Senaste kommentarerna i forumet

Vart tog hela tråden vägen?

Hinner bara svara kort.
Det finns många tester att göra om man är medberoende eller inte.
Jag tyckte mig vara upplyst och pratade öppet om mitt exs alkoholproblem.
Sen testade jag mig på någon sida och fick svara ja på 17 av 20 tror jag det var?

Fortsätt läsa,fortsätt skriva här.
Det har varit min räddningsplanka under flera år.

Hej jag är helt ny här så vet inte om detta hamnar på rätt ställe.

Men skulle vilja fråga er om grovrattfylla. Googlar ihjäl mig snart och det fyller mig endast med mer stress. Ni som varit i samma situation får gärna svara. Min sambo har åkt dit för grovrattfylla, 1,28. Han har aldrig blivit dömd förut men jag vet att han kört onykter tidigare. Så detta kan ju på ett sätt vara ett uppvaknande för honom, dock har det orsakat mig enorm stress. Jag kan inte sova eller fungera normalt för jag inser hur grovt straffen han kommer få kommer påverka mig och vår familj under en väldigt lång tid nu. Vi har ännu inte fått någon information om vad som väntar oss och att inte veta göra att man inte kan bearbeta detta alls. Kan någon snälla berätta lite hur det gick för er i liknande situation ang påföljd och arbete osv. Mvh

Pratade med bodelningsmsnben igår.
Min man hade ringt honom också och sagt att han inte kan få fram uppgifter till dem eftersom han är på behandlingshem.
Så advokaten så att vi måste vänta tills han kommer hem.

På ett sätt skönt att stoppa huvudet i sanden lite till men stressande eftersom jag inte har en aning om hur han kommer sköta sig när han kommer hem.

Nystart? Jag önskar verkligen att åtminstone papper, hus och sånt vore klart innan han kommer hem. Men det var ju omöjligt tydligen. Skit också.

Får ont i magen när jag tänker på hur det kommer att gå med delningen.
Är rädd att han inte kommer kunna hålla sig nykter när han kommer ut. Så jobbigt.

Kram till er alla underbara??
Azalea

Det är så irriterande att det inte ens går att göra ett vuxet samtal ibland.
Blir ibland nervös när han ringer eftersom man inte vet hur samtalet blir. Vilken " dag " det är.
Vi är skilda nu på pappret men jag försöker fortfarande att prata med honom som vanligt. Här en löjlig önskan om att det ska gå och att vi ska kunna vara vänner och finnas för varandra trots att vi inte är gifta.
Han var ju min allra bästa vän innsn alkoholen slog klorna i honom.

Men attans vad det tär när de blir sim små barn och bara tjafsar.
Nåväl, vi får ta det och tänka att det går att släppa senare.

Må så gott idag ?Azalea

Jag halkade in här på ett bananskal, och det BEROR väl på nåt.... Att jag har börjat fundera.... Är det här normalt? Den situation, den relation jag lever i.... Jag känner väl inte helt att det ÄR normalt (vad nu normalt är ?)
Det som är att jag har börjat TÄNKA är väl att jag plötsligt inser att det har ändrat sig.... Över tid har min mans alkoholintag och sättet han ÄR på när han dricker ändrat sig - till något jag inte tycker om. NÄR det hände vet jag inte riktigt...

Då vi traff varann för 24 år sen drack han sina 16 starköl varje helg. Vi hade många vänner, var ofta bortbjudna och även om inte umgänget var stort så fanns dom där! Ofta drack han ju mera när vi var bortbjudna, och ibland var han bakfull, men aldrig otrevlig!! Han har aldrig druckit i smyg och aldrig druckit annat än helger. Och även om 8 liter öl är mycket i min värld (som inte alls innehåller erfarenhet av alkohol) så har jag aldrig sett det som ett problem eller missbruk. Nån gång efter vägen insåg jag att under ledighet så drack han varje dag... Aldrig dolt, men lite enkelt sådär. En gång för 10 år sen på en 14 dagars "all inclusiv resa" var jag tvungen att be honom lugna sig - annars har det inte stört mig.... Förrän de senaste 5-6 åren.

Dom 16 ölen har förökat sig, och fredag/lördag har även DET förökat sig - fortfarande inte dolt!! Men min älskade själsfrände har ändrat sig.... Från att jag egentligen inte har märkt så mycket till att kasta ut sig otrevligheter och vara deprimerad, klaga på det mesta och dricka mycket mera än tidigare.....

Joda! Jag har pratat med honom, berättat om mina rädslor på ett lugnt och sansat sätt, han förstår och tycker samma som jag - just då... Och han har även hållit tillbaka och låtit bli att dricka - en dag ? Och sen varit tillbaka till samma nivå - som ju kryper uppåt. 16 öl har blivit flak, en tetra vin och lite whisky.

När jag tänker tillbaka ser jag ju nåt annat än det jag såg eftersom åren går.. Vi umgås aldrig med någon - det är flera ÅR sen. Han vill inte hälsa på nån, han vill vara hemma. På helgerna är det ju jag som får köra bilen, så han inte måste blåsa och eventuellt förlora körkortet. Det finns en massa saker som han inte gör för att han antingen måste dricka eller är för trött och inte har lust. Alla ursäkter för att dricka, att sitta hemma, att inte göra, att få vara frustrerad på mig osv gör att jag hela tiden ursäkter, har ont i magen, gruvar för helger, semester, ledigheter - det har växt mig över huvudet och i backspegeln ser jag nu att jag nånstans har svängt in på fel väg...

Jag har ett annat liv, jag är aktiv och sitter INTE hemma - dock är jag ju hemma kvällstid och jag är ju gift med mannen i mitt liv, han som får mig att skratta, han som är klok och trygg ❤️ Men hemma sitter en bitter, alkoholdrickande man som inte vill nåt längre och absolut inte vill låta bli att dricka...

Hur hamnade vi här? Och hur går jag vidare - om han nu har ett beroende så är ju jag medberoende....

Jag ska försöka bena ut detta och se om jag kommer på nån lösning, uppskattar att det faktisk finns flera än mig - jag har ALDRIG berättar om min oro eller hans konsumtion till någon. Och här ser jag att det finns flera med oro för sina nära och kära!!

Backen. Den låten ska jag lyssna på! Eller får man svaret, är jag ditt barn eller? ? Ja...just det...väx upp så vi kan vara vuxna båda två.

Man balanserar mellan att dom rår inte för det och vilken idioti dom utsatt en för... ikväll är en sån kväll, vilken j... idioti dom utsätter dom som dom älskar mest. Jag skickade ett sms ikväll vad han tänkt sig, skiljas och lösa ut mig eller sälja huset. Fick till svar skiljas får du stå för, jag svarade att vi lever ju inte ens tillsammans. Skicka efter papperna då. Enkelt, vilken feghet istället för att vara vuxen och hålla med, det här blev inge bra. Nä jag hänvisar till Lena Philipssons låt ikväll " jag är ingen älskling" sov gott ?

Hej.

Delar också med mig av hur jag har det med en vuxen pappa som är alkolist.

´Är också ett vuxet barn till en pappa som är alkolist. Tyvärr har han senaste 1,5 året tagit många återfall och börjat om med antabus AA möten mm men jämt och ständigt kommer bakslagen och man hittar honom berusad i hemmet hos mamma. Känner varje dag stor oro över att han dricker, så pass stor att jag emellanåt bara lägger mig i sängen och skakar. Har börjat få lite rådgivning via kommunen och fått råd att tänka att de är vuxna människor och de ska klara sig själva, att tänka på mig mer själv. Min syster säger också att jag ska prioritera mig själv mera och inte analysera hans sms för mycket osv, fel stavningar etc. ´`

Någon som har mer bra råd hur man kan bota denna rädslan? Att man slutar tänka på det hela tiden?

Backen. Bortom att tänka på någon annan. Det är verkligen så. Så fruktansvärt med beroendesjukdom. Man respekterar dem och ser till att balansera dialogen, men det har man inget för...?

Usch vad jobbigt, jag är också där så jag förstår din vånda. Jag har precis skickat sms med frågan hur han tänker? Känns också spontant att du kör och väntar inte längre, vad jag har förstått så är det väl inte gjort i en handvändning det här med bodelning och allt, så är processen igång så, ja jättesvårt. Ibland känns det ju som man vill visa respekt, behandla "dom" som man vill behandlad själv, men alk.terapeuten jag var till sa att det funkar inte så för den beroendesjuke. Dom är bortom det

Gud ja är lite förvirrad här. Han skriver till mig på mailen o ja kan kan inte blockera den så ja har svarat fast ja tänkt att vi inte ska höras ! Hur gör man?

Att skriva när han är snäll o nykter är ju en sak men det kan ju snabbt ändras o plötsligt får man ett mail där på kvällen eller natten där han är arg o frustrerad o då är min dag förstörd eftersom det är grova o taskiga ord. Vad gör man när människan inte fattar? Han tycker inte han är så jobbig antagligen. Han ser inte mitt perspektiv. Bara ge fan i o svara på allt?

Jag har följt hela din resa och jag kan bara ge ett råd, vänta inte! Risken är alldeles för stor att han kommer trilskas när han kommer ut, risken är även alldeles för stor att han kommer supa direkt han kommer ut. Gör bodelningen nu och se till att allt är avklarat när han kommer ut så du inte hare något som hänger på honom.

Styrkekramar till dig.

Att kastas mellan känslorna är så jobbigt. Tycker det var bra att du var tydlig om hur du känner det. Jag sa samma till min man i fredags och det var skönt men blev ickså väldigt jobbigt.
Jag oroar mig också efter som vi också bor i en liten by. Det blir ännu svårare att släppa och gå vidare om man stöter på honom hela tiden.
Alla känner alla och jag gilla inte allt prat som blir oftast av de som bara gottar sig.

Må väl och vi får hålla varandra i handen genom detta.
Kram Azalea?

Tack själv för allt stöd och all pepp♥️ Så skönt att vi har varandra härinne. Tycker vi är så fina mot varandra, riktiga vänner. Vänner som dessutom förstår vad man går igenom och varför. Du har gjort en enorm resa Skrållan och jag är glad att jag får följa den. Tack för att du delar med dig av den. Många kramar ??

Tack för alla fina och peppande ord från er allihop. Det känns tryggt att ha er att vända sig till när allt blir svårt och kolsvart.
Ni har lärt mig så mycket och har fått mig att förstå att tänka på vad jag mår bra eller i varje fall bättre av.
Jag blir glad över att ni kan se framsteg hos mig och det gör mig nöjd. Det är så lätt att glömma hur många steg framåt jag och ni har kommit.
Det är helt underbart att vi kan vara stöd och ge råd på vägen till varandra

Det har gått bra en tid och jag har kännt mig stark men plötsligt blev allt övermäktigt. Jag tror mycket hänger ihop med samtal med ex mannen om bodelningen. Jag har ingen styrka i det utan tappar fokus och börjar tvivla på hur den ska göras, han vill inte ha bodelningsman utan vill att vi löser det själva.
Han är ju inlåst rätt länge till och när han kommer hem finns inga garantier på att han inte börjar dricka igen. Gör han det så blir det omöjligt att dela någonting.
Känns som jag sitter i en rävsax just nu.
Ska jag vara hård och köra på bodelningsman, när han sa till mig att han kommer säga nej till allt i så fall.
Eller
Ska jag vänta tills han kommer hem och hoppas på att han är nykter och kanske kunna bli överens.
Fasen, jag vet inte och det stressar mig så.

Det känns ändå lite bättre idag när arbetsveckan börjat igen som ger avledning åt mina tankar och jag är så tacksam över det.

Tusen kramar till er Änglar där ute
❤❤Azalea

Vad du kämpar Azalea. Men du är så klok att göra andra saker när du har en dålig dag. Så kloka strategier.
Du har kommit långt.
Jag hoppas du får bra dagar nu efter den jobbiga luciadagen. Det är ju så det är. Det går upp och ner.
En stor kram från mig?

Nordäng67, du och flera här på forumet stöttade mig i mitt beslut.
Att jag till sist lämnade. Jag som aldrig trodde jag kunde det. Jag som älskade min man över allt, jag som skulle bli gammal med min man, jag som kunde gjort allt för honom. Men så blev det inte. Alkoholen kom emellan. Och han ville ju inte släppa flaskan.
Nu lever jag själv. Och det går bra. Klart jag är ledsen ibland, att det inte blev som jag tänkt. Men dagarna jag mår bra är fler än de ledsna. Tiden går, och läker delvis såren.
Det är svårt att lämna, men till slut måste man välja sig själv.
Tack Nordäng67, för allt stöd. Tack alla andra här inne. Och mod och styrka till alla som är mitt i kampen?

Nordäng 67.
Om jag har problem med drickande? . Jo... Men Jag är bara mest bekymrad. HAN har det men verkar inte ta tag i det. Jag har påpekat det men han inte slutat, det lönar sig inte att säga.

Vad jag behöver frågar du?
En början är väl att jag bokat in mig på 50 minuters massage i morgon. ?

Känner nästan genom ditt inlägg hur trött och ledsen du är. När jag släppte taget och typ gav upp hoppet lättade min börda. Låter kanske hemskt men faktum är att man knappt vet vart man själv slutar och vart andra börjar när det gäller destruktiva relationer. Han har gett dig klara besked "Har du problem med mitt drickande får du skaffa en annan". Så ställ dig själv frågan högt "har jag problem med hans drickande?" och svara dig själv. Kanske låter lite fånigt men faktum är att man BARA tänker på den som dricker, vad han borde göra, vad han borde ta tag i mm. Tror ditt svar blir ett rungande ja. Skaffa någon annan känns ju lite (eller mycket) avlägset när man är helt slut. Men vad sägs om att börja dejta dig själv? Att börja ta han om dig själv? Vad behöver du? Vad behöver du göra för att må bra? Han kommer inte sluta dricka för att du ska må bra utan slutar först när han själv är "där". Så vad kan du göra för dig själv och ditt mående? Lider med dig! Har själv varit där du är och vet hur svårt det är att börja fokusera på sig själv. Men det går! Många kramar ♥️

"Att lämna någon man älskar ".
JAG ORKAR INTE. Är nog på väg dit. Har gråtit väldigt mycket idag. ?
Gått ner i vikt, har kontakt med partnerns anhöriga: vad han gör och inte gör, jag sover dåligt.
Vi runt honom är oroliga för drickande, även för hans liv men "når" honom inte. Jag är ett vrak.

Julafton kan jag bra spendera för mig själv, jag som annars uppskattar min familj. ?
Kanske jag hittar en ledig grotta. Gå i ide. Jag är så slut. Matt.

Jag älskar honom men jag måste släppa taget om honom. "Har du problem med mitt drickande får du hitta en annan" har jag fått höra. Ojoj, kanske jag måste släppa honom ändå för mitt välmående.

Så jobbigt att se någon gå ner mot botten. Men jag kan inte bestämma hur han "ska" dricka, det är upp till honom. ?

?

Tack själv för att du delar med dig, pepp och stöd. Vi lär oss mycket av varandra härinne och vi lär oss om oss själva. Ovärderligt! Ja mitt ex hade kontakt med andra kvinnor, han var själv extremt svartsjuk. Jag har lagt MYCKET tid på att tänka på honom, hans problem mm. Numera tänker jag mer på min egen del av allt det där. Vad var min del, vad bidrog jag själv med, hur vill jag ha det nu och framöver. Inte på det sättet att man skuldbelägger sig själv utan mer kärleksfullt synar sig själv i sömmarna så att säga. Är helt övertygad om att det inte är vem som helst som har ett längre förhållande med en alkoholist. Det är ett val man gör även om man inte vill ta till sig det när man är mitt i det. Är man själv frisk och i balans drar man sig ur i god tid, accepterar att så här är det och det kan jag inte påverka. Men är man som jag var börjar man kämpa och jobba på förändring. Du skriver om relationsberoende. Jag tror (men vet inte) att olika missbruk ligger nära varandra. Slutar man med ett är det lätt att smyga över på något annat om man inte aktivt jobbar med sig själv. Önskar dig en fin vecka tillbaka. Kram ♥️

Idag skrev jag till mannen att det är jobbigt, att det är sorgligt att våra drömmar inte blev av, att vi inte orkade kämpa mer. Och att det är nog bara kärlek som kan göra såhär ont. Får till svar, att ja det är jobbigt. Kändes skönt att han får en påminnelse att det är tufft för mig, så kan han inte ducka för det heller oavsett om han träffat en annan nu och att beslutet om att gå inte var enkelt utan helt enkelt för att överleva själsligt

Jag vill även tacka dig för allt du lärt mig och gett mig insikter i, tack vare dig och flera så gick jag, jag förstod att det skulle inte bli bra om inte vi båda jobbade mot samma mål. Om jag förstod det rätt har det figurerat andra kvinnor i er relation, i vår gjorde det, efter bara 2-3mån som gifta. Jag har läst lite om relationsberoende och det verkar ju inte heller vara nån barnlek. Som du skrev nånstans, man valde själv att gå men känner sig ändå dissad, det måste ha att göra med det psykiska nedbrytningen och att man tävlar mot någon annan, dvs alkoholen, man anser man har förlorat och därför är tvingad att gå. Jag tränar också att vara i känslor, men det blir tufft ibland. Hoppas veckan blir bra och att du kan se fram emot lite långledigt ??

Du har gått igenom så mycket det här året som dom flesta aldrig kommer i närheten av, så jag förstår känslan av övermäktighet. Det behövs lite ro mellan varven och jag hoppas så innerligt att du får det. Du är en av flera som fick mig att inse allvaret, att sätta stopp att gå, ni satt med svaren och jag ville inte vänta in mer. För det är jag evigt tacksam, att få ärliga svar i det kaos jag hamnade i utan förvarning. Jag har också en bodelning att ta tag i, ännu ett hem att bygga upp och ge trygghet för mina barn. Och jag har också haft en jobbig helg, tyngd av ångest med frågor, vart är han nu, med vem är han med, blir han frisk nu och så vidare, anar att du haft dessa frågeställningar och till slut släppt och kunnat lyfta blicken. Kämpa på och jag hoppas du kan njuta av lite ledighet ??