Senaste kommentarerna i forumet

Det är en alltför tuff miljö för de små att vara i och så även för dig.
Att lämna känns som det vore det enda att göra för barnens skull.
Men jag förstår din oro att behöva lämna dem hos honom varannan vecka.
Därför behöver du ringa socialtjänsten direkt och prata med dom. De kan ge råd och hjälpa dig och du får förklara för dem att det inte går att lämna barnen i hans vård, att han är olämplig.
Tufft för honom att höra sen men det kan kanske få honom att inse och börja jobba för att bli nykter och få en möjlighet att få rå hand om dem sen.

Kram Azalea?

N

Ventileramera. Din situation är ohållbar. Många andra kommer säkert kunna ge dig mer ingående tips här, det finns mycket erfarenheter i detta forum, men enligt mig måste du lämna. Du är barnens mamma, du har rätt att leva ett bra liv för din egen men också deras skull. I ditt läge skulle jag ringa socialtjänsten exakt NU. De har skyldighet att agera. Du kan inte bära mer ansvar än du gjort. Ta hand om dig!!!!! ❤️?

Linda. Ni verkar inte bo ihop? Desto bättre isåfall. Läs det du själv har skrivit. Bara argument för att lämna honom eller hur? Gör en lista på varför du skulle stanna, och en lista på varför du skall gå. Jag tror inte du har många skäl att stanna eller hur? Låt inte han och hans liv vara nr 1 längre i ditt liv! Sätt dig själv främst! Uppskatta den du är och lev hellre ensam tills du är redo att åter vara i en relation, en relation som gör dig glad ? med en partner utan missbruk! Kraaaaaam! ?

Hej!

Jag lever med någon som dricker. Varje dag i fyra år, för att ta ett uppehåll efter ultimatum. För att sen ”dra ner”. Osv osv. Barnen märker, har alltid gjort. Situationen är så infekterad att stämningen hemma är hemsk. Jag mår så dåligt, får panikångestattacker, drar hela laset när det kommer till allt och han är jämt i sitt garage. Vi har fyra barn under sex år. Jag vill lämna. Men jag vill ha ensam vårdnad. Hur ska jag våga lämna barnen hos honom? Han deckar och hör ej barnen. Ettåringen sprang runt nere ensam när han deckat, femåringen försökte väcka sin pappa utan någon lycka. Hade ettåringen ute till 02.30 i garaget. Listan fortsätter.. hur går jag vidare? Jag har försökt allt. Bett honom gå på möten, Sagt att jag lämnar om han ej slutar. Osv osv. Han har erkänt tre ggr att han har ett problem för att sedan gå tillbaka till att han inte alls har ett problem. Trots att han ljuger om sin konsumtion. Han ser ej konsekvenserna. Jag räddar upp allt. Inte för honom, för barnen. Han har inga vänner så kan inte få något stöd där. Hans föräldrar har stoppat huvudet i sanden, antar jag. Vi har inte den relationen men dom dricker också och deras relation på att vi skulle dela på oss pga av att jag tycker han dricker för mkt var ”okej, lös det då”. Väldigt rörigt här. Men, barnen. Hur ska jag göra? Jag kan inte leva såhär. Jag går sönder. Och barnen växer upp på ett sätt som inget barn bör växa upp på. Har jag någon rätt på min sida?

Nordäng67. Önskelistan för mig var en partner som skulle vara generös, uppmärksam, omtänksam, inte svartsjuk, tolerant, humoristisk, stöttande, trogen, intresserad av mig och mina intressen, en som prioriterade mig och oss, som tog hand om sig själv och sin hälsa, som inte låg och sov dagarna i ända, som hade hyfsat koll på pengar.... Min dåvarande var inget av detta. Lever bättre ensam! Ta hand om er! ?❤️

Jag kollade dina andra trådar, du skrev din första år 2016. Har du läst igenom det du skrev för flera år sedan? Om inte kanske du kan göra det? År 2016 skrev du att du varit ihop med din särbo i tre år och då är det alltså sju år nu. Du berättar även om fysisk och psykisk misshandel. Slösa inte mer tid på denne man, segla iväg lugnt och stilla på ditt eget hav. Jag var ihop i tre år med mitt ex och fortfarande tre år efter att jag lämnat honom pågår reparation av skador. Först var jag så arg på mig själv för att jag slösat bort tid. Nu känner jag snarare tacksamhet för mitt ex var droppen som fick bägaren att rinna över. Äntligen vände jag fokus till mig själv och började jobba med mig själv, ta hand om mig själv. Gör det du också! Du kommer inte att ångra det. Det kommer finnas stunder av tvivel och saknad men på sikt kommer du stå där stark och harmonisk! Massa kramar och styrka till dig♥️

Låter som att du har det jobbigt och förstår om du är orolig.

Jag kommer från ”andra sidan” och ja, du har rätt. Han dricker enorma mängder alkohol.
Mätt i sprit är hans 21 burkar starköl 131 cl, 4 flaskor starkvinsglögg motsvarar 108 cl sprit.

Enligt många kalkylappar bränner man ca 2 cl per timme, att bli nykter från den där konsumtionen tar alltså ca 120 timmar, 5 dygn.
6 folköl (50 cl) motsvarar 26 cl sprit. Tar alltså ca 13 timmar att förbränna. Så att det inte skulle innehålla alkohol är helt galet.
Abstinens yttrar sig för övrigt precis sådär som du beskrev.

Jag vill egentligen bara ge dig lite siffror. Finns en massa sidor där han kan räkna ut om han är nykter nog att köra... man blir rätt mörkrädd om man börjar räkna på hur lång tid det tar. Han riskerar att bli av med körkortet, hur skulle det fungera?

Håller med om att du bör ta upp det när han är nykter, men han verkar också sakna insikt. Du kanske ska höra av dig och få råd, tror det finns telefonlinjer som rekommendationer här. Föreslå en vit månad... det är alltid en början.
Lycka till och hoppas att han kommer till insikt!

Låter som att du har det jobbigt och förstår om du är orolig.

Jag kommer från ”andra sidan” och ja, du har rätt. Han dricker enorma mängder alkohol.
Mätt i sprit är hans 21 burkar starköl 131 cl, 4 flaskor starkvinsglögg motsvarar 108 cl sprit.

Enligt många kalkylappar bränner man ca 2 cl per timme, att bli nykter från den där konsumtionen tar alltså ca 120 timmar, 5 dygn.
6 folköl (50 cl) motsvarar 26 cl sprit. Tar alltså ca 13 timmar att förbränna. Så att det inte skulle innehålla alkohol är helt galet.
Abstinens yttrar sig för övrigt precis sådär som du beskrev.

Jag vill egentligen bara ge dig lite siffror. Finns en massa sidor där han kan räkna ut om han är nykter nog att köra... man blir rätt mörkrädd om man börjar räkna på hur lång tid det tar. Han riskerar att bli av med körkortet, hur skulle det fungera?

Håller med om att du bör ta upp det när han är nykter, men han verkar också sakna insikt. Du kanske ska höra av dig och få råd, tror det finns telefonlinjer som rekommendationer här. Föreslå en vit månad... det är alltid en början.
Lycka till och hoppas att han kommer till insikt!

Jag svarar i din tråd på din hälsning i min tråd. Ja jag minns dig väldigt väl! Jätteroligt att höra av dig men tråkigt att höra om hur du har det. ♥️ Du undrar vad du ska fylla tomrummet med. Känner igen mig i dina känslor och tankar. Om du lägger tankarna på att lämna åt sidan och börjar i andra änden först: att fylla på med annat? Helt enkelt börjar leva ditt liv på ditt sätt, en liten bit i taget. Promenader, pyssla hemma, läsa böcker, skapa nåt litet projekt typ sy en blus eller sticka en tröja. Gör en lista på saker du tycker om att göra, skulle vilja testa. Fyll på den allteftersom du kommer på nya saker. När du känner dig ledsen, kika i listan om något kan muntra upp dig. Ofta tänker man lämna eller inte lämna, känns så stort, skrämmande och omöjligt på något sätt. Själv har lagt mycket tid ute i naturen på olika sätt. Jag har även tränat mycket på att lära mig njuta av mitt egna sällskap. Jag har alltid klarat mig bra på egen hand men nu tycker jag verkligen om att umgås med mig själv. Känns som jag umgås med en bästis när jag gör något själv. Så kanske kan du helt enkelt och stillsamt börja gå på din egen väg och skippa "nu gör jag slut dramat". Fasa ut dig själv ur hans liv. Gör en lista på vad du önskar av ett förhållande. Det gjorde jag. Inte en endaste punkt av mina "viktigaste" hade jag med mitt ex. Och kom ihåg att du är starkare än du tror, styrkan finns inom dig. Fortsätt skriva här och följ dig själv. Ibland tycker man att man står och stampar. Då läser jag min tråd för ett år sedan och man inser att det visst går framåt. Många kramar ♥️

Hoppas det är okej att jag hoppar in i tråden här för att välkomna RARISSA och alla andra som ännu inte har en egen tråd till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet!

Det är naturligtvis inget krav att ha en egen tråd, att uppmuntra nyansera och reflektera andras inlägg är ju det som skapar denna gemenskap. Det kan dock hända att en inte riktigt uppmärksammas utan en egen tråd så jag tog mig friheten att göra det så här.

Välkomna!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej. Kommer du ihåg mig linda. Har inte varit så aktiv de senaste åren. Dödsfall och ständigt elände. Men läser ofta dina inlägg och det är som bomull i själen. Kram och Gott Nytt år bättre 2021. ?

Hej. Har i många år försökt att komma ifrån min alkoholist. Men har fastnat i garnet igen. Förnedringen är total. Hela julhelgen har han förstört. När jag vägrar komma till honom. Ringer han och skriker fula ord. Han har även kvinnor som ringer mig och kallar mig elaka saker och tycker att jag är ett svin som inte städar i hans hus. Efter deras fyllefester. Han dels lämnar ut mitt nr och sen låter han dem kränka mig. Jag avskyr honom egentligen. Men är rädd för ensamheten. Vad ska jag fylla mitt liv med efter tomrummet som blir efter ett sådant här liv. Jag har ju åsidosatt mig själv. Offrat så mycket. Nåt stöd ifrån hans familj har jag inte heller. Hans son och familj vill inte ens prata med honom. Bara hans mamma som tyvärr också har problem med alkoholen. Ge mig tips. Hur gjorde ni för att komma på fötter. Varma kramar

Tack alla för era svar! Jag berättade för en av mina få nära vänner om situationen och han tyckte att jag ”brydde mig för mycket” som han sa. Han förstod inte att jag blev så påverkad av situationen....
Hans kommentarer blev i min medberoende-personlighet som vatten på min kvarn och känslan sa att det är mitt fel, jag som kläckte ur mig en onödig kommentar, jag som är sååå känslig osv.
Ja ni fattar... suck!
Har ibland önskat att han skulle vara en ”sån” som tog sig en återställare eller söp ner sig helt och deckade så han uppfyllde alla kriterier för alkoholist och inte bara höll sig i ”finrummet” om ni förstår hur jag menar....

Jösses Amalia. När man tystnar och behåller allting för sig själv tar det tag innan man känner att man har en egen åsikt igen. Det tar lite tid för känslorna att vakna till liv och att bottna i dem tror jag är mycket viktigt. Om man hela tiden har låtit den andres känslor och åsikter ta över så har man ju glömt bort vad man känner och tänker. Att leva med sig själv och sina känslor och göra det ifred tror jag är jättebra. Det är ju lätt att man hela tiden försöka förstå sig på den andra fast det går ju inte märker man efter att ha försökt oändligt antal gånger. Lyssna på dig själv! Att formulera orden kommer säkert senare eller kan man ju skriva upp där man känner och återkomma till vad man skriver om. Jag skrev dagbok under ett och ett halvt år det har hjälpt mig att förstå vad som händer och vad jag känner. Lycka till! Kram!

Rosa Ljus. Detta att trippa på tå är verkligen med beroendets kännetecken. Att inte konfrontera och inte stå upp för sig själv och den åsikten man själv har innebär ju till slut att man tystnar och därmed vinner den andra så att säga. När man tystnar är det ju som något i en dör eller åtminstone göms undan. Allt för att slippa konfrontation och konflikter. Att tysta sig själv och utsätta sig själv för självcensur är inte bra för självförtroendet och ens personlighet. Man kan ju välja att gå undan och man kan också välja att undvika personen när hen är i bruk. Men i långa loppet är det bästa att gå för gott. Man gör ju våld på sig själv till slut! Kram ?

och väldigt fin jul har passerat. Korvgrillning igår hos pappa. Två av mina bröder med familjer var där och så jag och mina barn. Eftersom det genom alla tider varit mycket konflikter, bråk och drama i min ursprungliga familj hade jag lagt upp en strategi innan och följde den:
- Jag tog initiativ till samtalsämnen och valde sådana som är allmänna och neutrala.
- Jag hade en positiv inställning/attityd typ sa till pappa att hans inbjudan var ett bra initiativ.
- Jag undvek att hamna enskilt/ensam med någon utan höll mig i grupp och med mina barn
- Jag höll det lagom långt, bröt upp efter ett par timmar

Allt gick bra och jag kände mig glad och tillfreds när jag och barnen åkte hem. Jag kände också makt. Makt på rätt sätt: makt att styra mig själv och mitt liv, makt att göra aktiva val, makt att ha mitt eget sätt att förhålla mig till saker och personer. En riktigt skön känsla.
God fortsättning alla fina vänner ♥️

Hej Jösses Amalia. Ett tips är att försöka få honom att läsa vad alla anhöriga skriver här. Jag är ny på sidan och har aldrig tidigare läst så mycket om detta, men när jag nu drack för mycket på julafton och förstod att jag helt enkelt missade den kanske bästa kvällen på hela året med mina barn så trillade polletten ner lite. Jag registrerade mig som medlem dagen efter och kommer att ringa alkohollinjen i morgon för att få hjälp. Men att läsa vad alla ni som drabbas av andra människors alkoholproblem berättar skär verkligen i mitt hjärta. Jag får fysiskt ont av att läsa detta, och jag hoppas att den här upplevelsen blir det som förändrar mitt liv för alltid. Många kramar och lycka till.

U

Som verkligen säger ifrån till din man när han beteer sig illa mot barnen..Det är jättebra, men jättesvårt..Just för att mannen inte är vid sina sinnens fulla bruk, och kanske heller inte vet vad han säger eller gör..Jag är själv alkoholberoende, men nykter sedan 5 år..Separerade från en a-beroende man/ pappa..Det är så jobbigt för barnen när vi som dricker inte är oss själva, och tom otrevliga och aggressiva. Det kan göra uppväxten otrygg och oförutsägbar..Våra barn har berättat mycket för mig om deras känslor och hur allt efter en natt med gräl, skulle vara bortsopat nästa dag..Tur att dina barn har en nykter och ansvarstagande mamma..Din mans beteende tyder på för mycket alkohol i hjärnan..Jag har sett anhöriga som fullständigt har blivit personlighetsförändrade när dom dricker..Förändringen kan komma blixtsnabbt..Tänk på dig och barnen..Du kan välja om du vill bo med din man trots hans fyllegrejor, barnen kan inte välja..Hos oss blev det att mina barn tyckte att jag skulle skilja mig. Tycker med facit i hand att jag skulle gjort det mycket tidigare..Kram..?✨

gros19. Du är inne på ett mycket viktigt spår, samsjuklighet. En diagnos som vederbörande självmedicinerar. Med alkohol, droger, mediciner etc. Diagnosen existerar ju oavsett den är definierad eller inte. Håller helt med om att professionellt stöd kan hjälpa. En svår resa. Kanske. Vem sa att livet är enkelt förresten? Kram till alla som inte ger upp utan kämpar på ?

Håller med ovanstående, oavsett vad man kallar det så är alkoholen ett jättestort bekymmer. Kanske finns det mer som är problematiskt med tanke på att din man har en aspergerdiagnos om jag uppfattat det rätt. Ni behöver kanske båda professionell hjälp för stt hantera detta. Det finns dessutom föreningar för personer med denna problematik och även för anhöriga. Måste vara jättesvårt för dig att hantera situationen. ❤

Har läst dina inlägg och fastnar vid det du skriver om separationsångest. Det är något som har varit en stor del av mig i hela mitt liv. Därför har jag haft svårt att lämna dåliga relationer bakom mig. Du kanske kan fundera lite runt din separationsångest. Har den bara koppling till din man eller finns den med dig i annat också. Överhuvudtaget börja fundera och fokusera på dig själv mer än på din man och hans supande. När det är ännu en kväll när han raglar runt, sätt dig ner och tänk på hur detta känns i dig, vad dyker det upp för tankar och varför. Då tar man små steg i en annan riktning. Ofta tänker man lämna eller inte lämna. Det blir så stort och tungt och precis som du skriver så får man den där hemska separationsångesten. Många små steg blir tillsammans stora steg och till slut är man närmare något man kanske vet att man måste göra. Många kramar

Det är inte enkelt..Helst inte om han är en jättebra man och pappa däremellan drickandet..Tyvärr så blir dom bra dagarna färre med tiden..Det värsta som kan hända är om du och han blir kvar, när barnen blir stora..Barnen vill inte komma hem och du får vara ensam och umgås med din fulla man, för det valet gjorde du..Dom vuxna kan välja att bo med en missbrukare, men inte barnen..Dom har inget val när dom är minderåriga..Jag har separerat från en man som är beroende av alkohol..Men har jobb och körkort kvar..Han har inte jätte bra relation till sina barn för att han ofta är full på fritiden..Vi är alkoholberoende båda 2..Jag blev det succesivt i hans sällskap..Drack inte massor när barnen var små.Men det blev värre och värre..Jag lyckades sluta att dricka helt..Därför blev det en separation..Jag vill leva ett gott liv, och det kan man inte i missbruk..Anna du verkar ju väldigt less på hela situationen, och det låter hoppfullt, för då kan du förändra..Skriv och läs här..Även på dom andra sidorna, så får du en bild av hur svårt det är att sluta dricka för många..Och en viktig fråga för dig är..Hur vill du leva, och hur vill du och dina barn må..Jag tror visst att du har mycket kraft och tro på dig själv..✨?Kram..

Jag messade och frågade när han tänkte komma hem när kl var 02. Inget svar. Ringde nu 03.07 då svarade han o han kunde knappt prata. Jag får ont i magen av detta. Nu kommer han bli grinig över att jag ringde. Men jag blir jätteorolig för honom. Han har kört hem på fyllan 1 gång bara säger han. 1 gång? Det är en gång för mycket. Han har cyklat omkull och fått en blödning i hjärnan i våras. I somras drack han en 70is sprit på -4 timmar och var även full i stort sett varenda dag och drack utan problem 10 st 7.0 på en dag. Det kan vara 6 folköl mitt i veckan på en arbetsdag eller helst starköl säger 3.5% är inte alkohol. Vilket skitsnack!. Nu kommer nyår jag orkar inte mer ?. Allt måste ta slut. Nu. Innan han gick i dag var han jättedarrig. Skakade i kroppen och i händerna hade hjärtklappning o svettades. Jag sa kort du har abstinens. Nej det har han inte deklarerar han lch drack (hävde) i sig den sista glöggen. Han kommer komma hem helt radiostyrd igen. Hatar alkohol han blir totalt omdömeslös respektlös och väldigt provocerande. I torsdags körde han bil 08 efter att ha däckat dagen innan med 10 öl o 1 flaska starkvinsglögg. Ja oh han var körbar och jag ska inte lägga mig i eller?