Senaste kommentarerna i forumet

Backen. Detta känner jag igen. Torr fyllan är ingen trevlig upplevelse för dem som står runt om. Avsaknad av empati är nog det som är mest skadlig. Jag försökte under en lång tid att bolla tillbaka surheten men det gav inget resultat eftersom personen ifråga inte kan reflektera kring det egna beteendet utan endast letar efter syndabockar. Offerkoftan tas på. Att försöka att tala med en person med offerkoftan på är inte framgångsrikt. Jag har ett bra liv själv och de påverkas inte nämnvärt som tur är. Det är i det livet får jag bekräftelse och känner att jag har ett värde för andra och framförallt för mig själv. Det är som har förbryllat mig är ändå att jag står kvar och väntar på att personen ifråga ska jag ta av sig offerkoftan och se på de människor som får ta emot all surhet och allt gnäll. Däribland jag. Alltså varifrån får man den kraften? Det är ju ett enormt energi hål. Det slukar mycket energi. Detta har jag dock försökt sluta med och håller mig på min kant. Tror dock inte längre på mirakler. Nuförtiden är jag istället ganska krass. Jag kan bolla tillbaka saker som ”detta har med ditt missbruk att göra” eller ”förstår du att du förstör hjärnan på det sättet”? Jag tror det viktigt att berätta vad man känner. Jag tror dessutom det är jätte viktigt att man inte agera någon slags terapeut. Däremot behöver de så klart ha en terapeut bredvid sig för att bli friska. När de själva är beredda och vill bli det. Man bör definitivt ha mycket egen tid bredvid en person med missbruk. Annars finns risken till medberoende och det är ju inte särskilt kul att hela tiden behöva bolla tillbaka en persons elaka kommentarer heller.

Tack snälla du för det fina du skriver. Så starkt att läsa.
Ja, när jag tänker efter finns det så mycket hopp eftersom han redan har gjort flera ansträngningar att sluta dricka. Men tyvärr gör dessa framsteg också att han förnekar sina alkoholproblem. Då blir de en ursäkt till att kunna ta en öl igen, eftersom han tycker sig klara av det/förtjäna det.

Vad var det som fick dig att inse sanningen efter 20 års strid?

Ja, jag vill verkligen ha professionell hjälp. Tack för att du pushar mig att ta tag i det direkt! Men jag vet inte vart jag ska vända mig. Har du tips? Ringt till alkohollinjen och även ringt in till al-anon, men inte fått kontakt där ännu. Jag skulle behöva någon att bolla alla dessa tankar, frågor och funderingar med.

Tack för att ni som svarat har bidragit till det! Det betyder så mycket!

Kommunen är skyldig att hjälpa er. Det var första steget för mig, jag ringde till beroendeheten här hos oss, den ligger direkt kopplad till socialtjänsten. Så det är socialtjänsten du ringer till, du kan vara anonym och dom har tystnadsplikt. För mig var dom samtalen en bekräftelse, ett stöd och jag fick även med mig min man, sådär började hans resa. Klart jag förstod att det varit tufft för er, som du skrev man bråkar och vädjar. Jag gick för jag hade inget val, det var fyllkörning, andra kvinnor via sms aggrssions utbrott och psykisk misshandel. Hade så önskat att tillfrisknandet mentalt hade blivit bättre efter behandling men så blev det inte.
Jo ett tips till, Craft har en webbaserad utbildning för oss som lever nära en beroendesjuk. Kan vara nåt ?

Tack snälla för att du tog dig tid att skriva. Ja, jag känner osäkerhet kring hans problematik. I perioder kan han avstå att dricka, men det börjar alltid på igen tills han tappar kontrollen över begäret. När vi hade det som värst med alkoholen så betedde han sig också illa många gånger. Det framgår inte riktigt i mitt första meddelande, men vi har haft många gräl på grund av hans drickande. Jag har inte bara varit förstående och stöttande, jag har också skällt, hotat, förmanat, "tjatat", ställt ultimatum. Det har vi kommit ifrån mer och mer eftersom han har "blivit bättre" eller hur jag ska säga. Han har försökt sluta med alkohol och gjort mycket för att försöka klara av det, han har jobbat med sig själv på olika sätt. Det har gett mig mycket hopp. Men det är inte över, i helgen nåddes jag av den insikten. Jag lever igen med känslan att om han inte stoppar, om detta fortsätter, vart är vi då om fem, tio år? Jag skulle vilja att någon kunnig/professionell kartlade hans drickande och tog del av vår historia, för att sedan kunna avgöra vad för typ av alkoholproblem han har och vart på skalan han befinner sig. Det skulle nog ge mig mer klarhet att veta och mer förståelse för vår situation. Men vad ska jag göra? Vi bor i en liten kommun och här finns inte något beroendecentrum eller så. Det finns i grannkommunen men är bara för skrivna i den kommunen. Någon som har tips på vart jag ska vända mig?

Ja, jag tänker så. Att sista utvägen är att lämna. Så som du gjort. Väldigt starkt av dig!

Du beskriver på ett äkta sätt en situation som så många kan känna igen sig i.
Det är SÅ tungt, men så bra att du har vågat blotta detta och än finns det hopp.
Jag gjorde misstaget att inte själv söka hjälp, utan tjatade bara på min man att göra det.
Jag förstod nog inte vidden av vad alkoholmissbruk gör med människor.
Jag trodde om och om igen på att jag skulle kunna få honom att sluta dricka, först med vädjan och sedan med hot.
Jag stannade. Först för att jag så gärna ville få tillbaka den gode mannen. Sedan för barnens skull. Och till sist för att jag inte orkade se sanningen i vitögat och ta mig därifrån. Kraftlös och feg började jag själv att dricka.
Efter över 20 års strid inser jag sanningen. Jag var allvarligt medberoende och möjliggörare. Nu har jag slutat dricka själv och lämnat mannen. Alltför sent, men jag hoppas och tror att vi båda ska hinna få några goda år på egen hand, utan att vi sänker varandra.
Gör inte om mitt misstag. Ta professionell hjälp NU, ni har allt att vinna!

Vad jobbigt och svårt. Och detta funderande tar ju så mycket energi, leta, grubbla och oroa sig för framtiden samt att att det finns en massa kärlek också. Som du skriver, det är så lätt att förtränga, jag fattade först inte att min man var så alkoholiserad som han är, har förstått nu att jag förträngde en massa för man vill inte. Och jag tänker i ditt fall och många fler att det blir svårare på ett vis eftersom din man sköter allt det där andra men misslyckas med spriten, min man har betett sig som ett svin så många gånger så det fanns bara ett att göra, att gå. Låter väl klokt att gå till någon professionell, så får du verktyg för din del

Jag har svårt att se mig som medberoende ibland, det är en sån balansgång mellan att bry sig och vilja hjälpa någon som man älskar... man är bara sån som person och jag tror det är svårt att ändra på, va inte så hård mot dig själv, det är inte dig det är fel på, glöm aldrig det. Det man kan träna på är att göra bra saker för sig själv, då planar det ut lite. Jag kunde tycka i början då jag läste här att det var lite provocerande att man skulle tänka på sig själv och göra bra saker, men jag har gjort det fast det har känt motigt och nu kan jag tänka att allt under den där tiden inte var bortkastad, jag var iväg och bada med barn och vänner, for till stugan, fintade min man och myste till med vin och vänner. Jag vet hur det känns när ångesten suger tag i en, men som ikväll finns den inte där och då kan jag njuta så av den känslan och tänka 2 steg framåt. Jag har sinnesro bönen på väggen i sovrummet, den är snäll att vakna och somna till ? Det kommer att bli bra, vi kämpar vidare och vi är starka för vi vågar visa oss svaga när livet är tufft

Det var kaos i mig. Kände att jag skrev så osammanhängande och utlämnande. Valde därför att ta bort det jag skrev. Stort tack till er som svarade. Ska försöka vara aktiv här på forumet genom att läsa och kommentera i andras trådar, och kanske knåpa ihop en egen när jag landat lite...

Så surrealistiskt ens liv kan kännas ibland. Tuff sits för dig o bo i sån liten by o höra snacket. Usch. Tufft ! Själv är ja trött på mig själv ikväll. Lyssnat på massa historier i poddar om medberoende o tänker varför måste ja ägna mitt liv åt en massa psykologi o analyser o kämpa för o kunna få leva i en relation som inte är destruktiv. Sånt som andra människor får gratis?! Ja vet inte ens hur ja lever ett liv utan o va skadad i mitt sätt att agera i nära relationer. Kontroll, tvång, känna mig behövd, känna livet har mening . Ja blev sån här så tidigt i livet o börjar känna att nu skiter ja fan snart i detta. Ja blir inte friskare efter 15 års terapi till o.från. Innan ja träffade A så var mitt liv på väg åt rätt håll. Tycker mycket fallit på plats. Men uppenbarligen är ja så skadad i mitt sätt till en man än o det gör mig så oerhört ledsen o uppgiven. Mycket tankar nu.

Tröttiz. Jag har lyssnat och det är bra att lyssna på nyktra alkoholister. Tack för tipset. Kram!

Hej!
Så fint att höra från dig! Jag förstår att det är mycket som händer. Och så minns jag när du skrev att du tycker om att vistas i naturen och dina möten med djuren där. Det får mig att påminna dig om en plats där du kanske kan spendera en del av din tid när du känner av rastlösheten. Kan du gå ut i naturen och göra ingenting annat än att upptäcka den? Det har jag själv använt mig av och det finns mycket forskning som visar att stresshormonet kortisol sjunker av vistelse i naturen. Lyssna på naturen. Googla gärna på skogsbad och se vad det handlar om på youtube. Kan du göra vissa övningar själv eller kan du ta med din bror och dina kusiner.
Det låter som det är utmaningar med din mamma och morbror. Även din mormor har en utmanade resa, även om det verkar gå bättre.
Vad bra att du har kunnat prata med din vän och att ni har öppnat upp för varandra om något som är svårt. Kan ni peppa varandra hur ni ska kunna fokusera lite mer på era studier?
Finns det en kurator eller annan du kan få samtalsstöd av.
Du har sett fram emot denna höst så mycket att komma hemifrån i perioder och så sätter corona käppar i hjulet. Jag förstår hur du kan ha det. Snart är det 3 år sedan mitt ex flyttade och jag är så tacksam att jag slapp ha med honom att göra under denna tid.
Men jag tror ändå att vi ska lära oss det vi ska lära oss. Jag stod ut med honom bra länge och på ett sätt så stod han även ut med mig. Vi fastnade i ett dåligt ekorrhjul. Med tjatande och elaka ord till varandra ibland när vi inte visste hur vi bara skulle släppa taget om varandra. Jag var med om något hemskt för flera år sedan och egentligen hade jag gjort slut med honom, men han hjälpte mig. Och så hjälpte vi varandra, eller stjälpte varandra. Vi fastnade. Oavsett, så behövde vi vår resa.
Du har fått syn på väldigt mycket detta år. Jag minns att du inte var säker på om du var medberoende eller inte, om det var så att dina föräldrar verkligen drack för mycket eller inte.
Du har gjort en hel del insikter och du har tagit ett stort ansvar för andra.
Jag vill påminna dig om att sortera och prioritera det som kanske är viktigast för dig. Att få stöd i din utbildning eller att hitta sätt att fokusera på egen hand. Kanske fysisk träning kan vara något? Jag vill minnas att du seglar och har varit i stallet. Tränar du något regelbundet nu? Fysisk träning gör att vi står bättre rustade mot stress.
Det är inte fel att be om hjälp när det behövs. Pratar du med din farmor som tidigare.
Om du tycker att det är skönt att skriva av dig, så skriv av dig. Här eller i en skrivbok, eller på datorn. Eller kanske du och din vän skulle kunna skriva till varandra, om hur ni vill ha det i framtiden och hur ni kan fokusera på nuet. Om det skulle fungera så kanske ni kan peppa varandra genom att skriva till varandra. Hur ni önskar att det skulle vara. Hur ni kan få det som ni önskar. En idé.
Det du upplever nu kommer inte vara för evigt. Om du kan så är det bra att öva på att vara i det som är nu. Om du tänker vilken resa du har gjort bara under detta år, så kommer du uppleva mycket även de kommande åren. Och vägen till vuxenlivet är inte alltid lätt, för någon. Det är mycket som händer under tonårstiden. Du har fått en del nya vänner och även de bär med sig olika ryggsäckar. Vi bär alla människor med oss ryggsäckar och det är viktigt att ha förtroende för den som en väljer att prata på djupet med. Det gäller alla. Och det är inte så enkelt att finna just dem när de behövs. Jag har upplevt mycket besvikelse i mitt liv från vänner som inte fanns där när jag behövde dem och det är också en erfarenhet. Det bästa jag har gjort i mitt liv var att börja meditera. Och det är bra att ha en lärare för det, så att någon följer upp det som kommer upp till ytan. För det kan vara både behagligt och obehagligt att få syn på saker i meditationen. Och det är bra att ta hand om det som kommer upp.
Kom ihåg, att ditt nu är nu. Varje andetag är ett nytt andetag. Skriv en lista på saker du mår bra av och titta på den när du har det jobbigt eller är rastlös. Och var snäll med dig själv. Och extra snäll just nu.
Tack för din fråga, jag mår bra. Jag är ute i skogen och leker ofta. Mediterar. Och så skriver jag. Och så hjälper jag andra att må bra i naturen under denna märkliga tid. Att ge är att få. Det hjälper mig att prata med människor. Vi är trots allt ett flockdjur.
Må gott!

Tack snälla du ? ja det är helt overkligt, han far omkring här på byn och det bara sprutar ångest om honom, alla som inte vet tycker han som är så trevlig och att ja han ätvhekt knäckt, hon lämnade honom efter 1års äktenskap. Men jag försöker hålla huvudet högt ? jag tror vi älskade varann på riktigt, vi gifte oss tom. Men sen blev allt så grötigt, tog nog ett halvår innan jag förstod han drack, sen fick han nåt skumt sms med ett hjärta från en kvinna och sen har det gått på, på det viset tills jag gick. Han bott i eget rum eller i husvagn, och ja ens gränser suddas ut till slut. Men nu vet hans chef, några här på byn. Han var nykter i 4mån, sen började det om när jag gick. Och som jag sagt tidigare, det är inte drickningen som är värst, utan det är vad beroendet och lösningsmedelet gör med hjärnan. Och den låga självkänslan som verkar ligga till grund för många alkoholister. Lyssnade på Lena Philipsson "Jag är ingen älskling" skriven efter uppbrottet från likasinnade, den gav styrka för dagen ?

Ska lyssna! Själv lyssnat 8 första avsnitten i " medberoendepodden " har du hört den ? Sen podden " sårbar o superstark "avsnitt 40 om medberoende. Det avsnittet var bra!!

Tröttiz BRA att du lyssnade på dig själv o åkte hem ❤ Ja insett att mycket sitter i magen vad som är rätt o fel för en. Lita på din magkänsla! Den är till för att vi ska veta vad vi behöver. Den reagerar före både hjärnan o hjärtat har börjat tänka o känna.

Ja letar efter mina gränser med. En gräns är o var att aldrig mer prata med honom när han druckit. Det leder Inte till något konstruktivt för varken han eller mig . Absolut inte för mig. Ja har slösat klart med min energi på onyktra samtal. Men det har han inte kunnat hantera/ acceptera så då har ja nu fått gå på hårdare gränser för att ja ska må bra. Att inte prata alls i telen är vi nu. Ja bett honom lämna mig ifred så ja kan jobba med mitt medberoende. Han stör mig i det när ja blir orolig osv. Kanske kanske kommer han acceptera det . Ja vet inte än men märker...

Tips på poddavsnitt. ?
Alkispodden:
"från förnekelse till förändring" och
"att prata med en alkis"

Har hjälpt mig en bit på vägen till att förstå.

Okej. Då förstår ja . Men han var alltså nykter en tid men sen trilla han dit igen? Det är en så svår psykisk sjukdom. Tro att jag skulle kunna få honom frisk är så befängt nu så här med lite distans till allt som varit. ? Det är en så.komplex sjukdom på flera sätt. Mentalt, andligt och fysiskt. Skulle lilla ja kunna ställa hans tankar till rätta? ! Han har en pappa som han påstår också är alkoholist o mamman blundar. Det ligger nedärvt i släkten detta. Vill han ta sig ur detta är det helt å hållet med hans egna inre kraft o vilja att förändra allt..o ihop med de som är proffs på detta. Tycker du är jättestark i din sits. Jobbigt att bo så.nära varann hade ja tyckt? Lättare att distansera sig när man inget hör eller vet. Ja går liksom i taket o blir nervig av ett mail då o då. Hade inte kunnat.koppla bort honom om ja fick mer info om hans liv. Hoppas du får en bra dag. Det är du värd!

Dubbelt inlägg - igen ... ?

Pratades vid i fredags - onykter, i lördags - onykter. Inte alls i söndags då var han trött, igår nykter.

Idag träffade jag honom, han var onykter. Jag kände att jag ville hem, mycket för att jag ville prata med honom om vissa saker men backade då han var onykter.
Vissa saker tar jag inte upp då han är onykter. Vill inte prata med någon som inte är den "sanna han" utan någon som snarare är ett kemiskt ihopkok. Blir så trött. Ville bara hem. ? Och tog mig hem. Jag gör åtminstone framsteg och lyssnar på mig själv vad jag orkar med ...

Bra med sovmorgon .... Godnatt.
?

Min ex A är inne i sitt missbruk för fulla muggar och han tycker väldigt synd om sig själv antar jag, stör mig inte alls utan det är jag som söker upp honom när jag är nyfiken, vill nåt eller behöver dämpa min ångest. Han har aldrig bett, eller vädjat att jag ska komma tillbaka, kanske stolthet eller så älskar han inte mig, jag var kanske bara en möjliggörare som långt bort från hans tidigare liv. Lite konstigt är det än då att han inte hör av sig, men han är ett vuxet barn. Hans pappa lämnade honom för spriten och hans mamma lämnade bort honom ofta till släktingar... sen har han alltid lidit av en värdelöshets känsla, så han har mycket att jobba på.
Vad som händer i hjärnan är väl att det blir strul på receptorerna som skickar inpulser med dopamin och serotonin eller hur det nu var, googla så får du en bra förklaring ?

Citadell, vi är inte vänner på sociala medier, men vi har gemensamma vänner som delar och därför får jag vetskapen och så triggas jag igång. Bla så har han sökt upp mina närmaste vänner för att söka jobb på deras företag, fast han har gjort bort sig och det gör mig både beklämd och frustrerad. Han klev in i min umgängeskrets och vägrar kliva ur fast ingen vill ha honom där, svårt fall ?

Inte meningen att inlägget skulle komma med 2 ggr

Citadell ... Ja o A bor inte ihop. Det sista har varit mailkontakt då han är blockad från sociala medier samt på telefonen. Vill inte ha kontakt nu då han tänker så dumt o envist till sin egen fördel mest. Det leder inte till att ja får ut nåt. Klarar inte hålla tyst utan då han skrev sist. Det har inte hänt regelbundet tack olov men då blev ja så arg. O då tog han åt sig o sen hamnade han i sandlådan ganska snart. Så onödigt. Ingen får.ut nåt av det.

Men sen halkar han in på varför ja måste stänga av honom. O hur det känns för honom osv. Fast ja klart o tydligt skrivit varför ja inte vill eller kan ha kontakt nu. Han tar inte in liksom. Han vill ha sin vilja igenom. Det tär nåt oerhört på mitt humör detta vuxenbebisbeteende men som ja antar har med hans sjukdom.att göra. Mina behov MÅSTE tas på allvar. Det är ALDRIG rätt att han ska må bra på MIN bekostnad. Han mår bättre av kontakt. Ja inte. Sorry men han varit så dum och tagit min energi o tid från mig och mitt barn. Då blir det så här. Han får ta konsekvenserna. Ja slösar inte med min energi på destruktiva samtal mer. Nykter som onykter. Bort!! Ja vill INTE.

Du kanske bör överväga att stänga ner honom på sociala medier eftersom du blir illa berörd och påmind om problematiken.

Morgonsol. Jag kan absolut inget om orsakerna till detta envisa beteende, vad som händer med hjärnan och så, men jag känner igen beteendet. Det är absolut stört omöjligt att få en syl i vädret och skulle man lyckas så blir det konflikter. Det blir också ett medberoende. Att hålla tyst för husfridens skull fast A helt uppenbart har missuppfattat och har tankegångar som är icke relevanta.