märks att du har jobbat med dig själv.

Min man har oerhörda alkoholskador. Mage som inte fungerar/ ballongmage. Kramper/spasmer på natten. Nu sedan i lördags kan han inte gå normalt, lutar åt ena sidan och vänsterbenet hänger inte med. Han dricker konstant och mycket. Jag är livrädd att det snabbt är på väg över kanten. Det enda jag vill är att få en endaste chans att få han till en doktor, prata lite avsides och få dom att ta nödvändiga prover så någon kanske kan rädda hans liv. Känner mig hjälplös

Glad att mina framsteg är till inspiration för dig ❤

Jag har dessutom en 6årig dotter och ja behöver lära henne få en god relation till sitt eget känsloliv. Hur hjälper ja henne om ja själv är sjuk o grubblar på en alkoholist varenda dag? Min stora skräck är att hon ska tagit eller tar skada. Det är en stor drivkraft för mig att bli sundare i mig själv för att hon o ja ska kunna va det radarpar vi kan va? o att hon ska känna trygghet o glädje med mig

Nora81 vill säga att jag har varit insyltad i missbruks personen länge innan ja började se klarare. Tog till o läste böcker om missbruk o medberoende, poddar pratat med en alkoterapeut o nykter alkoholist. Vi behöver kunskap. Jag blev känslomässigt sjuk av o ha en relation med honom. Trots att ja visste att han var o är sjuk så drogs ja med ändå i att tycka synd om eller " om ja bara hjälper honom med detta " eller att " han har ju ingen annan" . Att ja är en svikare om ja sätter stopp för vår kontakt osv osv. Men min egen ångest ska inte va styrande i mina beslut utan insikten om att ja vill leva ett liv som är bra för mig o han kan faktiskt välja det också om han vill.

Tack detsamma morgonsol!
Vi är så bra!

Heja dig Morgonsol.
Det känns så inspirerande att läsa ditt inlägg. Starkt och klarsynt, du låter dig inte luras av missbrukar personligheten. Det är precis det jag också behöver lära mig.
Orkar inte med livet i en torktumlare längre. Kram

MariaLeo nej det kan du inte lita på. Han kan inte styra sin sjukdom. Han vill säkert kunna hålla vad han säger men sjukdomen kommer bestämma över honom fortfarande. Det tar tid o tillfriskna! Kram

Nora81 Du är så bra !!

Nora81 eller hur. Å ja känt som ja ska va perfekt men spelar ingen roll hur ja beter mig. Hans sjuka jag hittar alltid saker att bråka om. Han måste ju bråka så länge han missbrukar. Hur annars stå ut med skammen o skulden ? Han måste försvara sig! Å gärna hitta o dra fram alla mina fel o brister. Men hjälper det honom o bli frisk? Knsppast. Bara ett sätt att försvara sig o inte känna sig lika värdelös. Men snällt o dra ner mig med ? Ja är smartare än sjukdomen nu o låter inte den styra mig . Därför har ja sagt upp kontakten på oviss tid. Ja blir en ambivalent medberoende människa i kontakten med alkoholisten. Som han kan slänga med hit o dit som en trasdocka . För starka krafter för mitt känsloliv att klara av att inte dras in i o bli mycket illa berörd. Ja vill inte göra så mot mig själv. Ja är värdefull. Precis som alkoholisten är men ja väljer att sköta om mig själv o ge mig lugn, trygghet o kärlek. Han blir inte friskare med mig ändå för den delen. Han vet vad han behöver göra för o tillfriskna. Vad han gör är upp till honom. Blir inget mellan honom o mig så länge han inte kommer ur sitt missbruk först o det vet han. Kram på dig ❤

Nepasnea ja tror missbruksjaget kommer fram även i nyktert tillstånd. Självinsikten finns varken nykter eller onykter och självkänslan vill de skydda till varje pris. Därför manipulerar de med våra känslor, blir arga o elaka om de känner sig hotade osv. De själva blandar ihop sina två jag. Tror knappast de har koll på sina olika jag utan allt flyter ihop o konflikterna man har diskuteras som utifrån att han är elak. Skammen är hans och ondskan är han. Vi skiljer inte på sjukdom o personen