Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår vad du menar och jag känner också en stor tacksamhet till forumet. Jag valde tidigt att släppa skammen, det för att jag har lärt mig så mycket, det är inte vårt fel. Sorgen tror jag också bleknar i takt med att jag mår bättre. Jag är så tacksam att jag tog steget, och att jag har vänner som ryckte plåstret och hjälpte mig flytta mycket mer än jag tänkte vid ett och samma tillfälle. Jag vet att jag gjorde rätt, jag sitter hellre här ensam än med honom i ensamhet och fundera över varför han inte kan vara lycklig med mig. Sov gott syster

Och du Sundance ... Själv väntade jag att ta upp drickande med min pojkvän, det kändes som en spärr. ? Kanske samma hos dig? Vänta inte är mitt råd! Det är jobbigt jag vet. Skriv ner i förväg vad du önskar ta upp, och gör det. Få det gjort. Kram! ?

Sundance. Du överreagerar inte. Det är DIN reaktion och ingen kan säga att den är fel tänker jag! ? Låt inte honom, eller snarare hans missbruk rubba det ... Man kan tänka olika men så här tänker jag om det du berättar, mycket pga egna erfarenheter :

Då han är onykter ska du inte ta upp vad du anser om drickandet. Det leder absolut ingen vart. Ta upp det då han är nykter! Förslagsvis ur ditt perspektiv, t ex då du i lördags gjorde x så kände jag mig ... Om det är något han gillar att göra, ta upp då du dricker påverkar drickande på det sätt du ... och då kan ju det leda i slutänden till ... Att alltså försöka få fram konsekvenser av drickande. Hur det kan förstöra för honom.
Ta upp fakta hur det påverkar kroppen.
I korthet : diskussion ur ditt perspektiv och fakta.
Jag har kommit fram till att så mycket mer kan man /jag inte göra... Man kan inte leva någon annans liv. Man kan fatta beslut om hur man vill ha sitt eget och vad man önskar få ut av sin relation.

Sköt om dig.
❤️

Jag var rädd att förlora min man och klängde mig fast vid honom under många år. Jag gjorde vad som helst för honom. Här på forumet insåg jag att jag gav honom massor av uppmärksamhet, exempelvis genom att bråka med honom eller vara ledsen efteråt etc. Jag ville välja att vara glad och sätta mig och barnen först. Vi har fortfarande inte separerat, för när jag till slut sa åt honom att flytta, så ville han försöka igen ”på riktigt”. Vi får se hur det går med det, men jag känner mig ändå friare nu. Jag sätter inte allt mitt hopp till honom längre, och jag har insett att jag kan och bör lämna, om/när det behövs. För min del behövde jag se honom för den han är och att jag faktiskt är värd sånt som är viktigt för mig, lugn och ro, eget hem etc och skapa en plan för det. Det är du också och ser du honom för den han är så kan du avgöra om du är med honom för att det är bra för dig, eller av gammal vana. Lycka till!

Låter väldigt mycket i mina öron. Själv hade man varit helt färdig om man druckit det på 2 dagar. Grillade med en kompis igår. Blev 8st 33cl under dagen. Vaknade upp på morgonen efter och hade ångest över att det blivit lite för mycket.

Jag är så ledsen att er jul blev så som den blev. Du har nog kommit helt rätt här till forumet där du kan skriva om din situation med andra som tyvärr känner igen sig. Att din man inte dricker mängder konstant betyder inte att alkoholen inte är ett problem för er. Det låter som att han förstört flera högtider för dig och barnen och beter sig oberäkneligt. Min sambo gjorde samma sak, och en läkare kanske inte hade tyckt att mängden var ett stort medicinskt problem. Men om det inte fungerar utan går ut över dig och familjen så är det det. Eftersom han inte är lätt att prata med så kanske ni skulle behöva professionellt stöd för det. Det kan vara ett första steg att se hur hans inställning är och om han har vilja att lösa era problem eller inte.
Lycka till och sätt dig och barnen främst!

Tröttiz. Detta känner jag verkligen igen! De mest sjuka sakerna har jag faktiskt lyckats hålla mig borta ifrån men det har också funnits situationer som har varit fullkomligt extremt tokiga och som han heller inte ha kunnat förklara hur den har hamnat i efteråt. Det har också varit saker som kunnat bli farliga för mig själv. Det är också situationer som man inte är så stolt över och som man verkligen inte vill berätta för sina vänner. Jag vet inte om det finns något sunt medberoende däremot vet jag att jag måste hålla mig på avstånd för de situationerna han kommer det är antingen helknäppa eller kan de bli farliga. Jag har heller inte varit rädd som du beskriver att du hellre inte har varit men jag tror att det blir normalt tillslut detta att komma i tokiga situationer. Därför kan man nog säga att det bästa är att inte vara tillsammans med en person i missbruk. Det finns ju de personer som faktiskt har gjort saker som de absolut inte skulle ha gjort annars. Det är inte klokt vad man har fått erfara på gott och ont ?

Citadell och självomhändertagande. Det som jag funderar på är var medberoende och "normal" omtanke går. ?
För mig är det inte självklart alla gånger, förutom de tillfällen jag kommit på mig själv att finna mig i vissa situationer som min pojkvän hamnat i. Att jag anpassat mig till helgalna situationer utan att känna mig hotad. Herregud, mina vänner skulle bara veta ... ?

J

MyMysan. Det låter alldeles förfärligt sorgligt det är du beskriver. Jag har egentligen inte så stor erfarenhet av alkohol men däremot av droger och tablettmissbruk samband med en tidigare partner. Vi är för övrigt inte tillsammans längre som sagt jag funderar väldigt mycket på det beteende din man har. Kan det vara annat en alkohol inblandat? Min tidigare partner hade nämligen ett blandmissbruk och han gick bakom min rygg i ett år innan jag förstod vad som hände. Alkohol var nog det han använde minst. Jag har som sagt ingen aning men vill ändå dela med mig av mina erfarenheter av ett blandmissbruk. Hans humörsvängningar var extrema och han kunde gå ifrån manisk till depressiv på 1 sekund. Vidare blev han alldeles tyst och kunde inte tala med mig om något utan ville bara försvinna ifrån allt och alla. Kanske någon annan här kan besvara dina frågor, det viktiga är att man försöker att fundera och inte godta det är man för ögonblicket vet eller ser. Jag önskar dig allt gott! Kram

T

Verkar som att Inuet, alltså trådskaparen inte varit verksam här på väldigt länge. ?

Självomhändertagande Jag undrar om du har någon kontakt med ditt ex nu eller om du har tagit avstånd? Vad exakt menar du med att medberoende fortsatte? Jag märkte nämligen samma sak. Jag kunde ringa på konstiga tider för jag ville kolla att han var hemma och hade det bra och inte satt någonstans tex i nån större stad eftersom jag vet att han fick tag på droger eller alkohol där. Egentligen vill jag nog kolla att han var vid liv.

Rarissa. Jag tror inte det är möjligt att stanna kvar och inte vara med beroende. Man ser ju den andra personen varje dag och följer med i deras cykler. Självklart kommer man att vara involverad i dessa cykler vare sig man vill eller inte. Jag tror faktiskt att det är bättre att leva ensam och inte se den andres nedgång och fall. Det är så klart lättare sagt än gjort om det till exempel finns barn med i bilden. Men jag tror ändå att den som är i missbruk måste förstå att den inte kan lägga ansvaret på någon annan än sig själv. Lever man är en person i missbruk blir man ju den som hela tiden får ta stötarna och som hela tiden ska fixa och dona och anpassa sig. Något annat fungerar inte eftersom det är extremt egoistiska och egocentriska i sitt missbruk. Detta är vad jag tror.

Idag känner jag mig piggare. Det är verkligen nyttigt och skönt men samtidigt väldigt nedslående att kika runt här. Alla som kämpar och kämpar och stångar sig blodiga. Det enda som verkar hjälpa ens eget mående är att bryta upp helt. Det är det även jag måste göra. Min alkoholist ringer och skickar sms och jag bara svarar att jag inte har något att säga nu och att vi har pratat 1000 ggr men det har aldrig blivit någon ändring. Då är det jag som är taskig som "lägger beslag" på sonen. Jag är skurken. Suck.

Att helt avsluta relationen är egentligen inget stort steg för mig eftersom jag lever redan mer eller mindre som ensamstående mamma. Vi har helt separata ekonomier och jag har aldrig fått pengar för sonen. Det som oroar mig är hur det blir med hans umgänge med sonen. Jag gissar att han har rätt till det, men på alla år har han inte klarat av att hålla sig nykter när han har haft honom. Hur mycket han än har lovat innan. I augusti 2019 kom det en anonym orosanmälan när sonen var där. Sedan dess har han inte haft honom.

Det kanske är någon här som vet hur det brukar vara med rätten till umgänge? Kan jag bli tvingad att lämna bort sonen varannan helg?

Själv omhändertagande. Jag ska absolut läsa Berra! Min erfarenhet är ganska begränsad eftersom det handlade om en kortare relation på några år där jag misstänkte missbruk men inte fick det verifierat förrän efter ca ett år. Det hela var ett blandmissbruk och jag hade noll koll och blev därför mycket manipulerad. Hur som helst bodde vi aldrig ihop och jag kunde därför hålla avstånd. Men jag var tillslut tvungen att görs en oros anmälan och under det halvår han gick på uppföljning märkte jag att jag inte kunde släppa taget kanske just på grund av de speciella band som vi hade och även har. Det är ett tag sen nu och det har hänt saker som har gjort mig ännu mer säker på att jag måste hålla mig undan. Liksom du arbetar jag mycket med mig själv till exempel meditation och yoga. Detta har jag gjort under en stor del av mitt liv därför var det inte så svårt att hitta ro i mig själv. Men jag känner igen detta du skriver men att man ändå söker upp varandra eftersom man ändå har en så speciell historia. Och jag har verkligen försökt att klippa helt men det fungerar inte för mig och inte för honom heller även fast han är mer säker på att vi behöver vara på varsitt håll eftersom han inte vill fortsätta att göra mig illa då bruket fortsätter. Han väljer med andra ord missbruket före relationer till andra människor inklusive mig. Jag vill så klart heller inte vara inblandad i hans liv eftersom jag vet att det inte är bra för honom och heller inte för mig men jag kan alltså ändå inte helt klippa banden. Det finns många goda stunder och många goda samtal fast tyvärr hålls ju ofta inte löften. Det mest tråkiga är ju att hela tiden få insikter i hur kaosartat hans liv är också många konsekvenser för livet för med sig som inte bra för någon. Precis som du skriver tror jag väldigt många människor har erfarenheter av bruk eller missbruk och medberoende. Det gäller ju bara att hitta en väg som fungerar. För jag tror verkligen inte att man kan leva med någon som missbrukar alkohol eller droger eller något annat. Men man kan ju tycka om en person och bryr sig om den i alla fall. Fast man måste stå sig själv närmast. Tack för ditt inlägg!

Samma frågor snurrar runt i huvudet. Finns hopp? Kan man lyckas vara nykter när man inte kan kontrollera sitt drickande? Oddsen ? Hur många har gjort det ? Med hjälp ? På egen hand ? Vad fyller vi ( medberoende)för funktion i detta ? Hjälper det att stanna och stödja eller sluta vara medberoende Och låte hen ta hand om sig själv ?

Så härligt att läsa det du skriver och skönt att du har kommit så långt på din väg att du känner en frid och tillfredsställelse där du är nu.
Det gäller nog att våga lita på sig själv tänker jag och få tillbaka tron på sig själv plus att våga se vart man vill komma och följa det.

Önskar dig en fridfull fortsättning på julen och ett fint nytt år.

Stor bamsekram från Azalea ??

En vän önskade mig en fridfull jul och det var första gången som jag tänkte över det ordet med en fridfull innebörd. Jag har haft och har fortfarande en fridfull julhelg. Förstod inte före mitt ex hur alkohol kunde vara en sådan hemsk part i mitt liv under många år. Jag hittade till detta forum för ett år sedan och 3 dagar ser jag när jag loggar in. Ett år. Det här forumet har varit en livlina och jag är så tacksam. Jag är så tacksam för alla som har skrivit till mig och jag kan nästan ångra att jag raderade innehåll i en del trådar. Det hade varit fint att gå tillbaka och läsa där, men jag kände att jag lämnade ut så mycket ifall någon skulle förstå vem mitt ex är. Och även om det nu skulle ha varit så, så är ju inte det hela världen. Jag har själv fått erfara en hel del märkliga upptäckter under detta året och jag känner mig numera bekväm i alla situationer. Jag har övat på att vara i det som är. Hela tiden. Och vad har jag då lärt mig av en tid som medberoende. Jo, jag lärde mig att det är bättre att leva det liv som jag vill leva och det är bara jag som vet hur det livet ska vara. Så jag började leva efter min önskan och det blev bra. Mycket bättre än jag kunde föreställa mig. Jag önskar alla här ett riktigt Gott Nytt År! Och upplev livet som du önskar uppleva det! Visst kan det vara svårt. Och det är mycket som är svårt. Och då behöver en öva! Och öva öva öva öva och öva. Tills en lär sig. Att leva livet som en själv vill.

Ibland skiljer det sig mycket... ljuger den om sitt drickande? Gömmer flaskor och smyger?

Man är ju alkoholist även om det är ett missbruk så som att man dricker för mycket när man väl dricker eller måste dricka varje helg.. men det är lättare att sluta på egen hand om det inte är varje dag.. annars tror jag man måste prata med någon och ha otroligt stor motivation

Man kan nog inte sluta om man själv inte vill... så det första bra är att personen själv säger att den ska, men ibland så menar man inte det trots att man säger det.. jag som drack varje helg och alltid för mycket och gärna en extra vinkväll när suget kom mitt i veckan... kunde säga allt för ofta att jag lovar att inte dricka så mycket igen eller jag ska vara nykter fram till jul! Sen en gång när jag lovade det kände jag bara oj det är på riktigt denna gång! Och nu har det gått 4 månader för första gången och känns hur bra som helst

Det är svårt innan man tar beslutet. Att kanske lämna. Jag lämnade efter 20 år. Hans drickande eskalerade. Till slut fick jag välja, han eller mig själv. Till slut valde jag mig.
Livet går ju inte i repris.
Och jag satt också mycket själv på kvällarna när han satt i garaget och drack. Så varför ska man stanna när man egentligen är själv ändå.

Kan man lite på en alkoholiserad som lovar söka hjälp / vård ? Hur många gångar ska man låta sig bli lurad ?

H

M

Blev lite fel när jag postade här...