Senaste kommentarerna i forumet

OM ja känner igen ❤ Har tänkt mycket på detta med under året som gått o förstått genom att läst mig till det att när det gått så pass långt i sjukdomen så utvecklar de ett missbruksjag. Sen hoppar dom mellan dessa två jag- sitt eget och sitt missbruksjag. Sjukdomen styr dom . Dom själva förstår inte detta utan lever i det ena än det andra jaget. Vi som står bredvid har svårt o fatta detta och tror att är man inne i sitt missbruk är det väldigt svårt att se detta själv o förstå. Det förstår dom senare om de tar ordentlig hjälp o bli frisk. Det är alltså sjukdomen som styr dom. Ett falskt jag som har utvecklats. Den vill både missbrukaren o de runtomkring som inte accepterar drogen illa genom o försvara sig o sin självkänsla genom o bli arga, elaka osv . Man tror man kommer nånvart med missbrukaren när han / hon verkar nykter o sitt vanliga jag. Sen svänger det o allt är som bortblåst. Så står man där o undrar: " Jaha, vad fan hände nu ?" Ja trodde nu vi förstod varandra " Sjukdomen är lömsk o den vill ingen nåt väl. Så länge missbrukaren inte tillfrisknat så blir det så

Hur har det gått för dig? Hur var julen? Hoppas allt gått precis som du velat och att allt är bra.

HI.
Backen123.
Jag trodde på en fortsatt relation men missbruk och manipulation och lögner fortsatte. Likaså konstant otrohet. Gav relationen tre omstarter. Han nappade inte på någon av dem. Ingen kan axla bådas ansvar och omöjligt att fortsätta leva efter en vision som bara en har, den andre säger sig ha det men hade det inte.

Ska man gå tillbaka till den man älskar (alkoholisten) efter lovord att han kommer sluta vara elak på fyllan efter bara ett par veckor sedan han lämnade mig? Ska man tro på hans trovärdiga lovord eller ska man bara se till faktan: om ingen handling utförts för att bli nykter är ord endast ord?

Jag är så medberoende till honom och vet nånstans att det kommer inte bli värre, snarare sämre , att gå tillbaka men han försöker övertala mig genom att säga att ”du var inte heller perfekt” , ”jag kan bli nykter bara jag har dig”.
Jag har också två små barn (som inte är hans) som jag måste ta hänsyn till.

Jag har sett fler inlägg i detta forum nu som faktiskt har kontaktat socialen så rädslan för det känns inte så stor längre. Fick ett tips av Nora81 på en annan tråd att ringa och höra anonymt vilket jag ska göra. Känner att det kanske kan va en bra start att bryta detta destruktiva levande. Som du säger kan det va skönt att ha några med sig att man inte står själv. Att få råd och hjälp! ??

Jag tror att jag ska göra som du säger. Ringa anonymt och höra vad de säger.
Så skönt att höra att du nu fokuserar på dig själv att han inte längre har någon makt över dig! Massa kämpa kramar till dig

Hade återigen ett samtal. Som att slå huvudet i en vägg. Han fortsätter att hävda att han inte väljer alkoholen före mig och familjen. Det är bara bortförklaringar, försvar och flykt. Det är som att ha en diskussion med ett trotsigt barn. Nu ska jag ringa mäklaren. Sen har jag ingen aning om hur man ska överleva tiden fram tills dess att ett nytt kapitel börjar. Jag blir så arg och frustrerad och det totala oförståendet.

Jag ringde kommunens grupp för hjälp i sådana situationer och berättade att jag var rädd att åka hem. Imorgon ska jag träffa de och berätta allt. Jag tror de kommer ordna skyddat boende till jag får ordnat allt annat. Fick även en samtalshjälp. Jag kan verkligen förstå att situation är tuffare om man har barn. Men ring anonymt och prata med socialtjänsten i din kommun. Du behöver inte ha bestämt dig på förhand hur du vill lösa situationen, så kan de hjälpa dig med det du vill bli hjälpt med. Samtalsstöd kan vara en bra första steg. Det har gått upp för mig hur allvarligt andra tar på det och det ger mig styrkan åter. Jag får ta ett steg i taget, kanske är det dags för dig med när du är redo.. Har fått sms hela dagen från honom om det ena och det andra. Inget förlåt, var är du utan bara om honom själv och hot om att jag ska lämna nycklar och jänta saker. Det känns så skönt med stöd i ryggen att tänka på mig själv först och lösa praktiska saker sen. Han har inte den makten över mig som han haft innan. Det är en ny dag imorgon. Det är så jag får göra: en sak i taget. Kram

Från Nora81 och det finns egentligen inget att tillägga. Du behöver hitta var dina gränser går och du behöver hitta hållbara alternativ för dig om/när gränser passeras.
Och det är meningslöst att dra upp gränserna för alkoholisten när den är mitt i drickandet. Då är det bara att köra på konsekvenserna.

Jag involverade både socialtjänsten och hans grundfamilj när jag förstod hur stora svårigheter min man hade med alkoholen. Det är viktigt att skapa ett team där ni finns för varandra. Det måste finnas möjlighet att vila.

Du är inte ensam.
❤️

Backen123 så måste arbetet ske från båda håll och det måste jag säga att min man egentligen gjort på det stora hela. Han har gjort stora livsstilsförändringar sedan behandlingen som hör ihop både med behandlingen och med Corona.
Vi har båda gjort stora livsstilsförändringar och det har inneburit en dans på rosor med taggar och vackra blommor.

Var sak har sin tid.

Att läsa att du får hjälp så snabbt. Och ja, det är orättvist på något vis att du ska få det tunga jobbet men det innebär också du det är du som får kunskap, erfarenheter och möjlighet till egna val. Han sitter kvar. Inte du.

Kram!

Så fanrastiskt att massa okända människor bryr sig och det känns verkligen äkta. Tack det är så oehört värdefullt.❤

Min man var nykter i ca 2 månader under 2020. Han valde att endast ta antabus och besöka Maria här i Stockholm. Jac började att se beteende hos honom igen i november som tydde på att han drack igen. Sen har det fortsatt och han har druckit några gånger i veckan sedan dess. Han säger fortfarande att han vill bli nykter och börja med behandling men ...
Man blir galen av att hela tiden va på spaning efter tecken och att hela tiden gå med en oro.
?

Jac tycker att du är så stark! Att du tog steget och gick! Jag själv skulle behöva sticka eller i alla fall slänga ut honom men ekonomin stoppar mig då jag inte klarar av hyran själv med min inkomst.Även det att jag har två barn vilket gör att det är oundvikligt att sociala blir inkopplat om jag går och söker hjälp hos läkare. Jag har själv tänkt att det kanske är det ända sättet att få hjälp på. Men jag blir trött av bara känslan av att behöva gå på möten, ledsen av att behöva ha människor som kontrollerar mitt sätt att ta hand om mina finaste. Som du säger varför ska vi straffas för det våra män gör?Min man säger att han ska skaffa hjälp hela tiden men alkoholen bestämmer. Jag känner igen mig i känslan av stress och att man går sönder mer och mer.
Heja dig och jag hoppas så att du mår bättre snart och att du kanske kan få tillbaka ditt boende tidigare. Kram på dig

Jag behöver verkligen höra detta. Jag vill ju mina barns bästa och det är nog så. Eller jag vet ju innerst inne att jag måste bryta med honom. Detta är ingen uppväxt som jag vill att mina barn ska få. Men så svårt då jag hela tiden hoppas på att han ska klara av att bli nykter. Denna besvikelse tär på mig och jag känner mig så trasig. Men mina barn ska inte behöva må som jag gör. Tack!

Har läst i din tråd och har väl inte så mycket råd att komma med, behövs antagligen inte heller, men jag ville sända dig en kram såhär på håll! Jag har tänkt mycket på din situation och förstår hur jobbigt du måste ha det. Du är inte ensam, vi är många som finns här som stöd om du vill ha oss i ditt liv. Låter härligt med din egen lilla stad och en värld där allt är annorlunda, unna dig den tankevilan!

Att få vara och vila, känna hopp och tro är fantastiskt skönt. Tids nog så vet du eftersom du är uppmärksam och ni pratar, håller så tummarna att ni får fortsätta att ha det bra. För jag tror det går om både ger och tar och ger sig f... på det med en massa kärlek i botten. Men jobbet ligger hos honom, att våga ta ansvar ❤

Hälsar dig välkommen till forumet. Här kommer du att känna igen dig. Vill rekomendera en bok till dig och det är Craig Nakken och boken heter "Missbrukaren och jaget", Här beskrivs dom båda personerna du uppfattar mycket bra och du får också insikter om hur detta påverkar anhöriga.❤

Har levt med en sk nykter alkoholist ett antal år. Men lämnade till slut, kan dock inte släppa taget helt. Tror att jag älskar honom fortfarande. Återfallen är många och grova. Fortfarande ljug om hur mycket och länge varje gång. Varit extremt aggressiv verbalt många ggr. Passivt aggressiv. Vill kränka osv. Jsg kan ursäkta det med att han var påverkad. Annars överdrivet snäll och omtänksam. Men - tänker mycket på vem denna person är egentligen. Hur kan jag älska en person som varit så vansinnigt elak och som jag i perioder varit rädd för då han känts som en annan person? Varför kan jag inte släppa? Alltid orolig att om jag gör det så kommer han att dö. Ungefär så. Jag kan inte få ihop i mitt huvud att han är som två personer. Ngn som kommer igen sig?

Idag var jag på läkarbesök och berättade allt. Jag blev sjukskriven och fick insomningstsbletter. Jag fick även en tid för samtalsterapi imorgon.
Mitt uppe i kaoset så känns det ändå skönt att saker ställt sig på sin spets för det verkar som hjälp finns att få. Äntligen blir mina känslor, upplevelser och jag bekräftade. Jag vet inte hur länge jag fått höra att jag överdriver, är hysterisk och krävande. Vilket hjärntvättande.
Drar mig lite grann för att ringa kvinnojouren. Vill helst bara sova en stund men vet ju att jag måste ordna tak över huvudet så fort som möjligt.
Vet ni vad som gör mig mest förbannad. Det är jag som får ta konsekvenserna varje gång och varje gång skiter han i de. Hur blev jag ens kär i en man som beter sig så illa, hur? Vad hände? Varför ska jag behöva skit från en månniska jag hjälp, stöttat och trott på. Vad har jag gjort mot mig själv.

För din omtanke. ❤️
Just nu känns det värt att stanna.

Bra beslut att dra och precis som du säger, bra start på året ,även om själva situationen är tråkig.
Men nu vet du iaf vad och hur du INTE vill ha i ditt liv. Bara komma ihåg och köra mot motsatsen!
Lycka till!

meddelande och brev som man inte skickar känns som något bra. Då skriver man för sin egen skull, för att få på pränt vad man känner och tycker. Jag har också skrivit mycket till mitt ex som jag aldrig har skickat. Jag har genom det bearbetat. Att skicka till honom hade inte gett något resultat för mig, det hade bara skapat drama och mera "cirkus". Men just att sätta ord på det hjälper tycker jag. Kram

HI. Fråga dig själv om det är värt att stanna kvar. Du vill ha en förändring. Den måste du ta ansvar för själv! Lycka till! ??‍♀️??❤️

Att det blev ett kort experiment. Den här gången? En kväll. Det dracks ingen alkohol igår.

Jag kunde inte somna och min man vaknade efter en stund. Vi pratade. Tiden var redo och inne. Han berättade om när han började förstå att han har problem med alkohol, hur han kämpar, hur han mår, om hur han försöker kompensera sitt dåliga samvete, sorgen över att inte räcka till, sorgen att må dåligt, flykten från sig själv... En lång och vaken natt. En viktig natt. Samtal som jag hoppats på men slutat hoppats på.

Han säger att han förstår hur skör vår relation har blivit och att jag har behov han behöver tillfredsställa. Nu är det upp till bevis. Igen.