Senaste kommentarerna i forumet

Tack för stödet här. Vi har nu gått isär, jag klarar inte av att se henne göra sig själv illa. Hon säger att hon vill sluta så nu är det upp till henne så får vi se hur det blir i framtiden. Återigen stort tack!🤗

Jag tror att man som anhörig inte ska underskatta all den skuld och skam som missbrukaren känner. Det är lätt för oss att göra en stor sak av att vi är bortvalda, har blivit oviktiga, oälskade etc men missbrukaren förmår inte att prioritera någon annan än sig själv och sitt missbruk. Det är ungefär samma som någon med en allvarlig psykisk sjukdom - de orkar inte bry sig om någon annan, de har fullt upp med sig själva. Det är svårt att inte låta de sårade känslorna och ilskan ta över, men man kan försöka låta dem ge en energi för att ta sig ur situationen åtminstone, istället för att låta dem dra ner en så man blir helt kvävd av att vara anhörig. Det har hjälpt för mig i alla fall.

Tack för dina tankar och ditt erbjudande Självomhändertagande! Jag har funderat vidare i ganska många dagar nu och jag tänker ringa igen till Socialtjänsten (dit även vården hänvisar sina patienter) och försöka förklara att jag behöver konkret samtalsstöd och inte råd för hur jag ska må bättre i mig själv. Självklart är det bra med ex promenader och det boktips jag fick, men jag behöver hjälp att reda ut mina tankar. Om det inte fungerar när jag provar igen kommer jag att vända mig till någon annan kommuns socialtjänst.

Hej! Ja, vi har pratat med hen. Hen blir bara arg. Någon enstaka gång är hen resonabel och säger att hen vet att hen borde dricka mindre och att hen vill ha en vit månad. Men någon dag senare är hen på igen. Rejäl kontrollförlust och aggression vid högt alkoholintag. Vi vet ärligt talat inte vad vi ska göra som föräldrar längre.

@sommar2023 jag tror absolut att det har med beroendet att göra.

Dels av alkoholens påverkan på hjärnan, och också på grund av stressen och kampen som ofta pågår inom den beroende.

Jag tyckte det var hjälpsamt att läsa boken ”Beroendepersonligheten”, där författaren beskriver hur personligheten mer och mer tas över av beroendet.

Har förstått att teorin är lite omdiskuterad, men för mig blev det tydligt att det inte handlade om mig när min man började bli aggressiv efter en tids drickande.

När jag lämnade honom blev hans första känsla ”så skönt att kunna dricka när jag vill, utan att någon lägger sig i” och jag såg att kylen var rejält laddad när jag hämtade en del av mina saker samma dag.

Jag tror det är viktigt att påminna sig om att det inte är den personen man en gång förälskade sig i som står där framför en längre. Om den verkligen är beroende har den tappat kontrollen över alkoholen, och kontrolleras istället av den.

Känslan för oss anhöriga blir att spriten går före och är viktigast, men personen kan ofta inte göra välgrundade och aktiva val längre.

Det är ingen ursäkt för att stanna kvar och bli illa behandlad, men kanske kan vara en hjälp att få perspektiv och ta det lite mindre personligt.

När min man slutade dricka försvann det aggressiva beteendet igen och han blev sitt vanliga jag efter några veckor.

Så att han visar upp en iskall sida betyder inte nödvändigtvis att ert liv tillsammans inte betyder något för honom, utan är sannolikt ett symptom på att hans hjärna styrs av alkoholen.

Det är helt enkelt ett sjukt beteende på grund av sjukdomen alkoholism.

Var rädd om dig❣️

@GittiGott52 ja i mitt huvud har jag valt men nu ska jag lyckas genomföra det. Känner mig både orolig och lite rädd för hur allt ska gå. Men jag måste kan inte fortsätta så här har inget eget liv. Igår morse när jag kom upp var han full somnade vid 6 på kvällen så jag tillbringade mitt nyår själv. Sen vaknade han vid 1 på natten sur för att jag inte väckt han till hockeyn och så fortsatte han och ligger nu och sover ruset av sig. Jag var och hämtade ungdomarna från olika fester inatt och han skulle aldrig erbjuda sig att hämta. Alkoholen är viktigast.

Du o dina barn kommer få det bättre genom att slippa all ångest. Du har enligt mig valt rätt väg. Livet har mycket mer att ge än det ni nu fått uppleva. En dag i taget. Kram du är stark

Ja det är så konstigt! Min man har aldrig varit sån innan utan blivit mer skamsen typ att jag kommit på honom. Sån skillnad nu å tycker han blir aggressiv. Visar det jättetydligt både inför mig och barnen.
Har det med beroendet med att göra?
Känns ledsamt bara att han är så iskall. Vårt liv tillsammans betyder ingenting.
Han kommer förlora allt inom en snar framtid.

Det där känner jag igen, nåde mig om jag kommenterar hans drickande när han är onykter. Bad min man ta det lite lugnt igår och blev/blir sen straffad genom att han helt ignorerar mig. Han sa inte ens Gott Nytt År utan halsade sitt glas och gick sin väg. Barnsligt beteende är verkligen rätt ord för att beskriva dem!

Var ledsen idag. Vi var hemma igår å firade bara med familjen. Han var rejält påverkad vid 12 slaget. Dumt nog kommenterade jag det å han tappade det. Är nåt som börjat hända rätt nyligen.
Imorse kände jag mig trött på hela situationen. Så jag sa till honom att jag inte orkar mer. Att jag är trött på situationen och tänker lämna. Hans reaktion var: vad bra då gör du oss båda en stor tjänst. Helt iskall är han. Sen är han som ett barn och stampar omkring å smäller i dörrarna. Nu har han stängt in sig i extra rummet å jag vet att jag kommer få sköta precis allt själv framöver. Brukar bli mitt straff.
Det är som att ha med ett barn att göra! Så jag har inte 2 barn utan 3 egentligen.

Jag hjälpte mitt ex för att lugna mitt eget samvete, men när jag såg att inget funkade la jag ner försöken. Jag kan tänka mig att det är annorlunda när det rör familjen, men tänk på dig själv också. Har arbetsgivaren en plan kanske det ger lite extra styrka. Du kan också prata med hans läkare. Men om han själv inte vill ha hjälp eller göra en förändring så finns det inget du kan göra, förutom att fokusera på dig själv. Han är ansvarig för sitt eget liv.

Skickar dig all styrka, lycka till!

@fyfarao godmorgon! Hoppas att du fick sova inatt och att du har ringt någon som hämtar honom. Du har bara ett liv och nyårsafton är väl en fantastisk dag att ha som avstamp för ett lugnare, tryggare och skönare liv. Vi finns här❤️

@t31967 jag har druckit nästan en flaska vin om dagen och betydligt mer på helgen senaste året. För 31 dagar sen slutade jag. Ingen har kunnat anat någon abstinens, möjligen har jag varit lite tröttare än vanligt. Sen har jag tänkt massor på alkohol, men det syns ju inte.
Så ja, det tror jag att hon kan ha gjort. Om det dessutom är så att hon bara druckit mycket i två månader så tror jag att det inte är så himla svårt att sluta.

@obekväm förstår dig precis, jag bor i ett hus med en man som gömmer små vin tetraboxar nere i vår källare. Han visar aldrig att han dricker framför familjen. Om jag frågar honom så säger han vad? Vad? Eller att jag beter mig som en övervakare och är sjuk i huvudet. Jag tar hand om allt med barn och hushåll och vi har 3 små barn varav en är nyfödd. Va så nervös inför förlossningen att han inte skulle kunna köra mig dit för att han skulle kunna vara påverkad av alkohol. Idag skulle han gå på AA och gjorde det men kom hem med ilska om att vi i familjen aldrig säger något gott om honom men där va främmande människor som sa att han är bra. Hela upplevelsen som skulle vara ett steg mot förbättring blev istället ilska och jag tror också han drack efter för han verkar inte riktigt sig själv.

Jag vet inte vad jag vill säga med min kommentar mer än att du är inte ensam, det finns fler familjer just nu som har en skit jul och nyår och som önskar att saker hade varit bättre. Mitt råd är nog att lyssna på din magkänsla, fast jag är själv skitdålig på det. Jag tror man som medberoende (anhörig) till en missbrukare ska söka hjälp. Så man blir guidad hur man tar sig ur situationen på bästa sätt för alla inblandade om det nu är att den beroende slutar eller om man går isär. För att leva i missär gör ingen glad tyvärr. Hoppas din situation blir bättre och stå på dig

Han skulle ändra sig sa han. Jag gav sista chansen, imorgon åker han ut. Han slet av mina glasögon så dom gick i två bitar. Ser inget utan då jag är närsynt så får gå med solglasögon. Det räcker nu, imorgon när han nyktrat till får han ringa någon som hämtar honom. Är så arg nu så jag kokar.

@t31967 godmorgon! Jag tror att de flesta här inne gjort precis det, druckit mycket varje dag och sedan slutat tvärt. Det betyder inte att vi kommer fortsätta sluta, men det kan betyda det.
Ha en fin dag

@t31967 jag tänker att hon vet att du vet, hennes barn och hennes familj vet. Om hon kommer tillbaka om ett tag får du nog snarare fundera på hur du vill att en relation ska se ut. Du kommer inte kunna hjälpa henne om hon vill dricka, det kan bara hon.

@t31967 jag såg honom dricka varenda glas. När det gäller alkoholism är det långt ifrån alltid man ser dem supa, men man ska nog alltid utgå från ATT de gör det. Oftast stämmer det.

@t31967 jag kanske missförstår, men det är ju redan slut. Hon har ljugit flera gånger, du litar inte på henne och har involverat hennes familj för att hålla koll. Hon gjort slut och så har hon sagt att hon inte heller vill ha en älskare/älskarinnarelation. Vad är det du ska göra slut på? Så länge hon vill att det är slut så måste det ju vara det, ändrar hon sig får du fundera på om det är den typen av relation du vill ha.
Lycka till!

Hjälp honom när han ber om hjälp, men sätt alltid dig själv din hälsa, ditt välmående i främsta rummet. Dessutom är jobbet inblandat vilket gör att andra är medvetna om hans problem. Sök hjälp själv om det gör det lättare att hantera situationen. Alltså du är viktigast, men tala samtidigt om att du är villig att hjälpa honom om han önskar det. Så tänker jag. Din bror har precis som alla ansvar för sitt liv.

Hej, är helt ny här och har knappt hunnit navigera runt. Säkert finns redan diskussioner om detta. Till saken: min lillebror har ett mycket problematiskt drickande. Han har erkänt problem och har också fått någon sorts rehabplan på jobbet. Detta skedde nu under hösten. Dock har jac känt mig skeptisk eftersom han inte är villig att prata om detta. Han har heller aldrig bett om ursäkt för någonting som skett under hans fyllor. Strax före jul började han dricka igen. Han gick inte att nå och både jag och vår mamma blev oroliga. Själv blir jag dessutom väldigt arg. Utan att gå in på detaljer gick hans beteende också ut över min son. Han själv säger att vi överdrivet. Att vår oro är vårt problem. Nu känner jag att jag inte orkar mer. Genomgår just nu en medicinsk behandling som gör att jag behöver fokusera på min egen hälsa. Jag skulle behöva sätta relationen på paus. Samtidigt vill jag ju inget mer än att hjälpa honom. Hur ska jag tänka?

@heltslut76
Kära du. Jag läser din oro. Och ledsamhet.
Vad vill du?
Jag skaffade aldrig barn med mitt ex då jag hann upptäcka i tid att han inte var någon lämplig pappa.
Jag levde i ett helvete under 12 år. I efterhand förstod jag att jag behövde den erfarenheten.
Jag behövde lära mig allt det som jag lärde mig under den tiden. Kortfattat. Så behövde jag observera omgivningen. Lära mig hur samhället funkar. Han var rik när vi möttes. Och han blev fattig. Gick i personlig konkurs. Jag var hjälpsam och gav honom pengar. Stort misstag! För hans alkoholism. Att jag gjorde slut på ett trevligt sparat kapital stör mig inte idag.
Jag fick se verkligheten.
Och jag behövde se verkligheten.
Hur hans familj gjorde och inte gjorde.
Nu fick han mat och husrum hos mig i många år, då jag inte hade mage att göra honom hemlös.
Men han började se ut som en hemlös. Jag köpte nya skor och kläder till honom.
Men de möttes ut. Han kissade ner sig. Bajsade ner sig.
Det gick långt.
Jag satte gränser med hjälp från psykolog.
Han flyttade.
Och jag kunde börja leva mitt liv.
Det var inte lätt.
Jag var så medberoende.
Vem skulle jag nu hjälpa?
Jo, mig själv.
Jag bad om hjälp på olika sätt.
Fick hjälp.
Fick jobb som jag inte kunde ha tidigare, då livet var i total kaos med honom.
Nu lever jag ett bra liv.
Sparkontot är trevligt igen.
Men dessvärre blev jag aldrig en mamma. Det kanske är för sent.
Du är en mamma.
Det måste vara det största som finns.
Tror jag.
Allt är upp till dig.
Det finns fin hjälp att få i vårt samhälle.
Vårdcentralen har kuratorer. Jag är inte troende , men har ändå pratat med en präst regelbundet.
Kommunen kan hjälpa till med stöd.
Börja med det som känns bra för dig.
Det är en process.
Livet är så vackert.
Allt blir bra!
Ett steg i taget.
Ta hand om dig!
Och ditt barn!
Kram 🤗

@oroligsjäl
Har tid över idag. Går in och läser. Hur har det gått för dig?
Hur har du det just nu?
Stor igenkänning. Jag hade ett helvete i 12 år. Idag mår jag bra och lever i ett harmoniskt förhållande.
Allting går.
Man måste börja någonstans. Att skriva här kan vara hjälpsamt.
Ta hand om dig.
Du är värdefull!
Kram 🤗

En missbrukare är expert på att dölja sitt drickande. Hon dricker garanterat utan att ni ser det. Är man van vid en sådan hög konsumtion märks det inte heller på en förrän man har druckit enorma mängder. Mitt ex kunde dricka nio glas vin på en eftermiddag och han verkade knappt påverkad...