Senaste kommentarerna i forumet

Min pojkvän/sambo har alltid druckit mycket. Alltså sedan tonåren, så i 30 år nu ungefär.. Sedan ett år tillbaka har han börjat kissa i sängen. Vi har pratat om att han ska skära ner, han har sagt att han ska ta en vit månad men sen har alltid nåt dykt upp så han tar några öl ändå. Och så säger han att han inte menade en ”hel-vit månad”.
Vi har kisskydd på bäddmadrassen nu, det blir minst en gång i veckan att det blir blött. Senast i natt.
I morse sa han att han kanske måste sluta dricka helt.
Hur kan jag stötta honom i det här? Ska jag ta bort all alkohol vi har hemma och ska jag bli nykter med honom? Jag känner en viss egoism i det här, att jag önskar att vi kunde ha en lagom konsumtion, men jag fattar ju att han inte kan det. Jag är också så rädd att jag ska få upp hoppet igen, och så kommer han ändå hem som ett drägg en vardagkväll. Vi skulle sakna det röda vinet till pastan, och en AW i solen på uteserveringen. Hur kommer man över dom?

Hjärnan fortsatte att gå på högvarv i natt.

Har hela tiden tänkt att det är två stora processer framför mig.

Processen att skilja mig. Från min man och barnens pappa.

Processen att sälja huset. Få ”rätt” pris. Blotta sig på hemnet. Flytta till ett nytt område. Kanske till en lägenhet. Hemnet ger verkligen inga lösningar. Redan där har mina tankar låst sig.

Vid två i natt så slår det mig - att jag aldrig har räknat på om jag kan bo kvar.

Räknar räknar och räknar. Klockan hinner bli tre innan jag är klar. Kan jag bo här ensam i tre år till. Har jag råd?

Skriver till chatgtp som ställer frågor om hur mkt jag ensam får betala för lån och löpande kostnader. Räknar inte in ett framtida underhåll från honom. Pga vågar inte.

Inser att jag kan bo kvar.

Det svindlar lite för jag har aldrig tänkt tanken på att bo ensam kvar här. Det har ju alltid varit ”vi” i alla kalkyler.

Det går att bo kvar ensam. Om jag inte har bil, undviker dyr semester, och har en buffert för dyrare uppvärmning vintertid. Det blir faktiskt en del pengar över. (Kanske undrar jag mer vart de tar vägen just nu)

Stressfaktorer - vad händer om jag blir sjukskriven eller helt utan jobb. Kommer inte ha råd med barnens körkort. Hur klarar jag ett husansvar ensam.

Jag måste smälta det här.

Sätter på kaffet och inser att jag börjar bli beredd att släppa ansvaret för min mans alkoholkonsumtion.

Får genast dåligt samvete för att jag inte klarar av att dela ”i nöd och lust” längre. Att jag blir det svarta fåret.
Stressen tar över att barnen får ta över ”ansvaret”. Hur blir det när de åker själva med honom på semester?
Hjärnan är trött idag men fastnar på detaljer om att jag en dag inte kan kontrollera vad som händer när han har druckit.
Jag var stressad nog i lördags när jag kom hem vid sju och han redan var ”väck i blicken” och barnen ”ville vara på sina rum”.

Jag saknar honom inte.

Det är en sån tung insikt efter ett halvt liv tillsammans.

Han är borta några dagar med jobbet. Allt jag känner är -vad skönt. Jag har städat ut alla tomglas från köket och njuter av att det är tomt. Inga öl står i kylen.

Förmår mig inte att smsa honom. Alls. Hoppas lite i smyg att han inte hör av sig. Hur kunde det bli så här?

Jag tänker så många tankar just nu att jag tror att hjärnan ska spricka.

Frågar chatgtp hur man skiljer sig. Det är som om jag ändå för första gången vågar tänka tanken. Fick sen lite panik och tog bort hela tråden.

Jag har alltid varit så rädd att spränga kärnfamiljen. Som om det vore det mest förbjudna. Det mest misslyckade.

Men först nu vågar jag tänka att ”det kan bli bättre” efter att handgranaten har flugit.

Så sköljer insikten om ensamheten över mig. Tvivel. Vem blir jag. Vem blir han.

@Kameleont och hur klarar vi tvåsamheten sen? ❤️

@Åsa M det är ännu mer vägskäl nu. Märkte häromdagen att jag inte gråter längre när han bråkar. Inser att jag kanske börjar släppa tilliten. Låter det knäppt?

@Rike ja nog kämpar jag bokstavligen med värmeljus här borta, som om det ska ”trolla fram lugn och harmoni”. ❤️

Ja hon är ångerfull men precis som du säger det hände gång på gång, Den här helgen var vi hemma åt god mat kollad på film, och pratade mycket. Jag sa klrt o tydligt, Jag och flickan.Vi vill vara med dig,

@Longea
Är hon ångerfull efteråt? Min var det -extremt- men det hände ändå gång på gång.,
Han ville.. men hade inte förmågan…

Så bra att samtalen finns för flickan, både med dig o kurator, betyder säkert mycket 👍

@nybliven.sambo Jag känner med dig ska du veta, precis det känns precis likadant. Man har sett varningsflaggor och tänkt att det kanske bara var så en gång men år ut och år in, Jag har känner ibland att jag har varit för snäll eller förbisett det. Får jag fråga om du haft något väldigt stort snack med din partner om att det måste bli en förändring? Jag hade ett stort snack i torsdags eftermiddag efter flera dagar av av tystnad för jag vart så otroligt besviken.

@Rike Flickan går till en skolkurator emellanåt, och det har varit väldigt givande och har märkt att flickan mår bra av att prata, jag försöker prata med henne så mycket som går emellanåt och har alltid kännt att hon känner sig trygg med mig. ok jag förstår men tack för att du delar med dig av dina efarenheter tusen tack. Det känns mycket bättre.

@Rike Flickan går till en skolkurator emellanåt, och det har varit väldigt givande och har märkt att flickan mår bra av att prata, jag försöker prata med henne så mycket som går emellanåt och har alltid kännt att hon känner sig trygg med mig. ok jag förstår men tack för att du delar med dig av dina efarenheter tusen tack. Det känns mycket bättre.

@esterest
Jag känner så för dig! 🧡

Det är så likt vad som pågår inom mig. Famlar efter någon förändring, vad som helst, men tiden bara tickar på som vanligt.
Bytt jobb, sökt stuga på hemnet i sommar, ett av barnen har flyttat ut o ett till på väg mot eget, en resa kanske skulle göra oss gott, byta bil eller en ny matta i vardagsrummet...

Det är en annan förändring vi behöver, egentligen vet vi ju det, men det är så oerhört svårt.

Om det ändå fanns en knapp att trycka på...

@Kernil
Klandra inte dig själv. Du har inget att skämmas för. Ingen är felfri eller perfekt.
Sällan är det svart eller vitt när man är investerad o involverad i en annan människas liv. Man har ju någonstans valt personen för att man tycker om honom, det finns ju kvar även om/när de sämre sidorna o problemen kommer.
Du har insikt o är klarsynt men du är inte mer än människa.
Hoppas du får styrka att gå åt rätt håll för din egen skull tillslut, för en sak är säker - Du är värd och förtjänar så mycket mer!
Kram

Håller helt med dig! Tyvärr brukar det vara svårt att få missbrukaren att flytta och då måste man hantera det som man kan påverka.
Men helt rätt i princip♥️

Hur har helgen gått TS?

@nmäki75 jag känner inte igen det du skriver om att man förlorar jobbet. Tvärtom är arbetsgivare enligt lag skyldiga att erbjuda rehabilitering och anpassning av arbetet till den som missbrukar. I mitt ex' fall gjorde de det, flera gånger om. Han klarade inte av att fullfölja behandlingen och nådde aldrig sjukdomsinsikt, utan började missköta jobbet tills de började ha samtal med honom om det. Då valde han att säga upp sig hellre än att få sparken.
Alkoholmissbruk är en allvarlig sjukdom och beroende på vilken motivation den sjuke har kan det gå att behandla, eller så när man inte fram. Vill de inte ha behandling eller sluta dricka så kommer det förstås inte gå helt oavsett. Men bli av med jobbet pga sjukdom blir man inte eftersom det är ett lagbrott.

@nmäki75 jag sökte hjälp i regionens regi. Det finns hjälp på olika nivåer, jag sökte i primärvårdens beroendevård. Gå in på 1177 i din region och se var du eller din anhörige kan vända sig. Jag har även varit öppen på mitt arbete, och fått stöd där.
Du kan inte förlora ditt arbete pga alkoholmissbruk om du inte grovt missköter dig i arbetet. Din arbetsgivare har skyldighet att hjälpa till med rehabilitering och många har en betydligt bättre inställning till detta än vad gemene man tror. När det gäller socialtjänsten, ja, det är ju så lagstiftningen ser ut. Jobbar man i vården och har en misstanke om att barn far illa (t.ex. pga en missbrukande förälder) är man skyldig att göra en anmälan. Det behöver ju faktiskt inte betyda att det är något dåligt, det är ju mång gånger just stöd och hjälp man behöver för att komma ur en ohållbar situation. Jag önskar att det inte var så stigmatiserat att söka hjälp. Jag själv borde gjort det tidigare, men bättre sent än aldrig. Jag har blivit mycket bra bemött i mina kontakter med vården och av min arbetsgivare.

Jag vill också säga att jag förstår att situationen som anhörig måste vara otroligt jobbig, och önskar dig/er kraft att gå vidare med ert liv.

Går det att prata med honom när han är nykter? Jag läser i flera kommentarer i flera trådar att den medberoende ska lämna, flytta över helgen för att få ro…Det är den första tanken, jag sticker för att jag har fått nog, orkar inte mer.
Det är inte du som har gjort något fel och ska behöva flytta. Du och barnen ska stanna i ert hem och han ska ut. Jag förstår att det är svårt, handlingar och ord sätter sina spår som vi bär med oss resten av livet. För att inte tala om barnen som behöver se på eländet. Jag hoppas att du finner styrkan och att det löser sig för er ❤️

Jag tänkte precis som du tills en vän sa till mig: ”Varför måste du och barnen flytta? Det är han som beter sig respektlöst och har gjort fel så det är han som ska ut.”
Det fick mig att tänka i andra banor. Väljer han alkohol och inte vill söka hjälp så är det han som ska ut. Jag fann det svårt att prata så jag skrev ett långt brev med alla mina känslor och gav honom ett val. Han valde oss och det är jag glad för, men jag kan inte lita på honom än. Lycka till! Ta hand om dig och barnen ❤️

Jag tänkte precis som du tills en vän sa till mig: ”Varför måste du och barnen flytta? Det är han som beter sig respektlöst och har gjort fel så det är han som ska ut.”
Det fick mig att tänka i andra banor. Väljer han alkohol och inte vill söka hjälp så är det han som ska ut. Jag fann det svårt att prata så jag skrev ett långt brev med alla mina känslor och gav honom ett val. Han valde oss och det är jag glad för, men jag kan inte lita på honom än. Lycka till! Ta hand om dig och barnen ❤️

@mmm Hej, hur fick du hjälp? Jag upplever att all hjälp och stöd idag är bestraffande. Har man barn, blir man socanmäld, eller så blir man av med ett jobb och en viktig inkomst. Vem kan bo på ett rehab i flera månader som har en anställning? Mitt ex har bott på rehab länge, men det går ju bra, för han har inte sina barn hos sig och heller inget jobb...men om någon har problem som har anställning och arbete, hur ska de få hjälp utan en socutredning, omhändertagande av barn och entledigande från sitt jobb?

@HellenII Hej, känner igen mig i det du skriver. Har önskat att ta mig ur mitt äktenskap i flera år pga alkoholberoende, men det är svårt när eknomin är anpassad efter två inkomster och att vi har många barn, bonusbarn.....

Hej HellenII
Jag brukar oftast hålla mig på andra sidan, då jag har ett beroende. För mig tog det lång tid att förstå att det inte räcker med att ”vilja” sluta dricka eller att man medvetet prioriterar bort sin familj. Hade jag förstått det jag vet idag, dvs att när man kommit till ett visst stadium krävs det nästan alltid någon form av hjälp utifrån för att komma vidare, tex stöd här på forumet (kan du tipsa om det?) eller professionell hjälp. Jag hamnade i ett läge där jag var tvungen att ta hjälp. För mig var tanken helt knäckande (när jag drack) på att om jag bara ville låta bli så skulle det funka, jag ville sluta, varje dag men det gick liksom inte. Jag skriver detta för jag vill nyansera tanken om medvetna val. Jag vill inte med detta säga att han inte kan förändras, men det är inte säkert att han kan det med hjälp av endast vilja.

Jag håller med ovanstående som skriver, att den som kan göra ett klokt val för dig och era barn är faktiskt du. Jag tänker som Rike, att dina barn behöver också stöd i det här. Finns det möjlighet att söka hjälp professionellt?
Ta hand om dig och dina barn, det är ditt viktigaste uppdrag 🌸

@HellenII
Förstår.. men jag måste fråga hur tänker du kring barnen? Har de någonstans att ta vägen när det pågår eller samtalsstöd eller liknande? Skolkurator?
Tänker - inte för att vara jobbig! - att du som den nyktra föräldern måste se till att de får hjälp med att bearbeta sina upplevelser för att gå så starka som möjligt in i vuxenlivet, vad tror du om den tanken?
I all välmening.

@nybliven.sambo
Är du nybliven sambo? Åh, du vet så väl men detta medberoende… du kanske inte har men vill ha barn i framtiden - tänk så om det kan stötta processen med ditt frigörande..♥️

För min del har det varit bra att tänka utifrån tredje person - vilka råd skulle jag ge någon annan.. blev tydligt då.
Du behöver ju inte befinna dig i samma hem som en missbrukare. Som barn var du utlämnad, men inte nu ♥️

@nybliven.sambo
Är du nybliven sambo? Åh, du vet så väl men detta medberoende… du kanske inte har men vill ha barn i framtiden - tänk så om det kan stötta processen med ditt frigörande..♥️

För min del har det varit bra att tänka utifrån tredje person - vilka råd skulle jag ge någon annan.. blev tydligt då.
Du behöver ju inte befinna dig i samma hem som en missbrukare. Som barn var du utlämnad, men inte nu ♥️