Senaste kommentarerna i forumet

Kan man lite på en alkoholiserad som lovar söka hjälp / vård ? Hur många gångar ska man låta sig bli lurad ?

H

M

Blev lite fel när jag postade här...

Min man dricker periodvis enorma mängder alkohol inte enligt honom själv (utan enligt mig) han har inget problem säger han. Nu sedan i onsdags har han druckit 21 st 50 cl starköl och 4 flaskor starkvinsglögg. I dag fanns det 3 öl kvar och nu ska han iväg och dricka på annat håll finns inget kvar hemma. Han blir dyngrak,får ett hemskt beteende gentemot mig. Han slår inte blir väldigt stöddig o dryg. På julafton somnade han pga att han däckade kl 19.
Jag måste ta upp detta med honom hur gör jag det på bästa sätt? Han betyder jättemycket för mig och jag är orolig för honom.
Är det normalt att dricka de där mängderna? Överreagerar jag? Han får mig att tro det. Känner mig medberoende...

Hej, det finns väl minst en solskenshistoria här och det är Berras. Jag har bara läst en del och förstod att Berra inspirerar massor med människor här. Läs hans tråd. För mig var det glädjande att läsa hur han beskriver livet som nykter där han uppskattar sin familj.
Och jag hittade hit för ett år sedan. Jag minns att jag blev upplyst om att mitt medberoende fortsatte trots att jag separerat från mitt ex. Det har varit ett år där många insikter har landat en efter en. Om mig själv och den roll jag hade till mitt ex. Jag prövade och övade länge att få en hållbar kontakt då det finns ett par särskilda band mellan oss, där vi har hjälpt varandra när ingen annan har kunnat förstå, velat förstå eller ens prövat förstå. Att leva mellan stolar och att leva bakom fasader och kulisser. Hur hanterar en det. Jag var tvungen att meditera, mer och mer. Och jag vill bara fortsätta. Jag möter livet idag som jag vill möta det och det är inte alltid det passar omgivningen, men så länge jag har det bra och landar i att det är som det är så är det ok. Jag ser fler och fler i min omgivning som sliter som jag har gjort. De är medberoende, de lever med psykisk ohälsa och de lever bakom fasader och tar på sig en mask. Är det inte så överallt, i perioder i livet och beroende på vem en träffar. Jag tror på riktigt att allt handlar om att möta sig själv och landa i det som är. Och det behöver inte vara bäst och kanske inte bra så ofta, men ibland och så kan det bli bättre. Jag tror att det är landningen som är viktigast. Att det är som det är. Att acceptera, släppa taget, ha tålamod och ha tillit till att livet kan bli som en vill. Genom att öva på medkänsla med sig själv. Och vara i det som är just nu. Och att förändra det som behöver förändras. Och när en är där en vill vara, tillåta sig att landa i det och vara i det. Det är vad jag säger till mig själv. Jag vill bara vara i mitt liv som det är just nu. Det är enkelt och jag trivs så bra med mig själv. Och då har jag arbetat länge på att bli fri från mitt medberoende. Och detta forum har betytt mycket för att jag skulle se att jag dansade djävulsdansen länge. Och den dansen har jag satt stopp för. God fortsättning till dig och ta hand om dig!

Hej alla!

Jag är ny här inne på sidan och tekniskt som Agda 85 år så jag lyckades skapa en rubrik men ingen text ?

Jag lever med en man sedan 17 år tillbaka. Vi har två tonårsbarn ihop.
Han är en driftig egen företagare. Har troligen en lättare Aspergers. Han kan kommunicera i sin yrkesroll men usel på det privat. Han har nästan inget behov av vänner och socialt liv. Han går sin väg i det mesta och än idag har jag många gånger svårt att förstå honom. Han är mycket snäll, pedantisk och ”laglydig”. Han har ett arbete som kräver 100% nykterhet och han har aldrig riskerar detta. Jag har aldrig varit med om att han tagit en återställare eller ens druckit på en söndag.
Men just detta gör det så svårt för att han platsar inte riktigt in på en ”alkoholist” men.....
Jul, nyår, semestrar, midsommar eller vanliga helger... oj så många han har förstört. Oftast har han ”bara” hamnat ännu mer inne i sin bubbla. Okontaktbar, dimmig blick och gapande mun. Som ett pucko om jag får vara ärlig. Många gånger så har jag blivit så överrumplad över fyllan då han tagit den själv. Jag dricker i princip inget alls. Men de senare 7-8 åren har han blivit allt mer lynnig. Delvis även nykter men framförallt som full. Hans humör kan svänga snabbt, bli väldigt gränslöst och obehagligt och han ger sig inte. Går inte att tala han till rätta utan driver det vidare.
På senare tid har jag vågat mig på o frågat någon gång om han är onykter istället för att gå o undra om han bara är sådär ”autistiskt inkapslad” eller full. Några gånger har han erkänt att han varit påverkad och på nåt vis har det känts lite skönt för mig.
Så var det julafton 2020... han har inte druckit sprit på flera månader då han haft lite problem med rusningar av hjärtat/panikångest. Men nu var det ju jul som han sa.... han drack nubbe till maten och whiskey efteråt. Sen kom det där fågelholks utseendet. Han var inte i det rum vi andra var i.... jag frågade då lite försiktigt om det var whiskeyn som slagit till.
Han blev skitsur! Började gapa och blev sådär obehagligt lynnig. Påstod att jag a t t a c k e r a t honom.
Jag försökte backa bandet för barnens skull. Bad om ursäkt och ville släta över det. Men han gick på. Jag skulle svara på varför! Varför jag sa så. Jag försökte ta det lugnt o förklara men han nöjde sig inte. Sonen försökte försvara mig och då vände han sig mot honom och blev hånfull och elak. Då tappade jag det. Började gråta och blev så arg. Barnen gick upp ihop till deras rum. Sökte trygghet hos varandra. Medan jag gick ut med hunden och grät. Tänkte på alla gånger.... trodde dom åren var förbi men så kom det igen.när jag kom hem satt han upp i soffan o sov som en fullgubbe. Jag gick upp och pratade med barnen.
Vi hade en kväll i sonens lilla rum ihop. Jag försökte skapa en trygg och mysigt atmosfär trots det som hänt. Dagen efter fick jag ett sms med ordet förlåt. Inget samtal, inget alls har han kommenterat. Han bara låtsas att allt är som vanligt.
Lite extra trevlig. Jag gråter inombords...

Han drack nog under de senaste dagarna, men drack sig inte berusad.
Mycket lugna och trevliga dagar. ❤️
Jag var i förväg orolig hur det skulle bli. Glad och lättad även för hans skull.
God fortsättning,
och sköt om er. ✨

Jag har varit inne här några veckor och läst och konstaterat att det är väldigt mycket elände runt missbruk. Jag kan också konstatera att det är väldigt många kvinnor som sliter och väldigt många män som är i missbruk. Och jag undrar ifall det finns någon solskens historia att berätta, alltså att det har gått bra någon gång med någons att försöka sluta. Eller om missbruk är någonting som är livsvarigt. Till oss medberoende sägs det ju ofta att vi bara ska dra och ta hand om oss själva eftersom den som är i missbruk då kanske lättare ska inse att de faktiskt måste ta hand om sig själva och att ingen annan kan göra det åt dem. Med egen erfarenhet är att sedan missbruket upptäcktes blev det bara värre och värre och värre och värre och den ena saken efter den andra uppdagades som hade med missbruket att göra. Det var ingen ände på eländet så att säga. Nu har jag ingen relation med den personen längre och han är fortfarande i missbruk. Rättare sagt så vill han inte sluta trots att livet runt honom är kaos. Så därför undrar jag finns det någon solskenshistoria här och hur lyckades personen ifråga sluta och vad hände med partnern, alternativt den medberoende? God fortsättning på julen allihopa! ?❤️

Nepasnea. Man brukar säga att den missbrukares hjärna är kidnappad. På så vis så borde alltså två personer en och samma person. Man vet aldrig vem man har att göra med. Anpassningen till de båda personligheterna är den medberoendes djävulsdans. Man kan alltså älska en del i personen men avsky andra. Missbrukaren kan ju heller inte fundera över detta eftersom förmågan att reflektera nedsatt. Därför finns det bara en sak och göra. Det är att hålla sig på avstånd tills personen är nykter inte bara en gång utan går in för att vara nykter. Kram!

Julen är en så tuff tid för många och det är förknippat med så mycket oro.
Skönt att ni inte lever tillsammans och att du är stark och noga med att sätta gränser.
Såklart kryper det in under skinnet ibland ändå trots att ni inte bor ihop men de är helt okej att ha en dålig dag som man får deppa ihop.
Dessa dippar kommer och det är bara att låta de göra det. De går över igen. Förlåt klyschan men det gör faktiskt det ( Har jag märkt för egen del)

Välkommen hit till forumet?
Det är ibland bara skönt att få skriva ur sig alla känslor man har och vi finns för varandra här.

Kram ?Azalea

Hoppas du och din son kan få en så bra fortsatt ledighet som det går. Var snäll mot dig och tv spel behöver väl inte vara så illa.? Bra att du skriver här tror du kommer få en hel del support.från andra som varit i din situation. Stå på dig och många kramar. Och du svamlar verkligen inte.Tydligt och bra beskrivning av en jobbig situation

Tack! Jag känner att jag ändå har tur som inte bor ihop med alkoholisten. Det finns nog många här som har det värre. Men tänker att vi alla har mycket gemensamt. Den tärande oron i magen över hur det ska gå den här gången. Jag skrev att sonen slipper fyllan men så har det inte alltid varit och det kan fortfarande hända att han dyker upp onykter. Jag har genom åren, sakta men säkert, plockat bort tillfällen där jag vet att det kan skita sig. Tex semestrar tillsammans. Jag och sonen gör bara saker ensamma (tillsammans med andra familjer). Umgänge. Efter att alkoholisten smygdrack på ett ettårskalas hos vänner, erbjuder jag aldrig honom att följa med.

Om vi inte hade barn tillsammans så hade jag för länge sen sagt upp kontakten. Det finns inte mycket kärlek kvar. Men nu blir jag ju aldrig av med honom. Och jag kan inte för mitt liv se att han någonsin kommer att bli nykter. Han har haft kontakt med sjukvården i snart 2 år. Det händer ingenting. Han har även kontakt med socialen. Ingenting händer. Jag var i kontakt med hans handläggare och det framkom att han inte varit ärlig med hur stora problemen är.

Ursäkta om jag svamlar i väg. Det är första gången jag skriver och jag har så mycket inom mig att allt vill komma ut samtidigt..

Lider med dig ? Fy så jobbigt

Förstår nog inte riktigt hur der här fungerar. Blev bara en rubrik. Jaja, som rubriken löd - julen förstörd. Jag och min Alkoholist är särbos (olika städer) och vi har en son tillsammans. Det har varit mycket fram och tillbaka och jag vet inte hur många gånger jag har sagt "nu får det vara nog". Eftersom vi inte bor tillsammans så har sonen sluppit fyllan, men det han har lidigt av är att jag blir upprörd, besviken och ledsen när A inte klarar av att ta sig till oss pga av onykterhet. Jag har ställt krav att han bara får komma när han är nykter och det gör att det ibland kan ta honom flera dagar att ta sig hit. När han väl är här dricker han inte men kan vara bakis och allmänt tråkig någon dag. Jag kan aldrig planera in något för egen del eftersom jag inte kan lita på honom. Jag tar allt ansvar för sonen och har knappt något eget liv. Iaf, nu till jul så hade vi avtalat att han skulle komma den 21:a så vi skulle hinna få lite mysigt. Det funkade inte alls. Han valde att dricka istället. Dan före julafton bestämde vi att vi skulle åka och hämta honom (1 timme enkel resa). När vi kom fram fick jag ingen kontakt. Ringde och ringde. Så vi fick snällt åka hem igen. På julafton tyckte han att han kunde komma onykter. Jag pratade inte med honom och skrev åter igen att nu får det vara nog. Jag orkade hålla humöret uppe alla dagar före jul och på julafton (som jag och sonen firade helt ensamma pga corona). Idag är jag helt slut. Dåligt humör och kort stubin. Och dåligt samvete för att jag låtit sonen spela TV-spel hela dagen trots snöväder. Det är så himla frustrerande att någon annan har så mycket makt över hur man mår. Jag hatar alkohol och vad det gör med människor.

Citadell, tack. Ja men så är det! I alla fall ta mina behov på större allvar än ja gjort. Ja ska hjälpa mig själv först. Hoppas du har en bra jul! Mvh

Jag blir så glad över att du har haft det så fint idag?
Du är så värd det.

Min julafton var fin också tillsammans med sonen och långdistans över Atlanten med dottern. Vi hade julklappsöppning online och det blev riktigt mysigt.
Så jag är nöjd och glad när jag går och lägger mig nu.

Det är som jag skrev i rubriken:
Precis som en jul ska vara när man kan lägga sig varm om hjärtat.

Sov sött?Azalea

Härligt att höra att allt är bra med dig♥️ Ja insikter är sköna! Särskilt när man bara kan känna dom så där lite lugnt och stillsamt. Varmaste kramar tillbaka ♥️

Kära Nordäng,

Underbart att läsa att du har det bra,
att du tänt massor med levande ljus, och att hjärtat är varmt.
♥️
Tack för din omtanke, jo det är okej med mig.

Vilken bra insikt du skrev om i förrgår:
"Det är hans resa, inte min. Jag har min egen resa att ta hand om."

Kram tillbaka till dig ♥️ God Jul! ♥️

Morgonsol och alla andra fina vänner här inne: en riktigt god jul till er alla! Och hoppas ni har det bra och fridfullt! Här har det varit full fart sedan kl 6 imorse. Haft en jättebra julafton. Nu är sönerna på julkalas hos sin farmor. Jag sitter här och bara har det bra, tänt massor med levande ljus och hjärtat är varmt. Många kramar till er alla ♥️

Önskar dig också en fridfull jul ??

Nordäng67 grattis till framsteg ❤ Du behåller ditt lugn o fortsätter leva ditt liv. Det enda liv du har makt över. Bra gjort

Alla har sin egen resa och sig själv att ta ansvar för. Svårare å så är det egentligen inte.
Så skönt att du har kunnat backa och släppa kontroll. Det är dit alla vi medberoende behöver komma.

Bra jobbat och härligt att din pappa tagit sitt första steg?

Ha det så mysigt min vän i jul
??❤Azalea

Önskar dig Azalea en fridfull jul, fira den på ditt eget vis!

God Jul Skrållan! Tack för att vi får dela din resa, det hjälper oss som ännu kämpar och inte kommit riktigt lika långt!